Arbetsmiljö

Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig dels vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att förbättra kvinnors arbetsmiljöer, dels på vilket sätt jag avser att stärka Arbetsmiljöverkets arbete för en bättre arbetsmiljö för alla förvärvsarbetande i Sverige. Vidare har han frågat mig vad jag avser att göra för att i större grad än i dag involvera de fackliga centralorganisationerna för att tillvarata deras kunskaper för att uppnå en bättre arbetsmiljö för ett hållbart arbetsliv. Sverige har vid jämförelser med andra länder en god arbetsmiljö när man ser till antalet anmälda olyckor och arbetssjukdomar. Men vi får aldrig luta oss tillbaka och vara nöjda. Målet måste alltid vara att så få som möjligt ska skadas i sitt arbete och att kunskapen om arbetsmiljöfrågor måste bli större. Det är också viktigt att bättre ta till vara och belysa arbetsmiljöns positiva effekter när det gäller att åstadkomma ett bättre arbetsliv för arbetstagarna och effektivare verksamheter. Jag delar Raimo Pärssinens uppfattning att kvinnor, sett ur ett helhetsperspektiv, drabbas av dåliga arbetsmiljöer i större utsträckning än män. Som ett led i regeringens arbete att förbättra kvinnors arbetsmiljö har vi gett Arbetsmiljöverket ett uppdrag att genomföra en kunskaps- och informationssatsning för att motverka våld och hot i arbetslivet. Uppdraget har ett tydligt jämställdhetsperspektiv och ska särskilt inrikta sig på arbeten inom vård, skola och omsorg. Satsningen som pågår 2009-2011 omfattar sammanlagt drygt 17 miljoner kronor. Under åren 2010-2012 satsas ytterligare 24 miljoner kronor på en försöksverksamhet hos Arbetsmiljöverket som avser nya metoder för en breddad tillsyn som når fler arbetsplatser. Arbetsmiljöverket utför ett oerhört viktigt arbete. Det gäller såväl tillsynen som det förebyggande informationsarbetet och regelarbetet. Jag tror att det är av stor betydelse att finna en bra balans mellan verkets olika uppgifter. Jag ser positivt på att Arbetsmiljöverket har utvecklat sin verksamhet på många områden. Vi ser till exempel att det inom tillsynsarbetet i dag utförs långt fler inspektioner per inspektör än för bara några år sedan, vilket visar på en större effektivitet och bättre rutiner. För att öka inspektörernas närvaro på arbetsplatserna ser Arbetsmiljöverket nu också över hela inspektionsprocessen. Det är också positivt att antalet krav i tillsynsbesluten har ökat, vilket tyder på att verkets arbete med urvalsmetoder för att identifiera de mest riskfyllda arbetsställena har gett resultat. Vi ser också hur verkets informationssatsningar har fallit ut väl och lett till ökade arbetsmiljökunskaper hos arbetsgivarna. Jag delar också Raimo Pärssinens uppfattning att arbetsmarknadens parter har betydelsefulla kunskaper om arbetsmiljöfrågor och att det är viktigt med samarbete. Regeringens handlingsplan för en förnyad arbetsmiljöpolitik togs fram efter ett antal möten med arbetsmarknadens parter. Den har överlämnats till och beslutats av riksdagen. Även efter att denna lagts fram har jag haft möten och samråd med parterna. I mars träffade jag också parternas representanter på ett högnivåmöte om arbetsmiljöpolitiken. Jag har ambitionen att fortsätta med dessa samråd och gemensamt med arbetsmarknadens parter diskutera hur vi arbetar vidare för att motverka dåliga arbetsmiljöer.

Fru talman! Vad ska man säga? Snus är snus om än i gyllne dosor. Sverige var tidigare bäst i klassen när det gällde arbetsmiljö. Men det har hänt saker, och det är ministern väl medveten om. Låt oss titta på industrin. IF Metalls medlemskår har mycket större risk att drabbas av belastningsskador än folk i andra branscher. Mest drabbade är kvinnorna. De har jobb som är starkt styrda och ensidiga arbetsuppgifter. De har också minst möjligheter till kompetensutveckling. Stress på grund av låg bemanning är den största orsaken till att man riskerar att få belastningsskador. Det visar undersökningen Trender i industriarbetarnas villkor 2010 . Produktiviteten ökar och effektiviteten höjs, men personalstyrkan minskar och färre ska göra mer. Risken för belastningsskador är ca 40 procent för kvinnor och 30 procent för män som finns inom IF Metalls avtalsområde. Ministern säger att jämförelsevis har vi en bra arbetsmiljö i Sverige. Det kan stämma, men det beror på hur man beskriver verkligheten. Facit är att dödsolyckorna och antalet anmälningar av arbetsolyckor och arbetssjukdomar ökar. Det är den förändring vi har. Det beror ofta på att bemanningen är bristfällig och att stressen ökar. Vi är uppe i fem dödsfall hittills i år. Min källa är Arbetsmiljöverket. Det är mer kortsiktiga arbeten, minskat inflytande och högre risk för belastningsskador. Det är en negativ utveckling som också beskrivs i undersökningen. Det är hårdare styrning i arbetet. Värst drabbad är man inom vitvaruindustrin och bilindustrin. 40 procent av kvinnorna riskerar att få belastningsskador, ministern. Räknar man om det till antal personer är det 80 000 industriarbetare som ligger i riskzonen. Vad gör då ministern? Hon säger att det finns ett positivt arbete hos Arbetsmiljöverket - det är bra och viktigt - och hänvisar till att man ska jobba mot våld och hot. Samtidigt ser vi den stora mängd kvinnor som far illa i arbetslivet och som har sämre villkor än männen. Det genomgående mönstret är att kvinnor ofta har sämre arbetsvillkor än män, oavsett vilka villkor som jämförs. Vi hörde i interpellationssvaret att skyddsombudens roll ska stärkas. Men ministern vet genom Arbetsmiljöverket att det har blivit svårare att rekrytera skyddsombud. Det är också svårare att få loss dem till utbildningarna. De regionala skyddsombuden vittnar om att attityden har blivit hårdare på arbetsplatserna. Det är svårare att få företagen att åtgärda uppkomna anmärkningar. Ministern säger att handlingsplanen är framtagen i samråd med de fackliga organisationerna. Det bestrider jag. Det bestrider även de fackliga organisationerna. Det var ren information de fick, men de fick inget gehör för sina synpunkter. Detta återkommer jag till i nästa inlägg.

Fru talman! Jag har en följdfråga till ministern med anledning av hennes svar på Raimo Pärssinens interpellation om arbetsmiljön. För att man ska veta vad man ska göra när det gäller arbetsmiljöfrågor måste man naturligtvis ha bra kunskap. Arbetslivsinstitutet bedrev tidigare en framgångsrik forskning. Jag vill hävda att Sverige var näst intill världsledande på arbetsmiljöforskning. Ett av de första beslut som den borgerliga regeringen fattade efter valet 2006 var att man skulle avveckla Arbetslivsinstitutet. När ministern nu ser hur arbetsmiljöarbetet utvecklas, är ministern då beredd att tillskjuta ytterligare medel för att få en samlad forskningsinsats när det gäller arbetslivsfrågor, arbetsmiljöfrågor och annat som är kopplat till arbetslivets utveckling och innehåll?

Fru talman! Som svar på Johan Anderssons frågor kan jag säga att regeringen har gett Inspektionen för socialförsäkringar i uppdrag att titta närmare på varför kvinnors arbetsskador godkänns som arbetsskador i lägre utsträckning än mäns. Fas har också fått extra pengar för forskning om kvinnors arbetsmiljö ur ett genusperspektiv. Kvinnors och mäns olika arbetssituation ligger mig varmt om hjärtat. Jag håller inte med Raimo Pärssinen. Jag tycker att Raimo Pärssinen svartmålar och inte ser till den statistik som vi har när det gäller trenden på arbetsmarknaden för olycksfall, arbetsskador och sjukdomsfall. Det går inte åt fel håll. Den senaste rapporten visar visserligen tyvärr en liten ökning av dödsolyckor. Det är alldeles förskräckligt. Arbetsmiljöverket tittar nu närmare på det. Deras första kommentar till detta är att det beror på att vi hade en väldigt sträng vinter förra året. Det föranledde många fler olyckor på väg till och från arbetet på grund av halka. Det var också många fler personer på arbetsmarknaden. Vi får se vad utredningen leder till. Ingen person ska behöva bli skadad eller förolyckad på grund av sitt arbete. Man kan alltid göra mer, även om inte alla olyckor går att förebygga. Man måste också titta på vem som är ansvarig för arbetsmiljön på den enskilda fabriken. Det är arbetsgivaren som har det yttersta arbetsmiljöansvaret. Jag ser detta också som ett misslyckande av de fackliga organisationerna. Vad har man gjort för att se till att kvinnors arbetsmiljö inte leder till belastning och utslitning och andra skador? Raimo Pärssinen har ju ett fackligt förflutet. Det kanske finns skäl att idka lite självrannsakan. Våra regler, lagar och förordningar fungerar ju inte om de inte tillämpas i praktiken. Det finns 340 000 arbetsställen i Sverige. Jag tror inte att det finns resurser ens i Socialdemokraternas budget för att ständigt inspektera alla dessa arbetsplatser. Det bygger på att de som finns på arbetsplatsen i samverkan ser till att man minimerar antalet olycksfall och att man är tuff i de frågorna. Med rätt inställning måste det vara möjligt att rekrytera skyddsombud och fackliga företrädare genom att göra det attraktivt. Jag tror att det finns mycket mer att göra på det området. I grunden vill ju alla ha en trygg och säker arbetsmiljö. Parterna kanske måste förändras. De organisationer som får fler medlemmar har gjort ett kraftfullt förändringsarbete och blivit mer attraktiva. Jag tror att det behövs mer av den varan, liksom att vi, både från majoriteten och från oppositionen, behöver tala positivt om att det är viktigt att man är engagerad och att det är viktigt med starka parter på arbetsmarknaden. Det är nog flera åtgärder som behövs, men jag delar inte åsikten att det går käpprätt åt fel håll på den svenska arbetsmarknaden. Det tycker jag är att svartmåla. Så ser det inte ut.

Fru talman! Det är facken som ska ta ett större ansvar, säger ministern. Jag väntade mig något i den stilen. Vi ska göra det mer attraktivt att bli skyddsombud. Kan ministern vara mer konkret? Hur tänker ministern att vi ska göra det mer attraktivt att bli skyddsombud för den som jobbar inom trävarubranschen och sågindustrin? Ska vi stärka förtroendemannalagen eller arbetsmiljölagen? Vad menas? Som jag sade: Snus är snus om ock i gyllne dosor. Det går att prata, men vi kanske för en gångs skull skulle försöka bli konkreta. Bestrider ministern att arbetsolyckorna och dödsfallen ökar? Nej, kanske inte, men hon menar att det nog inte är någon fara. Signalerna utåt är viktiga. Vi måste se till att stärka arbetsmiljöarbetet. Varje år får 870 000 människor i vårt land besvär av sitt arbete. Ett antal av dem förolyckas. Inom GS-facket sker varje arbetsdag två arbetsolyckor som medför men och mer än 30 dagars sjukskrivning. 80 000 personer finns i riskgruppen för belastningsskador - de flesta är kvinnor. Ministern står här och säger att vi inte ska svartmåla. Nej, det ska vi inte göra, men vi ska säga som det är. Utifrån den verklighetsbeskrivning som vi ska vara överens om ska vi föreslå åtgärder för att minska arbetsolyckorna och förbättra arbetsmiljön. Ministern säger att arbetsgivarna har ansvaret. Vad kräver ministern av arbetsgivarna? Ingenting. Däremot säger ministern att facket borde engagera sig mer. Vart ska det leda? I handlingsplanen skrivs det om samarbete. Det har varit ren information, ingenting annat. Jag ska räkna upp något av det som man har sagt att man ville ha med. Man ville diskutera företagshälsovård, forskning, utveckling, tillsyn av lagars efterlevnad, utbildning inom arbetsmiljön, statistik, anpassning, rehabilitering, arbetsorganisation, kompetensutveckling och nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatsen. Nu får vi höra att detta är regeringens plan, ingen annans. Man har inte tagit hänsyn till de synpunkterna. Det är nästan provocerande att ministern lite nonchalant säger att vi har ganska bra arbetsmiljö i Sverige och att det inte är lika mörkt som det Raimo Pärssinen beskriver. Bestrid då att 870 000 får besvär i arbetet. Bestrid att 80 000 finns i riskzonen för belastningsskador. Är det så eller inte? Det är naturligtvis så. Det visar statistiken och undersökningarna. Ta arbetsmiljöfrågorna på allvar, ministern. Varje dag är det någon som gör illa sig på jobbet. Det måste vi göra något åt. I mitt sista inlägg kommer jag att lägga fram våra förslag.

Fru talman! En av regeringens allra viktigaste uppgifter är att se till alla som har möjlighet ska få arbeta och ha ett arbetsliv utan att bli utslagna eller skadade. Man kan se hur många som var långtidssjukskrivna när vi tog över makten 2006. Under de här åren har antalet sjukskrivna halverats och människor är sjukskrivna hälften så länge. Det som Raimo Pärssinen målar upp, att det har blivit mycket sämre, stämmer inte. Varje person som skadas i arbetslivet är en person för mycket. Man kan göra mer genom att samarbeta och samverka. Om man begår ett arbetsmiljöbrott eller en förseelse ska det följa en sanktion på det. Därför har regeringen tillsatt en utredning som blir klar den 1 juli. Där tittar man på sanktioner när det sker felaktigheter i arbetsmiljön. Det ska kosta att göra fel. Det ska vara svårt att göra fel, och det ska vara lätt att göra rätt. Man måste göra mer för att det ska vara attraktivt att engagera sig. Jag tycker inte att det är arbetsmarknadsministerns sak att säga vad parterna på de enskilda arbetsplatserna ska göra för att göra det attraktivt att bli medlem i vare sig arbetsgivarorganisationer eller fackliga organisationer. Det som jag kan säga är att jag tycker att det är viktigt att parterna engagerar sig och gör ett bra arbete. Jag tycker också att det är positivt att lyfta fram det arbete som Arbetsmiljöverket gör och att man också informerar och jobbar mer förebyggande genom att lyfta fram det som är positivt med en bra arbetsmiljö. Det leder till högre kvalitet, bättre produktivitet och nöjdare medarbetare så att man kan rekrytera medarbetare som vill jobba i ens företag. Jag följer denna utveckling oerhört noga, och jag är väldigt mån om att göra det som jag kan göra för att förbättra situationen på arbetsmarknaden. När det gäller den nationella handlingsplanen har det varit ett flertal informationsmöten och diskussionsmöten på Arbetsmarknadsdepartementet med departementets tjänstemän och med den tidigare ministern. Det är förstås ett givande och tagande. Bara för att en viss part inte har fått igenom alla de krav som man har ställt innebär det inte att det har varit samråd och diskussioner. Det är regeringens uppfattning att det ska vara balans i ett förslag. Man kan inte ensidigt titta på en parts intressen, utan man måste också väga dem mot andra parters intressen för att se vad som kan vara rimligt och vettigt. Men att det har varit ett flertal möten kan jag vidimera. Det finns nämligen dokumenterat. Däremot har alla säkert inte fått igenom alla sina krav och önskemål.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att orden flyter lätt ur munnen på ministern. Vi ska vara positiva och alla ska samverka. Men var finns det konkreta? Jag frågar igen: På vilket sätt vill statsrådet göra det mer attraktivt att ta ett uppdrag som skyddsombud? Var vänlig och beskriv det. Arbetsmarknadsministern nämnde nämligen det. Vi socialdemokrater vill bli riktigt konkreta. Vi vill att de regionala skyddsombuden ska få större möjligheter och att de ska få besöka företag som inte har kollektivavtal. Vi vill göra en förstärkning i fråga om medlen till utbildning av regionala skyddsombud. Vi vill ge Arbetsmiljöverket större möjligheter så att man kan göra mer analyser och bättre kontroller. I dag växer en svart ekonomi vid sidan av. Fråga Arbetsmiljöverket! Man har inte en aning om var den finns. Vi vill även att forskningen och utvecklingen ökar i volym och kan sammanföras och koncentreras. Det ska vara mer statliga medel till utbildning av skyddsombud. Det är konkret. Men det ska inte gälla bara skyddsombud utan även chefer. Det är väldigt konkret. Hillevi Engström säger att hon vill göra skyddsombudsarbetet mer attraktivt. Svara på frågan: På vilket sätt ska det ske? Det ska vara nolltolerans när det gäller dödsolyckor, och kvinnor och män ska i ökad omfattning få utbildning och utveckling i arbetet. Detta är konkreta och ibland mycket små steg, kan man tycka. Men det är ändå steg framåt. Jag har ytterligare en fråga: Vilka krav var det som de fackliga organisationerna fick igenom när det gällde handlingsplanen, och vilka krav var det som de inte fick igenom? Det var ett givande och tagande. Kan ministern särskilja detta och beskriva det? Men svara först på frågan: På vilket sätt ska skyddsombudsarbetet bli mer attraktivt?

Fru talman! Det är glädjande att höra att ministern tycker att det är viktigt med skyddsombud och deras ställning på arbetsplatsen. Precis som Raimo Pärssinen sade har regeringen hittills inte visat på så mycket när det gäller arbetsmiljöutbildning, medel till detta och insatser just för att stärka skyddsombudens roll. Med hänvisning till den proposition som har lagts fram när det gäller arbetstidslagen och olika förändringar kommer skyddsombuden att få en starkare ställning. Jag har en följdfråga till ministern i denna del: Kan ministern vara lite mer konkret just när det gäller medel för och satsningar på att utbilda de skyddsombud som vi har ute på arbetsplatserna? Det handlar naturligtvis även om att kunna utbilda arbetsgivare i arbetsmiljöarbete. Ska man nå framgång är det viktigt att både arbetsgivare och skyddsombud deltar i utbildning. Min konkreta fråga är: Har ministern för avsikt att tillföra mer pengar framgent till arbetsmiljöutbildningar för det viktiga uppdraget som skyddsombud, som man poängterar både i propositionen när det gäller arbetstidslagen och inte minst i detta interpellationssvar till Raimo Pärssinen?

Fru talman! Jag tackar för denna debatt om oerhört viktiga frågor, nämligen att alla ska ha rätt till en bra arbetsmiljö så att man inte blir skadad eller sjuk. Jag tror att alla partier har denna inriktning och anser att man måste göra ännu mer. Det är också viktigt att arbetsmiljön leder till ett långsiktigt arbetsliv och att man jobbar aktivt ute på arbetsplatserna för att bryta det utanförskap som en skada eller en långtidssjukskrivning kan leda fram till. Nu är detta inte någon budgetdebatt, och därför kommer jag inte att tala om några budgetmedel. Det sker i ett annat sammanhang. Men det är viktigt av många skäl att man tar dessa frågor på allvar. Och jag ser positivt på allt det som görs ute på arbetsplatserna, inte minst i det partsarbete som sker, inte minst inom Prevent, där man avsätter pengar för arbetsmiljöutbildningar och annat i lönerörelser. Också arbetsgivaren skjuter till medel. Där tror jag att man kan göra ännu mer. Jag gick själv igenom en interaktiv arbetsmiljökurs inom Prevent på nätet. Man kan alltså hitta nya modeller. När man diskuterar löner och anställningsvillkor i avtalsrörelser tror jag att det är viktigt att säga att det finns en skarp lagstiftning där det sägs att man inte får diskriminera någon som har varit facklig företrädare eller som har varit skyddsombud. Men man kanske ska lyfta fram att det ska vara meriterande och någonting positivt. Men detta är ingenting som kan lagstiftas fram. Men lokalt tycker jag att det är ett mervärde. Man ska uppmärksamma att det är positivt att medarbetare engagerar sig. Det gynnar ytterst arbetsgivaren i allra högsta grad. Jag tror att parterna har tillräckligt mycket uppfinningsrikedom för att se till att det blir attraktivt att engagera sig, framför allt att de kommer ut i skolorna på samhällskunskapstimmar och berättar om vikten av att engagera sig i allt från elevråd till fackliga organisationer och att bli medlem och att det kan vara klokt för dem som väljer att starta företag att engagera sig i en arbetsgivarorganisation. Det tror jag är jättebra. Det finns mycket man kan göra på lite olika håll och kanter. Det som jag kan göra är att tala gott om den svenska modellen, parternas autonomi och att det leder till ett gott arbetsliv. Jag ser fram mot en fortsatt diskussion i dessa frågor.