Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

11-punktsprogrammet för ökad hälsa i arbetslivet

Interpellationsdebatt 22 januari 2002
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Statsråd Ingela Thalén (S)

Anf. 22 Statsråd Ingela Thalén (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Désirée Pethrus Engström har frågat mig vad regeringen avser att göra för att få snabba och konkreta effekter för att snarast minska antalet sjukskrivna och sänka kostnaderna i sjukförsäkringen. Frågorna ställs mot bakgrund av den negativa ut- vecklingen av antalet långa sjukskrivningar och det åtgärdsprogram i elva punkter som regeringen pre- senterade i budgetpropositionen för 2002. Vidare framför Désirée Pethrus Engström att det utredningsförslag om en ny rehabiliteringsorganisa- tion och försäkring som den särskilde utredaren Ger- hard Larsson redovisade i betänkandet Rehabilitering till arbete (SOU 2000:78) skulle kunna läggas till grund för lagstiftning och snabbt ge ekonomiska effekter på sjukförsäkringen. Inledningsvis vill jag framhålla att jag delar Dési- rée Pethrus Engströms oro över utvecklingen av sjuk- skrivningarna, men jag delar inte uppfattningen att förslagen är för diffusa och spridda och inte har nå- gon snabb effekt på sjukskrivningarna. Som Désirée Pethrus Engström känner till har ett omfattande utredningsarbete bedrivits inom Reger- ingskansliet under de senaste åren med anledning av den ökade sjukfrånvaron och ohälsan i arbetslivet. Resultaten visar bl.a. att ökningen av antalet sjuk- skrivna har flera förklaringar och att orsakssamban- den är komplexa. Det finns således ingen enskild faktor som kan förklara ökningen av sjukfrånvaron, utan flera förklaringsfaktorer måste kombineras. All sjukdom resulterar inte i sjukfrånvaro, men det är ofrånkomligt att ett stort antal sjukdomstillstånd i sitt akuta skede omöjliggör all form av arbete. Det är också uppenbart att en betydande del av sjukfrånva- ron beror på sjukdomstillstånd som inte alls är relate- rade till arbetsplatsen. De studier som gjorts visar dock på mycket starka och tydliga samband mellan arbetsplatser och grad av sjukfrånvaro. Arbetsförhåll- andena i vid mening påverkar den faktiska sjukfrån- varon både när det gäller att förebygga sjukfrånvaro och när det gäller att förkorta en sjukdomsperiod. Det är till följd av dessa komplexa orsakssamband som regeringen valt en strategi för ökad hälsa i ar- betslivet i elva punkter som innehåller ett brett spekt- rum av åtgärder. Denna strategi innehåller åtgärder för att förebygga ohälsa i arbetslivet, åtgärder för att förbättra rehabiliteringen av dem som drabbas samt vissa åtgärder för förbättrad tillgänglighet till be- handling inom hälso- och sjukvården. Bl.a. ingår arbetsmiljö, ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare, hälsobokslut, formerna för sjukskrivningsprocessen samt förbättrad statistik och forskning. Jag vill i anslutning härtill understryka att en för- längd sjuklöneperiod är en av flera tänkbara ekono- miska drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohäl- sa. Denna liksom andra sådana drivkrafter kommer att närmare utredas och diskuteras för närvarande med arbetsmarknadens parter i de trepartssamtal som regeringen tagit initiativ till. Genom dessa samtal kommer samråd att ske med parterna i fråga om ge- nomförandet av elvapunktsprogrammets olika delar. Utredningen Handlingsplan för ökad hälsa i ar- betslivet avlämnade nyligen sitt slutbetänkande till regeringen (SOU 2002:5). I direktiven till den utred- ningen avgavs att förslagen i bl.a. betänkandet Reha- bilitering till arbete (SOU 2000:78) ska behandlas i översynsarbetet. Slutbetänkandet om Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet har just sänds ut på re- miss. Avslutningsvis vill jag meddela att regeringen planerar att i olika sammanhang återkomma med förslag med inriktning på att öka hälsan i arbetslivet bl.a. med utgångspunkt i de nämnda utredningsför- slagen.
Désirée Pethrus Engstr (Kd)

Anf. 23 Désirée Pethrus Engstr (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill naturligtvis börja med att tacka statsrådet Ingela Thalén för att hon är här och svarar på frågorna i min interpellation. Tyvärr måste jag också säga att jag inte har fått mina frågor besvarade i den utsträckning som jag hade önskat. 11-punktsprogrammet innehåller flera olika förslag som innebär ganska genomgripande förändringar för företag, försäkringskassor, företags- hälsovård m.fl. Inte heller kan jag se att det i svaret på frågan om förlängd sjuklöneperiod är riktigt utrett om vi är för eller mot förlängd sjuklöneperiod. Är det så att detta på allvar övervägs, då är jag allvarligt oroad - av flera olika anledningar som jag återkommer till. Min första fråga i interpellationen handlar om hur regeringen ska agera för att snabbt få effekt i arbetet med att minska antalet sjukskrivningar. Då är det inte acceptabelt att få svaret: Vi har tillsatt flera utred- ningar och vi jobbar vidare med utredningar och remissvar. Det har vi ju fått i flera år, samtidigt som antalet sjukskrivningar allvarligt ökar. Min andra fråga handlar om varför man inte tog till vara förslaget i Gerhard Larssons utredning som kom förra året, Rehabilitering till arbete - en reform med individen i centrum. Där har man analyserat att det finns olika anledningar till sjukfrånvaron och att det därför behövs olika insatser - ibland från arbets- givaren, ibland från sjukvården och ibland från speci- ella rehabiliteringskliniker. Ibland är det företagshäl- sovården som behöver gå in och titta på arbetsplatsen, och ibland behövs det ett helt annat jobb. Det handlar alltså om flera olika behov och om olika individer. Frågan är vem som ska samordna det här arbetet; det är den stora frågan. Med en förlängd arbetsgivar- period menar regeringen att det är arbetsgivaren som ska samordna detta. Men om det inte ens är en sjuk- dom som handlar om arbetet, hur ska då det här lö- sas? När det gäller förslaget om förlängd arbetsgivar- period oroar, som sagt, statsrådets svar. Regeringen överväger fortfarande att på arbetsgivarna vältra över ansvaret för rehabilitering under 60 dagar, oavsett om det handlar om problem som orsakats av arbetsgiva- ren eller inte. Det kan vara lätt att falla i farstun för det förslag som kommer från Jan Rydh. Man tänker att här får arbetsgivaren verkligen ett incitament, men det finns faktiskt fler argument mot som allvarligt bör övervä- gas. Arbetsgivarna har nämligen redan en självrisk genom sina 14 dagar samt det produktionsbortfall som de i dag har i samband med att anställda är sjuk- skrivna. Nyligen besökte jag en förskola. Där sade före- ståndaren att hon inte ville ha tillbaka de anställda för fort därför att då riskerade hon en ny arbetsgivarperi- od. Hur blir det med motivationen för att få tillbaka arbetstagare om man vet att man riskerar att få kanske 60 dagars sjuklöneperiod? Vidare handlar det om risk för selektering av dem som redan i dag har svårt att komma in på arbets- marknaden, såsom handikappade. Men även kvinnor känner att trycket hårdnar - de som har små barn eller sjuka barn eller som riskerar att själva bli sjuka. I länder med en lång sjuklöneperiod har tydliga effekter på sjukfrånvaron inte kunnat påvisas. Sverige har tidigare prövat förlängd sjuklöneperiod, utan effekter. Dessutom förhindras en tidig samordnad rehabi- litering eftersom arbetsgivarna inte alltid är specia- lister på detta. Långt ifrån alla sjukdomar är, som sagt, arbetsre- laterade. Tidningen Kommunaktuellt hade nyligen en arti- kel med rubriken Förlängd sjuklöneperiod dyrt för kommunerna. Där är man oroad för hur kommunerna ska klara av ekonomin om Jan Rydhs förslag går igenom. Jag skulle därför vilja fråga: Tycker statsrå- det verkligen att det fortfarande är rimligt med 60 dagars arbetsgivarperiod?
Statsråd Ingela Thalén (S)

Anf. 24 Statsråd Ingela Thalén (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det som Désirée Pethrus Engström pekar på är ju det som jag försöker stryka under, nämligen att situationen på arbetsmarknaden, oavsett om det gäller den privata eller den offentliga, har så många olika komplexa förklaringar. Det är inte så enkelt som att säga att nu är problemet enbart belast- ningssjukdomar eller enbart stress, utan det finns väldigt många olika problem. Den genomgång som är gjord av de som är lång- tidssjukskrivna i dag visar att det också där finns en lång rad olika situationer som kräver olika lösningar. Precis som utredaren om rehabilitering pekade på, krävs det flera olika insatser. Vad regeringen har gjort och det arbete som har påbörjats nu under våren är ett metodarbete med att just ta fram den rätta lösningen för den enskilda indi- viden, dvs. en arbetslivsinriktad rehabilitering men med en högre grad av arbetsmarknadspolitik inblan- dad, inte enbart hälso- och sjukvård utan också den typen av insatser som ger möjlighet till arbetspröv- ning, arbetsträning eller byte av arbetsplats, vilket också Désirée Pethrus Engström nämnde. Jag vill också säga en sak om detta med förlängd arbetsgivarperiod. Désirée Pethrus Engström sade att incitamentet då skulle vara att pressa arbetsgivaren att ta sitt ansvar. Det är naturligtvis en del av diskussio- nen, men bakgrunden till hela diskussionen är också en annan. Vi vet i dag att 70 % av alla sjukskrivning- ar slutar före de här 60 dagarna, medan ungefär 30 % av sjukskrivningarna står för 70 % av kostnaderna i hela sjukskrivningssystemet. Vad vi har sagt när det gäller just det här konkreta förslaget är att vi har väldigt viktiga inslag som un- derlättar att renodla insatserna för dem som är svårast sjuka. Nu är jag fullständigt klar över den massiva kritik som förekommer från många olika håll. Det är väldigt många viktiga kritiska synpunkter. Men vad regeringen och jag har sagt är att det faktum ändå kvarstår att det krävs en strukturell insats för att un- derlätta så att vi frigör resurser för att ge stöd och råd till dem som har de riktigt långa sjukskrivningarna. Om inte just den förlängda sjuklöneperioden är ett bra incitament eller ett bra instrument, då kanske vi i våra samtal med parterna kan hitta en annan form som ger lika goda effekter för den enskilda individen och lika bra inslag i hela systemet. Det skulle underlätta för- säkringshandläggningen på ett sådant sätt att de som bäst behöver resurserna, nämligen de som är långva- rigt sjukskrivna, får tillgång till rehabiliteringsresur- ser och stöd från försäkringskassornas handläggare - de är ändå experter - och andra typer av stöd för att kunna komma in på arbetsmarknaden igen, endera till sin gamla arbetsplats eller till ett annat arbete, via utbildning eller på något annat sätt.
Désirée Pethrus Engstr (Kd)

Anf. 25 Désirée Pethrus Engstr (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Naturligtvis underlättar det för kas- sorna om de slipper betala ut sjukpenning för de för- sta 60 dagarna. Men redan i dag hinner de oftast inte med att arbeta med rehabilitering på grund av att resurserna är så knappa inom försäkringskassorna. Jag tror att det behövs en professionell samordna- re som snabbt ser till att rätt åtgärd kommer till skott. Får man då vänta i två månader på att den rätta åtgär- den ska ha handlagts av en professionell samordnare, har det gått för lång tid för många. Om två månader har gått är det redan för sent för många att komma igen. Statsrådet vet ju lika väl som jag att varje dag som går under sjuskrivningen är ett problem, därför att man kommer närmare en förtidspension. Därför tror jag att det är olyckligt för arbetsgivaren, för den enskilda individen och med tanke på de kostnader som det kommer att innebära med ett förslag som innebär att arbetsgivarperioden förlängs. Jag tror nämligen inte att arbetsgivaren har kompetens att klara av att jobba med professionell rehabilitering. Det är precis det som Gerhard Larsson tar upp i sin utredning, att det behövs professionalitet på det här området och att kassorna därför snabbt behöver komma in. De kan ju snabbt bedöma om det är ett ärende som de inte behöver agera i. De kan då släppa ärendet om de bedömer att det är något som arbetsgi- varen kan göra något åt, och det gör man genom att skicka in sin rehabiliteringsutredning. Det finns några andra förslag som jag också hade ställt frågor om. Det gäller de 10 miljonerna till före- tagshälsovården. Jag är lite fundersam över varför regeringen ska ge privata företag resurser till att ar- beta med utveckling av olika metoder, för det gör de ju redan i dag. Det är ju som sagt var privata företag som säljer tjänster till sina kunder, alltså företagen. Jag skulle vilja ha en liten kommentar till hur det ska gå till rent praktiskt när de 10 miljonerna ska delas ut till privata företag. När det sedan gäller tvånget på en rehabiliterings- utredning står det ju egentligen redan i dag i rehabi- literingsförordningen att man måste skicka in en rehabiliteringsutredning efter 28 dagar, om den inte anses obehövlig. Om någon har brutit benet och har kommit tillbaka till jobbet efter en månad, ska arbets- givaren ändå sättas att skicka in en rehabliteringsu- tredning? Jag undrar bara hur försäkringskassorna ska hinna med alla dessa onödiga rehabiliteringsutred- ningar som ska skickas in. Till sist skulle jag också vilja få en kommentar till de 9 miljarderna till primärvården och de 3,7 miljar- derna som ska gå till att korta vårdköer. Hur ska det här förbättra för landstingen? Landstingsförbundet skriver ju på sin hemsida att i princip blir det plus minus noll för landstingen, eftersom staten drar in pengarna på ett annat håll, bl.a. genom momsindrag- ningar. I princip får de alltså inga extra pengar. Jag skulle vilja ha en liten kommentar till det.
Statsråd Ingela Thalén (S)

Anf. 26 Statsråd Ingela Thalén (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Detta med försäkringskassornas pro- fessionalitet är vi helt överens om och att det faktiskt behövs strategiska och strukturella förändringar för att professionaliteten ska frigöras. Vi har lagt fram en lång rad förslag, och det pågår ett metodutvecklingsarbete. Det pågår inte vid sidan om, utan det pågår integrerat med försäkringskassor- na. Vi går kassa för kassa så att säga, så att vi inom ett par års tid ska kunna ha arbetat igenom alla kas- sorna. Jag är helt övertygad om att det kommer att gå mycket fortare än vad vi kan föreställa oss, därför att jag tror att man kommer att hitta konsensus om meto- den för att arbeta fram det bästa sättet att få i gång en rehabilitering, och nu talar jag om en arbetslivsinrik- tad rehabilitering. När det gäller de 10 miljonerna till företagshälso- vården handlar det om utbildning och utveckling av arbetarskydd, arbetsmiljöombud osv. Det är alltså inget bidrag till själva företagshälsovården. Den krä- ver i och för sig en särskild diskussion. Det är min uppfattning att en mer strategisk insats av företags- hälsovården i ett mycket tidigt skede kan betyda väl- digt mycket för att korta de långa sjukskrivningarna. Vi återkommer när det gäller företagshälsovårdens insatser för och möjligheter att förhindra långa sjuk- skrivningar. Jag har inga kommentarer om varför landstingen har någon annan uppfattning. De facto får landsting- ens verksamhet under ett antal år en ökning med 9 miljarder kronor. Regeringen har också träffat en överenskommelse med landstingen om de 3,75 mil- jarder som är fördelade över ett antal år, och vi är överens om att de ska öka tillgängligheten och mins- ka köerna i landet till vård och behandling över hu- vud taget. Jag ska också säga en sak när det gäller sjukskriv- ningen. Désirée Pethrus Engström tog inte upp det, men ett av de stora problemen är den slentrianmässi- ga sjukskrivningen. Då vill jag understryka att de allra flesta människor som blir sjuka behöver kanske både två och tre veckor på sig för att vila ut, men därefter är det mycket sällan så att alla de behöver fortsatt passiv sjukskrivning. Det här synsättet vet jag också präglar Jan Rydhs utredning. Det synsättet kommer också att prägla det fortsatta utvecklingsar- betet. Socialstyrelsen har ju fått ett uppdrag att se över sjukskrivningsprocessen. Sjukfrånvaro i form av passiv sjukskrivning efter de första läkande veckorna är nog mer av ondo än av godo. Undantaget är natur- ligtvis olika typer av sjukdomar, men jag tror att vi talar om människor med sjukdomar som har att göra med den arbetsrelaterade ohälsan i vid mening, som stress, press och belastningssjukdomar. För dem är det bättre att få prova att arbeta efter sin förmåga än att vara helt borta från arbetsplatsen. Men detta har att göra med synen på försäkringsmedicin och synen på sjukskrivningsprocessen. Detta kommer vi också att ägna särskild uppmärksamhet inom ramen för 11- punktsprogrammet.
Désirée Pethrus Engstr (Kd)

Anf. 27 Désirée Pethrus Engstr (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ja, kassorna ska bli bra på rehabili- tering. Det låter bra. Samtidigt vet vi ju att kassornas resurser de senaste åren har minskat med 25 % medan sjukskrivningskostnaden har ökat från 20 till 43 mil- jarder kronor. Då är det egentligen en orimlig situa- tion som kassorna har i dag för att klara sitt uppdrag. Jag skulle också avslutningsvis vilja säga att jag tror att det är synd att inte regeringen har gått på Gerhard Larssons förslag om en ny rehabiliteringsor- ganisation där man får i gång rehabiliteringsarbetet med kassorna som koordinator. Det innebär att man får ned antalet sjukskrivna, det vet vi. Det var så man fick i gång verksamheten när sjukskrivningarna gick i taket i slutet av 80-talet. Man satte i gång med reha- biliteringsarbetet. Man utbildade alla arbetsgivare på det här med att jobba med rehabilitering. Karensda- gen infördes. Det var flera olika åtgärder. Man kunde söka pengar ur arbetslivsfonden för olika projekt. Det var positiva stödåtgärder. I stället för piskan använde man moroten. Vi kristdemokrater har därför satsat sex miljarder kronor på tre år för att rigga en ny rehabiliteringsor- ganisation enligt Gerhard Larssons modell. Eftersom vi vet att varje krona som satsas på rehabilitering ger nio kronor tillbaka finns det inga alternativ. Jag skulle önska att regeringen gjorde som vi. Det är allvarligt att vi bara får som svar att vi utreder vidare. Det är inga konkreta, skarpa förslag enligt min åsikt. Statens kostnad och den enskildes lidande måste tas på allvar, och jag hoppas att regeringen snart kommer med skarpa förslag som innebär att vi kommer i gång med rehabiliteringsarbetet. För där är vi inte än. Vi har alldeles för länge avvaktat olika utredningar - ända sedan 1998, när det började skena i väg.
Statsråd Ingela Thalén (S)

Anf. 28 Statsråd Ingela Thalén (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Enligt Désirée Pethrus Engströms åsikt är det inte några skarpa förslag. Enligt min åsikt är det mycket skarpa förslag, och det är ett konkret arbete som pågår. Det är klart att man, som kristde- mokraterna gör, kan lägga sex miljarder kronor på att rigga en ny organisation. Enligt min uppfattning är det samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, arbetsplatsen, arbetsorganisationen, vård och behand- ling och arbetslivsinriktad rehabilitering i det helhets- grepp som regeringen har tagit som kommer att ge effekter. Men inte heller det kommer att ske genom något slags trollslag. Det är ett metodisk arbete där man utnyttjar olika aktörer. Kräver detta mer resurser framöver kommer det också att skapas ett sådant utrymme. Men att lägga sex miljarder på att rigga en ny organisation leder inte till nya arbetsplatser.

Dokument

den 20 december

Interpellation 2001/02:151

 av Desirée Pethrus Engström (kd) till statsrådet Ingela Thalén om 11-punktsprogrammet för ökad hälsa i arbetslivet

Enligt Riksförsäkringsverket förvärras problemen med sjukskrivningar alltmer. Deras beskrivning är att "sjukskrivningarna fortsätter att öka i rask takt." De första sju månaderna i år var 20 % fler sjukskrivna än samma period förra året. Långa sjukskrivningar fortsätter att öka. De som varit sjukskrivna mer än ett år ökade med 28 % från juli förra året till juli i år, vilket innebär att alltfler kommer närmare en sjukpension.

Regeringen har i årets budgetproposition lagt ett 11-punktsprogram för ökad hälsa i arbetslivet. Förslagen innebär tyvärr inga snabba åtgärder för att minska sjukskrivningarna. Förslagen är alltför spridda, det finns ingen sammanhållande länk mellan dem. Fem av punkterna handlar om samtal och utredningar. Fem handlar om diffusa åtgärder i framtiden. Men inget som biter på dagens ökande sjuktal. Programmet beskriver inte komplexiteten i det arbete som måste till för att få i gång rehabiliteringsarbetet på allvar och det är svårt att utläsa när regeringen beräknar få effekt på förslagen och hur stor besparingen blir.

Punkt 1. Regeringen vill definiera målsättningar för att minska ohälsan. Mål finns redan i regeringens budgetproposition.

Punkt 2. Regeringens förslag om trepartssamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter med olika informationskampanjer är bra. Frågan är när de som i dag går sjukskrivna får hjälp av denna åtgärd.

Punkt 3. Regeringen föreslår ökat finansieringsansvar för arbetsgivarna för att minska sjukfrånvaron. Förlängd sjuklöneperiod för arbetsgivarna ses som en möjlighet.

Förlängd sjuklöneperiod har mött stort motstånd från många remissinstanser tidigare och det är märkligt att regeringen tar upp detta förslag. Det kan hota personer med olika handikapp som riskerar slås ut från arbetsmarknaden samt drabbar småföretagare. Arbetsgivaren riskerar bli mer angelägen om att inte anställa personer som kan misstänkas ha hög sjukfrånvarobenägenhet. En rad handikapporganisationer har visat stark oro för detta. JämO har kritiserat förslaget utifrån att det kan leda till att särskilt mindre företag blir mindre benägna att anställa kvinnor och småbarnsföräldrar med hänsyn till risken för ökade kostnader för sjukskrivning.

En förlängd sjuklöneperiod riskerar att hindra en tidig rehabilitering. Regeringens egen utredare Gerhard Larsson menar att det vid en samlad bedömning visat sig att nackdelarna överväger. Risken för selektion vid anställning ökar. En av fyra av dagens arbetskraft har dessutom inte en traditionell arbetsgivare. Internationella studier visar vidare att den totala sjukfrånvaron inte påverkas i länder med förlängd sjuklöneperiod. Sverige har prövat förlängd sjuklöneperiod utan några tydliga effekter. Förutom dessa finns flera olika anledningar till att inte förlänga sjuklöneperioden. En viktig anledning till att inte förlänga sjuklöneperioden anser vidare utredaren vara att en förlängning riskerar att hindra tidig samordnad rehabilitering.

En annan invändning mot förlängd sjuklöneperiod är att arbetsgivarna vid sidan av sjuklönekostnaden drabbas av produktionsbortfall. Den ekonomiska drivkraften finns därmed redan i dag. Risken är snarare att arbetsgivare inte vågar ta tillbaka sjukskrivna då de kan råka ut för ytterligare sjuklöneperioder. Alltså fel incitament.

Långt ifrån alla sjukdomar förorsakas av arbetet. Om syftet med förlängningen är att göra sjukförsäkringen mer försäkringsmässig förutsätter det att sjukdomarna verkligen orsakas av arbetet. Om de orsakas vid sidan av arbetet får arbetsgivaren ta en kostnad som inte har med försäkringen att göra. Det bästa vore att regeringen i stället stöder arbetsgivarna i utveckling av arbetsmiljöarbetet och påskyndar samordnad rehabilitering.

Punkt 4. Regeringens förslag om metodutveckling av arbetsmiljöarbetet med 10 miljoner till företagshälsovården framstår som märklig då företagshälsovården i dag drivs av privata företag. De avreglerades i början av 1990-talet. De tar redan i dag fram metoder efter kundernas behov. I stället kan pengarna gå till att informera arbetsgivarna hur de kan använda företagshälsovården på ett effektivt sätt.

Punkt 5. Hälsobokslut för offentliga arbetsgivare är ett bra förslag @ på lång sikt. Det tar dock tid att arbeta fram bra system och utbilda personalen i detta. Dessutom finns regler om detta redan i arbetsmiljölagstiftningen @ att alla arbetsgivare ska sammanställa och analysera statistik som har bäring på personalens hälsa och därefter föreslå åtgärder.

Punkt 6. Metodutveckling i projektform kan vara en god ansats. I 11-punktsprogrammet föreslås ett försök hos några stora offentliga arbetsgivare för att minska sjukfrånvaron. Däremot sägs inget om inriktning eller tidsperspektiv för genomslag av förslagen.

Punkt 7. Förnyelse av rehabiliteringsarbetet inom socialförsäkringsadministrationen. Regeringen menar att försäkringskassan måste bli snabbare på att motverka långa sjukskrivningar. Detta har sagts i flera år. Samtidigt har regeringen inte gett försäkringskassorna förutsättningar att kunna klara sina uppgifter, utan i stället minskat försäkringskassornas resurser samtidigt som de fått nya uppgifter.

Punkt 8. Regeringen föreslår tvång på att alla arbetsgivare måste skicka in rehabiliteringsutredning och att ett utlåtande från företagshälsovården ska medfölja. Det finns fall när det i dag inte anses behövligt att skicka in rehabiliteringsutredningar. Exempelvis om någon brutit benet och redan är i jobb när man ska skriva utredning. Försäkringskassorna har dessutom inte ens i dag resurser för att handlägga alla rehabiliteringsutredningar. Att dessutom tvinga arbetsgivare att köpa intyg av företagshälsovården verkar ogenomtänkt om de inte behövs.

Punkt 9. Förslag om översyn av de regionala skillnaderna när det gäller hur läkare sjukskriver är bra på sikt, men hjälper inte de som i dag väntar på rehabilitering i stället för sjukskrivning.

Punkt 10. Satsningen på mer forskning och statistik måste ses som en ganska självklar satsning. Men inte heller det minskar sjuktalen inom en snar framtid och förhindrar förtidspensioneringar.

Punkt 11. Regeringen menar att man satsar 9 miljarder till primärvården och 3,7 miljarder till att förkorta vårdköer. Landstingsförbundet har dock visat att landstingen med alla olika indragningar från staten får 0 kronor i nettotillskott, på grund av bl.a. momsindragningar.

En av de utredningar som regeringen tillsatt var Gerhard Larssons utredning om en ny rehabiliteringsorganisation och försäkring (SOU 2000:78). Han har analyserat komplexiteten i frågan väl och gett ett förslag som är realistiskt och väl genomtänkt. Ett lagstiftningsarbete i den andan skulle vara effektivt och snabbt ge ekonomisk effekt på sjukförsäkringen. Där satsas på särskilda resultatenheter för rehabilitering på kassorna samt på långsiktig kompetensförsörjning på personalsidan samt samordning mellan alla viktiga aktörer.

När sjukskrivningarna ökar bör försäkringskassan ges ökade resurser för rehabilitering. I stället har regeringen skurit ned 25 % på försäkringskassornas budget de senaste åren. Detta har inneburit att de mål på området som regeringen satt upp i praktiken inte kunnat uppnås. 11-punktsprogrammet hjälper tyvärr inte dem som i dag är sjukskrivna.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

Vad avser regeringen göra för att få snabba och konkreta effekter för att snarast minska antalet sjukskrivna och sänka kostnaderna i sjukförsäkringen?

Vad avser regeringen göra för att ta till vara de förslag som beskrivs i SOU 2000/78?