alkoholreklam
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenJakob Forssmed (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenJakob Forssmed (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenJakob Forssmed (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 103 Morgan Johansson (S)
Anf. 104 Jakob Forssmed (Kd)
Anf. 105 Morgan Johansson (S)
Anf. 106 Jakob Forssmed (Kd)
Anf. 107 Morgan Johansson (S)
Anf. 108 Jakob Forssmed (Kd)
Anf. 109 Morgan Johansson (S)
den 12 maj
Interpellation 2002/03:412
av Jakob Forssmed (kd) till statsrådet Morgan Johansson om alkoholreklamOnsdagen den 5 februari 2003 fastställde marknadsdomstolen tingsrättens dom som i praktiken gör det fritt fram för alkoholreklam i svenska tidningar, även om "måttfullhet" ska råda. Bland lobbyister och andra som är positiva till alkoholreklam har det hörts inlägg i debatten kring alkoholreklam av typen "Reklamen handlar bara om att upplysa om produkter på en befintlig marknad, inte om att öka den" eller att "allt som är tillåtet ska det också få göras reklam för". Alkohol har vidare jämförts i farlighet med falukorv!
Man har till och med kunnat höra, med oroväckande haltande logik, att ett reklamförbud vore bra om det hindrat människor från att bli alkoholister @ men eftersom vi nu, med reklamförbud, har alkoholister är förbudet verkningslöst och bör tas bort (sic!). Lyckligtvis finns det andra som resonerar annorlunda.
Låt oss först konstatera att alkoholreklam inte bara handlar om att fördela marknaden mellan olika produkter, utan om att skapa marknad, att skapa behov hos tilltänkta konsumenter. Marknaden är inte mättad. Vi kan följa konsumtionsökningen månad för månad, vilket är helt i linje med alkoholens natur. Alkoholreklamen har inte heller som enda syfte att sälja nya alkoholprodukter, utan dessutom att lansera dryckesvanor och livsstilar. (Det senare visar internationellt dyrköpta erfarenheter, exempelvis det statliga bolaget Vin&Sprit:s kampanjer för att få unga polska män och amerikanska ungdomar att supa svenskt. En aggressiv marknadsföring som staten negligerat att stoppa.)
Marknadsdomstolens avgörande innebär ett kraftigt avsteg från målsättningen att alkoholen inte ska söka upp människan. Att sprit inte säljs i livsmedelsaffärer är en annan viktig del av denna aspekt. Den senare hamnar sannolikt också snart i fokus för spritlobbyisternas framryckningar.
I samband med målets avgörande i lägre instans inhämtades yttrande från EG-domstolen där man bland annat frågade om ett nationellt generellt förbud mot alkoholreklam strider mot Romfördraget. Domstolen meddelade i mars 2001 att EG-fördraget inte utgör hinder mot ett sådant förbud mot kommersiella annonser för alkoholdrycker som det som föreskrivs i alkoholreklamlagen, om det inte visar sig att det finns mindre långtgående åtgärder som likväl skyddar folkhälsan.
Detta innebär att EG-domstolen anser att ett förbud mot alkoholreklam kan vara motiverat av folkhälsoskäl. Det svenska förbudet mot alkoholreklam fick alltså finnas för att skydda folkhälsan, men reglerna får inte hindra varor från andra länder att få tillträde till den svenska marknaden. EG-domstolen anser dock att inget kommit fram i målet som tyder på att folkhälsoskäl har använts för att diskriminera utländska producenter eller skydda svenska varor.
Marknadsdomstolen anser att för att kunna rättfärdigas måste det svenska reklamförbudet stå i proportion till det mål som eftersträvas, att skydda folkhälsan, och menar att man prövade om förbudet uppfyller kraven på ändamålsenlighet, nödvändighet och proportionalitet.
Domstolen konstaterar att det finns tillräckligt samband mellan folkhälsomålet och annonsförbudet för att reklamförbudet i och för sig kan bedömas vara ändamålsenligt, eftersom det kan antas ha betydelse för totalkonsumtionen och därmed främja folkhälsan. Domstolen menar dock att det för att uppnå folkhälsomålet borde finnas alternativ som är mindre långtgående än annonsförbudet. Men samtidigt pekas inte ut vad dessa åtgärder skulle vara.
Domstolens resonemang landar i att annonsförbudet är av mindre betydelse än de övriga styrmedel som finns till förfogande för att uppnå folkhälsomålet och att det därför kan ifrågasättas. Vad sedan gäller bedömningen av om förbudet står i proportion till detta mål bör enligt domstolen en prövning omfatta en fullständig intresseavvägning mellan förbudets fördelar för det allmänna och dess nackdelar för gemenskapshandeln.
(Intressant i sammanhanget är att förbudet mot reklam för tobak fortsätter att gälla, trots att tobak inte innebär de sociala skadeverkningar som alkoholen ger upphov till.)
Man kan med fog säga att marknadsdomstolen bortser från att svensk alkoholpolitik inte handlar om enstaka åtgärder, utan om samverkande åtgärder, där förutom reklamförbud också prissättning och restriktioner kring tillgänglighet ingår. Varför domstolen då kan bortse från detta och göra sig till uttolkare av den svenska alkoholpolitiken förefaller ännu oklart.
Domstolens märkliga agerande väckte icke förvånansvärt reaktioner. Med anledning av marknadsdomstolens dom skedde en "brandkårsutryckning" av företrädare för alla partier, utom moderaterna, där man genom en ny lag förbjuder reklam för alkoholhaltiga drycker som överstiger en viss procentsats alkohol - närmare bestämt 15 %.
Detta var naturligtvis i sig välkommet. Samtidigt finns det anledning att instämma i den kritik som framkommit från olika håll @ nämligen,varför just 15 %? Den förklaring som stått att finna är dels att detta är den nivå som man tror att EG-rätten kommer att acceptera, och dels att det finns svenska lagar där gränsen 15 % har förekommit och förekommer.
Det finns naturligtvis olika sätt att resonera kring instiftandet av en ny gräns för alkoholreklam. Problemet är dock att när man sätter en gräns vid exempelvis 15 % så blir det oerhört svårt att efter detta införa ytterligare begränsningar. Sådana är tyvärr sakernas tillstånd. Därför måste frågan ställas om varför man inte lade på riksdagens bord en proposition där procentsatsen var betydligt lägre än 15 %.
Denna gräns innebär nämligen att alkoholhaltiga drycker som i stor utsträckning konsumeras av ungdomar inte omfattas av förbudet. I exempelvis USA satsar alkoholindustrin allt mer på reklam som vänder sig just till unga människor. En av de mest hårdlanserade produkterna under senare år har varit alkoläsk, som inte kommer omfattas av det nya svenska förbudet. Av detta följer att det med en gräns på 15 % blir betydligt svårare att åstadkomma en konsumtionsminskning bland unga. En konsumtionsminskning som är särskilt angelägen med tanke på att tonårsfyllorna enligt socialstyrelsens statistik lett till att alkoholförgiftningarna mångdubblats bland unga i ålder 15@19 år, särskilt flickor.
Enligt alkoholforskaren Håkan Leifman vid Stockholms universitet kommer troligen alkoholreklam att bidra till att höja den totala konsumtionen. Risken är särskilt stor om reklam införs i ett land med tilltagande förbrukning. (Sverige har en konsumtion som ökat med 20 % under de senaste fem åren.) Det är framför allt två grupper som brukar anses särskilt känsliga för alkoholreklam @ unga och missbrukare. I den senare gruppen medför reklamexponering ökad risk för återfall. Jörgen Engel, professor i farmakologi vid Göteborgs universitet, har beskrivit hur amerikanska forskare i USA kunnat se hur det i hjärnan hos en tidigare missbrukare kan skapas ett sug som nästan är omöjligt att kontrollera när personen får se bilder som hon eller han associerar till beroendet. Upprepat bruk av droger under lång tid förändrar hjärnans belöningssystem så att den påverkas mer av stimulus från omgivningen. Samtidigt blir impulskontrollen sämre. Jörgen Engels självklara slutsats av denna forskning är att alkoholreklam ska vara förbjuden.
Det finns alltså mycket som talar för att den nya alkoholreklamlagen i Sverige blir ännu ett i raden av vuxenvärldssvek gentemot unga i linje med lördagsöppna systembolag, den bristande kontrollen av folkölsförsäljningen och bristen på krafttag mot langning av legal och illegal alkohol. Därför finns det också anledning att förhöra sig om folkhälsoministerns planer på att begränsa alkoholkonsumtionen, inte minst bland ungdomar.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga folkhälsoministern:
Vad avser statsrådet att göra för att stoppa reklam för alkoholdrycker också under 15 %?
Vad avser statsrådet att göra för att visa att Sverige och den svenska regeringen inte har övergett de alkoholpolitiska ambitionerna?
Vad avser statsrådet att göra för att begränsa statliga Vin&Sprit:s marknadsföring i världen?
Avser folkhälsoministern att verka för utökad kontroll av försäljning av folköl till minderåriga och om detta inte hjälper göra folkölsförsäljning tillåten endast på systembolaget?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stoppa langning och försäljning av hembränd sprit till ungdomar?