asylrätten efter den 11 september

Fru talman! Sven-Erik Sjöstrand har frågat mig om regeringens inställning till Europeiska kommis- sionens arbetsdokument Sambandet mellan att ga- rantera den inre säkerheten och att uppfylla interna- tionella skyldigheter avseende skydd. Sven-Erik Sjö- strand menar att arbetsdokumentet begränsar skyddet för asylsökande och flyktingar och inskränker skyd- det för mänskliga rättigheter enligt Europakonventio- nen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Kommissionens arbetsdokument presenterades den 5 december 2001. Kommissionen redovisade då det uppdrag som den fått vid det extrainsatta rådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF-rådet) den 20 sep- tember 2001. Det extra RIF-rådet hölls med anled- ning av terrorattacken mot USA. Låt mig först säga att det är en missuppfattning att kommissionens arbetsdokument skulle förringa Euro- pakonventionens ställning. En given förutsättning för det uppdrag som kommissionen fått av RIF-rådet - och som kommissionen redovisat - är att alla före- slagna åtgärder ska rymmas inom det skydd som Europakonventionen och andra internationella kon- ventioner ger. Sverige välkomnar kommissionens arbetsdokument, men fäster vikt vid att det är ett arbetsdokument, en sammanställning över förslag som inte binder medlemsstaterna. Kommissionen skriver klart uttalat i arbetsdoku- mentet att Europakonventionens skydd mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är absolut till sin natur även i fråga om bekämpande av terrorhandlingar och organiserad brottslighet (avsnitt 2.3.1). Enligt kommissionen kan terrorattacken mot USA leda till att Europadomstolen åter måste nå avgöran- den om frågor som rör tolkningen av artikel 3 i Euro- pakonventionen, särskilt vad gäller frågan om hur staternas säkerhet ska kunna upprätthållas samtidigt som individers mänskliga rättigheter och skyddsbe- hov respekteras. Europadomstolen är dock en själv- ständig domstol, och kommissionen kan självfallet inte påverka hur domstolen dömer i enskilda mål eller ens vilka mål domstolen tar upp. Jag kan garantera Sven-Erik Sjöstrand att det ab- soluta skyddet som ges i flyktingärenden mot tortyr m.m. i Europakonventionen inte är ifrågasatt. Den givna utgångspunkten för kommissionens uppdrag var att inom ramen för gällande internatio- nella konventioner se över vilka möjligheter som fanns att utnyttja regelsystemet mer effektivt. Den internationella flyktingrätten, tydligt manifesterad genom 1951 års Genèvekonvention, är klar på den här punkten. Asylrätten ska inte missbrukas av perso- ner som har begått terrorhandlingar eller människor som har flytt rättvisan för att de begått grova brott eller krigsförbrytelser. Det är därför sådana personer ska vägras asyl enligt artikel 1 F i 1951 års Genève- konvention angående flyktingars rättsliga ställning. Samtidigt får aldrig någon brottsling eller person som har begått en terrorhandling avvisas som riskerar tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vikten av att personer som har begått terrorhand- lingar inte missbrukar asylrätten har inte bara upp- märksammats av rådet och kommissionen. Det är en av de centrala delarna i FN:s säkerhetsråds resolution 1373, som antogs kort tid efter terrorattacken mot USA. Säkerhetsrådet uppmanar i resolutionen ut- tryckligen medlemsstaterna att "deny safe haven", dvs. vägra säker tillflyktsort för personer som har begått terrorhandlingar, och uppmärksammar med- lemsstaterna på att dessa kan missbruka asylrätten. Fru talman! Asylrätten ska ge skydd åt dem som flyr undan orättvisan, inte dem som flyr undan rättvi- san. Vi ska ge skydd åt dem som förföljs i sina hem- länder. Endast om grova kriminella eller personer som har begått terrorhandlingar riskerar dödsstraff eller tortyr i sina hemländer får de stanna i vårt land. Vad gäller tortyr tar våra internationella skyldigheter enligt Europakonventionen och FN:s konvention mot tortyr m.m. över. Den svenska regeringens ståndpunkt i denna fråga har stöd såväl av FN:s säkerhetsråds resolution 1373 som i uttalanden av Ruud Lubbers, FN:s flykting- kommissarie. Det är samma förutsättning som har gällt när kommissionen på europeisk nivå har arbetat fram sitt arbetsdokument Sambandet mellan att ga- rantera den inre säkerheten och att uppfylla interna- tionella skyldigheter och instrument avseende skydd.

Fru talman! Jag får inleda med att tacka migra- tionsministern för svaret. Jag måste ändå säga att frågorna, trots att det har gått över två månader sedan min interpellation lämnades in, inte känns fullständigt besvarade. Arbetsdokument Sambandet mellan att garantera den inre säkerheten och att uppfylla internationella skyldigheter och instrument avseende skydd är kom- missionens svar på uppmaningen från det extrainsatta ministerrådsmötet, eller RIF-mötet, den 20 septem- ber. I interpellationssvaret framgår det att Sverige välkomnar kommissionens arbetsdokument men fäster vikt vid att det är ett arbetsdokument - en sammanställning över förslag som inte binder med- lemsstaterna. Är inte detta att bagatellisera kommis- sionens förslag? Varför kan inte migrationsministern mer i klartext berätta varför regeringen inte vill mot- sätta sig arbetsdokumentet? Det kommer med stor sannolikhet att medföra inskränkningar i skyddet för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen framför i dokumentet många olika förslag om begränsningar i asylrätten i syfte att mins- ka riskerna för framtida terroristhandlingar. Jag tror dock att det kan anses mycket tveksamt om förslagen utgör ett verksamt medel för att motverka terrorism. Däremot kommer det att bli ännu ett verktyg för en allt repressivare flyktingpolitik. Förslaget säger att det om det pågår ett asylförfa- rande är tänkbart att avbryta asylproceduren i två situationer. Den första är om den asylsökande står inför åtal i en internationell domstol. Den andra möj- liga grunden för att uppskjuta prövningen av asylan- sökan skulle vara om den asylsökande begärts utläm- nad för grova brott av ett annat land än den sökandes ursprungsland. Man kan här fråga sig om det är till ett säkert land som utvisningen sker. Vad händer efter eventuellt avtjänat straff? Finns det inte risk för att personen blir sänd till ursprungslandet i stället för till asylsökarlan- det? Vem skapar definitionen av "grova brott"? Är inte risken stor att medlemmar i befrielserörelser blir betraktade som grova brottslingar? Det är väldigt många frågor som reses här. En annan kommentar som jag vill göra är att det i artikel 1 F i konventionen angående flyktingars rätts- liga ställning framgår att kommissionen vill förenkla förfarandet och göra det mycket mer summariskt. Man pratar om ett påskyndat asylförfarande där det inte först ska behöva prövas om flyktingskälsklausu- lerna i flyktingkonventionen är tillämpliga. När det gäller bevis kan man se att det i arbetsdo- kumentet står att det inte behöver bevisas att personen i fråga har begått den gärning som kan motivera ett undantag från rätten till flyktingstatus. Det räcker med att fastställa att det finns allvarliga skäl att anta att personen har begått dessa gärningar. Anser migrationsministern att rättssäkerheten är tillgodosedd med detta förslag? Kan inte allvarliga misstag göras? Vem bedömer vad som är allvarliga skäl? Man säger också i förslaget att EU:s medlemslän- der bör införa särskilda enheter inom asylsystemet för att handlägga undantagsärenden. Såvitt jag har för- stått innebär förslaget att speciella terroristavdelning- ar ska inrättas. Behövs verkligen dessa enheter? Jag undrar om migrationsministern kan svara på det ock- så.

Fru talman! Till att börja med vill jag säga några ord om hur detta dokument kom till. Det var alltså så att Europeiska rådet sammankallade ett möte med stats- och regeringscheferna den 20 september för att diskutera åtgärder inom rättsområdet och inrikesom- rådet med anledning av attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september. Det är rådet som uppmanar kommissionen att skyndsamt under- söka sambandet mellan att garantera den inre säker- heten och att uppfylla internationella skyldigheter och instrument avseende skydd. Det var en situation där en fruktansvärd attack, som hade kunnat riktas mot vilket land som helst i världen, hade riktats mot USA. I den situationen tydliggör Europeiska rådet - statsöverhuvudena i unionen - att varje åtgärd för att garantera den interna säkerheten måste vidtas inom ramen för uppfyllandet av internationella skyldigheter. Kommissionen får alltså från början klart för sig vad som ska gälla, hur fruktansvärd denna situation än kan befinnas vara. Vid det laget visste vi inte riktigt vad det var som gällde. Det är från den utgångspunkten som kommis- sionens arbetsdokument är utarbetat. Det andra som är viktigt att konstatera är att kommissionen arbetar på bred front. Planen täcker utrikesfrågor, ekonomi- och finansfrågor, transport- frågor, rättsliga frågor och inrikesfrågor. Det är alltså en bred aktivitet som kommissionen utvecklar. Vi diskuterar nu den särskilda handlingsplanen. När vi i regeringen ser på situationen i efterhand konstaterar vi att det är förslag som ligger inom ra- men för gällande folkrätt. Jag är lite frågande inför föreställningen om att företrädare för befrielserörelser skulle kunna få sina rättigheter trädda för när vid tillämpningen. Sven- Erik Sjöstrand får ursäkta, men det ger mig en utom- ordentligt egendomlig bild av begreppet befrielserö- relse. Jag kan tillägga att jag nyligen kom från Rwan- da. Arbetet har utförts i enlighet med uppdraget från Europeiska rådet. Vi har följt de rekommendationer som har givits av flyktingkommissarien om att exklu- dera de personer som har begått terrorhandlingar. Jag tror inte att folkrätten på något sätt träds för när av det arbete som har utförts av kommissionen på upp- drag av Europeiska rådet.

Fru talman! Vi vet ännu inte om förslaget ligger inom gällande gränser för folkrätten. Jag hoppas verkligen det. I statsrådets interpellationssvar sägs det att kommissionen skriver klart uttalat i arbetsdoku- mentet att "Europakonventionens skydd mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är absolut till sin natur även i fråga om bekämpning av terrorhandlingar och organiserad brottslighet". I svaret hänvisas till avsnitt 2.3.1. Men om man läser hela stycket framgår det att kommissionen för- söker lobba på domstolen. Det tycker jag i alla fall. I den sista meningen står det att händelserna den 11 september kan leda till att domstolen åter måste fatta avgörande om frågor som rör tolkningen av artikel 3, särskilt vad gäller frågan om hur långt det går att sträcka sig i strävan att skapa balans mellan indivi- dernas skyddsbehov och statens säkerhetsintresse. Jag vet inte om migrationsministern har läst detta stycke, men det hänvisas till det i svaret. Det är den sista meningen. Den säger ganska mycket. Där uppstår frågan om gränsdragningar. Man kanske försöker flytta fram positionerna. Det skapar en osäkerhet. Därför är det bra att frågor kan ställas. Vi försöker alla skapa rättstrygghet för alla människor. Av förslaget framgår det också att man vill har- monisera de grundläggande rättigheterna för personer som undantas från skydd men som inte får utvisas. Vi har mött grupper från Afghanistan som varit i denna situation och vissa palestinska grupper. Det är fall där man inte utvisar men där man anser att personerna i fråga har gjort saker som berövar dem rätten till poli- tisk asyl. Vissa av EU:s medlemsländer medger inga rättig- heter alls utöver garantin att inte avvisas eller utvisas. I några medlemsländer har personerna det gäller tillgång till de grundläggande rättigheterna, t.ex. akutsjukvård och skolgång för barn. Jag tror att en harmonisering av rättigheterna för dessa grupper aldrig kommer att ske på en högre nivå. Det blir sna- rare på en mycket lägre nivå. Om man utpekar någon grupp eller någon männi- ska som terroristmisstänkt innebär det också att bar- nen får lida för det. Barnen kanske inte får akut sjuk- vård eller rätt att gå i skolan. Det är inte barnen som har begått brott. Det arbetsdokument som kommis- sionen kommer med är viktigt. Det är viktigt att ställa frågor på ett tidigt stadium. Organisationer som Am- nesty är oroade. Många asylsökande är också oroade.

Fru talman! Avsnittet på s. 14 i arbetsdokumentet gäller Europadomstolens arbete. Det kan ingen styra. Arbetsdokumentet säger att domstolen åter kan kom- ma att behöva fatta avgöranden i frågor som rör tolk- ningen av artikel 3. Det är enligt konventionen dom- stolens sak att göra och ingen annans. Arbetsdoku- mentet innebär på den punkten inget annat än ett konstaterande att domstolen kan komma att ställas inför sådana avgöranden. Domstolen avgör. Det är en följd av Europakonventionen. Europakonventionen är absolut. Den har alltså inte trätts för när. Någon för- ändring av folkrätten har inte skett. Man konstaterar att den fungerar. Även om en person har begått utomordentligt all- varliga krigsförbrytelser eller andra förbrytelser kan vederbörande enligt svensk rätt inte utvisas om det finns risk för dödsstraff eller tortyr. Detta gäller inte Europakonventionen. Det gäller vår egen svenska rätt. Det absoluta skyddet i bägge fallen är tryggat i svensk lag. Vad domstolens avgörande blir vet vi inte. Dess avgöranden är folkrättsligt bindande. Det är bara att konstatera att domstolen kan komma att ställas inför sådana fall i framtiden. Jag vill understryka flyktingkommissariens syn på frågan. Vi fäster stort avseende vid vad flyktingkom- missarien säger. Efter den 11 september framfördes det tydligt att man bör undvika att asylrätten missbru- kas av terrorister. Flyktingkommissarien uppmanade medlemsstaterna explicit att exkludera från asyl per- soner som begått terrorhandlingar, dvs. de skulle förvägras skydd enligt FN:s Genèvekonvention. Vi delar flyktingkommissariens syn men med den in- skränkning som våra internationella konventioner reglerar, dvs. att vi inte kan utvisa personer som ris- kerar dödsstraff eller tortyr i hemlandet. I sådana fall får vi behålla dem. Jag tycker att det är värdefullt att vi får en diskus- sion. Värdet av våra folkrättsliga konventioner har aldrig visat sig så tydligt som i detta skede. Aldrig har det varit så tydligt vilken stark beslutsamhet som samtidigt behövs för att bekämpa den typ av hand- lingar som den 11 september utgör ett exempel på. Vi borde komma ihåg att vi i vår världsdel, i vårt Euro- pa, under årtionden faktiskt har drabbats av motsva- rande handlingar. Det är värdefullt att denna interpellation har fått kasta ett ljus över att mänskligheten befinner sig i en utmanande och utomordentligt svår situation. Det gäller att försvara rättssamhället och det öppna de- mokratiska samhället efter några av de mest fruktans- värda attacker som historien har sett.

Fru talman! Jag är överens med statsrådet om mycket. Jag tror att vi är överens om att det rättsliga skyddet för flyktingar är viktigt. Det är viktigt att vi slår vakt om de folkrättsliga konventioner som finns, och att vi bevakar dem på ett bra sätt. Det är bra att Sveriges regering lyssnar på flyktingkommissarien, UNHCR, som följer situationerna på nära håll. Mitt motiv till interpellationen var att försöka få en debatt om hur man undviker ett missbruk av asyl- rätten. Visst kan den missbrukas. Den kan missbrukas av en våldsverkare och terrorist. Men den kan också missbrukas av regeringen till att inte ge asyl åt män- niskor som kämpar för rättvisa saker. Vi har under hösten diskuterat en definition av terrorism. Det har blivit en ganska bred definition. Vi har haft ganska ingående och svåra diskussioner. Det är svåra resonemang. Det är svårt att få många länder att komma överens om vad terrorism är och hur den uppkommer. Jag hade hoppats att vi skulle använda mycket av våra resurser för att bekämpa fattigdom och den orättvisa världsordningen i stället för att lägga dem på repressiva verktyg som det här doku- mentet tyvärr trots allt är. Jag håller med statsrådet om att det är bra att vi får den här diskussionen. Kanske hade vi behövt mycket mer av detta. Mycket av det som hänt efter den allvarliga attacken den 11 september har skett med rasande fart, och vi har inte sett konsekvenserna av det. Vi är väldigt osäkra när det gäller rättssäker- heten och demokratin. Det här är viktiga saker som vi måste försöka få i hamn.

Fru talman! Jag vill passa på tillfället att under- stryka att jag är fullständigt överens med Sven-Erik Sjöstrand om att vi nu måste satsa våra resurser på det som är grunden för allt det här, nämligen att få en utjämning av levnadsvillkoren för mänskligheten i en värld där över en miljard människor i dag har mindre än en dollar om dagen att leva på. Jag gläds ändå åt att den europeiska unionen un- der perioden efter den 11 september har fattat ett beslut som innebär att biståndet från våra länder fram till 2006 ökar med 20 miljarder dollar och sedan i nivå årligen kommer att uppgå till 6 miljarder dollar mer än i dag. Jag säger inte att det är tillräckligt. Jag säger två saker: Det ena är att det faktiskt är en bety- dande kraftsamling som har ägt rum efter det att ter- rorattacken ägde rum. Det andra är att detta dessutom i praktiken tvang USA att förändra sin politik när det gäller biståndet på så sätt att man dekreterar att nivån på biståndet från Förenta staterna kommer att öka med 5 miljarder dollar från 2006. Om herr Sjöstrand hade haft möjlighet att begära ordet igen är jag övertygad om att han liksom jag skulle säga: Vi har inte sett de där pengarna än. Men det är vår uppgift att se till att dessa utfästelser nu hålls. Även på USA:s sida blev det alltså klart, och det sade faktiskt i rättvisans namn president Bush i Monterrey, att hoppet är det bästa vapnet mot terrorn. Jag vill bara konstatera att det var ett beslut av Euro- peiska rådet i Barcelona som framtvang den deklara- tionen, och som europé vill jag deklarera att jag är väldigt stolt över detta. Med detta tackar jag för den här debatten.