Arbetsförmedlingens anslagsöverskott

Svar på interpellationer

Herr talman! Katarina Brännström har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta med anledning av Arbetsförmedlingens anslagsöverskott.

Självklart är det inte tillfredsställande att medel som har avsatts för att stödja arbetssökande inte har kommit till användning. Delar av Arbetsförmedlingens anslagssparande för 2015 beror dock på att arbetsmarknadsläget har förbättrats. Arbetslösheten sjunker snabbare än vad vi hade räknat med. Det innebär färre som behöver arbetsmarknadspolitiska insatser, till exempel färre deltagare än väntat i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga.

Andra delar av anslagssparandet beror på att det tar tid att bygga upp långsiktiga reformer på arbetsmarknaden när de utgår från att flera delar av samhället samverkar. Det tar längre tid än regeringen initialt bedömde att få fram extratjänster, traineejobb och utbildningskontrakt, men en gedigen grund finns nu att stå på genom lokala överenskommelser mellan Arbetsförmedlingen och 286 av Sveriges kommuner.

Det är viktigt att Arbetsförmedlingen kan planera så att resurser kommer till nytta. Myndigheten behöver bli bättre på att styra sin verksamhet och har ett internt utvecklingsarbete där det ingår. Regeringen gav i maj 2015 Statskontoret i uppdrag att följa det arbetet och vid behov föreslå åtgärder. Statskontorets rapport kommer i slutet av februari.

Regeringen har redan minskat den detaljstyrning av Arbetsförmedlingen som den tidigare regeringen ökade och som försvårade myndighetens verksamhet. Vi har bland annat tagit bort restriktioner som gjorde det svårare för arbetsförmedlare att anpassa insatser efter varje individs förutsättningar. Vi har också gjort det enklare för myndigheten att omprioritera användningen av resurser utifrån behoven. De arbetsmarknadspolitiska insatserna ska anpassas efter arbetsmarknadens behov, och de medel som avsätts ska användas på ett resurseffektivt sätt.

Herr talman! Min fråga är föranledd av den hårda kritik som Ylva Johansson gick ut med i medierna 2012 och 2013 som vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet när Arbetsförmedlingen då sände tillbaka sitt överskott till staten. I år sker samma sak, fast beloppet nu är ännu större.

Jag kan notera att arbetsmarknadsministern i dag svarar nästan likadant som arbetsmarknadsministern i alliansregeringen då gjorde. Ylva Johansson sa att det var stor skandal att inte använda pengarna och underkände det svar som hon då fick.

Sanningen är, Ylva Johansson, att det nog inte spelar någon roll vilken regering Sverige har haft. Det har skickats tillbaka pengar till staten i många år, och även under Göran Perssons tid. Det dundrades ändå på om detta. Man låtsades inte om det, utan man framställde det som ett misslyckande av alliansregeringen.

Därför vill jag veta vad Ylva Johanson nu tänker göra när hon själv har makten att bestämma över detta. Tyvärr kan jag inte läsa någonstans i ministerns svar att några åtgärder kommer att vidtas.

Risken finns att det även innevarande år kommer att genereras ett överskott när regeringens politik inte kommer att lyckas och inte så många kommer i de åtgärder som var planerat. I dag är det endast en liten spillra som finns i till exempel traineejobb och extratjänster. Det är långt ifrån uppsatta mål. Så blir det om man inte är förberedd när regeringen tillträder, och allt har därmed fördröjts.

Ändå slår sig regeringen för bröstet för att arbetslösheten nu minskar. Sanningen är att vi just nu har en stark konjunktur. Trots detta faktum steg sysselsättningen endast med 0,4 procentenheter under 2015. Arbetslösheten minskade inte ens med en hel procent, och fortfarande ligger arbetslösheten högt.

Att ungdomsarbetslösheten sjunker beror till stor del på att ungdomsgrupperna minskar i antal. År 2015 fanns det 19 000 färre i åldrarna 15-24 år än 2014. Då blir det automatiskt färre som är arbetslösa. Jag tycker att ministern ägnar sig lite grann åt en viss statistisk skönmålning. Fortfarande är ungdomsarbetslösheten väldigt hög. Beroende på vilken modell man tittar på skiftar det mellan 15 och 19 procent.

Det riktigt allvarliga i detta är den växande andelen ungdomar som går över i långtidsarbetslöshet som vi nu ser. De kommer allt längre bort ifrån ett jobb. För utrikes födda ser det också väldigt dystert ut. Där kommer arbetslösheten att öka kraftigt, särskilt för dem som kommer från länder utanför EU.

Här blir det en stor utmaning de kommande åren. Det vore självklart olyckligt om Arbetsförmedlingen skickar tillbaka pengar som den har rätt till och kunde använda. När tudelningen ökar och gapet växer mellan inrikes och utrikes födda måste alla krafter och medel användas.

Herr talman! Tyvärr vet vi att många av de arbetsmarknadsåtgärder som görs inte är effektiva. Riksrevisionen kom med en rapport nyligen som visade på riktigt dåliga resultat för Arbetsförmedlingen. Jag tillåter mig att tvivla på att regeringen tänker använda pengarna på mest lämpliga sätt.

Vi har hört och sett en väldigt nöjd minister. Det mesta är bra, säger Ylva Johansson. Men det är en enorm utmaning som väntar. Det är snart hälften av de arbetslösa som är födda utomlands. Det kan man inte negligera. Bostadsfrågan är också ett sådant stort problem som har blivit ett stort hinder. Där har vi heller inte hört någonting från regeringen.

Jag är väldigt intresserad av att höra: Vilka åtgärder tänker ministern vidta med anledning av den utmaningen och pengarna som finns?

Herr talman! Man vet kanske inte riktigt var man ska börja när man hör Katarina Brännströms svada. Låt mig först säga: Vad beror det på och vad är skillnaden med att Arbetsförmedlingen betalar tillbaka pengar i dag mot när den gjorde det under den gamla regeringen? Den stora skillnaden är att arbetslösheten nu sjunker.

Regeringens mål är inte att så många personer som möjligt ska vara i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringens mål är att människor ska vara i arbete och inte vara arbetslösa. Vi ser nu att arbetslösheten sjunker och sysselsättningsgraden ökar.

Jag måste korrigera Katarina Brännström när det gäller ungdomarna. Det är sant att ungdomsgruppen minskar. Men sysselsättningsgraden bland ungdomar ökar. Det är alltså en ökande andel av de unga som är i arbete.

Långtidsarbetslösheten bland ungdomar, som mäts av AKU i Statistiska centralbyrån, minskade. Om man jämför med sista kvartalet 2014 var det 18 000 långtidsarbetslösa ungdomar. Sista kvartalet 2015 var det 11 000 långtidsarbetslösa ungdomar. Det är en tydlig minskning av långtidsarbetslösheten bland ungdomar. Mer behöver göras. Jag är inte nöjd, men utvecklingen går definitivt åt rätt håll.

Jag delar naturligtvis uppfattningen att man inte ska ägna sig åt ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder. Det är därför vi har lagt om politiken och fasar ut sådana åtgärder som inte är effektiva. När det gäller ungdomsarbetslösheten var det inte länge sedan Katarina Brännström stod här och sa att om man återställer arbetsgivaravgiften för ungdomar kommer ungdomsarbetslösheten att öka. Utvecklingen har blivit den motsatta. Ungdomsarbetslösheten minskar.

Katarina Brännström säger: Vi har inte hört någonting från regeringen när det gäller bostadspolitiken. Då måste man vara sällsynt tondöv. I budgetpropositionen som riksdagen har ställt sig bakom görs den största satsning på bostadspolitiken som har gjorts på 20 år.

För någon vecka sedan inleddes samtal mellan sju av riksdagens partier om bostadspolitiken på initiativ av regeringen. Det stämmer inte att ingenting händer i bostadspolitiken. Dessbättre ser vi också att i många kommuner har nu bostadsbyggandet äntligen kommit igång. Det är helt nödvändigt eftersom utmaningarna är mycket stora.

Katarina Brännström går snabbt förbi en viktig skillnad mellan den här regeringen och den tidigare regeringen. Den gamla regeringen förbjöd Arbetsförmedlingen att använda insatserna och pengarna på ett flexibelt och anpassat sätt. Man hade satt upp stela tidsgränser, och man hade ett stelt och stramt regelverk för när den fick använda resurserna.

Det gjorde att det blev omöjligt för Arbetsförmedlingen att använda resurserna på ett effektivt sätt. Det har den här regeringen ändrat på. Det betyder inte att alla problem är lösta, men det har blivit betydligt större frihetsgrader för Arbetsförmedlingen att använda resurserna på ett flexibelt sätt.

Samtidigt, som jag också säger i mitt svar: När man inte ska placera personer i åtgärder som är sådana som Arbetsförmedlingen styr över utan när människor ska ut i riktiga jobb, till exempel extratjänster eller traineejobb, förutsätter det att det finns arbetsgivare som vill anställa. Jag måste erkänna att detta tar längre tid, innan arbetsgivarna är redo att anställa, innan de kan det här och innan de vet vilka nya möjligheter som finns. Men nu ser vi att också dessa jobb växer i antal.

Herr talman! Arbetslösheten sjönk även 2012, Ylva Johansson. Den sjönk även 2013 efter den ekonomiska kris som då hade varit. Ändå kallar Ylva Johansson det för en stor skandal att pengarna inte användes. Det var inte seriöst då. Ministern talar ofta numera om minskade antal i arbetslöshet, framför allt när det gäller ungdomar. Det är därför jag har talat om att ungdomsgruppen har minskat, för om man talar i antal blir det naturligtvis en minskning. Jag tycker inte att det är seriöst att säga så. Andelen är en annan sak.

Det är bra att ministern är optimistisk. Och det är jättekul för regeringen att konjunkturen tuffar på bra just nu. Det går uppåt för Sverige. Men i den politik vi har sett och hört - regeringens politik - finns det ingen stimulans till fler jobb. Där finns inga förslag på hur vi ska få nya jobb. När det gäller bostadspolitiken är det mycket prat men absolut ingen verkstad. Det är klart att det finns jättestora utmaningar, och det är många fler än jag som är oroliga för hur det ska gå.

Arbetsförmedlingen får svidande kritik av Riksrevisionen. De upphandlar helt fel utbildningar. Det finns bristyrken där man skriker efter folk, men dessa yrken utbildar inte Arbetsförmedlingen till. Det gäller till exempel bilmekaniker. Människor utbildas till lokalvårdare och butiksbiträden, som inte efterfrågas. Då talar ändå ministern om att det är så bra nu eftersom Arbetsförmedlingen får styra sig själv. Men i Riksrevisionens kritik framgår att regeringen borde styra bättre.

Det är mycket prat och förhoppningar om vad som komma skall när det gäller den nuvarande regeringen, men vi ser väldigt lite av resultatet. Jag förstår också att det är en stor utmaning även i dag. Det vet vi alla, och vi tänker inte sjunka ned till nivån på den kritik som kom från socialdemokraten Ylva Johansson efter den djupaste ekonomiska kris som regeringen har sett i modern tid. Vi inser att det är en stor utmaning. Men det måste till mycket bättre matchning mot arbetsgivares krav. Det behövs mycket bättre individuella bedömningar.

Det måste bli mycket bättre effekt hos Arbetsförmedlingen. Det är ett gigantiskt stort verk med 74 miljarder i sin budget. Nu skickade man tillbaka pengar därför att man inte har använt dem. Då kan man fråga sig om behoven redan var tillgodosedda. Nej, det var de naturligtvis inte. För de utlandsfödda är det ännu svårare att få jobb i dag. Det är ingenting vi kan blunda för.

Det behövs en mycket större flexibilitet och en bättre geografisk anpassning. Det finns nästan inte ett område där vi inte behöver bli bättre när det gäller arbetsmarknadspolitik och Arbetsförmedlingen. Det är en enormt stor utmaning.

Ledtiderna är alldeles för långa. Det är långa avtalstider när man har köpt utbildningar som inte behövs. Regeringen behöver styra Arbetsförmedlingen mer och bättre, och inte mindre. Jag är lite orolig för hur det kommer att se ut när året har gått med regeringens politik. Kommer vi då att se ett ännu större antal utlandsfödda, till exempel, som inte har kommit i arbete? I så fall växer bara utmaningen.

Vi ska försöka vara positiva; det tycker jag också. Vi ska vara glada för att det går bra för Sverige, men vi kan inte negligera det enormt pressade läge som råder. I dagens DN kan man läsa att ministern är optimistisk, och det är säkert jättebra. Men frågan är: Var är resultaten? Det går lätt att tala om vad som ska komma framöver, men vi har ännu inte sett någonting från regeringen som skulle stimulera till fler jobb.

Herr talman! Det är ännu svårare nu för utlandsfödda att få jobb, säger Katarina Brännström. Det är inte korrekt. Jag tror att det är farligt att sprida den typen av osanningar. Sysselsättningsgraden ökar bland utrikes födda. Särskilt starkt ökar den bland utrikes födda kvinnor. Det har inte blivit svårare. Det är en större andel utrikes födda som kommer i arbete nu. Det är glädjande att det är en uppåtgående trend, särskilt för utrikes födda kvinnor som är den grupp som har haft och fortfarande har den lägsta sysselsättningsgraden. Den ökar nu alltså kraftigt.

Katarina Brännström frågar: Kommer vi att få se ett större antal utlandsfödda i arbetslöshet? Ja, det kommer vi att få se eftersom vi har ett större antal utlandsfödda i befolkningen. En stor del av befolkningsökningen bland dem i vuxen ålder utgörs nu av utlandsfödda. Då säger det sig självt att också andelen av dem som är i arbetskraft, i arbete och arbetslösa i antal kommer att vara fler utlandsfödda. Utmaningen är naturligtvis att ingen ska stanna i arbetslöshet, utan att man kommer vidare till arbete.

Regeringen gör mycket, och mer kommer att behöva göras för att vi ska klara detta. Det är en stor utmaning, men det är ingen oöverstiglig uppgift.

Herr talman! Sverige har högre tillväxt än USA. Vi har högre tillväxt än Storbritannien. Vi har högre tillväxt än Tyskland. Vi gör stora investeringar, både privata och offentliga. Regeringen har i budgeten satsat 6 miljarder på att stimulera ett ökat bostadsbyggande.

Det viktigaste för att klara arbetslösheten är att ha en stark ekonomisk tillväxt, och det är också därför vi så hårt prioriterar detta. Det är viktigt att arbetsmarknadspolitiken kan matcha den tillväxt som vi nu har och det rekordstora antal lediga jobb som vi också har på arbetsmarknaden i dag.

Katarina Brännström tar upp den kritik som Riksrevisionen har riktat mot hur styrningen av arbetsmarknadsutbildningen har fungerat. Det är helt korrekt. Det var den gamla regeringen som styrde med arbetsmarknadsutbildningar så till den milda grad att effekten av en genomgången arbetsmarknadsutbildning var noll - lika låg som att inte gå en arbetsmarknadsutbildning. Man får säga att det är anmärkningsvärt att nå ett sådant utomordentligt dåligt resultat.

Det är därför vi lägger om politiken, ändrar styrningen av arbetsmarknadsutbildningarna och har ett helt annat fokus på matchning och individuella bedömningar. Det är något som inte gällde under den gamla regeringen.

Herr talman! Vi är alla glada för den högre tillväxten i Sverige. Men jag vill påminna om att den också måste bero på Alliansens politik. Det kan inte bara vara så att det som är dåligt är den gamla regeringens ansvar, men det som är bra kan den nya regeringen ta åt sig av när den har regerat i bara drygt 40 dagar med sin egen budget. Det blir inte riktigt seriöst.

När det gäller utrikes födda kvinnor är det självklart att sysselsättningsgraden måste öka. Utgångspunkten var ju otroligt låg. Det tycker jag inte heller att man ska slå sig för bröstet för.

Det behövs 300 000 nya jobb om vi ska klara detta, och som sagt finns det inte några förslag från regeringen på hur jobben ska bli fler. Det krävs extraordinära åtgärder när 50 procent av de nyanlända saknar gymnasial utbildning och när mer än hälften av dem som är arbetslösa tillhör just denna grupp. Många saknar till och med grundskoleutbildning.

Det behövs snabbspår, och jag tycker att det som regeringen har dragit igång med detta är bra. Men det blir ändå bara en liten grupp som kommer att beröras av det. När det gäller den stora massan behövs en stimulans. Hur ska det bli fler jobb? Hur ska det bli fler enkla jobb? Det finns instegsjobb. Där tycker jag att regeringen borde lägga på ett kol, för det är en bra reform där arbetsgivarna får ersättning för att de tar emot.

Om vi ska ha en seriös debatt tycker jag att man måste inse att både den gamla och den nya regeringen kan få kredd för olika saker. Det kan inte bara gälla det som är gott i den nya regeringen, för vi har inte sett några förslag. Jag väntar med spänning på den nya politiken med de nya förslagen från regeringen, men man verkar mest käbbla internt.

Samtidigt vill jag tacka för debatten, och jag hoppas att arbetsmarknadsministern orkar hålla uppe sin optimism. Det kommer att behövas med de stora utmaningar vi står inför - bland de största utmaningarna i Europa när det gäller tudelningen på arbetsmarknaden.

Herr talman! Varje nytt förslag som den här regeringen har lagt fram när det gäller den ekonomiska politiken och jobbpolitiken har bemötts av Moderaterna med att den kommer att leda till att arbetslösheten ökar och det blir färre jobb. Det är det ni har hävdat hela tiden varje gång vi har lagt fram ett förslag, Katarina Brännström.

Resultatet har blivit det motsatta. Vi har fler lediga jobb, och vi har en sjunkande arbetslöshet. Det är bra om vi gemensamt kan glädjas åt detta.

Vi har just nu ungefär 100 000 lediga jobb. Vi har aldrig någonsin i Sverige haft så många lediga jobb - det tror jag att vi båda är glada över - men det betyder också att arbetsmarknadspolitiken ställs inför nya utmaningar. Det är allvarligt när arbetsgivarna inte kan få tag i personer för att tillsätta de lediga jobben, för det riskerar att hämma tillväxten och utvecklingen. Därför är det viktigt att arbetsmarknadspolitiken kan vara pragmatisk och lyhörd. Behoven är olika. Det behövs stöd för dem som ska gå in och ta mer kvalificerade arbeten, men det behövs också nya insatser för dem som inte kan matchas mot kvalificerade arbeten utan kanske behöver betydande insatser för att alls ta sig in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag vill tacka för debatten. Vi får säkert anledning att återkomma till ämnet. Även om utvecklingen går starkt åt rätt håll är utmaningarna som kvarstår stora.

Överläggningen var härmed avslutad.