Amorteringskrav på bostadslån

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat finansministern hur hon ställer sig till Finansinspektionens förslag om amorteringskrav, om hon ser risker i att amorteringskravet dämpar hushållens konsumtion och om hon ser risker att amorteringskravet ökar tröskeln att komma in på bostadsmarknaden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Finansinspektionen meddelade den 11 november att de avser att införa ett amorteringskrav, vilket skulle innebära att nya bolånetagare ska amortera på sina bolån ned till 50 procents belåningsgrad. Finansinspektionen ska återkomma med ett detaljerat förslag inom några månader.

Hushållen i Sverige är både i ett historiskt och i ett internationellt perspektiv relativt högt skuldsatta. Hög skuldsättning hos hushållen innebär makroekonomiska risker och gör den svenska ekonomin mer sårbar. Finansinspektionens förslag syftar till att ytterligare stärka hushållens amorteringsbeteende och att minska riskerna med hushållens höga skuldsättning.

Samtidigt är det viktigt att gå försiktigt fram för att inte riskera betydande negativa effekter på den svenska ekonomin. Finansinspektionen uppskattar att ett amorteringskrav enligt förslagets utformning kan leda till en dämpning av konsumtionen med ca 0,5 procent på kort sikt, om man jämför med ett fall där inget amorteringskrav införs. På längre sikt förväntas den realekonomiska påverkan av ett amorteringskrav vara försumbar.

När det gäller den tredje frågan, om tröskeln att komma in på bostadsmarknaden, innebär ett amorteringskrav att hushåll som tar nya bolån behöver ha lite starkare ekonomi än utan amorteringskrav, allt annat lika, för att kunna hantera både räntebetalningar och amorteringar. Det kan innebära att den ekonomiska tröskeln för att äga sin egen bostad stiger. Det ska dock ställas emot det övergripande syftet med reformen - att minska risken för finansiella obalanser och att minska de makroekonomiska riskerna.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det borde inte vara någon som inte ser allvaret i den situation som vi har rörande den ökade skuldsättningen hos hushållen. Det här är någonting som OECD, Konjunkturinstitutet och inte minst Riksbanken pekar på som en av de största framtida utmaningarna för Sverige och för att bevara stabiliteten i den svenska ekonomin.

Orsaken till att det ser ut så här vet vi alla. Det beror på situationen på bostadsmarknaden. Vi har haft skenande bostadspriser under de senaste 25 åren. Orsaken till det är i sin tur att det byggs för lite och att det samtidigt är väldigt billigt och enkelt att få lån.

Då kan man tro att lösningen på detta är att det ska bli dyrare för svenska folket att låna. Jag kan dela den uppfattningen. Jag tycker till exempel att man borde se över ränteavdragen, som innebär direkta subventioner av räntekostnaderna. Men om man ger sig på själva amorteringen och tror att det sparas för lite i det svenska samhället har man helt missat utvecklingen i svensk ekonomi. Samtidigt som vi har varit lite för bra på att låna har vi varit väldigt bra, faktiskt ett av världens bästa länder, på att spara. Svenska hushåll har en hög sparkvot. Vi är duktiga på att spara i det svenska samhället. Men vi är ännu bättre på att låna.

Situationen beror alltså på en dysfunktionell bostadsmarknad.

Vi i Alliansen hade för avsikt att försöka komma till rätta med detta genom att öka bostadsbyggandet. Vi hade ett projekt som vi kallade Sverigebygget. Vi har inte fått några besked från regeringen om hur den avser att förhålla sig till Sverigebygget.

Kommer ni att fortsätta med den typen av överenskommelser som vi gjorde med kommuner och landsting, där man garanterar investeringar i infrastruktur mot att det byggs bostäder? Vad händer till exempel med Stockholmsuppgörelsen? Vi har inte fått några sådana besked.

Man har remitterat förslaget om att förenkla byggreglerna - eller kanske ännu värre: tappat det bakom något element.

För att bromsa upplåningen arbetade vi med att höja bankernas kapitaltäckningskrav, det vill säga mängden pengar de måste ha som säkerhet för de bostadslån de utställer.

Nu signalerar ni i regeringen - jag tolkar åtminstone statsrådet så - att ni ställer er positiva till amorteringskravet. Jag tror att det är ett stort misstag. Det kommer att slå mot konsumtionen, som statsrådet själv var inne på. Svenska folket behöver inte spara mer. Det sparar tillräckligt. Problemet är de skenande lånekostnaderna. Om vi ökar kraven på amortering kommer det att minska konsumtionen, vilket vi är överens om.

Om man lägger till alla de massiva skattehöjningar som den här regeringen föreslår, de största skattehöjningarna på nästan 20 år, kommer det att få allvarliga konsekvenser för konsumtionen. Sveriges ekonomi är beroende av att vi har hushåll med en stark köpkraft. Den samlade effekten av detta är att konsumtionen och hushållen nu kommer att drabbas ännu värre, utöver de skattehöjningar som regeringen har presenterat. Nu kommer det här som grädden på moset. Det kommer att få allvarliga konsekvenser för svensk ekonomi.

Jag skulle vilja ha en tydligare förklaring från statsrådet. På vilket sätt menar du att det här är det mest effektiva sättet att adressera frågan?

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för frågan. Jag tycker att det är väldigt bra att vi har den här typen av debatter i riksdagen.

Däremot blir jag lite bekymrad över det något hårda tonläget. Tidigare har det funnits en ganska bred samsyn i Sveriges riksdag om åtgärder kring finansiell stabilitet och makroekonomi och åtgärder för att förhindra finansiella kriser. Jag har öppet berömt den förra regeringen för att man tog den typen av initiativ och försökte föra samtal. Vi som sitter i den nuvarande regeringen välkomnade hela tiden detta under förra mandatperioden och deltog i samtalen. De kapitaltäckningskrav som Fredrik Schulte lyfter fram var till exempel någonting som togs i väldigt bred enighet i Sveriges riksdag. Den typen av enighet tycker jag är värdefull, och därför blir jag lite bekymrad över det tonläge som Fredrik Schulte nu använder i den här frågan.

Speciellt förvånande blir det i och med att det var hans egen regerings företrädare som lyfte den här frågan allra mest aktivt. Under förra året lyfte inte minst finansminister Anders Borg och även finansmarknadsminister Peter Norman fram frågan om amorteringskrav, inte bara i form av myndighetsföreskrifter utan även i form av lagstiftning. Man skulle ha en amorteringslag, pratade man om för drygt ett år sedan.

Det är väldigt märkligt att nu höra hur det är någon dödsdom för Sverige som skulle göra att konsumtionen fullständigt försvinner. Som jag nämnde i svaret finns det konsekvensberäkningar av förslaget. De ligger enligt min syn på ganska hanterbara nivåer. Det handlar om 0,5 procent i minskning av konsumtionen på kort sikt, och på längre sikt säger man att det inte är några konsekvenser alls.

Jag kan hålla med om att den konsekvensen är olycklig. Jag skulle också önska att man inte fick den konsekvensen. Men den konsekvensen måste ställas mot alternativet. Om man inte gör tillräckligt mycket och inte vidtar åtgärder för att minska den finansiella risk som en hög skuldsättning ändå innebär riskerar man att i stället dra på Sverige en finansiell oro, eller i värsta fall en finansiell kris.

Det vet vi mycket väl konsekvenserna av, inte minst i form av minskad konsumtion. Vi har många av oss varit med om 90-talskrisen och den enorma turbulens som där uppstod. Svenska staten gick från att ha bland de bästa statsfinanserna i västvärlden till att ha bland de sämsta statsfinanserna på bara några år just för att man var tvungen att gå in och rädda i en finansiell kris som uppstod.

Den läxan måste vi ha lärt oss vid det här laget. Där ska vi inte hamna igen. Vi måste vidta åtgärder. Detta är vad myndigheterna som har ansvar för att värna den finansiella stabiliteten gemensamt har ställt sig bakom på det finansiella stabilitetsrådet för några veckor sedan där också jag var med. Alla myndigheter sa gemensamt: Detta är en risk som vi måste hantera.

Jag noterar också att Fredrik Schulte lyfter fram minskade ränteavdrag som ett alternativ. Det är en fråga som också jag har lyft fram i den allmänna debatten. Jag för gärna samtal med till exempel Fredrik Schultes parti om det skulle vara en väg framåt. Men jag tror inte att Fredrik Schulte ska inbilla sig att minskade ränteavdrag inte skulle ha någon effekt på konsumtionen.

Om man minskar ränteavdragen kommer det att få liknande effekter. Att ställa det som något slags alternativ som inte skulle ha några negativa aspekter ur konsumtionssynpunkt känns för mig lite märkligt. Låt oss gärna föra samtal om hur vi gemensamt kan hitta en väg framåt för att lösa frågorna.

Jag skulle vilja uppmana Fredrik Schulte att lyssna lite grann till de rekommendationer som kommit från de myndigheter som väldigt noggrant har analyserat situationen och lyssna till de företrädare som företrädde Fredrik Schultes parti under valrörelsen och lyfte just den här reformen som ett förslag på hur man skulle kunna hantera riskerna med hushållens skuldsättning.

Det känns lite synd att man bara för att det har varit ett val helt plötsligt ska gräva djupa skyttegravar i den här frågan. Det känns väldigt onödigt.

Herr talman! Här grävs inga skyttegravar. Jag fick nästan känslan av att statsrådet hade den långa utläggningen om historiken bakom frågan för att själv slippa svara på sakfrågan och göra den politiska utläggningen kring det.

Det är mycket riktigt så att den här frågan lyftes fram av den tidigare regeringen. Men det var också en regering som insåg värdet av att hushållen har en stark köpkraft. Nu har vi en regering som lägger fram förslag om skattehöjningar på 23 miljarder för samhället. Det är klart att det kommer att slå mot inkomsttagarna som får höjda inkomstskatter.

Det kommer att slå mot lönekollektivet genom de höjda arbetsgivaravgifter som regeringen nu föreslår. Det sa till och med din kollega statsrådet Magdalena Andersson i en debatt för bara två timmar sedan. Effekten av de höjda arbetsgivaravgifterna kommer att vara att vi får en negativ lönepress som i förlängningen innebär lägre löner.

Därtill har vi en situation där regeringen inte tar frågan om bostadsbyggandet på allvar. Man återremitterar eller gömmer förslag om att förenkla byggandet och tar inte ansvar för de överenskommelser som den tidigare regeringen slöt med till exempel kommunerna i Stockholm och Stockholms läns landsting. Man tänker inte berätta hur man förhåller sig till hela frågeställningen kring Sverigebygget som den tidigare regeringen presenterade.

Jag är öppen för skattehöjningar. Jag är öppen för att sätta amorteringskrav eller att avskaffa ränteavdrag. Men det måste ske i utbyte mot att hushållen får lättnader i andra delar av ekonomin, till exempel i form av jobbskatteavdrag. Det är ett perspektiv som regeringen är fullständigt ointresserad av. Ni vill jättegärna på alla möjliga sätt införa skatter som minskar den disponibla inkomsten hos hushållen. Det är här skon klämmer.

Statsrådet skulle kunna ställa sig upp och säga: Eftersom jag ser så allvarligt på situationen på den svenska bostadsmarknaden tycker jag att det är värdefullt att vi avskaffar ränteavdragen eller inför ett amorteringskrav. Men för att inte strukturellt försämra i andra änden, det vill säga konsumtionsänden av ekonomin, är jag öppen för att ta de nya skatteintäkterna för att finansiera skattesänkningar.

Då skulle vi ha en fruktbar diskussion. Men det är regeringen inte intresserad av. Det är precis som i frågan om den gröna skatteväxlingen. Det finns ingen grön skatteväxling hos Miljöpartiet längre. Det finns bara grön skattehöjning. Man tar och höjer skatterna på det som skadar miljön, och sedan tar man pengarna för att höja bidragen. Då blir det inte längre en konstruktiv diskussion.

Det är mot den bakgrunden som jag skulle vilja ha ett tydligt svar på var regeringen står. Kommer ni att verka för att införa ett amorteringskrav och att hushållen får en lägre konsumtion utan att i andra änden till exempel införa ett till jobbskatteavdrag eller liknande? Vad får det för effekter på den redan dysfunktionella bostadsmarknaden?

Eftersom ett amorteringskrav bara kommer att gälla nya bostadslån kommer det att skapa en situation där det blir ytterligare svårare att ta sig in på bostadsmarknaden och att få till byggnation av nya lägenheter.

Herr talman! Jag håller med Fredrik Schulte om att det byggs alldeles för lite. Det är vi helt överens om. Därför beklagar jag att byggnationen tvärnitade efter valet 2006 och att det har stått stilla alldeles för länge. Det är en anmärkningsvärd situation vi har haft där det har byggts alldeles för lite under den borgerliga regeringens tid.

Jag är glad över att vi med den budget som ska diskuteras i morgon försöker få möjlighet att satsa på 250 000 nya bostäder fram till 2020. Det är ett tufft mål, och det är bra för Sverige att vi sätter igång med rejält med byggande. Vi sätter också upp incitament för energieffektivisering och en upprustning av miljonprogrammet, vilket är mycket bra för Sverige.

Jag är personligen lite gammaldags av mig. Jag tycker att den som tar ett lån också ska betala av det. Det är min personliga uppfattning. Tar man ett lån ska man också klara av att börja att betala av lite grann.

Vi fick en kommentar här om att det blir sådana fruktansvärda skattehöjningar, och därför kommer inte människor att kunna betala sina lån längre. Jag vill bara påminna om att de som får skattehöjningar är de som tjänar över 50 000 kronor i månaden. Det är från den summan och uppåt som vi fasar ut jobbskatteavdraget.

Det byggs för lite. Det håller jag med om. Vi behöver satsa betydligt mer. Därför behöver vi göra de investeringar som samarbetsregeringen nu har aviserat och som jag verkligen hoppas att vi kan få igenom genom att vi försöker att hitta blocköverskridande gränser.

Herr talman! Det var bra att Monica Green lyfte fram en del av svaret. Självklart har regeringen höga ambitioner när det gäller bostadsbyggande. Vi har ett mål om att bygga 250 000 bostäder under den närmaste fem- till sexårsperioden fram till 2020.

Vi kommer bland annat att använda hög investeringstakt i infrastruktur just för att stimulera fram nya möjligheter för bostadsbyggande och framför allt när det gäller storstäderna också bygga kollektivtrafik för att göra det möjligt att expandera bostadsbyggandet. Jag vet att den grön-röd-rosa majoriteten i Stockholms stadshus har höga ambitioner att bland annat bygga hyresrätter.

Jag blir återigen lite förvånad över Fredrik Schultes ingång i debatten när han säger att man visst kan införa ett amorteringskrav, men då måste man kompensera genom sänkta skatter. Men det var de facto inte det som Moderaterna gick till svenska folket och sa inför valet. Då sa man dels att man skulle införa ett amorteringskrav - till och med en amorteringslag - dels att man inte skulle sänka några skatter under överskådlig tid. Där faller det resonemang som Fredrik Schulte lyfter fram som en avgörande fråga i den här debatten. Det gör mig lite förvånad.

Återigen: Jag är inte intresserad av att skapa konflikt i debatten. Jag är tvärtom, vilket jag har uttryckt tydligt på Dagens Industris debattsida, i många intervjuer och i många sammanhang, intresserad av att föra en dialog i frågorna och försöka hitta lösningar. Jag är absolut beredd att föra samtal med Fredrik Schultes parti och se om vi kan hitta sätt att skapa en finansiell stabilitet och använda pengar för att kompensera hushållen, till exempel för att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden.

Jag är intresserad av att höra vad Moderaterna har för förslag när det gäller dessa frågor. Som jag har varit tydlig med i den här debatten och tidigare tycker jag att frågorna om finansiell stabilitet är för viktiga och för centrala för Sverige och för svensk ekonomi inför framtiden för att vi ska göra partipolitik av dem och söka snabba poänger. Här är det mycket viktigare att vi är ansvarstagande och försöker hitta vägar framåt.

Det gör man i dialog, och jag inbjuder Fredrik Schulte och hans parti att föra denna dialog med oss. Jag hoppas att ni är beredda att ta den.

Herr talman! Låt oss göra klart för oss hur det står till med bostadsbyggandet. De 250 000 bostäder som är planlagda sedan flera år tillbaka var alltså någonting som det inte fanns någon som helst politisk oenighet om. Det som Alliansen gjorde var att vi gick fram med ett förslag som vi kallade Sverigebygget, som skulle innebära ytterligare 150 000 bostäder. Det kan vara värt att notera för till exempel Monica Green att antalet färdigställda bostäder i år är fler än det var 2006, när vi hade den kanske starkaste högkonjunkturen på 40 år.

Den förra regeringen hade som ingångsvärde att höjda skatter på arbete och företagande är någonting som är negativt för ekonomin. När man inte höjer skatter på jobb och företagande finns det utrymme för att till exempel införa ett amorteringskrav. Men nu vill man lägga på höga skatter. Det är skatter för vanliga löntagargrupper, Monica Green. Ni höjer skatten för alla som tjänar mer än 35 000. Om man dessutom lägger på ytterligare pålagor på svenska folket och hushållen får man en sammantagen effekt som inte är bra. Det är mot denna bakgrund man måste se frågan.

Vi har en regering som föreslår genomförande av de största skattehöjningarna på decennier. Nu får vi hoppas att det inte blir av i morgon. Men detta, tillsammans med ytterligare amorteringskrav, får en rent ut sagt negativ effekt på den svenska konsumtionen.

Herr talman! Vi är tydligen överens om att det byggs alldeles för lite och att vi vill göra någonting åt det. Det tycker jag är bra. Där har vi en grogrund för att vi ska kunna samarbeta. Vi behöver mer samarbete nu, inte mindre. Vi behöver se till att vi får stabilitet i det här landet och se till att vi kan se framåt.

I samarbetsregeringens budget finns förslag på 250 000 nya bostäder fram till 2020. Vi hoppas på att det går igenom. Jag beklagar att byggnationen tvärnitade efter valet 2006. Vi skulle behöva se framåt och hjälpas åt i de svåra situationerna. Jag är glad över att finansmarknadsministern också sträcker ut en hand och tycker att vi ska försöka ha så lite käbbel som möjligt i det här och inte försöka ta kortsiktiga politiska poänger.

Som jag sa i mitt förra inlägg tycker jag att den som tar ett lån också ska fundera på hur man betalar av det. Den som är satt i skuld är inte fri.

Herr talman! Jag vill återigen tacka interpellanten för att han tog upp denna fråga. Jag har försökt att vara helt ärlig i debatten och säga att reformer för att till exempel öka amorteringstakten i form av amorteringskrav eller minskade ränteavdrag absolut kommer att få konsekvenser i ekonomin. Det kommer att få konsekvenser för konsumtionen. Det är i mitt tycke väldigt begränsade konsekvenser, men konsekvenser får det.

Däremot vet vi, vilket jag också har försökt vara tydlig med, att alternativet att inte göra någonting är betydligt värre - i alla fall i mitt tycke. Det har också kommit varningar från så gott som samtliga myndigheter som har som ansvar att bevaka dessa frågor och som har en enorm kompetens och erfarenhet av det finansiella systemet och finansiell stabilitet. Det har även kommit varningar från internationella aktörer, som Internationella valutafonden, EU-kommissionen och många andra, som varnar för att den höga skuldsättningen hos svenska hushåll är en finansiell risk som kan leda till finansiell instabilitet.

Just därför önskar jag verkligen starkt att vi kan se lite längre än bortom de kommande omröstningarna här i riksdagen. Vi borde se längre för att ta ansvar för svensk ekonomi. Återigen: Jag och hela regeringen har bjudit in till samtal om dessa frågor för att vi ska kunna hitta gemensamma lösningar. I dessa samtal handlar det såklart inte bara om att försöka driva igenom regeringens synpunkt. På det sättet får man inte någon stabilitet eller enighet. Det handlar om att lyssna och ta till sig synpunkter. Jag är absolut beredd att ta till mig synpunkter och förslag på hur man kan se till att stimulera hushållen på andra sätt. Låt oss inte fastna i debattens höga känslovågor, utan låt oss försöka se diskussionen på längre sikt och sätta oss och hitta gemensamma lösningar framåt.

Jag tycker att historiken visar att vi kan lyfta oss när det gäller sådana här avgörande frågor för Sveriges framtid. Jag hoppas att vi allesammans är mogna att göra det nu igen.

Överläggningen var härmed avslutad.