Avtal mellan svenska och iranska universitet

Fru talman! Alireza Akhondi har frågat mig om jag har vidtagit, eller planerar att vidta, åtgärder för att skydda svenska säkerhetsintressen med tanke på de potentiella risker som de strategiska avtalen mellan svenska och iranska universitet medför samt om jag avser att samla rektorer för landets högskolor och universitet och arbeta med frågan systematiskt och formellt. Han har även frågat mig om jag avser att verka för att svenska högskolor och universitet omedelbart ska avsluta sina avtal med sina iranska motsvarigheter samt om jag avser att ta upp frågan med mina europeiska kollegor och arbeta för en enhetlig ståndpunkt inom Europeiska unionen i detta avseende.

Jag vill inledningsvis konstatera att regeringen ser med stort allvar på situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran. Europeiska unionen har även under många år agerat kraftfullt mot Iran, bland annat med sanktionsåtgärder mot Islamiska revolutionsgardet (IRGC) i dess helhet och mot individer och enheter inom samma garde. Regeringen kommer att fortsätta att arbeta för ett starkt internationellt tryck mot den iranska regimen. Som utrikesministern framförde i denna kammare den 26 april har regeringen också verkat för enighet inom EU för att terrorlista IRGC.

Internationella samarbeten är viktiga för svensk forskning och konkurrenskraft och är något som vi ska främja. Den svenska hållningen har sedan länge varit att det går att vara kritisk till hur en stat agerar och samtidigt se värdet av internationella samarbeten inom forskning och utbildning. Denna inställning delar vi med andra likasinnade länder. Internationella samarbeten främjar inte bara kunskapen i sig utan också demokratiutvecklingen globalt.

Fru talman! Statliga universitet och högskolor i Sverige har en hög grad av självbestämmande, och det är deras ansvar att avgöra vilka internationella samarbetsprojekt inom utbildning och forskning som de bör ingå. Det är därför lärosätena som ansvarar för att göra nödvändiga bedömningar av vilka samarbeten som är lämpliga utifrån bland annat säkerhetsaspekter. I sin senaste årsrapport klassar Säkerhetspolisen Iran som ett av de största säkerhetshoten mot Sverige. Detta tydliggör vikten av att alla avtal som ingås med lärosäten i Iran noga måste ta hänsyn till vilka risker som samarbetet i fråga kan innebära.

Jag instämmer i det som riksdagsledamoten framför i sin interpellation om att vi behöver vara vaksamma på de risker som internationella samarbeten innebär. Skyddet av nationella intressen, kunskap och teknik är en prioriterad fråga för regeringen. Det är mycket viktigt att det finns en medvetenhet bland forskare och lärosäten om riskerna med samarbeten med lärosäten i vissa länder samt att de har förutsättningar för att kunna hantera dessa.

Regeringen har tagit initiativ till flera åtgärder inom detta område. Vi har bland annat beslutat om att kompetens i säkerhetsfrågor ska beaktas vid nominering av de ledamöter som utses av regeringen till lärosätenas styrelser samt gett tre myndigheter i uppdrag att ta fram nationella vägledande riktlinjer och stöd för ansvarsfull internationalisering inom högre utbildning och forskning.

Undertecknad och statssekreteraren Maria Nilsson har under det senaste året träffat samtliga rektorer för att bland annat diskutera frågor kopplade till säkerhet och de åtgärder som regeringen har vidtagit. Säkerhetsfrågor tas även upp med samtliga lärosäten under de årliga dialoger som pågår nu under våren.

Arbetet med att skydda svenska intressen och att stärka forskningens säkerhet är mycket angeläget, och det är viktigt att lärosätena fortsätter att arbeta aktivt med säkerhetsfrågor kopplade till internationella samarbeten. Regeringen har tagit viktiga steg för att stödja lärosätena i detta arbete. Vi följer frågan noga och är beredda att överväga ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret, som jag ärligt talat inte känner mig nöjd med. Den här frågan handlar inte om mig som enskild ledamot eller om mitt parti utan i allt väsentligt om Sveriges säkerhetsintressen, och dem är vi satta att värna i alla avseenden.

Vi vet att det finns länder som på olika sätt är extremt aktiva på svensk mark. Säpo pekar ut Ryssland, Kina och Iran. Jag fick nyligen tag på dokument som visar att när svenska universitet har skrivit avtal med sina iranska motparter har de iranska motparterna i andra ledet skrivit ett avtal med revolutionsgardet, ett avtal som säger att allting som de iranska universiteten får ta del av får också revolutionsgardet. Då handlar det inte längre om internationalisering eller kunskapsutbyte, utan då handlar det om att stötta en terroristorganisation, och det kan vi inte göra mitt på ljusa dagen. Det går absolut inte, Mats Persson. När det tillkommer nya fakta i ärendet måste man också våga gå utanför boxen och agera.

Senast i morse fick jag tag på ytterligare dokument om fler alarmerande saker som ett svenskt universitet har ägnat sig åt. Det sägs att regeringen har varit väldigt aktiv, och jag förstår att regeringen har mycket att göra, så det handlar inte om något slags blame game. Men någonstans måste man också våga ta tag i saker. Kompetenshöjning i all ära, men vad finns det mer i verktygslådan? En regering borde kunna ha lite fler saker än det som regeringen nu framför i interpellationssvaret.

Det gäller inte bara Iran, utan det måste rimligtvis gälla också Ryssland och Kina. Nu vet jag inte om det finns motsvarande avtal i andra ledet där, men det utgår jag ifrån. I fallet Iran finns det i alla fall ett tydligt avtal, och det är det som gör situationen extra alarmerande. Jag hoppas därför att Mats Persson tar den här frågan på allvar.

I nästa anförande vill jag höra vad han och regeringen gör rent konkret, för helt ärligt är jag inte nöjd med det här svaret. Det står också felaktigt att EU under många år har agerat kraftfullt mot Iran. Det stämmer ju inte. I november 2022 fanns det elva personer på sanktionslistan. Nu finns över 300 personer och 40-50 enheter på sanktionslistorna. Regeringar av olika kulörer har uppenbarligen inte agerat särskilt kraftfullt mot den islamiska regimen.

När det kommer till terrorlistningen av det fruktansvärda gardet gäller det att agera lite mer kraftfullt. Signalerna från Bryssel har inte varit särskilt uppmuntrande när det gäller Tobias Billströms agerande.

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för engagemanget och frågan! Jag är mycket imponerad över ledamotens engagemang i frågan. När det gäller den rapport som presenterades nyligen och som pekar på allvarliga uppgifter kring samarbeten där svenska lärosäten är en aktör förutsätter jag att lärosätenas ledningar tar detta på allra största allvar och agerar utifrån den information som har kommit fram och går till botten med giltigheten i uppgifterna.

Regeringen har löpande dialog med våra lärosäten, och säkerhetsfrågorna är ständigt högt upp på agendan. Från dag ett när regeringen tillsattes har vi satt ökat fokus på den här typen av frågor och vidtagit en rad olika åtgärder som handlar om att höja kompetensen.

Precis som ledamoten säger är inte säkerhetsfrågor specifikt ett problem på våra lärosäten, utan det är ett specifikt problem i hela samhället. Min bedömning är ändå att akademin är en arena som kanske har varit något mer naiv i den här typen av frågor än andra arenor i samhället, eftersom det finns en tradition av öppenhet och internationella samarbeten och att forskningen står fri från politiken etcetera. Det är en viktig paroll, men man måste också ha ett säkerhetspolitiskt tänk när man agerar, inte minst när det handlar om Kina, Iran och Ryssland.

Ledamoten har på ett förtjänstfullt sätt framfört de problem som finns. Regeringen har pågående dialog med lärosätena, och jag förutsätter att man agerar på den nya information som har kommit fram. Vi har vidtagit en rad olika åtgärder, och jag skulle säga att den viktigaste kommer att vara de riktlinjer som myndigheterna nu kommer att ta fram. För den enskilda forskaren kommer dessa riktlinjer att innebära att det finns ett regelverk och en mall för hur man hanterar internationella samarbeten så att man kan ha en ökad medvetenhet kring den här typen av frågor. Jag tror att det kommer att vara en mycket, mycket effektiv åtgärd för att få bukt med problemet.

Allra sist vill undertecknad säga att det här arbetet är man aldrig färdig med. Dessa aktörerna är farliga och ett hot mot Sverige, och vi måste ständigt flytta fram våra positioner för att kunna möta främmande makts intressen i Sverige.

Fru talman! Tack, statsrådet Mats Persson, för kompletteringarna!

Jag kan ta ett par förtydligande exempel. Cambridge hade ett avtal med sin iranska motsvarighet. Vad som hände och vad det samarbetet gav var att man hjälpte revolutionsgardet att utveckla räckvidden på drönare - samma drönare som nu används av ryssarna i Ukraina. Då förstår statsrådet hur komplext det här blir i nästa led.

Kunskap är det värdefullaste vi har. Som liberal förstår jag det här med den akademiska friheten. Men vi har i Sverige varit invaggade i ett slags falsk trygghet under 200 år, och det är klart att det sätter djupa spår. Den ångbåten flyttar man inte över en natt. Det har jag all respekt för, men trots dessa svårigheter kan man ändå förvänta sig lite mer av regeringen just när det kommer till en aktör som vi vet är extra farlig.

Säpo pekade för första gången i klartext ut IRGC som ansvariga för mordplaner på svenska judar på svensk mark. Det var ju inte särskilt länge sedan Säpo plockade två av dessa terrorister på svensk mark. De planerade att utföra terrordåd utomlands.

Detta är en aktör som är farlig på riktigt och som utgör ett allvarligt hot mot våra intressen, och inte bara här hemma. Vi ser ju vad som händer i Röda havet, för övrigt med den teknik man fick från Cambridge. Vi ser också vad som händer i Mellanöstern som helhet. Konsekvenserna av detta kan bli förödande.

Efter det event vi hade i Förstakammarsalen har jag fått kontakt med iranska forskare som nu befinner sig på svensk mark och som på något sätt menar att den bild jag förmedlar är direkt felaktig. I något enskilt fall kan det absolut vara så. De berättar också om diskriminering på andra plan. Men man kan inte blanda äpplen och päron. Givet omvärldsläget och det nya säkerhetspolitiska läge som råder i Europa gäller det nu för oss att se till att vi klarar av att både jobba med internationalisering - jag köper att detta i förlängningen leder till en bättre värld - och säkerställa att vi inte skjuter oss själva i foten under denna resa.

Fru talman! Jag delar helt ledamotens bedömning. När det gäller balansen mellan å ena sidan fri vetenskap, öppna gränser och internationella samarbeten och å andra sidan säkerhetspolitisk kompetens och säkerhetspolitiskt tänkande har vågskålen varit obalanserad. Medvetenheten har varit för liten om de risker som är förknippade med olika typer av samarbeten generellt, och specifikt när det gäller vissa länder. Det är framför allt tre länder vi pratar om, enligt Säkerhetspolisen och andra myndigheter.

Jag håller alltså helt med om detta. Det är därför regeringen nu vidtar ett antal åtgärder. De är väldigt långtgående. Den reaktion jag som ansvarig minister normalt får är inte att vi tar i för lite utan att vi tar i för mycket och att vi går för långt när det gäller det som kallas inskränkningar av den akademiska friheten. Jag delar inte den uppfattningen, utan jag delar ledamotens uppfattning att vi behöver göra mer.

Vi har på mycket kort tid tagit stora steg i rätt riktning. Det betyder inte att vi är färdiga - långt därifrån. Vi behöver hela tiden vässa våra verktyg.

Fru talman! En reflektion jag gör är att Sverige ligger långt efter andra länder. Om man jämför med Nederländerna och Storbritannien, som är länder som är ganska lika Sverige till sin kultur och struktur och inte minst när det gäller universitetssystemet, ligger Sverige mycket längre bak. Detta tar regeringen på mycket stort allvar. Därför vidtar vi nu ett antal åtgärder, och vi är också beredda att göra mer.

Herr talman! Jag är rätt övertygad om att det finns ett stort engagemang från Mats Persson i denna fråga. Detta är ju en väldigt viktig fråga som ligger bortom partipolitiken.

Jag undrar dock om statsrådet i sitt slutanförande kan svara på om man tar fram något slags kontrollplan som gör att man kan kontrollera hur långt universiteten har kommit till exempel när det är dags för regleringsbreven i oktober eller november och se om det behöver göras modifieringar där. Kan statsrådet ge någon sorts försäkran om att denna fråga är väl omhändertagen, så att åtminstone jag som ledamot kan sova gott om nätterna?

Detta är faktiskt en fråga som är bekymmersam på många plan. Det gäller för övrigt också handel med den islamiska republiken överlag. Jag har lyft upp de problematiska aspekterna när det gäller dessa delar, men det har inte med denna interpellationsdebatt att göra.

Jag tackar statsrådet för debatten.

Herr talman! Jag tackar Alireza Akhondi för en mycket viktig debatt.

Vi har vidtagit ett antal åtgärder och är beredda att göra mer. Vi följer denna fråga väldigt noga. Jag tar de nya uppgifter med koppling till Iran som har framkommit den senaste tiden på allra största allvar, och jag förutsätter att lärosätena nu går till botten med de uppgifter som finns och agerar om det visar sig att de stämmer. Jag har ingen anledning att inte tro det.

Vi har en löpande dialog med lärosätena, inte minst när det gäller säkerhetspolitik och denna typ av frågor. Vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder om det skulle krävas. Vi är beredda att göra det som krävs för att Sverige ska ha en tillräcklig beredskap för att kunna stå emot främmande makt som inte vill någonting hellre än att förgöra Sverige. Vi är beredda att göra allt som står i vår makt för att hindra det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.