Fru talman! Per Bill har frågat mig vad jag avser att göra för att kompensera universitet och högskolor för de kostnader som ligger i den vinst som Akade- miska Hus AB levererar in till staten. Akademiska Hus AB bildades 1993 under den då- varande borgerliga regeringen och har sedan starten haft till uppgift att, som ett helägt statligt aktiebolag, utgöra ett alternativ bland andra som ägare och för- valtare av fastigheter för universitet och högskolor. På ett tidigt stadium beslutades att Akademiska Hus AB skulle drivas utifrån marknadsmässiga vill- kor. Syftet med detta var att bygga in konkurrens i det statliga lokalförsörjningssystemet och därigenom incitament för kostnadseffektivitet. I samband med att reformen genomfördes beräk- nades ett ersättningsbelopp som skulle täcka univer- sitetens och högskolornas lokalkostnader. Detta er- sättningsbelopp ingår som en del i den ersättning som lärosätena får för varje student. Därigenom kompen- seras universitet och högskolor för de kostnader som dagens lokalförsörjningssystem medför. En viktig del i frågan som Per Bill tar upp är hu- ruvida enskilda byggnader ska betraktas som ända- målslokaler. I dessa fall använder sig parterna ofta av en kostnadsbaserad i stället för marknadsmässig hyra, eftersom denna typ av byggnader vanligtvis inte har de alternativa användningsområden som krävs för att en normal marknadssituation ska uppstå. Regeringen kommer innan sommaren att tillsätta en parlamentarisk utredning som får till uppgift att utreda frågan om i vilka situationer som självkost- nadshyror är aktuella inom det statliga lokalbeståndet. Denna utredning bör kunna ge ett bra underlag för vilka principer som ska gälla för den framtida hyres- sättningen av ändamålsfastigheter vid universitet och högskolor.

Fru talman! Jag börjar med lite historik. Akade- miska Hus, som ju har funnits i ungefär tio år, skulle, som man sade vid starten, ta ut självkostnadshyror för sina fastigheter. Så blev inte fallet, utan i stället tar de i dag ut fiktiva marknadshyror. De bryter därmed mot riksdagens beslut. Under de år som gått har Akademiska Hus levere- rat in 2,1 miljarder kronor till staten. Bara under 2001 uppgick inleveransen till 270 miljoner kronor. Man kan fråga sig om 270 miljoner kronor är mycket pengar eller lite pengar. Det är t.ex. betydligt mer än de 213 miljoner som man avsätter till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning via Vetenskaps- rådet och inte så långt ifrån de 347 miljoner som Vetenskapsrådet avsätter till medicinsk forskning. Man kan säga att 270 miljoner kronor från universitet och högskolor till statsbudgeten är mycket pengar. Av debatten som varit det senaste året tror jag att de flesta vet om att Akademiska Hus inte längre job- bar tillsammans med universitet och högskolor mot självkostnad. Jag tror fler och fler vet hur det ligger till och har protesterat mot det. Bl.a. har Chalmers tekniska högskola tydligt visat att man är mycket missnöjd med tingens ordning. Däremot tror jag att det är ytterst få som vet om att Akademiska Hus numera är en mjölkkossa av rang i statens tjänst, som under de första tio åren har klarat av att plocka in drygt 2 miljarder till statskassan. Thomas Östros säger i sitt svar att Akademiska Hus jobbar marknadsmässigt och att det är bra med statliga bolag som konkurrerar med varandra. Han säger att ersättningsbeloppen täcker kostnaderna, att universitet och högskolor kompenseras för de kostna- der som dagens lokalförsörjningssystem medför. Stämmer detta verkligen? Frågan om marknadsmässiga villkor har vi lite olika syn på. Jag tycker inte att flera statliga fastig- hetsbolag automatiskt ger en marknad, särskilt inte när de är inom ett universitetsområde, dvs. ett ganska tydligt monopolområde. Jag tycker det är väldigt synd att den vision om intimt samarbete med universitet och högskolor mot självkostnad, som fanns när Akademiska Hus starta- de, har tagits bort. Angående kompensationen ser vi att Akademiska Hus 1993 levererade in 0 kr. 1994 levererade de in 112 miljoner kronor. Som väl de flesta är överens om vid det här laget har grundut- bildningsanslagen urholkats med 26 %. Samtidigt har utdelningen till staten varierat mellan 200 och 600 miljoner bara under de år som Thomas Östros varit ansvarig utbildningsminister. Hur kan den 26- procentiga urholkningen av grundutbildningsanslagen sägas kompensera för fördubblingarna, tre-, fyr- och femdubblingarna av aktieutdelningen från staten?

Fru talman! Vi närmar oss val. Per Bill har fått lite friare tyglar att antyda att det i Moderaternas budget- värld inte finns några begränsningar. Ibland undrar man om det kanske t.o.m. är så när skatteintäkter och utgifter ska få gå åt divergerande håll och därmed skapa stora underskott. Det var Moderaterna som införde ett system där man skilde på ägandet av lokaler, hyresuttagning för lokaler och dem som använde lokalerna. Det var de som bildade Akademiska Hus. Man kan ha synpunk- ter på detta, men ett grundläggande skäl är att det är bra för alla verksamheter att värdera om det är ytter- ligare lokaler man ska ha eller om det är någon annan verksamhet man ska satsa på. Det är den gängse upp- fattningen att om man har ett system där hyror på något vis relateras till ett värde som gäller ute i sam- hället så får man en bättre värdering av vad man ska satsa på. Detta system införde Moderaterna. Vad jag känner till har Moderaterna inte heller ta- git bort de avkastningskrav på statliga bolag som finns generellt inom statsbudgeten. Detta ställer också Moderaterna upp på. I slutet av sitt anförande kom Per Bill in på de kraftiga nedskärningar som gjorts av anslagen per student i högskolan. Det skedde under Per Unckels tid som utbildningsminister. Det kom väldigt olyck- ligt med tanke på att man samtidigt hade infört det nya hyres- och fastighetssystemet. Man hade inte dragit ned anslagen så det syntes men genom att trycka in många tusen nya studenter utan att ge peng- ar till det. Det uppstod ett underskott på ungefär 1 miljard kronor. Det är detta underskott, skapat genom ett antal studenter som man inte fått betalt för, som vi under det första året av utbyggnaden var tvungna att kompensera för. Vi började bygga ut högskolan 1997 och fick försöka fylla igen det miljardhål som Mode- raterna skapade genom att öppna dörrarna för stu- denter utan att ge resurser för det. Det är en riktig beskrivning att detta naturligtvis försvagade högsko- lornas ekonomi. Men tack vare utbyggnaden har man nu äntligen fått betalt och fått tillbaka den miljarden. Sedan är det klart att det skedde besparingar under saneringsåren utöver detta. Men fanns det något al- ternativ i det läget? Inga besparingar har skett under min tid som utbildningsminister. I stället har det varit uppräkningar varje år med det uppräkningsindex som vi har för all statlig verksamhet och som tar hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Det är den verksamhet som har bedrivits under de senare åren. Däremot har det tillförts över 6 miljarder i ut- byggnadsresurser, vilket naturligtvis har inneburit att man har varit tvungen att bygga ut lokalmässigt. Viktigt att notera är då, med tanke på de starkt ökan- de resurser som har kommit högskolan till del i och med att man har fler studenter - vi har ju nu en re- gering och riksdag som faktiskt för över resurser för varje student och inte som Moderaterna bygger ut utan att betala för sig - att lokalkostnadens andel inte har ökat i högskolans budget. Andelen ligger på 14 %, har så gjort under längre tid och beräknas inte stiga de närmaste åren. Det måste vara en indikation på att lokalkostnaderna fortfarande finns med i ersätt- ningen per student eftersom nybyggnationer icke har medfört en stigande andel lokalkostnad i den totala budgeten. Dessutom är ju lärosätena fria att välja hyresvärd - inte bland statliga bolag utan bland privata bolag och statliga bolag. Det är viktigt för att Akademiska Hus ska sättas under press, vilket också sker på de orter där högskolan väljer att anlita någon annan hyresvärd. Värt att notera är att det inte är någon större skillnad på hur stor andel av budgeten som går till lokalkostnader för dem som har valt en annan hyresvärd än Akademiska Hus. Där faller också den indikationen. Sedan har vi en utredning som ska titta vidare på ändamålsfastigheterna. Det är viktigt. Det kommer vi att återkomma till när den är färdig.

Fru talman! Jag tror att det kan finnas stora för- delar med ett system där man administrerar lokaler på ett professionellt sätt. Att låta varje universitet och högskola själv ha hand om administrationen av sina lokaler kanske inte är ett optimalt sätt. Jag tror dock inte heller att detta har varit ett bra sätt, framför allt inte när vi nu ser facit. Visst finns det bra inslag i detta, oavsett vilken regering som har infört det - att man får titta över hur stora lokaler man har, att man får betala ordentligt för lokalerna och då inser att man kanske ska flytta ihop lite osv. Däremot tror jag att det är väldigt få univer- sitet och högskolor som upplever att de är fria att välja, eftersom Akademiska Hus äger alla husen på campusområdet. Det är klart att man kan flytta en del av Uppsala universitet någonstans halvvägs till Tierp, men jag tror inte att det riktigt är det som är idén. Jag tror att väldigt många har sett fördelar med Akademiska Hus. De har fått bra lokaler. Lokalkost- naden har gått upp snabbare än de velat. Men jag tror inte att man har vetat - och jag tror också att väldigt få politiker har vetat - hur mycket som Akademiska Hus har levererat in till staten. Thomas Östros första år som utbildningsminister, 1999, var rekordåret: 600 miljoner kronor levererades då in. 2000 var det 200 miljoner, och 2001 var det 270 miljoner. Min första fråga blir då: Hur mycket blir det 2002? Jag är nämli- gen övertygad om att grundutbildningsanslagen, ock- så om vi ser på urholkningen av forskningsanslagen, inte alls är någon kompensation för att man under Thomas Östros tid som utbildningsminister har flyttat över 1 miljard kronor från högre utbildning och forskning till statens kassakista. Den första frågan blir därför: Hur mycket är det 2002? Det finns också någonting positivt i svaret, nämli- gen att en utredning ska titta på vilka, för att uttrycka sig slarvigt, lokaler på stan man kan använda som kontor eller som universitetslokaler. Dessa har natur- ligtvis ett alternativt marknadsvärde, medan andra- handsmarknaden för mycket specialiserade laborato- rier som Ångströmlaboratoriet i Uppsala, stora uni- versitetsbibliotek och den typen av lokaler ter sig relativt liten. Min nästa fråga blir därför: Har utbild- ningsministern något hum om hur stor del av Akade- miska Hus lokaler det handlar om i den här översynen där det kanske ska bli självkostnad i stället för mark- nadsutsättning? Sedan är det ju några år sedan det här hände, men visst gjorde man väl från början en åtskillnad. Vasa- kronan tog hand om de fastigheter som verkligen var marknadsmässiga, och sedan bildade man något fö- retag för de olika militära anläggningarna, något annat för fängelserna - och så Akademiska Hus för universitets och högskolors lokaler. Hur mycket är det alltså som är vanliga lokaler som tre månader senare kan hyras ut till någon annan?

Fru talman! Det blir en något säregen diskussion när Per Bill så häftigt distanserar sig från det mode- rata förslag som antogs av riksdagen och som vi nu lever med när det gäller bildandet av Akademiska Hus och hur de skulle arbeta. 1992, två år innan Per Bill själv kom in i riksdagen, beslutade den borgerli- ga majoriteten på förslag från den borgerliga reger- ingen om riktlinjer för den statliga fastighetsförvalt- ningen. En av de principer man lade till grund för denna var att fastighetsförvaltningen bör bedrivas med ett så långt som möjligt marknadsmässigt av- kastningskrav. Det var den politik som Per Bills mo- derata partikolleger sjösatte. Vill Per Bill fördjupa sig i hur det bolaget ska skötas, vilka typer av fastigheter det har, om det ska ändra kompositionen av de fastigheterna eller huruvi- da marknadsavkastningen ligger under eller över gällande avkastning för jämförbara bolag vill jag att Per Bill vänder sig till finansministern, som ansvarar just för dessa bolag. Det jag är engagerad i är att högskolorna ska ha så goda villkor som möjligt. Där känner jag en grundläggande stolthet över att ha varit med och bidragit till att vända den verklighet som högskolorna har levt i under lång tid - först efter Unckels miljardunderskott, som blev mycket tungt att bära för högskolorna, och sedan efter den nödvändiga budgetsaneringen. Det är också tydligt att trots att man har expande- rat väldigt kraftigt och tvingats ha nya lokaler därför att man har haft 80 % fler studenter än tidigare så har, tack vare att varje student har fått full finansiering, andelen för lokalkostnad inte ökat. Den är 14 %. Det är ingen större skillnad om man har andra hyresvär- dar, vilket också är intressant, utan den ligger om- kring 14 %. Sedan menar jag att det för en del utbildningsin- riktningar behövs ytterligare insatser för att utveckla kvaliteten, särskilt inom humaniora och samhällsve- tenskap. Därför ökar vi riktat ersättningen per student inom humaniora och samhällsvetenskap med 200 miljoner detta år och nästa, vilket kommer att bidra till ökad seminarieverksamhet, kontakt med lärare och utvecklande kurser av olika slag. Det är viktigt. Men vill Per Bill fördjupa sig i själva fastighets- förvaltningen, som ju bedrivs enligt den borgerliga regeringens principer - vi har valt att behålla dessa på grund av att det finns viss rim och reson där, trots de nackdelar som också finns, i och med att man bättre hushållar med lokaler - bör Per Bill vända sig till finansministern. Denna mandatperiod har inneburit mer resurs- överföring till högskola och universitet än någon annan mandatperiod. Utbyggnaden har kostat drygt 6 miljarder kronor. Forskningen får drygt 1 ½ miljard kronor. Studiemedlen har ökat med drygt 4 miljarder kronor per år, vartill kommer en del andra insatser. Flödet har alltså gått till universitet och högskolor, inte från. Det återstår mycket att göra, och jag bidrar gärna till ytterligare resursinsatser. Men Moderaterna har varit släpankare under hela denna tid och hållit emot snarare än drivit på.

Fru talman! Vi ska väl inte ägna oss åt en alltför bred debatt. Det är dock bara att titta på våra budget- alternativ så ser man att vi har ganska mycket, drygt 6 miljarder, mer än utbildningsministern till högre utbildning och forskning. Men jag tycker att detta ändå har varit en intres- sant debatt. Den visar på någon typ av jag ska inte säga ointresse men det verkar inte vara så att utbild- ningsministern krigar för att få ned de utdelningar som Akademiska Hus tvingas till, utan det anses vara en bra princip. Jag skulle vilja säga att grundprincipen från 1992 nog kan ha varit god. Däremot har tillämpningen varit någonting helt annat. År 1992 togs det inte ut någon- ting. Det var väl inte ens aktuellt då. År 1993 ingen utdelning. År 1994 var ju ett valår. Jag vet inte om man ska skylla på de borgerliga eller på Socialdemo- kraterna men då började utdelningen med 112 miljo- ner. Men under de år som Thomas Östros har suttit vid rodret har det varit 600 miljoner, 200 miljoner och 270 miljoner, så någonting har definitiv hänt med storleksordningen på de här utdelningarna. Samtidigt sägs att varje student är fullt finansie- rad. Jag har hittills träffat drygt 20 rektorer på univer- sitet och högskolor i Sverige. Jag har inte hört någon av dem säga att de har full finansiering för alla sina studenter. Jag tror faktiskt att det finns en hel del att göra här. Jag kan inte lova att Akademiska Hus ska tas bort eller att det inte ska vara några utdelningar över hu- vud taget från Akademiska Hus om det blir en bor- gerlig valseger. Jag vill bara peka på att det ändå är ganska många miljoner som flyttas från ett konto till ett annat utan diskussion.

Fru talman! Det är intressant att notera att Per Bill under diskussionens gång ändå förflyttar sig ganska kraftigt från första tillfället, då han sade att han var helt emot marknadsmässiga principer och att det skulle vara ett intimt rådslag som bestämde hyrorna, till att nu säga att marknadsmässiga principer som infördes av den borgerliga regeringen nog är bra att ha. Jag är själv inte så förtjust i marknadsmässiga principer för den här typen av fastighetsbolag men har tyckt att det väl är rimligt att behålla ett system som sjösatts och inte rycka för mycket fram och till- baka. Jag noterar med tillfredsställelse att Per Bill ändå återvände till sin egen politik under repliktiden. Själv är jag mest engagerad i ersättningen per stu- dent. Det är den som är viktig. Vi kan konstatera att lokalkostnadernas andel icke har ökat när det gäller de resurser som högskolorna har. Men jag tycker inte alls att det är tillräckligt. Därför känner jag en viss tillfredsställelse när det för första gången på mycket länge görs en särskild satsning för att öka ersättning- en per student just av kvalitetsskäl. Det är inte fram- för allt hyrorna som är orsak till detta utan strävan efter att kunna ge mer av lärarhandledd utbildning, inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap. Det är en viktig framtidsdiskussion att ta också fram- över huruvida det behövs ytterligare insatser där. Men att överge de principer som Per Bills partikamrater stadfäste i början av 90-talet för lokalförsörjningen tror jag inte är huvudvägen när det gäller att stärka kvaliteten.