avdragsrätt för kultursponsring

den 10 april

Interpellation 2000/01:380

av Carl Erik Hedlund (m) till finansminister Bosse Ringholm om avdragsrätt för kultursponsring

I en hårdnande konkurrens ställs allt större krav på företagens skicklighet att kommunicera med sina kunder. Varumärket har fått en mycket större betydelse som bärare av ett företags och en produkts/tjänsts profil. Kunderna, oavsett om de är konsumenter eller företag, blir översköljda av olika reklambudskap i vilka säljande företag presenterar sina erbjudanden. Forskning visar hur viktigt det är för företagen att profilera sig genom att skapa en bild av företagets värderingar och kommunicera dessa till kundkretsen.

Det bästa sättet att göra detta är givetvis att tillämpa en klar och tydlig politik när det gäller produktion, distribution, produktutveckling, marknadsföring etc. Men alla dessa egenskaper ska också "förpackas" i ett varumärke eller företagsnamn, som det i sin tur är viktigt att göra synligt för allmänheten i "rätt omgivning". Sammantaget är detta vad som menas med profilskapande reklam.

Tidigt upptäckte många företag att man kunde höja sitt företags profil och befästa denna genom att engagera sig i kulturprojekt, idrottsevenemang, i utdelande av priser för olika samhälleliga gärningar m.m. Om man valde rätt sponsorsprojekt kunde det i kombination med företagets allmänna uppträdande ge bra avkastning på satsade pengar. Uppmärksamhetsvärdet var långt större än vad som skulle ha åstadkommits med andra konventionella metoder.

Till en början rörde det sig mycket om att köpa plats för logotyper på idrottsutövares kläder, rinkreklam, annonser i klubbtidningar etc. Sedan några tiotal år har företag valt att söka samarbetspartner inom kulturvärlden. Det kan ta sig olika uttryck alltifrån skyltar i entrén med företagets namn till diskreta informationer i programblad med text som "Denna föreställning har kommit till stånd med benägen medverkan av AB XYZ".

Skattemyndigheterna har haft svårt att bestämma vilka kostnader som ska vara avdragsgilla när det gäller sponsring. Idrottssponsring med köp av reklamplatser på spelare och arenor brukar inte vara något problem. Däremot har det ofta varit stora svårigheter att få olika former sponsring av kultur godkända. Osäkerheten är stor. Ett mycket uppmärksammat mål i Regeringsrätten om Pharmacia-Upjohns stöd till Operan har tyvärr inte gjort bilden klarare.

Avdragsgilla kostnader ska ha ett sammanhang med företagets verksamhet och ytterst syfta till att ge företaget en vinst. Många skattemyndigheter har svårt att se sambandet mellan ett företags verksamhet och t.ex. en sponsring av en teaterföreställning eller en speciell konstutställning. "Vad tjänar företaget på detta?"

Företaget på sin sida hävdar att de har valt att stödja föreställningen därför att det ska hjälpa till att ge mer av innehåll i företagets profilering. Man vill visa att man är ett företag som står för vissa värderingar. Dessa värderingar ska göra det lättare för företaget att behålla sina kunder, motivera sin personal, sälja fler produkter etc. Ytterst syftar aktiviteten till att höja företagets vinst. Naturligtvis räcker inte en marknadsföringsinsats som denna, men det kan vara en viktig del av företagets totala marknadskommunikation. Då ska också kostnaden vara avdragsgill.

Men vem ska kunna avgöra om kostnaden är meningsfull för företaget? Är det personer inom skattemyndigheterna eller är det företagsledningen, företagsstyrelsen, revisorerna som enligt ABL har att se till att alla kostnader ska vara avsedda att främja företagets intresse? Mitt svar är att det inte är rimligt att personer som aldrig sysslat med företagsledning ska kunna bedöma modern marknadskommunikation. Sådan kompetens är en utpräglad bristvara inom offentlig förvaltning.

Att åstadkomma klara och tydliga regler för bedömningen av kultursponsring är värdefullt ur två synvinklar. Den ena är redan berörd, nämligen att kostnader för verksamheten alltid ska vara avdragsgilla och det bör vara företaget som är bäst skickat att kunna göra bedömningen om kostnaden är ägnad att främja företagets intressen. Den andra synvinkeln är att kultursektorn genom oklarheter i lagstiftning eller tolkning av lagarna undandras resurser.

Det brukar framhållas att dagens lagtexter är till fyllest för att kunna bedöma kostnader för kultursponsring. Om det är fallet, är den stora osäkerheten om avdragsrätten avhängig av hur lagen tolkas. Det behövs tydligare regeltolkning alternativt ny lagstiftning så att både kulturinstitutioner och företagen får tydligare anvisningar.

Min fråga till finansministern är:

Vilka åtgärder överväger finansministern att vidtaga för att skapa klarare regler för företagens kostnader för kultursponsring?