Äganderätten för skogsägare

Fru talman! Boriana Åberg har frågat landsbygdsministern dels om statsrådet anser att Sverige har överimplementerat EU:s artskyddsdirektiv och vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att inte hindra svenska skogsägare från att bedriva rationellt skogsbruk, dels om statsrådet är beredd att vidta åtgärder, och i så fall vilka, för att försvara den grundlagsskyddade äganderätten.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill börja med att säga att det är en problematisk situation som har uppstått, framför allt för att den skapar oro och osäkerhet kring vad som är tillräcklig hänsyn i samband med skogsbruk. Bakgrunden är inte några förändringar i den svenska lagsstiftningen utan nya rättsfall kring EU-reglerna om artskydd som gäller sedan länge i Sverige och hela EU.

Sverige är ett skogsland, och skogen utgör en ryggrad till mycket i vårt samhälle, både för ekonomin och för klimatomställningen. Det ska inte råda otydligheter om huruvida skogsägare får avverka sin skog eller ej. Därför är det viktigt att vi agerar för att minska den osäkerhet som nu har uppstått.

Den problematik som vi diskuterar är inte ny utan har uppmärksammats av myndigheter och domstolar sedan en tid tillbaka och fanns med som en punkt i januariavtalet. Regeringen tillsatte i enlighet med januariavtalet en utredning i maj 2020. Artskyddsutredningen lämnade i somras sitt betänkande till regeringen. I utredningen finns analyser och förslag som rör de frågor som diskuteras kring artskyddet just nu.

Regeringen arbetar nu aktivt med vad som behöver göras både utifrån EU-domstolens dom förra våren och förslagen i Artskyddsutredningen. Detta är ett arbete som regeringen prioriterar högt.

Det är regeringens utgångspunkt att det ska vara möjligt att uppnå såväl målen för skogspolitiken som riksdagens miljömål om levande skogar och ett rikt växt- och djurliv och att samtidigt leva upp till våra EU-rättsliga och internationella åtaganden. Även skyddet för arter och bevarande av biologisk mångfald är i detta sammanhang ett viktigt allmänt intresse.

Regeringen avser mot bakgrund av vad jag nyss sagt att initiera ett antal åtgärder i syfte att minska osäkerheten och hantera den problematiska situation som uppstått.

Fru talman! Jag ställde min interpellation till landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg för att jag anser att skogsbruket är en näring med mycket stor betydelse för landsbygden. Jag tycker fortfarande att landsbygdsministern skulle ha besvarat mina frågor. Det är frågor som oroar många skogsägare som hindras från att bedriva rationellt skogsbruk.

Ännu värre är det att regeringen gång på gång ger sig på den grundlagsskyddade äganderätten. Att lägga ansvaret på markägaren att ta reda på vilka arter som finns i skogen och ta hänsyn till varje fågel på individnivå är ett effektivt sätt att frånta skogsägarna rätten att bruka sin egen skog.

Men jag tackar miljöministern för svaret. Det är inte varje dag som man får ett svar där en representant för regeringen rakt av erkänner att den politik som förs mot skogsägare är helt fel och att bot och bättring är på gång. Det ska miljöministern ha en eloge för.

Men vad miljöministern än säger har alla skogsägare fått besked från Skogsstyrelsen, och detta besked är tydligt.

Skogsstyrelsen generaldirektör säger: Det har funnits många oklarheter om hur artskyddsförordningen ska tillämpas, men i och med de vägledande domarna är det tydligt vad som gäller. Men det är också tydligt att detta får orimliga konsekvenser.

Skogsstyrelsens generaldirektör berättar således för Sveriges skogsägare att detta får orimliga konsekvenser. Detta kan ses som ett rop på hjälp, eftersom generaldirektören vidare säger att politiken sitter på lösningen.

Miljöministern säger att regeringen arbetar aktivt med det som behöver göras. Detta betyder att problemet inte är löst. Detta innebär också att skogsägare kommer att pausa all skogsvård utom röjning och plantering i väntan på ett tydligare besked. Ingen skogsägare vill nämligen riskera att bli åtalad för miljöbrott.

Så vad händer när skogsägare avstår från avverkning? Industrin behöver löpande tillgång till virke. Sågverk, bioraffinaderier och andra företag som är beroende av produkter från skogsbruket tvingas stoppa sin verksamhet. Detta kan komma att leda till brist på hygienprodukter, exempelvis toalettpapper. Särskilt nu när produktionen av skogsråvara i Europa har minskat betydligt på grund av Rysslands krig mot Ukraina kan bristen på virke och hygienprodukter bli riktigt akut.

Konsekvenserna kan bli ännu större än så. Vid brist på produkter från skogen kan Sveriges handelsbalans vända till underskott, vilket påverkar Sveriges ekonomi negativt. Med en pågående flyktingkris, enorma behov för upprustning av försvaret och de extrema elpriserna och drivmedelspriserna behöver Sveriges ekonomi inte några ytterligare bakslag.

Fru talman! Jag tackar Boriana Åberg för en väldigt relevant interpellation. Jag vill dock inledningsvis understryka att frågan om artskyddet och artskyddsförordningen ligger på klimat- och miljöministerns bord. Det är därför det är jag som besvarar interpellationen.

Regeringen ger sig inte på skogsägarna här. Det är inte regeringen som har förändrat någonting, vilket jag också var tydlig med i mitt svar. Det som har skett är att det har kommit ett antal europeiska domar på EU-nivå som myndigheten sedan naturligtvis är tvungen att tolka för att se hur detta ska införlivas i det svenska sättet att tolka direktivet. Det var denna tydlighet som kom från Skogsstyrelsen och som regeringen också har agerat på.

Jag har varit väldigt tydlig med att vi ser att det är en djupt problematisk situation som har uppstått med en oro och en osäkerhet för våra 320 000 skogsägare. Därför har jag också sett till att agera så skyndsamt som en regering någonsin kan göra i ett sådant här fall. Det är något som vi arbetar intensivt med.

Regeringen har nu sagt att vi kommer att ändra i artskyddsförordningen, eftersom det är det som går absolut snabbast, i första hand så att bestämmelserna om artskydd i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet införlivas var för sig så som de uttrycks i respektive EU-direktiv. Detta kommer att klargöra situationen för Sveriges skogsägare. De har också uttryckt sin uppskattning över regeringens snabba agerande.

Jag kommer också att ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram vägledningar och strategier för hur de som arbetar i skogen praktiskt ska kunna ta hänsyn till enskilda arter och samtidigt få ekonomi i sina verksamheter.

Under våren kommer jag, vilket jag har varit ute och talat om, att bjuda in till ett bredare möte med både skogsnäringen och representanter från den ideella sektorn för att öppet och gemensamt diskutera hur vi långsiktigt ska kunna kombinera naturvård med ett hållbart svenskt skogsbruk.

Detta är viktiga frågor, och jag tycker att det verkligen vore önskvärt med en bred samsyn mellan skogsnäringen och representanter för den ideella sektorn kring vägen framåt.

En åtgärd som regeringen nu också kommer att vidta och som är på lite längre sikt är att se över miljöbalken och artskyddsförordningen i de delar som Artskyddsutredningen, som jag berättade om i mitt svar, och remissutfallet ger anledning till.

Regeringen agerar alltså snabbt. Detta kommer att innebära att svenska skogsägare kommer att kunna känna sig trygga med på vilket sätt de kan avverka skogen. Och detta är ett klart besked.

Som jag också sa inledningsvis är den svenska skogen av ytterst stort värde för Sverige som land, både ur ett miljömässigt perspektiv naturligtvis och som en tillgång för hela Sverige och för svensk ekonomi.

Fru talman! Jag tackar miljöministern för detta. Hon säger att skogsägare har uttryckt sin uppskattning. Det är inte den uppfattning som jag har fått. De skogsägare som jag har kontakt med hyser djup misstro mot regeringens handlingskraft. De känner sig utpekade, bland annat från Skogsstyrelsen, som någon storts potentiella miljöskurkar.

Alla skogsägare som jag har haft kontakt med instämmer i att biologisk mångfald är viktig. Det är just skogsägarna som är mest måna om att den ska bevaras. Som ägare bryr man sig om det som man har skapat. Ofta ärvs skogen från en generation till en annan och förknippas med en familjs eller släkts historia. Men skogen ger också försörjning och arbetstillfällen. Detta måste respekteras.

Fokus måste ligga på att bevara hotade arter. Man ska sträva efter att minimera skadorna. Men det ska också vara möjligt att bedriva skogsbruk.

Det går ingen nöd på fåglarna i de svenska skogarna. I dag finns det faktiskt närmare 15 miljoner fler fåglar än för 20 år sedan.

Jag skulle vilja rekommendera miljöministern att titta på Skogsstyrelsens hemsida. Där står det fortfarande, trots allt det som ministern anförde nyss, att om skogsägaren inte har full koll på allt kan Skogsstyrelsen begära ytterligare undersökningar och utredningar. Detta riskerar att slå mot just de mindre skogsägarna - ju mindre areal, desto större kostnader per hektar. Mindre aktörer har inte råd att anställa egna utredare eller ekologer. De har inte heller råd att köpa en undersökning för ett par hundra tusen kronor från en miljökonsult. Och om någon mot förmodan skulle ha råd med det skulle kostnaden för utredningen sannolikt överstiga nettointäkten, eftersom en normal avverkning i privatskogsbruket omfattar cirka två hektar.

Hälften av svensk skogsmark ägs av småägare, och 60 procent av virket från svensk skog kommer från privat, familjeägd skog.

Jag förstår inte: Miljöministern står här och berättar om de goda intentionerna, men de facto ger man sig på de små företagarna. Och varför för regeringen över huvud taget en så landsbygdsfientlig politik? Människor och företag på landsbygden lider redan svårt av de höga drivmedelspriserna och elpriserna. De behöver inte ytterligare regleringar och administrativa bördor.

Paradoxalt nog innebär Skogsstyrelsens bestämmelser att de stora skogsbolagen - till exempel det statligt ägda Sveaskog, som har stora interna resurser och historiskt även ovanan att avverka hundra hektar på ett bräde - kan fortsätta avverka. Är det verkligen regeringens intention?

Fru talman! Jag skulle verkligen önska att Boriana Åberg lyssnade på vad jag säger. Jag har både i medier och nu under denna interpellationsdebatt framfört bakgrunden till den tolkning som ansvarig myndighet har tvingats göra med anledning av de EU-domar som finns.

Det är naturligtvis inte heller min roll, eller ens möjligt för mig som minister och statsråd i Sveriges regering, att gå in och styra vad enskilda myndigheter skriver på sina hemsidor. Det är inte riktigt så det fungerar. För min del handlar det naturligtvis om att ha armlängds avstånd till de självständiga myndigheterna men att använda de verktyg jag har för att undanröja den eventuella osäkerhet eller oklarhet som de nya EU-domarna nu har gett upphov till.

Detta gör regeringen på snabbaste möjliga sätt just nu, med respekt för de lagar och regler som gäller i Sverige. Vi går in och ändrar i artskyddsförordningen. Saken kommer att kunna vara klarlagd innan sommaren. Vi ger relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram vägledningar och strategier för hur de som arbetar i och med skogen praktiskt ska kunna ta hänsyn till enskilda arter och samtidigt få ekonomi i sina verksamheter.

Jag sa också precis att jag kommer att bjuda in till ett bredare möte med skogsnäring och ideella aktörer, just för att jag och Socialdemokraterna ser vikten av långsiktiga spelregler för Sveriges viktiga skogsnäring - naturligtvis kombinerat med det så viktiga artskyddet och EU:s naturvårdsdirektiv, som syftar till att hejda förlusten av biologisk mångfald.

Skyddet för arter och bevarandet av biologisk mångfald är också ett otroligt viktigt allmänintresse, och de här två delarna måste balanseras mot varandra. Det är det som hela den svenska skogspolitiken går ut på: både det så kallade produktionsmålet, att man ska kunna bruka vår skog, och miljömålet, som inkluderar den biologiska mångfalden. Detta är jämställda mål i den svenska skogspolitiken.

Sedan är självklart skyldigheten för den som bedriver skogsbruk att skaffa sig sådan kunskap som behövs för att skydda miljön mot skada viktig. Många markägare i dag har god kunskap om sin skog, det vet vi. Men det behöver också bli tydligare vilken kunskap som krävs vid olika skogsbruksåtgärder. Där nämnde jag också att vi på kortare sikt kommer att se till att den typen av vägledningar och strategier kommer fram och finns för att stötta dem som brukar vår skog.

Sammanfattningsvis: Vi värnar den svenska skogen. Vi värnar dess otroligt viktiga miljömässiga uppgift men också den enorma tillgång som den svenska skogen är för Sverige som land. Inte minst är den otroligt viktig för att vi ska klara klimatomställningen.

När det gäller drivmedelspriserna tror jag att svenskar som bor på landsbygden är betjänta av politiker som inte lägger fram populistiska förslag som är ogenomförbara, som Moderaterna har gjort.

Fru talman! Vi har en ond cirkel här. Myndigheten skyller på politiken, och ministern hänvisar till att vi har självständiga myndigheter, vilket är sant. Men man ska inte förringa att problematiken uppmärksammades redan 2016 av både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Inget hände dock. Grundproblemet är att Sverige har överimplementerat direktiv från EU.

I teorin har vi en regering som säger sig vilja att det ska fungera så smidigt som möjligt för skogsägarna. Förändringar sägs också vara på gång. Men i praktiken har vi fortfarande ett stort hot mot svenskt skogsbruk. Skogsstyrelsens krav, som fortfarande gäller, ställer till väldigt stora problem för skogsägarna med höga kostnader och stora administrativa bördor utan att det gynnar vare sig arterna eller den biologiska mångfalden.

I den svenska artskyddsförordningen blandar man samman bestämmelser om hotade arter med skydd för fåglar, och så går man betydligt längre än vad EU-lagstiftningen kräver. Man har gjort en så kallad guldplätering av direktivet. Men resultatet ger varken guld eller gröna skogar.

Jag vill ställa en sista fråga till ministern, eftersom min talartid snart går ut: Kommer regeringen att införa den ordagranna lydelsen i EU:s fågeldirektiv så att man kan undvika de misstag som gjorts hittills?

Fru talman! Jag sammanfattar igen vad jag nu har sagt i flera inlägg.

Bakgrunden till den problematik som har uppstått är inte några förändringar i svensk lagstiftning utan nya rättsfall kring EU-reglerna om artskydd, som sedan länge gäller i Sverige och i hela EU.

Sverige är ett skogsland. Skogen utgör en ryggrad för mycket i vårt samhälle, både ekonomin och klimatomställningen. Därför är det viktigt att vi agerar, vilket regeringen har talat om att man har för avsikt att göra. Vi har gjort detta väldigt skyndsamt. Vi avser att ändra i artskyddsförordningen, i första hand så att bestämmelserna om artskydd i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet införlivas var för sig. Det kommer att innebära att vi undanröjer den osäkerhet som många skogsägare nu har upplevt.

Vi kommer också att ta fram vägledningar och strategier för att stötta Sveriges skogsägare och dem som brukar och verkar i vår skog. Jag kommer att bjuda in till ett bredare möte med skogsnäringen och representanter för den ideella sektorn för att öppet och gemensamt diskutera hur vi långsiktigt ska kunna kombinera naturvården med ett hållbart svenskt skogsbruk.

Det är den socialdemokratiska hållningen, och det är också regeringens hållning. Jag har nu understrukit detta flera gånger.

Vi kan inte vara populister och köra över våra myndigheter. Som politiker måste vi agera inom de ramar vi har och med de verktyg som står till vårt förfogande - till exempel, som Boriana Åberg nämnde tidigare, när det gäller de drivmedelspriser som nu skenar. Där lade Moderaterna i går fram ett förslag som är fullständigt ogenomförbart och lurar svenska folket att tro att det ska gå att sänka priset vid pump med 5 kronor. Enda möjligheten till att det skulle fungera är om vi skulle bryta mot EU:s energidirektiv, vilket vi inte kan göra som regering. Att göra så tycker jag vore populism.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.