Ansvaret för sjukförsäkringen

Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att komma till rätta med uppenbara problem i dagens sjukförsäkring. Matilda Ernkrans är något oprecis i sin beskrivning av de problem hon anser finns med dagens sjukförsäkring. Den tycks dock avse de reformer av sjukförsäkringen som regeringen tagit initiativ till och handläggningstiderna beträffande utbetalning av sjukpenning. Jag vill påminna om hur sjukförsäkringen fungerade 2006 då alliansregeringen tillträdde. 140 personer om dagen förtidspensionerades, många mot sin egen vilja. Som ett resultat av detta hade mer än var tionde person i yrkesverksam ålder en förtidspension. Socialförsäkringsutredningen ansåg att sjukförsäkringen hade blivit en parkeringsplats för många andra problem än sjukdom. De långtidssjukskrivnas situation beskrevs som att stiga ned i ett mörkt hål av väntan. Sjukförsäkringen ska vara trygg och säker, och den ska omfatta alla. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska känna trygghet och ha ett gott skydd. Vi ska även ha en aktiv rehabilitering för att på bästa sätt ge hjälp och stöd tillbaka till arbete. Det känns bra att vi nu tagit oss bort från den tidigare passiva sjukförsäkringen. Den nya sjukförsäkringen ser till allas möjligheter och behov. Vi har stärkt skyddet för de svagaste och sjukaste. De som är allvarligt sjuka ska kunna få sjukpenning utan tidsgränser under tiden de kämpar mot sin sjukdom. Rätt till förtidspension ges till dem som har en permanent nedsatt arbetsförmåga på grund av medfödda funktionshinder eller sjukdomar och skador som uppkommit senare i livet. För det stora flertalet som har en tillfällig sjukdom eller skada har vi gjort den största satsningen någonsin på hjälp och stöd för att öka möjligheten för tillbakagång till arbetslivet. Den passiva sjukförsäkringen har nu ersatts av en trygg rehabiliteringskedja som ger fler vägar och bättre stöd för återgång i arbete. Personer som är sjukfrånvarande, även den som fortfarande är anställd men som behöver byta arbete, ska tidigt kunna få hjälp av Arbetsförmedlingen. Personer som har varit sjukskrivna mycket lång tid, två och ett halvt år eller längre, behöver särskilda insatser för återgång i arbete. För dessa personer har en ny individuellt anpassad arbetslivsintroduktion inrättats vid Arbetsförmedlingen. Jag har under de senaste veckorna besökt Arbetsförmedlingen vid olika tillfällen och även mött människor som nu - trots mycket långa sjukskrivningsperioder - för första gången erbjuds stöd för att komma tillbaka till arbetslivet. Den som har rätt till ersättning från Försäkringskassan ska givetvis inte behöva vänta på sina pengar. Det håller jag med Matilda Ernkrans om. Jag har också försäkrat mig om att Försäkringskassan arbetar för att upprätthålla rimliga handläggningstider. Myndighetens mål är att det ska ta högst 30 dagar att handlägga ett ärende från det att alla uppgifter har kommit in till Försäkringskassan. Detta lyckades man med i 88 procent av alla fall under 2009. Det krävs ytterligare insatser för att nå målet. Regeringen har därför permanent tillfört 600 miljoner kronor från och med 2010 för att säkerställa en effektiv handläggning. Även om det är en bit kvar har en klar förbättring skett vad gäller handläggningstiderna. År 2005 fick 71 procent sina pengar i rätt tid. Vi måste vara ödmjuka inför de stora förändringar vi har gjort i sjukförsäkringen de senaste åren, och det kan finnas det som behöver förbättras. Huvudinriktningen är dock klar. Vi vill se till människans resurser och möjligheter. Så många som möjligt ska få en chans att delta i samhällslivet, både för deras egen skull och för att samhället behöver allas insatser.

Herr talman! Vårt land blir starkare om vi bygger det tillsammans. Var och en av oss ska mötas med respekt och ges möjlighet att växa. Alla ska få ta sin del av ansvaret och få möjlighet att bidra. Det gör Sverige starkt. Cristina Husmark Pehrsson säger att hon ska vara ödmjuk inför de stora förändringar som är gjorda när det gäller sjukförsäkringen. Äntligen får vi en minister som tar ansvar för de omfattande förändringarna och försämringarna man har gjort i sjukförsäkringen. Sverige är fortfarande ett bra land att leva i. Men allt fler möter stängda dörrar, och det är dessa människor som jag vill debattera här i kammaren i dag. Ministern säger att hon tycker att jag är lite oprecis. Jag ska precisera mig under den här debatten. En kvinna i 50-årsåldern var i gång i en aktiv rehabilitering på 75 procent hos sin arbetsgivare. Hon ställdes inför ultimatumet: Gå upp och jobba heltid hos din arbetsgivare eller säg upp dig och gå till Arbetsförmedlingen! Hon kände att hon inte hade något val. Hon gick upp i arbetstid och jobbade heltid. Det höll några månader, sedan rasade allt och hon sjukskrevs på heltid. Denna sjukskrivning i november har det till dags dato inte getts något besked om ifall hon får några pengar för eller inte. En ung gravid kvinna missade rätten att söka havandeskapspenning för att hennes sjukskrivning inte hanterades. Arbetsgivaren hade inte anmält den till Försäkringskassan. Ingen berättade det för den gravida kvinnan. Månader senare, när hon själv började efterforska eftersom hon inte hade fått några pengar, uppdagades det. En snabb koll med hennes arbetsgivare visar logguppgifter på att arbetsgivaren visst har anmält sjukskrivningen till Försäkringskassan. Då hanteras hennes ärende och avslås. Tiden för att söka havandeskapspenning har passerat. Fortfarande har den unga kvinnan - nu är barnet fött - inte fått några pengar och saken prövas rättsligt. En ensamstående förälder med funktionsnedsättning får ett nytt besked om bilstödet. Det beviljas inte längre, trots läkarintyg som visar att hennes skada och funktionsnedsättning har blivit värre sedan tidigare bedömning om beviljat stöd. En kvinna i 50-årsåldern har som många andra kvinnor jobbat hela sitt liv inom vården. Hon har haft perioder av sjukskrivningar med förslitningsskador i nacke och axlar och därtill ett diskbråck som sitter så illa till att det inte går att operera. Hon är nu utförsäkrad med mindre pengar än tidigare. Hon säger själv att det jobbigaste är att inte bli trodd. En liten kille har en hjärnskada och är mycket infektionskänslig. Föräldrarna vill på läkarens inrådan vårda sin son ytterligare några månader innan dagis kan bli aktuellt. De får avslag på helt vårdbidrag. Försäkringskassan säger nej trots läkarutlåtande. Det är inte helt ovanligt, men det är ovanligt många fall som får nej numera. Attityderna har hårdnat också mot barn, hävdar barnläkare. Det här är mycket oroande, inte minst för de människor som drabbas av hårdare regler i den djupt förändrade sjukförsäkringen. Hårdare attityd och krångel vid utbetalningar oroar dem men också mig som vill att Sverige ska vara ett välfärdsland. Därför kvarstår mina frågor: Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att komma till rätta med dessa uppenbara problem? Vilka svar ger ministern de människor jag har berättat om? Ska det verkligen behöva vara så här?

Herr talman! I minister Husmark Pehrssons svar till Matilda Ernkrans kan man läsa att sjukförsäkringen ska vara trygg, säker och omfatta alla. Tyvärr gör den inte det, och det är ett medvetet politiskt val. Vi lever i ett kallare Sverige. Det gäller inte bara vädret utan också politiken. I dag kan vi läsa om en ung kvinna vars son dog i april förra året. Hon tänkte inte på att sjukanmäla sig - det är inte det första man tänker på - och framför allt gick hon inte till Arbetsförmedlingen och anmälde sig. Nu har kammarrätten fattat beslut om att hon nekas sjukersättning. Kammarrätten säger i sitt domslut att man har förståelse för detta men att det inte finns någon laglig möjlighet att medge sjukpenning de första 14 dagarna eftersom det inte finns någon bestämmelse med undantag. Det finns inga undantag i dagens regler.

Herr talman! Jag är medveten om det. Vi har en sjukförsäkring som ska vara trygg, säker och omfatta alla. Då är frågan som Matilda Ernkrans tar upp relevant. Borde man se över reglerna? Stämmer reglerna överens med hur vi ser på sjukförsäkringen? Hur ska man veta om man omfattas av sjukförsäkringen i dag? De försämringar som har gjorts under denna regering har påverkat många människor i Sverige. Det fall jag tog upp är bara ett. Det handlar om människor som drabbas av en hård och kall politik. Jag hoppas verkligen få höra svar av Husmark Pehrsson på Matilda Ernkrans frågor.

Herr talman! Ska jag tolka det, Cristina Husmark Pehrsson, som att du är nöjd med sakernas tillstånd så länge du får träffa människor som säger att de i flera år har väntat på och önskat att de ska bli utkastade från sjukförsäkringen och inskrivna på Arbetsförmedlingen med en lägre ersättning än tidigare? Ska jag tolka det som att du är nöjd, Cristina Husmark Pehrsson, och har åstadkommit det du kan åstadkomma när det gäller sjukförsäkringen? Den stora mängd människor som far illa här och nu i den sjukförsäkring som du har ansvar för ska alltså nöja sig med detta för att några få tycker att det kanske fungerar. Är det ditt svar till dessa människor, Cristina Husmark Pehrsson? Människor har hört av sig till mig, och jag har träffat dem. Det var bara några få exempel, men det var ett sätt att beskriva en verklighet som den borgerliga regeringen uppenbart väljer att inte se. Det är upprörande. Det är ännu mer upprörande när du får det att handla om vad som hände bakåt i tiden, Cristina Husmark Pehrsson. Människor är inte arga, upprörda, ledsna och förtvivlade över det som hände bakåt i tiden. De kan dock ha åsikter om vad vi gjorde och inte gjorde. Vi har också haft en hel del åsikter om vad vi gjorde och inte gjorde, och därför har vi omprövat delar av vår politik. Självklart ska människor få bidrag, om så bara för en timme om dagen. Du måste väl känna något ansvar för de människor som far riktigt illa i det Sverige som du har skapat, Cristina Husmark Pehrsson? Sverige är fortfarande ett bra land att leva i, men allt fler möter stängda dörrar. Det borde vara din och framför allt min ambition att se till att öppna de dörrarna för de människor som känner att de möter stängda dörrar. Jag kan i alla fall säga att till skillnad från den borgerliga regeringen kommer vi inte att rycka undan försörjningen för människor i utsatta situationer. Det hade varit klädsamt om ministern själv hade kunnat garantera detta, för det är ju det den här politiken handlar om. Om ministern hade velat göra någonting bra och hjälpa de här människorna ur passivitet så hade det varit möjligt inom sjukförsäkringens ram. Varför ska man först rycka undan pengarna för dem och försätta dem i en oro som jag tror är svår att sätta sig in i? Man vet inte vet hur man ska kunna skaffa mat på bordet till sig och sina ungar nästa månad eftersom man inte vet vad man får för ersättning. Det här är inget jag står här och hittar på, utan det har vi faktiskt redan fått rapporterat. Dessutom har ministern stått i den här kammaren och sagt att det inte är sjuka människor som kommer att komma till Arbetsförmedlingen, för sjuka människor ska bli kvar i sjukförsäkringen. Men nu får vi rapporter från ST som säger att nästan 60 procent faktiskt är sjuka människor som behöver medicinsk rehabilitering. Dem har ministern kastat ut ur sjukförsäkringen och skickat längst bak i kön på Arbetsförmedlingen. Ministern väljer också att som svar på mina frågor och till de människor jag lyfter fram säga att de som hon har träffat i alla fall är nöjda. Det duger inte. Jag vill ha svar till de människor som jag har berättat om här. Ska det verkligen behöva vara så här?

Herr talman! Cristina Husmark Pehrsson har varit minister i Sverige i snart fyra års tid. Nu berättar hon för mig att hon har känt till att de här reglerna har funnits hela tiden. Människor som mister en nära anhörig räknas inte som sjuka, och därför ska man inte ha ersättning om man nu, som i det här fallet, är arbetssökande. Man räknas inte som sjuk, och jag får till svar, herr talman, att det är den tidigare socialdemokratiska regeringens fel, trots att den här regeringen gång på gång under tre och ett halvt års tid har gjort om det ena trygghetssystemet efter det andra och försämrat det. Jag kan tyvärr inte ta ett sådant inlägg från ministern på allvar. Jag har en arbetskamrat som har varit sjukskriven för länge. Han klarar bara av att jobba 80 procent. Han har nu blivit utförsäkrad från sjukförsäkringen. Vad som händer om han drabbas av en allvarlig olycka, till exempel en trafikolycka, är att han har en karens på 90 dagar innan han kan få ersättning från Försäkringskassan igen, eftersom han har varit sjuk för länge. Nu får han alltså jobba deltid. Trots att han är sjuk har han inte rätt till någon ersättning - trots att läkaren bedömer honom som sjuk. Jag har tagit upp två fall. Matilda Ernkrans har tagit upp flera fall som gäller förändringarna i sjukförsäkringen och hur de drabbar människor. Vi har fått ett kallare och hårdare Sverige. Jag är inte nöjd med den här utvecklingen, herr talman, men jag inser att vi får ändra på det i valet 2010.

Herr talman! I onsdags besökte jag Pernilla. Hon är ambulanssjukvårdare och har haft diskbråck under en längre tid. Det har tillstött komplikationer efter en operation. Hon hade två skruvar i ryggen, och läkaren bestämde att de måste opereras bort. Mitt under konvalescensen gick hennes tid som sjukskriven ut, och hon har fått beskedet från Försäkringskassan att hon inte får vara sjukskriven på heltid längre. Den vårdande läkaren skickar in brev på brev och försöker få Försäkringskassan att förstå att Pernilla snart ska opereras. Hon opererades i tisdags, för en vecka sedan, och därför behöver hon vara sjukskriven. Bara hon får läka kommer hon att kunna gå tillbaka till sin heltidsanställning som ambulanssjukvårdare. Men Försäkringskassan har sina regler att följa, så hon blir deltidssjukskriven och förlorar halva sjukpenningen - detta under den tid som hon faktiskt ligger på operationsbordet. Försäkringskassan ringer till Pernilla och frågar henne om hon inte kan sitta i någon kassa någonstans i Bräcke kommun där hon bor. Då kan inte jag, och säkert inte ministern heller, låta bli att tänka på den diskussion som var före jul när precis den här situationen inträffade för många som hade en allvarligare sjukdom än diskbråck. Många cancersjuka larmade om just precis den här situationen, där de stelbenta och ganska omänskliga reglerna ställde dem i en helt orimlig situation. Då beslutade regeringen att det behövdes ett undantag. När man nu ser att det är andra människor med andra sjukdomar som hamnar i precis samma orimliga situation, borde då inte ministern fundera på om man skulle ändra reglerna? Jag säger inte att vi hade ett perfekt sjukförsäkringssystem, för det hade vi inte. Det var människor som ramlade mellan stolarna. Det fanns arbetsgivare som glömde bort att höra av sig under flera år. Det var Försäkringskassan som tog för lång tid på sig att göra utredningar. Men precis som Matilda sade tidigare gör det inte det här systemet vare sig mänskligare eller bättre att vi delvis misslyckades med vårt system. Det som fanns i vårt system var ändå tryggheten att jag så länge jag anses ska vara sjukskriven av min läkare, om inte jag hamnar i tvist med Försäkringskassans försäkringsläkare, har rätt att vara sjukskriven i ett sjukförsäkringssystem som är värt namnet. Jag undrar om ministern tycker att det är rimligt att samtidigt som man ligger och blir opererad inte ska ha rätt att vara heltidssjukskriven. Jag säger inte att ministern ska veta allting om fallet Pernilla, men det här är inte ett enskilt, enstaka fall. Hon är inte på något sätt ensam om den här situationen. När reglerna gör att Försäkringskassan agerar på det här sättet tycker jag att ministern borde fundera på om hon tycker att systemet fungerar. I stället för att läka får Pernilla nu strida mot Försäkringskassan. Hon får anlita en jurist under sin tid som sjukskriven. Dessutom blir hon fattigare. Det gör henne inte friskare, och det gör inte heller att hon snabbare kommer tillbaka till arbetslivet. Ett system som gör att människor känner sig allt annat än trygga och säkra måste väl ändå ministern tycka är ett misslyckat system?

Herr talman! När det gäller tryggheten att få vara sjukskriven så länge man tycker att man behöver det, Marie Nordén, har jag träffat läkare på Kolmårdens vårdcentral och i går i Skåne och även patienter som säger att sjukskrivning och att få vara i fred med sin sjukskrivning har väldigt stora biverkningar. Då kan det handla om den kvinna som man berättade om på Ekot i dag som har varit sjukskriven sedan 1992 och som var väldigt orolig för att hon inte skulle vara fortsatt sjukskriven eller förtidspensionerad. Det handlar om att vi gör rätt insatser i tid för de här personerna. Sedan är det, som Marie Nordén säger, helt rätt att jag inte kan gå in på enskilda fall. Det är Försäkringskassan som tillämpar dagens lagstiftning. Men jag vill också rätta Marie Nordén när det gäller en sak: Vi gjorde inget undantag i december månad. Vi gjorde ett förtydligande så att ingen skulle kunna missuppfatta regeringens klara inriktning och ambition att vi ska undanta personer som är svårt sjuka och behöver vård och behandling för att sedan kunna komma tillbaka. När Försäkringskassan gick igenom alla de fall som detta handlade om och som vi blev kritiserade för i december sade man att det hade inte behandlats på ett annorlunda sätt än tidigare, utan man hade gjort det enligt regeringens fulla ambition och intention: att försöka skydda alla som är sjuka. Men för att det ändå inte skulle bli några missuppfattningar gjorde vi ett förtydligande, även om Försäkringskassan säger att inga strängare regler hade bedömts. Man hade alltså förstått vad regeringen ville göra. Matilda Ernkrans säger att hon tolkar mig, och det hade varit väldigt intressant att få tolka Matilda Ernkrans och Socialdemokraterna också. Nu börjar vi som vi hörde att närma oss valet, och det börjar bli dags för människor att få höra. Ni har presenterat en skiss. Vad händer med sjukpenningdagarna? Vad händer med sjukintyget? Vad händer med rehabiliteringen? Vad händer med företagshälsovården som ni hela tiden har sagt nej till när vi har förstärkt den? Vi har förstärkt med rehabiliteringsgarantin. Vi har förstärkt med sjukvårdsmiljarden. Vi hjälper människor till Arbetsförmedlingen för att de ska kunna få en arbetslivsinriktad rehabilitering. Jag har själv arbetat som företagssköterska i många år och vet att den onda ryggen kanske inte bara handlar om ont i ryggen fysiskt utan också om smärta för att någonting inte fungerar där hemma eller för att man är orolig för ekonomin och mycket annat. Det handlar om att se hela människan. Med en medicinsk rehabilitering och med en arbetslivsinriktad rehabilitering har vi möjlighet att se hela människan. Vi kan fråga: Hur har du det i din situation? Hur mår du? Vad kan vi göra för dig? Det kan vi göra i lugn och ro. En handläggare på Arbetsförmedlingen sade: Det kan hända att det kan börja med ett samtal i veckan. Sedan får vi se vilka insatser som vi kan göra för den här personen. Det handlar inte om en söka-jobb-kurs på tre månader från åtta till fem, utan det handlar om att fånga människorna där de är, se deras behov, se deras situation och fråga: Vad kan vi göra för dig? Sedan kan det bli en fortsättning i form av arbetspraktik och arbetsträning. Men den där bron över till Arbetsförmedlingen är inte enkelriktad. Orkar man det inte, klarar man det inte, och ser man att det inte fungerar ska man självklart komma tillbaka till sjukförsäkringen igen. Återigen: De som är sjuka och de som har daglig vård och behandling - jag riktar mig till Marie Nordén - och de som ligger på sjukhus och vilkas hälsotillstånd kan försämras av insatser på Arbetsförmedlingen ska naturligtvis ha kvar sin sjukpenning. Matilda Ernkrans talar om stängda dörrar. Ja, det var precis så det var. Nu har vi öppnat dessa dörrar och erbjuder många vägar tillbaka genom arbetslivsinriktad rehabilitering och stöd och hjälp på vägen. Sedan tror vi på människors möjligheter. Vi har inte låst dem ute.

Herr talman! Lika osant som ministerns löfte om att ingen som var sjuk skulle utförsäkras var, är det att beskriva den rödgröna sjukförsäkringen som en skiss. Vi har presenterat en överenskommelse som duger att regera utifrån. Direkt vid en valseger kommer de hårda och stelbenta tidsgränserna med prövning mot en låtsasarbetsmarknad och med en absolut tidsgräns då dagarna tar slut och den enskilde utförsäkras att avskaffas. Det kommer att göra skillnad direkt till det bättre i människors vardag. Det handlar om respekt för de människor som nu kämpar för att göra sina röster hörda. Det handlar om de många som har drabbats hårt av den borgerliga sjukförsäkringen och som nu med brutna röster försöker få någon att lyssna. De vill inte bli lämnade i passivitet. Men de vill inte heller förlora all sin värdighet, sin ekonomi och sin hälsa. Vi håller med. Det är inte anständigt för ett välfärdsland. De ska ha individuella bedömningar med rätt, plikt och stöd tillbaka till arbete. Vi tänker inte lämna människor i passivitet, utan varje person ska ha rätt att få bidra om så bara en timme om dagen. Sverige är ett bra land att leva i. Men faktum är att allt fler möter stängda dörrar. Ekonomin går med underskott och klyftorna ökar när skatten sänks på lånade pengar. Vart leder det? Redan i dag ser vi svaret, och vi vet var det kommer att hamna med fyra år till med samma borgerliga politik. Ett gott mått på ett land är hur man tar hand om sina sjuka och utsatta. Och Sverige sköter sig dåligt i dag. Ansvaret ligger hos socialförsäkringsministern. Det är uppenbart att dessa förändringar i sjukförsäkringen drabbar enskilda hårt. Det hjälper dem inte vidare. Det stänger dörrar, och det försätter människor i orimliga situationer. Regeringens snabba och stora förändringar i sin egen hemmasnickrade sjukförsäkringsmodell skapar stor oro bland människor. Handläggare hinner inte med sin arbetssituation, och enskilda försäkrade hamnar i orimliga väntetider. Det är inte anständigt för ett välfärdsland.

Herr talman! För Pernilla handlar det om att hon inte får vara sjukskriven, inte ens då hon opereras. Försäkringskassan menar att man följer regeringens regler och de intentioner som ministern hänvisar till och som hon tog upp i sitt tidigare anförande. Ministern måste kunna se konsekvenserna av regeringens nya regler och de intentioner som man har med sjukförsäkringen när sjukförsäkringen inte, som ministern säger i svaret, är trygg, säker och omfattar alla. När den som är sjuk inte kan arbeta, inte känner en trygghet, inte har ett gott skydd och inte får en aktiv rehabilitering utan en aktiv uppsägning av sin sjukförsäkring måste regeringen fundera på vad det är som har blivit fel. Den vårdande läkarens bedömning måste räknas, och diagnosen som patienten och personen i fråga har, inte kollektivet - man kan inte dra alla över en kam och säga att tiden är slut - måste räknas. Det kan väl ändå inte vara rätt med en administrativ gräns som väger tyngre än den faktiska diagnosen som den enskilda individen har? Varför ska det inte vara möjligt med rehabilitering utan att människor kastas ut ur systemet? Varför kan man inte säga att man behöver göra avstämningar utan att människor riskerar att förlora sin sjukersättning? Jag har aldrig förstått och inga som jag möter som är sjukskrivna och som drabbas av just dessa administrativa gränser har förstått varför det är så viktigt för regeringen att kasta ut människor ur systemet. Jag kan inte se att det finns något motsatsförhållande i att man faktiskt ser till att människor får hjälp att komma tillbaka men ändå har rätten att vara sjukskrivna när de är under operation. Då måste väl ministern ändå erkänna att det är någonting som har blivit så fel? Jag skulle vilja veta vad ministern anser om det.

Herr talman! Det är inte jag som har myntat ordet skiss, Matilda Ernkrans. Det är precis det som ni själva skrev och kallade det på DN Debatt. Där stod det: Det som vi ovan presenterar är en skiss. Det är inte jag som har levererat ordet skiss, även om det är precis det som jag tycker att det är. Att det skulle duga att regera utifrån tror jag att det är fler än jag som skulle sätta ett stort frågetecken för. Ni är inte överens i oppositionen när det gäller de tidsbegränsade förtidspensioneringarna. Det är väldigt många saker som ni inte är överens om. Att ni ska avskaffa tidsbegränsningen och återinföra förtidspensioneringarna, men först när människor är 58 år, tycker jag inte är en politik som är lämplig att regera med. Marie Nordén, sanningen är att 2006 när ni hade förlorat valet var det 770 000 personer som var utestängda. De fick ingen hjälp, de fick inget stöd, det var ingen som ringde till dem, och de fick ingen rehabilitering. Ni hade motsatt er satsningarna på företagshälsovård under alla år som jag satt i riksdagen. Vi har infört rehabiliteringsgarantin på 1,6 miljarder kronor. Vi har startat företagshälsovård, och vi har förbättrat ekonomin för personer med förtidspension. Ni särskilde bostadstillägget för pensionärer och gav ålderspensionärerna mer än förtidspensionerade i bostadstillägg. Ni särskilde dessa två grupper. Vi har nu ändrat detta så att pensionärer med förtidspension får lika mycket i bostadstillägg som ålderspensionärer. Dessutom har vi förstärkt Försäkringskassans budget. Jag menar allvar när jag säger att vi hjälper personer som är allvarligt sjuka och ger dem stöd och hjälp. Det är en trygg försäkring, och vi ger vägar tillbaka. År 2006 var 770 000 personer utestängda och kom inte tillbaka. Dörren var igenbommad. Vi erbjuder nu många vägar tillbaka. Jag tänker fortsätta detta arbete och ge hjälp, stöd och trygghet för de personer som behöver det och som tidigare har varit utanför.