arbetskraftsinvandring

Fru talman! Erik Ullenhag har frågat mig dels när jag kommer att lägga fram förslag på kommittédirektiv i enlighet med det fattade riksdagsbeslutet av den 11 april 2003, dels om jag ämnar vidta några åtgärder mot bakgrund av att regeringen, ännu sju månader efter riksdagsbeslutet, inte förmått tillsätta utredningen i enlighet med riksdagens tillkännagivande. Frågorna ställs mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande i frågan om arbetskraftsinvandring den 11 april 2003 (bet. 2002/03:SfU8, rskr. 2002/03:143). I ett frågesvar den 22 oktober i år informerade jag om att beredningen inom Regeringskansliet av de aktuella kommittédirektiven i princip är avslutad, att diskussioner nu pågår med företrädare för Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt att jag hoppas på ett regeringsbeslut inom en snar framtid. Detta gäller fortfarande. När väl beslut om kommittédirektiv föreligger bör övriga vederbörliga beslut kunna fattas omgående så att kommittén så fort som möjligt ska kunna börja arbeta. I det tidigare frågesvar som Erik Ullenhag refererar till i sin interpellation, framhöll jag att en översyn av det aktuella regelverket är ett komplext uppdrag. Riksdagens tillkännagivande anger endast ramarna för det kommande utredningsarbetet, och det är ofrånkomligt att utredningen kommer att behöva ta ställning till en rad till kärnuppdraget kopplade frågor. Flera av dessa frågor är både juridiskt och politiskt komplicerade. Det är alltså i och för sig inte märkligt att det tar en viss tid att ta fram kommittédirektiv i det aktuella fallet. Samtidigt medger jag gärna att det är otillfredsställande att arbetet med kommittédirektiven har dragit ut på tiden så som har skett. Jag vill i det sammanhanget uppriktigt försäkra Erik Ullenhag om att det bakom detta inte ligger någon vilja från min sida att förhala ett regeringsbeslut i linje med vad riksdagen givit uttryck för. Arbetet för att få till stånd ett beslut om kommittédirektiv och i övrigt se till att kommittén kan börja arbeta kommer därför också fortsättningsvis att ha mycket hög prioritet.

Fru talman! 79 år är någonting som har fastnat i ganska många människors medvetande. Det var det som räknades fram när det gällde att behålla dagens välfärdsnivå i Sverige: Vi som arbetar i dag behöver arbeta fram tills vi är 79 år. De flesta, även i min generation, kommer nog inte att vilja arbeta tills de är 79 år. Jag tror att många av oss kommer att vilja arbeta längre än i dag, och det är väldigt bra. Vad det här pekar på är, som vi alla vet, att vi blir äldre och äldre i Sverige, att färre och färre är i arbetsför ålder och att vi har svårare och svårare att klara välfärden. Mot den bakgrunden går det upp för alltfler - Folkpartiet ändrade ståndpunkt för några år sedan - att vi behöver en arbetskraftsinvandring till Sverige. Sverige behöver människor som kommer hit för att vi ska klara vår egen välfärd. Det är det ena benet av arbetskraftsinvandringen. Det andra benet av arbetskraftsinvandringen är att det också handlar om människors möjlighet att röra på sig, att människor som vill ta sig till Sverige och bygga sig en framtid här, som kan skaffa sig en anställning och kan skaffa sig ett arbete, ska kunna få göra det. Jag tror att detta skulle avlasta det svenska asylsystemet enormt. De som söker flyktingstatus ska fortfarande få flyktingstatus eller skydd på andra grunder, men i dag finns det många som söker asyl i Sverige därför att det är enda vägen in i Sverige. Om de i stället kunde lägga sin energi på att försöka skaffa ett arbete i Sverige och därigenom få stanna skulle det vara bra för den enskilda människan och bra för Sverige. I den här frågan har Socialdemokraterna åkt en väldig slalombana det senaste året. I valrörelsen var statsminister Göran Persson mycket tydlig: Det ska inte bli någon arbetskraftsinvandring i Sverige. De som till stor del finansierar socialdemokratins valrörelse, LO, var ännu tydligare. De skrev ledare i sin tidning om att Folkpartiet vill ha arbetsläger i Sverige, att det är det arbetskraftsinvandring innebär. Då och då skriver Göran Persson artiklar i utländska medier, och då har han ett helt annat budskap: Vi behöver arbetskraftsinvandring. I vår förra interpellationsdebatt var jag inne på detta att socialdemokratiska ministrar säger mycket klokt innan de kommer in i regeringen men gör ganska lite när de sitter i regeringen. Sedan avgår de, och då berättar de vad de borde ha gjort. Tidigare migrationsministern Jan O Karlsson berättade i Göteborg att Europa behöver en omfattande arbetskraftsinvandring för att klara att minska främlingsfientlighet och för att förbättra integration. Det var hans första tal efter att han avgick som minister. Han har helt rätt. Här tycker vi nog olika. Här är det nog så att Socialdemokraterna egentligen inte vill ha arbetskraftsinvandring. Poängen med den interpellation jag har väckt är att det i detta fall inte spelar någon roll, för det finns en annan riksdagsmajoritet. Det fattades ett beslut i april i år, mot socialdemokratins vilja, om att vi ska utreda hur vi ska få fram ett regelverk för att öppna Sverige för arbetskraftsinvandring. Nu har det gått sju månader, och utredningen har inte ens tillsatts. I det läget säger Hans Karlsson att det är samarbetspartiernas fel. Det är svårt för mig som folkpartist att veta vad Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger i förhandlingarna om varför ni inte kommer överens. Jag tror att det är så att socialdemokratin egentligen inte vill detta, och då vill man skjuta det framför sig. Jag har några frågor som jag vet skulle underlätta era samtal med samarbetspartierna, i synnerhet Miljöpartiet. Är ni beredda att låta utredningen titta på och utreda om det nya systemet ska tillåta att en människa kommer till Sverige och söker arbete på plats? Är ni beredda att låta utredningen titta på att människor som befinner sig i Sverige av en eller annan anledning och får ett arbete här kan få uppehållstillstånd på den grunden? Svarar du ja på de två frågorna tror jag att du kommer att se att du ganska snart har stöd av till exempel Miljöpartiet för de direktiv ni har försökt förhandla fram i sju månader.

Fru talman! Det är inte orimligt att Erik Ullenhag kritiserar regeringen och mig för att de här kommittédirektiven har dragit ut på tiden. Det har tagit längre tid än vad jag själv föreställde mig tidigare i höst och efter sommaren, när jag diskuterade detta i ett annat sammanhang. Vi skyller inte på någon. Jag ser dagligen det arbetsläge vi har i departementet, som är ansträngt. Jag ser hur folk sliter. Det är ingen ursäkt. Det är en förklaring, som inte är att skylla på något. Vi tappade fart i höstas - det tror jag alla kan förstå. Det är ingen ursäkt. Det är en realitet. Det är rimligt att regeringen levererar det uppdrag som riksdagen har gett till känna. Vi kommer att göra det. Jag kan försäkra - och jag hoppas att jag blir trodd på orden - att denna tidsutdräkt inte beror på att regeringen vill förhala därför att regeringen har någon annan uppfattning än riksdagsmajoriteten. Vi respekterar riksdagsmajoriteten. Därför, Erik Ullenhag, skulle jag i och för sig mycket väl i sak kunna diskutera asylpolitiken, invandrarpolitiken och de frågor som utredningen egentligen ska handla om. Men av respekt för riksdagens tillkännagivande tycker jag inte att det är lämpligt att göra det. Jag tycker att det är lämpligt att det får brytas i den utredning som riksdagen har begärt ska tillsättas. Jag kan också säga, Erik Ullenhag, att vi är eniga om att vi måste påbörja arbetet med att se på vilket sätt ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring kan komplettera övriga åtgärder som vidtas för att säkra arbetskraftsutbudet. Som framgått av det jag har sagt, både nu och i interpellationssvaret, pågår jobbet intensivt för att få till stånd det beslut om direktiv till den parlamentariska utredning som riksdagen har efterfrågat.

Fru talman! Erik Ullenhag argumenterar en gång till för det synsätt som ligger till grund för riksdagsbeslutet om en utredning. Det är kända argument. Jag väljer med hänsyn till och framför allt med respekt för riksdagens beslut att inte här påbörja det arbete som den utredningen ska göra. Frågor som hör till nödvändigheten av kommande arbetskraftsinvandring i förhållande till skyddsreglerna i asylrätten och sådana saker är svåra frågor, och det är frågor som ska brytas och diskuteras i utredningen. Det är precis detta som den här utredningen ska lämna svar på. Vi bereder i Regeringskansliet nu i enlighet med riksdagens beslut. Om Erik Ullenhag känner behov av det beklagar jag gärna en gång till att det har dragit ut längre på tiden än vad jag hade föreställt mig och vad riksdagen och Erik Ullenhag hade haft anledning att förvänta sig. Jag räknar med att det inte ska dröja särskilt länge innan direktiven är klara och en utredning är tillsatt.

Fru talman! Här går det i alla fall framåt. I augusti sade Hans Karlsson: Direktiven kommer snart. Jag tror att det var i ett frågesvar i oktober som Hans Karlsson sade att direktiven kommer snart. Och i dagens interpellationssvar sade han: Direktiven kommer snart. Nu säger i alla fall Hans Karlsson: Det ska inte dröja så länge. Jag låter mig nöjas med det. Jag tror att Hans Karlsson kommer att se till att de här direktiven kommer fram. Men det finns något som bekymrar mig och som kommer att fortsätta att bekymra mig när det gäller frågan om arbetskraftsinvandring. Det är att det här är ytterligare ett exempel på en av de frågor där makten inte alltid är synlig i de organ som vi är vana vid. Jag tror att anledningen till att socialdemokratin har mycket svårt i denna fråga är att LO är emot. Det är ett demokratiskt problem. Det är ett demokratiskt problem att vi inte riktigt vet när besluten fattades. Var tog det stopp? Tog det stopp i en riksdagsdebatt? Ganska sällan. Tog det stopp när regeringen hade eget sammanträde? Ganska sällan. Nej, det tog stopp när man träffade LO borta i LO-borgen eller på andra sidan bron, i Regeringskansliet. I den debatt som vi hade alldeles nyss om arbetstiden sade Hans Karlsson, när jag drog upp LO och han blev lite irriterad: Snacka med LO i stället så får du höra vad de tycker! Vad de tycker om arbetskraftsinvandring vet jag. De har i och för sig chefsekonomer som alla räknar fram att vi behöver arbetskraftsinvandring i Sverige. Men att LO som organisation är motståndare är fullständigt klart. Däremot är jag bekymrad över en sak. Och jag tänkte allra sist fråga Hans Karlsson: Har LO inflytande i arbetet med att ta fram direktiven till utredningen om kommande arbetskraftsinvandring? Förs det samtal med LO just i den här frågan bakom stängda dörrar, som vi som är i riksdagsmajoritet inte får höra?

Fru talman! Nu kom misstänkliggörandet igen. Jag tycker att Erik Ullenhag nu är mer än lovligt konspiratorisk och insinuant. Jag har gett Erik Ullenhag rätt i att det finns skäl att kritisera tidsutdräkten. Det finns gränser för hur många gånger jag tänker säga det. Om Erik Ullenhag tänker misstänkliggöra regeringen för orent spel kommer det att göra mig våldsamt irriterad. Vi har haft en hearing med alla parter. I övrigt är detta en fråga som bereds inom Regeringskansliet, och jag begär att Erik Ullenhag tror på det och respekterar regeringens sätt att bereda frågor till riksdagen.