Barn som far illa

Fru talman! Johan Hultberg har frågat mig hur jag ser på att var sjätte kommun inte gjort någon lex Sarah-anmälan om barn sedan IVO grundades år 2013, om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av de brister som framkom i SVT:s Uppdrag granskning den 9 januari samt vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att skyndsamt stärka socialtjänsten och för att säkerställa en socialtjänst av god kvalitet i landets samtliga kommuner.

Jag vill först tacka Johan Hultberg för frågan. Att barn och unga som befinner sig i samhällets vård får den hjälp och det stöd de behöver är i allra högsta grad prioriterat och har så varit under en längre tid.

Den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården presenterade sina slutsatser och förslag på hösten 2017. Dessa förslag tas nu om hand på olika sätt, bland annat genom ett brett och omfattande uppdrag åt Socialstyrelsen som pågår under 2018 och 2019. I fokus för uppdraget står kompetens och kvalitetsutveckling samt ett stärkt barnrättsperspektiv.

Johan Hultberg undrade även mer specifikt om lex Sarah-anmälningar. Lex Sarah är ett viktigt verktyg för socialnämndernas systematiska kvalitetsarbete och för deras egenkontroll. Lex Sarah innebär en skyldighet att rapportera missförhållanden och påtagliga risker för missförhållanden.

IVO har uppdraget att följa upp och säkerställa att brister åtgärdas. Regeringen följer löpnade myndighetens arbete och observationer. För att åtgärda de brister som framkom i IVO:s nationella tillsynsrapport 2017 krävs att kommunerna utvecklar sitt systematiska kvalitetsarbete inom socialtjänsten. För detta finns redan lagstiftning och förordningar att följa.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Socialtjänstens uppdrag är omfattande, och ansvaret är tungt. Dessvärre ser vi att socialtjänsterna runt om i Sveriges 290 kommuner många gånger brister och inte fullt ut klarar av att ta sitt ansvar. Det finns allvarliga problem.

Lidande blir många gånger de socialt utsatta barnen, som inte får den hjälp och det stöd som de förtjänar och har rätt till. Vi moderater menar att politiken nu verkligen behöver ta krafttag när det gäller socialtjänsten och inte minst stärka dess personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har bland annat föreslagit en nationell handlingsplan för att stärka landets socialsekreterare och socialtjänsten i stort i kombination med en omfattande bidragsreform för att pressa tillbaka utanförskapet och öka den sociala rörligheten.

Att stärka socialtjänsten är särskilt viktigt för att ge de socialt utsatta barnen rätt insatser och rätt stöd. Tyvärr är det många gånger särskilt verksamheter som är riktade mot barn och unga som dras med stora problem.

Ett av svensk socialtjänsts verkligt stora problem - och en av dess stora utmaningar - är kopplat till kompetens- och personalförsörjningen. Över hälften av socialcheferna uppger att det generellt sett är svårt att rekrytera personal. Tuffast är det att rekrytera socialsekreterare och biståndshandläggare, särskilt till just barn- och ungdomsvården. Det är också svårt att rekrytera chefer till myndighetsutövning inom den sociala barn- och ungdomsvården. Givetvis är det så, fru talman, att brist på personal - särskilt brist på erfaren personal - går ut över kvaliteten i socialtjänsternas verksamhet.

Även om situationen givetvis skiljer sig åt väldigt mycket mellan olika kommuner i landet är den generella och tydliga bilden att socialtjänsten är mycket hårt prövad och att det finns betydande problem och brister. Dessa problem och brister är till stor del strukturella men drabbar i slutändan enskilda personer, inte sällan värnlösa barn.

Samtidigt är socialtjänsten i våra kommuner fylld av duktiga, engagerade medarbetare som gör sitt yttersta för att göra ett bra arbete. Dessa medarbetare förtjänar beröm och uppskattning men kanske framför allt bättre förutsättningar att göra ett gott arbetare.

Vi moderater lyfter bland annat fram behovet av att minska arbetsbördan för socialsekreterare genom att se över vilka arbetsuppgifter som kanske kan utföras av andra personalkategorier som inte har en lång universitetsutbildning. Man bör också se över om det finns möjlighet att till exempel digitalisera en del av biståndshandläggningen samt titta på andra åtgärder för att lätta på arbetsbördan.

Ministern nämnde bara i allmänna ordalag vilka åtgärder som nu vidtas och att Socialstyrelsen har ett brett uppdrag att stärka barn- och ungdomsvården med fokus på kompetens och kvalitetsutveckling samt att stärka barnrättsperspektivet. Men jag undrar mer konkret vilka åtgärder ministern och regeringen vidtar och planerar att vidta för att stärka socialtjänstens medarbetare och ge dem en rimlig arbetssituation.

Fru talman! Tack igen, Johan Hultberg, för initiativet att ställa denna interpellation! Jag tycker att detta är frågor som verkligen förtjänar att diskuteras, och det är inte så ofta som det sker att vi talar om dem som har de allra största behoven av att vi har ett väl fungerande välfärdssamhälle och av att tryggheten faktiskt finns där när man behöver den.

Låt mig först säga när det handlar om socialtjänstens uppdrag att vi måste arbeta förebyggande på olika sätt för att se till att arbetsbördan minskar så att man kan ägna sig åt dem som verkligen behöver stödet och hjälpen och insatserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar också om att se till att vuxna - föräldrar, de som förvärvsarbetar och de som är familjeförsörjare - har ett eget arbete och en egen försörjning. Det är många gånger detta det handlar om. När vi talar om barn och unga är det inte sällan så att det faktiskt är deras föräldrar som är i en utsatt situation och position som gör att också barnen, som inte ges lika förutsättningar och möjligheter, upplevs som utsatta.

Det är klart att samhället har ett väldigt stort ansvar för barn och unga som befinner sig i utsatta situationer. Det blir särskilt tydligt om man är i samhällets vård, vilket dock är en ytterlighet - många av dem vi talar om befinner sig inte alls i samhällets vård utan är i behov av samhällets stöd. Men det finns en hel skala, från dem som behöver lite stöd till dem som till och med befinner sig i samhällets vård och som behöver en trygg miljö. I alla dessa fall krävs stor kompetens för att arbeta och för att se till att ge människor det stöd som krävs.

Det finns flera olika saker att ta upp. Eftersom regeringen relativt nyligen har tillträtt får jag delvis beskriva vad som gjordes förra mandatperioden. Sedan ska jag också försöka att ge en bild av vad vi har framför oss.

Under den förra mandatperioden fanns det en nationell samordnare som arbetade genom att inte bara ha en utredning med ett slutdatum utan som faktiskt var väldigt närvarande i verksamheten och som både informerade löpande om situationen och kom med förslag. Samordnaren kom också med slutresultat som bereds.

Naturligtvis är kompetens hos personalen, skulle jag vilja säga, något av det viktigaste. Det var också skälet till en bemanningssatsning och till resurser, både 2019 och 2020, för att jobba med kompetensutveckling i kommunerna och för att socialtjänsten ska kunna rekrytera socialsekreterare, administratörer och arbetsledare på det sätt som man inom respektive kommuns socialtjänst upplevde var det som man allra mest behöver.

Det finns också ett behov av yrkesintroduktion och uppdragsutbildningar. Men det handlar också väldigt mycket om det arbete som IVO gör. Det är en utgångspunkt för regeringens arbete att få de tillsynsrapporter som IVO gör för att få en bild av läget och vilka behov man ser som mer av genomgående karaktär.

IVO har flera olika verktyg till sitt förfogande, alltifrån dialog och rekommendationer, men de kan också ställa krav på åtgärder och så vidare för att verksamheten ska fungera väl. Vi följer naturligtvis tillsynsrapporterna med väldigt stort intresse, och de är viktiga för regeringen i beslutsfattandet, helt enkelt.

Vi kommer att jobba vidare med den typen av ekonomiskt stöd men också med att se till att kommunerna arbetar med kompetensutveckling och kompetensförsörjning. Socialtjänsten är i den meningen i samma läge som många andra branscher. Man jobbar och sliter för att kunna rekrytera den personal som finns till just sin verksamhet.

Fru talman! Jag är glad att ministern lyfte fram vikten och behovet av det förebyggande arbetet. Det är naturligtvis oerhört viktigt att börja i rätt ände. Det gäller att verkligen försöka möta familjer med behov av hjälp och stöd med insatser tidigt för att säkerställa att människor inte halkar in på en kriminell bana, hamnar i ett missbruk eller på annat sätt hamnar snett i livet som gör att man senare hamnar i ett stort behov av hjälp och stöd från samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här skulle jag vilja säga, fru talman, att arbetslinjen är grunden för detta och att vi tar krafttag mot de kriminella gängen som tar över i våra utanförskapsområden och gör andra insatser som är oerhört viktiga på det området.

Jag hoppas också att utredningen om framtidens socialtjänst, som just nu pågår och som har fått förlängd tid av regeringen, kommer att ta just det förebyggande perspektivet på största allvar. Det är jätteviktigt att vi sänker trösklarna till socialtjänsten och minskar stigmat. Många söker inte hjälp i tid, och det är ett problem.

Jag ser dock många goda exempel runtom i landet. Jag var i Åmål häromveckan och träffade där delar av deras socialtjänst som jobbar väldigt proaktivt. De gör till exempel hembesök hos alla nyblivna föräldrar för att tidigt kunna se behov och sätta in insatser. Många gånger kan det kanske räcka med en familjestödjande verksamhet eller en utbildningsinsats.

Det är en sak som dock gör mig lite besviken när det gäller ministerns svar. Som jag tar upp i min interpellation handlar väldigt mycket av granskningen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet om lex Sarah-anmälningar från verksamheterna och om enskilda personers anmälningar. Givet detta tycker jag att uppgiften i SVT:s Uppdrag granskning om att en stor andel av Sveriges socialtjänster inte har gjort några lex Sarah-anmälningar om barn är illavarslande. Ministern gör kanske en annan bedömning, men jag finner, som jag skrev i min interpellation, att det är osannolikt att över 50 kommuners socialtjänster sedan 2013, då IVO bildades, inte har haft några allvarliga missförhållanden eller påtagliga risker för allvarliga missförhållanden avseende barn. Jag tycker inte att det räcker att, som ministern gör, bara konstatera att socialtjänsterna har skyldighet att rapportera missförhållanden och påtagliga brister och att det redan finns lagstiftning och föreskrifter på plats. Eftersom tillsynen och uppföljningen av socialtjänsten i så hög grad är anmälningsdriven och bygger på att kommunerna själva rapporterar missförhållanden och risker är det uppenbart att det är ett problem om så inte sker.

Fru talman! Jag vill därför fråga ministern om hon inte tycker att det finns anledning för regeringen att vidta några åtgärder och göra några insatser för att undersöka varför socialtjänsterna inte gör fler lex Sarah-anmälningar rörande barn. Jag tycker att det är en fråga som regeringen bör söka svar på. Den bör inte minst få regeringen att fundera på om man till exempel i samarbete med SKL skulle kunna göra insatser för att säkerställa att socialtjänsterna har en kultur där risker, problem och brister inte sopas under mattan utan tvärtom lyfts upp och de allvarligaste fallen anmäls som en del av det systematiska kvalitets- och utvecklingsarbetet.

Fru talman! Jag inte bara noterar utan har naturligtvis också funderat mycket på den fråga Johan Hultberg ställer här om vilka slutsatser man ska dra av icke-rapporteringar, så att säga. Jag kan säga så här: Det finns inga indikationer på underrapportering, men det betyder inte att vi inte kan vara säkra på att det inte förekommer andra brister. Det är absolut inte med den tonen som jag läser statistiken. Men det säger någonting om hur viktigt det är att det finns många olika verktyg för insyn, tillsyn och åtgärder så att verksamheterna fungerar och att inte enbart luta sig mot anmälningsärenden. Det kommer inte att vara tillräckligt. Det är därför IVO har ett omfattande uppdrag som långt ifrån alltid handlar om att bara agera på inkomna anmälningar. De har ett arbete som också handlar om återföringskonferenser och lärande. De ska inte bara göra ett nedslag och sedan lämna kommunen och socialtjänsten, utan de ska se till att det finns ett lärande både inom kommunen som helhet och i verksamheterna, så att de brister de upptäcker åtgärdas och att man lär något av dessa så att det inte inträffar igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommunerna har en skyldighet att anmäla missförhållanden. Jag vill absolut inte att det ska uppfattas som att det inte spelar så stor roll om man anmäler eller inte. Det spelar väldigt stor roll att man anmäler missförhållanden. Det är ett viktigt sätt att förhålla sig till ett systematiskt kvalitetsarbete. Och det är klart att alla kommuner ska agera i enlighet med den lagstiftning som vi har.

Utöver skyldigheten för kommunerna och de i verksamheten som ska göra anmälningar måste IVO fortsätta med sitt tillsynsarbete. Min bild är att IVO bedriver ett gediget tillsynsarbete. Om det finns tecken och signaler på underrapportering om allvarliga missförhållanden ska myndigheten naturligtvis rapportera om detta. Och om det finns anledning att från politiskt håll ta tag i någonting är det ingenting som vi räds.

Det är viktigt att säga att lex Sarah-anmälningarna är en del i arbetet, men de är långt ifrån allt att bygga kvalitetsarbetet på.

Fru talman! Ja, så är det. Lex Sarah är verkligen inte allt som ligger till grund för kvalitets- och utvecklingsarbetet. Men det är en väldigt bärande del av arbetet. Därför tycker jag att den rapport som SVT har tagit fram verkligen manar till eftertanke och kanske förmår IVO att analysera frågan vidare.

Jag ser väldigt mycket fram emot den rapport som inom bara några veckor kommer att landa på ministerns bord, nämligen den från Barnombudsmannen. Det är en fördjupad rapport om just den sociala barnavården. Man har gjort djupintervjuer och så vidare. Jag har bara hört talas om arbetet och naturligtvis inte fått ta del av något av rapportens innehåll. Men jag tror att den kan bli ett bra underlag för fortsatta debatter här i kammaren om hur vi kan utveckla och stärka svensk socialtjänst, för det behövs. Det är alldeles för många barn som inte får den hjälp och det stöd som de förtjänar. Det är verkligen välfärdsstatens största misslyckande om vi sviker de utsatta barnen.

Vad jag tror är oerhört viktigt för att stärka socialtjänsten är att göra insatser för personalen. Det är de som är själva ryggraden i verksamheten och de som på allvar kan göra skillnad. Då handlar det om att stärka yrkets attraktivitet och få fler att vilja utbilda sig till socionom och att söka sig en framtida yrkesbana inom socialtjänsterna. Men vi ser ett stort problem med personalomsättning. Många nya, unga socialsekreterare får ta hand om väldigt svåra fall. Jag tror att det behövs en bättre introduktion, och där har Arbetsmiljöverket konstaterat allvarliga brister.

Jag skulle avslutningsvis vilja fråga ministern om regeringen kan tänka sig att till exempel ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett systematiskt program för introduktion av nya socialsekreterare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig avsluta med det vi började tala om, nämligen det viktiga förebyggande arbetet. Det är viktigt att hela tiden även tala om det för att betona att socialtjänsten också har detta viktiga arbete att göra. Jag tror nämligen att det är ett av skälen till att man söker sig till yrket och verksamheten. Man utbildar sig till socionom och socialsekreterare för att man vill arbeta förebyggande och ser vilka insatser som spelar roll för att inte minst barn och unga ska hamna rätt i livet.

Det handlar också om hur vi ser till att vuxna familjeförsörjare inte är i behov av ekonomiskt bistånd utan i stället har ett jobb att gå till. Det handlar även om hur vi arbetar med ohälsan så att människor inte hamnar i till exempel missbruk, vilket inte är ovanligt och gör att man får behov av socialtjänstens insatser, utan kan arbeta och mår bra.

Låt mig också säga något kort om Margareta Winbergs utredning, som Johan Hultberg nämnde. Den kommer våren 2020, och jag ser mycket fram emot den. Det är en översyn av socialtjänsten, vilket är ett omfattande arbete.

Redan delbetänkandet fokuserade på det förebyggande arbetet, och jag ser verkligen fram emot slutrapporten eftersom jag tror att det är viktigt att vi arbetar mer förebyggande på bred front i samhället så att socialtjänsten kan använda sin kunskap och kompetens i sina viktiga insatser. Jag tror att detta ger en bättre arbetsmiljö och arbetssituation och att man känner att yrket blir mer attraktivt när man får jobba med det som man faktiskt utbildat sig till.

Vi ska givetvis fortsätta att följa både Barnombudsmannens rapporter och IVO:s tillsynsrapporter. Det finns inte en kommun som kan frånsäga sig ansvaret att följa de lagar och förordningar som riksdagen har beslutat om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.