Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Basresurser till forskning vid alla lärosäten

Interpellationsdebatt 14 januari 2014
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Jan Björklund (FP)

Anf. 34 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Thomas Strand har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att alla lärosäten ska behandlas på ett rättvist och likvärdigt sätt. Regeringens mål för forskningspolitiken är att Sverige ska vara en framstående forskningsnation, där forskning och innovation bedrivs med hög kvalitet och bidrar till samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft. I propositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50) presenterades ett nytt system för fördelning av nya medel och omfördelning av anslagen för forskning och forskarutbildning. Utgångspunkten för det nya systemet är att delar av forskningsanslagen bör fördelas utifrån kvalitetskriterier. Syftet med fördelningsmodellen är att premiera kvalitet i forskningen och att ge ledningarna vid universitet och högskolor incitament att vidta åtgärder för att öka kvaliteten och konkurrenskraften i den forskning som utförs vid lärosätena. I propositionen Forskning och innovation (prop. 2012/13:30) utvecklades resursfördelningsmodellen ytterligare, och en större andel medel föreslogs fördelas efter kvalitet. I den utvecklade modellen garanteras de lärosäten som ingår i resursfördelningsmodellen ett belopp för forskning motsvarande 8 000 kronor per helårsstudent. Denna basresurs bör gälla hela perioden 2013-2016, men ett garanterat tillskott gäller bara för 2014. Systemet omfattar universitet och högskolor med statlig huvudman och de båda tidigare statliga lärosäten som ombildats till stiftelser, Chalmers och Högskolan i Jönköping, för vilka utgångspunkten är att de ska ha motsvarande förutsättningar. Handelshögskolan i Stockholm ingår däremot inte i resursfördelningsmodellen, vilket interpellanten felaktigt påstår. För att forskning och forskarutbildning ska kunna bedrivas med hög kvalitet krävs en viss omfattning på verksamheten. De konstnärliga högskolorna är av den anledningen undantagna från resursfördelningsmodellen. Bedömningen har gjorts att dessa lärosäten inte har en tillräcklig volym forskning för att göra det meningsfullt att tillämpa en resursmodell som bland annat bygger på publiceringar och citeringar. Det är enligt regeringens mening inte heller rimligt att staten tar ett generellt ansvar för de enskilda utbildningsanordnarnas förutsättningar att bedriva utbildning och, där det är aktuellt, forskning. De enskilda utbildningsanordnarna är olika stora, har olika mål och olika organisationsformer. De omfattas heller inte generellt av den statliga styrningen och de begränsningar som följer av den. Det gör att deras förutsättningar att ta emot externa medel och att bedriva utbildning och forskning skiljer sig från de statliga myndigheternas möjligheter att göra det. Det bör också framhållas att i motsats till vad interpellanten anför har riksdagen beslutat att Ersta Sköndal högskola och Sophiahemmet Högskola ska få ökade bidrag från och med 2014 för att förstärka sin vårdforskning. Bedömningen gjordes efter att dessa båda enskilda utbildningsanordnares forskning blivit externt utvärderad och befunnits hålla hög kvalitet.
Thomas Strand (S)

Anf. 35 Thomas Strand (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Än en gång vill jag börja med att tacka utbildningsministern för svaret. Jag kan samtidigt konstatera, efter att ha lyssnat till utbildningsministern, att han och regeringen inte tycker att alla lärosäten ska garanteras en viss basresurs för forskning. Jag vill också så här i början av mitt anförande korrigera utbildningsministern på en punkt. Jag har aldrig förnekat att Ersta Sköndal högskola eller Sophiahemmet Högskola får ökade bidrag för sin vårdforskning, som utbildningsministern sade. Vad jag i min interpellation vill diskutera är principen om en basresurs för forskning till alla lärosäten. Jag kan också konstatera att det visserligen är sant att Handelshögskolan i Stockholm inte ingår i resursfördelningssystemet, där uttryckte jag mig slarvigt, men det finns ett avtal mellan staten och Handelshögskolan som medför ett årligt anslag till utbildning och forskning. Men åter till principen om en basresurs för forskning. Jag tycker att den ska gälla alla lärosäten som av staten godkänts att bedriva högskoleutbildning, oavsett om de är statliga eller enskilda. Det tycker inte utbildningsministern, och det tycker jag är märkligt med tanke på att jag kan konstatera att regeringen i sina två senaste forsknings- och innovationspropositioner angett att det är naturligt att alla lärosäten har en viss basresurs för forskning. I propositionen Forskning och innovation med nr 2012/13:30 skriver regeringen: "För att garantera alla lärosäten en basresurs till forskning och forskarutbildning har respektive universitet och högskola garanterats ett belopp motsvarande 8 000 kronor per helårsstudent som inte har ingått i omfördelningen." Jag påminner mig också att den borgerliga regeringen efter valsegern 2006 intensivt drev frågan om att det skulle vara rättvisa och lika bidragsvillkor för alla skolor oavsett om de var kommunala eller hade en fristående huvudman. Då hördes heller inget resonemang om att det inte skulle gälla skolor med färre elever. Nej, då var den politiska argumentationen att alla skolor skulle behandlas lika. Men som sagt, inom forskningspolitik gäller inte den principen. Jag tror att det är viktigt att alla lärosäten som bedriver högskoleutbildning ska ges en basresurs på 8 000 kronor. Vi har till och med sagt i vår forskningsmotion att vi vill höja beloppet till 10 000 kronor per helårsstudent. Det är viktigt att alla får den basresursen, därför att resurser till forskning leder till en forskningsbaserad utbildning till gagn för studenterna och attraherar disputerade forskare till utlysta tjänster. Dessutom är de viktiga för en högskolas kvalitets- och utvecklingsarbete. Det finns en risk att om man får ojämlika förutsättningar vad gäller forskningsresurser kan det inverka menligt vid kvalitetsutvärderingarna. Bristande resurser kan leda fram till kvalitetsbrister och att examenstillstånd dras in. Om vi ska stärka en forskningsbaserad utbildning vid alla lärosäten behöver vi en basresurs till alla lärosäten. Jag beklagar att utbildningsministern inte tycker det utan i stället tycker att det är bra att vissa inte får den basresursen och andra får det.
Jan Björklund (FP)

Anf. 36 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag förstår inte riktigt Thomas Strand, för alla får ju en basresurs. Vi kan diskutera nivån på den, men alla får en basresurs för forskning. Sedan får de flesta mycket mer än den basresursen. Det är korrekt att några av de allra minsta, privata utbildningsanordnarna får ersättning på annat sätt. De privata som grundas helt vid sidan av staten har ett annat ersättningssystem med avtal med staten för olika åtaganden och så vidare. Handelshögskolan får ingen basresurs. Om man inför Thomas Strands system är det väl ytterligare ett tiotal miljoner till Wallenbergägda Handelshögskolan som det handlar om. Jag har inte uppfattat att de lider av resursbrist, men det är möjligt att de gör det. Det är väl det som är den stora förändringen med Thomas Strands förslag, för annars har alla offentliga lärosäten en basresurs. Några av de allra minsta lärosätena med andra typer av utbildningar - de konstnärliga, Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan - får speciella pengar för sin sektorsforskning. De får ersättning på annat sätt. Det har riksdagen i fullständig enighet bestämt, och jag tror att det är ganska klokt. Konstnärlig forskning citeras inte i internationella, vetenskapliga tidskrifter på samma sätt som annan, vetenskaplig forskning, vilket gör den senare mätbar. Det gör att man behöver ha andra regler. Men en basresurs har vi ju, så jag förstår inte riktigt vart Thomas Strand vill komma. Det verkar som att han försöker slå in öppna dörrar.
Thomas Strand (S)

Anf. 37 Thomas Strand (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Alla högskolor får inte del av den här basresursen på 8 000 kronor per helårsstudent. Exempelvis Stockholms musikpedagogiska institut, Ersta Sköndal högskola och de teologiska högskolorna får inte den resursen. De får ett anslag för utbildning. Inte heller de konstnärliga högskolorna får basresursen, säger utbildningsministern i svaret, men däremot har de ett speciellt anslag för konstnärlig forskning och forskarutbildning. Handelshögskolan får anslag för både utbildning och forskning i ett specialavtal. Men det finns några enskilda högskolor som står utanför det här systemet. Det jag säger är att vi borde ha ett system som innebär samma princip för alla. Är man godkänd som en högskola som kan ge högskoleutbildning borde man ha rätt till samma resurser som andra högskolor. Våra teologiska högskolor forskar också, och det här är stöd för forskningen och för att utveckla kvaliteten. Det här handlar också om rättvisa. Om en student väljer en sådan här skola, SMI eller en annan skola, genererar det inte de här 8 000 kronorna i basresurs till forskning. Men om eleven skulle välja exempelvis Lund eller Högskolan i Borås genererar det 8 000 kronor. Skolan får alltså, eller får inte, basresurs beroende på hur eleven väljer. Det är diskriminerande och inte riktigt demokratiskt eller studentvänligt, tycker jag, när man ser det ur det perspektivet. Nog har vi alltså problem med detta som behöver rättas till. Vi var några socialdemokrater som innan jul besökte Stockholms musikpedagogiska institut som bedriver en förnämlig utbildning på musiksidan och på danssidan. De berättade för oss att de har framfört frågan om varför de inte får den här basresursen till regeringen flera gånger men aldrig fått något riktigt svar. Det är inga astronomiska summor vi pratar om, men de säger att om de skulle ha fått den resursen skulle de ha kunnat attrahera disputerade forskare till utlysta tjänster, de skulle kunna bedriva forskning i instrumental- och sångpedagogik särskilt för barn och ungdomar, och de skulle kunna ha möjlighet att få examenstillstånd för nya områden som danspedagogik och utbildning på avancerad nivå inom musikpedagogik. Det skulle också ge möjlighet att utveckla kvalitativa samverkansformer med andra lärosäten. Vi skulle kunna lyfta fram fler exempel från olika enskilda högskolor som säger samma sak, nämligen att den här basresursen skulle vara en kvalitativt värdefull insats för att utveckla högskolans verksamhet. Därför är detta en fråga som handlar om rättvisa och lika villkor. Precis som vi har rättvisa villkor när det gäller kommunala och fristående skolor borde det också finnas när det gäller den högre utbildningen för de lärosäten som är godkända av staten för att ge högskoleutbildning och utfärda examina. Jag förstår inte varför vissa ska undantas. Det handlar inte om stora pengar. Regeringen var i sin senaste budget beredd att satsa som mest 15 miljarder på att sänka skatter. Det är inte de nivåerna vi talar om här. Men viljan att ge rättvisa förutsättningar för alla lärosäten finns tydligen inte.
Jan Björklund (FP)

Anf. 38 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Är det någon sektor som har fått anslagsökningar under denna regeringsperiod är det högskolor och universitet, även de enskilda. Ersta Sköndal, Sophiahemmet med flera har fått stora ökningar i sina anslag från staten. Vi kan också se att Ersta Sköndal har fått ökade forskningsintäkter med 22 procent sedan 2008. Det är en högre andel än de vanliga lärosätena har fått. Jag utesluter inte i framtiden en sådan utveckling som Thomas Strand beskriver, men man får inte basresurser för forskning bara för att man har studenter, utan man får det om man har forskning. Jag utesluter inte att några av dem uppfyller det kriteriet. Handelshögskolan har ett eget avtal med staten, och det finns flera andra som också har olika typer av associationsavtal med staten, där det finns finansiering lierad för utbildning och annat. Det finns ingen helig gräns där vissa är innanför och utanför, utan det går alltid att diskutera. Här i riksdagen kan vi inte debattera en enskild högskola, utan vi måste ha generella regler. Det finns dock inga hinder för de högskolor som Thomas Strand räknar upp att ansöka om att komma in i de statliga forskningsanslagen om det anses finnas behov av det, alltså om de har forskningsambitioner och staten anser att det är realistiskt. Det finns inga som helst hinder för det. Men att utlova generella basresurser till en grupp lärosäten utan föregående kvalitetsgranskning bör riksdagen inte göra.
Thomas Strand (S)

Anf. 39 Thomas Strand (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är bra att Ersta Sköndal och Sophiahemmet har fått mer resurser till vårdforskning. Det tycker jag är bra. Det vi nu diskuterar är hur vi stärker kvaliteten och forskningen vid alla våra högskolor. Den idé som vi socialdemokrater har är att om man har en högskoleutbildning ska den vara forskningsbaserad. Det är oerhört viktigt. Därför behövs det forskning vid alla våra högskolor. En liten högskola har givetvis mindre forskning än ett stort universitet, men det behövs resurser. Det är det som enskilda högskolor frågar efter. De frågar varför de inte får del av basresurserna för att stärka sin forskningsdel. Jag har sagt några vad det handlar om. Det är ändå glädjande att utbildningsministern öppnar för att detta skulle kunna bli verklighet, givetvis under förutsättning att det är kvalitet. I min interpellation har jag drivit att han borde titta på den här frågan och se över om det inte är dags. Är man godkänd av staten och har en god högskoleutbildning som har forskning ska man inte missgynnas bara för att man är liten och inte har många studenter. Man behöver också en forskningsbaserad undervisning. Jag tar denna signal, utbildningsministern, som ett positivt besked om att det jag säger i interpellationen och de frågor jag tar upp där är sådant som regeringen inte är främmande för. Men då får utbildningsministern skynda på om han vill göra en förändring, för det är val om ett halvår. Annars blir det vi som får ta tag i detta.
Jan Björklund (FP)

Anf. 40 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Den där stöddiga tonen skulle jag passa mig för. Bara för att man leder i opinionsmätningar är inte valet avgjort. De privata lärosätena ligger regeringen varmt om hjärtat. De har tillförts ökade resurser både för utbildning och för forskning. Det är lite olika för de olika lärosätena. Jag tycker att de är ett bra komplement till det allmänna högskoleväsendet, och det finns inga principiella invändningar mot att de är enskilda. Men när interpellanten tar upp ett enskilt lärosäte och säger att just det borde få mer resurser handlar det om en avvägning som våra vetenskapliga myndigheter måste få göra. Det är de som ska avgöra om man uppfyller kvaliteten. Det finns dock inga invändningar av principiell karaktär från regeringen mot att inkludera fler av de mindre, privata lärosätena i forskningsfinansieringen.

Dokument

den 22 november

Interpellation

2013/14:166 Basresurser till forskning vid alla lärosäten

av Thomas Strand (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Regeringen har i två forsknings- och innovationspropositioner (2008 och 2012) angett att det är naturligt att alla lärosäten har en viss basresurs för forskningen. I propositionen Forskning och innovation, 2012/13:30, skriver regeringen: För att garantera alla lärosäten en basresurs till forskning och forskarutbildning har respektive universitet och högskola garanterats ett belopp motsvarande 8 000 kr per helårsstudent. (s. 56) I själva verket gäller inte denna princip alla lärosäten. Enskilda utbildningsanordnare ges exempelvis inte denna basresurs för forskning. Det finns dock undantag. Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Jönköping och Handelshögskolan i Stockholm är alla tre enskilda utbildningsanordnare som får del av denna basresurs för forskning. Däremot får inte högskolor som exempelvis Stockholms musikpedagogiska institut, Ersta Sköndals Högskola eller de teologiska högskolorna del av denna basresurs.

Om man vill stärka kvaliteten i alla högskoleutbildningar så är just resurser för forskning mycket viktiga. De leder till en forskningsbaserad utbildning till gagn för de studenter som valt en högskoleutbildning. Det attraherar disputerade forskare till utlysta tjänster. Basresurser till forskning är också viktigt för respektive högskolas utvecklings- och kvalitetsarbete. Det finns också en uppenbar risk att de ojämlika förutsättningarna mellan lärosätena exponeras i samband med Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar och kan riskera examenstillstånden.

De ojämlika grundförutsättningarna som nu råder mellan lärosätena drabbar också studenterna. De förutsätter att de statliga bidragen följer en grundstruktur oberoende av deras val av lärosäte. Det är därför egentligen en demokrati- och rättvisefråga. Nuvarande system är diskriminerande. Hade de studerande på dessa enskilda högskolor i stället valt ett statligt lärosäte eller någon av de enskilda utbildningsanordnarna som ingår i systemet, så hade de genererat en basresurs för forskning av 8 000 kronor per helårsstudent till dessa lärosäten. När nu studenterna gjort ett annat val av högskola så straffas dessa enskilda lärosäten. En skyndsam tillämpning av ett likvärdigt system med jämbördiga fördelningsprinciper mellan lärosätena är en fråga om rättvisa. Det är också i linje med regeringens forsknings- och innovationspropositioner.

Enligt information som lämnats till mig så kan jag också konstatera att även när det gäller omfördelning av resurser i samband med kvalitetsutvärderingar så behandlas de ovan angivna enskilda utbildningsanordnarna på ett orättvist sätt. Utbildningar med mycket god kvalitet ska resultera i en extra resurstilldelning. Även i denna fråga så behandlas de flesta enskilda högskolor på ett annorlunda sätt. Även om de skulle få bedömningen mycket god kvalitet så leder det inte till en ökad resurstilldelning. Jag kan konstatera att det inte råder rättvisa villkor för alla Sveriges lärosäten.

Jag vill därför fråga utbildningsministern följande:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att alla lärosäten ska behandlas på ett rättvist och likvärdigt sätt?