ip

Kammarens överläggningar återupptas för fråge- stunden. Följande statsråd kommer att delta: statsmi- nister Göran Persson, statsrådet Ingela Thalén, för- svarsminister Björn von Sydow, statsrådet Leif Pag- rotsky och näringsminister Björn Rosengren. Statsministern besvarar såväl allmänpolitiska frå- gor som frågor inom sitt eget ansvarsområde. Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsom- råden inom regeringen. Det är snabba frågor vi vill ha. En minuts talartid gäller för både frågor och svar. Tudelningen av Sverige

Fru talman! Min fråga går till statsministern. Det gäller en sak som berör och oroar halva delen av landet, i alla fall geografiskt, nämligen den tudelning av Sverige som sker. Jag skulle bli förvånad om inte statsministern ock- så går omkring och känner samma oro som jag, som bor i ett utflyttningslän. Befolkningsutflyttning och därmed minskade skatteintäkter och därmed minskad service är sådant som man dagligen får olika kontak- ter om. När jag i dag får chansen och statsministern finns här i kammaren tänkte jag att vi skulle få höra om en ärlig vision och tankar kring det här med det tudelade Sverige samt om vad som här i kammaren måste göras för att orden hela Sverige ska leva inte bara är ord utan också omsätts i handling.

Fru talman! Rolf Gunnarsson tar upp en viktig fråga. Jag kan villigt erkänna att jag har ganska många grubblande stunder kring detta. Problemet är väldigt sammansatt. Några enkla och tydliga drag ser man dock i en politik som måste föras: 1. Alla kommuner i Sverige måste ha bra grundvill- kor. Man får inte utarma glesbygdskommunerna genom att inte våga driva en omfördelning från tillväxtområden till dem som ingenting har. Detta är basalt. 2. Goda kommunikationer behövs. Man måste fak- tiskt ha en stark samhällsekonomi, med en stark offentlig ekonomi i botten, för att se till att hela landet tillförsäkras goda kommunikationer. 3. En väl utbyggd kunskapsförmedling behövs, med högskolor i hela landet. Jag är glad över att det motstånd som förut fanns mot att sprida högsko- lan över hela Sverige nu är brutet. Där har vi tre hörnpelare för att bedriva en regio- nalpolitik. Därtill kommer allt det andra som vi tradi- tionellt lägger in i regionalpolitiken. Jag har inte en enda stund någonsin tyckt att detta varit enkelt, och jag har många grubblande stunder kring detta.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Den ljusning som man ska se en dag som alla hjärtans dag är att det är positivt att vi båda grubblar på det här. Den oro som finns - jag tror att det gäller männi- skor från alla partier, men jag vet ju inte hur alla röstar som tar kontakt med mig om de olika proble- men i ett utflyttningslän, som jag alltså själv bor i - visar att det finns många problem. Jag tror att det här är en fråga som inte ett parti ensamt löser, utan det behövs flera partier. Vi har förslag om sänkt bensinskatt och om mer pengar till vägarna än vad regeringen har anvisat. Vidare gäller det villkoren för företagandet. Jag in- stämmer vad gäller utbildningsfrågorna och högsko- lebiten, som statsministern var inne på. Kanske kan vi lägga pussel och få ihop det och därmed få en ljusning på glesbygdshimlen - om jag får säga så om länen norr om Uppsala län, för det är där som utflyttningen sker. Här behövs det nog många kockar. Jag hoppas att man kan se positivt på de olika förslagen från olika partier.

Fru talman! Jag delar gärna ansvaret med Rolf Gunnarsson för att vända en sådan här utveckling - det lilla som vi två tillsammans kan göra. Vi kan göra rätt mycket, dock icke allt. Men jag är glad över att vi tycks vara överens om att en basal förutsättning är att alla Sveriges kommuner har likvärdiga ekonomiska förutsättningar genom ett radikalt utjämningssystem. Vi vet ju att vad som blir kvar när jobben försvin- ner och när arbetsplatser flyttar därför att industrin exempelvis förändras är en kommunal organisation som ska ta nya tag tillsammans med lokala entrepre- nörer för att vända utvecklingen. Då är det viktigt att kommunen själv inte är djupt pressad ekonomiskt. Där är det fortfarande mycket kvar att göra. Låt oss hjälpas åt också med den saken! Någon typ av ljusning kan man kanske hoppas på när både Gunnarsson och jag slår armarna om varand- ra och försöker anstränga oss till det yttersta för att stötta Glesbygds-Sverige. Som vittnesbörd om alla hjärtans dag vid en tidpunkt då solens strålar bryter in i kammaren kan det väl vara något att glädjas åt över alla partigränser. Barnens rättigheter

Fru talman! Jag har en fråga till barnminister Ingela Thalén. FN:s barntoppmöte för barnets rättig- heter blev ju framflyttat till maj år 2002 på grund av de fruktansvärda terroristdåden i New York i septem- ber. Under tiden har vi kunnat förbereda oss bättre både från regeringens sida och från dem som är in- tresserade av de här frågorna. Men under tiden har också de missförhållanden uppdagats som funnits en lång tid Carlslunds flyktingförläggning för ensamma flyktingbarn. Bedömer statsrådet att de missförhållandena kommer att ha undanröjts så att situationen är betyd- ligt bättre och så att detta inte ska påverka Sveriges agerande och bl.a. det tal som Sverige kommer att hålla i samband med barntoppmötet i New York i maj?

Fru talman! Det är min uppfattning att både led- ningen för Carlslund och de kommuner som är in- blandade, med bistånd av de regionala myndigheterna och också de nationella myndigheterna, kommer att kunna undanröja de direkta problem som i dag finns. Sedan finns ett kvarstående problem, nämligen hur man ska brygga över den uppenbara bristen på sam- ordning mellan dem som på ett mer generellt plan borde ta ansvar för att samordningen ska fungera. I den frågan har biståndsminister Jan O Karlsson och jag för avsikt att träffa de ledande för bl.a. Socialsty- relsen, Kommunförbundet och Migrationsverket för att gå igenom på vilka områden vi behöver förändra och förbättra för att den här typen av problem inte ska uppstå framöver. Med all säkerhet kommer vi att då och då drabbas av stora påfrestningar beroende på att barn ensamma söker sig till Sverige. Men vi ska definitivt ha en betydligt bättre beredskap för att handskas med de problem som kommer att uppstå framöver.

Fru talman! Jag tror att det är av yttersta vikt att vi så snart som möjligt vidtar åtgärder och gör de för- ändringar som måste göras. Det är viktigt för de barn som detta gäller, men det är också viktigt för Sveriges anseende och förtroende i världen vad gäller barn- rättsfrågor. Där tycker jag att det vore på sin plats att Sverige visade viss självkritik - alltså att vi inte handskas så väl med allting vad gäller barnens rättig- heter. Jag har en följdfråga om den kritik och den dis- kussion som uppstått inför barntoppmötet och som handlar om hur barns eget inflytande i den processen måste stärkas - det finns barn som kommer att vara representanter: Anser barnministern att vi på ett till- fredsställande sätt har sett till att barns inflytande över processen och förberedelserna för att delta är tillräckligt?

Fru talman! Nej, det anser jag inte. Jag tycker att vi har väldigt mycket mer kvar att göra. Men i för- hållande till hur vi haft det tidigare år är det ingen tvekan om att Sverige har tagit många steg för att öka möjligheterna för unga att få ett inflytande dels över olika frågor som rör deras närhet, dels över sin egen situation. I höstas tog jag initiativ till att utse ett antal am- bassadörer i åldern 10-17 år som ska hjälpa bl.a. regeringen med att granska på vilket sätt Sverige uppfyller barnkonventionens intentioner. Syftet med det biståndet är att vi ska få de ungas röster i den här granskningen. Deras synpunkter ska utgöra en del av det underlag som vi använder när vi rapporterar till FN:s barnkommitté. Det är självklart att väldigt många olika gruppe- ringar, många olika aktörer ute i kommuner och landsting och inte minst i den statliga verksamheten kan göra mer för att låta barn och unga ha ett infly- tande över hur saker och ting kan förändras på ett bättre sätt. Jag har personligen en stor ödmjukhet inför det som Eva Zetterberg säger, att vi ska vara väldigt självkritiska. Barnkonventionens intentioner ska genomsyra och styra vårt synsätt när det gäller barns och ungas uppväxt. Den privata äganderätten

Fru talman! Den privata äganderätten är av grundläggande betydelse för hela samhällssystemet. Det är en förutsättning för ekonomisk utveckling, marknadsekonomin och ett incitament för långsiktig förvaltning. De här insikterna omfattas av många. Ändå måste äganderätten ständigt försvaras. Även om inte själva ägandet ifrågasätts anser många att det är högst legitimt att urholka dess innehåll. 1999 års författningsutredning, i vilken jag ingår, är ett exem- pel på just detta. En socialistisk majoritet med stöd av Miljöpartiet ville försämra den grundlagsfästa rätten till ersättning vid ingrepp i äganderätten. Vi lyckades den gången avvärja hoten. Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern om statsministern är beredd att följa ett förslag från mig att tillsätta en kommission med uppdrag att bely- sa äganderättens betydelse för den ekonomiska ut- vecklingen i landet och lägga fram förslag om stärkt skydd för äganderätten i både grundlagen och den vanliga lagstiftningen.

Fru talman! Jag brukar vara noga med att lyssna på råd från Dalabänken, men ibland har de karaktären av: Vad göras skall är allaredan gjort, I herredagsmän riden icke så fort. Här tror jag nog att det slås in öppna dörrar. Vi lever i en marknadsekonomi, vi är internationellt utsatta, vi har en osedvanligt stark uppslutning i alla samhällskretsar omkring äganderätten, samtidigt som det finns förståelse för att vi i vissa fall ska lösa saker och ting gemensamt. Den här avvägningen har tjänat oss väl. Jag ser ingen anledning att ändra vår politik. Det skulle, tror jag, väcka väldigt konstiga känslor om man i det här läget nu tillsatte en stor kommission för att stärka eller skydda äganderätten, som ju på inget sätt är svag eller hotad.

Fru talman! Jag får tacka för svaret, även om jag hade hoppats på större tillmötesgående i sakfrågan. Jag tog ett exempel på där hotet var uppenbart. Det finns exempel där det är problem när det gäller ägan- derättsfrågor. Miljöbalkens detaljerade regelverk, kommersiellt utnyttjande av allemansrätten är exem- pel på frågor som är bekymmersamma. Jag hade hoppats på större delaktighet i de bekymren från statsministerns sida. Jag tycker att det här är oerhört viktiga frågor. Det finns ett hot om försvagning av den privata ägande- rätten. Det finns en insikt hos många att företagandet i landet, liksom den ekonomiska tillväxten, motverkas av instabila konstitutionella regler. Ett starkt skydd för egendom i författningen liksom i underliggande lagstiftning är grundförutsättning för ekonomisk utveckling. Jag beklagar att vi inte delar varandras uppfattningar i den delen. Vi kommer att göra vad vi kan för att få ökad insikt både hos regeringen och hos dess statsminister.

Fru talman! Jag ska lyssna noga, men jag är inte så imponerad av argumenten, måste jag säga, särskilt inte de två exempel som Kenneth Johansson tar upp. Det första handlar om konflikten mellan äganderätt och miljöintresse, inte så sällan i anslutning till av- verkning av skog och skyddsvärda biotoper. Där finns en målkonflikt. Centern med sin tydliga förankring i gröna värden, tycker jag, borde också se den dimen- sionen i frågan, inte bara luta sig mot äganderättsre- sonemanget. Den här frågan sliter vi med sedan många år till- baka. Vi ska försöka hitta en lösning som är en kom- promiss. Det andra exemplet gör mig väldigt orolig när Kenneth Johansson i kammaren lyfter upp allemans- rätten och börjar tala om att den står i konflikt med äganderätten. Vad är det Centern går och funderar på? Är det inskränkningar i allemansrätten? I så fall blir det politisk strid, det kan jag försäkra. Luftvärnssystemet Bamse

Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern. Luftvärnssystemet Bamse har varit föremål för diskussion den senaste tiden. Det finns både en oro och en osäkerhet för vad som ska hända med projek- tet både bland allmänheten, alltså karlskogaborna, och naturligtvis bland dem som arbetar med Bamse. Min fråga blir helt enkelt till försvarsministern: Vad händer med Bamse?

Fru talman! Det som har hänt har varit att Försva- rets materielverk i höstas konstaterade att en av de förutsättningar som har funnits för att det här system- et ska gå vidare inte har kunnat uppfyllas, och det är att ta fram en annan teknik som ska kunna styra den roboten i en senare version. Det har gjort att överbe- fälhavaren och materielverket har övervägt frågan. Överbefälhavaren har kommit fram till resultatet att projektet bör gå vidare. Överbefälhavaren har tillsatt inom Försvarsmakten en stor utredning över hela Sveriges luftförsvarsförmåga. I ljuset av det arbetet vill ÖB att projektet går vidare. Jag delar den stånd- punkten.

Fru talman! Jag får tacka försvarsministern så mycket för det glädjande beskedet. Min andra fråga blir då: Hur ser regeringens framtida inriktning för robotindustrin ut?

Fru talman! Det är en mycket viktig frågeställ- ning. Praktiskt taget hela dagens försvarsindustri i Sverige har blivit föremål för förändringar när det gäller ägandet. Det har blivit en internationalisering av ägandet. Det gäller hela Saabkoncernen där British Aerospace är med. Men det är antagligen en fördel om de delar av Saabkoncernen som har robotinrikt- ning också blir föremål för en särskild genomgång av företagsledningen. Kan man göra strukturförändring- ar som gör att det i fortsättningen kommer att vara svenskt baserat robotkunnade kvar? Vi har inga möj- ligheter att ha så långa serier i beställningar från den svenska Försvarsmakten som var möjligt under det kalla kriget. Man bör därför se om möjligheterna att hitta andra ägarkonstallationer. Jag välkomnar en sådan utveckling. Strålning från mobiltelefoner

Fru talman! Jag ber att få ställa en fråga till nä- ringsministern. Larmrapporter om strålning från mobiltelefoner och dess negativa konsekvenser har duggat ganska tätt under de senare åren. Sambanden blir starkare och starkare enligt varje undersökning som kommer. Det har i dagarna kommit en ny undersökning från Tyskland som påvisar att barn påverkas av mobiltele- fonstrålning. Det står att barns hjärnaktivitet minskar av mobiltelefonerna. Samma låga hjärnaktivitet kan uppmätas hela 50 minuter efter pratandet i mobiltele- fon. Jag skulle vilja ställa frågan till näringsministern om han vet som detta. Vad gör i så fall gör den svenska regeringen för att stödja den forskning som måste till om det här? Kan vi se fram emot några som helst åtgärder från departementet i frågan?

Fru talman! Jag känner väl till de diskussioner som förs och även den forskning som sker. Vi följer forskningen och de myndigheter som är ansvariga för detta. Jag kan också nämna att en organisation som jag nära tillhört, TCO, tog fram tidigare när man mätte strålning i bildskärmar ett system som varit väldigt slagkraftigt. Alla bildskärmar i dag är i princip god- kända av TCO. TCO gör nu detsamma när det gäller mobiltelefoner. Jag tycker att det är ett ganska bra sätt. Man gör det ihop med branschen, ihop med en organisation som står nära människor som använder detta. Som sagt följer jag detta och förutsätter att våra myndigheter och forskningen går hand i hand.

Fru talman! Det här är ju inte så enkelt, och nä- ringsminister är inte längre ordförande i TCO. Det var därför som jag ställde frågan. För över ett och ett halvt år sedan ställde jag en liknande fråga till näringsministern, och då lovade han att återkomma med förslag - det var lite sämre den här gången. Han skulle bara prata med Sahlin, och sedan skulle han återkomma. Men det har vi inte sett röken av i den här kammaren. Jag tycker att det är upprörande att ingenting hän- der. Man sviker konsumenterna, och framför allt sviker man barnen. Den nya undersökningen från Tyskland går inte att prata bort och går inte att gå förbi. Jag frågar återigen: När ska regeringen vakna? Hur många undersökningar ska komma innan nä- ringsministern gör någonting?

Fru talman! Jag känner väl till att jag inte längre är ordförande i TCO. Jag nämnde bara ett exempel på hur olika organisationer och branscher många gånger löser den här typen av frågor på ett väldigt bra sätt. Jag tar självfallet till mig det som har sagts här. Jag är medveten om problemet. Men jag vill säga att jag ändå har en relativt god tilltro till den forskning som görs och till den teknologi som vi använder. Konkurrensfrågor

Fru talman! Jag har en fråga till näringsministern. Under de senaste veckorna har en sorglig historia rullats upp. Den handlar om att stora svenska företag mellan sig har delat upp kontrakt som har varit före- mål för offentlig upphandling. Detta tar naturligtvis stora resurser från den offentliga sektorn och är att betrakta som bedrägeri och också som brott mot den nuvarande konkurrenslagstiftningen. Vi har även sett andra exempel. Det gäller upp- delningen av flygmarknaden, diskussioner om pris- sättningen på bensinmarknaden osv. Min fråga är: Kommer regeringen att vidta några åtgärder med anledning av detta?

Fru talman! Konkurrensfrågor handläggs i rege- ringen av Ulrica Messing. I hennes frånvaro svarar jag på frågan. Ja, vi vidtar åtgärder, inte bara genom att våra myndigheter ytterligare skärper sitt arbete. Vi har också i dag inom regeringen diskuterat att tillsätta en kommission för byggsektorn som ska gå igenom hela sektorns funktionssätt. Det innefattar kartellinslagen, bristande kvalitet i nybyggnation i form av sprickor, mögel osv. och höga byggkostnader. Vi är djupt upprörda och ser detta som en avgö- rande svaghet i svensk ekonomi. Konkurrenstrycket är för lågt, och det berövar konsumenterna väldigt stora pengar. Många vanliga människor betalar helt enkelt för mycket för sina bostäder, för sin mat och för sin bensin. Vi ska se till att vi successivt försöker att åtgärda allt detta. Det är inte lätt, därför att det är tydligt att vi sak- nar någonting i svensk ekonomi. Vi saknar många aktörer. I byggbranschen, t.ex., är det fyra stora före- tag som dominerar. Också i bensinbranschen är det ett fåtal stora företag som dominerar. Det skapar prisstelhet och höga priser. Men när det gäller byggs- ektorn är måttet nu faktiskt rågat. Vi tillsätter en kommission.

Fru talman! Tack för det, statsministern. Det var många bra besked. Jag tror för min del att konkurrenslagstiftningen behöver skärpas på det här området. Det är ett be- kymmer att de företagsledare eller chefer som gör upp i slutna rum och delar upp avtalen mellan sig riskerar att företagen i värsta fall får betala en kon- kurrensskadeavgift. På samma sätt som andra bedragare i samhället tycker jag att dessa bedragare ska riskera att hamna i fängelse när de gör upp om kontrakten. Det handlar faktiskt om att frånta det offentliga viktiga resurser som behövs för gamla, barn osv. Därför anser jag att det personliga ansvaret i straffsättningen är väldigt viktigt. Har regeringen några tankar i den riktningen?

Fru talman! Ja, också den saken är nu aktuell i re- geringen. Vi hade en första föredragning om detta förra veckan. Det är en helt ny ansats för att spräcka karteller, och vi ska också i dessa sammanhang se till att någon som är inne i kartellen, men kliver ur först, åtminstone inledningsvis kan samarbeta med myn- digheterna. Vi ser också över straffskalorna. Regelverket och lagstiftningen är viktiga. Men det är också viktigt att vi stärker konsumentinflytandet. Alla vi som konsumerar alla dessa varor, produkter och tjänster betalar för mycket. Konsumenterna är väldigt dåligt organiserade i Sverige. Vårt inflytande över opinionen är väldigt litet. Det hela styrs av pro- ducenter och starka lobbyorganisationer. Därmed har vi ett klimat i vårt näringsliv som inte är konkurrens- befrämjande, och det ligger stora förluster i detta. Överenskommelsen om säkerhetspolitiken

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. I går diskuterade riksdagen utrikespolitik. Själv- klart handlade en stor del av den debatten om den nya säkerhetspolitiska överenskommelsen som statsmi- nistern har slutit med ett antal borgerliga partiledare. I gårdagens debatt tog moderatledaren Bo Lund- gren ut svängarna - milt talat - ganska så rejält i sina tolkningar av vad överenskommelsen egentligen innebär. Min fråga till statsministern är: Hur ser statsmi- nistern på moderatledarens agerande två dagar efter att statsministern och de borgerliga partiledarna har slutit en sådan överenskommelse?

Fru talman! Plötsligt föll solens strålar inte lika klart i kammaren som tidigare. Det är klart att jag har varit väldigt bedrövad. En idé med att träffa en uppgörelse över blockgränsen är att man ska föra bort en stor och viktig fråga från den partipolitiska striden. Det är något som man gör för landets bästa, inte för det egna partiets bästa. När stora partier träffar den typen av uppgörelser är det oerhört viktigt att de också står för de ingångna avtalen. Mot den bakgrunden är jag naturligtvis för- vånad över att det redan på vägen ut från Rosenbad var dags att ge en tolkning åt det som har sagts som bröt upp överenskommelsen och gemenskapen. För oss som regerar och för den som vill bilda en regering är det nödvändigt att vårda den typen av uppgörelser. Internationell terroristbekämpning

Fru talman! Efter det fruktansvärda som hände den 11 september förra året i USA har uppslutningen på USA:s sida för att bekämpa terrorismen väl aldrig tidigare varit så stor bland världens länder. Men i dag diskuteras inom Bushadministrationen om en internationell koalition är nödvändig eller om det kanske är ett hinder för kriget mot terrorismen, som han uttrycker det. Då undrar jag hur försvarsministern ser på den frågeställningen. Klarar varje land att ensamt bekäm- pa terrorismen? Klarar EU i dag att samla länderna till en gemensam kamp mot terrorismen? Om USA inte vill ha en global koalition för terroristbekämp- ning, kan FN, Nato eller någon annan organisation ta över?

Fru talman! Den här frågan är vidare än försvars- ministerns kompetensområde. Den rör ett grundläg- gande förhållningssätt, internationella relationer och vår säkerhetspolitik. Att kampen mot terrorismen efter den 11 septem- ber och inte minst insatserna i Afghanistan blev framgångsrika berodde, enligt min uppfattning, på att den amerikanska administrationen lade ned betydan- de ansträngningar på att samla en internationell koa- lition. Inget land, hur stort det än är, ingen makt, hur mäktig den än är, förmår i dagens öppna värld att driva en politik enbart utifrån det egna landets natio- nella intressen. Allt sätts in i ett internationellt sam- manhang. Därför kan jag bara uttrycka den förhopp- ningen att den möda som amerikanerna lade ned för att samla en internationell koalition efter den 11 sep- tember återigen ska anses vara värd att uppamma för att samla ett stöd också i fortsättningen, om ytterliga- re åtgärder behöver vidtas.

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Det betyder att statsministern och regeringen ser oerhört allvarligt på den här frågan, och det gör vi ju allihop. Men man ser också att ett samarbete är nödvändigt för att vi över huvud taget ska kunna arbeta mot terrorismen i världen i dag med alla de förgreningar som finns i många länder. Om USA inte tycker att detta var så lyckat, vem ska då vara den samordnande parten i detta arbete?

Fru talman! Vi i Sverige har aldrig per definition pekat ut USA som något slags ledare för världsopini- onen och för en världskampanj. För oss är det naturli- gare i sådana sammanhang att säga att det ska ske i FN:s regi. Det är där vi ideologiskt hör hemma. I det här fallet, efter den 11 september, blev det naturligt att sluta upp på USA:s sida med den folk- rättsliga ställning som den attacken kom att få efter FN-beslutet. I framtiden är det naturligtvis inom FN som detta ska ske. Vi är beroende av varandra. Det finns fortfarande nationsgränser och nationell identitet, och det kom- mer att finnas under överskådlig tid. I allt större ut- sträckning inser alltfler att vi inte kan lösa vår egen säkerhet utan att samarbeta med andra. Den nya sä- kerhetspolitiska beskrivningen som vi har antagit är ju ett uttryck för detta. Där säger vi att EU är en möj- lighet till samarbete och FN en annan. De militära hoten skjuts ofta i bakgrunden och nya växer fram i stället, t.ex. terroristhot, miljöhot och olika typer av svältkatastrofer. Det är en mångfasetterad uppsättning av elände som kan drabba oss hur rika och hur skyd- dade vi än tycker att vi är. Låt oss samarbeta ödmjukt! Låt oss i första hand använda den fantastiska organisationen Förenta na- tionerna, som vi ju känner sådan stolthet över, för detta! Kärnkraftsavvecklingen

Fru talman! Min frågan handlar om kärnkraftsav- vecklingen, men jag skulle ändå vilja ställa den till statsministern om näringsministern ursäktar. Energiuppgörelsen 1997 mellan regeringen, Cen- tern och Vänstern tog bort år 2010 som ett slutår för kärnkraftsavvecklingen. Mina kontakter med myn- digheter, kraftproducenter och stora elförbrukare ger ett entydigt budskap. Eftersom det inte längre finns något slutår räknar de över huvud taget inte med en kärnkraftsavveckling efter Barsebäck. Industrin in- vesterar nu i en upprustning som blir rent olönsam om verken inte drivs länge till. Energimyndigheten räknar i sina prognoser med att reaktorer drivs i 60 år i stället för 30 eller 40. Sverige bygger inga nya kärnkraftverk men väl ny kärnkraft. Ju längre vi går på den här vägen, desto dyrare blir det att avveckla. Därför vill jag fråga statsministern: Kommer statsministern att verka för ett slutår för kärnkraftsavvecklingen?

Fru talman! Vi släppte slutåret i den överens- kommelsen av det enkla skälet att det var orealistiskt att för några år sedan tro att vi på tio år skulle av- veckla hälften av vår produktion av el. Det innebär inte att vi gillar kärnkraften som ett sätt att producera el, men det var ett orealistiskt slutår. I utbyte mot det sluter vi upp omkring ett program som introducerar ny energiproduktion. Det innebar att vi faktiskt kunde stänga den första reaktorn i Barsebäck. Jag hoppas att vi också snart kan stänga den andra reaktorn i Barse- bäck så att vi får en avveckling av detta verk. Vi förstår ju alla, inte minst vi som bor i Skåne, att det ligger felplacerat. Sedan är jag av den uppfattningen att kärnkraft- verk har sin tekniska livslängd. Man kan renovera, bygga om och addera, men de har sin tekniska livs- längd. Vid varje sådant investeringstillfälle blir det allt dyrare att göra ingreppet. De är dömda. På det som är skapat av människan tär också tiden. Här finns en bortre gräns. Jag är inte orolig för att de inte kom- mer att avvecklas. Jag är orolig för vår förmåga att hitta alternativa sätt att producera el. Där borde vi lägga ned tid och kraft. Mot den bakgrunden är de gröna certifikat regeringen nu presenterar ett litet men ändå viktigt bidrag i sammanhanget.

Fru talman! Det som statsministern nu sade ökar faktiskt min oro. Det vi nu kan se framför oss är att kärnkraftsföretagen rustar upp och moderniserar sina anläggningar alltmer. Det finns redan åtskilliga ex- empel på det. Detta kommer att fördyra hela omställ- ningen. Jag har hört andra signaler när det gäller den tekniska livslängden. Därför undrar jag om det är statsministerns avsikt att verka för att kärnkraften stängs innan de stängs av ålder och renoveringsbe- hov.

Fru talman! Jag avvecklar gärna kärnkraften i morgon om jag vet vilket annat sätt vi ska ha för att producera el i ett land som är mörkt och kallt och som har en tung industri som behöver mycket ström. Låt oss se verkligheten sådan den är. Jag är djup och övertygad motståndare till kärnkraftsproduktion av el och kärnkraft över huvud taget. Avfallsfrågorna är inte lösta. Det är ett moraliskt problem för vår gene- ration i förhållande till framtiden. Som ansvarig politiker kan jag samtidigt inte bara se den dimensionen i frågan. Jag måste också se till så att det Sverige som vi lever i i dag fungerar. Och där har vi ett olöst problem som inte är så alldeles enkelt eller går så snabbt att lösa. Låt oss hjälpas åt. Och låt oss inte misströsta. Ersättningsjobb vid försvarsnedläggningar

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsmi- nistern. I samband med nedläggningen av de militära enheterna i Sollefteå lovade näringsministern med eftertryck - jag ska avstå från att citera vad han sade - att kommunen skulle kompenseras med 300 nya statliga jobb och lika många privata. Det skulle alltså sammanlagt bli 600 nya jobb. Det har nu gått två år sedan dess. Fram till i dag har det resulterat i knappt 100 statliga jobb, noga räknat 68. På den privata sidan rör det sig också om ca 100. Det betyder alltså att av de stolta löften som man har haft stora förväntningar på i Sollefteå har det inte blivit så mycket. Av utlovade 600 jobb har det blivit knappt 200. Jag kan utan överdrift säga att besvikelsen är ganska stor i Sollefteå. Då är min fråga till näringsministern: Ämnar rege- ringen och näringsministern uppfylla de avgivna löftena, och i så fall när och hur?

Fru talman! När det gäller den omstrukturering av försvaret som vi har gjort och de åtgärder som vi har vidtagit kan jag generellt säga att de har fallit väl ut. Det som har varit den verkliga styrkan i de föränd- ringar vi har gjort har varit att vi har skapat förutsätt- ningar för en näringslivsstruktur som växer och ska- par nya jobb i sig själv. Det har varit det viktiga. Samtidigt har vi utlovat en hel del statliga jobb. Vi har nu senast tagit fram ett sådant paket i Karlskoga. När det gäller de privata jobben i Sollefteå har vi beslutat om avsevärt fler jobb än de 100 som redovi- sas här. Det tar sin tid innan de kommer till, men vi har fattat beslut och vi för diskussioner om detta. Vi ska självklart följa upp de statliga jobben. Vi för nu en diskussion med kommunen om detta.

Fru talman! Det här är en oerhört viktig fråga för Sollefteå kommun. Under den senaste tiden har nyfö- retagandet sjunkit med 42 % jämfört med föregående år. Antalet konkurser har ökat med 12 %. Befolk- ningsminskningen är omfattande. Med det som bak- grund känner man sig orolig över att de löften som är avgivna ännu inte efter två år har resulterat i det som utlovades. Näringsministern säger att detta kommer att för- verkligas, och det är min förhoppning att så blir fallet.

Fru talman! Som jag sade har vi vidtagit en mängd åtgärder, och när det gäller Sollefteå handlar det om fler åtgärder än jobb mot jobb. Som jag också framhöll kommer vi även att tillse att dessa verkställs. Men som alla i kammaren förstår tar det tid att få företag att etablera sig i Sollefteå, även om vi har fattat beslut om att få dit ett visst antal. Det tar tid också att få dit de statliga jobben. Vi för dock en dialog, och vi kommer att tillse att dessa åtgärder vidtas. Jag vill också säga, inte minst när jag vänder mig till en moderat politiker, att detta inte klaras av mark- naden, utan det krävs här politiska beslut. Dessa poli- tiska beslut kommer vi att ta, och det ska vi göra tillsammans med kommunerna. Självmord bland barn

Fru talman! Jag kom i dagarna över en dyster sta- tistik, som gjorde mig påmind om en väldigt tråkig verklighet, nämligen att det förekommer att små barn tar sina liv. Som vuxen känner jag det som ett fruk- tansvärt misslyckande när en liten människa inte finner någon annan utväg än självmord och även har möjlighet att genomföra detta. I Sverige dör varje år ca 20 barn på grund av självmord. Siffrorna visar att flickor oftare än pojkar utför självmordsförsök men att de som tar sina liv oftare är pojkar. Enligt statistiken har antalet dödsfall bland barn under 18 år inte minskat. Min fråga till statsrådet Ingela Thalén med ansvar för barnfrågor är: Vilka åtgärder vidtas för att vända denna dystra statistik?

Fru talman! Det är precis så som Camilla Dahlin- Andersson säger att bland det mest fruktansvärda som finns är när barn begår självmord. Det krävs en lång räcka av insatser. Det krävs förebyggande insatser tidigt i familjen. Man bör uppmärksamma familjen tidigt när man ser att barn far illa. Det finns också skäl att stryka under det faktum att barn- och ung- domspsykiatrin behöver mer resurser. I den hälso- och sjukvårdsplan som har presente- rats finns också ett antal resurser som tillförs barn- och ungdomspsykiatrin för att ge stöd till unga män- niskor. Det är många gånger så att just de här barnen tidigt visar tecken på att de behöver hjälp, och det är då viktigt att de också får den hjälpen i ett tidigt ske- de. Denna typ av stöd är betydelsefull på flera olika plan. En av de viktiga insatser som man kan göra är att understödja den verksamhet som gemensamt be- drivs i kommuner och landsting genom uppbyggnad av familjecenterverksamhet. Denna kan sägas vara en form av frontverksamhet för att tidigt se barn med problem.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Det gläder mig att det görs flera olika insatser ute i landet med denna inriktning. Ett område där jag skulle önska att det gick att förverkliga en nollvision är just det som gäller självmord bland småbarn.

Fru talman! Jag har egentligen ingen anledning att ytterligare kommentera detta. Jag tror att vi båda är överens om att detta är ett av de kanske allra mest prioriterade områdena när det gäller barns hälsa. Varje gång som något sådant här dessvärre händer känner sig de allra flesta vuxna väldigt misslyckade. Jag pekade i mitt förra inlägg på att det finns en upp- märksamhet kring frågan och att de människor som ska stödja barn har en väldigt stark känsla för att vara uppmärksamma på att förhindra att sådant här händer. Trafiken på Öresundsbron och miljömålen

Fru talman! Jag har en fråga till Leif Pagrotsky. Handelsministern har vid flera tillfällen yttrat att avgiften för bilöverfart över Öresundsbron borde sänkas. För att göra ett åtgärdsförslag i syfte att klara miljömålen har landshövdingen i Skåne län inrättat ett miljömålsråd, där några riksdagsledamöter ingår. Det blev tidigt i dess arbete klart att den ökande per- son- och lastbilstrafiken är det i särklass största hind- ret för att vi ska klara miljömålen. Jag undrar därför hur handelsministern anser att Skånes miljömål ska kunna klaras samtidigt som biltrafiken ökar i omfattning.

Fru talman! Jag ska begränsa mig till att redovisa min syn på trafiken över Öresundsbron. Vad gäller övriga miljöproblem i Skåneområdet skulle jag re- kommendera att frågan ställs till miljöministern vid en senare frågestund. Bron byggdes på kalkyler om viss trafikmängd och om hur mycket utsläpp som varje fordon - bil, lastbil och buss - leder till. Sedan gjorde man en avvägning av om bygget var värt detta eller inte. Nu har två saker hänt. Bilarna är nu mycket rena- re, och trafiken är mycket mindre än vad dessa kal- kyler grundades på. Summan av detta är att jag inte från miljösynpunkt ser något hinder för den grundsyn som jag har, nämligen att vi måste få ut mer av integ- ration av den dyra bro som vi nu har byggt. Jag gläds oerhört mycket över den formidabla succé som tågtrafiken har blivit, men brons ekonomi grundas på att det är bilisterna som ska betala, och de är i dag för få för att bära räntor och amorteringar. Vi måste därför få en ändring i den politik som nu gäller.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Det är inte bara Skånes miljömålsråd som anser att den ökande trafiken är ett hinder för uppnåendet av miljömålen. Detta har konstaterats både i statliga utredningar och i den miljömålsproposition som vi tillsammans lagt fram för riksdagen. Relativpriserna för tåg och bil är väsentliga. Om det är billigare att köra bil än att åka tåg kommer fler att använda den möjligheten. Jag undrar därför om handelsministern tror att integration med hjälp av bilar på något sätt har ett högre värde än den integra- tion via tåg som nu faktiskt sker. Tågtrafiken har ju överträffat alla prognoser. Är detta högre värde till- räckligt stort för att kompensera för den miljöförsäm- ring som inträffar om fler tar bilen i stället för tåget?

Fru talman! Det är verkligen inte så att jag tycker att integration med bil är mer värd än integration framdriven av lokomotiv. Jag tycker i själva verket att dagens taxestruktur ger uttryck för den synen att integration med bil är värd så mycket att man kan ta mycket mer betalt av den som får denna stora förmån. Min åsikt är faktiskt den att också trafik med tåg borde kunna bli billigare. De priser som sattes när bron öppnades baserades på gissningar om efterfrå- geunderlaget. Dessa visade sig inte hålla, dock av mera glädjande skäl. Folk är mycket mera angelägna och intresserade av att åka tåg än vad man trodde, och det gör att intäkterna för trafikbolagen har blivit ko- lossalt mycket större än vad man väntade sig. Jag tycker att den rimliga reaktionen från operatö- rernas sida - de kan inte öka trafiken, för de har inte flera tåg - skulle vara att de lämnade tillbaka dessa överskott till resenärerna genom lägre taxor. Taxorna skulle kunna sänkas för både tåg- och biltrafik, så att vi fick ut mer av integration av de 20 miljarder som vi har lagt ned på att bygga denna dyra förbindelse. Jag kan inte förstå dem som när vi nu har lagt ut så mycket pengar på denna investering rycker på axlarna på frågor om hur mycket nytta vi ska få ut i Öresundsområdet, i Skåne och på Själland, av den stora satsning som vi nu gemensamt har gjort. Jag driver därför på för att vi ska få mer av tågtrafik men också mer av biltrafik. Betygssystemen

Fru talman! Demokratin måste vinnas för varje generation. Uppe på läktaren sitter en gymnasieklass från Norrköping som jag mötte för ungefär en timme sedan. Jag påstår att det går att göra sin röst hörd i Sverige. Man har tillgång till en rak kommunikation med beslutsfattare. Jag vill därför för att ge syn för sägen fråga statsministern om han - trots att han är statsminister och inte längre skolminister - något skulle vilja utveckla om det finns utsikter att få en förändring av betygssystemet. Den klass som jag nämnt tycker att betygssystem- et är dåligt, därför att det har för få betygssteg. Man skulle vilja att det omprövades så att det blir fler steg.

Fru talman! Jag tackar Tuve Skånberg för frågan om möjligheterna att reflektera lite över betygen i skolan. Jag är inte skolminister och därför inte just nu helt uppdaterad, men jag kan från min erfarenhet, som vid det här laget börjar bli några år gammal, ändock göra en reflexion. Jag tror att jag har upplevt åtminstone två eller tre betygssystem. Varje gång ett sådant införts har det alltid funnits en stark kritik, och man har ansett att någonting annat varit bättre - antingen fler betygssteg eller färre betygssteg; antingen betyg tidigare eller betyg senare; antingen uppfattningen att betyg inte betyder någonting eller att betyg är underskattade. Jag tror att betyg är bra, framför allt i gymnasie- skolan och i grundskolans senare årskurser. De kan försvaras, bara vi inte överdriver deras betydelse. Också annat måste till för att ge en bra beskrivning av vad eleven presterar i skolan: en bra relation med läraren och en bra relation mellan hem och skola. Detta kan gärna dokumenteras i skriftlig form i lägre årskurser och i en daglig dialog i högre årskurser. Jag hoppas att vi kommer till ett läge där betygen som urvalsinstrument för högre studier börjar tonas ned. För övergången från grundskola till gymnasie- skola och övergången från gymnasieskola till hög- skolan borde vi kunna hitta minst lika bra sätt som betygen i dag representerar, troligen bättre. Men det tar också sin lilla tid. Debatten pågår. Jag är öppen för förslag, och jag ser gärna att klassen skriver till mig direkt, så ska den också få ett skriftligt svar - det kan jag försäkra. Jag tror att betyg är bra, i alla fall i gymnasiesko- lan och grundskolans senare årskurser. Det kan för- svaras, bara vi inte överdriver deras betydelse. Annat måste också till för att ge en bra beskrivning av vad man presterar i skolan. Det är viktigt med en bra relation med sin lärare och en bra relation mellan hem och skola. Det kan gärna ske i skriftlig form i yngre årskurser och i daglig dialog i äldre årskurser. Jag hoppas att vi kommer till ett läge då betygen som urvalsinstrument för högre studier börjar tonas ned. I övergången från grundskola till gymnasieskola och från gymnasieskola till högskola borde vi kunna hitta minst lika bra sätt som betygen i dag represente- rar, troligen bättre. Men det tar sin tid. Debatten pågår. Jag är öppen för förslag. Jag ser gärna att klassen skriver till mig direkt så ska den också få ett skriftligt svar. Det kan jag försäkra.

Fru talman! Jag tackar för det beskedet å kamma- rens och klassens vägnar. Jag vill bara lyfta fram det humanistiska synsättet att om jag är handikappad och ska gå i en trappa har jag glädje av att trappstegen inte är för stora så att jag kan hamna halvvägs och snava. Så är det också i skolans värld. Med stora betygssteg kan man få godkänt plus, men man har aldrig utdelning av pluset. Man behöver en mer diffe- rentierad betygsskala, inte främst för dem som är starka i skolan utan för dem som känner att de kom nästan ändra fram. Redan i dag säger lärarna att man sätter ett plus eller minus i utvärderingen. Det gör det möjligt att värdera betyget som ett starkt eller svagt betyg. Vore det inte bra om det pluset eller minuset kunde skrivas ut också i betygsdokumentet?

Fru talman! Det är möjligt. Jag ska inte vara tvär- säker. Men jag kan vittna om en erfarenhet. Den är från det mest fingraderade betygssystem jag har upplevt. Det upplevde jag i det sönderfallande Sovjetunionen som ju hade ett skolsystem som var oerhört inriktat på just den typen av gradering elever- na emellan. I varje klass hade man så många trapp- steg i betygsskalan som det fanns elever. I varje klass fanns det någon som var den allra bästa och i alla klasser fanns det någon som var den allra sämsta. Inte nog med det. Det var anslaget på tavlan längst ner i klassrummet. Det var lätt att kliva upp för varje sådant litet steg, men det var fruktansvärt tungt att stå längst ned. Det är också betyg som vi inte vill ha, men vi ska vara lite försiktiga. När vi inför exempelvis ett sjugradigt eller tiogradigt betygssystem kommer någon att hävda att vi borde ha ett tolvgradigt eller femtongradigt. Jag stänger inga dörrar, men jag har varit med så länge att jag också har sett avarterna. Jag varnar lite för tilltron till betyg som enda instrument att beskriva studieprestationer i skolan. Boende för elöverkänsliga

Fru talman! Jag har också en fråga till statsminis- tern, och den gäller var elöverkänsliga människor ska bo. Jag har diskuterat med andra ministrar. Jag har inte fått något riktigt svar på frågan. De elöverkänsli- gas organisation har skrivit till socialministern och till statsministern och inte fått något svar. Därför ställer jag nu frågan till Göran Persson. De här människorna blir sjuka av elektromagne- tiska fält. Debatten har funnits i mer än 15 år, men blivit extra aktuell nu i och med utbyggnaden av sändaren för mobiltelefoni. Många är i en desperat situation. Deras organisa- tion har på kort tid samlat in nära 10 000 namnunder- skrifter. Man kan ju fundera på hur man ska hantera frå- gan: Var ska de bo? Ska de bo i reservat? I så fall får vi inrätta sådana. Ska vi ta hänsyn till deras problem när det gäller placering av sändare? Då får vi göra det. Ska vi strunta i dem helt? Det är nästan det som sker i dag. Vi kanske ska låta dem flytta ut i skogen, med risk för att det kommer en sändare där också. De är funktionshindrade, och vi har en nationell handlingsplan när det gäller handikappade. Vi har också skrivit på FN:s standardregler för funktions- hindrade, och vi har ett ansvar. Jag vill höra statsministerns svar på den här frå- gan.

Fru talman! Jag har säkert inget svar som gör Ma- rianne Andersson tillfredsställd i meningen att jag har en lösning på problemet. Jag tror heller inte att Mari- anne Andersson ser någon enkel lösning. Det här är en oerhörd tragedi. Vi har nog alla mött människor med den här typen av problem. De är naturligtvis oerhört hårt trängda i ett samhälle som är så genompyrt av elektricitet. De lever i ett samhälle som också har en explosionsartad ökning av använd- ningen av elektricitet och andra manicker som drivs antingen via etern med olika typer av strålningsrisker eller via näten. Det är så vår tekniska utveckling ser ut. Vi för en diskussion i regeringen om dessa nya master som ska placeras ut. Jag har också sett att bostadsföretagen och inte minst hyresgästföreningen har börjat föra en diskus- sion om det verkligen är rimligt att kombinera det med ett boende när man sätter ut de här nya punkter- na. Jag har ingen färdig lösning. Jag känner samma stora oro som Marianne Andersson. Det är ett oerhört svårt problem.

Fru talman! Jag är glad att statsministern känner oro, men då är det ganska märkligt hur man hanterade t.ex. Uddevalla kommun. Uddevalla kommun fattade beslut om att ta hän- syn till en elöverkänslig person när det gällde place- ringen av en mast. Det överklagades och nästa instans upphävde Uddevalla kommuns beslut. Det gick till regeringen. Regeringen upphävde då båda instanser- nas beslut, alltså även kommunens som ju hade tagit hänsyn till den här personen. Det tycker jag inte riktigt är att visa den oro som statsministern ger uttryck för. Jag har haft debatter med andra ministrar och man hänvisar hela tiden till att kunskapsläget är dåligt och att man inte kan påvisa orsakerna. Det tycker jag är ett mycket konstigt argument. Människorna är ju sjuka. Vilken annan sjukdom behöver man bevisa orsakerna till? Om jag blev påkörd av en bil skulle jag då behöva få bilföraren fälld för vårdslöshet i trafik innan jag blev vårdad på sjukhus? Det är litet grann den situa- tionen de här människorna befinner sig i. Vi måste göra någonting för att ta hänsyn till dem. Med minskade elektromagnetiska fält blir de bättre. Det vet vi. Vi behöver inte diskutera orsakerna, men vi måste göra något.

Fru talman! Vi ska vara försiktiga med att göra jämförelser med trafikolyckor. Jag är definitivt av den uppfattningen att vi behö- ver ha ett bättre kunskapsläge. Därmed inte sagt att vi inte vet något, men låt oss inte tro att det här är så enkelt att vi på en gång kan ställa en exakt diagnos och därmed ange åtgärder. Bättre kunskapsläge be- hövs definitivt. Jag kan inte i detalj placeringen av mast i Udde- valla f.d. stad, och vad som låg till grund för det be- slutet. Om regeringen har upphävt båda besluten och därmed återförvisat det hela skulle jag tro att det är mot bakgrund av att man ska ha en ny diskussion. Det kan hända att inte något av besluten hade fullgod motivering. Man kan göra så ibland. Det innebär inte att man har tagit ställning mot exempelvis ett beslut som baserar sig på elöverkänslighet. Vi får fortsätta att följa frågan och skaffa oss bätt- re kunskapsläge. Jag är på inget sätt av uppfattningen att det här är något som vi kan vifta bort. Tvärtom har jag mött alltför många människor som har fått sina liv förstörda på grund av problem med elen. Vilken ve- tenskaplig grund som finns arbetar vi med, men vi måste ta människors oro på allvar. Asylpolitiken

Fru talman! Jag har en kort fråga, som egentligen kräver ett långt svar, men det kanske inte behövs. Det är också en fråga till statsministern. Vi ser i dag en mycket stor inströmning av asylsökande i Sverige på grund av att vi nu är i Schengenland och väldigt många söker sig hit. Det blir en stor påfrestning på vårt mottagningssystem och utredningssystem. Migrationsverket är sorgligt underfinansierat. Polisens prioriteringar motsvarar inte heller det som skulle erfordras för att ha kontroll på skeendet. Detsamma gäller Utlänningsnämndens möjligheter att arbeta, balanser m.m. Allt detta sam- mantaget sträcker sig över flera politikområden. Jag skulle önska att statsministern och regeringen hade ett slags helhetssyn på det här, så att det stora inflödet av asylsökande kan administreras och tas om hand på ett sätt som gör att det finns legitimitet hos svenska folket för det som sker.

Fru talman! Det är en riktig beskrivning som Gustaf von Essen gör. Vi har en kraftig ökning av antalet asylsökande. Låt mig bara göra den reflexionen att när vi tog besluten om Schengen beskrevs det som en fästning. Det beskrevs som någonting som skulle sluta Europa, inte minst Sverige, mot världen. Det skulle bli kallt, och vi skulle inte ta emot någon. Nu är det tvärtom. Det är just på grund av Schengenmedlemskapet som vi har en kraftig till- strömning. Jag tror att också den saken är lite över- driven i beskrivningen, även om jag tror att den är riktigare än att beskriva Schengen som Fästning Eu- ropa. Jag har en Europaansats. Det är klart att vi ska klara de nationella insatserna. Det är den uppgift vi har i Sverige just nu. Men långsiktigt finns det bara en möjlighet: Vi måste ha en politik på Europanivå där vi delar ansvaret solidariskt Europas länder emellan för denna uppgift att skydda människor i nöd. Det kan inte vara så att det är ett fåtal länder som tar på sig den uppgiften och därmed skapar en situa- tion som många gånger frestar på solidariteten. Jag är också i det här fallet beredd att inom EU driva att de här frågorna ska kunna beslutas med kvalificerad majoritet.

Fru talman! Jag ska börja med att tacka skolmi- nistern för svaret. Jag hade ställt min interpellation till statsministern eftersom det tydligen inte fanns någon skolminister då. Anledningen till min interpellation var att den tidigare skolministern avgått, och därmed borde det öppnas möjlighet att dra tillbaka den olyckliga propo- sitionen om fristående skolor. Fru talman! Brådskan med att lämna denna ofull- ständiga och ogina proposition till riksdagen i oktober 2001 var naturligtvis den instundande partikongres- sen. Det var väl ett sätt för dåvarande skolminister att klara sig helskinnad från debatten på kongressen, genom att kunna hänvisa till en proposition. Att sedan många barn och familjer runtom i vårt land skulle få sina möjligheter begränsade var tydligen mindre viktigt. Fru talman! Jag vill också peka på att det på ett antal ställen i propositionen hänvisas till kommande gymnasieutredning. Det visar att tidpunkten var vik- tigare än att invänta väl genomtänkta förslag. Fru talman! Mot bakgrund av detta och den di- rekta barn- och familjefientligheten i propositionen borde den nytillträdde skolministern ha tagit tillbaka denna proposition. Min förhoppning om detta stärktes av att det har sagts att skolminister Thomas Östros skulle vara en klok karl. Fru talman! När nu skolministern i interpella- tionssvaret inte ger någon annan signal än att propo- sitionen kommer att fullföljas får det väl anses att Thomas Östros står bakom den här propositionen. Fru talman! Jag ser dock ett positivt ställningsta- gande från nuvarande skolminister i interpellations- svaret, där skolministern säger att "fristående skolor sedan länge är en värdefull del av svenskt skolväsen- de". Det är bra. Hur är det, Thomas Östros: Kommer regeringen att dra tillbaka propositionen? Fru talman! Jag avser nu att beröra några av de värsta avarterna som finns i propositionen. Det ställs tydligen särskilda krav på lärare i friskolor. Det är i och för sig bra, men gäller det inte alla skolor? Avser regeringen att återkomma med förslag om att meddela föreskrifter om undantag för behörighetsbestämmelser för vissa kommunala sko- lor? Det finns ett direkt hot mot små friskolor genom att det ska ges förklaring om rätt till bidrag som ska gälla en helhetsbedömning, skolans storlek och dess geografiska läge. Kommer förslag som innebär att små kommunala skolor ska förbjudas? Propositionen innehåller ett förslag om att Skol- verket ska ha en nämnd för fristående skolor. Måste inte beslut om rätt till, eller återkallande av, bidrag hanteras under tjänstemannaansvar för att säkerställa att godtycke och andra hänsyn inte vägs in i beslutet? Det vore bra om skolministern gav sin syn på detta. Det ska tydligen tillkomma en särskild avgift för Skolverkets prövning. Är det inte just myndigheters roll att pröva ansökningar? Det är ogint med en avgift när det gäller friskolor. Kommer det en avgift för att pröva kommunala skolor? Hur blir det med konkur- rensneutraliteten i detta avseende? I propositionen föreslås att kommuner ska ges rätt att reducera avgiften för fristående gymnasieskolor med 5 % för en optimering av skolorganisationen. Tydligen finns det en möjlighet att göra en rationell organisation som kan minska med 5 %. Eller hur? Propositionen talar om statlig tillsyn av friskolor. Vore det inte bra om Skolverket hade samma tillsyn över alla skolor? Då skulle kanske antalet elever som tvingas lämna skolan utan betyg minska. I propositionen föreslås att kommuner ska få rätt till uppföljning och utvärdering. När kommer rege- ringen med förslag om att Saab ska utvärdera Volvo? Är det på gång? Propositionen innehåller dock en del som jag tycker är ganska bra, nämligen att det ska krävas en konsekvensbeskrivning när en kommun ska avlämna ett yttrande. Då blir det möjligt att granska de fakta som yttrandet grundar sig på. Avslutningsvis vill jag fråga: Kommer regeringen att fullfölja den avlämnade propositionen?