Avgifter i skolan
Interpellationsdebatt 15 april 2011
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenJan Björklund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenRossana Dinamarca (V)
- Hoppa till i videospelarenJan Björklund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenRossana Dinamarca (V)
- Hoppa till i videospelarenJan Björklund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenRossana Dinamarca (V)
- Hoppa till i videospelarenJan Björklund (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 1 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Rossana Dinamarca har frågat om jag avser att ta initiativ till att utvärdera vilka effekter den ändring i skollagen får som gör det möjligt att ta ut avgifter i skolan. Vidare har jag fått frågan om vilka åtgärder jag kommer att vidta för att elever inte ska tvingas avstå från aktiviteter i skolan med mera för att de inte har råd och om jag ska verka för att det införs en övre gräns för den maximala kostnaden som en elev eller dess föräldrar kan bli skyldiga att betala.
Herr talman! Principen om en avgiftsfri utbildning är en av hörnstenarna inom den svenska utbildningspolitiken. Rätten till likvärdig utbildning av hög kvalitet får aldrig vara beroende av den enskilda individens ekonomiska förutsättningar. För att ytterligare betona detta har regeringen i den nya skollagen infört ett uttryckligt förbud mot att ta ut avgifter i samband med ansökan om plats vid en skola oavsett huvudman.
Både 1985 års skollag och den nya skollagen, som träder i kraft i år, medger att det får förekomma enstaka inslag i utbildningen som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna eller deras föräldrar. Statens skolinspektion har dock uppmärksammat att allt fler skolor arrangerar aktiviteter och skolresor som medför kostnader som kan vara betungande för elever och föräldrar. Dessa skolor erbjuder ofta kostnadsfria alternativ för dem som inte vill delta, men Skolinspektionen har i tillsynsbeslut ansett att detta inte är förenligt med skolans värdegrund.
Det är mycket vanligt att elever och föräldrar genom frivilliga aktiviteter hjälper till med att samla in pengar till aktiviteten. Denna typ av frivilliga aktiviteter som insamlingar och liknande får dock aldrig hamna i konflikt med principen om en avgiftsfri utbildning. Det får heller inte finns någon koppling mellan hur mycket en elev bidrar med och elevens möjligheter att få delta i aktiviteten.
Min uppfattning är att skolresor och liknande aktiviteter är naturliga inslag i utbildningen som kan ge eleverna värdefulla erfarenheter och kunskaper. Av den nya skollagen framgår att det i samband med skolresor och liknande aktiviteter, i enstaka fall under ett läsår, får förekomma kostnader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Enligt den nya lagen ska sådana aktiviteter vara öppna för alla elever oavsett om elevens vårdnadshavare väljer att bidra eller inte. Av lagens förarbeten framgår att det inte är godtagbart att skolan erbjuder kostnadsfria alternativ för de elever vars vårdnadshavare inte vill betala.
Bidraget från vårdnadshavaren måste både vara och framstå som helt frivilligt. Skolinspektionen har i tillsynsbeslut uttalat att en skola som tar emot bidrag måste försäkra sig om att det organiseras på sådant sätt att bidraget upplevs som frivilligt och inte som en avgift. Ersättningen från elevens vårdnadshavare får inte överstiga självkostnaden för aktiviteten. Det är Skolinspektionen, herr talman, som utövar tillsyn över att bestämmelser om avgiftsfrihet följs och att vårdnadshavarnas bidrag till skolresor och andra aktiviteter är frivilliga.
Anf. 2 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! I går började försäljningen av majblommor, och vi såg ett pressmeddelande från Regeringskansliet om att man skulle köpa en. Det här förpliktigar också. Vi har i övrigt alla de andra dagarna sett hur man bedriver en politik som gör att barnfattigdomen ökar. Det är en barnfattigdom som handlar om 220 000 barn, och det är en ökande siffra. Det är ett faktum, och det är framför allt i skolan som det blir extra tydligt.
Det finns många exempel på att barn inte kunnat delta på utflykter. Det handlar inte alltid om att lärare inte är engagerade, det handlar om att föräldrar och barn gör allt för att dölja sin fattigdom. Därför behövs ökad kunskap om detta, och det behövs en lagstiftning som är tydlig. Jag vill gärna att Jan Björklund svarar på om det kan finnas ett tak. Det är dags att sätta in ett tak, vad som ska gälla. Jag vill att det ska vara så att man inte tar ut några avgifter.
Precis som Jan Björklund kan jag tycka att det är viktigt med skolutflykter. De kan vara värdefulla erfarenheter och ge goda kunskaper. Men de måste vara till för alla, det ska inte bero på pengarna. Det handlar sällan om - som Jan Björklund uttryckte det - att man inte vill betala som förälder utan om att man inte har den möjligheten. Det kan te sig för oss två som en liten kostnad att fixa en matsäck, men det är de små utgifterna tillsammans som blir ett problem.
Jag ska ta ett exempel från mig själv som förälder. I november förra året fick vi ett brev från skolan där man skulle ha skridskoåkning. Man bad föräldrarna om att skicka med skridskor. Man skulle åka två gånger - före jul och efter. Jag följde med vid ett av dessa tillfällen. Det var två barn som inte hade skridskor, och de satt vid sidan av rinken i två timmar.
Det här är inte acceptabelt. Regeringen har en politik som är lite å ena sidan och å andra sidan. Varför ska det ligga på föräldrarna att bekosta det som är så värdefullt?
Anf. 3 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Rossana Dinamarca och jag har samma utgångspunkt. Det ska vara avgiftsfritt, alla ska delta och ingen ska behöva stå vid sidan av för att föräldrarna inte har råd. Vi har samma utgångspunkt.
Skridskoåkning togs som exempel. Jag kan inte göra Skolinspektionens jobb, men jag föreställer mig att en sådan sak skulle få kritik enligt dagens lagstiftning. Alla ska ha samma möjligheter att delta oavsett föräldrarnas ekonomiska förutsättningar.
Om vi är överens om den utgångspunkten, hur konstruerar man ett regelverk? Det är lite grann det vi diskuterar här. Jag menar att det blir för fyrkantigt att säga att man inte får göra sådant. Jag kan ta ett exempel från min egen familj. I morse skulle äldsta grabben ha med sig matsäck, för de skulle göra en utflykt. Jag gjorde därför pannkakor i morse. Ska det vara förbjudet?
Var går gränsen? Böckerna ska klädas i skyddande plast eller papper, som de flesta föräldrar fått göra, och annat sådant har de fått göra. Ska det vara förbjudet? Det blir en orimlig effekt. Man måste skjutsa barnen till skolan. Det är en viss kostnad förenat med det, men barnen ska till skolan. Det finns kostnader som är mycket små som följer av föräldraskapet. Det blir helt orimliga effekter att förbjuda detta att skicka med barnen pannkaka för att de ska på en utflykt.
Att sätta noll och förbud är inte rimligt, det får för långtgående konsekvenser, såvida Rossana Dinamarca tycker att det är rimligt att förbjuda pannkakorna. Om man inte tycker det måste man fundera på: Hur ska det konstrueras? Då menar jag att det inte är möjligt att sätta ett exakt belopp. Man har principer och regler, och jag tycker att den riktigaste principen att det aldrig får organiseras på ett sådant sätt att några hamnar utanför. Det får inte organiseras så. Det är principen, och sedan måste inspektionen följa detta. Sedan måste vi i huvudsak utgå från att rektorer och lärare har sunt förnuft, och har de inte det har vi en skolinspektion som inspekterar och korrigerar.
Det finns nio miljoner medborgare i Sverige. Det finns över en miljon ungar i den svenska skolan. Det går inte att lagreglera varje detalj, utan man måste utgå från att det finns ett sunt förnuft i tillämpningen av lagar och regler. Det skulle vara för långtgående att förbjuda föräldrar att skicka med en matsäck på morgonen. Det går liksom inte.
I mina grabbars klass spelar man nu kulspel. Det betyder att alla har med sig några puttekulor de har köpt i affären, naturligtvis för privata pengar. Är det förbjudet eller är det tillåtet? Det är inte möjligt att reglera allting i detalj.
Principen är att ingen får hamna utanför. Sedan måste vi utgå från att det finns sunt förnuft i tillämpningen. Sedan har vi en inspektion som granskar, och när det blir galet ska inspektionen ha tuffa maktmedel att ta till. Det är min åsikt.
Anf. 4 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Det här handlar om vad man utsätter barn för. Som barn gör man allting för att dölja den situation man lever i. Man är i allra högsta grad medveten om sina föräldrars dåliga ekonomiska situation.
Jag träffade en åttaåring för ett tag sedan som hade hål i både tröja och byxor och var ledsen för att hans pappa var sjukskriven och hade väldigt dåligt med pengar. Han berättade att hans pappa var så ledsen och ville att han skulle vara glad igen.
Jan Björklund drar upp ett exempel med pannkakor och undrar om det är så farligt. Men vore det inte bättre att skolan stod för de där matsäckarna, att man hämtade sin matsäck där på morgonen? Då blir det inte någon utsatthet för barnen. Jag tycker att det blir en lite raljant ton när man inte ser detta. Du och jag, Björklund, har råd att fixa de där pannkakorna och kanske till och med lite extra. Men tänk att det är lov och man är på fritis, och så frågar några av barnen: Får jag ta med mitt Nintendo DS? Ett Nintendo DS kostar runt 1 500 kronor. Det är inte alla som kan ha det. Här blir det väldigt tydligt vilka som har och vilka som inte har. Detta är en situation som vi måste undvika att utsätta barn för.
Sedan handlar det naturligtvis också om en politik för att minska barnfattigdomen och se till att barnens föräldrar har en rimlig levnadssituation.
Som sagt är det framför allt i skolan som barnfattigdomen blir extra tydlig. Jag blir väldigt beklämd när Jan Björklund inte vill ta tag i det. Jag tycker inte att skolan ska ta ut några som helst avgifter, om det nu är pannkakor eller vad det kan handla om. Det är de små avgifterna sammanlagt som blir ett problem för en familj.
Anf. 5 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det var ju väldigt klargörande, men jag tror att det är ett väldigt kontroversiellt budskap som Rossana Dinamarca nu kommer med: Det ska vara förbjudet i Sverige att be föräldrarna att skicka med en matsäck när man ska göra en utflykt vid något enstaka tillfälle. Jag tror att Sveriges föräldrar tycker att en sådan politik skulle vara fullständigt verklighetsfrämmande. Men jag tackar för det raka beskedet. Det är väldigt klargörande för synen på ansvarsfördelningen mellan hem och skola. På den punkten har vi olika uppfattningar.
Min uppfattning är att detta aldrig får organiseras på ett sådant sätt att några känner sig utanför. Det är det vi försöker fånga i lagstiftningen. Ni styrde ju i tolv år med Socialdemokraterna. Det är samma lagstiftning. Vi förtydligar den nu ännu mer. Det har förekommit situationer som inte har varit bra, och därför görs nu lagstiftningen ännu tydligare. I stället för att bara skriva att det får vara obetydliga kostnader skriver vi nu att det inte får organiseras så att någon känner sig utanför. Det är i de termerna det beskrivs.
Sedan är det naturligtvis en fråga om sunt förnuft hos lärare och rektorer. Rossana Dinamarca utgår från att lärare och rektorer är något slags korkade personer som organiserar saker så att barn ska känna sig utanför, och så vill hon reglera varje sak. Går du ut på en skola kan du se att några har dyrare jackor än andra. Hur långt ska man gå i regleringen av detta? Det måste finnas ett sunt förnuft, ett föräldraansvar och ett ansvar från de professionella i skolan. Det finns lagar och regler. Vi har våra moraliska utgångspunkter, som är i stort sett likartade, nämligen att ingen får ställas utanför. Vi har också en inspektion som granskar detta och kritiserar när det görs fel.
Det Rossana Dinamarca föreslår är väldigt långtgående. Så långt är inte jag beredd att gå. Men jag är absolut beredd att försvara en politik som tar sin utgångspunkt i värderingen att ingenting får organiseras så att några känner sig utanför.
När det till sist gäller barnfattigdomen, som Rossana Dinamarca återkommer till, är det riktigt att den ökade 2008 jämfört med 2007 eftersom vi gick in i en ekonomisk kris. Den är dock lägre både 2008 och 2007 än under vart och ett av de tolv år som Vänsterpartiet stöttade regeringspolitiken. Den har alltså sjunkit successivt. Men det är riktigt: Mitt under den ekonomiska krisen ökade arbetslösheten något, och då ökar per definition också barnfattigdomen.
Det är en allvarlig utmaning att människor är arbetslösa. Ofta är det ensamstående föräldrar som blir arbetslösa, och det är det som genererar barnfattigdom: Man har svag inkomst från början och får naturligtvis svaga ersättningar när man blir arbetslös, och så hamnar barnen under en viss ekonomisk nivå. Detta ökade något under lågkonjunkturen. Min bedömning är att när konjunkturen tar fart igen minskar barnfattigdomen. Men trots finanskrisen är barnfattigdomen väsentligt lägre än under vart och ett av de tolv år som Vänsterpartiet var med och organiserade den ekonomiska politiken i Sverige. Detta är dock en viktig utmaning, och den ska vi ta tag i.
Sammanfattningsvis: Undervisningen i Sverige ska vara kostnadsfri. Skolan ska vara kostnadsfri. Enstaka inslag av typen att man skickar med eleverna matsäck tycker inte jag går att förbjuda. Men ingen verksamhet i skolan får organiseras så att enskilda barn på grund av föräldrarnas inkomstnivå känner sig utanför.
Anf. 6 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Verksamheten ska organiseras så att ingen känner sig utanför, säger Jan Björklund. Men på vilket sätt gör man det då? Det är inte bara matsäcken det handlar om; det kanske handlar om en biobiljett, en teaterbiljett eller en museibiljett.
Jag tror inte att det handlar om att lärare eller rektorer är korkade, men det finns en okunskap om barnfattigdomens villkor. Därför hade det varit önskvärt om regeringen hade kunnat vara tydligare. Det vi såg med den gamla skollagen var att den inte var tillräckligt tydlig, och den nya skollagen har inte blivit tydligare. Det hade varit bra om Jan Björklund åtminstone tydligt hade sagt: Detta är högstanivån för vad det får kosta under ett läsår. Men inte ens det kan Jan Björklund sträcka sig till.
Låt oss återigen ta det här matsäcksexemplet: Varför är det inte rimligt att skolans bespisning erbjuder varje elev en matsäck innan man sticker på morgonen? Vad är problemet med det? Vi betalar ju ändå med skattemedel för skolluncherna.
Det handlar om de sammanlagda små utgifterna. De är små för dig och mig, Jan Björklund, men det finns 220 000 barn som lever i fattigdom på grund av att deras föräldrar inte har ekonomi. Då är 20 spänn eller 50 spänn väldigt mycket pengar, särskilt om man dessutom har flera barn.
Jag vet att detta inte går att driva så långt som att reglera vilka kläder barn ska ha på sig, men den verksamhet som skolan erbjuder måste vara avgiftsfri. De här skolutflykterna, museibesöken och vad det kan vara är viktiga för alla barn; det säger Jan Björklund själv. Men låt då alla kunna vara med på samma villkor! Sätt inte barn i en situation där de skäms och väljer att hitta på saker som de gjort under en utflykt eller ett skollov därför att de inte vill visa sin fattigdom!
Anf. 7 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det där tycker jag är ett problem. När man till exempel kommer tillbaka från sommarlovet berättar några att de har varit utomlands och andra har inte haft resurser att göra det utan hittar på. Jag håller med om att det är ett stort problem. Men hur motverkar vi det med att man inte får skicka med en matsäck? Det har väl inte med det att göra?
Rossana Dinamarca radar upp mängder av problem, och jag håller med om huvuddelen av dem. Men de löses väl inte med detta? Det här blir bara att man med petimäterregleringar stoppar saker som nästan alla tycker är helt rimliga för att försöka hindra något som inte alls träffas av de här regelförändringarna. Ska det i framtiden vara förbjudet att be föräldrarna att plasta in boken för att skydda den, Rossana Dinamarca?
Varför kan inte skolköket skicka med frukost? Ja, det kanske det kan. Det är väl tillåtet. Men vi vet ju allihop att skolköket inte är i gång på morgonen. Det går i gång inför lunchen. Det skulle väl i praktiken betyda att dessa utflykter inte kommer att ske. Det blir verkligheten om man stramar åt detta för mycket. Nu vet jag inte exakt hur det var med den här utflykten i dag i min sons skola, men om det inte hade varit möjligt att skicka med pannkakor till den hade man förmodligen fått avstå från den. Det hade blivit en för stor apparat att dra i gång skolköket för att några barn skulle på utflykt. Då blir det ingenting i stället.
Det är den avvägningen vi måste göra, och jag tycker att det är rimligt att föräldrar - för det är föräldrarnas barn - står för vissa obetydliga kostnader av typen klä in böcker och skicka med matsäck någon gång. Gymnastikkläder förväntas man väl som förälder köpa åt barnen; det är i regel ingenting som skolan tillhandahåller. Det är den typen av mycket små, blygsamma kostnader. Säger man att allt detta ska vara förbjudet hamnar vi i en skola som jag tror att väldigt få föräldrar vill ha.
den 4 mars
Interpellation
2010/11:255 Avgifter i skolan
av Rossana Dinamarca (V)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Det svenska utbildningssystemet bygger på principen om avgiftsfrihet. Detta har tidigare slagits fast för grundskolans del i skollagen 4 kap. 4 §.
Utbildningen i grundskolan ska vara avgiftsfri för eleverna. De ska utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.
Syftet med lagen var att markera att offentlig och obligatorisk verksamhet ska finansieras med offentliga medel och att skolor varken ska känna sig tvungna eller ges möjlighet att överlåta en del av finansieringen av vardagliga skolaktiviteter till föräldrarna. Principen om avgiftsfrihet är bra genom att den både minskar skillnaderna i förutsättningar för barn och unga i skolor i olika delar av landet och minskar riskerna för att enskilda elever stigmatiseras om de ej kan medverka i skolaktivitet av ekonomiska skäl. Även en liten utgift som fika på föräldramöte eller en entrébiljett till ett museum kan vara betydande om man har svårt att få pengarna att räcka till boende och mat för dagen.
Att vara fattig i Sverige betyder inte att man svälter eller saknar bostad. I Sverige innebär fattigdom att barn inte kan vara med på till exempel skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar, därför att föräldrarna inte har en ekonomi som gör det möjligt. Detta är exempel på oförutsedda utgifter som för en del familjer kan vara oöverstigliga.
Regeringen har med den nya skollagen öppnat för att införa avgifter i skolan. Det är oklart vad den nya lagstiftningen, som gör så kallade frivilliga insamlingar tillåtna, kommer att få för effekter. Trots att regeringen föreskriver att aktiviteter som bekostas genom frivilliga insamlingar ska vara öppna för alla oavsett om man bidragit eller inte, och att kostnadsfria alternativ för den som inte bidragit inte är godtagbart, kan konsekvensen av regeringens förslag ändå bli att förekomsten av avgifter ökar – detta eftersom signalen från regeringen till skolsektorn och det omgivande samhället är att man inte ska dra sig för att finansiera denna skolverksamhet genom avgifter. En sådan utveckling kan vi inte acceptera.
Att elever gemensamt och utifrån var och ens förmåga samlar in medel till skolresor genom egna insatser, till exempel genom försäljning av julkort, bör inte förbjudas så länge aktiviteten är öppen för alla oavsett insats. Att däremot institutionalisera att vårdnadshavare ska avsätta pengar till aktiviteter och resor i skolans regi innebär en stigmatisering av elever, även om aktiviteten är öppen för alla oavsett vårdnadshavarens vilja eller förmåga att bidra, och det riskerar att öka förekomsten av avgifter. Vi anser därför att så kallade frivilliga insamlingar för denna typ av aktiviteter inte ska tillåtas. Vi anser även att normerna för de enstaka inslag som innebär obetydliga kostnader för eleverna, vilket skollagen ger utrymme för, ska utvärderas. Regeringen eller den myndighet regeringen så beslutar om ska ha rätt att utfärda bindande direktiv för vad den maximala kostnaden per läsår ska kunna innebära.
1. Avser utbildningsministern att ta initiativ till att utvärdera vilka effekter den ändring i skollagen får som gör det möjligt att ta ut avgifter i skolan?
2. Vilka åtgärder kommer utbildningsministern att vidta för att elever inte ska tvingas avstå från aktiviteter i skolan med mera för att de inte har råd?
3. Kommer utbildningsministern att verka för att det införs en övre gräns för den maximala kostnaden som en elev eller dess föräldrar kan bli skyldig att betala?