Åtgärder mot ökande antal konkurser

Fru talman! Ida Ekeroth Clausson har frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder för att bryta den allvarliga trenden med ökande konkurser och om jag och regeringen särskilt har analyserat riskerna med att fler företag tvingas till varsel och i värsta fall konkurser och vilka slutsatserna i så fall är av analysen.

Det finns många olika anledningar till att företag inte får verksamheten att gå ihop ekonomiskt och därför kan tvingas i konkurs.

De senaste åren har näringslivet, precis som resten av samhället, ställts inför flera utmaningar med anledning av bland annat coronapandemin, energiprisutveckling och inflation. Under år 2023 har flera, främst makroekonomiska, faktorer gått i en riktning som innebär ökad konkursrisk för delar av näringslivet, särskilt i vissa utsatta branscher.

Ökade råvarukostnader och inköpspriser och en kostnadsökning för energi och hyror samt stigande fasta kostnader och räntor kombinerat med minskad efterfrågan kan vara anledningar till det ökade antalet konkurser. Regeringen konstaterar att sysselsättningen i näringslivet växte kraftigt efter pandemin. Den toppade någon gång under första halvåret 2023 och har därefter minskat, till följd av lågkonjunkturen.

Väl fungerande marknader är en förutsättning för att motverka prisökningar. En stärkt konkurrenstillsyn främjar företagslivet, och därför har regeringen i flera omgångar skjutit till medel till Konkurrensverket. Vidare har regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att se över nya konkurrensverktyg för Konkurrensverket och beslutat om en översyn av reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet, KOS-regelverket. Osund konkurrens från offentlig sektor drabbar framför allt små och medelstora företag.

Det ska vara enkelt att starta, driva och utveckla företag i Sverige. Regeringen driver därför en offensiv förenklingsagenda och har lanserat ett omfattande förenklingspaket. Paketet omfattar bland annat ett förenklingsråd som regeringen avser att inrätta och som ska ge förslag på förenklingsåtgärder som följer av befintlig svensk lagstiftning. Dessutom förstärker vi verksamt.se, en webbplats för företagare som samlar tjänster och information från en rad myndigheter.

Detta paket i kombination med bland annat att ett större antal myndigheter i sina regleringsbrev har fått återrapporteringskrav eller uppdrag att prioritera förenklingsarbetet kommer att leda till verklig förenkling och effekter för företagen, vilket kommer att bidra till att stärka den svenska ekonomin och konkurrenskraften.

Härutöver har regeringen påbörjat arbetet med att inrätta ett implementeringsråd, vars syfte är att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader. Rådet ska lämna rekommendationer vid implementering av EU-direktiv för att motverka omotiverade regelbördor.

För att främja sysselsättningen inom byggsektorn så att det finns kompetent arbetskraft kvar inom byggsektorn när konjunkturen vänder föreslår regeringen att taket för rotavdraget tillfälligt ska höjas under 2024. De närmare villkoren framgår av den lagrådsremiss som nyligen beslutats.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

I januari gick 1 110 företag i konkurs, en ökning med 57 procent jämfört med januari 2023. Det är det högsta antalet konkurser i januari månad sedan 1997. Månaden efter, i februari, fortsatte ökningen i nästan lika hög takt. Restauranger, konsultbyråer och byggbranschen uppvisar alla alarmerande siffror. Dessutom gick många stora bilhandlare i konkurs.

Det är den 19:e månaden i rad med negativ utveckling, och fler branscher uppvisar riktigt mörka siffror. Dessutom ser vi att betydligt fler anställda drabbas av konkurser varje månad. I dag rapporterade Ekot att arbetslösheten ökar, och värst drabbas de som sedan tidigare är extra utsatta.

Konkurser är såklart oftast en tragedi för den som byggt upp och driver företaget, men när företag med anställda går omkull drabbas fler än så. I tider med höga priser på mat, el och bränsle slår arbetslösheten hårdare än tidigare. Vi nås av rapporter från människor som tvingas flytta ifrån sina bostäder och som till och med inte har råd med mat. Detta är inte värdigt Sverige, och det är något som regeringen borde se allvarligt på.

Om inte det sätt som enskilda drabbas på är nog för att regeringen ska agera är det också så att statskassan drabbas hårt när konkurserna ökar. I år har staten förlorat sammanlagt en halv miljard på uppskjutna skatteskulder hos konkursade bolag.

Konjunkturinstitutets statistik visar på en fortsatt pessimism för både hushåll och företagare. Den ljusning som många hade hoppats på framåt våren och sommaren syns inte bland företagarna, och mycket talar för att arbetslösheten kommer att öka ännu mer i vår.

Det är en tuff och sorglig utveckling vi nu ser, med många företagskonkurser. Det är en tragedi för både ägare och anställda och de människor som påverkas. Lägg därtill det oroliga ekonomiska läge som Sverige befinner sig i.

Jag undrar återigen: Vad gör regeringen för dem vars företag har försatts i konkurs eller som riskerar att behöva försättas i konkurs? Vilka åtgärder tänker statsrådet och regeringen vidta för att fler inte ska behöva gå samma öde till mötes?

Fru talman! Jag delar Ekeroth Claussons bedömning att det är en exceptionellt tuff situation. Pandemi och lågkonjunktur i kombination har slagit hårt mot många svenska företag. Om vi därtill lägger hela inflationssituationen, den energikris som vi har sett och ett krig i vår del av världen får vi en tuff situation.

Sverige har fortsatt ett allvarligt ekonomiskt läge, men vi ser nu tecken på att vi börjar lyckas koppla greppet om inflationen. Det är för tidigt att säga att vi är i hamn eller i mål - det är vi långt ifrån - men vi ser positiva signaler om att det vi har gjort hittills ändå går i rätt riktning och har önskad effekt.

Ökade råvarukostnader och inköpspriser, kostnadsökning för energi och hyror och så stigande fasta kostnader och räntor ovanpå detta kombinerat med minskad efterfrågan är uppenbart faktorer bakom antalet ökade konkurser.

Jag vill åter understryka att anledningen till att regeringen har lagt fram en budget som vilar tungt på att bekämpa inflation, bekämpa inflation och bekämpa inflation är att den slår igenom på allt, och i andra änden gör vi de regelförenklingar som borde ha gjorts för länge sedan.

Det är lätt att hitta brett politiskt stöd i denna kammare för att regelbördan för företag borde minska, men om vi tittar på hur regelbördan har utvecklats de senaste åren ser vi att regeringar av olika färg har gjort sig skyldiga till att bara addera till den.

Även vi i den nu sittande regeringen sliter med samma utmaning, att bekämpa brottslighet där företag används som täckmantel eller där man arbetar genom olika företag. Vi försöker reglera och stoppa detta och samtidigt lätta på den totala regelbördan för alla laglydiga företag.

Grunden i den policy som gör att Sverige långsamt men säkert kommer att ta sig ur den väldigt tuffa situation som många företagare i Sverige befinner sig i är alltså inflationsbekämpning och förenklad regelbörda.

Fru talman! Tack än en gång för svaret, statsrådet, och för analysen av vad det kan bero på att fler företag nu går i konkurs. Regelförenklingar kan säkert vara en väg att gå för att göra det lättare för företagare.

Statsrådet nämnde i sitt förra inlägg en tillfällig höjning av rotavdraget för att främja sysselsättningen inom byggsektorn. Jag tycker att det är positivt att regeringen tänker på byggsektorn, eftersom det är en bransch som är väldigt svårt ansatt. Men sanningen är att företag som håller på med rot-jobb säger upp personal i dag. Det höjda rotavdraget börjar inte gälla förrän den 1 juli. Dessutom är det inte säkert att just denna åtgärd skapar fler jobb utan att det i stället blir ett större jobb av en enskild renovering. Detta är något som är extra alarmerande just nu när det är så många byggbolag som går omkull. Enligt Byggnads a-kassa är arbetslösheten högre nu än under covidpandemin, och kurvan pekar brant åt fel håll.

Vi kan se en utbredd bostadsbrist i Sverige. Trots det har byggtakten tvärstannat. Enligt Boverkets prognos kommer färre än 20 000 bostäder att påbörjas under året, vilket kan jämföras med 59 000 år 2022. Det finns inga tvivel om att regeringen måste göra mer för att stötta byggsektorn och öka takten i bostadsbyggandet i Sverige. Behovet av finansiellt stöd för att få igång och upprätthålla byggtakten är stort, både av ekonomiska skäl och av bostadsförsörjningsskäl. Här finns det förslag, och de är väldigt angelägna. Vi har faktiskt råd i Sverige med en del åtgärder. Det är en fråga om prioriteringar inom ramen för en balanserad ekonomisk politik där man fortlöpande bekämpar inflationen och får ned den.

Vi socialdemokrater har föreslagit startlån för förstagångsköpare. Vi har föreslagit produktionsstöd till kommuner som Skellefteå och andra tillväxtkommuner där det behövs fler bostäder. Vi har föreslagit statliga krediter för att hålla nere kostnaderna. Här finns det alltså tre tydliga förslag som vi rent ekonomiskt kan komma igång med. Det är tusentals människor inom byggbranschen i Sverige som har förlorat sin försörjning, och här kan vi se att regeringen står handfallen.

Vi har också ett konkret förslag om att låta bankerna ta ett större ansvar för samhällsekonomin genom att det införs en skatt på en del av bankernas övervinster - inte hela övervinsterna utan en del av dem - för att de pengar som bankerna har tjänat på sina bankkunder ska kunna föras tillbaka till dem som verkligen behöver stöttning just nu.

Vid sidan av de svåra ekonomiska hinder som näringsministern nämnde finns det annat som försvårar för företagare i dag. Fusk med skatter, avgifter och offentlig upphandling snedvrider konkurrensen och försvårar för seriösa, hårt slitande företagare. Jag skulle därför vilja passa på att fråga näringsministern vad hon och regeringen gör för att främja sund konkurrens och mota arbetslivskriminalitet.

Fru talman! Jag ska försöka klara av att byta kassetter i huvudet. Men jag ska börja med räntorna som verkligen har skenat ut genom taket och inte hela vägen till rymden men nästan. Det är klart att det påverkar byggsektorn enormt mycket. Förut betalade man kanske 1 000 kronor per miljon på bygglån. Om man hade 3 miljoner i bygglån betalade man 3 000 kronor för det. Plötsligt betalar man i stället 12 000 kronor för det. Man börjar fundera på hur det egentligen var i början av 1990-talet och hur illa det kan bli. Detta har gjort att det har skett en jättestor tillbakagång i hela byggsektorn eftersom efterfrågan och köpkraften inte finns.

Man ska komma ihåg att detta har skett samtidigt som vi har sett skyhöga drivmedelspriser och skyhöga elpriser. En del av det har att göra med ett eländigt omvärldsläge. Putins fruktansvärda och fullskaliga invasion av Ukraina har påverkat mycket när det gäller både elpriser och drivmedelspriser. Men därtill drev vi en egen inhemsk politik där vi plockade bort kärnkraftsreaktorer. Vi tryckte visserligen på med massor av mer kraftproduktion, men i princip uteslutande väderberoende sådan. Det gjorde oss mycket mer sårbara för dessa prisförändringar och för förändringar i vår omvärld. Det finns ingen regering som kan tygla vad Putin väljer att göra. Men vi kan bestämma hur sårbara vi i Sverige ska vara för detta.

Detta är en anledning till att vi har lagt om energipolitiken, det vill säga att alla goda kraftslag behövs så länge de är fossilfria. Vi ska inte välja den väg som Tyskland har valt och som lägger ned kärnkraftverk, är jättenöjda och marknadsför vindkraft och solkraft. Men med andra handen förlänger man sitt beroende av kol och gas i stället. Den vägen ska inte Sverige gå.

Detta är det som gör att vi långsiktigt kommer att kunna ha andra priser på el och fortsatt vara ett attraktivt land att investera i och att bo och leva i för vanliga hushåll.

Den andra delen handlar om reduktionsplikten. Där har vi stött på visst motstånd i denna kammare, även om majoriteten har funnits här för att sänka reduktionsplikten. Det går inte att vaccinera drivmedelspriserna mot saker i omvärlden eller mot världsmarknadspriser. Men det går att bestämma om politiken till exempel ska lägga på 4 eller 6 kronor till, eller vad det kan vara, i ett läge där priset var uppe på 26 kronor. Nu har vi valt att gå den andra vägen, att med alla politiska medel som finns bidra till att sänka priset.

Det finns en anledning till att jag lyfter fram dessa delar. När priserna riskerar att skena som de har gjort på el och drivmedel slår det igenom på företagandet i stort, och det påverkar alla som driver företag. Det är en viktig åtgärd framåt att göra denna hemläxa, för det finns ingen quickfix här.

När det gäller frågan om byggsektorn specifikt vill jag understryka att bostadsminister Andreas Carlson rullar ut en radda med åtgärder som handlar om regelförenklingar även där för att motivera och underlätta för byggande även av mindre bostäder, som i sin tur är en avgörande del av flyttkedjan.

Jag inser att jag har gjort det som jag hatar när politiker gör, alltså inte svarat på den nya frågan som ledamoten flikade in om den sunda konkurrensen. Men jag återkommer gärna till den. Jag blev så engagerad i de andra delarna och hur vi bekämpar brottslighet inom företagandet.

Fru talman! Detta ger uppslag till en ny interpellation.

Vi kan konstatera att i SD-regeringens Sverige står folk i matkö, skolorna varslar, sjukvården krisar och antalet konkurser, som denna debatt har handlat om, ökar. Väldigt mycket går tyvärr åt fel håll.

Vad som nu krävs är en politik som sätter vanliga löntagare före skattesänkningar för höginkomsttagare. Sverige behöver en annan ekonomisk politik, där vi trots en inflationsekonomi måste se de möjligheter som vi har. Inflationsbekämpningen ska inte i första hand bäras av dem med låga eller normala inkomster, utan detta är någonting som vi måste göra gemensamt.

Statsrådet nämnde i sitt svar att det är viktigt att behålla kompetens inom byggbranschen. Men sanningen är att det finns fler branscher som riskerar att dräneras på kompetens när företagen försvinner. Och startsträckan riskerar att bli lång när ekonomin börjar växa igen.

Regeringen behöver här prioritera och hålla igång företagen under den ekonomiska kris som vi nu befinner oss i, så att de är redo att köra igång när konjunkturen vänder. Men regeringen behöver också ta ett större ansvar för dem som drabbas av de konkurser som vi ändå kan se sker.

Mer behöver alltså göras för att Sverige ska vara det starka välfärdsland som vi kan vara stolta över, och där är vi inte just nu.

Fru talman! Jag tackar Ida Ekeroth Clausson för denna interpellation. Det låter som att jag har lyckats ge mig själv merjobb. Man försöker svara på en fråga och får fler frågor.

Jag tycker att det har varit en givande diskussion, där vi har fått lov att peka på behovet av att nu inte bara sätta plåster på såren.

Den förra regeringen hittade, många gånger i samarbete med riksdagen, förtjänstfullt sätt att dämpa effekterna av pandemin, vilket var rätt och riktigt i ett läge när vi inte hade en aning om hur länge pandemin skulle fortgå. Nu är situationen en annan, och vi kan inte hålla saker och ting under armarna hur länge som helst, utan det ska vara möjligt för folk och de här företagen att rehabilitera sig och kunna stå på egna ben igen alternativt hitta ett annat spår.

Då behöver grunden vara att vi ser till att Sverige har konkurrenskraftig och leveranssäker elproduktion med effekt där det behövs när det behövs och att vi har vettiga priser på drivmedel. Det ska inte vara så dyrt att vara svensk. Vi ska i grunden ha en ekonomisk politik som bekämpar inflationen och ser till att det alltid lönar sig att arbeta och att vara en del av samhällsbygget Sverige framöver.

Där finns företagarna, våra jobbskapare, och jag ser fram emot att kunna återkomma med ytterligare besked kring förenklingsarbetet. På det området har vi bara börjat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.