automatspel

Fru talman! Gunnar Axén har ställt ett antal frågor till mig i anledning av den proposition om förnyad riksdagsbehandling av vissa ändringar i lotterilagen som nyligen lämnats till riksdagen. Han har till att börja med frågat varför det inte finns någon kon- sekvensutredning i detta ärende. Att regeringen lämnat denna proposition är för- anlett av att Regeringskansliet, för att snabbt undan- röja den osäkerhet som uppstått på marknaden i frå- gan om vissa tidigare ändringar i lotterilagen borde ha anmälts till EG-kommissionen, i april i år låtit anmäla ändringarna. Några synpunkter från kommissionen eller andra medlemsstater har inte kommit in. För att fullfölja förfarandet måste bestämmelserna nu antas på nytt. Ärendet är således av utpräglat formell karaktär. Regeringen har därför inte haft anledning att göra någon konsekvensutredning eller några andra övervä- ganden beträffande bestämmelsernas innehåll. Gunnar Axén har även frågat mig om jag är be- redd att föreslå riksdagen att fatta beslut som strider mot regeringsformen. Svaret på den frågan är självfallet nej. Den be- stämmelse i regeringsformen som Gunnar Axén synes syfta på är den som föreskriver att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke endast får införas för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag (2 kap. 20 § första stycket rege- ringsformen). Regeringens självklara inställning är att bestämmelserna motiveras av skyddet för angelägna allmänna intressen. Av mitt svar på Gunnar Axéns första fråga framgår att regeringen nu inte gör någon- ting annat än att föreslå att riksdagen på nytt ska anta bestämmelser som riksdagen redan beslutat om. Re- geringens lagförslag granskades i de tidigare lagstift- ningsärendena av Lagrådet, som lämnade förslagen utan erinran. Som bekant ska Lagrådets granskning bl.a. avse hur lagförslag förhåller sig till grundlagar- na. Frågan om bestämmelsernas förenlighet med Sveriges grundlagar har således redan prövats. Vidare har Gunnar Axén frågat mig hur jag avser att kompensera idrottsrörelsen för de minskade in- täkter som ett monopol ger. Grunden för statens engagemang i och reglering av spelmarknaden är att tillfredsställa allmänhetens spelbehov genom att erbjuda spel i ordnade och kon- trollerade former i stället för att verksamheten bedrivs i privat vinstintresse eller illegalt. Detta synsätt gäller också för spel på värdeautomater. Spel på enarmade banditer och liknande automater förbjöds i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1979 med undantag av sådant spel som anordnas på fartyg i internationell trafik. Den 1 januari 1995 blev det dock tillåtet att inom landet anordna spel på värdeautomater, dvs. där vinsten ges i form av ett värdebevis. Huvudsyftet var att överskottet av spelet skulle komma folkrörelserna till godo. Spelet bedrivs däremot av AB Svenska Spel. Det finns en mycket god kontroll över vär- deautomaterna vad gäller placering av automaterna och även den ekonomiska hanteringen. För spel på värdeautomaterna gäller också en åldersgräns på 18 år. Jag kan också nämna att spel på värdeautomater förra året genererade 280 miljoner kronor till folkrö- relserna och därmed även idrotten. Slutligen har Gunnar Axén frågat mig om jag är beredd att ge de drabbade entreprenörerna en över- gångsperiod. I propositionen, som alltså nyligen lämnats till riksdagen, föreslås inga övergångsbestämmelser. Där anges följande skäl: Det bör för aktörerna på markna- den ha framstått som uppenbart att regeringen skulle komma att vidta åtgärder för att snabbt stoppa en utveckling på spelautomatmarknaden som går stick i stäv med vad riksdagen beslutat. Mot den bakgrunden kan det inte anses motiverat att med övergångsbe- stämmelser begränsa en eventuell ekonomisk skada för de aktörer som i den uppkomna situationen valt att investera i spelautomater av nu aktuellt slag. Jag har därmed svarat också på den frågan.

Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för de föredömligt tydliga svaren på mina frågor. Huvudsakligen handlar denna fråga om att ge de berörda företag som investerat i automatspel av de slag som nu föreslås förbjudas en rimlig övergångstid för att staten inte ska förorsaka företagen en omfat- tande kapitalförstöring. Finansministern hävdar att det inte är nödvändigt med en sådan övergångstid eftersom införandet av det nu aktuella förbudet sker för andra gången eftersom förbudet tidigare befunnits ogiltigt eftersom det in- förts på ett sätt som strider mot EU:s regelverk. Men faktum är att lagen därmed inte har varit gällande tidigare. Den kommer inte heller att bli gäl- lande förrän den nu har notifierats enligt gällande EU-regler och antagits av riksdagen. Det är inte rim- ligt att aktörerna på spelmarknaden ska kunna göra annat än att följa den lagstiftning som gäller. Efter- som förbudet inte har gällt tidigare så har man inte heller behövt anpassa sig efter det. Det är inte heller rimligt att spelföretagen ska kunna förutse när förbu- det införs på ett korrekt sätt och anpassa sig därefter. Inte förrän dess att riksdagen antagit lagen blir den gällande. Först därefter blir det aktuellt för spelentreprenörerna att anpassa sin verksamhet och då få en rimlig övergångstid för detta. Enligt rege- ringens förslag får spelföretagen nu ett halvår på sig att avveckla sin verksamhet och gjorda investeringar och säga upp anställda. Det vore rimligare med en övergångsperiod på ett, två eller varför inte fyra år. Det är den övergångsperiod som t.ex. Svenska Spel enligt ett utredningsförslag ska få om antalet spelfor- mer ska minskas. Fyra år var också den övergångspe- riod som gällde då man 1995 förbjöd lottautomater i livsmedelsbutiker. Men jag förstår att finansministern inte inser be- hovet av en rimligt lång övergångsperiod eftersom man inte har gjort någon konsekvensutredning av det liggande lagförslaget. Hade man gjort det så hade man funnit att förslaget leder till en omfattande kapi- talförstöring och stora förluster för de berörda företa- gen och inte minst till att hundratals människor nu riskerar att förlora sina arbeten. Hade man gjort en konsekvensanalys så hade man vidare funnit att argumenten för att befästa statliga Svenska Spels monopol på automatspelsmarknaden, vilket förbudet nu leder till, inte är hållbara. Argu- menten för att Svenska Spel skulle vara bättre på att följa gällande lagar och regler håller inte om man ser till Lotteriinspektionens statistik. I en tredjedel av de granskade fallen med Svenska Spels automater har man uttalat kritik mot att dessa har varit uppställda eller skötts på ett sätt som strider mot lagstiftningen. Vad gäller de privata spelautomaterna har man uttalat kritik mot dessa i mindre än 1 % av fallen. Dessutom är de privata spelautomaterna tekniskt utformade så att de är lättare att kontrollera när det gäller hur åldersgränsen upprätthålls än vad Svenska Spels Jack- och Miss Vegas-automater är. Jag har själv vid flera tillfällen beskådat hur minderåriga har spelat på de statliga spelautomaterna trots att finans- ministern bedyrar att de ska skydda mot spel av min- deråriga. Slutligen noterar jag med besvikelse att finansmi- nistern inte är beredd att ersätta de folk- och idrottsrö- relser som nu kommer att förlora i storleksordningen 100 miljoner kronor årligen på grund av det införda förbudet. I enlighet med hur spel- och lotteripolitiken drivs i övrigt är det uppenbart att finansministern går Svens- ka Spels ärenden och är mer intresserad av att slå vakt om dess monopolställning än att hitta ett regelverk som slår vakt om såväl en väl fungerande legal spel- marknad som folkrörelsernas intäktsmöjligheter och arbetstillfällena inom spel- och nöjesbranschen.

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att Gunnar Axén talar mot bättre vetande. Jag tror t.o.m. att han är medveten om att han talar i ett ämne där han tycks agera mer för vissa aktörers intressen än hålla sig till de spelregler som finns i sammanhanget. Det framgår av propositionen - och jag utgår från att Gunnar Axén är läskunnig - att detta inte är några nya eller förändrade regler. Det handlar bara om att vidta åtgärder för att säkerställa den ordning på spel- och lotterimarknaden som riksdagen redan tidigare har beslutat om. Den ska också gälla i praktiken. De företag som Gunnar Axén nu ömmar för har i en situation där osäkerhet har rått i fråga om hur vissa bestämmelser i lotterilagen har kunnat tillämpas valt att agera helt i strid med dessa bestämmelser. Det kan därför inte komma som någon överraskning för dessa företag att regeringen nu utan dröjsmål agerar för att återställa ordningen på lotterimarknaden. I den mån som företagen nu hamnar i svårigheter beror det alltså på att de har tagit en medveten risk genom att utnyttja den uppkomna situationen. Jag anser inte att det är regeringens sak att minimera konsekvenserna av dessa företags egna risktaganden. Frågan om ändringarna var av sådan art att den skulle ha anmälts och inte avgjorts i en domstol med prejudicerande verkan. Därför vidhåller regeringen sin uppfattning att ändringarna inte skulle ha behövt anmälas, men vi har ändå, för att snabbt undanröja osäkerheten i denna fråga, anmält detta till EG. Jag anser därför att det naturligtvis inte behöver göras någon konsekvensutredning, vilket jag också sade i mitt interpellationssvar. Vissa entreprenörer har helt enkelt i den uppkom- na situationen tagit en risk i och med att de har place- rat ut spelautomater. Även om de har vetat om vad riksdagen har beslutat så får de faktiskt själva stå för risken.

Fru talman! Trots finansministerns arroganta ton i inlägget ska jag bemöta hans svar på ett seriöst sätt. Det torde inte vara jag som talar mot bättre vetan- de, utan snarare finansministern. Finansministern kan nämligen inte vara omedveten om att den lag som många trodde var införd faktiskt inte gällde. Det har fastslagits av svenskt rättsväsende. Lagen gällde inte, för den hade inte införts på rätt sätt. De aktörer som agerar på spelmarknaden kan inte göra annat än att välja hur man ska agera utifrån den lagstiftning som gäller. Eftersom den lag som vi nu talar om inte har gällt, har man givetvis fortsatt att bedriva sin verksamhet. Först nu, när det verkar som om lagstiftningen har notifierats enligt gällande EU- rätt och eventuellt kommer att antas av riksdagen, kommer den att börja gälla. Först då finns det anled- ning för dem som agerar inom den här delen av spel- och nöjesbranschen att faktiskt anpassa sin verksam- het. Jag beklagar återigen att finansministern inte har velat göra en konsekvensutredning som skulle kunna se vad det här förbudet faktiskt kommer att leda till. Folk- och idrottsrörelserna kommer att förlora i stor- leksordningen 100 miljoner kronor i intäkter årligen. Hundratals människor riskerar nu att förlora sina jobb. Detta kommer att ske under en extremt kort omställningsperiod på ett halvår. Varför inte ge de här företagen åtminstone en rimligt lång övergångsperiod på t.ex. fyra år, som brukar gälla för Svenska Spel när förändringar görs i förutsättningarna för deras verksamhet? Varför inte föreslå någon form av kompensation för de idrotts- och folkrörelser som nu kommer att tappa betydande intäkter på grund av det införda förbudet? Varför är finansministern inte beredd att medverka till att vi får ett regelverk som gör det möjligt för flera olika aktö- rer att agera på ett seriöst sätt på en legal spelmarknad till nytta såväl för antalet arbetstillfällen som för folk- och idrottsrörelser som får en betydande intäkt från detta håll?

Fru talman! Gunnar Axén försöker än en gång att spela mer okunnig än vad han är. Gunnar Axén vet att vi har haft en lagstiftning som har gällt. Den har inte upphävts av någon instans. Gunnar Axén vet att de företag som medvetet har tagit risker självfallet måste stå för de riskerna själva. Jag är helt övertygad om att Gunnar Axén också vet att svensk idrottsrörelse upp- skattar en seriös spelmarknad. Den har naturligtvis allt intresse av att vi kan se till att en seriös spelmark- nad också i fortsättningen kan ge goda inkomster till idrottsrörelsen. Regeringen har ett stort antal gånger både deklarerat detta och i praktiskt handling sett till att idrottsrörelsen, liksom andra folkrörelser, får del av den seriösa spelmarknaden. Jag tror att det är and- ra intressen än den seriösa spelmarknaden som är mer angelägna för Gunnar Axén.

Fru talman! Mot bakgrund av att finansministern fortsätter sin arroganta ton i detta replikskifte ska jag hålla mig väldigt kort. Jag tror inte att debatten kom- mer att bli speciellt konstruktiv i fortsättningen heller. Finansministern borde vara medveten om att två hovrätter har prövat den lagstiftning vi nu talar om och funnit att den införts på ett sådant sätt att den strider mot EU:s regelverk och därmed inte är gällan- de. Lagen är inte gällande. Det har två hovrätter slagit fast. Således kommer den inte att existera eller gälla förrän den nu eventuellt antas av riksdagen på nytt.

Fru talman! Gunnar Axén sade att han tänkte vara kort. Det var nog enklast så, tror jag. Det är ändå en realitet att vi har haft en lagstiftning. Den har inte upphävts. Det vet Gunnar Axén. Det finns ingen prejudikatinstans som har upphävt lagen. I det här läget är jag helt övertygad om att för den som vill ha en seriös spelmarknad gäller det också att värna om den seriösa spelmarknadens utveckling. Jag inser att Gunnar Axén kan ha en annan uppfattning i sakfrågan och mer vill ha en privatiserad spelmarknad som vi ser på sina håll utomlands. Där finns det tyvärr väl- digt stora risker för omfattande missbruk, spelbero- ende och negativa sociala konsekvenser. Framför allt ser vi utomlands att när de privata aktörerna får ta hand om spelmarknaden är det inte folkrörelserna och idrottsrörelsen som tjänar på det, utan det är helt privata vinstintressen. Jag tror helt enkelt att Gunnar Axén och regering- en har olika uppfattningar om spelmarknaden. Det är bara att konstatera att regeringen slår vakt om en seriös spelmarknad, i motsats till Gunnar Axén och hans parti.