Jämställdhetspolitiken

Interpellationsdebatt 4 april 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Anf. 7 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Tack, Erik Andersson, för interpellationen! Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala och Länsstyrelsen i Östergötlands län ska få fortsätta sina viktiga verksamheter.

Arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra är prioriterat av regeringen. Nyligen antogs en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor (skr. 2016/17:10). I samma skrivelse angav regeringen att den avser att inrätta en jämställdhetsmyndighet med uppgift att bidra till en strategisk, sammanhållen och hållbar styrning och ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken. Myndigheten ska ansvara för uppföljning, analys, samordning och stöd utifrån de jämställdhetspolitiska målen, inte minst när det gäller delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Motivet till att inrätta en jämställdhetsmyndighet är att flera utvärderingar samstämmigt har understrukit behovet av en fast och permanent struktur på nationell nivå för att regeringen ska kunna säkerställa att jämställdhetspolitiska prioriteringar genomförs. Det är viktigt att föra samman uppdrag som i dag utförs av olika myndigheter så att arbetet för jämställdhet kan bedrivas mer samlat och effektivt. Till myndigheten kommer därför att föras över vissa uppgifter och uppdrag som i dag utförs av olika myndigheter.

En organisationskommitté har i uppdrag att under 2017 förbereda och genomföra bildandet av myndigheten (dir. 2016:108). I uppdraget ligger bland annat att i nära samarbete med berörda myndigheter hantera samtliga frågor som rör överförandet av uppdragen. En viktig utgångspunkt för överförandet är att upparbetad kunskap och erfarenhet tas till vara och att arbetet bedrivs utan avbrott. Från Uppsala universitets uppdrag om mäns våld mot kvinnor ska främst den kunskapsspridande delen av uppdraget föras över till jämställdhetsmyndigheten. Uppsala universitet ska fortsätta att ansvara för uppdraget att samverka med Akademiska sjukhuset i Uppsala i frågor som rör den kliniska verksamheten och forskning med anknytning till den samt att analysera behovet av ny forskning inom området. Det ingår också i utredarens uppdrag att överväga och lämna förslag på om, och i så fall när, ansvaret för den nationella stödtelefon som Uppsala universitet driver kan överföras till myndigheten.

Regeringen bedömer, i likhet med vad som anges i arbetsmarknadsutskottets betänkande 2016/17:AU5, att den verksamhet som på regeringens uppdrag har utvecklats inom det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län bör fortsätta till och med utgången av 2020. Mot slutet av denna uppdragsperiod bör en utvärdering genomföras av hur de statliga insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck är organiserade. Mot bakgrund av utvärderingen bör ställningstaganden göras om i vilken form verksamheten i fortsättningen bör bedrivas.

I likhet med Erik Andersson är jag ytterst angelägen om att det inte blir några kompetensförluster eller avbrott i det viktiga arbetet mot mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, i anslutning till överförandet av uppdraget till den nya myndigheten. Jag kommer därför att noga följa organisationskommitténs arbete för att förvissa mig om att så inte sker.


Anf. 8 Erik Andersson (M)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Regeringen kallar sig feministisk, samtidigt som man agerar i motsatt riktning för en bättre jämställdhet. Jag hoppas att jämställdhetsministern i sina fortsatta muntliga svar inte kommer att skylla på Moderaternas åtta år i Alliansen eller hur vi agerade för hundra år sedan. Vi röstade för allmän och lika rösträtt - det kan jag garantera att vi gjorde.

Vi har diskuterat frågan tidigare i ett betänkande. Men det har skett en del förändringar sedan dess. Det har kommit ett förändrat kommittédirektiv. Jag vill inte vara tjatig i frågan, men ibland är det bra att vara tjatig. Jag är riktigt orolig över vad som kommer att hända med den kompetens som finns i Stockholm, Uppsala och Östergötland. Det är myndigheter som i dag arbetar med frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den nya inriktningen på jämställdhetspolitiken riskerar att slå sönder väl fungerande verksamheter. Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Östergötlands län och Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Stockholm har nationella kompetens- och samordningsuppdrag som rör mäns våld mot kvinnor. Nu går alla dessa organisationer en osäker framtid till mötes på grund av regeringens planer.

En ny myndighet måste fyllas med uppdrag och innehåll. Då finns en stor risk att den kompetens, som oftast består av människor, inte kommer att flytta till Göteborg där den nya myndigheten ska ligga.

När det gäller Östergötland har regeringen kohandlat med Liberalerna om att verksamheten ska vara kvar fram till 2020 och sedan utvärderas. Jag undrar hur man tänker där. I de nya ändrade kommittédirektiven skriver regeringen att jämställdhetsmyndigheten bör enligt riksdagen särskilt inrikta sig på övergripande nationell kunskapsutveckling och strategiska övergripande frågor så att myndighetens verksamhet och det uppdrag som utförs av Länsstyrelsen i Östergötlands län kan komplettera varandra.

Herr talman! Är det inte så att Länsstyrelsen i Östergötland redan i dag arbetar med övergripande frågor? Kommer man i så fall att arbeta vid sidan om i dessa frågor till dess att verksamheten ska utvärderas? Har regeringen redan avgjort frågan och av någon outgrundlig anledning vill få med sig Liberalerna genom att utvärdera verksamheten i Östergötland fram till 2020?

I det ursprungliga direktivet stod det att Jämställdhetsutredningens viktigaste slutsats blev att det krävs en fast och permanent struktur på nationell nivå. Det är vi helt överens om; så stod det. Men för den skull behöver man inte säkerställa den fasta och strukturella nivån genom att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet i Göteborg. Jämställdhetsenheten på Regeringskansliet skulle lika gärna kunna ha denna fasta, permanenta struktur. Har denna fråga över huvud taget diskuterats i regeringen? Eller är plakatpolitiken viktigare genom att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet än att se till frågan om var den gör mest nytta?

Uppsala universitet har ett rikstäckande uppdrag i dag - ett samlat perspektiv - och ska sprida evidensbaserad kunskap och information om mäns våld mot kvinnor. Delar av denna kunskap ska överföras till den nya jämställdhetsmyndigheten. Men den viktiga frågan om stödtelefonen har vi fortfarande inte fått något svar på. Hur blir det med den? Om den överförs till en myndighet, hur blir det med sekretessbestämmelserna? Detta med tanke på att den nu ligger under sjukvården.


Anf. 9 Lars Beckman (M)

Herr talman! Tack, fru statsråd!

Erik Andersson har väckt en mycket viktig interpellation, som handlar om hur vi ska kunna öka tempot i jämställdhetsarbetet.

Jag tycker att statsrådets svar är otydligt. Jag tycker att statsrådets svar signalerar att man riskerar att tappa tempo. Statsrådet säger själv i sitt svar till Erik Andersson att man hoppas att man inte ska tappa kompetens och hoppas att det inte ska bli avbrott i verksamheten.

I själva verket, herr talman, tycker jag att vi dagligen kan se i medierna varför regeringen måste ta den här frågan på ännu större allvar. Jag har inte hört många - utöver möjligtvis regeringen - som har sagt att nya myndigheter i Sverige är lösningen på problem. Det är naturligtvis så att de som har kompetensen att jobba med frågorna i dag borde få arbeta med dem i lugn och ro och effektivisera sitt arbete ännu bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att Erik Andersson lyfter fram just varför en tempoförlust är så allvarlig. Jag hoppas att ministern kan utveckla sitt svar på hur man inte ska tappa tempo i den här frågan.


Anf. 10 Hillevi Larsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att se på jämställdhetsproblemen som finns i Sverige. Sverige är ju ett av de länder som har kommit längst i världen när det gäller jämställdhet, men även vi har jämställdhetsproblem.

Vi kan se att kvinnor tjänar betydligt mindre än män - i genomsnitt 3,6 miljoner mindre än män under sitt arbetsliv.

Tittar vi på pensionerna ser vi att det är ännu värre. Kvinnliga pensionärer har i genomsnitt betydligt mindre än manliga. Jag tror att kvinnornas pensioner ligger på ungefär 67 procent av männens.

När det gäller våld är hemmet den farligaste platsen för en kvinna i dag. Det är egentligen hemskt; det är där tryggheten ska finnas, men det är också där risken är störst att utsättas för våld från närstående.

I arbetslivet har också män tuffa arbetsvillkor, men kvinnor blir sjukskrivna i större utsträckning än män. Mycket är arbetsrelaterat, alltså relaterat till arbetsmiljöproblem.

Kvinnor har också ofta ett dubbelansvar, då de både är ute i arbetslivet och har huvudansvaret för hem och barn.

Vi kan se på område efter område att vi har de här strukturella jämställdhetsproblemen. Om man då verkligen tar de problemen på allvar och vill göra någonting åt dem tycker jag att det är naturligt att man har en myndighet som samlar allting under ett tak, inte att man duttar lite här och lite där.

Därmed inte sagt att den verksamhet som bedrivs i dag av Uppsala universitet och Länsstyrelsen Östergötland på något sätt är oviktig. Tvärtom är det ett otroligt viktigt och bra arbete, och det ska tas till vara. Åsa Regnér har också svarat mycket bra att uppdraget för Länsstyrelsen Östergötland fortsätter till år 2020, och sedan får man utvärdera och se hur man ska gå vidare. Vi ska absolut inte slänga bort det arbetet - tvärtom. Likaså fortsätter forskningen på Uppsala universitet.

När det gäller kunskapsspridning är det naturligt att myndigheten tar hand om det. Stödtelefonen får man utreda hur man ska gå vidare med.

Det handlar alltså inte alls om att slänga bort kompetensen utan om att stärka kompetensen på fler områden. Vi behöver hela spektrumet. Myndigheten blir en motor i jämställdhetsarbetet, där man kan hjälpa kommuner och landsting och se till att jämställdhetsarbetet är med överallt i hela landet.

Det är också viktigt att det inte blir punktinsatser utan hela tiden ett kontinuerligt arbete. Det ska också genomsyra alla politikområden. Det är lätt hänt att man glömmer jämställdheten där, och då tror jag att en myndighet är väldigt viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här myndigheten kommer ju att ha en enorm kompetens. Vi ser redan nu att trycket att arbeta där är väldigt högt. Det är väldigt många som vill arbeta där, och det är inget problem att den ligger i Göteborg. Jag tror att var man än hade lagt en sådan här myndighet hade det naturligtvis varit folk som velat att den skulle ligga någon annanstans. Men det har inte hindrat oss från att fatta beslut förut, och det brukar bli bra i slutändan. Man kan redan nu se att det inte är något problem att få personal, som man ibland har kunnat se på andra myndigheter där man har haft uppstartsproblem. Det är klart att lite uppstartsproblem är det nog alltid, men man måste ändå våga börja någonstans.

Jag tycker att det är viktigt att vi inte landar enbart i diskussioner om allting som kommer att gå snett. Låt oss i stället se det positiva att vi nu äntligen har en jämställdhetsmyndighet och de enormt positiva effekter som jag är övertygad om att det kommer att få framöver.

Vi har en feministisk regering. Självklart ska vi också ha en jämställdhetsmyndighet som både samlar och sprider kompetensen och som driver på.


Anf. 11 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Vad roligt att ha en riktig debatt här! Jag tycker också att det är kul att både män och kvinnor deltar.

Okej då, Erik Andersson, vi talar inte om rösträtten. Men jag tror faktiskt att våra partier har olika inställningar till hur man kommer framåt i jämställdhetspolitiken, och min och mitt partis bestämda uppfattning är att man måste fatta politiska beslut som styr mot jämställdhet och föra en debatt som handlar om det.

Rätt retoriskt - jag vet att du inte gillar det, Erik Andersson, men nu har du tid att svara - skulle jag vilja fråga: Hur ställde ni er till abortlagstiftningen när det gällde? Hur ställde ni er till särbeskattning när det gällde? Hur ställde ni er till sexköpslagen när det gällde? Det är retoriska frågor, för ni var emot det. Det gör mig lite misstänksam när ni nu inte presenterar några andra förslag än att vi ska bevara det som det är.

Sedan råkar det vara så att jag personligen har lämnat just ditt parti för att välja Socialdemokraterna. Det var i och för sig över 30 år sedan, så det kan vi också lämna därhän.

När det gäller de här viktiga sakfrågorna är det helt enkelt så här. Lars Beckman frågar vem som har sagt att det här skulle vara bättre. Jo, bland annat rapporter som er egen regering beställde. De sa tydligt att vi behöver göra någonting mer professionaliserat på jämställdhetsområdet när det gäller att styra jämställdhetspolitiken.

Er egen utredning om jämställdhetspolitiken sa att det faktiskt inte duger att satsa mycket pengar - det var bra att man gjorde det - men sedan nöja sig med att effekten på de jämställdhetspolitiska nivåerna i princip uteblir. Det duger inte. Det är det vi pratar om, och då föreslår man en jämställdhetsmyndighet som ett sätt att komma åt det. Det är det vi gör nu.

Ungefär samma slutsats drog faktiskt Riksrevisionen, som tittade på den förra regeringens jämställdhetspolitik. Det är allvarliga saker vi pratar om. Det handlar ju om våld mot kvinnor eller hedersrelaterat våld, och våldet gick inte ned trots insatserna, vilket man ansåg bland annat berodde på splittrade insatser som är svåra att följa upp.

Det är detta vi vill göra någonting åt, och precis som Hillevi Larsson säger finns det gott om belägg för att man behöver arbeta på det här sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi skulle i och för sig kunna göra så att allting organiseras inom Regeringskansliet. Vi skulle kunna fatta enskilda beslut om asyl eller vad som helst i Regeringskansliet. Men vi har ju frångått en sådan ordning. Vi har myndigheter som sköter verksamheterna. Vi har en annan förvaltningsmodell i Sverige, och såvitt jag vet är jämställdhetspolitiken det enda stora politikområde där vi inte har någon myndighet som arbetar med att genomföra just den politiken. Det lider jämställdhetspolitiken av när det gäller resultat på området, och jag vill göra någonting åt det. Jag är otålig.

När det gäller förhandlingen med Liberalerna är jag glad för den. Jag tycker att det är ett exempel på ett samarbete - vi är öppna för samarbete - där resultatet blev bättre än de båda ingångsvärdena.

Jag tycker att det är rimligt att ha en verksamhet där man har kvar ett arbete som är myndighetsnära och vardagligt, där man svarar på frågor och ger viktiga råd. Men där finns det just nu inte finns något uppdrag som handlar om att till exempel ha koll på internationell forskning, följa den här frågan strategiskt på ett annat sätt eller hålla koll på verksamheterna när det gäller hedersrelaterat våld på ett mer strategiskt och styrande sätt. Jag tycker att det är bra att vi gör båda de här sakerna under en tid.

Dessvärre behöver vi jobba mycket mer intensivt med hedersrelaterat våld, och det ska vi också göra.

Stödtelefonen ligger inom ramen för myndighetsutredningen.


Anf. 12 Erik Andersson (M)

Herr talman! Då hamnar vi ändå i historien. Min utgångspunkt är vad som gäller här och nu: Vad tycker partierna i dag? Där finns inga tveksamheter: Moderaterna står för frihet för alla, både män och kvinnor. Alla människor har samma chans att utvecklas i Sverige; det är vår grund. Vi har också ett sådant system.

Men tyvärr - och nu hamnar vi i någon sorts allmänpolitisk debatt - gäller det inte alla i Sverige. Vi kunde se på nyheterna i går att kvinnor blir trakasserade i våra förorter och att det sker en uppdelning så att de inte får sitta bredvid pojkar i bussen. Det är ett stort problem, och det ser jag som den stora utmaningen när det gäller jämställdheten.

Socialdemokraterna ska ha all ära för att de försöker kvotera in kvinnor i börsbolagens styrelser, men det gäller bara ett fåtal kvinnor. Satsa i stället krutet på de kvinnor som är förtryckta, inte får gifta sig med vem de vill, inte får leka med vem de vill och inte får bli vem de vill! Det är där vi har de stora jämställdhetsproblemen i Sverige, och jag tror inte att en jämställdhetsmyndighet kan göra något åt det. Det handlar om helt andra satsningar, och det är där vi måste lägga in kraften. Annars får vi ett delat samhälle, och det är inte ett bra samhälle.

I Sverige ska alla kunna bli precis vad de vill. På den punkten är vi faktiskt mycket bättre än många andra länder, eftersom vi har betald utbildning och sjyst välfärd som alla kan ta del av och bli precis vad de vill.

Jag blir nästan irriterad över att Socialdemokraterna försöker fokusera på en jämställdhetsmyndighet när man i själva verket skulle kunna ha den fasta struktur man efterlyser just på Regeringskansliet. Det hade varit mycket bättre. Då hade man haft kvar de myndigheter som finns i Östergötland och Uppsala och även i Stockholm, även om frågan jag ställt i dag inte gäller Stockholm, och dessutom Socialstyrelsens uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man hade kunnat samla detta på Regeringskansliets jämställdhetsenhet, och det hade varit mycket bättre än att slå sönder verksamheter och se till att människor inte flyttar med till Göteborg. Det är inget fel på Göteborg, herr talman, men om man inte bor där från början utan har sitt liv någon annanstans är det ganska svårt att flytta dit.

Hur kan regeringen garantera att kompetens inte försvinner i samband med denna flytt? Förväntar sig regeringen att folk från Stockholm, Uppsala och Östergötland ska flytta med? Jag tror inte det. Men riksdagen har ju egentligen inget att säga till om i denna fråga. Regeringen har all makt i världen att inrätta en ny myndighet utan att riksdagen kan förbjuda det, men det kommer som sagt inte att förbättra för de utsatta kvinnorna som behöver hjälp nu.

Jag tänker främst på den nationella stödlinjen för kvinnor. Som den är inrättad i dag, i samarbete med sjukvården, har vi en helt annan sekretess än om den skulle ligga hos en myndighet. Därför är det så viktigt att stödlinjen får vara kvar i Uppsala.

Statskontorets rapport som kom nyligen visar att denna verksamhet har fungerat väl, och slutsatsen är att nuvarande organisation och ansvarsfördelning bör behållas. Visserligen fanns det överlappningar mellan myndigheterna, men det beror i första hand på samordningen på Regeringskansliet, herr talman, och inte på de myndigheter som arbetar för kvinnors bästa. Där har vi orsaken till problemet, och jag menar därför att det hade varit mycket bättre att samordna detta övergripande arbete på Regeringskansliets jämställdhetsenhet.


Anf. 13 Lars Beckman (M)

Herr talman! Hillevi Larsson höll ett väldigt bra anförande, som handlade om att vi ska ha mer jämställda villkor. Hon tog upp löner och många olika frågor där det egentligen råder bred politisk enighet om sakfrågan. Vad denna interpellationsdebatt handlar om är ju hur detta ska lösas. Om det vore så enkelt, herr talman, att man kunde lösa samhällsproblem genom att skapa myndigheter hade vi nog löst de flesta samhällsproblem i Sverige i dag. Det är väl få länder som har så många myndigheter per capita som Sverige.

Argumentationen går inte heller ihop när man nu berömmer de verksamheter som jobbar med dessa frågor i dag. Ingen här i kammaren har riktat någon som helst kritik mot vare sig Linköping, Uppsala eller någon av de befintliga verksamheterna. Tvärtom lyfts det fram att verksamheten fungerar bra. Då blir det ännu mer svårförståeligt, herr talman, varför man ska slå sönder en väl fungerande struktur och en väl fungerande befintlig verksamhet för att skapa oro genom att bilda en ny myndighet. Det man riskerar är naturligtvis att tappa tempo.

Det är klart att vi inte kommer att kunna prata bort dessa problem. Vi ser dagligen, oavsett om det är på TV4-nyheterna i dag, i Sydsvenskan häromveckan eller i andra medier, att det krävs insatser här och nu. Jag skulle önska att statsrådet lade sin tid och kraft på att försöka lösa de problem som finns i dag och inte på att skapa andra problem genom att slå sönder en väl fungerande verksamhet, skapa nya myndigheter, skapa oro hos personalen och inte minst, som Erik Andersson har sagt i debatten i dag, förlora kompetens om de duktiga medarbetarna inte flyttar med till Göteborg.


Anf. 14 Hillevi Larsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att den debatt vi har är lite märklig. Det framställs nu som att det enda viktiga är hedersrelaterat våld. Jag tycker att det är jätteviktigt, och det gör regeringen också. Regeringen har förstärkt arbetet mot hedersrelaterat våld och har nyligen också släppt en ny utredning som handlar om att skärpa reglerna för att komma åt detta. Här finns alltså ingen konflikt.

Men jämställdheten är väl bredare än så? Det är inte bara detta som är ett problem även om det är ett stort problem. Jag räknade upp några problem tidigare. Man kan på område efter område i samhället se att det finns en strukturell ojämställdhet, som drabbar kvinnor väldigt hårt. Det handlar mycket om pengar. Vi har många med dåliga inkomster i dag: ensamstående föräldrar med överrepresentation av ensamstående mammor, som har väldigt dålig ekonomi, och ensamstående pensionärer, även där med överrepresentation av kvinnor.

Vi har alltså en kvinnofattigdom i Sverige i dag som handlar om ojämställdhet. Det tycker jag är ett väldigt viktigt problem att ta tag i, och det betyder inte att man jobbar mindre mot hedersrelaterat våld; det ska vi självklart också göra. Våldet mot kvinnor och flickor - fysiskt, verbalt, sexuellt och ekonomiskt våld - drabbar självklart flickor som utsätts för hedersförtryck, men det drabbar också kvinnor och flickor i hela samhället. Vi kan inte göra det så enkelt att vi tror att problemet bara gäller en liten grupp, utan vi måste ta ett mycket bredare grepp.

När det gäller arbetsmiljö, kvinnors arbetsvillkor och kvinnor i ledande positioner kan vi se att det har hänt mycket men också återstår väldigt mycket - i arbetslivet, inom politiken och på andra områden. Det är därför väldigt märkligt att man nu säger att det bara handlar om våld och hedersrelaterat våld. Den här myndigheten kommer att förstärka arbetet brett. Det borde alla som tycker att dessa frågor är viktiga välkomna.


Anf. 15 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Det är ganska intressant att höra hur moderater står och raljerar över ett strukturerat myndighetsarbete. Jag tycker att det är jätteviktigt.

Jag kommer ihåg att regeringen under mandatperioden 2006-2010 satsade enorma summor pengar på jämställdhetsarbetet och sedan fick lämna tillbaka nästan alltihop till Anders Borg därför att man inte hade någon plan. Att ösa pengar och inte ha något strukturerat arbete är negativt.

Det finns också en poäng, tycker jag, i det statsrådet nu säger angående Moderaternas historia. Ni har aldrig innehaft posten som jämställdhetsminister, och det säger något om ert arbete. Det har varit antingen liberaler eller socialdemokrater som har haft den posten. Ni införde vårdnadsbidrag, något som verkligen motverkar jämställdhet.

En fråga som både interpellanten och Lars Beckman har lyft är strukturellt hedersförtryck, som vi kan se uttryck för på en del religiösa friskolor. Det visas i kväll, eller om det var i morgon, i Kalla fakta.

Min fråga till jämställdhetsivrarna, som interpellanten påstår sig tillhöra, är: Är ni beredda att förbjuda religiösa friskolor som motverkar jämställdhet? Jag är beredd att göra det. Är ni beredda att göra det?


Anf. 16 Statsrådet Åsa Regnér (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till mina meddebattörer för inläggen!

Jag vill börja med att säga att detta med att skolflickor sitter längst bak i bussen och pojkar längst fram och så vidare är vansinne. Det finns inget annat ord för det. Hela mitt vuxna liv har jag jobbat med jämställdhetsfrågor. Det är inte för att flickor ska sitta längst bak i bussen. Tvärtom har jag ägnat mig åt att driva och att, när jag har kunnat, ta politiska beslut som leder till jämställdhet.

Vad vi gör när det gäller hedersrelaterat våld är en lång lista. Tiden räcker inte till att prata om den. Men när jag har diskuterat de här frågorna - vilket jag har gjort väldigt ofta, nästan varje vecka - med organisationer som jobbar med hedersrelaterat våld, har jag, efter att ha lyssnat på dem och för att jag själv tycker att det är vettigt, tillsatt en utredning om att se över stöd till religiösa samfund och kartlagt det hedersrelaterade våldet, för det har förändrats sedan den senaste kartläggningen gjordes 2009.

Utbildningsministern har både i dag och tidigare sagt att han ska se över regelverken när det gäller religiösa friskolor. Vi har tillsatt en utredning om barnäktenskap. I den utredningen ska man också se över hur heder skulle kunna bli grund för straffskärpning.

Vi har också avsatt mer medel till socialtjänsten i år, ytterligare 150 miljoner. Det står kommunerna fritt att använda dessa medel till exempel i de områden där det behövs förstärkning. Detta är kanske ett bra område för det. Vi ser över sexualundervisningen: Hur kan vi säkerställa att man får ut budskap och kunskap om jämställdhet, inklusive hedersrelaterat våld, när det gäller sexualundervisning? Vi kommer också inom kort att lansera en utbildning i jämställdhet genom ungdomsmottagningarna som särskilt riktar sig till nyanlända och ensamkommande. Det finns mycket mer som vi gör.

Jag tycker att detta är en otroligt viktig fråga, av de skäl som jag har redogjort för. Samtidigt håller jag verkligen med om att jämställdhetsarbetet omfattar alla. Vi har inte jämställdhet i Sverige, vare sig för majoritetsbefolkningen eller för andra. Vi har fortfarande löneskillnader. Vi har skillnader i makt och inflytande. Vi har skillnader när det gäller det obetalda arbetet, och det finns fortfarande våld mot kvinnor som utförs av män.

Min frustration - irritation, säger Erik Andersson, men faktum är att jag blir ganska inspirerad av den här debatten - är faktiskt att den förra regeringen använde över 2 miljarder kronor till jämställdhetsarbete som inte fick mätbar effekt. Varför har ni inga synpunkter på det? Detta gör mig otroligt frustrerad. Är det inte ett problem för er? Är det ert besked till skattebetalarna att detta inte spelar någon roll?

För mig spelar det stor roll. Jag vill se att det har effekt i människors liv. När jag har fått konkreta förslag på att bättre styrning behövs tar jag mig an den uppgiften.


Anf. 17 Erik Andersson (M)

Herr talman! Om det är något parti som värnar om skattebetalarnas pengar är det vi moderater. Moderater jobbar faktiskt med jämställdhet på riktigt. Sveriges första kvinnliga talman var moderat. Sveriges första kvinnliga statsminister kommer med största sannolikhet också att vara moderat, och jag kommer att jobba för en kvinnlig statsminister. Kommer Eva-Lena Jansson att göra det? Nej, knappast. Det tror jag inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar om frihet, frihet, frihet och jobb, jobb, jobb. Historiskt sett blir kvinnor mer jämställda och fria när de börjar tjäna egna pengar och inte längre är beroende av sin man. Vad gör regeringen då i denna fråga? Jo, man höjer skatten för 40 procent av alla barnmorskor, så att det inte blir lönsamt att arbeta. Högre skatt - mindre frihet. Så är det ju, tyvärr.

Alliansregeringen gjorde en historisk satsning just när det gällde jämställdhet. Det var 2,6 miljarder som satsades. Givetvis skulle man ha kunnat samordna resultatet av satsningarna bättre. Mycket var i form av projekt, och den största delen gick till arbete mot mäns våld mot kvinnor. Sedan fanns det andra projekt, som att se till att stadsmiljön blir tryggare och vänligare så att man vågar vistas ute. Var tredje kvinna känner sig inte trygg med att gå utomhus. Vi kan inte ha det så. Där måste vi göra satsningar.

Alla ska ha precis lika rätt att bli vad de vill. Det är den utgångspunkten vi ska ha i Sverige. Sedan ska inte kön ha någon betydelse för just den delen.

Tack för debatten!


Anf. 18 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Erik Andersson tackar statsrådet innan hon har svarat på hans frågor. Det ska bli intressant att se vad han får för svar.

Jag ställde några frågor till Erik Andersson, men han svarade inte på om han var beredd att förbjuda religiösa friskolor som motverkar jämställdhet. Vi talar i dag ofta om muslimska skolor, men problemet gäller också Plymouthbröderna, Livets Ord med flera. Nu blir detta en retorisk fråga, eftersom Erik Andersson valde att inte svara på den när han hade chansen.

Moderaternas nya samarbetspartner heter ju Sverigedemokraterna. De är emot särbeskattning. Vi införde särbeskattning som en utmärkt åtgärd för att säkerställa att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden. Man kan undra om Moderaterna nu är emot särbeskattning, eftersom de ska samarbeta med Sverigedemokraterna.

Era budgetar, Erik Andersson, har gynnat rika män och missgynnat kvinnor med låg inkomst - så mycket för jämställdheten hos Moderaterna! Moderaternas handlingar visar mer än deras ord. Orden räcker inte så långt om man jämför med vad budgeten har fått för effekt.

Jag förstår inte hur Moderaterna kan vara emot ett strukturerat jämställdhetsarbete med en myndighet som styr och säkerställer att kvinnor och män får samma makt och möjligheter att forma sina liv och samhället.


Anf. 19 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Jag vill tacka Erik Andersson och andra som har deltagit i debatten. Det har varit en rolig och viktig interpellationsdebatt. Det är bra att diskutera dessa frågor utifrån de utgångspunkter man faktiskt har.

Jag håller verkligen med om att jämställdhetsprojektet är ett frihetsprojekt. Det är så. Kvinnor missgynnas oftast av ojämställdhet, och det är framför allt kvinnor och flickor som vinner på ett jämställt samhälle. Men det är banne mig också män och pojkar som vinner på det!

Eftersom vi tyvärr lever i en värld där förslagen som inskränker kvinnors och flickors rättigheter just nu haglar, brukar jag tänka på att det verkligen inte speglar en rolig kvinnosyn, men inte en rolig manssyn heller. Därför behöver vi göra alltmer både i Sverige och globalt för att motarbeta de krafter som är aktiva just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige är det bra att sysselsättningen är högre än någonsin och inte minst det faktum att kvinnor med utländsk bakgrund är den grupp som går bäst på arbetsmarknaden just nu, även om ökningen sker från alldeles för låga nivåer. Därför har Arbetsförmedlingen också i uppdrag att öka takten när det gäller detta. Egen inkomst är grunden - jag håller helt med dig, Erik Andersson - för att kunna skapa sitt eget liv.

Ni moderater var trots allt med och införde och behöll vårdnadsbidraget. Ni tog också bort kravet på lönekartläggning varje år, som hade kunnat ge en signal om att man måste göra mer när det gäller löneskillnader. Vi har olika syn på detta. Ni tror att någonting automatiskt ska hända som främjar jämställdhet. Jag tror att man måste lägga fram förslag och ta debatten. Ibland är det jobbigt, men då får man stå ut med det jobbiga. Jag ser fram emot ny debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2016/17:395 Jämställdhetspolitiken

av Erik Andersson (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

Regeringens planer på att bilda en jämställdhetsmyndighet riskerar att slå sönder redan i dag väl fungerande verksamheter. En ny myndighet måste fyllas med uppdrag och innehåll. Då är risken stor att den kompetens som i dag finns i exempelvis Uppsala och Östergötland inte följer med till Göteborg, där den nya myndigheten ska ligga.

Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län har redan i dag den nationella kompentensen och samordningsuppdraget när det gäller mäns våld mot kvinnor. Nu går dessa organisationer en osäker framtid till mötes, i och med regeringens planer.

Statskontoret har nyligen skrivit en rapport om det nationella uppdraget om mäns våld mot kvinnor, en analys av regeringens styrning. Statskontoret anser att verksamheterna trots vissa brister har fungerat relativt väl, och slutsatsen i rapporten är att man ska behålla nuvarande organisation och ansvarsfördelning.

Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Åsa Regnér:

 

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala och Länsstyrelsen i Östergötlands län ska få fortsätta sina viktiga verksamheter?