Arbetsmarknaden för unga i landsorten

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig om vilka åtgärder jag har vidtagit och avser att vidta för att unga i landsorten ska få en förbättrad koppling till arbetsmarknaden.

En smidig övergång från skola till arbetsliv är viktig för individer, arbetsgivare och samhället i stort. Många arbetsgivare beskriver att de har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Av Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät 2016 framgår att 60 procent av de tillfrågade företagen som försökt rekrytera personer med en gymnasial yrkesutbildning möter svårigheter att hitta rätt kompetens. Samtidigt minskar ungdomars intresse för yrkesutbildning.

De gymnasiala yrkesprogrammen är basen för industrins och välfärdens kompetensförsörjning. Att vända trenden med minskande intresse för sådana program och att förbättra kompetensförsörjningen kräver flera åtgärder. Regeringen driver tillsammans med parterna på arbetsmarknaden ett långsiktigt arbete som syftar till att höja yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft. Min bedömning är att många ungdomar är försiktiga med att välja utbildningar som uppfattas som återvändsgränder. Den förra borgerliga regeringens reform av gymnasieskolan innehöll flera viktiga förändringar, men allt blev inte bra. Bland annat försämrades yrkeselevernas möjligheter att läsa in högskolebehörighet. Alla elever på yrkesprogrammen ska känna sig trygga i att de har möjlighet att läsa de kurser som krävs för grundläggande behörighet till högre utbildning. Just nu remissbehandlas Gymnasieutredningens betänkande (SOU 2016:77) med förslag om att yrkesprogram i sina grundupplägg ska innehålla dessa kurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som Lotta Finstorp påpekar är det viktigt med en tidig kontakt med arbetslivet. Yrkesprogramsutredningen föreslår i sitt betänkande Välja yrke (SOU 2015:97) ett antal insatser som kan förväntas stärka yrkesutbildningen, bland annat genom att så kallade branschskolor ska inrättas på försök och att det ska bli obligatoriskt att erbjuda praktiskt arbetslivsorientering, prao, i grundskolan och specialskolan. Regeringen har i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1) aviserat sin avsikt att återkomma till riksdagen om detta.

När det gäller branschskolor har regeringen nyligen beslutat om en lagrådsremiss som innehåller förslag om en försöksverksamhet med syfte att stärka den nationella kompetensförsörjningen och öka attraktiviteten och tillgången till yrkesutbildning inom små yrkesområden. Branschskolor underlättar för ungdomar att få en kvalificerad och specialiserad yrkesutbildning även om utbildningen inte kan erbjudas i sin helhet i hemkommunen. Denna lösning tror jag kan bidra till att bredda utbudet av yrkesutbildning i små landsortskommuner.

Regeringen har även vidtagit flera andra åtgärder för att stärka kopplingen mellan skola och arbetsliv. Bland annat har regeringen infört ett statsbidrag som syftar till att utveckla regionala stödfunktioner för samverkan mellan skola och arbetsliv om yrkesutbildning på gymnasial nivå. Vidare arbetar Statens skolverk med att stödja huvudmännen för att höja kvaliteten i det arbetsplatsförlagda lärandet.

Aktörer med regionalt utvecklingsansvar gör inom ramen för kompetensplattformarna bland annat insatser för att stärka samverkan mellan skola och arbetsliv, men även för att öka intresset för utbildningar som matchar arbetsmarknadens kompetensbehov, till exempel i gles- och landsbygdsregioner.

Till sist vill jag nämna att Svenska ESF-rådet just nu har en utlysning på 100 miljoner kronor inom yrkesutbildningsområdet. Denna utlysning hoppas jag kan bli viktig för att möjliggöra projekt som syftar till att stimulera samverkan mellan skola och arbetsliv och underlätta för ungdomar att få en första kontakt med arbetslivet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det finns någonting i svaret som jag inte alls instämmer i. Det handlar om att under allianstiden försämrades yrkeselevernas möjlighet att läsa in högskolebehörighet. Det är en myt. De kunde absolut välja kurser som gjorde att de sedan kunde gå på högskola. Men det är egentligen inte det som min interpellation handlar om.

Branschskolor låter väldigt bra. Det tror jag är någonting för landsbygdskommunerna att verkligen ta fasta på. Volvosteget är i och för sig eftergymnasialt. Men det har blivit väldigt bra i landet. Många ungdomar har fått arbete efter att de har gått den ettåriga utbildningen till exempel på Volvo, som i det här fallet.

Sveriges befolkning blir allt äldre. Dessutom visar Arbetsförmedlingens prognoser för 2010-2025 att fler personer kommer att lämna arbetsmarknaden än tillträda. Landets unga behövs verkligen på arbetsmarknaden. Om man vill att hela Sverige ska leva, som jag tror att alla partier har med i sina olika partiförklaringar, måste vi ge ungdomar möjlighet att stanna kvar på landsbygden eller att åka i väg och utbilda sig och sedan komma tillbaka. Det är egentligen mycket större än själva skolsystemet och vad som finns att erbjuda. Det handlar om attraktivitet i kommunerna, att minnas sin barndom som något väldigt positivt till exempel så att man själv vill flytta dit med sin familj, få barn och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utmaningen är väldigt stor, framför allt i Norrlands inland. Det innebär att den kommunala och landstingskommunala sektorn med vård, skola och omsorg får allt svårare att hitta personal, men också tillverkningsindustrin, precis som ministern skriver i sitt svar. Det är väldigt bra att man får en obligatorisk arbetslivsorientering, men den behöver inte vara praktisk. Det finns i dag så många yrken som jag som förälder inte kan berätta om för mina barn och som kanske inte heller läraren känner till. Att man över huvud taget har en obligatorisk prao är väldigt bra oavsett vad det är för någonting.

Alla formas vi av den miljö vi lever och bor i. Vi har också med oss den referensramen när vi går ut i vuxenlivet. Landsbygdskommunerna måste på allvar börja konkurrera med storstäderna med arbetskraft. Arbetsgivare måste kunna erbjuda mervärde i form av arbetsplatser som ger utveckling och stimulans. Men bra boende och attraktiv fritid är också en nödvändighet. Service och skattenivå är också en sådan sak.

Landsbygdskommittén har nyligen presenterat sitt slutbetänkande. En av rekommendationerna innebär att 10 000 statliga jobb i Stockholmsområdet ska flyttas till regioner i behov av arbetstillfällen. Utmaningen är att kompetens måste säkerställas för att handläggningen blir rättssäker och lika över hela landet. Där har en bra och högkvalitativ utbildning på gymnasienivå en nyckelroll för att det ska fungera att flytta ut de statliga jobben.

För några år sedan ansvarade jag för den bruksortsrapport som togs fram av Moderaterna. Definitionen för bruksorter är att det finns en stor arbetsgivare plus kommunen. Tillväxtverket har också gjort en rapport. Där kallas de flesta bruksorterna för "sårbara kommuner", eftersom det finns så få arbetsgivare. Skulle den stora industrin försvinna blir det en väldigt stor omställning för människor som bor där. Det är ungefär 100 orter i landet.

Det jag fann i rapporten var att syofunktionen är extra viktig i dessa orter. Det handlar om att man ger en bredare bild av hur arbetsmarknaden ser ut än bara på den orten. Det vore jätteintressant att få höra lite grann om syofunktionen från ministern.

Fru talman! Tack för de återkommande frågorna från Lotta Finstorp! Jag tänkte försöka att besvara dem en och en. Jag börjar gärna med det som Lotta Finstorp beskriver som en myt. Jag skriver i svaret att: "Bland annat försämrades yrkeselevernas möjligheter att läsa in högskolebehörighet."

Efter mina väldigt många besök ute i gymnasieskolor och många träffar med gymnasieelever tycker jag att jag har fått det bekräftat att den reform som genomfördes gjorde det avsevärt svårare läsa in högskolebehörighet. Handen på hjärtat, Lotta Finstorp: Det var också ett av syftena med den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag brukar ofta försöka att vara rättvis och framhålla att min företrädare Jan Björklund gjorde en hel del bra saker. Men en sak gjorde han som var ett riktigt problem, och det var att han ständigt och konsekvent marknadsförde yrkesprogrammen som utbildningar för skoltrötta, och det påpekades att alla inte skulle bli akademiker.

Den som följer utvecklingen på gymnasieskolans område kan också lätt se att för de elever som har velat läsa till högskolebehörighetsgivande kurser har det blivit onödigt svårt. De kurserna har oftast hamnat i slutet på dagen, kanske efter många håltimmar. De har ställt till det för elever inte minst på landsbygden, där de är beroende av skolskjuts för att komma till och från skolan.

De förslag som läggs fram i Gymnasieutredningen, som nu är ute på remiss, syftar bland annat till att göra det möjligt inte bara på papperet utan också i praktiken att läsa in högskolebehörighetsgivande kurser.

Jag tror också, efter många samtal med såväl elever och föräldrar som lärare, att själva signalen att yrkesprogrammen inte skulle vara högskoleförberedande har gjort att de kommit att uppfattas som en återvändsgränd. Det är väldigt synd. Yrkesprogrammen har under ett antal år, inte bara i Sverige utan även i andra europeiska länder, kämpat med minskande elevkullar. Vi behöver gemensamt se till att stärka yrkesprogrammen. Detta är ett starkt intresse som borde vara gemensamt för partierna i riksdagen, precis som det är det för arbetsmarknadens parter.

Skälet till att jag tycker att det är otroligt viktigt att stärka yrkesprogrammen är att de är så viktiga för kompetensförsörjningen. De är viktiga för att unga människor ska kunna få jobb och försörja sig - bra jobb som kan leda till jobb utomlands och till egenföretagande. Yrkesprogrammen är dock otroligt viktiga också för den lokala och regionala kompetensförsörjningen. För möjligheten för ett litet företag i en avfolkningsort att överleva är tillgången till välutbildad arbetskraft kanske det allra viktigaste. Det är det som behövs för att man ska kunna leva kvar på orten.

Här har vi alltså ett starkt gemensamt intresse av att verkligen säkerställa att yrkesprogrammen är attraktiva program som lockar stora mängder ungdomar som med dem kan få en god framtid.

Att gymnasieutbildningen har kommit att bli så viktig på svensk arbetsmarknad visar statistiken med all önskvärd tydlighet. Den som inte har en slutförd gymnasieutbildning har en mycket sämre ställning på arbetsmarknaden. Själva poängen med det Volvosteg som Lotta Finstorp tog upp är att det ger en möjlighet för före detta elever att komma tillbaka. De kanske har misslyckats i en tidigare gymnasieutbildning - eller gått en gymnasieutbildning som inte har gett den framtid ungdomen trodde.

Vi är alltså helt överens om hur viktigt det är att gymnasieskolan fungerar för alla och att de som påbörjar gymnasieskolan har god information om vad utbildningen leder till.

Fru talman! Jag tackar ministern för en viktig debatt.

Ministern tog upp hur viktigt det är att det finns tillgång till bra kompetens i landsorten. Det är lättare för de företag som finns i storstadsområden; det går inte att komma ifrån. Jag har inte läst den rekryteringsenkät Svenskt Näringsliv gjorde, men där framgick att 60 procent av de tillfrågade företag som försökt rekrytera personer med gymnasial yrkesutbildning möter svårigheter att hitta rätt kompetens. Vet ministern vad det handlar om? Är det för dålig nivå på undervisningen och utbildningen på gymnasiet, eller vad beror detta på? Det vore intressant att få veta mer om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag är ute på besök i landsorten - och jag bor själv mitt i Sörmland, i landsort - får jag höra att många företag har oerhört svårt att rekrytera inte bara yrkesutbildade från gymnasienivå utan även akademiker. Man har därför försökt med tandemrekryteringar. Många gånger när människor har tagit examen på ett universitet har de nämligen hittat någon att leva med, och då gäller det att båda två får jobb. Det kan vara jättesvårt att pendla. I Sörmland tar det en timme, men det finns ju orter i Sverige som har mycket längre till en större arbetsmarknad. Det gör att många av de större företagen har jätteproblem med att hitta kompetens.

Man kan koppla ihop detta med den interpellationsdebatt jag hade med bostadsministern tidigare. Den handlade om att bygga attraktiva boendemiljöer i landsorten - gärna sjönära. Då kan man nämligen få de kompetenta personerna att flytta ut, eftersom de får attraktiva boendemiljöer. Alltihop hänger alltså ihop.

Statsministern sa i sitt senaste jultal att statsrådet Shekarabi har fått i uppdrag att säkra hela landets tillgång till grundläggande statlig service. Det handlar om 10 000 arbeten. Då undrar jag: Vad måste göras på gymnasienivå för att vi ska nå det målet? Många handläggare kommer nämligen inte att behöva ha akademisk utbildning, utan det räcker med en bra gymnasial utbildning. Kommer det att behövas lokala program för att stärka detta?

Hur skapas förutsättningar för ungdomar att stanna kvar i landsorten efter avslutad utbildning? Jag tycker att det är ganska sunt att man som ungdom vill flytta iväg, men de får gärna komma tillbaka sedan. Vi säger alltid till våra studenter hemma: Stick iväg, och sedan kommer ni tillbaka!

Behövs det stimulanser för att få kompetens att flytta dit jobben finns? Är det önskvärt att styra ungas gymnasieval utifrån ortens behov av arbetskraft, eller är det inte det? Ofta vill vi ju att våra ungdomar ska vara fritänkande - tänka nytt och stort - men det kanske är så att man behöver styra med lokala program för att få människor att stanna kvar och jobba där.

Jag läste nyligen om Skolverket och det samarbete med Arbetsförmedlingen som erbjuds landets regioner och län mellan 2014 och 2018. Det är en processutbildning på temat skola och arbetsliv som handlar om hur studie- och yrkesvägledning kan integreras i undervisningen som hela skolans ansvar. Det handlar om att öka kunskapen om hur arbetsmarknaden förändrats och att utveckla samverkan och samproduktion externt med företag, organisationer och offentlig sektor.

I Sörmland är man lyrisk över detta. Det är 130 deltagare från olika skolor, och det är särskilt viktigt för barn och unga som kommer från andra länder - där det i många fall finns en helt annan arbetsmarknad. Jag skulle vilja att ministern sa något om detta. Kan man använda samma modell för gymnasieelever som är nyanlända till Sverige, alltså att man får in mycket mer företagskontakter i gymnasiet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lotta Finstorp tar upp ett mycket angeläget ämne, nämligen kontakten mellan gymnasieutbildningen och det arbetsliv som finns runt omkring - det arbetsliv gymnasieungdomarna faktiskt utbildar sig för. Inom ramen för den svenska gymnasieskolan finns numera begreppet "APL" på yrkesprogrammen, det vill säga arbetsplatsförlagt lärande. Det är avsett att vara något vidare än den gamla praktiken; det handlar om ett lärande, och lärandet ska vara knutet till vissa mål som finns till exempel i kursplanen.

Det finns flera skäl till att vi arbetar så mycket med arbetsplatsförlagt lärande i gymnasieskolan, och jag vill gärna redogöra för de olika satsningar som görs för att stärka det arbetsplatsförlagda lärandet. Det finns numera ett statsbidrag som går att söka för att utveckla regionala stödfunktioner för samverkan mellan skola och arbetsliv; jag nämnde det i mitt interpellationssvar. Regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att genomföra utbildningar för handledare och stärka kvaliteten i det arbetsplatsförlagda lärandet. Det finns även möjlighet att söka stöd av en nationell APL-utvecklare.

Frågan är varför vi nu satsar så mycket på arbetsplatsförlagt lärande. Svaret är att vi vet att det stärker kvaliteten i utbildningen. Vi vet att det gör ungdomarna bättre rustade att ta de jobb som finns ute på arbetsmarknaden. Vi vet till exempel genom olika studier av såväl IFAU och EU-kommissionen som OECD att de ungdomar som får ett bra arbetsplatsförlagt lärande löper mindre risk för arbetslöshet och har lättare att få sitt första jobb.

När man är ute och träffar ungdomar på yrkesprogrammen säger de nästan alltid att de redan har sommarjobb på det ställe där de haft sin APL. Inte minst visar IFAU att detta är av betydelse för ungdomar som kanske inte har så mycket kontakter med sig hemifrån och att det faktiskt stärker deras möjligheter. Det finns också studier som visar att det finns en stark fördel för de företag som tar emot ungdomar på APL. Dessa företag har lättare att rekrytera, och det går bra för dem också i andra avseenden.

Det är alltså väldigt viktigt att stärka det arbetsplatsförlagda lärandet. Skälet till att vi tycker att det är så viktigt är att vi vill ha en bra samverkan mellan skola och arbetsliv och att vi vill säkerställa att ungdomarnas utbildning håller hög kvalitet. Tyvärr visar ett flertal undersökningar från Skolinspektionen att kvaliteten brister just i det arbetsplatsförlagda lärandet, så här gäller det att vi från statens sida verkligen satsar och bistår huvudmännen i att höja kvaliteten i denna viktiga del av yrkesprogrammen.

Jag vill lägga till ytterligare en aspekt som ställer till det lite när det gäller planeringen för gymnasieskolan. Lotta Finstorp tog upp frågan om hur viktig den unga människans egen vilja för framtiden är. Vårt system är ju uppbyggt på det fria valet - den unga människan väljer sitt eget gymnasieprogram utefter vilja och förmåga. Ungdomen ska förstås ha tillgång till rikhaltig information och en bra kunskapsgrund via en välfungerande studie- och yrkesvägledning. Men nog är det också viktigt att i ekvationen väga in och se till att ungdomen har bra kunskap inte minst om det regionala behovet av arbetskraft!

För min del är jag väldigt öppen för att stärka möjligheten för utbildningsanordnarna att ta hänsyn till det regionala behovet av kompetensförsörjning. Inte minst gäller det inom vuxenutbildningen där numera det nya regionala yrkesvux stärker möjligheterna att ta hänsyn till de regionala behoven på arbetsmarknaden. Det är en utveckling som jag tror blir mycket gynnsam för både elever och arbetsliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har samsyn i mycket, men jag tror att det finns en stor utmaning nu framför allt med många nyanlända elever som kommer från andra bakgrunder och inte har kunskap om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut.

Att man stärker SYV-funktionen tror jag är oerhört viktigt, kanske framför allt på landsbygden. I den rapport om bruksorter som jag skrev tillsammans med andra såg vi att man i generationer på många platser har arbetat på samma ställe, även om det inte är ett bruk i den bemärkelsen utan den stora industrin. Den industrin kommer förhoppningsvis att behöva arbetskraft framgent, och då måste man också se till att ungdomarna är utbildade för att kunna ta de jobben. Men det kommer också nya arbeten som min generation inte vet ett dugg om. Jag har en son som gör betting för e-sport. Det är någonting som jag över huvud taget inte vet vad det är, men det verkar vara lukrativt.

Jag tror alltså att SYV-funktionen är oerhört viktig. Men det jag tänkte på och som jag inte fick svar på - det är möjligt att ministern inte kan svara på det nu - var det här med Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät och varför de inte hittar rätt kompetens. Beror det på kvaliteten på yrkesutbildningen på gymnasiet eller söker unga människor helt enkelt inte?

Ung Företagsamhet vill jag också lyfta fram. Det är ju ett framgångskoncept för att elever ska tänka entreprenöriellt och få insikt i hur det är att driva företag. Det är också en viktig del att ha med sig när man går på gymnasiet. Anser ministern att entreprenörskap bör vara en självklar del i gymnasiet? I dag finns det ju inte överallt.

Fru talman! Entreprenörskap ingår i ett flertal av de program som finns på gymnasieskolan, och jag är också mycket positiv till de insatser som görs inom till exempel Ung Företagsamhet.

Vi verkar vara överens om mycket, men en sak som jag tror att vi kommer att diskutera länge framöver är en del av gymnasieskolan som vi knappt har kommit in på. Vi har ju talat om individens, den unga människans, behov av information och kunskap när det gäller att välja rätt på den stora gymnasiemarknaden.

Det finns också, som jag ser det, ett stort behov av att stärka möjligheterna till en planering, inte minst utifrån arbetslivets behov av kompetensförsörjning. Då talar jag om de bekymmer som vi får när vår skola är marknadsstyrd i så oerhört hög grad som den är. Den marknadsstyrningen riskerar att leda till ett överutbud av breda, populära program i starka marknadslägen som ger goda vinster till utbildningsföretagen men som ger ganska svaga utkomster för de elever som går där. De stora förlorarna är de elever som inte går på yrkesprogram som kan leda till jobb och inte minst det lokala och regionala arbetslivet.

Här tycker jag att vi behöver ta ett grepp för att stärka möjligheterna till regional planering, inte minst när det gäller yrkesprogrammen på gymnasieskolan. Bakom det ligger förstås att gymnasieskolan är ruggigt dyr. Gymnasieskolans yrkesprogram kännetecknas av att man har behov av investeringar i maskiner och i form av kontakter och upparbetade kontaktnät med arbetslivet.

Jag tror att det finns, inte minst regionalt, ett stort intresse och ett stort behov av att stärka planeringen av yrkesprogrammen. Till min stora glädje ser jag att det här stora intresset också märks inom ramen för det regionala yrkesvux som regeringen har satsat så stort på i höstbudgeten. Jag hoppas verkligen att det ska kunna leda till att vi får ett lite bättre upparbetat samarbete mellan skola och arbetsliv i syfte att stärka tillgången till kompetent arbetskraft.

Svar på interpellationer

Tack så mycket för en trevlig debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.