Anslagen till kulturinstitutioner som påverkas av nya momsregler

Fru talman! Anneli Särnblad har ställt följande tre frågor till mig: dels varför jag som kulturminister inte såg till att frågan om minskade anslag till dessa kulturinstitutioner fördes in i den vanliga budgetbehandlingen och i demokratisk ordning kunde behandlas av riksdagen, dels vilken analys av effekterna för de enskilda institutionerna jag gjorde inför regeringens beslut den 21 december 2006, dels på vilket sätt jag gav de berörda institutionerna möjlighet att själva yttra sig inför det beslut som fattades av regeringen den 21 december 2006. Anneli Särnblads frågor tar sin utgångspunkt i det beslut om 2007 års regleringsbrev för Statens kulturråd som regeringen fattade den 21 december 2006. Där framgår att de bidrag till de enskilda scenkonstsinstitutionerna som Kulturrådet fördelar ska anpassas så att effekterna av förändringar i avdragsrätten för mervärdesskatt neutraliseras. Jag vill inledningsvis beklaga att den här processen har upplevts som otydlig och hastig. Jag är medveten om att det har skapat problem inom organisationer vilkas verksamhet sedan länge är planerad, och jag kommer framöver att göra mitt bästa för att underlätta planeringsförutsättningarna. Det är dock samtidigt viktigt att vara medveten om att politikens villkor innebär att vi måste vara beredda på relativt snabba förändringar för offentligt finansierade verksamheter. Jag vill ändå poängtera att frågan om de nya momsreglerna för kulturinstitutionerna kan ses från flera håll. Å ena sidan kan behoven på kulturpolitikens område alltid anses vara större än de befintliga resurserna, vilket säger mycket om kulturens utvecklingskraft och kulturskaparnas engagemang. Å andra sidan finns det ett gemensamt ansvar för att förvalta varje skattebetalares pengar på ett ansvarsfullt sätt. Utifrån dessa utgångspunkter anser jag att det i alla lägen är viktigt att resurserna nyttjas väl och att prioriteringar görs med hänsyn till helheten. Det ansvaret måste jag som kulturminister ta. Svaret på den första frågan är att regeringen i enlighet med bland annat lagen (1996:1059) om statsbudgeten före årsskiftet angav villkor för samtliga statliga myndigheters anslag och verksamhet i det årliga regleringsbrevet. Den ordningen gäller även Statens kulturråd. Beredningen av momsfrågan påverkades också av den knappa tidsramen i samband med regeringsskiftet, vilket ledde till att tiden för kommunikation blev kort. Det är jag den första att beklaga. Svaret på den andra frågan är att regeringens analys grundar sig på att förändringar i avdragsrätten som sådan inte ska leda till ett ekonomiskt tillskott. Därför har Kulturrådet fått i uppdrag att se till att bidragen till de institutioner som erhåller retroaktiv ersättning efter den 21 december anpassas så att effekterna av förändringen i avdragsrätten neutraliseras. Även framtida förbättringar av de ekonomiska villkoren till följd av avdragsrätten ska påverka statens bidrag. Sammanfattningsvis är det viktigt att understryka att de retroaktiva medel som utbetalats redan före den 21 december 2006 stannar i sektorn och innebär en reell och betydande förstärkning för scenkonstsområdet. Som svar på den tredje frågan vill jag påtala att även om ett brett remissförfarande är möjligt har regeringen ingen formell skyldighet att genomföra ett sådant förfarande. I det här fallet var det inte heller möjligt på grund av takten i processen. Det är också viktigt att i det här sammanhanget poängtera att Kulturrådet har fått i uppdrag att följa utvecklingen vad gäller förändrade avdragsregler och återbetalning av retroaktiv moms. Syftet är att få en bättre bild av hur berörda institutioner påverkas av de förändrade momsreglerna. Under år 2007 kommer myndigheten att redovisa sitt arbete för regeringen vid två tillfällen, och jag kommer att följa utvecklingen mycket noga. Vidare har Kulturrådet också fått i uppdrag att årligen pröva bidragen till institutionerna utifrån verksamhetsmässig prestation och ekonomisk situation samt utifrån kulturpolitiska prioriteringar. Jag känner mig säker på att Kulturrådet kommer att hantera sitt uppdrag på ett utomordentligt sätt och ta ansvar för en väl avvägd bidragsfördelning.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, kulturministern! Det är trevligt att ses i kammaren igen. Efter det att reglerna förra sommaren anpassats till EG-rätten har det framkommit att vi inte kan ha olika momsregler för olika typer kulturinrättningar. Kulturinstitutionerna litade på domstolarna och regeringen. De litade på att de pengar man räknade med skulle komma också skulle komma. Men sedan kom regeringsbeslutet, den 21 december, då regeringen tog tillbaka de retroaktiva pengarna. De som hade haft resurser och hunnit ansöka, de hann. De som inte hann, de hann inte. I något fall var en handläggande tjänsteman på Skatteverket sjuk. Då fick man inga retroaktiva pengar. Jag vill dock säga att det är glädjande att det i kulturministerns svar sägs att de pengar som betalats ut före den 21 december 2006 stannar i sektorn, i alla fall än så länge - det kan man lite grann känna nu efter ministerns svar. Fru talman! Scenkonstens föreställningar planeras ibland med flera års framförhållning med kontrakt, med avtal. Ministern säger i sitt svar att vi måste vara beredda på snabba förändringar för den offentligt finansierade verksamheten. Just det uttalandet kan man bli lite oroad av. Kommer det fler snabba beslut på kulturområdet som inte är förankrade i verksamheterna? Jag hoppas att ministern inser att uttalandet späder på en del av den oro som finns ute i landet när det gäller hållbarheten för kulturpolitiken under en moderatledd regering. De ogenomtänkta beslut som ministern nämner i sitt svar är snabba beslut. Det tycker vi är olyckligt. Det gäller att ha en framförhållning, en dialog och en förankring i verksamheterna innan beslut tas. Om vi ser på effekterna nu kan vi se att vissa drabbas hårdare än andra. Länsmusiken drabbas med 2 procent. Det kan låta lite, men för många ute i landet blir det fråga om en stor summa. Produktioner kommer att få läggas ned. I Kulturrådets rapport anser man att likabehandling borde säkerställas. Ministern var lite grann inne på det. Hon hoppas att det löser sig för framtiden. Ja, vi får verkligen hoppas det. Men vad är tanken egentligen nu beträffande tiden framöver? Det är det man får fundera på när det gäller den moderatledda regeringens framtidsvision på kulturområdet. Är det att regionerna och landstingen ska gå in med mer medel? Är det en sponsorfråga på de här områdena? Ska staten släppa mer ansvar? Fru talman! Jag undrar om den nya regeringen har fört en diskussion med de olika huvudmännen till exempel om länsmusikens finansiering. Om inte undrar jag när man tänker göra det. I förra debatten som vi hade, kulturministern, visade jag - även Siv Holma var inne på samma sak i den debatten - på att vi känner en viss oro om vissa län ska ta över mer ansvar särskilt om det är dina partivänner, kulturministern! De har ju i många fall sagt att man inte ska hålla på med kulturpolitik exempelvis i landstingen. Fru talman! Jag tycker alltså att det är viktigt att hela Sverige ska kunna ha ett levande kulturliv. Det finns nu en oro för om det kommer att bli så framöver. Blir det likvärdighet? Är det viktigt för den moderatledda regeringen med likvärdighet i hela Sverige - att Värmland, Norrland, Stockholm, Göteborg med flera ska ges lika goda chanser - eller ska det bli olikheter i vårt land?

Fru talman! Under en frågestund med regeringen - jag minns inte nu det exakta datumet - ställde jag en fråga till kulturministern. Frågan gällde ett annat datum, det vill säga det här med den 21 december och den brytpunkten. Vad jag minns av det svaret är - i alla fall som jag tolkade det - att kulturministern var intresserad av att göra det hela så rättvist som möjligt. Jag har tagit fram Kulturrådets rapport från den 19 februari. Där tar man upp just detta med effekterna och konsekvenserna av att vissa scenkonstsinstitutioner inte fick återföringen på rätt sida om datumet den 21 december. Man pekar på Göteborgs Symfoniker och även på Norrbottensteatern som hamnade på fel sida. Utöver de här exemplen har också små organisationer och institutioner - exempelvis Orionteatern, Strindbergsteatern, Cirkus Cirkör och Moderna Dansteatern - hamnat på fel sida om datumet. Det blir orättvist. Det är en positiv sak att man får behålla de pengar som man fick före den 21 december. Annat är det för dem som råkade ha stor otur - många gånger var det inte deras egen förtjänst så att säga, utan det kunde bero på sådant som att Skattemyndigheten varit sen vid sin handläggning. De här pengarna är oerhört viktiga för här nämnda organisationer. Jag hoppas på och skulle hemskt gärna vilja få ett positivt besked från kulturministerns sida om att särskilt se över detta att några har hamnat på fel sida när det gäller datum. Jag läser också att Kulturrådet säger: Enligt rådets mening präglas resultatet av regleringsbrevets bestämmelser i de nu aktuella fallen av en slumpmässighet som leder till att bidragsgivningen inte karakteriseras av den förutsebarhet och likabehandling som är önskvärt. Då uppfattar jag det som att Kulturrådet också har skickat med i sitt underlag till regeringen att göra någonting åt det. Ni har makten, och nu har också kulturministern chansen att komma med ett lite mer positivt besked än vad som har varit till dags datum.

Fru talman! Det är klart att det ska finnas en förutsebarhet och att det ska finnas en dialog. Det är fullkomligt självklart, och det förekommer också. Jag måste säga att jag har stort förtroende för Kulturrådet. Jag tycker att det här är en bra och genomarbetad rapport. De konstaterar också att flera av de institutioner som Siv Holma och Anneli Särnblad har nämnt tillhör de prioriterade. Man arbetar utifrån verksamhet, publik och de övriga prioriteringar som anges i regleringsbrevet. Sedan ska man inte heller glömma att skälet till att den här situationen uppstått är den lag som antogs i samband med att man införde kulturmomsen 1996. Då ville man undvika risken för dubbelsubventionering. Sedan har några av institutionerna med framgång fört diskussioner och vunnit det här målet. Men det behöver inte per automatik innebära att sektorn därmed ska få ett extra stort anslag som bara rullar på. Det kan hända att vi har olika prioriteringar vi vill göra. Jag kan också konstatera att Kulturrådet skriver i sin rapport på s. 8 att Kulturrådet önskar poängtera att som utgångspunkt för uppdraget gäller att bidragsanpassningen i slutänden inte ska leda till att institutionen eller organisationen har mindre medel att röra sig med jämfört med tidigare år. Jag vill att man har det i minnet. När somliga för diskussionen får man intrycket av att institutionerna har berövats pengar, men så är inte fallet. Många har, vilket jag är glad över att både Siv Holma och Anneli Särnblad tog upp, tvärtom fått väldigt mycket extra pengar och kunnat göra satsningar av olika slag som länge varit efterlängtade. Flera av dem nämns som exempel i Kulturrådets rapport. Men ingen kommer att få mindre pengar. Däremot har över 40 institutioner fått mycket mer än vad de hade räknat med när de började budgetåret 2006. De borde egentligen vara väldigt glada och är det också. Jag tolkar det som att man kommer att se över det här och göra en omprioritering från Kulturrådets sida. Det står också, fortfarande på s. 8, att för de fall det senare framkommer, att Kulturrådets anpassning varit felaktig till nackdel för en bidragstagare i inte helt ringa grad, torde detta kunna kompenseras inom ramen för de omprioriteringar som senare kan göras. Även om jag, än en gång, tycker att det var tråkigt att beslutet kom så pass sent och att många som trodde att de skulle få extra pengar inte fick det, tror jag att de flesta ändå kommer att uppfatta det som att det har blivit en klar förstärkning av hela scenkonstsektorn när vi går in mot slutet av 2007.

Fru talman! I Sverige ser förutsättningarna lite olika ut och kommer att så vara. Men tillgängligheten, att alla i Sveriges land ska kunna ha kultur omkring sig, är viktig för att vi ska kunna fortsätta att växa. Kultursektorn har betydelse för tillväxtsektorn och bidrar till vårt samhälle enormt mycket på olika sätt. Det är en närande sektor och ingen tärande sektor. Det vi funderar mycket på och väntar på med spänning, som jag sade senast i debatten med kulturministern, är den moderatledda regeringens visioner på kulturområdet. Är en likvärdighet er målsättning i framtiden? De pengar som institutionerna hade räknat med hade de budgeterat. Man hade planerat olika iscensättningar, olika orkestrar, musik och så vidare. Till exempel kommer Musik i Dalarna att drabbas, och de var väldigt oroliga när jag senast i dag talade med dem. Så ser det ut i hela Sverige. Det är ingenting som ministern kan gömma någonstans, för det är en känsla och en verklighet som finns där ute. När det gäller framtiden hoppas jag på kulturministerns mål att det ska ordna sig på alla sätt och vis. Det får vi verkligen hoppas. Men jag oroar mig för att för många ministrar i den moderatledda regeringen är skattesänkningar det främsta målet. Det är skattesänkningarna som är prioritet 1, ingenting annat står över det. Det har även kulturministern i tidigare debatter belyst. Att vi i Sverige kan se en stabilitet inom kulturpolitiken och att människor ska kunna utöva och uppleva kultur i hela Sveriges land är viktigt. Då gäller det att vi från riksdag och ni från regering tydligt satsar och ser till att det blir en likvärdighet och hållbarhet i Sveriges kulturvärld. Då frågar jag ministern: Kan ministern garantera här i dag att hon ska se till att det ordnar sig, som Siv Holma sade, för dem som nu har drabbats av att de hamnade på fel sida i den här frågan? Kan ministern säga att hon ska göra allt för att det ska ordna sig? Jag har också fullt förtroende för Kulturrådet, men jag är mer oroad för den moderatledda regeringens visioner på kulturområdet. Ge oss ett positivt besked. Ge oss också ett positivt besked, att den nya moderatledda regeringen är positiv till kulturpolitiken i framtiden och kommer att se till att satsa mycket pengar och att skattesänkningar inte går före det utan att man vill ha likvärdighet i hela Sverige på kulturområdet. Det handlar, som jag sade tidigare, om likvärdighet i hela Sverige. I Värmland, i Norrland, i Stockholm och i Göteborg ska man få goda förutsättningar. Ministern svarar: Snabba förändringar. Ja, men det är det som också är problemet. Kommer det fler snabba förändringar där verksamheterna inte är med? Man har planerat produktioner som skattebetalarna sedan plötsligt inte kommer att kunna ta del av. Det är ett onödigt arbete, kan man säga, och ett resursslöseri inom organisationerna.

Fru talman! Jag noterade att kulturministern inte hann svara på min fråga. Jag hoppas, precis om Anneli Särnblad, att vi får ett svar, åtminstone att kulturministern kan lova att se över vad som kan göras i den här frågan. Jag tror att den är väldigt viktig med tanke på att det är många scenkonstsinstitutioner som har erhållit bidrag och hade räknat med att få behålla de här pengarna, och så är det några som hamnar utanför brytpunkten. Det vore väldigt bra om vi fick ett svar. Jag har en annan fråga. Det är 55 miljoner som ska behållas av Kulturrådet och inte utbetalas. Kan kulturministern ge en vink om hur de här pengarna ska användas? Kommer de att användas till barnkulturen, vilket jag skulle tycka var intressant, eller hur kommer de att behandlas? Kommer de att gå till de scenkonstsinstitutioner som nu har fått reduceringar? Kulturministern läste ju upp att om det är några skavanker i beräkningen skulle man kunna återkomma.

Fru talman! Jag ska börja med Siv Holmas fråga så att jag inte glömmer den igen. Regeringens beslut den 21 december ligger fast. Det kommer inte att rivas upp, utan frågan ligger hos Kulturrådet, som jag nämnde i mitt tidigare svar. Det vill säga att det är där som omprioriteringarna görs. En del av de institutioner som Siv Holma var inne på, som inte hann få kontakterna klara med Skatteverket före den 21 december, finns också väl angivna, så det vet jag att Kulturrådet bevakar. Anneli Särnblad tog upp det som vi pratade om på förmiddagen under kulturutskottets möte, det vill säga kulturens närande och inte tärande. Jag fann mig själv citerad där - det tycker jag är glädjande - med anledning av den rapport som EU-kommissionen har beställt och som jag tror att vi kommer att få debattera ytterligare här. Det är glädjande, för det här är en sektor som har en viktig framtid för sig. Jag håller helt med om detta. Jobb och skattesänkningar - ja, det är prioriterat av regeringen. Det gick vi till val på och det är något som vi fortfarande står fast vid. Jag tycker inte att det är så märkligt att man vill prioritera skattesänkningar i ett land som är ett av de länder som har världens absolut högsta skatter, eller för att göra det lite mer tydligt: måndag, tisdag, onsdag och stora delar av torsdag går åt till skatt. Anneli Särnblad säger att hon hoppas på att den nya regeringen ska satsa väldigt mycket mer pengar på kultursektorn. Då ska vi veta att man samtidigt kommer att ta ännu mer pengar i skatt från svenska skattebetalare. Det hör ihop. Sedan hindrar det inte att det kan bli omprioriteringar och förstärkningar också inom den här sektorn, för det finns mycket som behöver göras. Man kan också läsa i våra program och i regleringsbrevet till Kulturrådet att det är självklart med kultur i hela landet. Det är inget nytt. Det har vi stått för hela tiden. Siv Holma tog slutligen upp de så kallade 55 miljonerna. Det var en uppskattning som gjordes, det vill säga så mycket som teater-, musik- och dansinstitutionerna trodde att de skulle få extra från den 1 januari och framgent på grund av de nya avdragsreglerna. Det handlar inte, har jag inhämtat från Kulturrådets hemsida i dag, om 55 miljoner utan snarare om 38 miljoner. Detta är en fråga som kommer att diskuteras, och den kan jag inte ge något svar på i dag. När det gäller barn- och ungdomskulturen står det att det är något som vi satsar på, och det gör också Kulturrådet genom de prioriteringar man gör inför 2007.

Fru talman! Ministern sade: Man får intrycket av att institutionerna fått mindre pengar. Så är inte fallet. Men det är så fallet är. De hade budgeterat en skattesänkning som de räknade med men som inte alla fick. Och den moms som de inte får in får de ändå betala tillbaka skatt på. Jag vill tacka ministern för en, som alltid, bra och trevlig debatt. Jag tror att vi kommer att ha många kulturdebatter i framtiden tillsammans här. Det är bra, så att vi lyfter upp och verkligen debatterar kulturens värde. Jag känner ändå en oro. Javisst, ni gick till val på skattesänkningar. Här handlar det inte om skatt i sig utan om vad man får ut av skatten. Jag hoppas på och längtar efter den moderatledda regeringens kulturvisioner. Kommer man att föra en politik där hela Sverige, från norr till söder, ska kunna ha samma chans att utöva kultur och samma chans att uppleva kulturen? Ministern hänvisar till Kulturrådet. Ja, jag har också stort förtroende för Kulturrådet. Men hur har ni tänkt när det gäller diskussionerna med huvudmännen i framtiden? Är det så att ni vill att staten ska lämna sitt ansvar och lägga ut mer på regioner och landsting i framtiden? Är det en finansiering och den väg som ni tänker gå? Som sagt: Jag ser fram emot kulturdebatter och att någon gång få höra den moderatledda regeringens kulturvisioner. De lär väl komma framöver får vi hoppas. Vi får väl se.

Fru talman! Anneli Särnblad, jag är säker på att vi kommer att ha många bra diskussioner. Jag uppskattar verkligen både ditt tonfall och din saklighet, för man behöver inte råskälla på varandra bara för att man ibland har olika uppfattningar. Min absoluta vision - det finns många visioner man kan ha - är att vi ska ha god kultur i hela landet, från norr till söder, från öst till väst. Men det finns också en hel del nya utmaningar att ta till sig. Det är därför som vi bland annat kommer att göra den kulturpolitiska översynen som jag kort har berört, och som jag så småningom hoppas kunna berätta mer om. Även där pågår framtagande av direktiv för att vi ska kunna få fram en proposition. En hel del av det arbetet är i gång. Jag tror att det kan bli väldigt spännande, för syftet är ju att stärka kulturen, inte tvärtom. Staten kommer även fortsättningsvis att ha ett stort ansvar för kulturområdet, inte minst när det handlar om kulturarvet, det vill säga våra minnesnycklar. Det är ett område som kommer att växa i betydelse alltmer, bland annat därför att tekniken utvecklas - man går till exempel över till digitalisering när det gäller arkiv och annat - men också därför att området i sig blir mycket större. Riksarkivets samlingar växer, tror jag, med en mil varje år. Vi talar om den rörliga bilden, vi talar om stillbilden som också kommer att kräva en hel del satsningar. En liten sista läsning ur Kulturrådets skrift, s. 26, som såväl Siv Holma som Anneli Särnblad varit inne på: Den ekonomiska situationen har på grund av de tillkomna medlen i retroaktivt återbetald moms förbättrats under 2006 för flera institutioner inom anslagsposten. I vissa fall har, som framgått, betydande belopp återbetalats till ett flertal institutioner. De återbetalda medlen har, som också framgått, använts för att på olika sätt konsolidera verksamheten. Flera exempel på hur man har gjort det finns också angivna på s. 26.