Alternativ till sysselsättningsfasen

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig vad som konkret har skett i frågan om att fasa ut sysselsättningsfasen sedan debatten i maj och vad det är för jobb och utbildning som personer i sysselsättningsfasen kommer att få. Jag har även fått frågan om det svar jag tidigare lämnat, att de sociala företagen inte ska känna oro, kvarstår och vilket besked jag har till alla de företag som påbörjat en avveckling av sina verksamheter.

Katarina Brännström har frågat mig hur jag avser att se till att de som i dag är inskrivna i sysselsättningsfasen erbjuds ett meningsfullt alternativ.

Det är i dag ett mycket litet antal av deltagarna i fas 3 som går vidare till arbete eller studier. Till skillnad från den tidigare regeringen, som ansåg det tillräckligt att bara sysselsätta människor, anser den nuvarande regeringen att deltagarna i fas 3 ska erbjudas riktiga jobb eller utbildning men också aktiva insatser som för dem närmare arbetsmarknaden.

För deltagare i dagens fas 3 har regeringen infört en särskild studiesatsning med möjlighet att studera i upp till ett år, med bibehållet aktivitetsstöd, vid komvux, universitet och högskola samt inom yrkeshögskola. Förordningen om extratjänster trädde i kraft den 1 november 2015.

Den 17 december 2015 fattade regeringen beslut som bland annat innebär ett genomförande av de förslag som fanns med i budgetpropositionen för 2016. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 februari, med andra ord om några dagar. Jag vill ta tillfället i akt och redogöra för samtliga förändringar som berör deltagare i nuvarande fas 3.

Regeringen utvidgar extratjänsterna till att även omfatta verksamhet hos myndigheter som utövar offentliga befogenheter. Inflödet av nya deltagare till dagens sysselsättningsplatser stoppas, och sysselsättningsplatserna ska vara avvecklade till den 31 januari 2018. De nya reglerna innebär att Arbetsförmedlingen ska genomföra en successiv avveckling av sysselsättningsplatserna under en tvåårsperiod. Samtidigt ökar regeringen möjligheterna för dem som har varit arbetslösa under längst tid att ta del av arbetsträning.

Personer som står långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta flera insatser som följer på varandra. Regeringen anser att arbetsträning är en viktig byggsten som, till skillnad från sysselsättningsplatserna, ställer krav på anordnare att anpassa insatsen utifrån de behov som deltagaren har för att komma närmare arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också sett över jobb- och utvecklingsgarantin, som är alltför detaljreglerad, vilket är hämmande för individer och arbetsförmedlare. I dag är jobb- och utvecklingsgarantin indelad i två inledande faser med specifika insatser i varje fas, och det ställs krav på att omfattningen av tid i aktiviteter ska ligga på en specifik nivå.

Dagens detaljreglering innebär att individer inte alltid kan erbjudas just de insatser de bedöms behöva, och därför avskaffas nu fasindelningen. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen kan erbjuda insatser som utgår från varje individs behov och förutsättningar för att öka utflödet till arbete och studier. Arbetsförmedlingen har också tillförts ökade medel för att kunna ge individanpassade insatser.

Ytterligare förändringar som sker från den 1 februari 2016, för samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin, är att det blir möjligt att deltidsstudera under sex månader vid sidan om deltagande i garantin. Regeringen förlänger också möjligheten till studier i svenska för invandrare inom garantin från sex till tolv månader. En ny satsning införs på yrkesinriktade kurser inom bristyrken på folkhögskola i upp till 24 månader. Studier i svenska för invandrare och i bristyrken ska kunna ske med bibehållet aktivitetsstöd.

Jag vill också återigen understryka att regeringen anser att de arbetsintegrerande sociala företagen gör en stor insats när det gäller att skapa arbetstillfällen för människor som varit arbetslösa länge. Dessa företag driver näringsverksamhet med övergripande mål att integrera människor som har stora svårigheter att få eller kunna behålla ett arbete, i samhälle och arbetsliv och där de anställda oftast uppbär olika typer av arbetsmarknadspolitiska stöd. Många sociala företag som i dag anordnar sysselsättningsplatser i fas 3 är också anordnare av arbetsträning i jobb- och utvecklingsgarantin.

Med de förändringar som nu görs bedömer jag att arbetsintegrerande sociala företag fortsatt ska kunna ha en mycket viktig roll när det gäller att ge dem som står längst ifrån arbetsmarknaden en väg tillbaka. Regeringen kommer också att fortsätta dialogen med de arbetsintegrerande sociala företagen.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Ett vallöfte från den nuvarande regeringen var att man direkt efter valet skulle fasa ut sysselsättningsfasen för att ersätta den med framför allt extratjänster inom offentlig sektor. Detta har skapat en stor oro för dem som nu finns i sysselsättningsfasen. Dessutom är de ideella organisationerna en viktig motor i migrationsmottagande och så vidare, och de har också gjort stora insatser för de personer som har funnits och finns inom sysselsättningsfasen. Den genomsnittliga tid de har varit borta från den reguljära arbetsmarknaden har uppgetts vara mellan sju och åtta år. Det handlar alltså om personer som har varit borta mycket länge från den reguljära arbetsmarknaden. Där har organisationerna kunnat se varje individ och kunnat ta emot dem på ett bra sätt, som brobyggare, för att de sedan ska kunna komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Från och med den 1 februari kommer det inte att bli några fler nya platser inom sysselsättningsfasen, hörde vi av ministern. Därför är oron också stor bland de människor som i dag närmar sig en period då de skulle kunna få en sysselsättningsplats.

Secondhandförsäljning är något som många organisationer bedriver. Där har många människor som ingått i sysselsättningsfasen fått arbete. Redan nu säger de organisationer som bedriver secondhandförsäljning att de har färre sysselsatta nu än tidigare. Man har inte vågat ta in fler eftersom man inte har vetat hur det skulle bli.

Jag har egentligen mest frågor om hur extratjänsterna kommer att utformas och om vilka besked ministern kan ge dem som är oroliga för vad som kommer att hända. Är extratjänsterna ett annat namn på beredskapsjobb, som vi hade 1970-talet? Jag och många med mig fick beredskapsjobb inom offentlig sektor efter att vi hade tagit studenten. Jag var till exempel elevassistent. Det var absolut inget skyddat jobb, utan man kom dit och började jobba direkt. Om det är på det sättet det ska bli går det inte att jämföra med hur det i dag är inom sysselsättningsfasen.

Många av de 40 000 som i dag finns i sysselsättningsfasen står väldigt långt från arbetsmarknaden. När de nu ska ut i offentlig sektor, som redan är väldigt pressad eftersom det kommer många nya invånare till Sverige, utgår jag från att de behöver handledning och en bra introduktion. Under de 23 månader som sysselsättningsfasen ska fasas ut kommer ungefär 2 000 personer per månad att lämna den sysselsättning de har i dag och gå över till extratjänster. De ska härbärgeras framför allt inom kommuner, om jag har förstått det rätt.

Hur ska kommunerna mäkta med ett bra mottagande och en bra introduktion? Jag talade alldeles nyss med en chef på SKL, som inte riktigt visste hur detta ska gå till. Det blir alltså successivt 2 000 personer per månad som ska ut i offentlig sektor.

Jag har många frågor om just extratjänsterna. Kommer civilsamhället att finnas med över huvud taget när det gäller dessa tjänster?

Herr talman! Faktum är att det har gått 15 månader utan en enda konkret åtgärd från regeringen trots de stora vallöftena om en snabb avveckling och en väldigt hög svansföring när det gällde att avveckla fas 3. Men är man oförberedd och inte har gjort sin hemläxa blir det inte mycket resultat.

Vi ser nu en regering som kanske är den svagaste och minst effektiva som Sverige har haft i modern tid. Det är inte mycket som lyckas. Nu berättar Ylva Johansson i sitt svar om alla de färska beslut som har fattats av regeringen. Men vägen till de resultat man vill uppnå är lång, mycket lång.

Avvecklingen är inte så enkel. När i tid kommer fas 3 verkligen att vara avslutad, och hur ser det ut då? Det är en intressant fråga. Oddsen för att detta ska kunna klaras av inom två år är väldigt höga.

Vad värre är: Hur ska kommuner och landsting mäkta med att skaka fram alla dessa extratjänster? Det är det ingen som vet. Jag har talat med många både vid Arbetsförmedlingen och inom kommuner. De säger att de inte kommer att klara av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Faktum är att det nu är all time high i fas 3 med närmare 40 000 platser. Alla dessa ska alltså avvecklas på två år och ersättas med något annat. Varje person ska få en individuell bedömning, säger Ylva Johansson. Hur är detta möjligt på så kort tid? I de flesta kommuner har man inte ens påbörjat arbetet.

I Arbetsförmedlingens rapport Prognos för utbetalningar 2016-2020, som kom i förrgår - den är väldigt intressant - skriver Arbetsförmedlingen att regeringens mål är mycket ambitiösa. Traineeplatserna och extratjänsterna kräver mycket. Det måste finnas ett mycket nära samarbete mellan Arbetsförmedlingen och kommuner, vilket tar mycket lång tid och ännu inte fungerar. Man skriver att åtgärderna därför kommer att öka i förhållandevis långsam takt.

Likaså beskriver man att det har varit mycket svårt att få fram platser på komvux. Man beskriver att flyktingsituationen, som kommer att pågå i flera år och vara ett stort problem för kommunerna, kommer att vara det som prioriteras. Man kommer inte att mäkta med att avsätta tid för traineejobb, utbildningskontrakt och extratjänster som regeringen och Ylva Johansson menar.

Dessutom är det intressant att det i rapporten står att man tror att arbetslösheten i Sverige kommer att vara 7,5 procent år 2020, vilket är långt mer än i länder som Tyskland och Storbritannien.

Man är tveksam inom både SKL och Arbetsförmedlingen, och många är också bekymrade över alla dem som inte kommer att klara av studier eller de jobb som extratjänsterna innebär. Vad ska de göra? Vilka särskilda åtgärder tänker sig ministern för dessa människor som har hinder och problem av olika slag, som kanske gör att de i princip kan anses vara icke-anställbara? Arbetsförmedlingen har uttalat att man vill behålla en del av fas 3-platserna. Hur blir det med det? Det vore intressant att höra.

Ylva Johansson talar mycket om jobb och om vad som ska ske. Jag tycker dock att man tar väldigt lätt på den enorma utmaning man står inför. Vad kommer att hända när vi ser att arbetet i dag inte ens är påbörjat? Utmaningarna för kommuner och Arbetsförmedlingen är så stora att alla jag har talat med säger att det är en omöjlig uppgift. Vad säger regeringen om det?

Herr talman! Tack för möjligheten att återigen diskutera den här frågan! I går var jag här på frågestunden och ställde frågan om fas 3. Det är nu väldigt snabba ryck på frågestunderna, så vi hann inte riktigt utveckla frågan. Därför anslöt jag mig till debatten i dag.

I går sa arbetsmarknadsministern till mig: Det förvånar mig att Désirée Pethrus tycker att fas 3 var en bra åtgärd. Jag har ingen anledning att försvara själva åtgärden. Däremot vill jag väldigt gärna försvara de människor som känner en stark oro i dag.

Jag har vid flera tillfällen under hösten mött de sociala företagen. De säger: Vi vet inte riktigt vad som ska hända. Det är klart att det inte är bra om de inte kan ge tydliga signaler till de sköra personer som finns i deras verksamheter. Det är människor som kanske har varit sjukskrivna i fem, sju eller nio år och som sedan har börjat komma in i en social gemenskap och så småningom kanske är på väg mot arbetslivet. Stämmer de siffror som jag har fått tidigare från Arbetsförmedlingens mätningar var 89 procent av deltagarna nöjda med insatsen de fick. Jag hittade också en annan siffra. År 2013 fick 63 procent jobb i någon form.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att många av de här människorna undrar: Okej, om vi nu inte ska ha den här insatsen, ska vi verkligen kunna gå in i en vanlig tjänst eller en traineetjänst ute i välfärdssektorn? Jag är inte så säker. Precis som jag nämnde i går finns det ett internt pm som tydligen har läckt, i alla fall enligt en artikel som jag hittade på nätet, från Arbetsförmedlingen under 2015. Arbetsförmedlingen skriver att det finns personer som står mycket långt från arbetsmarknaden och som varken kommer att vara aktuella för extratjänster i välfärden eller kommer att kunna tillgodogöra sig utbildning. Därför säger man att man vill behålla en del fas 3-platser, trots att programmet avvecklas.

Då tänker jag så här: Ja, men då vill man väl ha kvar någon form av arbetsträning, det som sker i de sociala företagen i dag. Där får man i lite skyddade former börja känna sig för, börja gå till ett arbete, skapa en rutin kring sin dag men också utveckla potentialer som man har. På ett socialt företag var det en kvinna som hade börjat göra jättefina väskor med olika applikationer, som hon var duktig på. En man gjorde webbtidningen åt det sociala företaget och tränade sig på det. Han kanske kan få jobb inom den sektorn. Det är klart att vi måste ha den typen av verksamheter kvar. Det är därför vi blir lite oroliga. Hur ska det här med extratjänster i välfärden kunna tillgodose alla de här personernas behov?

Nu sägs det i svaret att det här ska fasas ut under två år. Det är bra att det inte ska ske på en vecka eller två, men frågan är: Kommer insatserna att räcka?

Det är lite motsägelsefullt att först säga att fas 3 var jättedåligt och sedan att de här personerna kanske kommer att behöva arbetsträning. Nu backar man ju lite. Man tänker sig inte bara traineetjänster, utan det pratas också i svaret från arbetsmarknadsministern om arbetsträning.

Frågan är: Vad är det för arbetsträning? Var ska den ske? Kan den inte ske hos de sociala företagen i framtiden?

Herr talman! Jag tycker att det är en ganska deprimerande syn som Moderaterna här ger uttryck för när man på något sätt inte ser några möjligheter i människor.

Efter åtta år av en misslyckad moderat politik på arbetsmarknadsområdet, där man har låst in människor i fas 3, ställer man sig nu tvivlande till att människor ska kunna få ett individuellt bemötande av Arbetsförmedlingen. Där ska man kunna se var och en och se vad människor behöver ha för stöd. Det handlar också om att se att människor kommer att kunna tillgodogöra sig utbildning.

Jag var på Arbetsförmedlingen i måndags. En kvinna som var i sysselsättningsfasen såg nu möjligheten att äntligen få studera och tillgodogöra sig en utbildning för att kunna ta ett arbete. Det handlade om att kunna jobba inom barnomsorgen. Det var en fantastisk utveckling för henne att kunna utbilda sig och sedan få jobb med lön i stället för att befinna sig i fas 3. Ersättningen där ser väldigt olika ut, men framför allt har det fungerat som en inlåsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har faktiskt inte mött någon - jag vet inte om Lotta Finstorp har gjort det - som längtar till fas 3. Man kunde nästan få intrycket att människor, när de befinner sig i de här olika delarna, ser fram emot att äntligen få komma till fas 3. Jag har tvärtom mött människor som är väldigt oroade för vad som ska hända med dem. Hur blir det om de inte kan få det stöd som Arbetsförmedlingen ger dem i form av riktade åtgärder, individuella planer, utbildningsinsatser, praktik eller vad de nu kan behöva ha och hamnar på en del ställen? Désirée Pethrus ger uttryck för att en del är väldigt nöjda. Jag har inte träffat någon som har varit nöjd med ersättningen.

Framför allt handlar det om att de måste få en möjlighet att komma ut i arbete. Sedan vet vi att det finns andra delar i arbetsmarknadspolitiken. Samhall skulle till exempel kunna vara en väl fungerande plats för en del av de personer som befinner sig här. Men jag tror att extratjänster med en kollektivavtalsenlig lön är ett mycket bättre sätt att hantera människor i arbetslöshet än att låsa in dem i fas 3.

Herr talman! Låt oss påminna oss om hur det lät när man införde fas 3. Då var argumentet att det skulle vara avskräckande. Man skulle ge upp om människor. När de hamnade där skulle de inte längre få några insatser från Arbetsförmedlingen. De skulle placeras i fas 3 som en slutstation.

Det är en människosyn som regeringen och vi socialdemokrater inte delar. Det finns alltid hopp om människor. Det finns alltid en möjlighet till progression. Sedan ska man självklart ha respekt för att det finns en komplexitet i detta. Det är väldigt många människor som i dag befinner sig i fas 3. De har olika förutsättningar. Många av dem är sköra, och många står väldigt långt från arbetsmarknaden. Då kommer det att krävas flera olika insatser för att kunna hjälpa människor vidare in i arbete eller på väg till arbete.

Katarina Brännström låtsas som om hon inte hör mitt svar. Jag går igenom de olika delar som regeringen har infört. Det kommer att krävas många olika delar i detta. Det har jag redogjort för i svaret.

Lotta Finstorp jämför med beredskapsarbeten. Det är väl inte riktigt jämförbart. Många gånger är det här kanske skörare personer, som står längre från arbetsmarknaden än vad Lotta Finstorp gjorde när hon hade ett beredskapsarbete. Men det är riktigt att det innebär en förstärkning när det gäller extratjänster eller särskilt anställningsstöd i verksamheter, och man får ett ganska generöst handledarstöd för att finansiera det stöd som personen kan behöva ute på arbetsplatsen för att kunna fungera i en ny miljö.

Vi kan ta det exempel som vi har just nu i Sveriges skolor. De allra flesta skolor har under hösten fått ta emot oerhört många nyanlända elever. Då behövs det fler lärare, men i många skolor behövs det också fler vuxna som kan vara ett stöd och en stadga i skolan. Det är exempel på jobb som skulle kunna passa för extratjänster.

Särskilt anställningsstöd är en annan typ av subventionerad anställning som är tillgänglig för personer i fas 3. Där är det öppet också för civilsamhället och för alla andra delar av arbetsmarknaden.

Jag har respekt för Désirée Pethrus genuina engagemang för de här personerna och de sociala företagen. Det är riktigt att personer har väldigt olika förutsättningar. Alla kan inte gå ut direkt i en anställning. Alla kanske inte klarar att studera på heltid. Det kanske handlar om studier på deltid eller om att på olika sätt rusta individen för att den ska ta sig närmare arbetsmarknaden. Då är arbetsträning ett väldigt bra sätt, där det också finns en förhoppning om att individen ska ta steg närmare och närmare arbetsmarknaden. Man ska rusta individen. Det här är en verksamhet som de sociala företagen bedriver i dag och som de är väldigt bra på. Jag ser att vi kommer att behöva mer av den verksamheten, arbetsträning. Och jag ser att de sociala företagen är en viktig leverantör av den tjänsten, som jag tror att många i fas 3 kommer att ha nytta av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu sjunker arbetslösheten - det ska vi komma ihåg. För första gången på många år sjunker nu också långtidsarbetslösheten. Det är väldigt glädjande. Vi har i dag ett konjunkturläge som är det bästa på länge när det gäller att få ut människor som står långt från arbetsmarknaden i ett ordinarie arbete med eller utan stöd. Det är självklart att vi ska utnyttja det tillfället för att se till att så många som möjligt ska kunna försörja sig genom eget arbete.

Herr talman! Eva-Lena Jansson undrar om någon har längtat till fas 3. Den frågan förvånar mig jättemycket. Om man ingår i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd beror det ju på att man står långt ifrån arbetsmarknaden med allt vad det innebär. Det kanske är på grund av psykisk ohälsa som man finns där. Jag tycker att det var en väldigt konstig fråga.

Ministern säger att reformen kring fas 3 kom till för att den skulle verka avskräckande. Ursäkta mig, men kyrkor, ideella organisationer och föreningar måste känna sig oerhört förnedrade när de hör att de bedriver en avskräckande verksamhet. De ska alltså avskräcka människor som står långt från arbetsmarknaden genom att ha handledning för dem. Detta tycker jag inte alls hör hemma i debatten.

Det är jättebra att handledarstöd kommer att finnas. Men om man, precis som ministern säger, ser på det oerhörda tryck som finns ute i samhället i dag i våra välfärdssektorer, inom vården och i skolan tror jag inte att det hjälper så mycket med extra pengar. Man måste ju hitta personer som ska vara handledare för de personer som har stått långt från arbetsmarknaden under lång tid och som är sköra. Jag tycker att det är precis det begrepp vi ska använda: Det är människor som är sköra, och de behöver få rätt vägledning och stöd in i sin extratjänst. Jag hoppas verkligen att kommunerna mäktar med det här så att det blir riktigt bra.

De sociala företagen känner en stor oro. De vet inte vad som ska hända. Det är den bild jag har fått och som Désirée Pethrus också tog upp. Jag läser sista stycket i svaret från ministern: "Med de förändringar som nu görs bedömer jag att arbetsintegrerande sociala företag ska kunna ha en fortsatt mycket viktig roll när det gäller att ge dem som står längst ifrån arbetsmarknaden en väg tillbaka."

Den 1 februari är om några dagar. Ministern bedömer att de kommer att kommer att kunna göra detta, men de behöver få besked. De gör ett väldigt stort jobb och är ofta på något sätt kopplade till samordningsförbunden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också en fråga jag har. Hur ser ministern att samordningsförbunden, alltså Finsam, skulle kunna vidareutvecklas för den här gruppen? Var kommer de att finnas nu när extratjänsterna kommer i stället för de sysselsättningsplatser som har funnits hittills?

Mycket handlar om osäkerhet. Plötsligt blev det en ketchupeffekt. I valrörelsen var det ett väldigt högt tonläge när det gällde den förskräckliga sysselsättningsfasen. Sedan har det tagit väldigt lång tid, vilket jag i och för sig har respekt för. Man kanske var tvungen att tänka till i Regeringskansliet hur det här skulle gå till. Men 2 000 personer per månad ska nu lämna sina tjänster och gå över till extratjänsterna. Det ska till handledning. Det går ju inte att komma till en skola en dag för att arbeta med eleverna utan att handledarstödet finns på plats.

Jag skulle gärna vilja veta mer från ministern hur det här rent konkret ska se ut, för kommunerna är inte förberedda. Jag sitter i fullmäktige och är ofta ute i min kommun. Vi har ingen beredskap för detta. Det handlar inte om illvilja, utan det handlar om att man inte har vetat vilka förutsättningar som finns.

Dessutom undrar jag kring stödet för att kunna studera på komvux och universitet. Innebär det att studerande i bänkarna bredvid varandra kommer att ha helt olika ekonomiska villkor? De flesta studerar ju på lån.

Herr talman! Att vi ska rusta och stötta dem som står långt från arbetsmarknaden råder det bred enighet om. Det tycker inte jag att vi ska tvista om.

Alla människor behövs. Det har vi i Alliansen sagt i åtta års tid. Regeringen vill nu ta bort sysselsättningsfasen - fine! Men ersätt den då med någonting som är rimligt och kan bli verklighet!

Arbetsförmedlingen tror inte på den här idén. Man efterlyser fler verktyg. Samtidigt varnar Sveriges Kommuner och Landsting för att det blir svårt att få fram alla dessa extratjänster. Hur regeringen ska lösa det vet vi därför fortfarande inte.

Undersökningar visar dessutom att nio av tio av dem som har funnits i fas 3 var helt eller delvis nöjda med sin placering och sin sysselsättning. Nu riskerar många av dem att komma ut i passiv arbetslöshet, och det är det vi är oroliga för.

När Ylva Johansson säger att fas 3 var en slutstation som skulle verka avskräckande måste det bara vara ett påhitt ur socialdemokratisk valpropaganda. Det är oförskämt mot alla inblandade att säga på det sättet. Varje regering och varje politiker tror jag brinner för att få människor i jobb. Vi kan pröva olika metoder. Ibland lyckas det bättre, ibland sämre, men alla behövs. Och det behövs massvis med nya jobb.

Vad kommer att hända med de här människorna om de nu kommer in i extratjänster? Det är ett år plus eventuellt ett år till som man kan gå där. Vad händer sedan? Blir det LAS? Får de någon förtur till nya eller andra jobb, eller ska de tillbaka till ruta ett? Vart ska de ta vägen sedan? Var finns långsiktigheten i dessa beslut?

Om regeringen verkligen ser verkligheten just nu när Arbetsförmedlingen kommer att få ta hand om hundratusentals nyanlända som har kommit till Sverige de senaste åren och som blir Arbetsförmedlingens ansvar med allt vad det innebär, ska man då samtidigt tvinga på Arbetsförmedlingen en jättebörda med nya individuella bedömningar av människor som befinner sig i verksamheter som de flesta är ganska nöjda med?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då förstår man faktiskt varken verkligheten eller den enorma utmaning man står inför med den arbetsbörda som Arbetsförmedlingen kommer att få. Programåtgärderna dubbleras ju med regeringens politik, uppemot 20 miljarder på några år. Det är alltså en halv försvarsbudget.

Vad jag efterlyser är inte heller bara åtgärder. Vad gör regeringen för att se till att det blir riktiga jobb, som ministern skriver i sitt svar? De här människorna ska få riktiga jobb. Vi kan ju fundera på vad det är för någonting. Vad är stimulansen när man gör det både svårare och dyrare och höjer skatterna för dem som ska ordna dessa riktiga jobb?

Många av de här människorna har många hinder med sig. De har långa perioder av arbetslöshet, de har långa sjukskrivningar och annat. Det här är sköra människor. Jag tror att det kommer att uppstå en stor oro och svåra problem för väldigt många av dem, och jag tycker därför att vi ska behandla hela detta komplexa problem med en stor gnutta respekt.

Det är oförskämt av ministern att kalla det vi har gjort för en avskräckande slutstation. Det var aldrig vår avsikt, och jag tror inte heller att den här regeringen har den avsikten. Nu gäller det att lyckas med de uppgifter man tagit på sig. Men det är många stora ord, och vägen till resultat verkar väldigt lång.

Herr talman! Det här är en viktig diskussion, för många av dem vi talar om är sköra personer, så som tidigare talare, bland dem Katarina Brännström, har sagt. De har varit lång tid i sjukskrivning eller i arbetslöshet, och de har ett stort behov av samhällets stöd. Jag vill verkligen reagera när arbetsmarknadsministern säger att vi ville parkera långtidssjuka i fas 3. Hur skulle vi tycka att det var en bra åtgärd att parkera människor? Det var ju precis det vi ville förebygga.

Jag har arbetat med rehabilitering av långtidssjuka i över 20 år för att försöka få dem tillbaka antingen till deras ordinarie arbete eller ett annat arbete. När man då ringde till Arbetsförmedlingen och frågade om de kunde hjälpa till med att hitta ett annat arbete eftersom det inte fanns något som kunde anpassas på den nuvarande arbetsplatsen, då sa de så här: Ni får säga upp personen först, och sedan kan vi hjälpa er.

Det vi gjorde då var att skapa en övergång, en brygga, från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen, och var det så att man inte kunde hitta ett annat anpassat arbete så kunde man komma tillbaka till sjukförsäkringen. Nu tar regeringen bort det här. Frågan är vad som kommer att hända.

Min poäng är densamma som flera har varit inne på: Det finns ett stort informationsbehov både när det gäller de sociala företagen och när det gäller dem som är i den här verksamheten och som väntar på svar på vad som ska hända med dem under våren om de inte klarar av den här typen av traineetjänster. Vi kommer att behöva övergångar.

Jag skulle bara vilja kommentera svaret när det gäller RUT-avdraget och att förändringarna inte kommer att innebära någon skillnad för de allra flesta. Tittar vi på Danmark ser vi att minsta lilla förändring i RUT-avdraget gör att alla stoppar upp och slutar anställa. Detta är väldigt negativt, eftersom de har tagit emot många som har varit långtidssjuka och personer som också har varit långtidsarbetslösa i RUT-tjänsterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad tänker ministern göra åt detta?

Herr talman! Det är lite rörande att höra denna omsorg om de arbetslösa och om människor som har varit sjukskrivna i många år - efter åtta års politik där man har jagat sjuka och arbetslösa med blåslampa. Man försämrade sjukförsäkringen och utförsäkrade närmare 80 000 personer. Jag häpnar över att man ens säger detta.

Katarina Brännström säger att det är att påtvinga Arbetsförmedlingen att göra individuella bedömningar. Vad förväntar hon sig? Förväntar hon sig att Arbetsförmedlingen ska göra kollektiva bedömningar av 40 000 människor? Är det precis samma sak för dessa 40 000? Det är personer som har varit arbetslösa längre eller kortare tid. Det är kvinnor och män, unga och gamla, födda i Sverige och födda i andra länder. Ska vi göra kollektiva bedömningar av dem? Det är ju häpnadsväckande.

När det gäller Lotta Finstorps svar säger jag det igen: Jag har inte mött någon som längtar till fas 3. Anledningen till att man har åkt in i fas 3 är ju att det inte har funnits någon aktiv arbetsmarknadspolitik under den första perioden. Man har inte fått möjlighet att studera eller bli sedd som en individ, utan man har blivit parkerad i fas 3.

Att sociala företag gör en jättebra insats har jag tydliga exempel på från till exempel Miljövårdscentrum i Örebro. Det viktiga är möjligheten för människor att komma ut i arbete. Och ja, Lotta Finstorp, jag tillhör också den grupp som hade beredskapsjobb på 1980-talet. Jag har fortfarande min anställning kvar. Jag fick ett jobb. Det är ett bra sätt att komma in på arbetsmarknaden, så jag välkomnar den typ av insatser som kan göra att långtidsarbetslösa människor kommer ut i arbete och inte blir parkerade i fas 3.

Herr talman! Jag betvivlar inte mina meddebattörers genuina engagemang för de människor som befinner sig i fas 3; jag tror självklart att det är genuint och på riktigt.

Låt oss dock komma ihåg historieskrivningen. När fas 3 infördes av dåvarande arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin skulle man efter en viss tid i arbetslöshet hamna i en åtgärd där man inte längre fick ha kontakt med Arbetsförmedlingen och inte fick tillgång till några som helst aktiva insatser. Teorin bakom detta var att människor om vi gjorde så liksom skulle skärpa sig innan de nådde fas 3 och därmed komma ut i arbete.

Detta var en felaktig teori, och den fungerade inte. Ministern som införde detta har också konstaterat att det var helt misslyckat. Anledningen till att människor är arbetslösa är inte att de inte skärper sig utan att de inte har fått hjälp att komma tillbaka i arbete, eller att det inte finns arbete. Där växte alltså fas 3 lavinartat, och sedan fick den borgerliga regeringen så småningom ompröva sin idé och göra vissa insatser för dem som befann sig i fas 3. Det var dock den bakomliggande teorin, och det är en teori den här regeringen inte delar.

Jag ska försöka svara på de frågor som har ställts. När det gäller RUT-avdrag behöver man inte vara orolig, för vi planerar att från och med augusti utöka dem till fler sektorer än de som redan i dag gäller. Jag tycker alltså att det verkar vara en överdriven oro att tro att jobben ska försvinna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller samordningsförbunden ser jag att de har en mycket viktig roll att spela. Samordningsförbunden ser väldigt olika ut och håller olika kvalitet, ska man nog ärligt säga. Många av dem gör dock ett mycket bra arbete och kan vara viktiga aktörer. När jag för ett år sedan reste runt och hade konferenser med alla Sveriges kommunledningar med anledning av framför allt ungdomsarbetslösheten var i allmänhet samordningsförbunden med, just för att de har en viktig roll att spela. Det gäller inte minst de personer som har en komplex problematik med kanske sjukdomsbild och annat som gör att de får ytterligare svårigheter på arbetsmarknaden. Jag ser alltså samordningsförbunden som mycket viktiga.

Jag vill göra en korrigering. Fas 3 är ingen tjänst, utan fas 3 är en placering man befinner sig i utan någon som helst lön. Så är det ju. Det är ingen anställning. Det vi nu vill erbjuda så många som möjligt är möjligheten till en anställning och möjligheten att tjäna pengar, ha semester och delta i arbetslivet precis som alla andra. Vi erbjuder också möjligheten till studier. Det är ganska goda möjligheter nu; alla som befinner sig i fas 3 får rätt att studera i ett år med bibehållen ersättning. Man får studera vad man vill.

Det kommer självklart att innebära att personer som sitter i samma klassrum har olika ekonomiska förutsättningar, och det ser jag inga som helst problem med. De som har det svårast på arbetsmarknaden ska också ha del av mer stöd än de som har det lätt på arbetsmarknaden. Det tycker jag är helt rimligt. Många som i dag befinner sig i fas 3 har varit borta från arbetsmarknaden så länge att den kunskap och erfarenhet de har kan ha tappat i aktualitet. Då kan ett bra sätt att komma tillbaka vara via utbildning. Det tror jag alltså kommer att vara av stor betydelse.

Jag tror också att arbetsträning, heltids- och deltidsstudier samt bristyrkesutbildning inom folkhögskolorna kommer att vara viktiga pusselbitar. Det kommer nämligen att krävas många olika insatser för att de väldigt många personer som i dag befinner sig i fas 3 ska kunna se framtiden an med tillförsikt.

Herr talman! Det finns en oro i civilsamhället, och därför har jag konkret frågat om det. Många av de ideella organisationerna gör ju ett fantastiskt arbete för personer som är sköra och står långt ifrån arbetsmarknaden. Vilken roll kommer det civila samhället att spela nu när sysselsättningsfasen avskaffas? De gör ju också ett väldigt bra jobb när det handlar om migration och secondhandbutiker, som vi har talat om tidigare, och så vidare. Det är alltså en fråga jag verkligen behöver få svar på, för deras skull.

Kommer den som har extratjänster att tillåtas arbeta till exempel timmar i ett ordinarie jobb? Det handlar alltså om att få timtid - man kanske jobbar någonstans, får timmar och så har man en extratjänst i grunden. Det borde ju öka chansen till reguljär anställning om den möjligheten finns.

Av ministerns svar framgår det att deltagarna i fas 3 ska erbjudas "riktiga jobb", och det har vi varit inne på tidigare också. Vad är ett riktigt arbete? I den här kammaren har det raljerats mycket över RUT-tjänster, som att det skulle innebära poolskötare eller vad det är som brukar sägas här inne med mycket rynk på näsan. Jag vet inte om det hör ihop med RUT över huvud taget, men hade det varit ett riktigt jobb i så fall?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad händer med Funkautredningen? Alliansregeringen lät ju inleda Funkautredningen med start 2011. En del av förslagen har blivit reformer, beslut och så vidare, men det finns mycket kvar i den. Jag tror att det finns en hel del bra att ta fram ur Funkautredningen när det gäller den personkrets vi talar om.

Min sista fråga är: Kommer regeringens jobbmål att nås 2020?

Herr talman! Jag ska be att få tacka Ylva Johansson för både svaren och debatten. Detta är en väldigt viktig fråga, och jag tror att vi kommer att återkomma till den.

Det är tydligt att regeringen inte ser verkligheten och gör sig naiva förhoppningar om sin politik. Vi ska nämligen inte glömma hur det var före fas 3, när regeringen Persson styrde Sverige. Då var merparten av dessa människor arbetslösa utan några insatser alls. De var långtidssjukskrivna, och de förtidspensionerades på grund av arbetslöshet. Många satt hemma i sysslolöshet, gömda och glömda. Det bästa som har hänt många av dessa människor var faktiskt att komma in i fas 3. Det var en ny tillvaro med rutiner och arbetskamrater, där de faktiskt skulle söka jobb under tiden och få stöttning av olika slag och från olika håll.

Detta skrotar man nu, utan urskillning. Det är nästan skrämmande ibland att höra på Ylva Johansson. I Ylva Johanssons värld är nämligen allting så bra när den nya politiken får komma in och råda. Allt det gamla var dåligt, och allt det nya ska bli bra. Tillåt mig att tvivla! Det är så mycket prat om vad som ska ske - alla nyanlända ska ha jobb inom två år, har ministern lovat, och alla unga ska vara i jobb eller studier inom 90 dagar. Det har ministern också lovat, fast det verkar som att det håller på att skrotas. Nu ska även alla fas 3-platser bort inom två år. Det har ministern lovat.

Jag vet inte vem som tror på detta. SKL gör det inte, och Arbetsförmedlingen gör det inte. Det kommer att komma ytterligare rapporter där man tvivlar på hela det här paketet. Det är inte seriöst och rimligt att tro att saker och ting i den tuffa värld vi lever i ska kunna lösas på det sätt regeringen tror. Jag säger bara "Lycka till!", framför allt med tanke på de människor som nu ska ryckas upp ur sin tillvaro och att de inte ska drabbas alltför hårt.

Herr talman! Jag förstår att Moderaterna är ovana vid ambitiösa mål för arbetsmarknadspolitiken eller när det gäller individuellt bemötande på Arbetsförmedlingen, för det var en helt annan politik som gällde när Moderaterna hade ansvar för arbetsmarknadspolitiken.

Det mål som Fredrik Reinfeldt satte upp för jobbpolitiken, att 5 miljoner människor skulle vara i arbete fram till år 2020, räknar jag med att den här regeringen kommer att nå under den här mandatperioden. Så, ja, vi har en mycket ambitiösare arbetsmarknadspolitik och mål för arbetslösheten.

Jag ska svara på frågorna.

De ideella organisationerna gör ett fantastiskt arbete. Jag ser inte att det finns någon risk att deras möjligheter att delta i arbetsmarknadspolitiken ska minska. Tvärtom är det inte, precis som Lotta Finstorp nämner, bara de långtidsarbetslösa i fas 3 utan också nytillträdande grupper, varav en del är nyanlända, som står mycket långt från arbetsmarknaden. Där kommer det civila samhället och de ideella organisationerna att kunna spela och spelar redan i dag en väldigt viktig roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett riktigt jobb är naturligtvis ett jobb där man har en anställning och lön. Fas 3 är inte ett riktigt jobb, utan det är en placering där man i bästa fall får någon typ av ersättning. Men det är ingen anställning, och man får ingen lön.

Extratjänsterna är på 75 procent just för att det ska vara möjligt för individen att söka jobb eller ta andra jobb, till exempel timmar som Lotta Finstorp nämner, så att man successivt kan ta sig vidare till ett arbete utan subvention eller med en annan typ av subvention eller lägre subventionsgrad än vad extratjänster har. Avsikten med konstruktionen är just att det ska finnas ett utrymme att söka och ta andra jobb vid sidan av extratjänsten, så att man successivt kan komma vidare.

Funkautredningen redogjorde jag helt nyligen för när vi träffade funktionshindersrörelsen i Regeringskansliet. Det är en lång redogörelse för vad som har hänt med varje förslag i Funkautredningen, för lång för att jag ska kunna redogöra för den här.

Överläggningen var härmed avslutad.