Åtgärder för att bryta jobbkrisen på Arbetsförmedlingen

Interpellationsdebatt 11 mars 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 58 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Ylva Johansson har ställt ett antal frågor till mig om det som hon kallar jobbkrisen på Arbetsförmedlingen samt om åtgärder bland annat inom jobb- och utvecklingsgarantin. Efter finanskrisen fick Arbetsförmedlingen kraftigt växla upp kapaciteten för att möta krisens omedelbara effekter på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har dessutom fått flera nya tunga uppdrag att hantera de senaste åren, till exempel sjukskrivnas återgång till arbete och etableringsreformen. Detta är en del i regeringens ambition att uppnå målet om full sysselsättning genom arbetslinjen: alla som vill och kan arbeta ska också ges möjlighet att arbeta. Arbetsförmedlingen har fått resurser för att hantera dessa nya uppdrag. En av de viktigaste prioriteringarna för regeringen framöver är att minska långtidsarbetslösheten i landet nu när konjunkturen vänder. Det handlar dels om att underlätta för långtidsarbetslösa att hitta ett arbete, dels om att se till att de som står närmare arbetsmarknaden aktivt söker jobb och står till arbetsmarknadens förfogande. Aktiva insatser är viktigt nu när vi ser att jobbchanserna ökar. Nu ökar sysselsättningen, och arbetslösheten faller gradvis. Antalet långtidsarbetslösa personer minskar. Det är positivt, men det räcker inte. Jag kommer inte att vara nöjd förrän vi når målet om full sysselsättning. De åtgärder som regeringen vidtog tidigare för att lindra krisens effekter anpassas gradvis till det nya arbetsmarknadsläget under 2011. Vi vet dock att Arbetsförmedlingens belastning kommer att vara fortsatt stor även under innevarande år. Arbetsförmedlingen kommer att behöva arbeta med att erbjuda individanpassade insatser av hög kvalitet för deltagarna i garantierna. Flera insatser är viktiga. Exempelvis har det särskilda anställningsstödet förstärkts från och med årsskiftet och ett ekonomiskt stöd för handledning införts. Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag har också förstärkts med 200 miljoner kronor under 2011. Arbetsförmedlingen har dessutom fått resurser för arbetspraktik och jobbcoachning i Arbetsförmedlingens regi. Ylva Johansson har avslutningsvis frågat mig om jag avser att verka för förändringar i fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Intentionen med den senare delen av jobb- och utvecklingsgarantin är att personer som har varit arbetslösa under lång tid ska få möjlighet att bygga upp nya referenser och nätverk och ingå i en arbetsgemenskap samtidigt som jobbsökandet fortsätter. Jag följer utvecklingen inom jobb- och utvecklingsgarantin noga, liksom jag följer utvecklingen inom hela arbetsmarknadspolitiken. I regleringsbrevet från regeringen till Arbetsförmedlingen för 2011 är regeringen tydlig med att myndigheten ska följa upp insatsen och återkomma senare i år. Slutligen vill jag betona vikten av att arbetsgivare vågar öppna dörren för personer som står långt från arbetsmarknaden. Endast genom gemensamma ansträngningar stärker vi svensk arbetsmarknad och vår framtida välfärd. Då Ylva Johansson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Raimo Pärssinen i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 59 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag har haft en liten debatt i lokaltidningarna hemma i Gävleborg om just arbetslöshet och åtgärder mot den. Det svar som jag har fått från ministerns kolleger i riksdagen har varit: Ligg lite lugnt, nu ska vi se på det som är bra, och det mesta fungerar bra! Men det ligger väl alltid i vårt gemensamma intresse att se på det som inte fungerar, att vårda det som fungerar bra och titta på det som inte fungerar. På Ylva Johanssons konkreta frågor får vi inga riktiga svar. Ministern avser att följa upp. Ja, ministern avslutar svaret med en vädjan till arbetsgivarna: Snälla arbetsgivare, ta emot flera arbetslösa! Det är tyvärr inte särskilt imponerande, Hillevi Engström! Nu har vi börjat bli vana vid situationen att det dyker upp olika avslöjanden i medierna om saker som inte står rätt till. Nu senast kom detta med nystartsjobben och de personliga assistenterna. Det var faktiskt polisen som höll på att utreda detta över hela landet, om jag uppfattade inslaget rätt. De konstaterade att något måste vara fel, men det var inget som gick emot lagstiftningen. Då gick i vanlig ordning Hillevi Engström ut och sade att det måste vara en lucka i lagen. När man avslöjade missbruk av jobbcoacherna sade ministern också att man skulle följa upp det. Och oegentligheter inom fas 3 ska man också följa upp. Men det händer ju ingenting. Jag undrar vad nästa avslöjande kommer att innehålla. Jag tycker att vi ska försöka lägga prestigen åt sidan när det gäller den här oerhört viktiga frågan, som handlar just om att en massa människor ramlar ut i arbetslöshet trots en stark ekonomisk uppgång. Vi har en ökning hela tiden, speciellt inom fas 3, den sista åtgärden inom garantin. Arbetsförmedlingen säger själv att det kommer att öka från 25 000 till 50 000 människor, och det i ett läge när ekonomin växer så starkt. Då räcker det faktiskt inte med att säga att vi följer upp och att vi vädjar till arbetsgivarna. Jag måste tyvärr säga, Hillevi Engström, att det här tyder på att regeringen och speciellt ministern med särskilt ansvar faktiskt har dålig koll när det gäller det här. I en tidigare debatt i dag sade ministern att varje skattekrona ska användas för att bekämpa arbetslösheten. Men nu ser vi att det är massvis med pengar som rasar bredvid. Jag vill hävda att det faktiskt är så mycket som miljarder som rullar ut i stora projekt, utan att det finns någon riktig granskning av detta. Och det här har dragit till sig en marknad av dem som är oseriösa. Det är rena blufföretag. I en tidigare debatt här i kammaren ställde jag en fråga till ministern: Varför ska de som finns i fas 3 jobba gratis? Då fick jag ett häpnadsväckande svar av ministern. Hon sade att det är en del av att bygga Sveriges ekonomi stark. Ska vi då framöver ha en kader av 50 000 arbetslösa, många av dem ungdomar, som ska jobba gratis för att klara Sveriges ekonomi? Vad tänker ministern göra, konkret, åt detta?

Anf. 60 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Jag kan bara bekräfta den bild som Ylva Johansson lyfter fram i sin interpellation och som Raimo Pärssinen lyfter fram här i kammaren i dag. Arbetsbelastningen på Arbetsförmedlingen har varit, och är fortsatt, hög. Det finns en stor frustration över att inte kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt, en frustration över att inte räcka till och inte kunna ge den service som arbetssökande och arbetsgivare behöver. Det är självklart glädjande att Arbetsförmedlingen ges förtroendet att ta hand om flera nya tunga uppdrag, men det vore än mer glädjande om detta också hade åtföljts av adekvata resurser och om man hade haft en sådan framförhållning att det hade skapats förutsättningar att starkt kunna möta detta uppdrag. Visst är det glädjande att konjunkturen åter tar fart, men det är oroande att ministern och hela regeringen verkar tro att detta automatiskt bryter risken för långtidsarbetslöshet. Därför är Ylva Johanssons fråga i interpellationen, om på vilket sätt arbetsmarknadsministern avser att säkerställa att Arbetsförmedlingen kan ge ett kvalificerat stöd till arbetssökande, oerhört relevant. Arbetsmarknaden är inte rättvis, men med en aktiv arbetsmarknadspolitik kan trots allt även de som har hamnat i långtidsarbetslöshet förbättra sina chanser. Därför är frågan om vad man gör för att förhindra aktivitetsförbudet i fas 3 viktig. Jag undrar hur arbetsmarknadsministern avser att skapa förutsättningar för en bättre fungerande arbetsmarknad. Eller är det möjligtvis viktigare att skapa en arbetsförmedlingsmarknad?

Anf. 61 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Nu är inte interpellanten på plats, men det verkar i alla fall finnas ett flertal ledamöter som vill diskutera dessa angelägna frågor. Vi kan konstatera att Sverige nu är i ett läge där Alliansen har tagit ansvar för statens finanser. Man har konsekvent fört en tydlig arbetslinje. Vi står nu i ett läge med rekordtillväxt. Vi kan konstatera att 136 000 fler har kommit i sysselsättning. Vi har sett en långtidsarbetslöshet historiskt i Sverige som bitit sig fast i konjunktur efter konjunktur. Även den börjar nu falla dramatiskt. Faktum är att arbetslösheten i Sverige just nu sjunker näst snabbast i hela Europa. Detta är fantastiskt bra. Sedan måste man alltid inom arbetsmarknadspolitiken kontinuerligt se över vilka verktyg och åtgärder man sätter på plats för att hjälpa människor tillbaka till arbete. Raimo Pärssinen från Socialdemokraterna redogjorde tidigare, herr talman, för en debatt som har skett i lokaltidningarna i vår valkrets Gävleborg. Han tycker att budskapet från oss övriga i Alliansen är att vi i princip inte behöver göra någonting, att vi i princip bara ska sitta och vänta in jobben som kommer. Låt mig då vara tydlig, eftersom Raimo Pärssinen inte upplever att det har varit så. Nej, vi kommer att behöva göra mer, men det är otroligt viktigt att vi nu gör rätt saker. När vi ser att 65 000 nya jobb växer fram under 2011 är det oerhört viktigt att vi verkligen hjälper människor att matchas till de här arbetena. Då blir det lite intressant att lyssna och ta diskussionen om hur matchningsstödet ska se ut. Från interpellantens sida låter det ungefär som att man över huvud taget inte kan få någon hjälp på Arbetsförmedlingen. Där finns inga bra verktyg och så vidare. De privata jobbcoacherna är inte heller bra. Dem kan vi nog ta bort helt och hållet. Man ställer sig lite frågande till vad det är för typ av matchningsstöd som Socialdemokraterna vill erbjuda de arbetslösa som nu har en möjlighet att komma in i arbete. Det låter, herr talman, som att vi i grunden är tillbaka i en diskussion som handlar om följande: Tror vi att det är bra med aktivitet i arbetsmarknadspolitiken? Ska vi ha en aktiv arbetsmarknadspolitik som gör att människor hela tiden kommer närmare arbetsmarknaden? Eller ska vi gå tillbaka till det som gällde tidigare då vi hade en rundgång i olika system, en passivitet? Ska man gå hemma och vänta på att någonting ska hända? Nej, herr talman, jag tycker att den här debatten visar ganska tydligt att vi har en politik som fungerar och som för Sverige ansvarsfullt framåt. Däremot behöver vi ha en diskussion om vilka ytterligare verktyg som behöver komma på plats. Vad är det för åtgärder som kan vara nödvändiga för att fler långtidsarbetslösa ska komma in och för att ungdomar ska få en bättre koppling till arbetsmarknaden? Arbetsmarknadsministern får gärna, om hon har möjlighet, med tanke på alla andra frågor som kommer från oppositionen, ge en bild av de ungdomar som nu står utanför arbetsmarknaden. Jag har visserligen sett att 60 000 ungdomar har kommit in i arbete bara under det senaste året - det är en otrolig skjuts in på arbetsmarknaden för alla unga människor, vilket är glädjande. Men kan man redan nu se några ytterligare åtgärder som vi kan vidta för att stärka detta med att Arbetsförmedlingen ska ge ett bra stöd och hitta andra verktyg för att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden?

Anf. 62 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Jag kan också bara beklaga att interpellanten inte är här, men hon får läsa i protokollet. Det är mycket siffror som cirkulerar. Men detta förtjänar att påpekas, tycker jag, även om det blir flera gånger. Till slut kanske man ändå inser att det är 136 000 fler sysselsatta på ett år. Vi har kommit ur den här finanskrisen, den djupaste krisen Sverige har varit i på 80 år, med bland de starkaste resultaten i hela Europa. Vi växer. Fler får jobb. Långtidsarbetslösheten sjunker. Det är ett bra betyg för regeringens politik även om vi inte är nöjda förrän alla som kan arbeta och vill arbeta får chansen till det. Självklart är det så. Som jag sade tidigare i förmiddags ska varje satsad skattekrona av våra gemensamma resurser i det här avseendet gå till att hjälpa människor att komma i jobb. Vi i alliansregeringen tror att det behövs en mångfald i samhället, i skolan, på arbetsmarknaden och även i arbetsmarknadspolitiken. Vi tror inte på att det finns någon sorts enda lösningens politik där bara den statliga Arbetsförmedlingen skulle kunna finnas kvar som aktör. Vi tror att det behövs många. På samma sätt tror LO och Svenskt Näringsliv det. Där har man under många år jobbat med omställningsavtal och jobbcoachning, med privata entreprenörer och ideella föreningar. Det är en modell som fungerar, för individer är olika. Ungdomar är olika och behöver olika stöd. Tomas Tobé ställde en fråga kring ungdomar. Detta är den klart största utmaningen av alla här i samhället. Det gäller framför allt de unga som har gått i en skola som inte har gett dem det som de behöver. Många har slagits ut, slutat grundskolan och inte kommit in på gymnasiet. Den avsevärt viktigaste reformen som vi nu gör är reformeringen av skolan. Vi satsar 6 miljarder på att vartenda barn och varenda ungdom ska kunna förverkliga sina livschanser vare sig de vill pluggare vidare eller komma ut på arbetsmarknaden. De ungdomar som har slutat skolan utan godkända betyg har nu chans att komma tillbaka och få ett höjt studiebidrag på 6 400 kronor per månad om de går tillbaka och slutför sin utbildning. Vi satsar också mycket pengar på folkhögskolan och på yrkeshögskola och yrkesförberedande utbildning. Under hösten kommer också lärlingsutbildningen i gymnasieskolan som en väldigt viktig reform. Den tidigare skolan har misslyckats. Många ungdomar har slutat skolan utan att ha fått förutsättningar. Vi tror att detta är de enskilt viktigaste reformerna långsiktigt sett. När jag pratar om att varje satsad skattekrona ska gå till arbetslösa vill jag också vara tydlig med att om vi har en mångfald av aktörer så måste både de såväl som Arbetsförmedlingen följas upp, kontrolleras och granskas så att de har en verksamhet av hög kvalitet. Vi ska självklart inte acceptera något som helst fusk i någon som helst bransch, men tyvärr är det så när man avreglerar. Jag kan ta ett exempel. Tidigare handlade man varor över disk. Det var väldigt lite svinn i butikerna, eftersom man gick fram till disken och beställde vad man skulle ha. Sedan kom varuhusen. Då finns det tyvärr människor som inte är ärliga, som fuskar eller begår brott. Det finns tyvärr i hela Sverige. Det måste beivras, vare sig det rör rena kriminella saker eller oetisk hantering. Där är det tyvärr så att man ibland ligger tvåa. Polisen får alltid jaga kriminella. Man måste börja förebygga. Det är jätteviktigt att vi gör mer av det. Varje krona ska gå till att hjälpa människor som har det tufft att komma tillbaka på arbetsmarknaden, men jag tror att det är helt fel recept att säga att vi ska ha en statlig tv, bara statliga skolor, bara kommunala förskolor och bara Arbetsförmedlingen. Vi behöver mångfald i Sverige. Det är bara så vi kan möta jobbkrisen.

Anf. 63 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Om vi nu har en rekordtillväxt ska vi komma ihåg att vi kom från en rekordmissväxt. Sverige föll fortare än andra länder, och när vi nu tar tillbaka det och ekonomin börjar växa och bli starkare säger regeringen: Titta vad vi har gjort! Men berodde det också på regeringen när Sverige hade en negativ tillväxt, eller berodde det på finanskrisen? Beror det nu på att vi har en stark högkonjunktur som sköljer över oss, eller beror det på regeringen? Om det nu är så fantastiskt bra, Hillevi Engström, hur kan det då komma sig att ni skickar ut så många i det som kallas fas 3, i långtidsarbetslöshet, som enligt prognoserna ska växa från 25 000 personer till 50 000 personer? Är det ett kvitto på att ni har lyckats med er politik? Vart tog kritiken vägen, Tomas Tobé? Ser inte Tomas Tobé och Hillevi Engström det som inte fungerar? I svepande ordalag säger man att det ska vi följa upp. Låt mig ta några exempel där arbetsmarknadsministern varje gång sagt ojdå, det här måste vi följa upp. Det gäller kristallterapi och healing. Klagomål på oseriösa coachningsföretag har rapporterats, och många arbetslösa tackar nej. Det ska vi följa upp, säger arbetsmarknadsministern. Miljardrullning till jobbcoacher - regeringen har slängt ut miljardbelopp på coachverksamhet, men man har inte brytt sig om att följa upp resultatet. Hittills har man betalat ut 1,2 miljarder. Inte nog med det, Hillevi Engström: Det är jobbcoacher som har varit utan F-skattsedel, och då har Arbetsförmedlingen fått gå in och betala deras skatter. Den svenska ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet unga som varken arbetar eller studerar ökar kraftigt, från 85 000 till 102 000 individer mellan 2007 och 2208. Ni låser in människor i långtidsarbetslöshet med meningslösa aktiviteter i stället för att satsa på utbildning. Men ni säger att det går bra. Det fungerar bra. Ni är nöjda. Men ojdå - nu kommer medierna och avslöjar en ny sak, som det här med jobbcoacherna i morse. Då går Hillevi Engström ut i tv och säger att ojdå, det var en lucka i lagen. Det måste vi följa upp. Det här pekar bara på en sak: Hillevi Engström och regeringen har inte koll. Gratisjobb i fas 3 och storkovan till rena skojarföretag. Är det era recept? Hur följer ni upp detta? Men det växer. Det är tillväxt - jättebra. Fler på jobb - jättebra. Samtidigt, herr talman, trycker ni ut fler i långtidsarbetslöshet. Samtidigt som ni sitter och planerar ett nytt jobbskatteavdrag skickar ni ut människor att jobba gratis. På en hearing som utskottet hade med Arbetsförmedlingen fick vi höra generaldirektören säga att hennes önskemål var att skicka ut dem i fas 3 i ordinarie jobb. Det finns jättemycket kritik mot generaldirektören också. Men det här vill ni inte ta i. Tomas Tobé vill inte ta i det. Han talar om att vi sköter ekonomin. Men se dessa människor i stället! Hur kan det vara så, Hillevi Engström, att ni skickar ut så många i fas 3 trots att det är en så stark tillväxt? Varför säger Arbetsförmedlingen att antalet personer i fas 3 kommer att fördubblas till 50 000 personer?

Anf. 64 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Både statsrådet Engström och Tomas Tobé talar vackert om den uppåtgående konjunkturen, men det räcker inte. Jag förnekar inte alls att fler har fått arbete. Jag tycker ändå att det är häpnadsväckande att höra Tomas Tobé tala om vikten av ytterligare insatser och att på det här området gäller det att vara väldigt omsorgsfull och helt plötsligt väldigt försiktig med vilka nya åtgärder som man ska ta till. Jag hade önskat att samma omsorg hade iakttagits när det gällde att göra förändringar i sjukförsäkringen. Där hade det kanske varit mer motiverat. Om ministern nu vet, vilket hon har berört i åtminstone sitt första inlägg, att arbetsbelastningen på Arbetsförmedlingen kommer att vara fortsatt hög även det här året, på vilket sätt kommer då ministern att skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö på Arbetsförmedlingen? Jag är nästan benägen att tolka statsrådets försök till svar på detta som att arbetsförmedlingsmarknaden är viktigare än arbetsmarknaden. Det tycker jag är förvånande för en regering som säger sig stå för full sysselsättning. Ni har i och för sig inte sagt när detta ska uppnås. Som jag har sagt tidigare: Arbetsmarknaden är inte rättvis, men med en verkligt aktiv arbetsmarknadspolitik kan trots allt de som står längst ifrån arbetsmarknaden, de som har hamnat i långtidsarbetslöshet, förbättra sina chanser. Därför beklagar jag att regeringen Reinfeldt intar en i det närmaste passiv hållning när det gäller arbetsmarknadspolitiken och helt och hållet ställer sitt hopp till en allt mer osäker och otrygg arbetsmarknad, inte minst för våra unga.

Anf. 65 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Det är svårt att hänga med i debatten. Å ena sidan menar man att de satsningar som görs är för stora, man borde ta bort dem och så vidare. Å andra sidan säger man att det över huvud taget inte finns någon arbetsmarknadspolitik. Jag får väl läsa protokollet sedan för att se om jag hänger med bättre. Vi kan konstatera att det förs upp kritik i den här diskussionen som handlar om jobb- och utvecklingsgarantin. Man hävdar att långtidsarbetslösheten växer lavinartat och så vidare. Men ni vet mycket väl att långtidsarbetslösheten har minskat med 23 000 personer bara det senaste året. Tittar vi inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin kan vi se att sju av tio har lämnat den innan de kommer in i den sista fasen, varav sex av tio går direkt till ett arbete. Inom fas 3 kommer ungefär 19 procent vidare. Dessa siffror kommer givetvis att öka nu när vi ser att jobbchanserna blir ännu fler. Det är oerhört positivt. Jag tror att vi alla i hela arbetsmarknadsutskottet och i den här kammaren kan enas att om det finns oseriösa anordnare ska vi så klart följa upp detta mycket noggrant och se till att beivra det i största utsträckning. Men var lite ärliga! Det finns inga förslag från oppositionen på att avskaffa jobb- och utvecklingsgarantin. Det finns inga förslag från oppositionen på att avskaffa jobb- och utvecklingsgarantin. Det finns inget förslag på att ersättningarna ska höjas i fas 3. Det finns ett gnäll om att ni inte är nöjda. Återkom med förslag, gör hemläxan, så att vi har några förslag att diskutera. Herr talman! Den här debatten handlar i grunden om det som vi har hört i Sverige under väldigt lång tid. Ska vi ha en tydlig arbetslinje som handlar om aktivitet? Ska vi vara försiktiga med skattebetalarnas pengar, som vi var under finanskrisen som gör att Sverige nu står starkare än många andra länder? Vi är tillbaka i den diskussionen. Men jag måste säga, herr talman, att även jag nu börjar riktigt längta efter ett oppositionsparti och en oppositionsledare som åtminstone börjar återkomma med lite förslag till den här kammaren så att vi kan börja ha ordentliga debatter igen.

Anf. 66 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Det har varit ganska många debatter - vi hade också en i förmiddags - om de här frågorna. Frågorna är oerhört viktiga, men svaren är desamma. Jag tror att vi måste enas om hur det ser ut på den svenska arbetsmarknaden. Går det åt rätt håll eller går det åt fel håll? Jag har i mina inlägg pekat på den offentliga statistiken, på att arbetslösheten sjunker, långtidsarbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. Vi har halverat sjukskrivningstalet i Sverige. Hälften så många är sjukskrivna hälften så lång tid. Fler och fler kommer in i arbetskraften. Vi ser också att det finns många arbetsgivare som vill anställa. Då tror jag att vi måste enas om hur det ser ut. Sedan är det också så att det inte finns någon enkel lösning. Jag skulle inget hellre vilja än det som Raimo Pärssinen säger, att alla får ett jobb. Vi delar den uppfattningen. Regeringens politik går ut på att det ska löna sig att arbeta. Det ska vara billigare och enklare att anställa. Företag ska kunna växa i Sverige. Vi försöker också uppmuntra arbetsgivare att ta ett ökat ansvar särskilt för de utrikes födda, de som är funktionshindrade och de yngre. Vi har en stor utmaning framför oss. Det som skiljer oppositionen och Alliansen åt är att vi vill se en mångfald. Vi tror nämligen på att det man gör i andra länder också funkar bra i Sverige. Vi kan se att 26 000 personer har fått jobb med hjälp av en jobbcoach. Jag tycker att det ibland är närmast oförskämt att faktiskt prata ned en hel yrkesgrupp med väldigt många engagerade, kunniga och kompetenta personer som dagligdags arbetar med att hjälpa arbetslösa personer att hitta ett jobb. Låt oss vara överens om att väldigt många gör ett väldigt bra jobb, både på Arbetsförmedlingen och i de externa företagen. Det behövs flera åtgärder, det behövs flera verktyg i verktygslådan, inte färre. Min fråga till oppositionen är: Hur ska matchningen gå till när ni vill ta bort matchningsstödet nu när jobbchanserna ökar? Vad är era svar på de här frågorna? Det är väldigt lätt att vara kritisk, men det är kanske också svårt för oppositionen, framför allt när man under lång tid inte har haft någon ledning, att peka på vad era alternativ är. Jag är villig att lyssna om ni har bra förslag. (Applåder)

Anf. 67 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Då säger vi det en gång till som sades på förmiddagen då Hillevi Engström var närvarande. Öppna upp för mer utbildning! Det är väl det som är viktigt. Utbildningen ingår ju i matchningen. Utbildning på grundskolan och gymnasieutbildningen är vi ju överens om, men det behövs mer utbildning, som arbetsmarknadsutbildning för arbetslivet. Satsa på spetsutbildning och forskning nu när vi ser att arbetskraftsbristen slår till och också leder till att räntorna höjs. Varför låser ni in människor i fas 3? Öppna upp fas 3 så att de människorna kan få utbildning och kan få träffa en arbetsförmedlare. Ta bort fas 3! Sätt in riktiga jobb i stället! Sätt in utbildningsvikariat! Låt människorna få komma ut i riktiga arbeten, men se till att de får jobba efter avtalsenliga löner och villkor, inte som det är nu när Hillevi Engström säger att vi räddar Sveriges ekonomi genom att skicka ut fler och fler i fas 3 med urusla ersättningar. Det finns i riksdagens protokoll. Ge arbetsförmedlarna resurser och möjligheter att verkligen stötta arbetslösa! Ge fler möjligheter till utbildning och aktiva insatser, praktik, starta eget. Gör allt som kan leda till jobb! Glöm inte bort de här människorna genom att placera dem i passivitet. Visst är det så att det går bra för landet och ekonomin växer, men utvecklingen är ju delad. Det går bra för landet, men samtidigt fyller ni på med människor som ni låser in i fas 3. I detta anförande instämde Hannah Bergstedt och Meeri Wasberg (båda S).

den 14 februari

Interpellation

2010/11:203 Åtgärder för att bryta jobbkrisen på Arbetsförmedlingen

av Ylva Johansson (S)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

När fackförbundet ST jämförde arbetsmiljön på alla statliga verk och bolag fick Arbetsförmedlingen bottenbetyg. Av arbetsmiljöundersökningen (2010) framgår bland annat att arbetsbelastningen är mycket hög till följd av flera nya tunga uppdrag som regeringen ålagt förmedlingen. Förmedlarna har svårt att hinna med att ge god service och att träffa sina klienter i den utsträckning som krävs.

ST-fackets medlemmar har nu startat en budkavle som går genom landet för att sätta fokus på problemen. De anser att kraven på förmedlarna är omänskliga och att det är omöjligt att utföra ett bra jobb. Arbetsbelastningen är så hög att de arbetssökandes rättssäkerhet hotas.

Arbetsmarknadsministern har i medierna uttalat att hon inte haft kännedom om rapporten eller har nåtts av den kritik som framförts. Sverige har en mycket hög arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten riskerar att permanentas. En av tre arbetslösa är i dag långtidsarbetslösa. Att de anställda på Arbetsförmedlingen inte ges reella resurser att hjälpa människor till jobb är allvarligt. Nu krävs åtgärder från regeringens sida för att bryta jobbkrisen på Arbetsförmedlingen.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern följande:

Vilka konkreta åtgärder kommer arbetsmarknadsministern att vidta för att bryta jobbkrisen på Arbetsförmedlingen?

På vilket sätt avser arbetsmarknadsministern att säkerställa att Arbetsförmedlingen kan ge ett kvalificerat stöd till arbetssökande?

Vilka satsningar avser arbetsmarknadsministern att initiera för att förhindra att långtidsarbetslösheten biter sig fast?

Kommer arbetsmarknadsministern att låta genomföra förändringar i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin så att deltagarna ges aktiva och kvalificerade insatser som leder till jobb i stället för passivitet och väntan på att hamna i fas 3?

Avser arbetsmarknadsministern att verka för att förändringar i fas 3 genomförs så att det blir tillåtet för deltagarna att studera eller ta del av andra aktiva insatser som leder till jobb?