antidemokratisk verksamhet

Fru talman! Tomas Högström ställde våren 2001 en fråga till mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att skattemedel inte används i strid med de intentioner som de är avsedda för. Det ändamål som åsyftas är Ungdomsriksdagen 2001 och ett av dess utskott som hade fått benämningen Gatstenar & Sammanträden - Två sätt att påverka Europa. Jag svarade Tomas Högström i våras att jag inte ämnar vidta några åtgärder mot att Ungdomsriksdagen fått använda skattemedel, eftersom det uttalade målet för Ungdomsriksdagen är att stimulera ungdomars demokratiska engagemang. Per Unckel har nu frågat mig om jag alltjämt har samma uppfattning i fråga om statligt stöd till Ungdomsriksdagen mot bakgrund av det som hände i Göteborg i samband med EU-toppmötet och vilka åtgärder jag avser vidta för att säkra att skattemedel inte används för antidemokratisk verksamhet. Det kan tyckas märkligt att två frågor ställts till mig som helt utgår från enbart titeln på ett av Ungdomsriksdagens elva utskott. Det verkar inte som om någon av frågeställarna har brytt sig om att ta reda på vare sig syftet med utskottets arbete eller resultatet av detta arbete. Det är så långt från sanningen som man kan komma att som Per Unckel påstå att "staten har varit med och finansierat de mötesplatser där förståelse och acceptans för våld och vandalism som politiska metoder odlats". Det är en befängd idé att Ungdomsriksdagen skulle ha uppmuntrat till våldsamma aktioner av det slag som förekom vid EU-toppmötet i Göteborg. Tvärtom är Ungdomsriksdagen ett uttalat demokratiskt forum som arbetar för att stärka ungdomars kunskaper om demokrati och möjligheter till inflytande. Att utveckla ungdomars möjligheter och kunskaper i demokratins arbetsformer utgör basen för att förhindra att händelser av den typ som inträffade i Göteborg blir vanligare och ökar i omfattning. Ungdomsriksdagen är ett partipolitiskt obundet projekt som syftar till att öka ungdomars inflytande i samhället genom att skapa en mötesplats där aktuella frågor behandlas utifrån ett ungdomsperspektiv och utan krav på partipolitiskt ställningstagande. Målet är att alla ska återvända hem fulla med nya idéer och inspiration och peppade att engagera sig lokalt med något viktigt och intressant. Ungdomsriksdagen fungerar som ett av många viktiga alternativ till de traditionella formerna för deltagande i samhällslivet. Ungdomsriksdagen har hittills hållits vartannat år och kommer fr.o.m. i år att anordnas varje år. Projektet finansieras genom bidrag från Ungdomsstyrelsen och Integrationsverket, avgifter från deltagande ungdomar och stöd av värdkommunen samt en viss sponsring. Till Ungdomsriksdagen kommer ca 1 000 ungdomar från hela Sverige. Ungdomsriksdagen vänder sig till ungdomar i åldern 13-20 år. De flesta deltagarna är i åldern 15-16 år. De fyra dagarna som Ungdomsriksdagen pågår består av arbete i ett antal olika utskott, men också av ett program med seminarier, möten för ungdomsråd och kvällsarrangemang. Den viktigaste delen är det arbete som sker i utskotten. Resultatet av arbetet sammanställs i en rapport som skickas till berörda beslutsfattare i landet. Jag anser att projekt av olika slag som syftar till att öka ungdomars engagemang och kunskaper i demokratifrågor är angelägna och bör stödjas med skattemedel. Det är just en sådan utveckling av de demokratiska möjligheterna till inflytande som kan förhindra våldsamma utomparlamentariska aktioner av det slag som Per Unckel avser i sin interpellation.

Fru talman! Tack statsrådet för svaret på interpellationen. Britta Lejon bär ju den maktpåliggande titeln demokratiminister, alltså ministern för vårt öppna och fria samlevnadssätt, ministern som ska värna vårt samlevnadssätt på ett sådant sätt att våldet inte tillåts ta överhanden. Det var därför som jag ställde interpellationen till henne. Bakgrunden är enkel, nämligen att en del av de stenar som kastades i Göteborg vid EU- toppmötet i juni kastades med statligt stöd. Jag ber i mina frågor egentligen statsrådet göra en mycket enkel men mycket viktig sak, nämligen att sätta demokratins gränser, att ge besked om att staten inte stöder vad som helst och att reagera när demokratins värden kränks. Jag hade trott att statsrådet skulle säga någonting om det, men det gör hon inte. Hon upprepar i realiteten ett svar som hon har gett före Göteborgskravallerna på en likartad fråga som då gällde vad statsrådet ansåg om ungdomsriksdagens seminarium med titeln Gatstenar & Sammanträden - Två sätt att påverka Europa, som statsrådet refererade. Men sedan klippte hon bort rubriken: Vilken är din väg - Lär dig att hitta och använda metoderna. Där slutade rubriken. Nu säger statsrådet fortfarande att detta var ett viktigt sätt att främja ungdomars diskussion om demokratins värden. På min fråga om vad statsrådet avser att göra för att förhindra att statliga medel används för antidemokratiska metoder svarar statsrådet absolut ingenting. Det är som om frågan och frågeställningen över huvud taget inte finns, trots att alla vi som är engagerade i demokratins livsformer och arbetssätt säger oss att här ligger själva kärnan i det som måste diskuteras efter det som hände i Göteborg. Fru talman! Jag säger inte att Britta Lejon stöder det som inträffade i Göteborg. Däremot säger jag att hon är antingen naiv, flat eller okunnig. Samhället utanför riksdagen hör nämligen vad statsrådet inte säger. Det hör att hon inte har någonting att säga om ett seminarium där man ber deltagarna att komma för att fundera över vilken väg som de ska välja mellan gatstenarna och sammanträdet och för att lära sig att hitta och använda metoderna. Det hör också att statsrådet Lejon inte har någonting att säga om att AFA, Antifascistisk aktion, som hade de svarta huvorna på sig i Göteborg och som bokstavligen kastade en del av stenarna med hjälp av 230 000 statliga skattekronor. Statsrådet säger absolut ingenting. Drar regeringen inga slutsatser av vad som har inträffat när t.o.m. Revolutionär kommunistisk ungdom finner att detta är för magstarkt och lämnar det nätverk i vilket AFA ingår? Då säger statsrådet fortfarande ingenting. Vilka instruktioner har hon eller regeringen t.ex. gett till de statliga myndigheter som uppenbarligen kom att finansiera en del av det som inträffade i Göteborg? Observera, fru talman, att jag inte säger att detta är något som regeringen ville ha. Det ville den naturligtvis inte. Men en regering måste tänka på vad som hände när det väl har inträffat och vara beredd att lända sig erfarenheterna till efterrättelse. Fru talman! Så här får det inte vara. När demokratin kränks måste en regering som värnar demokratins idé sätta sig till motvärn. Då måste demokratiministern tala. Då måste demokratiministern handla. Då kan demomkratiministern inte låtsas som om problemet inte existerar.

Fru talman! Jag var i Göteborg kort efter det att den första vågen av kravaller hade inträffat. Jag kom gående mot Kungsportsavenyn. Plötsligt hör jag stillsam orientalisk musik, och över avenyn lägger sig ett lugn och en ro. Sedan jag hade gått en bit - det var i den här manifestationen jag själv skulle delta för att göra en appell - träffade jag på några polismän. En av polismännen vänder sig till de människor som kommer tågande klädda i gult och vitt, och så säger han: Varför kom ni inte tidigare? Polismannens fråga har väldigt starkt fastnat i mig - varför kom ni inte tidigare? Detta har fått mig att fundera och också ännu mer börja engagera mig i frågor kring icke-våld. Då tror jag att det är viktigt att vi som riksdagsledamöter snarare försöker trycka på för att få till mer åtgärder för att sprida icke- våldskulturen. Jag för min del tror att Ungdomsriksdagen dr ett sätt att sprida kunskap om demokratin och att den vägen också sprida icke-våldskulturen, men det behövs ju mycket mer. Det är därför, fru talman, som jag ville delta i den här debatten. I går frågade jag statsministern: Vad gör regeringen för att stötta skolor och organisationer som nu deltar i icke- våldspropaganda? Hur stöttar vi de många människorna i dag? Jag tycker att vi gör det i alltför liten utsträckning, och vi måste göra det mer kraftfullt. Visst ankommer detta på oss enskilda människor. Vi måste ge stöd, och vi måste ge mer stöd. Vi måste stödja de ungdomsgrupper som vill ta tag i de här frågorna för att det ska bli alltfler. Jag vill uttrycka ett önskemål till regeringen: Gör mer för att stötta det här därför att snart är det för sent, men det är inte för sent ännu. Vi måste alltså göra mer. Vad ska vi göra för att stötta de här människorna?

Fru talman! Per Unckel må gärna använda brösttoner i denna sal, i denna kammare, men ta först reda på hur det föreligger med sakförhållandena! Först och främst: Den här interpellationsdebatten handlade väl ursprungligen om frågan om Ungdomsriksdagen, men låt mig inledningsvis göra ett klarläggande: Det som hände i Göteborg - detta har jag, Per Unckel, tidigare sagt; Per Unckel kan läsa riksdagens protokoll - är något som fullständigt spårade ur. Självklart är inte våld acceptabelt som politisk arbetsmetod. Självklart har vi från statens och de ansvariga politikernas sida ett ansvar för att se till att sätta just de tydliga gränser som Per Unckel efterlyser och säga att det i en demokrati är orden och argumenten, att tala för sin sak och att lyssna till andra, som är våra arbetsmetoder. Självklart är inte våld eller hot om våld något som hör hemma i en demokrati. Detta har jag vid upprepade tillfällen uttalat. Jag kan försäkra, Per Unckel, att regeringen inte använder statliga medel för att stödja våldsamma aktioner. Om det, som Per Unckel påstår, är så att det har hänt, då är det ett misstag som naturligtvis inte får upprepas. Regeringens hållning här är glasklar. För att återvända till Ungdomsriksdagen kan jag säga - också som ett försök att svara på Harald Nordlunds inlägg - att jag tycker att det är viktigt att man som politiker faktiskt bekymrar sig över vad det är för frågeställningar som lyfts upp. Arbetet i utskottet, med den något provokativa titeln Gatstenar & sammanträden, var förberett av Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, tillsammans med organisationen Peace Quest. Peace Quest är en fredsorganisation som startade 1983 - en organisation som aktivt arbetar just för att förebygga våld och som arbetar för ett icke-våldssamhälle och för icke-våld som metod för att påverka. Vad man gjorde i detta utskott handlade om ett rollspel för att öka kunskapen om hur beslut fattas i den europeiska unionen - precis sådana åtgärder som vi borde stötta och uppmuntra. För två dagar sedan talade jag med Joel Lind som är ordförande i Peace Quest. Jag sade då att jag hade fått den här frågan från Per Unckel. Då sade den unge mannen Joel Lind: Åh, snälla rara, självklart inte! Här föregick inte något som på något sätt kunde uppmuntra till att kasta gatstenar - tvärtom! Peace Quest är en icke-våldsorganisation, och det arbete som försiggick i utskottet på Ungdomsriksdagen handlade om precis det som vi efterlyser, nämligen om: att vara tydlig, om att sätta gränser och om tala om vilka metoder som bör, och ska, användas också av ungdomar i den svenska demokratin.

Fru talman! Nu tar det sig. Plötsligt blir nu statsrådet lite tydligare om demokratin och gränserna. Det gläder mig därför att det borde ha stått redan i svaret, som faktiskt inte är ett svar på en fråga som primärt handlar om Ungdomsriksdagen. Ungdomsriksdagen är ett exempel på ett problem som aktualiserades i anslutning till Göteborgskravallerna, nämligen om staten kan tänka sig att indirekt eller direkt stödja organisationer och verksamheter som riskerar att ramla utanför demokratins råmärken. Mitt svar på den frågan är ett klart och entydigt hundraprocentigt nej - det kan staten aldrig någonsin göra! För att vara välvillig kan jag säga att statsrådet Lejon nu börjar närma sig denna ståndpunkt. Alla vi som har varit engagerade i vad som hände efter Göteborg vet att statliga pengar gick direkt till kravallerna - naturligtvis inte med "vett och vilje", men väl därför att naiva myndigheter uppenbarligen lämnade pengarna; jag talar om AFA. Detta vet statsrådet mycket väl - eller borde veta det. Vet hon inte det, är det i sig anmärkningsvärt. 230 000 kr gick till en organisation inrymmande människor med klart antidemokratiska uppfattningar och som visade sig vara de som i Göteborg bar huvudansvaret för kravallerna. Nu säger statsrådet: Om det hände var det ett misstag. Då vill jag fråga: Vad avser regeringen att göra för att ge ett klart besked till omgivningen om att denna typ av pengar aldrig någonsin i framtiden kommer att utgå? Är Britta Lejon beredd att säga att det är stopp för pengar som kan misstänkas gå till organisationer som inte har rent demokratiskt mjöl i sin påse?

Fru talman! Jag vill knyta an till Peace Quest och även här vittna. Vid ett flertal tillfällen, senast i går, har jag träffat de ungdomar som är engagerade i Peace Quest, och jag kan säga att jag som politiker aldrig känt mig så stimulerad som efter det att jag har träffat de här ungdomarna; detta tack vare det engagemang som finns hos ungdomarna, den kunskap som finns och den vilja som finns att vara med och lära sig mer. Jag märker inte något av inställningen att använda revolutionen eller andra odemokratiska medel för att komma fram. Tvärtom handlar det om en vilja att lära sig mer. Man vill lyssna på mig, och jag lyssnar på dem. Det är den diskussionen som vi måste föra mer. Hur stöttar vi dessa människor, och hur stöttar vi andra? De är för få i dag; de måste bli fler. Jag upprepar frågan: Vad kan vi och regeringen göra mer för att stötta Peace Quest och andra som vill göra en insats för att sprida icke-våldskulturen?

Fru talman! Självfallet ska inte skattebetalarnas pengar användas för antidemokratiska aktiviteter eller till organisationer som bedriver en sådan verksamhet. Det är utgångspunkten, och det är detta som vi ska hålla oss till. Förekommer det något annat måste det rättas till. Det kan finnas anledning för Per Unckel att dra sig till minnes att till demokratins grundläggande värderingar hör yttrandefrihet. Vi har också i Sverige bestämt oss för att ha ett mycket öppet samhälle där vi inte använder oss av förbud som ett hot. Per Unckels parti, bl.a., samarbetar med sådana partier som i dag finns representerade i olika politiska församlingar i Sverige och som - enligt min mening - inte alla gånger fullständigt företräder demokratiska uppfattningar, utan de kan ha rasistiska attityder, vara intoleranta och ha antidemokratiska åsikter. Per Unckels parti och andra partier samarbetar med dessa partier. Det är ett bekymmer som vi också har anledning att diskutera. Men får att återgå till själva grundfrågan: Staten ska självfallet inte stödja antidemokratiska aktiviteter. Staten och vi som folkvalda politiker har ett ansvar för att vara tydliga och dra gränser. Jag förväntar mig att Per Unckel, som ordförande i konstitutionsutskottet, och alla andra på olika arenor kommer att bedriva det arbetet gemensamt. Dessutom håller jag helt med Harald Nordlund om att vi har all anledning att förstärka våra insatser för att uppmuntra till ett demokratiskt, kreativt tänkande och till ett demokratiskt engagemang bland våra ungdomar i Sverige i dag. Regeringen bedriver det arbetet på många olika sätt. Ett sätt är att inom ramen för skolan se till att skolan fokuserar betydligt mer än vad man hittills har gjort frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter, demokratins grundläggande värderingar, beslutsformer och spelregler. Dit hör naturligtvis icke-våld. Vi uppmärksammar också 80-årsjubileet av den allmänna rösträtten. Vi tillsätter en ny valmyndighet som ska uppmuntra till högt valdeltagande och insikt om och förståelse för den allmänna rösträttens betydelse i den svenska demokratin. Vi bedriver detta arbete på en mängd olika sätt, t.ex. genom Forum för levande historia och genom att se till att fortsätta att stödja Ungdomsriksdagen.

Fru talman! Statsrådet Lejon skulle göra sig bättre utan otydliga insinuationer om vilka partier hon anser att mitt parti samarbetar med. Jag skulle möjligen kunna svara med att mitt parti aldrig någonsin har övervägt att basera sitt regeringsinnehav på ett parti som tidigare var direkt lierat med några av de värsta mördarna i Europas historia. Nog om detta. Enligt Britta Lejon säger nu regeringen att det inte ska betalas ut några statsbidrag till organisationer som inte ställer upp på demokrati. Utmärkt. Då har vi kommit en bit på väg. Då återstår bara frågan som jag ställde redan för en månad sedan och som statsrådet har hunnit att grunna på länge, nämligen: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att detta inte längre sker? Det är inte statsrådet själv som har delat ut de pengar som jag angriper och som jag anför som exempel på att statsmakterna agerar inkonsekvent, utan det är de underställda myndigheterna. Min fråga blir naturligtvis om statsrådet nu är beredd att tillse att de regeringen underställda myndigheter som har gjort det som vi nu kritiserar i fortsättningen upphör med det. Det är angeläget att regeringen ger ett entydigt besked på den punkten. Om man inte gör det kommer också ljudet av det som inte sägs att höras. Statsrådet säger mycket riktigt att demokratin inte baseras på förbud utan på det öppna och fria meningsutbytet. Alldeles korrekt. Men det öppna meningsutbytet får aldrig övergå i att man till äventyrs ser mellan fingrarna på dem som bryter mot principen om det öppna meningsutbytet. Demokratins livsnerv är den öppna, fria debatten. Men den är också rättsstaten som säger ifrån när den öppna, fria debatten kränks. Jag hör till dem som ser med utomordentligt stort allvar på det som hände i Göteborg. Jag är därför angelägen om att alla som står för de demokratiska värdena inser vidden av den utmaning mot demokratin som stenkastningen kom att utgöra.

Fru talman! Det är betryggande att Per Unckel som med denna stora emfas och detta stora engagemang försvarar gränssättandet i den svenska demokratin och rättssamhället också är konstitutionsutskottets ordförande. Om det finns något sätt som jag kan lugna Per Unckel på ska jag återigen förtydliga och upprepa att statliga medel självfallet inte ska användas för antidemokratiska verksamheter. Däremot tror jag inte att det behöver vidtas några ytterligare åtgärder än dem som regeringen redan har vidtagit för att se till att skattebetalarnas pengar används till verksamheter som de är avsedda för. Jag kan lova Per Unckel att vi i det fortsatta arbetet naturligtvis kommer att fokusera detta. Men dessa regler finns redan och de ska fortsätta att gälla. Jag tror att Per Unckel har uppnått sitt syfte med interpellationen och debatten här i dag, nämligen att fokusera en viktig frågeställning i den svenska demokratin. Men det vore nog klokt att Per Unckel i fortsättningen, när han väljer att ställa sådana frågor till mig, redan i sin fråga tar upp det som han egentligen vill diskutera. Ungdomsriksdagen har vi all anledning att fortsätta att stödja.