Akallatunneln

Fru talman! Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att undvika att stora elavbrott liknande det som inträffade i Akallatunneln uppstår i framtiden. Jag har fått veta att Fortum har tillsatt en oberoen- de utredning för att klargöra vad som hände. Innan den utredningen är klar är det givetvis inte lätt att säga särskilt mycket om vad som orsakade det senaste avbrottet i Akalla den 20 november. Fortum har dock informerat mig om att de vidtagit åtgärder så att er- sättningskraft ska finnas tillgänglig ifall avbrott upp- står igen på grund av störning i Akallatunneln. Det är inte möjligt att säkerställa en helt stör- ningsfri elförsörjning. Avbrott som beror på dåligt underhåll eller händelser som kunnat förutses är dock oacceptabla. Målsättningen måste självklart vara att göra alla typer av avbrott så korta som möjligt. Branschen har ett stort ansvar när det gäller att lö- sa problemen med leveransavbrott. Det är först och främst nätföretagen som har ansvar för att se till att näten är i gott skick och att företagen har beredskap för snabba åtgärder då elavbrott sker. För två veckor sedan träffade jag branschen för att informera mig om vilka åtgärder nätföretagen vidtagit för att förbättra leveranskvaliteten. En hel del har redan gjorts av företagen, framför allt under det se- naste året både i Stockholm och i övriga Sverige. Nätföretagen förbättrar till exempel sina beredskap- sorganisationer för att snabbare kunna vidta åtgärder vid avbrott och fortare få ut information till kunderna. Många nätföretag har också på frivillig väg infört en goodwillersättning som innebär att de kunder som varit utan ström en längre tid kompenseras för av- brottet. Genom ändrad lagstiftning har redan leve- ranskvaliteten satts i fokus. I ellagen har till exempel införts att nätföretagens sätt att bedriva verksamheten ska påverka det pris nätföretagen tar ut, och krav har införts på att överföring av el ska vara av god kvali- tet. Det är Energimyndigheten som övervakar nätfö- retagen och deras skyldigheter. Om det visar sig att branschen inte klarar sina åta- ganden på ett tillfredsställande sätt är jag inte främ- mande för förändringar i regelverket. Till exempel förbereder vi inom departementet en lag om tvångs- förvaltning som ska ge stöd för myndigheten att gripa in då nätföretag starkt åsidosätter sina skyldigheter.

Fru talman! Jag tackar näringsministern så mycket för svaret. Det är ingen trevlig historia som ligger till grund för den interpellation som jag ställt till minis- tern. "Stängt på grund av elavbrott" var budskapet på en nyuppsatt skylt vid OK-macken vid E 18, Kym- lingelänken, onsdagen den 2 december 2002. Klockan 11.51 slocknade lamporna, och mörkret lägrade sig över stadsdelen. 19 000 hushåll blev utan ström. Vid förra stora avbrottet drabbades närmare 100 000 människor direkt eller indirekt av avbrottet. Det är hushåll, enskilda och företag som på ett kon- kret och handfast sätt drabbas när strömmen bryts. Transporterna, exempelvis när det gäller tunnel- banan, tvärstannar. Gatubelysningen slocknar, liksom trafiksignalerna. Hissar står stilla och stänger in ex- empelvis funktionshindrade i sina bostäder utan möj- ligheter att röra sig. Varor förstörs inom handeln. Larm inom äldreomsorgen fungerar inte. Listan över hur människor drabbas kan göras mycket längre än så. Den enda ersättning som abonnenterna kan erhålla är ett slags avbrottsersättning och eventuellt ersätt- ning för exempelvis mat som blir förstörd. För buti- ker som inte får varor förstörda kan det innebära oerhört stora inkomstbortfall. Det markerades av företaget Fortum vid det senaste avbrottet att om strömmen försvinner under mindre än 24 timmar är det bara om elleverantören själv agerat vårdslöst som ersättning kan utgå för sakskador. Jag och andra boende i Akalla i Stockholm har inom loppet av två års tid upplevt fyra rejäla avbrott. Vi har nu tröttnat. Jag har själv i ett brev till företaget Fortum krävt att man ska vidta kraftfulla åtgärder och göra allt för att liknande avbrott inte ska inträffa igen. Jag kan garantera att alla de som tvingats klättra ut från en stoppad tunnelbanevagn i en mörk tunnel kräver samma sak, alltså säkra elleveranser. Jag tror att just det som ministern anför i slutet av sitt svar speglar många människors spontana reaktion efter det senaste strömavbrottet i nordvästra Stock- holm, nämligen att tvångsförvaltning vore det enda rätta när elbolagen inte verkar förmå upprätthålla leveranserna av den el som är så viktig för vårt var- dagsliv. Det vore naturligtvis önskvärt att elföretagen själ- va satsade tillräckliga resurser för att minimera ris- kerna för avbrott. Näringsministern säger sig ha erfa- rit att Fortum avser att låta en så kallad oberoende utredning se över händelser som den i Akalla- och Kistaområdet. Visserligen kan man tveka något inför hur opartisk en sådan utredning kan vara men det är glädjande att näringsministern reagerade så snabbt efter det senaste avbrottet och sökte dialog med For- tum om detta. Vi är nog många som hoppas att rege- ringen fortsätter att sätta detta politiska tryck på elle- verantörerna att åtgärder ska vidtas. Jag ser inte bara praktiska problem med de krafti- ga störningar som elavbrotten orsakar. Landets kom- muner har utifrån sina verksamhetsområden också skäl att kräva förbättringar i elföretagens nät. I situa- tioner som de i nordvästras Stockholm drabbas speci- ellt de grupper som kommunerna har ett särskilt an- svar för, exempelvis äldre och handikappade. Även om elkraftsföretagen av hänsyn till kunder- na inte är beredda till ytterligare insatser för att säkra elförsörjningen bör man i alla fall ta detta uppdrag på allvar i det nya elmarknadslandskap som avreglering- arna innebär. Att konkurrera med priser och effekti- vitet är säkert en styrka. Men vårt lands elbolag lär inte ha en chans i den nya konkurrensen om elen inte tillräckligt ofta strömmar genom våra trådar. Jag tackar åter statsrådet för svaret och vill säga att jag är övertygad om att landets elkunder nu för- väntar sig skyndsamma åtgärder från elföretagens sida och att regeringen håller en fast och övervakande blick på elmarknadens aktörer, för det behövs.

Fru talman! Jag har precis kommit hem efter en vecka i Kina. Jag har varit där och för det svenska elkunnandets räkning skrutit över den höga kompe- tensen i Sverige vad gäller energiproduktion och, framför allt, energidistribution. Jag har besökt kolle- ger i den kinesiska regeringen och myndigheter som planerar framtida elnät - väldiga investeringar i elnät i Kina - och har försökt göra reklam för det kunnande som vi i Sverige har. Jag har försökt få kineserna att förstå att Sverige är ett bra land att köpa den här ty- pen av kunnande från. Vi anser oss ju ha världens mest utvecklade el- marknad - ett föredöme för resten av världen. För mig är det som hänt i norra Storstockholm genant. Tre gånger på ett och ett halvt år har strömmen brutits i en och samma tunnel och detta i ett område som runtom i världen beskrivs som högteknologiskt - strömavbrott som gör att människor blir instängda i hissar och tunnelbanetåg i de allra hemskaste situa- tioner. Jag tycker att det är helt oacceptabelt i ett modernt och högteknologiskt samhälle som vårt att detta ska kunna ske. Jag menar att man måste utgå från att efter tre så- dana här varningssignaler kommer detta inte att kun- na ske igen. Nu måste säkerhetsmarginalerna bli så stora och så stabila i fråga om de insatser och investe- ringar som nu görs att det här inte kan inträffa igen. Vad gäller ersättningsfrågan förstår jag att många människor har råkat illa ut, varor har förstörts. Även om varor inte har förstörts kan näringsidkare råka ut för försäljningsbortfall och svåra ekonomiska av- bräck. Konsumenternas rätt till ersättning vid elavbrott är stark. I ellagen ägnas ett helt kapitel åt just frågan om konsumenternas ställning och möjligheterna att få ersättning vid elavbrott. I ellagen finns inga särskilda krav på att avbrottet ska vara av en viss längd för att ersättning ska avgå. Den 24-timmarsregel som ofta anges är den tid som nätföretagen själva satt som gräns för att en frivillig så kallad goodwillersättning ska utgå. Näringsidkare har ansetts vara i en bättre ställning än den enskilde konsumenten när det gäller att för- handla avtal med nätägare. Därför har man kommit fram till att näringsidkare inte behöver åtnjuta samma speciellt utpekande skydd enligt just ellagen, utan de allmänna regler om skadestånd som finns ska vara tillräckliga. Men det obehag och den ångest som det måste ha lett till i väldigt många fall att fastna på grund av de orimliga avbrotten kan inga skadestånds- regler i världen gottgöra.

Fru talman! Nej, det är sant, det finns inga skade- ståndsregler i världen som kan ersätta de människor som har satts fast i sådana här situationer. Jag skulle också vilja säga att det som kanske är mest upprörande är att det inte i första hand är de stora elkunderna som drabbas av elbrotten. Det är de små kunderna, de små företagen, men det är framför allt de människor som sitter i sina lägenheter. De har valt att bo i dessa områden eller har ingen annanstans att bo än i de här områdena därför att det där är väl- försörjt med hissar, man klarar sina dagliga behov och sin dagliga försörjning genom att man kan an- vända hissen, man kan handla. Oftast har man ingen hjälp av samhället. Helt plötsligt står hissarna still, och man måste ha hjälp av samhället med praktiskt taget allting. Det är de människorna som sitter mest illa till. Den offentliga förvaltningen ute på Järvafältet har faktiskt blivit väldigt duktiga på att ha en bered- skap för det här, och det ska de ha all heder för. Det finns andra som ska ha all heder, till exempel Stock- holm Vatten. Det som jag också tycker är allvarligt att man faktiskt visar en viss nonchalans från nätföretagen. Vi har inget annat alternativ än de nätföretag som vi är anvisade till. Den förra borgerliga majoriteten i Stockholm sålde ut nätföretagen. Det finns alltså inget annat sätt än att via lagstiftning ändra på detta. Detta kanske inte är det första steg man ska ta. Man bör överväga om det inte är det riktiga att införa en lagstiftning som ser till att binda nätföretagen till att garantera el. Det finns många frågor som berör el och elmark- naden i dag, och det finns mycket positivt i det. Men det som är mindre positivt är att konsumenter oftast hamnar mellan stora, rika och internationella kraftfö- retag. Den enskilda människan ska kämpa mot krångliga regler som kanske inte ens går att direkt utläsa av de avtal man har. När det gäller 24-timmarsgränsen tycker jag att det är värt att poängtera för kraftföretagen att det är någonting som de själva har hittat på och som inte är fastlagt i ellagen. Därför vore det bra om man med gemensamma krafter kunde försöka få stopp på deras sätt att hantera de här frågorna på. Framför allt vill jag poängtera i den här interpel- lationsdebatten att jag tog upp Storstockholm därför att det är så otroligt många som drabbades, ungefär 100 000 människor, om man räknar alla som arbetar inom området. Men jag tycker att det är minst lika allvarligt och minst lika viktigt om det är åtta männi- skor och 20 kor som blir drabbade. Det är samma slarv, samma dåliga attityd som nätföretagen har mot sina kunder. Därför kanske det finns anledning att fundera på om man i fortsättningen inte måste ställa betydligt högre krav på nätföretagen, exempelvis genom en lagstiftning. Därför skulle jag vilja fråga näringsministern: Är det uteslutet för näringsministern att stifta lagar som gör att man inte kommer i den här situationen igen och att lägga större ansvar för elleveransen på nätfö- retagen?

Fru talman! Vi har infört en bestämmelse i ellagen om att överföringen av el ska vara av god kvalitet. Vi har gett Energimyndigheten i uppdrag att följa ut- vecklingen och slå larm om det behövs. Vi har gett Svenska kraftnät i uppdrag att belysa vilka baskrav som kan ställas på elförsörjningen och hur sådana krav bör utformas och regleras. Vi har bedömt att de frivilliga åtgärder som branschen genomför och Energimyndighetens nya tillsynssystem med större krav på kvalitet måste prövas innan vi föreslår ytterli- gare lagstiftning.

Fru talman! Jag får väl känna mig trygg med det så länge. Vi får se vad som händer nästa gång. Jag skulle vilja kommentera en sak till. När jag har diskuterat det här med Fortum har man talat om sin beredskap. Det intressanta är att beredskapen inte hjälper om man inte har nätsystem som fungerar och som kan hanteras på ett bra sätt. Man kan inte åtgärda felen i tid på grund av att man har en gammalmodig infrastruktur. I det avseendet skulle jag vilja säga att vi måste fundera på och diskutera på vilket sätt man ska kunna trycka mer på nätföretagen att se till att ha en infrastruktur som gör att den här typen av fel inte uppstår.