Skuldregister

Fru talman! Angelica Lundberg har frågat civilministern hur han ser på Överskuldsättningsutredningens förslag och vilka av dem han tänker sig att regeringen kommer att gå vidare med samt när riksdagen kan förvänta sig att ha förslag om att bromsa överskuldsättningen på sitt bord.

Ida Ekeroth Clausson har frågat finansministern vad hon och regeringen gör för att inte privatpersoners skulder ska öka ytterligare hos Kronofogden och om ministern avser att vidta några andra åtgärder inom sitt ansvarsområde för att minska antalet vräkningar som berör barn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som har den stora glädjen att svara på dessa interpellationer.

Först och främst vill jag understryka att regeringen ser allvarligt på risken för överskuldsättning, till exempel på grund av kreditköp eller på grund av lån som inte kan betalas tillbaka. Överskuldsättning innebär ett stort lidande för den enskilde men får också negativa konsekvenser för närstående, inte minst barn, och för samhället i stort. Jag instämmer därför i hög grad med interpellanterna om att det är viktigt att motverka överskuldsättning och att det arbetet fortsatt ska ske på bred front.

Överskuldsättningsutredningen, som nämns av båda interpellanterna, har haft i uppdrag att lämna förslag på åtgärder mot riskfylld kreditgivning. Utredningens betänkande har remitterats, och svarstiden gick ut i går. Utredningens förslag ska nu analyseras i ljuset av remissinstansernas synpunkter, och jag vill inte föregripa det arbetet som alltså inleds här och nu.

Ett viktigt led i arbetet mot överskuldsättning är en välfungerande budget- och skuldrådgivning. I juni fick Konsumentverket därför i uppdrag att genomföra insatser för att förstärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen. Syftet är att öka allmänhetens kännedom om verksamheten och främja lokal samverkan mellan olika aktörer i privatekonomiska frågor. En delredovisning ska lämnas i februari nästa år, och uppdraget ska slutredovisas senast i september.

En annan viktig pusselbit för att motverka överskuldsättning är Kronofogdemyndighetens långsiktiga förebyggande arbete. Detta sker bland annat genom att Kronofogdemyndigheten, ofta tillsammans med till exempel kommuner, andra myndigheter och organisationer, verkar för att öka kunskapen hos olika målgrupper som har eller riskerar att få ekonomiska problem.

Som Ida Ekeroth Clausson påpekar har antalet avhysta barnfamiljer ökat under det första halvåret 2023. Den vanligaste orsaken till avhysning är hyresskulder. Ökningen är naturligtvis mycket olycklig, och regeringen följer utvecklingen noga. Även i denna fråga är det viktigt att arbeta brett, förebyggande och långsiktigt, inte minst eftersom barn berörs.

Kronofogdemyndigheten har också ett pågående uppdrag att verka för att ett avhysningsförebyggande samarbete ska etableras med socialtjänst och hyresvärdar i samtliga kommuner. Utöver att göra stor nytta är jag övertygad om att redovisningen av uppdraget också kommer att föra med sig värdefull kunskap om hur man kan arbeta med dessa frågor framöver.

Bland andra åtgärder som regeringen vidtar för att minska skuldsättningen kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen för 2024 föreslår att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget förlängs ytterligare sex månader till och med den 30 juni 2024. Syftet är att nå de barnfamiljer som har en svag ekonomi och därmed är särskild utsatta för höjda levnadskostnader.

Detta är bara några exempel på det brett upplagda och målmedvetna arbete som regeringen bedriver på området.

Fru talman! Den 3 juli i år överlämnade Överskuldsättningsutredningen betänkandet Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning till civilminister Erik Slottner.

Utredningen tillsattes av den förra, socialdemokratiska regeringen och hade bland annat i uppdrag att granska marknaden för konsumentkrediter och bedöma i vilken utsträckning det finns en risk för att krediter erbjuds till konsumenter som inte har möjlighet att betala tillbaka. Dessutom innebar uppdraget att bedöma vilken typ av underlag som bör ligga till grund för prövningen av en konsuments återbetalningsförmåga och föreslå hur kreditgivare och andra som lämnar krediter kan få en bättre helhetsbild av konsumentens skulder. Utredningen skulle också föreslå ett system för skuldregister och bedöma vilka åtgärder som skulle kunna vara lämpliga för att ge redan överskuldsatta konsumenter bättre förutsättningar att betala tillbaka sina skulder.

Det är naturligtvis trevligt, fru talman, att justitieministern är här i dag och svarar på den här interpellationen. Men det oroar mig lite grann att detta betänkande nu verkar ha hamnat på Justitiedepartementets bord eftersom jag vet att det departementet nu är hårt belastat av situationen med sprängningar, skjutningar, gängkriminalitet och så vidare och jobbar hårt med åtgärder på det området, samtidigt som man också jobbar med frågan om familjerätt och familjepolitik. Jag hoppas att den här frågan inte hamnar i skymundan på grund av detta. Justitieministern får gärna dementera den farhågan.

Fru talman! Överskuldsättning är ett stort problem. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen. Ibland känns det nämligen som att frågan inte tas på allvar.

I somras kom en studie från Lunds universitet som visar att var femte överskuldsatt person har försökt ta sitt liv - var femte överskuldsatt person! Ungefär 400 000 personer har i dag skulder hos Kronofogden. Ännu fler är det om man räknar med inkassobolagens skulder. Det innebär att 80 000 personer har försökt ta sitt liv på grund av sin ekonomiska situation.

Därtill lever 180 000 barn i överskuldsatta hushåll, med den otrygghet som det innebär. Det krävs inte mycket för att förstå att situationen är akut.

Redan för tre år sedan stod jag i den här talarstolen och påpekade just detta, att skuldproblemet var en tickande bomb och att åtgärder behövde vidtas där och då. Den socialdemokratiska regeringen förmådde till sist begära denna utredning. Nu är det fyra månader sedan utredningen överlämnade sitt betänkande till regeringen.

Den 14 september frågade jag statsrådet Slottner om utredningens förslag. Han svarade då att frågan var för tidigt väckt. I går var som sagt sista dagen för remissinstanserna att lämna sina svar. Ministern säger här i dag att han inte vill föregripa analysen av remissvaren. Men regeringen måste väl ändå ha någon idé eller uppfattning om vilka förslag man kan tänka sig att gå vidare med och vilken tidsplan man i så fall har.

Jag undrar därför vilka besked regeringen har att komma med i dag. Hur tänker justitieministern gå vidare för att säkerställa att inte fler försätter sig i överskuldsättning?

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Regeringen har självklart rätt att själv avgöra vilken minister som svarar på interpellationerna. Men jag noterar att finansministern tydligen har gett upp om dessa frågor, eftersom interpellationen har överlämnats till justitieministern.

Sverige genomgår den svåraste ekonomiska krisen sedan 1990-talet. Inflationen har nått rekordhöga nivåer, ekonomin krymper, arbetslösheten har nu börjat stiga och familjer med vanliga inkomster får allt svårare att betala räkningarna.

Om den förda ekonomiska politiken ökar skillnaderna och splittringen i Sverige riskerar det att få förödande konsekvenser för vår samhällsgemenskap. Vi kommer ihåg hur regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna höjde skiktgränsen för statlig skatt och på så vis skyddade landets höginkomsttagare från inflationen. Det var 13 miljarder som hade kunnat gå till välfärden.

Samma skydd gavs inte till de hushåll som har minst marginaler. De förväntades ta smällen för att hålla inflationen nere i Moderaternas Sverige. Här får vi ändå tacka regeringen för att man till slut har förstått det orimliga i detta och nu har pausat uppräkningen av skiktgränsen.

Fru talman! Det går inte att kompensera för allt. Men när vanliga hushåll drabbas hårt av kostnadsökningar måste politiken agera. Det är visserligen välkommet med tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag, men det är inte tillräckligt. Sänkt skatt på snus och plastpåsar hjälper inte särskilt många barnfamiljer.

När kostnadskrisen nu slår mot barnfamiljerna riskerar vi att skapa en generation av barn som växer upp under mer knappa ekonomiska förhållanden än de hade behövt. Samhället har ett ansvar för att se till att barnen inte betalar kostnaden för krisen. När fler barnfamiljer söker sig till välgörenhetsorganisationer eller säger att de inte är säkra på att de har råd att sätta näringsrik mat på bordet är situationen allvarlig.

Socialdemokraterna har föreslagit en extra utbetalning av barnbidraget för 2024 och en höjning av underhållsstödet med 500 kronor per månad det första halvåret nästa år.

Fru talman! Ministern tar i sitt svar upp att det är viktigt att det finns välfungerande budget- och skuldrådgivning. Det är bra. Jag håller med om det. Men tyvärr finns det stora skillnader vad gäller både tillgängligheten till och kvaliteten på rådgivningen som kommunerna erbjuder.

Socialdemokraterna har tidigare föreslagit en skuldakut där hushållen skulle kunna få hjälp och stöd för att inte hamna i skuld. I förslaget ingick tuffare tag mot kreditgivningsföretag och att införa ett nationellt skuldregister, statliga startlån för unga och en satsning på konsumentvägledning. Men det röstades ned.

I budgetmotionen för 2024 föreslår Socialdemokraterna en särskild satsning på konsumentvägledare för att fler svenskar inte ska drabbas av mångåriga effekter av den ekonomiska krisen. Eftersom ministern själv pekar ut kommunernas viktiga roll undrar jag om regeringen är beredd att öka resurserna till kommunerna så att de kan stärka budget- och skuldrådgivningen samt konsumentrådgivningen.

Fru talman! Jag vill börja med att beklaga att två var för sig så viktiga interpellationer klumpas ihop på det vis som sker här i afton, men jag tänker att vi får laga efter läge.

Läget är, som Ida Ekeroth Clausson så förtjänstfullt lyft fram, att 345 barn har berörts av vräkningar under första halvan av 2023. Jag ska absolut inte frossa i elände, men jag tror att vi alla kan föreställa oss hur uppslitande och otroligt omvälvande det är att bli vräkt som barn. Bilden av samhället, av utsatthet och av skuldsättning formas tidigt i livet. Och det ankommer ett ansvar på oss som har någon form av makt och mandat att förhindra vräkningar av barn.

Jag vill ändå säga det igen: vräkningar av barn. Det skär i hjärtat att barn vräks i Sverige.

Statsrådet nämner förtjänstfullt en del åtgärder för att mota Olle i grind och se till att färre barn vräks. Men vi är i ett läge där antalet vräkningar av barn har gått upp med 28 procent. Nog borde vi kunna vara överens om att det krävs mer för att förhindra att barn berörs av vräkningar.

Fru talman! Vi befinner oss i ett läge där Sverige snabbt, under statsrådets skift, blir fattigare och farligare. Om inte mer görs för att förhindra vräkningar av barn kommer vi garanterat att stå här igen, ganska snart efter årsskiftet, med ännu värre siffror över antalet barn som berörs av vräkningar.

Jag hoppas innerligt att justitieminister Strömmer ska visa några fler verktyg i sin verktygslåda, inte för min eller Ida Ekeroth Claussons skull utan för att färre barn ska förlora sina hem under ovärdiga former.

Fru talman! Tack till interpellanterna och övriga debattdeltagare för möjligheten att diskutera de här utomordentligt viktiga frågorna i kväll.

Det samhällsproblem som vi talar om har belysts väl i både interpellationerna och de inlägg som gjorts här. Det är såklart framför allt ett problem för de människor som omedelbart berörs av skulder som de av olika skäl inte kan hantera. Det gäller de som är skuldsatta, deras anhöriga, deras familjemedlemmar och förstås inte minst de barn som påverkas av detta. I förlängningen kan det leda till de problem som flera har belyst: vräkningar av familjer, med väldiga konsekvenser, inte minst för barnen. Det är dessutom ett stort problem för vårt samhälle som helhet, och det belyses på ett utmärkt sätt av alla som deltar i diskussionen. Problemet måste angripas från olika håll. Flera saker har lyfts fram av mig, interpellanterna och övriga debattdeltagare.

I grund och botten handlar det här om att myndigheter - allt från Kronofogden till Konsumentverket - har viktiga uppdrag att på olika sätt bedriva egen verksamhet och också understödja kommuner i deras viktiga arbete med att motverka skuldsättning och ge bistånd till familjer som är i behov av rådgivning. Jag vill understryka vikten av de uppdrag som ligger på både Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket att ligga nära och understödja kommunerna i det viktiga arbetet.

När det gäller reformbehovet håller jag med om att det är betydande. Den eventuella oro som finns över att den här utredningen har hamnat hos Justitiedepartementet vill jag gärna trycka tillbaka. Lagstiftningen ligger i flera delar på Justitiedepartementet, och det är hela bakgrunden till att vi blir involverade i de här frågorna. Jag tror att inte minst på det här området är samspelet mellan Finansdepartementet och Justitiedepartementet utomordentligt viktigt för att komma åt problemen från en rad olika håll.

Jag tänker inte föregripa behandlingen av förslagen, men vi vet ju att utredningen lyfter fram flera av de frågor som har varit föremål för diskussion under lång tid. Det handlar om allt från registerfrågor till marknadsföringsmässiga frågeställningar och frågor som gäller tak för både räntenivåer och annat. Vi kan på goda grunder säga att de kan ha en väldigt positiv effekt för att komma åt det här problemet.

Jag har inte tagit del av alla remissinstansers svar, men jag har i alla fall skannat igenom några och kan konstatera att det såvitt jag kan bedöma finns gott stöd för många av förslagen också hos remissinstanserna. Det bådar gott för den fortsatta processen. Jag kan i dag inte säga när den blir klar. Däremot kan jag säga att frågan är prioriterad och kommer att hanteras som en prioriterad fråga också framöver på departementet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Personer med överskuldsättning blir i allt högre grad skyldiga större summor pengar. Statistik från Kronofogden visar att skuldsumman är större än någonsin och snabbt ökar. På bara två år har skuldsaldot hos Kronofogden ökat med 14 miljarder, och det är nu uppe i över 100 miljarder kronor. Det innebär en ökning med nästan 20 miljoner per dag.

Under de åtta år som Socialdemokraterna satt vid makten gjordes ytterst lite för att förbättra situationen med överskuldsättning, och det man gjorde hade ytterst liten effekt. Jag blir därför lite förvånad över att Socialdemokraterna här i dag kan med att kritisera regeringen i den här frågan - Socialdemokraterna, som i allra högsta grad varit med och drivit på överskuldsättningen när man sålt lotter på kredit till redan överskuldsatta personer.

Utredningen föreslår flera bra åtgärder som ligger i linje med Sverigedemokraternas kraftfulla åtgärdspaket mot överskuldsättning. Det handlar om skärpta regler för marknadsföring av krediter, förbättrad kreditprövning, sänkt räntetak, ett nytt kostnadstak och så vidare. Det är åtgärder som vi kan enas om - som ministern mycket riktigt lyfte fram - och som snabbt kan vara på plats och också snabbt ge verklig effekt. Men utredningen går helt fel i sitt förslag om nytt skuldregister. Mycket liten hänsyn tas till de existerande kreditregistren. Och man säger att det är ett problem att kreditgivare inte fullt ut kan kontrollera konsumentens betalningsförmåga men föreslår sedan ett register som saknar den helhetsbilden. Anledningen man uppger är den privata integriteten.

Hela poängen med att införa ett nytt skuldregister går förlorad om det inte är heltäckande. Den lilla inskränkning som en uppgift om en eventuell låntagares betalningsförmåga innebär är helt nödvändig för att en seriös långivare ska få de uppgifter som krävs för att fatta korrekta beslut. Men det måste också göras obligatoriskt. Det är naivt att tro att alla kreditgivare faktiskt vill ha koll på låntagarens situation. Eftersom förslaget om ett Skri-register i utredningen inte omfattar alla kreditgivare, inte är komplett och inte tydligt gör gällande att det ska vara obligatoriskt att använda sig av kommer det inte heller att ha någon verklig effekt för de 80 000 personer som försökt ta sitt liv på grund av sin ekonomiska situation.

En av dem som tog sitt liv på grund av sina skulder var 26-åriga Ebba. Ebba hade ett spelmissbruk, och när hon dog hade hon totalt 115 krediter. För de företag som lånar ut pengar till någon som inte betalar sina banklån och som redan har 20, 30, 70 eller 100 krediter spelar ett frivilligt register ingen roll. Delar ministern uppfattningen att ett skuldregister för att ha effekt måste vara heltäckande och dessutom obligatoriskt?

Fru talman! 345 barn har berörts av vräkningar det senaste halvåret 2023. Det är en ökning med 28 procent jämfört med samma tid föregående år och sker samtidigt som det totala antalet vräkningar också ökar. Förutom det personliga lidandet - inte minst för de barn som berörs - får det stora ekonomiska konsekvenser för samhället varje gång någon vräks.

Vår självbild är att alla i Sverige växer upp med samma förutsättningar, men den stämmer inte. Vräkningarna är verkligen ett bevis på det. Med stigande inflation och rekordhöga matpriser blir den ekonomiska situationen alltmer akut. Barn som växer upp i fattigdom riskerar att få sämre möjligheter att tillgodogöra sig sina rättigheter och få goda chanser i livet. Barn som lever i ekonomisk utsatthet har inte heller samma möjligheter till meningsfull fritid som barn från familjer med stabilare ekonomi. Barnens möjligheter begränsas av exempelvis avgifter för bussbiljetter, dyr utrustning, höga avgifter för fritidsaktiviteter och osäkra boendeförhållanden som kan bidra till att det är svårt att delta regelbundet i en aktivitet på en given plats.

Fru talman! Enligt artikel 4 i barnkonventionen ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder för att genomföra rättigheterna enligt konventionen. För att i enlighet med artikel 27 i barnkonventionen säkerställa barns rätt till den levnadsstandard som krävs för att deras fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling ska tillgodoses har staten ett ansvar att bistå föräldrarna, särskilt när det gäller bostad.

Barn behöver ett stabilt boende för att ha möjlighet till en trygg och gynnsam uppväxt. Det är därför extra allvarligt att vräkningar av barn har ökat i dagens Sverige. Jag noterar att ministern i sitt svar inte nämner några förslag för att förhindra vräkningar av barnfamiljer. Anser justitieministern att Sverige lever upp till bankonventionen när 345 barn drabbades av vräkningar under ett enda halvår?

Fru talman! När vi diskuterar det här förefaller vi vara överens om att det är ett allvarligt läge. Likväl är det uppenbarligen så att en förstärkt åtgärdslista lyser med sin frånvaro. Jag kan inte nå någon annan slutsats.

Justitieminister Strömmer hänvisar till det pågående arbetet. Det arbetet har pågått under lång tid. Förstärkt bostadsbidrag - gott så. Men alla vi som deltar i den här debatten tror jag vet att det inte räcker. Det är oss det kommer an på. Det beror faktiskt på oss vilket samhälle vi lämnar vidare till nästa generation. Det kan låta pompöst, men jag tror att vi måste betänka det just i de fall då vi pratar om barnen. Ansvaret faller givetvis extra tungt på sittande regering att i den pågående kostnadskrisen, som drabbar utsatta hushåll så oerhört hårt, värna de allra mest utsatta. Jag vet att man inte ska gradera utsatthet, men det är ändå svårt att tänka sig någon som skulle vara mer utsatt än ett barn vars föräldrar hamnat på obestånd och som riskerar att få flytta från sitt hem - hemmet som ska vara ens trygga punkt, inte minst den tid då man växer upp.

Jag vill tro gott om människor. Jag vill tro att det engagemang som justitieminister Gunnar Strömmer visar här i kväll är genuint, för det låter genuint. Jag vill tro att justitieminister Strömmer förmår expandera sin verktygslåda och förhindra att vi snart står här igen och debatterar ännu fler vräkta barn. Jag hoppas att jag inte kommer att bli besviken, och jag hoppas verkligen att jag slipper få rätt, för jag menar att barn i välfärdslandet Sverige 2023 förtjänar något otroligt mycket bättre än det här.

Fru talman! Jag tackar för alla vittnesbörd om den utsatthet som många ekonomiskt svårt trängda familjer upplever, i synnerhet barnfamiljer för vilka utsattheten till och med tar sig uttryck i vräkningar eller andra dramatiska konsekvenser.

Jag vill kanske ändå inte riktigt instämma i beskrivningen att verktygslådan skulle gapa tom. Tvärtom har jag gett exempel på flera olika fronter som måste samspela för att man ska kunna möta den här situationen. När det gäller den mest omedelbara plånboksdimensionen handlar det exempelvis om förlängningen av extratillskotten och bostadsbidragen. Detta riktas rakt mot den situation som många beskriver här och innebär betydande ekonomiska lättnader. Det är ekonomiskt bistånd ägnat att möta personer som sitter i en utsatt ekonomisk situation och göra det möjligt för dem att bekosta sin bostad.

Den något mer långsiktiga insatsen görs i samspel mellan myndigheter på statlig nivå och kommuner. Kommunerna ska få rätt verktyg och rätt vägledning för att i sin rådgivning, sitt arbete och sitt biståndsarbete för de familjer vi talar om få så goda förutsättningar som möjligt. Den något mer långsiktiga insatsen är nämligen att på olika sätt förebygga och förhindra överskuldsättningen. Jag säger gärna att den utredning som nu är föremål för beredning i Regeringskansliet lyfter fram många av de förslag som diskuterats här i kväll och som också under lång tid lyfts fram i den allmänna debatten. Vart för sig och i samspel med varandra har de goda förutsättningar att i varje fall minska riskerna för överskuldsättning framöver.

När det sedan gäller de olika delarna i utredningen ska jag vara lite försiktig med att gå in för djupt i var och en av dem. Men när det gäller skuldregistret är jag bekant med den kritik som förs fram av Angelica Lundberg. Det finns även andra synpunkter på registret och det förslag som lämnats. Det finns samtidigt goda skäl, tycker vad jag förstår flera remissinstanser, som talar för det förslag som utredaren lämnat. Exakt var vi ska landa i frågan ska jag be att få återkomma till.

Vad vi i alla fall kan vara överens om är att syftet med registret är att det ska få en verklig effekt. Det ska få en verklig förebyggande effekt på det viset att färre personer än i dag ska hamna i en situation där den ena krediten läggs på den andra tills man hamnat i en situation som man inte kan hantera. Hur vi än kommer att utforma ett eventuellt register i slutändan ska det vara utformat på ett sådant sätt att det uppnår det syftet och den effekten.

Fru talman! Överskuldsättningen är ett akut problem som det behöver vidtas kraftfulla åtgärder mot omgående. I den kontexten är förslaget om ett nytt skuldregister dåligt. Det bör inte läggas fram på riksdagens bord i den form som utredningen nu föreslår. Eftersom jag och mitt parti har varit ytterst drivande i frågan om ett skuldregister beklagar jag att direktiven utformats på det sätt som skett. Det har lett till ett halvhjärtat, urvattnat förslag där effekten inte är klargjord. Vissa remissinstanser menar till och med att det här förslaget kan ha motsatt effekt på överskuldsättningen, vilket naturligtvis vore förödande.

Ett Skri-register som inte är heltäckande och inte är tvingande att använda blir således ett slag i luften. Det blir en typiskt socialdemokratisk lösning där man tar någonting som redan fungerar hyfsat men behöver förbättras, redigerar lite grann i det och landar i ett förslag som inte får någon reell effekt. Jag förväntar mig mer av den här regeringen.

Fru talman! Det som regeringen nu behöver göra är att omgående gå fram med de åtgärder om ränte- och kostnadstak för krediter som finns i utredningen men också ta förslaget om ett skuldregister tillbaka till ritbordet. Vi har en möjlighet att rädda människoliv genom att säkerställa att den som inte har råd inte heller kan försätta sig i överskuld.

Tack till justitieministern för debatten! Jag hoppas att vi tillsammans kan gå fram med förslag som på riktigt kommer att göra skillnad för att bromsa överskuldsättningen.

Fru talman! Allt fler har svårt att få ihop sin ekonomi. Var femte person i Sverige lever i ett hushåll på marginalen och skulle enligt statistik från SCB inte klara av att betala en större oväntad utgift. Sverige och svenska folket har blivit fattigare det senaste året, vilket även är ett resultat av den politik som Sverigedemokraterna har fått regeringen att föra.

Fru talman! Den ekonomiska krisen får inte leda till ökade vårdköer, till att mammor inte kan sätta mat på bordet eller till att pensionärer inte kan betala sina räkningar. Regeringen måste förstå allvaret i situationen. Marginaler som tidigare var små är nu slut. Agerar inte regeringen riskerar konsekvenserna av den ekonomiska politiken att hålla i sig och fördjupas under överskådlig tid. Många svenskar lever under en ekonomisk stress så allvarlig att de till och med drar ned på maten för att kunna bo kvar i sina hem och för att slippa bli skuldsatta hos Kronofogden.

Jag ser fram emot att skuldutredningen kommer tillbaka och att man genomför flera av förslagen. Men redan nu måste regeringen göra mer för att bryta utvecklingen. De med minst marginaler ska inte behöva vara de som tar den hårdaste smällen i inflationsbekämpningen samtidigt som höginkomsttagare kompenseras med skattesänkningar.

Fru talman! Jag tackar återigen interpellanterna och övriga debattdeltagare för en utmärkt diskussion i ett angeläget ämne.

Låt oss när det gäller överskuldsättningen och de reformförslag som ligger på bordet vara överens om att det underlag som nu bereds i Regeringskansliet rymmer en hel del som antingen i befintligt skick eller möjligtvis bearbetat kommer att kunna göra skillnad i de frågor som vi nu diskuterar. Jag vill återigen understryka betydelsen av de uppdrag som finns hos relevanta myndigheter som Kronofogden, Konsumentverket och andra, inte minst gällande det viktiga samspelet med den kommunala nivån, som ju ligger närmast de familjer och hushåll som vi har talat om här i kväll.

Jag ska nämna en annan långsiktigt betydelsefull åtgärd - det får möjligen bli den enda partipolitiskt polemiska synpunkten. Det fanns en tid när socialdemokrater framför allt talade om inflationsbekämpning och arbetslinje. Jag har inte hört vare sig det ena eller det andra nämnas här i afton. En otroligt viktig sak är förstås att säkerställa att varje hushåll som i dag är pressat snart får möta en framtid där kostnaderna i matbutiken inte skenar, där värdet på det man har i plånboken inte urholkas och där reallönerna stärks och inte försvagas på grund av att ekonomin är i gungning.

Därför måste jag säga, även om jag inte är finansminister utan justitieminister, att jag som medborgare är utomordentligt tacksam för en ekonomisk politik som sätter inflationsbekämpningen i främsta rummet, liksom att få fler människor i arbete. Det är det som långsiktigt kommer att göra att familjer med små marginaler får större marginaler och större egenmakt och också en bättre framtid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.