Avräkningar från budgeten för internationellt utvecklingssamarbete

Fru talman! Janine Alm Ericson har frågat finansminister Mikael Damberg vilka förändringar av Sveriges internationella engagemang han avser att ta initiativ till, både på kort och på lång sikt, samt vilka områden och vilka internationella biståndsmottagare han avser att föreslå minskat bistånd till. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag delar helt bilden att svenskt bistånd just nu verkligen behövs och att Rysslands attack har lett till en fruktansvärd situation i Ukraina. Vi ser dagligen exempel på krigets fasor och människors lidande - även med stora konsekvenser för övriga världen.

Det är en självklarhet för Sveriges regering att stödja Ukraina genom att ta emot krigsflyktingar och skicka ekonomiskt bistånd, militärt stöd och olika förnödenheter. Regeringen står fast vid sin målsättning att avsätta 1 procent av bruttonationalinkomsten, vårt ekonomiska välmående, till internationellt bistånd. Jag skulle också vilja se att fler länder uppfyller FN-åtagandet om att ge minst 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst i bistånd, så att vi tillsammans kan komma längre i både det humanitära samarbetet och utvecklingssamarbetet.

De kostnader för flyktingmottagandet som avräknas från biståndet är i enlighet med OECD-Dac:s biståndsregelverk, då mottagandet anses vara ett humanitärt åtagande. Det är viktigt att komma ihåg att huvudsyftet med att kostnader för flyktingar är avräkningsbara vad gäller biståndet är att hjälpa människor på flykt. Avräkningar för flyktingmottagande från den svenska biståndsramen har gjorts sedan början av 90-talet, och det användes även under det mycket stora flyktingmottagandet 2015.

Hur stora kostnaderna för flyktingmottagandet blir 2022 vet vi ännu inte. Därför vet vi inte heller hur mycket som kan räknas som bistånd. Regeringens främsta prioritering för utbetalningstaken, så kallade limiter, har varit att värna det humanitära biståndet och biståndet till de allra fattigaste länderna. Stöd ska bland annat kunna ges till dem som har drabbats hårt av pandemin och av den livsmedelskris som har påskyndats som en effekt av Rysslands invasion av Ukraina. Regeringen prioriterar också stöd till FN och står kvar vid ambitionen om en dubblering av klimatbiståndet.

Dessa prioriteringar ligger som grund när ansvarig myndighet, Sida, nu får anpassa verksamheten till vilka utbetalningar som kan skjutas fram eller omprioriteras. Omprioriteringarna kommer att få effekt, för svenskt bistånd gör skillnad. I det sammanhanget vill jag påminna om att biståndsramen ökade med 5,1 miljarder kronor 2022 i jämförelse med året innan på grund av uppräkningen enligt bruttonationalinkomsten. Både med och utan avräkningar enligt Dac:s regelverk är Sverige fortsatt ett av världens största givarländer.

Regeringens prioriteringar och initiativ kvarstår. Genom en stark svensk ekonomi ökar utrymmet inom biståndsbudgeten regelbundet. Därför är det inte uteslutet att verksamhet som berörs av limiter i år kan få stöd längre fram igen om det fortfarande är relevant och prioriterat. Hur många flyktingar som kommer till Sverige i år kommer precis som vanligt att påverka hur stora avräkningarna blir i slutändan. Den svenska regeringens enprocentsmål bidrar till att Sverige både kan ta hand om skyddsbehövande från Ukraina i Sverige och fortsatt prioritera ett internationellt bistånd och utvecklingsarbete som minskar fattigdomen, stärker det multilaterala samarbetet och bidrar till hållbar fred, demokrati och motståndskraft mot auktoritära krafter.

Fru talman! Tack för svaret, ministern, även om det delvis var en sorglig utläggning att lyssna till!

I några delar håller jag med biståndsministern, framför allt om att fler länder borde ta sitt internationella ansvar och leverera på det åtagande som finns om 0,7 procent av bni till bistånd. Att andra länder inte gör sin del är dock ingen anledning för Sverige att inte göra vår del.

Att värna det humanitära arbetet är också ett viktigt val. Annars hade det blivit alltför tydligt att för att rädda några från ett ställe, nämligen Ukraina, måste andra dö - av svält. Men att som nu nästan bara satsa på humanitärt bistånd för att hålla människor vid liv ger ingen positiv utveckling på sikt och hjälper inte till att klara målen i Agenda 2030, vare sig för klimatet eller för något annat.

Putins besinningslösa attack på Ukraina har kastat hela världen in i ett mycket svårt läge. Jag är stolt över att Sverige den senaste tiden har tagit emot människor som flytt för sina liv från kriget och skickar förnödenheter, material och pengar till Ukraina. Om det är vi helt överens, och jag hoppas att vi kommer att vara det även framöver så att Sverige fortsätter att vara ett land som står upp för asylrätten och mänskliga rättigheter.

Det är i fråga om vem som ska betala för den här solidariteten som vår uppfattning skiljer sig tydligt åt, och här tycker vi i Miljöpartiet att regeringen gör helt fel prioritering. Genom avräkningarna blir Sveriges största biståndsmottagare Sveriges egna kommuner, och bara för att det är tillåtet att göra så måste man ju inte göra det. Man hade kunnat hantera detta på annat sätt i budgeten, till exempel genom att ta av överskottet. Så kan man undvika att låta planeten och världens allra mest utsatta ta notan.

Vi är inte heller ensamma i vår kritik. I flera veckor har forskare, professorer, civilsamhället och Sveriges biståndsorganisationer larmat om vilka förfärliga effekter en minskad svensk ambition faktiskt kommer att få. Rösterna är samstämmiga: I en tid när behovet av bistånd aldrig varit större leder regeringens beslut att dra ned på ambitionerna med nära 20 procent till katastrofala effekter.

I tider av kris och krig behöver vi samarbeta mer, inte mindre. Det gäller inte bara kärnvapenallianser och nya försvarssamarbeten utan också att hålla ihop i solidaritet med dem som utsätts allra mest. Förutom alla de människoöden som nu drastiskt kommer att ändras till det sämre är det också en kortsiktig och farlig väg att gå.

Först kom pandemin och nu kriget. Det är lätt att fokus hamnar där. Men klimatförändringarna tar inte paus bara för att världens strålkastare riktas mot annat. Varje dag som går utan att vi adresserar och verkligen gör utsläppsminskningar och anpassningar till ett förändrat klimat är ju en förlorad dag i kampen för en beboelig planet.

Att i det läget, som regeringen nu gör, dra ned på klimatbiståndet är ingenting annat än huvudlöst. Först sänker man priset på utsläpp i Sverige genom sänkt bensin- och dieselskatt, och sedan drar man genom avräkningarna undan finansieringen för länder med betydligt sämre förutsättningar än Sverige.

Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC talar mycket tydligt om att vi måste göra mer för att hejda klimatförändringarna, inte mindre. FN:s generalsekreterare menar att avsaknaden av ledarskap i klimatfrågan är rent brottslig. Från att ha varit ett föregångsland har Sverige nu blivit ett land som minskar sina ambitioner och riskerar att dra andra med sig. Hur kan regeringen se det som en fungerande plan?

Fru talman! Vår solidaritet stannar inte vid de behövande i Ukraina. Utöver att hjälpa på plats i Ukraina med material, förnödenheter och vapen hjälper vi också flyktingar som kommit från Ukraina till Sverige.

Jag vill bara understryka att jag som biståndsminister självklart gör allt jag kan för att vi ska ha så lite avräkningar som möjligt. Vi och Miljöpartiet är i mångt och mycket överens om svensk biståndspolitik; vi har ju drivit den tillsammans under många år. Men det man kan fundera på när det gäller Miljöpartiet i detta sammanhang och det som jag inte riktigt får ihop är att det alltså var okej enligt Miljöpartiet att göra avräkningar för flyktingkostnader på biståndsramen med 22 procent 2015. När människor flydde från Syrien var det okej att göra avräkningar för flyktingkostnader på biståndsramen, men det är inte okej att göra avräkningar på biståndsramen nu när människor flyr från Ukraina.

Det tycker jag är en märklig slutsats. Men med det sagt: Jag som biståndsminister gör naturligtvis allt jag kan för att avräkningen ska bli så liten som möjligt. Vi ser ju stora och växande behov även i många andra delar av världen. Det är klimatförändringar och en negativ demokratisk utveckling som fortsätter. Pandemin har ytterligare förstärkt behoven på en rad områden som jämställdhet, mänskliga rättigheter, ekonomisk utveckling och förstås hälsa. Vi ser också livsmedelstryggheten försämras.

Regeringen står därför fast vid målet om 1 procent av bruttonationalinkomsten, vårt ekonomiska välmående, som man inte ens i den här kammaren är helt överens om. Vi har ju både moderater och sverigedemokrater som vill frångå enprocentsmålet.

Från regeringens och Socialdemokraternas sida står vi kvar vid enprocentsmålet, och det är jag stolt över. Med detta bär vi fortfarande ett ledarskap i världen. Vi är ett av få länder i världen som faktiskt ger och står fast vid att år ut och år in ge 1 procent av vårt ekonomiska välmående för att försöka bidra till att göra världen lite bättre. Det gör ju också Sverige tryggare.

Tyvärr ser trenden inte ut så över världen. Allt fler givare drar ned på biståndsramen. Man inte bara använder biståndsramen till att göra avräkningar, som man får göra enligt OECD-Dac-regler, utan man drar aktivt ned biståndsramen. Det är något som absolut riskerar att drabba oss i alla former utifrån ökade konflikter och påföljande flyktingströmmar.

Regeringen har absolut inga planer på att skära ned i biståndet, utan det som sker på kort sikt under 2022 är en limit, ett utbetalningstak, som begränsar utbetalningar på utgiftsområde 7, internationellt bistånd. Detta görs för att möjliggöra en omfördelning av biståndet för att hantera en akut situation i vårt närområde. Det här är inte någonting nytt, utan vi har gjort avräkningar enligt gällande regler på biståndsbudgeten ända sedan 90talet. Både under borgerlig regering och under den regeringstid som socialdemokrater och miljöpartister delade gjordes ju avräkningar på nästan 10-12 procent av biståndsramen. Rekordet var som sagt 2015 med 22 procent av biståndsramen.

Det är alltså inte någon ny politik. Den här gången använder vi oss av det för de ukrainska flyktingarna, kvinnorna och barnen, så som Sverige har gjort tidigare.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Sverige har ett unikt ledarskap i de här frågorna. Vårt bistånd är erkänt bra och effektivt.

Men det som händer nu är att vi riskerar att tappa detta ledarskap. Det är alltså 40 procent av det internationella utvecklingssamarbetet som riskerar att gå till någonting annat än det som det faktiskt är ämnat för. Var Sveriges regering och Sverige står i det internationella landskapet är inte utom tvivel, nu när människor ser att vi använder så stor del på det viset.

Jag är också glad att biståndsministern säger att hon jobbar för att få så lite avräkningar som möjligt. Det är också anledningen till att jag valde att ställa min fråga till finansminister Mikael Damberg eftersom det ändå är i Finansdepartementet man slutligt bestämmer hur Sveriges budget ska se ut.

Angående att vi också gjorde stora avräkningar på biståndet 2015, när Miljöpartiet satt i regeringen och också innehade biståndsministerposten, har vi alltid gjort precis allt vi kan för att minimera dem. Vi hade hoppats att det arbetet fortfarande skulle ligga kvar och ge resultat. Världen har trots allt också förändrats sedan 2015. I dag ser den tyvärr betydligt sämre ut än vad den gjorde tidigare.

Jag hörde också vad ministern sa om klimatarbetet och fortsatta höga ambitioner. Men det är ett faktum att regeringens beslut om att skära 50 procent i strategin för hållbar utveckling kommer att ge allvarliga effekter på klimat och miljö. Det betyder att man i praktiken har dragit ned på målet om dubblerat klimatbistånd. Dessutom väljer regeringen att göra detta precis innan den stora miljökonferensen Stockholm + 50 som ska hållas i början av juni för att uppmärksamma just FN:s första miljökonferens i världen. Dessutom är det ganska kort tid sedan vi gav ett löfte i Glasgow om en dubblering av klimatbiståndet. Det är också ett avgörande löfte för att andra ska göra mer.

Vetenskapen är tydlig: Vi måste öka och inte sänka takten på arbetet för en beboelig planet. Att inte göra de utsläppsminskningar som krävs, de anpassningar till ett förändrat klimat som måste göras, skydd och återuppbyggnad av den biologiska mångfalden och våra ekosystem, leder till en utarmning av planeten. För det arbetet är finansieringen A och O.

Att minska ambitionerna är kortsiktigt och kontraproduktivt och kommer att ge bakslag i arbetet framåt. Att andra tar efter, minskar insatserna i stället för att öka dem, riskerar att föröda planeten än mer. Detta drabbar de mest fattiga, som inte ens har varit med och bidragit till problemet från början.

Sverige säger sig fortfarande ha en feministisk regering, och när Miljöpartiet ingick i regeringen var jämställdheten mer än bara fina ord. Det är ju svårt att se nu. Med de nedskärningar som nu görs kommer effekterna för många av världens kvinnor och flickor att bli katastrofala. Förutom ökad matosäkerhet och svält, ökad risk för krig och konflikt, blir det också tydliga effekter som går att räkna på.

Några exempel är följande: 15 000 färre flickor kan räddas från att bli könsstympade. Fyra miljoner tonåringar riskerar att bli utan sexualundervisning, preventivmedel samt kunskapen om och rätten till sin egen kropp. Jag skulle kunna stå här och räkna upp mycket arbete som inte kommer att ske. Det är helt enkelt inte värdigt en regering som säger sig vilja bedriva en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik. Tycker regeringen verkligen att det är värt det?

Fru talman! Jag kan återigen försäkra Janine Alm Ericson och andra intresserade att jag som biståndsminister självklart driver på för att det ska avräknas så lite som möjligt. Med det sagt tycker jag att Miljöpartiet fortfarande är svaret skyldigt om varför det var okej för Miljöpartiet att använda att använda sig av avräkningar inom biståndsbudgeten enligt Dac-reglerna när vi tog emot flyktingar från Syrien 2015 med 22 procent av biståndsramen, men det är inte okej att använda avräkningar inom biståndsbudgeten enligt Dac-reglerna när vi tar emot kvinnor och barn från Ukraina.

Jag vill också vara noga med att säga att vi inte skär ned på något bistånd. Biståndspengarna ligger fortfarande kvar under utgiftsområde 7. Det vi har gjort är att vi har satt tak på ett antal utgiftsposter. Nu hanterar UD 2,3 miljarder och Sida 6,9 miljarder. Ansvaret ligger där att försöka hitta en väg framåt som ger så liten effekt som möjligt på dem som är allra mest utsatta. Regeringen har skickat med tydliga prioriteringar, nämligen att det humanitära biståndet är helt skyddat. Att lindra nöd inte bara i Ukraina utan också i andra delar av världen är viktigt. Det gäller Jemen, Afghanistan, Somalia, Etiopien och så vidare.

Vi har sagt att vi ska prioritera och värna det geografiska landbiståndet så mycket som möjligt. Det betyder att vi prioriterar de biståndsarbetare som är på plats i de fattigaste länderna. Vi har sagt att vi fortsätter att stå upp för prioriteringen om ett fördubblat klimatbistånd. Det är det som vägleder det arbete som nu görs.

Med detta sagt är det fråga om mycket pengar, även om vi ska komma ihåg att biståndsramen ökade med 5,1 miljarder för 2022. Om man tittar på budgeterna är Sverige bland de bästa länderna i världen i fråga om att bidra till internationell solidaritet, även med avräkningarna som vi nu behöver hantera.

Regeringen följer verkligen utvecklingen noga när det gäller antalet asylsökande. Vi fick nyligen en ny prognos från Migrationsverket, och myndigheten kommer att inkomma med nya prognoser både den 29 juli och den 28 oktober. Det är fortfarande tidigt på året, och mycket kan hända, men när vi känner oss lite mer säkra om antalet skyddsbehövande och relaterade kostnader i år kan också regeringen justera taken när det gäller utbetalningar på de olika anslagsposterna.

Den senaste prognosen från Migrationsverket ger vid handen att det är färre flyktingar från Ukraina som kommer hit än den första prognosen visade. Det vore önskvärt av många olika skäl. Det är också därför pengar finns kvar på utgiftsområde 7, och de ska hanteras med så stor klokskap som möjligt. Det ska vara möjligt att under året komma med nya och bättre besked. Vi ska inte avräkna mer för flyktingkostnader än vad vi absolut behöver. Det är också regeringens besked.

Med detta sagt bär Sverige ett ansvar internationellt att fortsätta stå upp för det faktum som också är sant, nämligen att vi är ett av världens bästa länder när det gäller internationell solidaritet. Det gäller både att ta emot krigsflyktingar och att stå upp för enprocentsmålet i biståndet. Vi behöver göra ett jobb i världen att se till att fler når FN:s mål om 0,7 eftersom det behövs mer insatser för att förbättra världen.

Fru talman! Det är välkommet att höra att ni kommer att justera i avräkningarna när nya prognoser kommer in. Det har redan kommit en sådan, men vi har inte sett någon justering i avräkningarna än.

Jag vill också understryka vikten av att involvera Sveriges civilsamhälle och biståndsorganisationerna för att biståndet ska vara så bra som det är. Ett starkt och livskraftigt civilsamhälle är också en otroligt viktig förutsättning för demokrati.

I grunden handlar den här debatten om solidaritet men också om att bygga motståndskraftiga, demokratiska och jämställda samhällen. Där det finns mat, skolgång, sjukvård och framtidstro minskar risken för terrorism, krig och konflikter. Det är på sikt sådant som bidrar till större säkerhet för oss i Sverige, förutom för de människor som lever i stor utsatthet.

Svaret från regeringen i dag visar ändå att det inte finns någon plan. Det är lite fri dragningsrätt på pengarna från biståndet. Det tycker vi i Miljöpartiet är under all kritik, och det hjälper inte till i det här läget när vi alla måste bygga en bättre och starkare värld.

Sverige har länge varit en stark röst i världen för jämställdhet, demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Sedan Miljöpartiet kom med i regeringen har det också gällt klimatarbetet och den biologiska mångfalden. Nu riskerar ändå den rösten att försvagas. Jag vill verkligen uppmana regeringen att ta tillbaka de aviserade neddragningarna. Ta inte resurser från det internationella utvecklingssamarbetet för att göra Sveriges kommuner till vår största mottagare av bistånd. Låt oss i stället se Sveriges bistånd och internationella utvecklingssamarbete som en investering. Minimera avräkningarna och höj biståndsramen till 1,25 procent. Mer pengar och kraft till gemensamma utmaningar stärker också Sverige.

Fru talman! Vi ska inte bara känna stor solidaritet med Ukraina och de krigsflyktingar som kommer till vårt land. Vi måste också finansiera den solidariteten, annars blir det bara tomma ord.

Vi har ännu inte sett hur Miljöpartiet har tänkt sig att finansiera sina ökade ambitioner. Jag hoppas att man inte har tänkt sig att man ska låna till detta, för att bekosta ett ökat flyktingmottagande i vårt land genom att skuldsätta det svenska folket tror jag inte är en långsiktigt stark strategi för att bygga solidaritet och ha en hållbar migrationspolitik och en hållbar långsiktig biståndspolitik.

Sveriges biståndspolitik och konkreta utvecklingssamarbete ska ha fortsatt hög kvalitet, och det svenska biståndet ska motsvara 1 procent av bruttonationalinkomsten - alltså vårt ekonomiska välmående. Det är en stark internationell solidaritet som jag är stolt över. Biståndet ska användas till att minska fattigdom och orättvisor i världen. Det handlar om att visa praktisk solidaritet med våra medmänniskor men också insikten om att en värld i utveckling som blir bättre också ger starkare trygghet i Sverige.

Det är som sagt inte en önskvärd situation att vi fått en ny, stor humanitär kris på vår kontinent med ett krig i Ukraina. Inte minst ukrainarna själva och vi hade klarat oss utan Putins invasion av ett suveränt land som har rätt att försvara sitt eget territorium. Det är inte en önskvärd situation som vi befinner oss i, men det är krig i Europa med nya stora flyktingströmmar av kvinnor och barn till vårt land. Det är det läge vi är i, så det vi gör nu är en nödvändig hantering. Men, som sagt, Sverige kommer inte att använda biståndet till avräkningar mer än vad som är absolut nödvändigt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.