åklagarväsendet

Herr talman! Ulla Löfgren har frågat mig vilka åt- gärder jag avser att vidta för att inte åklagarväsendet ska hamna i samma situation som polisen har gjort när det gäller nyrekrytering. Hon har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att åklagarväsen- det ska kunna behålla numerären i den nuvarande personalstyrkan och helst utöka den. Åklagarorganisationen har en central roll i brotts- bekämpningen och dess verksamhet har direkt bety- delse för rättskedjans samlade effektivitet. Jag anser att det därför är viktigt att åklagarväsendet har till- räckliga ekonomiska resurser för att kunna bedriva en effektiv verksamhet med högt ställda rättssäkerhets- krav. Riksåklagaren har i sitt preliminära budgetunder- lag för 2004-2006 angett att det ekonomiska läget inom åklagarorganisationen är ansträngt och att anta- let åklagare och andra anställda därför måste minska med nuvarande anslagsnivå. Riksåklagaren har också angett att arbetsbelastningen för landets åklagare är hög och att arbetsmiljön kommer att försämras om inte åklagarorganisationen får ekonomiskt tillskott. Jag har noterat det som Riksåklagaren har angett i sitt preliminära budgetunderlag om personalnedskär- ningar och arbetsläget inom åklagarorganisationen. Regeringen kan dock tidigast i samband med den ekonomiska vårpropositionen föreslå förändrade utgiftsramar. Jag kan därför inte nu uttala mig om eventuella förändringar av åklagarorganisationens anslag. Inom Justitiedepartementet pågår beredningen av åklagarorganisationens totala resursbehov. Som sagt kan jag inte nu uttala mig om åklagaror- ganisationens framtida anslag. Jag vill dock här fram- hålla att regeringen har satsat på åklagarorganisatio- nen under de senaste åren. Anslagsramarna har höjts. Detta har bidragit till att det varit möjligt för Riks- åklagaren att göra stora satsningar på flera angelägna områden inom åklagarorganisationen. Riksåklagaren har bland annat förbättrat rekryteringen av åklagare och chefer, gjort satsningar på grund- och vidareut- bildning för samtliga åklagare samt startat en högre utbildning för specialiståklagare. Under flera år har antalet åklagare varit förhållan- devis konstant. Det totala antalet åklagare har ökat under perioden 1999-2002. Åklagarorganisationen har kunnat uppvisa goda verksamhetsresultat under en rad år med bland annat kortare genomströmnings- tider och minskade ärendebalanser.

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Av den hovsamma tonen i svaret drar jag slutsat- sen att man även i Regeringskansliet har förstått att åklagarväsendets situation i nuläget är ohållbar. Jag tolkar dessutom justitieministerns svar att regeringen tidigast i samband med den ekonomiska vårproposi- tionen kan föreslå förändrade utgiftsramar som att regeringen faktiskt tänker föreslå ett tilläggsanslag till åklagarväsendet för innevarande år, och det gläder mig. Signalerna om åklagarnas orimliga arbetssituation duggar allt tätare från olika håll i landet. Justitiemi- nistern redogjorde för de satsningar och ambitions- höjningar som har gjorts. Jag har läst verksamhetsbe- rättelsen och sett att det visst har blivit fler åklagare, men de står inte i proportion till de ambitionshöjning- ar som regeringen faktiskt har föreslagit. Jag är inte alls förvånad över att arbetssituationen är besvärlig. Värst tycks situationen vara i Skåne och i norra Sverige. Även av Riksåklagarens budgetskrivelse kan man utläsa att situationen nu har nått anständighetens gräns. Man använder ord som "överbelastad organi- sation" och "oacceptabel konstant underbemanning". Även övertidssiffrorna talar sitt tydliga språk. Herr talman! I Västerbotten är arbetsbelastningen för åklagarna oacceptabelt hög. Åklagarkammaren i Umeå har nyligen varit föremål för inspektion från Arbetsmiljöinspektionen. Ett protokoll var förväntat till mitten av den här månaden, och jag hade hoppats att det skulle ha funnits till hands vid dagens debatt för att kunna visa svart på vitt hur situationen ser ut. Men tyvärr har det inte kommit än. Med största san- nolikhet kommer det dock att visa att staten åter har utmärkt sig som en arbetsgivare som ligger i botten när det gäller att ta ett gott arbetsgivaransvar. Herr talman! Alla medborgare i landet bör rim- ligtvis ha samma rätt att ställa krav på rättssäkerhet, oavsett var de bor. Nu läggs lokala åklagarkontor ned, ett efter ett. Jag pekade i min interpellation på att kontoret i Kiruna har lagts ned och att kontoret i Örn- sköldsvik är på väg att läggas ned. Jag tog även upp situationen med kontoret i Skellefteå. Sedan inter- pellationen skrevs har jag kunnat läsa i den lokala tidningen Norra Västerbotten att åklageriet nu hotas av nedläggning. Herr talman! Något sådant får helt enkelt inte ske! I Skellefteå är brottsligheten av tradition hög. Närhet har betydelse för personkännedom. Det krävs för bättre samarbete mellan polis och åklagare och är dessutom ett uttalat krav från regeringen. Med de krav på åklagarmedverkan i polisens kompetens- och verksamhetsutveckling avseende brottsutredningar och en mer aktiv ledning av förun- dersökningar och utveckling av brottsbekämpning inom vissa prioriterade områden, samverkan med lokala och regionala myndigheter och en ökad upp- märksamhet på brottsoffer som regeringen har ställt, så fungerar det helt enkelt inte med en åklagare som verkar på distans. Dessutom medför långa avstånd långa restider och därmed produktionsbortfall - eller i varje fall att åklagarnas fritid inskränks i än högre grad än i dag. Ny teknik åberopas ibland som lös- ningen, men en videokonferens kan inte ersätta de personliga kontakterna, i vart fall inte i de här sam- manhangen. Kan justitieministern lova att åklagarkontoret i Skellefteå får vara kvar?

Herr talman! Jag vill också passa på att tacka ju- stitieministern för svaret. Det inger ett visst hopp, men det tar inte bort det faktum att det svenska åkla- garväsendet befinner sig i en akut kris. Rättsväsendets tillkortakommanden har gjort att frågan om trygghet och rättsväsendets funktionsdug- lighet har kommit alltmer i centrum för svensken i allmänhet, för oss förtroendevalda och för medierna. Åklagarväsendet har tidigare gått igenom ett stålbad, hållit sina budgetar men givetvis fått göra priorite- ringar och många gånger tuffa val. 1990-talets stålbad syns inte minst i de budgetar som jag har här, från år 2000 och framåt. Där ser man att den situation vi i dag befinner oss i på intet sätt är överraskande. Inför 2003 planerade man verksamheten efter en flerårsprövning och en möjlig anslagskredit till åkla- garväsendet. Strax före valet gjorde justitieministern någon form av uttalande - jag har inte sett det själv, men justitieministern kanske vill utveckla det här i kammaren - som många åklagare tolkade som att det nu skulle satsas mer pengar på åklagarväsendet. Så kom budgetpropositionen med sitt för åklagarna beska budskap: sparbeting, osthyveln fram och en minskning av anslagskrediten. De förhoppningar som många åklagare hade grusades snabbt och effektivt. Jag vet inte i hur stor mån åklagarna egentligen var överraskade. Som så många andra som arbetar inom rättsväsendet i dag har de med åren blivit gans- ka luttrade. I stället för att kunna satsa står man nu inför den omvända situationen. Särskilt svår är, som Ulla Löfgren sade, situationen i Norrland och Skåne. Viktiga och nödvändiga rekryteringar blir inte av på grund av ett rekryteringsstopp under överskådlig tid. I stället får man väl tacksamt ta emot de uppsägningar som kommer in till åklagarväsendet. Man flaggar för att man får dra ned på utveck- lingskostnader. Där vill jag särskilt nämna ett IT- utvecklingsprojekt, som har bedrivits inom åklagar- väsendet under många år och nu är i farozonen, och utbildningskostnader för personalen. Följden av det blir att kompetensutvecklingen för personalen blir sämre och att olika rättsutvecklingsprojekt bromsas. Faktum är, herr talman, att man på flera håll i Sverige inte har tillräckligt med pengar i dag för att avlöna den befintliga personalen. Hur hanterar man detta i en tid då Thomas Bod- ström och andra ledande socialdemokratiska företrä- dare med emfas och stor frekvens säger att man nu satsar mer än någonsin på rättsväsendet? Min fråga till justitieministern är självklar: Blir det fler åklagare i Sverige eller rentav färre? Hur ska åklagarväsendet hantera detta läge av resursbrist? Kan man underbalansera budgeten? Av justitieministerns svar kan utläsas att man fun- derar på denna sak inom Justitiedepartementet. Lätta lite på förlåten, Thomas Bodström. Behovet av posi- tiva signaler till åklagarväsendet kan knappast över- skattas i dessa tider.

Herr talman! Först ska jag svara på frågan om åklagarmyndigheten i Skellefteå. Det är Riksåklaga- ren och myndighetschefen som avgör den saken. Ett enskilt statsråd ska inte klampa in där. Åklagarorganisationen liksom många andra myn- digheter har en svår situation i dag. Det är snäva budgetar. Men jag vill ändå påpeka det som jag sade före valet och som jag nu kan upprepa, nämligen att det ändå blir ett tillskott på 46 miljoner 2003 jämfört med 2002. En del är naturligtvis löneökningar. Jag sade fel före valet. Jag sade nämligen 45 miljoner. Men det är alltså 46,6 miljoner. Om vi nu ska ägna oss åt sifferexercis är det alltså 52 miljoner minus ett anslagssparande som gör att det landar på 46,6 miljoner. Det behövs kanske mer pengar i framtiden. Det budgetarbetet pågår just nu, och det kommer vi att kunna redovisa när vårpropo- sitionen läggs fram i början av april. Jag kan inte föregå detta eftersom det arbetet pågår just nu. Även om jag förstår att många är angelägna om att få ett svar så fort som möjligt måste vi ändå hålla på de tider som finns, och det arbetet pågår alltså just nu.

Herr talman! Jag försöker att få justitieministerns svar att gå ihop med Riksåklagarens budgetunderlag för 2004-2006, men jag lyckas inte med det. Där står det: "Ett problem för Åklagarorganisationen såväl som för övriga statliga myndigheter är dock att de rationa- liseringsvinster som skapas behövs för att möta re- geringens krav på en årlig produktivitetsutveckling. Anledningen till detta är att pris- och löneutveckling- en kompenseras endast till en del. För Åklagarorgani- sationen sker därigenom en urholkning av anslaget med ca 12 miljoner kronor per år. Så sent som i okto- ber 2002 föreslog regeringen i budgetpropositionen en reell minskning av den planerade resursnivån för 2003 med 18 miljoner kronor. I december beslutade SPV dessutom om en ökning av kostnaderna för det nya pensionsavtalet med motsvarande 5 miljoner kronor. Den sammantagna effekten av dessa två upp- går till ca 3 % av det totala anslaget. Det är inte rim- ligt varken av arbetsmiljöskäl eller av praktiska ar- betsrättsliga skäl att kräva att åklagarmyndigheterna i en verksamhet bestående av 81 % lönekostnader på ett år ska kunna anpassa resurserna till dessa oförut- sedda förändrade förutsättningar. Det är heller inte rimligt mot bakgrund av de kriminalpolitiska sats- ningar som pågår och planeras." Sedan har Riksåklagaren beskrivit vad han har gjort för att klara av det här. En av de saker som han har gjort är att införa ett anställningsstopp. Det är därför som jag frågar om åklagarkontoret i Skellefteå, därför att så länge åklagarväsendet har för lite resur- ser, så länge man har ett anställningsstopp och så länge den överbelastade situationen som råder i dag på åklagarna fortsätter, så länge är det svårt att besätta tjänster. Därför måste det komma besked från justi- tieministern om att det blir mer pengar till åklagar- myndigheten och att det också kanske finns en möj- lighet att ändra resursfördelningen så att man som tidigare i de fyra nordligaste länen också kan få ett tillskott av resurser på grund av glesheten. Myndig- heten med kammarkontoret i Umeå är ju den minsta myndigheten inom åklagarväsendet, men den omfat- tar halva Sveriges yta. Den har flest kontor. Och det är klart att det är dyrare att bedriva verksamhet om man har elva kontor inom en myndighet än om man har bara tre eller fem kontor. Men resurserna fördelas efter hur många brott som man har att hantera. Jag har kanske ställt frågan fel då jag frågade om åklagarkontoret i Skellefteå ska få vara kvar. Jag kan formulera om den. Kommer åklagarmyndigheten att få resurser så att även norra Norrland kommer att kunna ha åklagarkontor på så många platser som behövs för att rättssäkerheten för den som bor i Norrland ska vara lika stor som för den som bor i södra Sverige?

Herr talman! Jag ska inte ägna mig åt någon sif- ferexercis. Den totala verkligheten är illa nog. Handläggningstiderna i dag är i många fall oan- ständigt långa. Orsaken finns att söka i alla delar av rättskedjan - polis, processförare och dömande in- stanser. Men många av dessa problem bottnar i brist på resurser. Givetvis ska man organisera om och utveckla verksamheterna. Men man måste också ge dem någorlunda rimliga resurser för att klara sina grunduppgifter. Jag efterfrågar justitieministerns uppfattning som ansvarigt statsrådet för denna verk- samhet. Min fråga blir återigen, Thomas Bodström: Om man har effektiviserat, reorganiserat och satsat på ett optimalt personalutnyttjande under många år, vad gör man då om pengarna inte räcker till för att avlöna det antal åklagare som man i dag faktiskt har i organi- sationen? Det är vi som sitter här och ett antal andra som le- vererar pengarna till denna verksamhet. Vi moderater vill just i detta fall leverera mer pengar än ni social- demokrater till åklagarverksamheten. Men vi har ju en tydligt definierad roll allesammans i detta sam- manhang. Vilken uppfattning har justitieministern? Kan det gå till uppsägningar av åklagarpersonal, och är det i så fall acceptabelt i skenet av diskussionen om satsningar på rättsväsendet i Sverige?

Herr talman! Jag beklagar att jag inte har hunnit följa hela debatten. När jag kom till mitt arbetsrum såg jag på TV att denna debatt pågår. Då gick jag hit, men det är lite långa avstånd i det här huset också, inte bara hemma i Västerbotten. Precis som ministern sade talade vi i valet väldigt mycket om rättstrygghet, och vi har också talat om rättssäkerhet. Det är viktigt inte bara för gamla tanter att kunna vara trygga när de är ute och går på gatorna. Vi ska också vara trygga när det gäller att bli rättvist behandlade om vi hamnar i klammeri med rättvisan. Precis som justitieministern säger är det Riksåkla- garen som har ansvaret för åklagarna. Men jag vill ändå ta upp hur viktigt det är med signaler, att det kommer signaler från den som är högst politiskt an- svarig att åklagarna i Skellefteå ska bli kvar. Om man bara anställer människor tillfälligt går det inte att få personal i en så pass avlägsen bygd som Skellefteå. Det råder anställningsstopp där. Frågan om de två åklagare som var på väg har lagts på is. Den tredje åklagaren som är anställd kommer av familjeskäl att lämna Skellefteå. Då blir min fråga om åklagarna i Skellefteå ska centraliseras till Umeå. I Västerbottens län upplever vi att detta är en centralisering "i smyg". Det blir resursbrist, och på så sätt kan man uppnå det som man hela tiden har varit ute efter, nämligen att cent- ralisera myndigheterna till Umeå. Vi har ju också fört kampen om tingsrätten både i Lycksele och i Skel- lefteå. Därför vill jag ställa en fråga till ministern. Har ministern fått någon uppföljning av de erfarenheter som man har dragit i fråga om Lycksele, alltså att man har åklagare som är stationerade i Umeå men som reser till tinget i Lycksele och sedan har tings- plats i Åsele, Dorotea och Vilhelmina? Hur mycket av åklagarens faktiska tid går åt till resor? Hur mycket av kostnaderna är hotellkostnader och sådant? Har Riksåklagaren gjort någon sådan utvärdering, och har ministern i så fall fått ta del av den? Jag vill också fråga om ministern är beredd att sända den politiska signalen att också glesbygd - i det här fallet betraktar jag Skellefteå som en sådan - alltså även Skellefteå och skellefteborna, ska känna att de har rättssäkerhet och rättstrygghet.

Herr talman! Som svar på frågan om hur det blir i Skellefteå får jag upprepa att det ska inte ett enskilt statsråd avgöra. Vi ska inte sitta i Stockholm och styra hur det ska se ut där och där. Vi ska inte sitta med en karta och peka och säga: Där ska det vara ett kontor, och där ska det inte vara ett kontor. Där lägg- er vi ihop två kontor. Där lägger vi ned ett kontor, och där ökar vi med ett. Det vore inte ett bra system, utan det är mycket bättre att man i Västerbotten och på andra håll i Sverige tillsammans med den myndig- hetschef som finns och med den myndigheten, det vill säga Riksåklagaren, avgör sådana här saker. Därför ska jag inte lägga mig i. Jag kan många gånger ha åsikter om olika saker som jag får höra talas om runtom i Sverige men jag tror att det vore väldigt oklokt att låta en enda person avgöra var alla polisstationer, åklagarstationer och domstolar ska ligga. Då är det nog bättre med det system som vi har. Återigen: Vårpropositionen kommer om några veckor. Jag kan inte föregå det resultatet - det är ju ännu inte klart. Men jag vill peka på att antalet åkla- gare har ökat från år 1999 till år 2002. Vi kommer att fortsätta med satsningen på rättsväsendet. När det gäller detta med långa handläggningstider vill jag säga två saker. Handläggningstiderna för åklagare har kortats även under år 2002. Dessutom har vi internationellt sett väldigt bra handläggningsti- der. Däremot kan vi bli ännu bättre, och därför pågår ett omfattande arbete. Självklart ska alla delar av Sverige ta del av den rättstrygghet som ska finnas. Man ska inte behöva lida av att man har den lägsta brottsligheten i hela Sverige men det är ändå ett faktum. Självklart ska man satsa på de nordliga delarna, liksom överallt annars, och hänsyn ska tas till de långa avstånden. Kanske ska man också där man bor tänka att man ska utgå från den verklighet som man lever i. Det ska dock inte innebära att det inte ska prioriteras. Möj- ligtvis ska arbetet bedrivas på ett annat sätt i Väster- bottens län än i Stockholms län till exempel. Slutligen vill jag säga att det känns väldigt bra in- för budgetförhandlingarna att man inte behöver ha ett stort löfte om skattesänkningar på 130 miljarder. I stället kan vi nu prioritera de saker som vi talade om före valet. Vi behöver inte skära i statsfinanserna, utan i stället kan vi fortsätta med den satsning som vi tycker är så viktig och som också gäller rättsväsendet.

Herr talman! Först vill jag säga att jag tillhör ett parti som trots skattesänkningar prioriterar rättsvä- sendet därför att det tillhör det grundläggande här i samhället. Justitieministern tog verkligen i då han sade att han inte skulle kunna uttala sig om Skellefteå. Men jag ändrade ju min fråga och fick då delvis svar på frågan om det ska vara så att vi har samma rättssäker- het i norra Sverige som man har i de södra delarna av landet. Svaret var dock både det ena och det andra. Dels skulle vi ha samma rättssäkerhet, dels skulle man organisera sig på andra sätt i Västerbotten än på andra håll i Sverige. Jag vet inte om jag ska tolka det som att ytterligare kontor ska läggas ned. Men då vill jag säga att vi inte har samma rättssäkerhet, för med de stora avstånden hos oss kommer man inte att kunna uppfylla de krav som regeringen har ställt på åklagar- väsendet om det blir ytterligare neddragningar av kontor. Framför allt får man inte ta bort kontoret i Skellefteå därför att där är brottsligheten av tradition högre än på andra håll i Västerbotten. Därför är det befogat att ha ett kontor där. På sätt och vis tolkar jag ändå justitieministerns svar som positivt. Jag tolkar det nämligen så att det i vårbudgeten kommer mer pengar till åklagarväsendet. Det kan vara en signal så god som någon till de åkla- gare som nu känner att deras arbetsbörda blivit så stor att de funderar på att lämna sina arbeten. Det är redan många som har gjort det. Det får inte bli fler. Därför är det viktigt att det kommer mer pengar i vårbudge- ten.

Herr talman! Den organisation som vi har alltse- dan Axel Oxenstierna säger att vi har självständiga verk. Därför ska en minister inte lägga sig i, för då blir man genast KU-anmäld för ministerstyre. Detta är rätt. Ändå tycker jag att det är viktigt att en minis- ter, liksom riksdagsledamöter, sänder ut politiska signaler om målsättningen - om hur det ska vara. Västerbotten har Sveriges lägsta brottslighet. Vi är väldigt laglydiga. Men det kan också vara så att det är långt mellan poliserna och glest med åklagare. Vi ska använda en annan teknik. Jo, det tycker vi. Rättsväsendet liksom alla statliga och kommunala myndigheter, verk och styrelser ska vara så effektiva som möjligt. Men man kan inte bortse från det som Ulla Löfgren tar upp. Just i Skellefteå finns det rätt så tung brottslighet. Vi ser också ett ökat inslag av drogmissbruk och av sådant som följer med den brottsligheten. Jag skulle därför vara tacksam för en synpunkt på detta med att glesheten ska vara en faktor när resurser fördelas, så att vi på så sätt kan känna oss trygga i att rättssäkerheten och rättstryggheten också ska omfatta Skellefteå.

Herr talman! Det är oppositionens privilegium att kunna utlova både skattesänkningar och reformsats- ningar. Men vi vet ju alla att det inte går ihop i verk- ligheten. Inte desto mindre är det säkert en helt genuin öns- kan vad gäller detta med att satsa på bland annat åklagarväsendet. Det gäller oss också. Det är därför som vi gör det tillsammans med andra delar av rätts- väsendet. Vi får se vad det exakta resultatet blir i vårpropositionen. Det här är ju ett område som har prioriterats och där det kan konstateras att antalet åklagare och poliser har ökat och så vidare. Men oavsett detta kommer det fortsatt att göras föränd- ringar i olika delar av Sverige, också i bland annat Stockholm. När det gäller hur det ska ske i Skellefteå tycker jag ändå att det är bäst lämpat att det får avgöras där. Precis som det sagts här har vi en självständig myn- dighet som ska avgöra den saken. De måste få vara självständiga även om det skulle vara så att man i vissa fall inte tycker att det är bra. Det kan ju inte vara så att de är självständiga så länge de fungerar på det sätt som man själv önskar och ministern sedan ska kliva in. Då har vi infört ett slags kvasisjälvständighet som i en förlängning innebär att vi inte har någon självständighet. Därför tycker jag att vi ska behålla det systemet och framför allt att man i Västerbotten ska kunna framföra sina åsikter och genom sin myndighetschef kunna avgöra vad som är bäst i Västerbotten. Det ska inte ske från Rosenbad. Tack! Ha en trevlig dag!