Frågestund

Vi går över till dagens frågestund. Vi hälsar statsråden välkomna. Det är näringsminister Maud Olofsson, statsrådet Lars Leijonborg, statsrådet Maria Larsson, jordbruksminister Eskil Erlandsson och statsrådet Åsa Torstensson.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till näringsminister Maud Olofsson. Under valrörelsen talades det om att småföretagen skulle få sänkt skatt. Detta har resulterat i att företag med två tre anställda får betala högre skatt med 37 000 kronor om året. Senast i går kunde vi läsa att det kommer ett nytt utredningsförslag från regeringens egen utredare när det gäller a-kassan. Småföretagare som inte ser någon nytta i att vara med i en a-kassa ska ändå tvingas betala en extra skatt på 5 196 kronor om året för att vara ansluten till detta obligatorium. Tycker Maud Olofsson att detta är rimligt gentemot småföretagarna?

Herr talman! Tack för frågan. Låt mig börja med regeringens inställning till jobbskaparpolitiken. När vi tog över var det över en miljon människor som inte gick till jobbet en vanlig dag. Vi tycker inte att det är ett välfärdssamhälle om människor ställs i utanförskap. Därför riktade vi våra skattesänkningar och sänkningar av arbetsgivaravgifter mot de grupper som hade det svårast att ta sig in på arbetsmarknaden - långtidsarbetslösa, långtidssjuka, unga, invandrare. Det är också därför som vi har styrt om den generella arbetsgivaravgiftssänkningen mot de grupperna. Vad har detta lett till? Jo, 165 000 färre i utanförskap - 165 000 färre som tvingas till utanförskap trots att de inte vill det. Det är 165 000 fler som får arbetskamrater, som får lön, som får känna att de behövs. Det ska ställas mot den politik som Socialdemokraterna visar upp, där ni i stort sett säger nej till alla de åtgärder som vi vidtar för att förenkla för företagen. Vi har riktat sänkningarna av arbetsgivaravgifterna mot de grupper som stod utanför, just därför att vi vill minska utanförskapet. Det har gett resultat, och det är vi otroligt stolta över. Företagen ser att vi vidtar också en massa andra åtgärder för att minska kostnaden. I valet mellan oppositionen och regeringen ser vi också i opinionsmätningarna att man väljer regeringen.

Herr talman! Om detta ska vara meningsfullt ska det här vara en frågestund. Jag ställde en fråga till statsrådet, men det hon sade öppnar för en ny debatt. Jag är just nu förhindrad att debattera i kammaren, men jag vill ha svar på en fråga. Är det rimligt att ge småföretagarna extra skatt på drygt 5 000 kronor i ett a-kassesystem? Hela a-kassesystemet är underminerat. 450 000 personer har lämnat a-kassan eftersom de har fått en tre gånger så dyr försäkring som är hälften så bra. Många anser sig inte ha råd att vara med i detta system. Nu kommer obligatorieförslaget som gör att alla som tidigare inte har haft råd att vara med tvingas in i ett obligatorium. Nu får löntagarna en extra skatt på 5 196 kronor. Till exempel deltidsanställda som inte anser sig ha haft råd får denna extra skatt. Ge ett svar nu: Är det inte dags, Maud Olofsson, att skrota detta obligatorium? Det är bara ett tricksande med en a-kassa som ska vara en del i välfärdssystemet.

Herr talman! Vår grundläggande inställning är att det ska finnas ett skydd för alla som är arbetslösa - företagare och anställda. Det är därför vi utreder ett obligatorium. De konkreta förslagen till det obligatoriet kommer vi att återkomma till. I grunden vill både företagare och anställda ha trygghet. Det gäller både vid sjukdom och vid arbetslöshet. Det vi har kritiserat tidigare har handlat om att företagare inte har haft samma rätt till dessa försäkringssystem som anställda har haft, men de har varit med och betalat. Det är också därför som vi har tillsatt en utredning om obligatoriet och sjukförsäkringen för att minska skillnaden mellan att vara anställd och vara företagare. Det kommer aldrig att bli likvärdigt att vara anställd och vara företagare, men vi kan åtminstone se till att vi har ett försäkringssystem som ger en större trygghet och ett större skydd. Det är därför som obligatoriet är viktigt. Alla som drabbas av arbetslöshet ska också veta att det finns en trygghet.

Herr talman! Min fråga går också till näringsminister Maud Olofsson. Hur ska vi få ett ökat företagande i landet? Sverige är det land som har lägst andel företagare. Den skrivelse som kom här i veckan om regelförenklingsarbete med målet 25 procent färre statliga regler om företagande kommer att underlätta för företagare i Sverige. Min fråga gäller ungt företagande. Om vi ska få en ökad andel företagande måste vi också få fler unga som blir företagare. Hur tänker sig näringsministern att förenkla för unga människor att starta och driva företag i landet?

Herr talman! Tack så mycket för frågan. Det här är en viktig fråga. Vi kan titta på vårt grannland Norge, som har varit framgångsrikt med att få fram ändrade attityder bland unga när det gäller företagsamhet. De har en nationell strategi för entreprenörskap i skolan, som vi tittar på för att se vad vi kan lära av och göra här hemma. Vår ambition är att kunna presentera en nationell strategi för entreprenörskap i skolan. Redan nu gör vi dock en del insatser. I förra veckan fattade jag beslut om att ge pengar till Ung Företagsamhet. De får sammanlagt 7 miljoner kronor. Näringslivet har sagt att man är beredd att satsa lika mycket. Syftet med detta är dels att fler unga ska få en chans att prova på Ung Företagsamhet, dels att verksamheten ska tas med in i de praktiska yrkesutbildningarna och dels att sprida verksamheten ännu mer över hela Sverige. De som har gått igenom Ung Företagsamhet har också en mer positiv inställning till entreprenörskap. Jag välkomnar alla landets ungdomar att haka på de satsningar som vi kan göra tack vare dessa pengar till Ung Företagsamhet.

Herr talman! Tack, näringsministern, för svaret. Ung Företagsamhet gör en fantastisk insats för att intressera ungdomar för företag och för företagande. Det kommer att bära frukt, och har redan gjort det. Ett problem är kortsiktighet. Man startar, genomför och avvecklar företag. Det beror bland annat på att när man är under 18 år inte kan starta företag. Kommer man att titta på förutsättningar för unga människor under 18 år att starta företag? Anledningen till min fråga är Gustaf Göthberg som går i åttonde klass i Göteborg. Han är prao i riksdagen. Han vill gärna ställa denna fråga och få svar från näringsministern.

Herr talman! Det är väl underbart att det finns ett sådant driv i många ungdomar att de vill starta företag i unga år. Vi har dock sagt att det är viktigt att man är myndig när man ska ta ett sådant ansvar som ett företag innebär. Vi ser över möjligheterna att göra det enklare att få F-skattsedel. Det kommer att göra det enklare också för många unga. Ung Företagsamhet är ett praktiskt sätt att få prova på företagande. Det som gläder mig är att det finns ett stort intresse och att många tjejer är med. Vi ska komma ihåg att vi ligger på 23:e plats när det gäller kvinnors företagande i Europa. Jag vill att fler kvinnor ska vilja starta och driva företag. Ung Företagsamhet och annan verksamhet som andra organisationer bedriver är ett bra sätt att få prova på. Den oftast positiva erfarenheten tar man med sig i företagsamheten när man har möjlighet att starta på egen hand. Uppmuntra till företagande och använd Ung Företagsamhet som ett sätt att träna inför den stora dagen då man får en egen F-skattsedel!

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Maria Larsson som ansvarig för äldreomsorgen. Nyligen publicerade Sveriges Kommuner och Lansting en undersökning bland allmänheten om finansieringen av välfärden. Nio av tio föredrar ökad kvalitet inom äldreomsorg, skola, hälso- och sjukvård före sänkt skatt. 93 procent föredrar ökad kvalitet i äldreomsorgen, företrädesvis genom mer personal, före att man sänker skatten när utrymme finns i kommunen. 83 procent kan tänka sig att betala mer skatt för att förbättra äldreomsorgen för alla. Den solidaritet som man ser här gör mig glad, för det behövs mer personal både i hemtjänsten och på våra äldreboenden. Just nu aviserar regeringen i vårpropositionen försämrad ekonomi i kommuner och landsting. Samtidigt drar regeringen ned på statsbidraget till kommunerna med 4,6 miljarder. Jag vill då ställa frågan till statsrådet: Känner inte statsrådet en oro för att det här i stället för mer personal inom äldreomsorgen kommer att innebära besparingar i äldreomsorgen ute i kommunerna?

Herr talman! Vi har varit med om någonting historiskt. Samtidigt som vi satsar väldigt mycket på att utveckla kvaliteten i äldreomsorgen har vi sänkt skatterna, och genom det har många fler kommit i arbete, vilket ger mer intäkter både till statskassan och till kommunkassorna. Det är anledningen till att staten kanske inte i samma utsträckning behöver vara bidragsgivare till kommunerna. Låt mig säga något om vad vi har gjort för att stärka kvaliteten, för det har varit en prioriterad fråga för regeringen. Vi tillför nu minst 8 miljarder inom ramen för den här mandatperioden. Det är det största tillskott som staten någon gång har givit till kommunerna riktat till äldreomsorgen. Det här är naturligtvis tänkt som en kvalitetsförstärkning när det gäller både att bygga nya platser inom äldreomsorgen och att utveckla kvaliteten inom exempelvis demensvården, snabbare rehabilitering och så vidare. Ett starkt kvalitetsarbete har varit en prioriterad fråga för regeringen, och vi har stöttat kommunerna i att göra detta arbete.

Herr talman! Som gammal kommunpolitiker och ansvarig för äldreomsorgen i Göteborg vet jag att när statsbidragen krymps och blir mindre i tider när kommunerna har dålig ekonomi drabbas också de kommunala verksamheterna. De stora kommunala verksamheterna är äldreomsorg, förskola, skola och gymnasieskola, och det är där de stora pengarna ligger. I Göteborg skulle den här frysningen av statsbidraget, som kommer samtidigt som kommunernas överskott vänds i ett negativt underskott enligt regeringens egen vårproposition, innebära 248 miljoner mindre och 570 heltidsjobb mindre. Vi har varit överens om de satsningar som nu görs på äldreomsorgen, som började redan under den förra regeringen, men Vänsterpartiet har också sagt att i stället för att sänka skatten ska man satsa på välfärden. Jobben kan likaväl komma inom äldreomsorg, hälso- och sjukvård, skola och förskola. Inom äldreomsorgen vill vi ha 25 000 nya jobb, och det ger också skatter och intäkter till kommuner och ger människor jobb, viktiga och värdefulla jobb.

Herr talman! Jag har i dag varit på äldreriksdagen och träffat massor med politiker. Det är intressant att se vilken ambitionsnivå man har när det gäller äldreomsorgen och vilket kvalitetsarbete som bedrivs ute i äldreomsorgen i dag. Man har naturligtvis noterat att regeringen bidrar till denna. Det Eva Olofsson inte riktigt vill se är sambandet mellan att öka arbetskraftsutbudet genom sänkta skatter och att gynna välfärdsarbetet på lång sikt. Det är bara genom att fler kommer i arbete som vi kan trygga både bra pensioner och en bra äldreomsorg framöver. Det är den insikten som jag hoppades att Eva Olofsson skulle ha, för vi har diskuterat det här några gånger. Sambandet är så tydligt. Vi garanterar välfärden på kort sikt genom att tillföra stimulansmedel men också på lång sikt genom att se till att fler kommer i arbete.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till näringsminister Maud Olofsson. Regelförenklingsarbetet har varit en fråga som har diskuterats ganska mycket genom åren. Olika regeringar har vidtagit åtgärder. Vad som har varit signifikativt är väl att resultatet så här långt har uteblivit. För mig som aktiv i näringslivet är utgångspunkten att det är viktigt att entreprenörer som vill utveckla företag inte begränsas av regler och sådant som kan upplevas som hindrande. Jag vet att regeringen har målet att de statliga administrativa kostnaderna ska minska med 25 procent, lika med 25 miljarder, fram till 2010. Riksdagen fick en skrivelse på bordet häromdagen som stipulerar ungefär 10 miljarder. Min fråga är: Hur kommer det fortsatta arbetet att bedrivas? Hur ser huvuddragen ut i det kommande arbetet?

Herr talman! Det där är en mycket viktig fråga. Vi har sagt att vi ska minska regelbördan med 25 procent fram till 2010. Men vi har också sagt att vi ska göra skillnad i företagens vardag, och det tror jag är den viktigaste utgångspunkten. När vi nu lämnar handlingsplaner och åtgärder för detta ser vi att så här långt - det är inte vi som har räknat ut det, utan det är Näringslivets Regelnämnd - har vi med de åtgärder vi har genomfört och de som ligger i pipeline sparat ungefär 10 miljarder. Det är ungefär 10 procent av totalen som vi vill få bort. 25 miljarder är målet därför att den totala kostnaden är 100 miljarder. Det är ett rätt bra resultat efter ett och ett halvt år. Det är alltifrån generella åtgärder, där vi har förlängt momsinbetalningsperioden, gjort det lättare att säsongsanställa, tagit bort förmögenhetsskatten och en massa annat. Men det är också en del detaljförslag som enskilda branscher och enskilda företag har genomfört. När vi nu har Regelrådet som kommer på plats, uppföljningar och utvärderingar samt handlingsplanen har vi kraftfulla verktyg för att fortsätta det här väl påbörjade arbetet.

Herr talman! Tack för det svaret! Förväntningarna från svenskt näringsliv är stora, och jag tror att det som görs nu får ses som ett första steg. Det är väldigt bra. Låt mig också säga att vi från företagarsidan i Jämtland har tagit initiativ och bildat ett regionalt regelråd för att både fokusera på vad som upplevs som hämmande för utvecklingen när det gäller det statliga regelverket och jobba med lokala och regionala frågor mot myndigheter som är hämmande för entreprenörskapet och företagens utveckling. Låt mig avslutningsvis bara ställa frågan till ministern: På vilket sätt kommer uppföljningen att ske? Hur kommer regeringen att fokusera så att målen verkligen uppnås?

Herr talman! Först och främst är det viktigt att göra det här på ett systematiskt sätt. Vi har sett bland annat i Storbritannien att man jobbar med utvärderingar så att man vet vilka regler som tynger mest, jobbar med konkreta uppföljningar och har regelråd som granskar de förslag som kommer fram. Vi har en förordning som säger att vi ska titta på alla förslag utifrån ett småföretagarperspektiv. Det krävs att vi har statsråd och myndighetschefer som tycker att det här är en prioriterad åtgärd. Jag är helt övertygad om att det kommer att leda till resultat, i synnerhet när jag ser hur långt det har kommit redan. Det är viktigt att alla känner det här ansvaret, därför att reglerna kommer från så många olika håll. Låt mig nämna en sak, och det är statistikuppgiftslämnandet. Vi ser i dag att väldigt många småföretag får en massa frågor från SCB, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och andra verk och myndigheter. Nu har vi sagt att de måste se över detta så att de inte skickar hur mycket blanketter som helst utan att de får veta om varandra innan de skickar ut dem till den enskilde företagaren. Det är, som sagt, ett långsiktigt arbete och ett mödosamt arbete. Men nu har vi verktygen på plats och handlingsplanen i gång. Jag förutser att vi med det kommer att klara det mål som vi har satt upp.

Herr talman! Min fråga är till näringsminister Maud Olofsson. Energibolaget Vattenfall, som till hundra procent ägs av svenska staten, planerar att bygga ett nytt stort kolkraftverk i Hamburg som skulle ge koldioxidutsläpp på 8 ½ miljon ton per år. Den nya politiska majoriteten i Hamburg, där De gröna ingår, diskuterar nu att avbryta kolkraftsplanerna av miljöskäl. Vattenfalls reaktion är då att hota den styrande majoriteten i Hamburg med att stämma dem på 12 miljarder kronor om man prioriterar klimatskyddet före Vattenfalls kolkraftsintressen. För Miljöpartiet är internationella insatser för klimatet mycket viktiga, men det krävs också drivande politiker runt om i världen som tar ett ledarskap för att stoppa klimatförändringarna. Vi anser att Vattenfalls agerande hotar båda dessa ambitioner. Min fråga till ministern är då: Ställer sig regeringen bakom Vattenfalls planer på att stämma Hamburgs politiska majoritet om man inte går med på planerna att bygga ett nytt kolkraftverk?

Herr talman! Tack så mycket för frågan! Låt mig börja med att säga att vi styr våra bolag genom två delar. Det ena är genom ägardirektiv, och det andra är genom tillsättandet av styrelser. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi skiljer på det och tydliggör vad som är ägarens roll. Om jag som statsråd ska gå in och agera i enskilda sakfrågor tror jag nämligen inte att jag får särskilt många som ställer upp i den här styrelsen. Det är väldigt viktigt att jag överlåter det ansvaret. De ägardirektiv som Vattenfall har handlar om att de ska vara ledande i omställningen till det förnybara, men de ska också stå för ett värdeskapande, det vill säga leverera tillbaka intäkter från bolaget Vattenfall, så att vi får avkastning på vårt kapital. De enskilda sakfrågorna, som gäller Vattenfall, får alltså Vattenfalls styrelse ta ansvar för. Det tänker inte jag ha någon offentlig debatt om, utan det är deras ansvar. De får också ta ansvar för de förhandlingar som de har haft i Tyskland med olika parter. Sedan får jag styra med ägardirektiv och styrelsetillsättning.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, även om jag tolkar det som att hon ställer sig bakom planerna. Om regeringen inte agerar för att styra Vattenfall, till exempel på bolagsstämman den 29 april, innebär det de facto att man ställer sig bakom de planer som Vattenfall har. Vi har noterat många gånger att regeringen pratar väldigt mycket om internationellt arbete mot klimatförändringarna, men vi hade aldrig kunnat drömma om att det var utbyggd kolkraft som låg bakom de orden. I regeringens senaste verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande skriver näringsministern själv i förordet: Att vara en tydlig och professionell ägare innebär att ta ansvar för frågor som rör miljö, etik, jämställdhet och mångfald. Det är alla företags ansvar, men de statligt ägda företagen förväntas vara föredömen och ligga i framkant. Min fråga är då: Hur avser ministern att regeringen ska ta sitt ägaransvar när det gäller styrning av Vattenfall på bolagsstämman nästa tisdag?

Herr talman! Låt mig först påminna om den strategi som Vattenfall nu arbetar efter. Det var den strategi som man lade fast under den förra regeringens tid. Vi har inte haft några diskussioner om ändrade strategier med Vattenfall på det sättet, även om vi kommer att behöva ha det. De investeringar i kolkraft och annat som sker i Tyskland skedde ju under den förra regeringens maktinnehav. Det vi gör, strukturellt, för att få ordning på hur våra statliga bolag agerar är att vi säger att alla statliga bolag ska genomföra hållbarhetsredovisningar. Vi är det första land i världen som säger till våra statliga bolag att de ska göra det. Vi hoppas på efterföljd. Vad innebär det? Jo, det innebär att man måste redovisa för aktieägarna, det vill säga svenska medborgare, hur man jobbar med hållbarhetsfrågorna. Det kommer att ske en öppen redovisning. Det blir transparent. Vem som helst kan granska det, och vem som helst kan diskutera det. Det är ett sätt att få ett bra ägande som också gör det möjligt för våra aktieägare, medborgarna, att granska vad Vattenfall och andra bolag gör.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till statsrådet Leijonborg. Fordonsindustrin med sidonäringar svarar för 300 000 arbetstillfällen i Sverige. De flesta av de svenska fordonsföretagen ingår i globala koncerner som förlägger verksamheten och forskningen till länder med de bästa förutsättningarna. Vad de tittar efter när de ska investera är att det finns ett starkt stöd från staten, att det finns starka kompetenscentrum runt våra universitet, att det finns en långsiktighet och att det finns en konkurrenskraftig fordonsindustri. Fordonsindustrin vill skapa ett nytt samfinansierat forskningsprogram från 2009 med fokus på klimat, energi, säkerhet och nya jobb. Statens medverkan i fordonsforskningen har avgörande betydelse och är en viktig signal till den globala koncernen. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att möjliggöra en fortsättning från statens sida för de fordonsforskningsprogram som nu står inför en förlängning?

Herr talman! Denna fråga hade också kunnat besvaras av näringsministern, men hon har svarat så mycket ändå, så jag kan svara för oss båda. Näringsdepartementet har hand om den mer företagsnära, tillämpade forskningen. Vi har sagt att i forskningspropositionen i höst kommer klimatfrågan att tillhöra de prioriterade. På alla sätt ska vi främja ny teknik som hjälper oss att lösa klimatfrågan, och vi vet alla att transportsektorn svarar för en stor del av de koldioxidutsläpp som förekommer från svenskt territorium. Vi har också den unika situationen att vi i ett ganska litet land har fyra biltillverkare: Volvo Personvagnar, Volvo Lastvagnar, Scania och Saab. Alla är ganska tekniskt avancerade. Det är alltså en mycket klok tanke som frågeställaren är inne på, att vi tillsammans med fordonsindustrin ska utveckla ny teknik som hjälper oss till mer miljövänliga fordon. Vi har redan en mycket bra dialog. Det har skett satsningar redan tidigare. Detta ska vi fortsätta med, både direkt i samverkan med branschen och riktat till universiteten, så att de får resurser att forska på de här områdena.

Herr talman! Tack, statsrådet, för den positiva signalen! Det nuvarande branschavtalet upphör någon gång under 2008. Jag vet att regeringen har inbjudit fordonsindustrin till en diskussion den 23 april. Jag tror att de signaler som statsrådet nu gav är väldigt positiva. De visar att vi vill ha en inriktning. Vi vill behålla vår industri, och vi vill att fordonsforskningsprogrammet ska ske i samverkan med staten. Jag tackar för det svaret.

Herr talman! Jag kan säga att vi har mycket bra kontakter med branschen. Vi har en löpande dialog. Sanningen är den att den nuvarande regeringen har givit ytterligare pengar, utöver när det gäller det branschprogram som Annelie Enochson nämner. Det visar vår inriktning. Nu är det ju så, på olika forskningsområden, att även om vi i alla sammanhang talar om att vi vill ha bästa möjliga samarbete med näringslivet finns det också behov av att påminna om att fri grundforskning ibland kan ge nya insikter som forskning som branschen vill initiera inte ger. Det är alltså viktigt att ha båda sakerna. Men vi har det bästa samarbetet med branschen, och vi ska fortsätta att tillsammans med branschen finansiera forskning på det här området.

Herr talman! Jag har också en fråga till näringsministern. Vi lever i ett samhälle som har många namn. Det är IT-samhället, tjänstesamhället, informationssamhället och så vidare. Jag kommer från Västernorrland. Där har basindustrin fortfarande stor betydelse och är själva livsnerven. Jag kan då konstatera att till exempel Utansjö bruk lägger ned på grund av höga energipriser. På Kubal tillverkas aluminium som kräver stora mängder el. Kubals årskonsumtion av el motsvarar en halv Barsebäcksreaktor. Kostnaden för elen är alltså mångdubbelt större än för arbetskraften, och det är typiskt för många basindustrier. Utan den här energin kan verksamheten inte överleva; den tvingas då kanske utomlands. Min fråga till ministern är: Vilka tankar har ministern om hur basindustrin ska få rimliga och stabila energipriser för att vi ska förhindra att verksamheterna flyttar utomlands?

Herr talman! Tack så mycket för frågan! Jag förstår om svensk basindustri känner av utmaningarna. Jag kan rapportera från konkurrenskraftsrådet i går i Ljubljana att även europeisk basindustri funderar över hur framtiden ska se ut. Där är energipriserna men också klimatkostnaden frågor som man tar upp. Jag tycker att det är viktigt att vi jobbar för globala överenskommelser på klimatsidan som ger svensk basindustri och europeisk basindustri samma globala konkurrenskraft som andra har. Det är den första delen. Den andra delen, när det gäller energisidan, handlar om att vi nu ser att det investeras i ny energi i Sverige. Det är vindkraftverk, kraftvärmeverk och många andra saker. Om vi tittar framåt ser vi att energibalanserna ser bra ut. Vi har inte brist på energi, om vi tittar framåt till 2010-2015, utan vi kommer snarare att ha ett överskott. Det jag har uppmuntrat till är att fler ska investera, så att vi får en ökad konkurrens. Det är nämligen också bra för svensk basindustri som ska köpa att det finns många som producerar. Glädjande nog har vi, genom att snabba på tillståndsprocesser och annat, sett att det kommer nya investeringar. Därför är jag rätt optimistisk när det gäller energisituationen framöver, sett ur basindustrins perspektiv.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det låter lite optimistiskt. Jag vidarebefordrar det gärna till företrädarna för basindustrin. För det som de ändå har framhållit är att de avvaktar med investeringar just på grund av energipriserna. Ortviken hade tänkt satsa i en pappersmaskin, men de gör det inte på grund av detta. Man tycker att det är svårt att konkurrera, till exempel med Norge och Frankrike, när det gäller elpriser. Där kan man göra upp om produktionsavtal direkt med regeringen. Min nästa fråga till ministern är: Är det möjligt att införa en liknande modell i Sverige, det vill säga att basindustrin förhandlar om elpriset direkt med regeringsföreträdare, precis som i Norge och Frankrike?

Herr talman! Nu ska vi komma ihåg att vi har beslutat om i rätt stor enighet att vi ska ha en alleuropeisk elmarknad. Denna europeiska elmarknad ska vara avreglerad. Den svenska marknaden är ju avreglerad sedan en bra tid tillbaka. Det har vi också haft enighet kring. Att ha en avreglerad elmarknad innebär en ökad konkurrens mellan dem som producerar. Jag tror att vi ska passa oss för att staten ska gå in och prisreglera någonting. Från liberala utgångspunkter tycker jag inte att det är någon bra väg. Däremot vill jag säga till svensk basindustri att om vi tittar på prisnivån i Sverige jämfört med övriga Europa ligger vi bättre till än många andra länder, möjligen Norge undantaget. Men även i Norge sker en prisökning. Jag tror att vi kommer att se framför oss en utjämning av priserna över hela Europa, därför att vi har större överföringskapacitet. Då blir energieffektivisering något viktigt. Det är också ett av målen när vi nu har energi- och klimatöverenskommelser på EU-nivå. Om priset stiger på energi måste vi lägga mer insatser på att spara och effektivisera. Vi har ett program tillsammans med svensk basindustri, där man bidrar till detta.

Herr talman! Något förvånad konstaterar jag att i den tilläggsbudget som regeringen presenterade i tisdags finns det ett förslag om att ta 120 miljoner kronor från järnväg till väg. Regeringen vill med andra ord omfördela pengarna och lägga dem på väghållning i stället för banhållning. Förvånad blir jag, herr talman, på grund av statsrådet Åsa Torstenssons massiva kritik mot den tidigare regeringen som hon menar inte har satsat tillräckligt på drift och underhåll av järnvägar. Menar statsrådet Åsa Torstensson nu att det inte längre finns något ytterligare behov av att underhålla våra järnvägar? Anser statsrådet att det inte finns utrymme i statens budgetöverskott att anslå nya pengar till väghållning i stället för att ta från banhållning? Eller är det helt enkelt så att förslaget om att ta 120 miljoner kronor från järnväg till väg är en politisk markering från den moderatstyrda regeringen av vad man vill prioritera inom infrastrukturen?

Herr talman! Jag tackar Pia Nilsson för frågorna så att jag ges möjlighet att beskriva de stora resurser som den här regeringen har lagt just på Banverket. I budgetpropositionen som lades fram hösten 2007 inför 2008 tillförde vi 330 miljoner till Banverket, en ökning på 8 procent till drift och underhåll för Banverket. Det är jag oerhört stolt över, eftersom det har skapat förutsättningar för Banverket att minska förseningar och stärka trädsäkringen så att godset kan komma fram bättre i till exempel Småland.

Herr talman! Det är sant, det Åsa Torstensson säger om satsningen på 330 miljoner kronor. Dessutom fick vi för ett år sedan 125 miljoner kronor, framför allt riktat till Mälardalen för att försöka råda bot på de värsta förseningarna. Då vet jag att statsrådet Torstensson sade att det inte räcker, att mer pengar fanns att vänta i den infrastrukturproposition som skulle komma, som aldrig kom men som kanske kommer till hösten. Jag undrar om svenska folket kommer att få se ännu större omfördelningar av pengar från järnväg till väg när eller om infrastrukturpropositionen kommer. Är det så vi ska tolka den inriktning som regeringen slår an i sin tilläggsbudget, att man tar från järnväg och ger till väg?

Herr talman! Den riksdagsledamot som hade valt att läsa den budgetproposition som lades fram under hösten såg, ser och kan läsa att det har tillförts 330 miljoner till Banverket, en ökning på 8 procent, vilket den tidigare socialdemokratiska regeringen inte prioriterade. Siffrorna överensstämde inte i budgetunderlaget i själva sifferstatistiken. Därav kommer justeringen i den tilläggsbudget som nu har lagts fram. Banverket är väl införstått med att det är 330 miljoner. De 330 miljonerna har Banverket att hantera, precis som det står i höstens budget. Jag kan ha respekt för att man inte på djupet kan följa upp eller jämföra de olika budgetarna, men så är det. Det är en justering av just sifferdelen i tilläggsbudgeten.

Herr talman! Jag har en fråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson. Förra året fattade regeringen ett ganska kontroversiellt beslut om att öppna fjälljakten för utländska jägare och inte ha några restriktioner för dem. I tidigare debatter har jordbruksministern bedyrat att man nogsamt ska följa vad som sker under den första säsongen med de nya reglerna och utvärdera vad den förändringen har inneburit. Det skulle redovisas den 1 april. På skärtorsdagen inledde Jordbruksverket samråd med de berörda organisationerna som då fick fyra dagar på sig att komma med synpunkter på ett underlag som många ansåg vara mycket bristfälligt. Jag undrar om jordbruksministern anser att detta är ett seriöst sätt att nogsamt följa upp och utvärdera en sådan genomgripande förändring.

Herr talman! Förändringen vad beträffar fjälljakten gjordes utifrån att den ansågs strida mot direktiv som vi har gemensamt inom den europeiska unionen. Den förändring som vi tvingades göra ska självklart, precis som alla andra förändringar, följas upp. Min bedömning är att det kommer att behövas kontinuerliga uppföljningar för att följa utvecklingen så att vi vårdar viltstammarna och också värnar lokalbefolkningens intressen i de här områdena. Det gör man inte under ett år. Vi kommer, som svar på frågan, att behöva göra ytterligare uppföljningar år efter år.

Herr talman! Jordbruksverket hävdar nu att det inte har skett någon ökning av jakttrycket från utländska jägare som man kan sätta i samband med ändringen av § 3 i rennäringsförordningen. Men samtidigt har andelen utländska jägare ökat från 15 till 50 procent i Norrbotten under den här säsongen. Så det är många som tittar på de siffrorna och inte riktigt förstår hur Jordbruksverket har kommit fram till den slutsatsen. Därför är också kritiken stor mot rapporten. Jag undrar om regeringen kommer att ta kritiken på allvar och hur man i så fall kommer att fortsätta utvärderingen. Kommer man att göra det i djupare samråd med berörda organisationer och människor än tidigare? Det finns ganska många skäl till att den här förändringen kanske inte fick fullt genomslag under den första säsongen utan att vi kommer att se större förändringar längre fram.

Herr talman! Frågeställaren, tycker jag, svarar själv på sin fråga. Vi måste göra uppföljningar varje år, för jakttrycket förändrar sig, människors preferenser ändrar sig, också vilttillgången förändras. Därav kommer nödvändigheten att ständigt följa upp vilka förändringar som sker av nyttjandet av den här naturresursen. Jag utgår från att man i det här fallet såväl som i andra fall använder sig av objektiva mätmetoder. Det kan inte vara någon konst att räkna antalet jaktdagar. Det kan inte vara någon konst att få en bra och tillförlitlig statistik på varifrån de här människorna kommer. Samtidigt vill jag påtala och poängtera att det är glädjande att den här naturresursen kan glädja människor från andra håll i världen än bara svenskar. Vi kan dessutom i det lokala näringslivet dra nytta av den turistström som det här innebär.

Herr talman! Min fråga riktar sig till utbildningsminister Lars Leijonborg. En av nycklarna till framgångsrik tillväxt är att kunna utveckla forskningsresultat från idé till fungerande innovationer. Det är därför en viktig utmaning för de moderna innovationssystemen att tiden från idé till utvecklad produkt ska vara så kort som möjligt. Flera faktorer spelar in för att göra denna process lyckosam, och många forskare är med stor entusiasm med under hela resan när deras produkter kommersialiseras. Trots att deras kunskaper är goda inom den egna verksamheten saknas många gånger insikter om hur kommersialiserings- och affärsprocesser fungerar i praktiken - kunskaper som är värdefulla för att på bästa sätt göra resan framgångsrik hela vägen. Kort sagt: Kunskap om och färdigheter i affärsmannaskap är många gånger avgörande för framgång. Därför är min fråga: Anser utbildningsministern att det är värdefullt att bereda utrymme för ökade inslag av utbildning inom entreprenörskap och affärsmannaskap även i de högre utbildningar som inte primärt är ekonomiskt inriktade?

Herr talman! Jag skulle kunna inleda som förra gången - även denna fråga kunde näringsministern ha många synpunkter på! Vi har ambitionen att i höstens forskningsproposition ha en hel del tankar och förslag om hur det man brukar kalla innovationsverksamheten, alltså bron från forskningsgenombrott till produktion och jobb i Sverige, ska bli effektivare. Där samverkar Utbildningsdepartementet och Näringsdepartementet. På denna bro, om jag fullföljer metaforen, är just entreprenörsutbildningar ett intressant inslag. Det är inte så många människor som har alla kompetenser. Jag brukar påpeka att Alfred Nobel var både en duktig uppfinnare och en duktig affärsman, och tack vare det har vi nu Nobelpriset. Men de flesta människor är inte så multikompetenta, så delvis handlar det om att gifta ihop kompetenser. En bra forskare ska träffa en bra riskkapitalist, och tillsammans åstadkommer de något som är bra för Sverige och kanske bra för dem själva. Men naturligtvis är det också väldigt värdefullt att ingenjörer, medicinare och många andra själva har en entreprenörskompetens. Därför är vi inne på precis det spår som Hans Rothenberg frågar om, nämligen att ha mer entreprenörsutbildning i högskolan.

Herr talman! Tack så mycket för svaret! Tyvärr blir många personer med akademisk bakgrund avskräckta av byråkrati och regelverk när det blir aktuellt att kommersialisera sina produkter och uppfinningar. Men det är inte bara på den höga nivån som den här kunskapen behöver komma till, utan detta är en kedjeprocess. Vi har många ungdomar i dag som börjar skolan och som om 20 år kanske kommer att vara färdiga att förverkliga sina forskningsresultat. Detta är en hel process. Därför vill jag skicka med denna fråga som ånyo är formulerad av Gustav Göthberg som började veckan som praktikant och avslutade den som talskrivare. Hur anser utbildningsministern att kunskap om entreprenörskap och affärsmannaskap kan integreras i hela utbildningskedjan på ett naturligt sätt, från att leka affär till att kommersialisera sina idéer?

Herr talman! Jag citerar näringsministern igen: Det är en viktig fråga. Den har varit uppe tidigare under frågestunden, och regeringen har i budgetpropositionen sagt att vi ska återkomma till och redovisa en rad insatser för att stärka utbildningen i entreprenörskap i hela skolsystemet. En del av oss har säkert kommit i kontakt med både Ung Företagsamhet och den verksamhet som riktar sig till lågstadieelever. Det är få saker som är så roliga och inspirerande som att se vad de här barnen och ungdomarna kan åstadkomma. De yngsta leker affär och uppfinnare, men de lite äldre, och uppenbarligen den unge man som har inspirerat till den här frågan, kan faktiskt utforma affärsidéer som är riktigt intressanta och spännande. Vi har alltså i hög grad identifierat detta, inte som ett problem i första hand, utan som en fantastisk möjlighet för Sverige, och vi ska återkomma med ytterligare förslag för att stärka undervisningen i entreprenörskap i hela utbildningssystemet.

Herr talman! Vägverket har nyligen redovisat hur trafiken utvecklades förra året. Man noterar två positiva saker: dels att andelen miljöbilar är större än tidigare, dels att energianvändningen per nyförsåld bil är lägre. Men man noterar också att lastbilstrafiken har ökat mycket, och ökad lastbilstrafik och ökad vikt och last gör att det är 660 000 ton mer koldioxid från lastbilstrafiken. Detta förtar de positiva effekterna från personbilssidan. Därför undrar jag hur infrastrukturminister Åsa Torstensson tänker hantera det här problemet. Tänker ministern ansluta sig till Klimatberedningens helt eniga förslag från sju partier om att införa kilometerskatt för lastbilar för att komma till rätta med klimateffekterna av lastbilstrafiken?

Herr talman! Det som är oerhört viktigt och även drivande i den kommande inriktningen för planering av både väg och järnväg är naturligtvis klimatutmaningen. Därtill är naturligtvis Klimatberedningens underlag en viktig proposition att kroka arm med när vi lägger fram inriktningsmålen till 2020. Därav följer att det är ett oerhört viktigt arbete som nu pågår med anledning av remissarbetet kring de olika förslag som ligger i klimatberedningen, allt i syfte att begränsa koldioxidutsläppen och också se till att transportsektorn, vilket transportslag som än väljs, används på det miljöoptimala sättet. Inriktningen på det kommande arbetet är mycket tydligt att alla olika transportslag på ett mycket bättre sätt måste kroka arm med varandra så att varje transport som eventuellt går på väg har en smidighet när det gäller att gå över till järnväg och i nästa led också använda sjöfarten.

Herr talman! Jag fick inget svar på frågan om ministern planerar för införande av kilometerskatt för lastbilstrafik som Schweiz, Tyskland, Österrike och Tjeckien redan har gjort och som många andra länder planerar att göra. Det finns en stor skillnad mellan det slitage och övriga kostnader som uppkommer för samhället och vad lastbilstrafiken betalar in. Det glappet är mycket större än för sjöfart och järnväg som är alternativ för godstransporter. I dag är det faktiskt billigare att åka en 40-tons lastbil än att åka taxi, och det är anledningen till att vägtrafiken ökar väldigt mycket mer än vad järnvägstrafiken och sjöfarten gör. Vi kommer aldrig att kunna nå klimatmålen om det inte blir ekonomiskt intressant. Vi kan bygga all infrastruktur i världen, men är det billigast att köra lastbil hela vägen kommer det att bli så i fortsättningen, och det kommer inte att stämma överens vare sig med regeringens eller med någon annans klimatambitioner.

Herr talman! Tack, Karin Svensson Smith, för frågan som sådan! Jag tror att det är viktigt att vi alla är införstådda med att när vi arbetar med ett flertal mycket viktiga politiska prioriteringar måste naturligtvis Klimatberedningens olika skatteförslag hanteras i sin ordning. Den klimatpropositionen är dock inte isolerad från infrastrukturplaneringen eller det långsiktiga vägvalet. Det hör i allra högsta grad samman med på vilka nivåer man lägger sig och med vilka skatter man väljer. Kilometerskatten är en sådan fråga som nu är ute på remiss. Jag vill ändå bara ta en parentes kring kilometerskatten. Vi har haft ett flertal diskussioner och debatter om den, med anledning av att jag är noga med att poängtera att nya skatter, om vi inför sådana, inte får slå negativt mot vår näring och vår industri. Skogsindustrin är en sådan industri som vi är mycket starkt beroende av i vårt land. Sverige är ett avlångt land, och skogsindustrin har inte så många transportalternativ. Därför får vi inte skapa skatter som slår ut vår egen industri.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till näringsminister Maud Olofsson. Det gäller den europeiska flygskolan. I september 2004 beslutade regeringen att Söderhamn var den enda orten i Sverige som skulle vara kandidat för den europeiska flygskolan. Söderhamn fick regeringens uppdrag att utreda det. Det är en liten kommun, och man har lagt ned mycket arbete. Det har inte varit gratis att ta emot besök, svara på frågor och delta i utredningar och andra sammankomster. Notan ligger i dag på 24 miljoner. I slutet av 2007 skrev våra kommunalråd, socialdemokrat och centerpartist, till regeringen och bad att få veta när pengarna skulle utbetalas till Söderhamns kommun. Fortfarande i dag har man inte fått något svar. Fortfarande i dag har man inte fått några pengar. Jag skulle vilja veta: Är det god ton av regeringen att inte svara på en sådan här allvarlig fråga för en liten kommun?

Herr talman! Det är en högst berättigad fråga som Åsa Lindestam ställer. Dock skulle jag vilja säga att den gång en regering ger löften av olika slag är det rätt bra att man också ser till att det finns pengar. Vi har sett rätt många exempel på mitt departement och på många andra departement där man från den förra regeringen har lovat allehanda saker men tyvärr glömt att skicka med pengarna. Det är det som Söderhamns kommun har hamnat i. Jag vet att min kollega Åsa Torstensson har rätt många som tror att de ska få en del vägbyggnader som det inte finns pengar till. Det finns en massa järnvägssträckningar som det också getts löften om. Det är ett otyg när politiker, framför allt i regeringsställning, ger löften om vissa saker och säger att man kommer att få betalt. Fakturan har nu överlämnats till den nya regeringen, och vi måste bereda ärendet. Det är också fråga om vad som händer med det konkreta förslaget, och den beredningen pågår just nu i Regeringskansliet. Jag kommer att återkomma när den beredningen är klar.

Herr talman! Den här frågan är fortfarande högaktuell. I min senaste debatt med försvarsminister Tolgfors sade han att arbetet fortsätter och att det är ett land som inte har skrivit på än. Det kommer att dra ut på tiden väldigt mycket, och kanske så småningom går hela projektet omkull, fast Europa är beroende av piloter. Men det kostar oerhörda summor, så jag förstår att det är en svår fråga. Trots allt fanns det ett avtal med den förra regeringen, och det finns fortfarande med den här regeringen Tillbaka till utgångspunkten: Söderhamn är en liten kommun. 24 miljoner är oerhörda summor för oss där hemma. De pengarna skulle vi behöva ha till annan verksamhet. Det är ett svårt läge hos oss. Vi förväntade oss att det här skulle ha gett oss jobb. Det har det inte gjort - jo, en massa jobb men ingenting betalt för det och inte det antal arbeten som vi hade räknat med. Jag skulle fortfarande vilja ha ett svar på när pengarna kommer.

Herr talman! Jag upprepar det jag sade. Det är otroligt tråkigt om den förra regeringen lovade en massa pengar till kommunen utan att skicka dit några pengar. Det är ett löftesbrott, tycker jag. Det är också otroligt underligt att man ger löften men inte avsätter några pengar i budgeten. Möjligen skulle man ha behövt syna detta så kallade avtal med regeringen lite tidigare. Vi tycker att det är bra att olika kommuner försöker ha olika strategier för att skapa jobb och tillväxt. Det har naturligtvis också en nationell betydelse. Det jag har gjort är att fördela de resurser som vi har till regional utveckling ut till länen. Vi har strukturfonderna som vi jobbar med, vi har medfinansiering från de regionalpolitiska medlen och ytterligare medel. I första hand är det de medlen som ska användas för den här typen av åtgärder runt om i landet. Annars är det många kommuner som med rätta skulle kunna vända sig till regeringen och säga att man behöver pengar. Vi har försökt trycka ut det på länen så att det finns ett regionalt ansvar nära de kommuner som tar fram de olika idéerna. Just det här ärendet bereds nu i regeringen, och jag kommer att återkomma i frågan.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Lars Leijonborg. Förra veckan kom Högskoleverkets granskning av lärarutbildningen, och två bilder blev tydliga. Den positiva bilden visar att kvalitetsutvecklingen går framåt, åt rätt håll, och att lärarutbildningen utvecklas i ett väl fungerande program. Den negativa bilden är att allvarlig kritik riktas mot tio lärosäten, framför allt därför att man saknar forskarutbildade lärare. Högskoleverkets chef Anders Flodström säger i ett pressmeddelande: Det är oförsvarbart att det avsätts så pass lite forskningsresurser till landets största grundutbildning. Jag undrar vad statsrådet avser att göra för att vi ska få fler forskarutbildade lärare i lärarutbildningen.

Herr talman! Anders Flodströms kritik riktade sig väl i första hand mot de här lärosätena, för det finns fler än tio lärosäten som inte fick kritik. Där har man uppenbarligen gjort en prioritering och avsatt sådana resurser att man har kunnat betala forskarutbildade lärare. Men alla vet att den här regeringens huvudmål på högskoleområdet är att höja kvaliteten. Till kvaliteten hör att det i lärarkåren finns åtskilliga med egen forskarerfarenhet. Vi har avsatt mer pengar, 120 miljoner förra året, 240 miljoner det här året, av vilka huvuddelen har gått till det humanistiska och samhällsvetenskapliga området, bland annat lärarutbildningar. Jag tycker nog att regeringen har gjort vad den kunnat för att öka möjligheterna till det. Nu ska man väl säga att Rom ju inte byggdes på en dag. Det är klart att det tar en viss tid att rätta till sådana här brister. För mig är det oerhört viktigt att vi har en lärarutbildning av högsta kvalitet. Jag sade den dag jag tillträdde som statsråd att jag ser det som min kanske viktigaste uppgift att höja kvaliteten i lärarutbildningen, och det håller jag fast vid.

Herr talman! Ordförandena för lärarfacken sätter fingret på den ömma punkten i en debattartikel häromdagen. De skriver: Att det finns för få forskare på lärarutbildningarna beror på att det inte finns några pengar till att bedriva forskning. Nu säger statsrådet att ni har gett mer pengar till grundutbildningen i högskolan. Ni ger med ena handen och tar tillbaka med den andra. Rektorer ute på högskolorna säger att de inte upplever några kvalitetsförstärkningar. När det gäller andra utbildningsprogram är det vanligt att forskningsresurserna uppgår till ca 40-50 procent av grundutbildningsanslaget. Så är det inte inom lärarutbildningen. De når upp till knappt 10 procent. Därtill noterar jag att statsrådet inte ger några löften om mer forskningsresurser till lärarutbildningar. Därför återkommer jag till frågan: Är statsrådet beredd att avsätta mer resurser till forskning i lärarutbildningen?

Herr talman! Jag ska be att få återkomma till det exakta svaret på frågan i forskningspropositionen. Där ska vi behandla högskolornas och universitetens forskningsresurser. Jag vill också påminna om att regeringen har tillsatt en utredare, Sigbrit Franke, som ska komma med förslag på uppläggning av lärarutbildningen. Om jag känner henne rätt - hon är ju själv professor i pedagogik - kommer kvalitet och forskningsanknytning för henne att vara en viktig del av den lärarutbildning hon föreslår. Jag kan ge ett mycket tydligt svar i princip: Ja, jag anser att det är viktigt att lärarutbildningen har en hög grad av forskningsanknytning. I detalj måste jag be att få återkomma i forskningspropositionen.

Herr talman! Socialstyrelsen har i sin rapport konstaterat att staten borde vidta åtgärder för att höja yrkeskompetensen hos omvårdnadspersonalen. Det är alltså dags för regeringen att gå från ord till handling och presentera något konkret om hur just yrkeskompetensen för personalen ska höjas. Äldreminister Maria Larsson brukar vara snabb att berätta för kammarens ledamöter att kompetens är svaret på hur kvaliteten inom äldreomsorgen ska förbättras. Därför var det både ologiskt och obegripligt när regeringen tog bort Kompetensstegen för personalen inom äldreomsorgen som den förra, socialdemokratiska regeringen införde. Dessutom har regeringen försämrat möjligheten till vuxenutbildning och fullkomligt strypt pengarna till arbetsmarknadsutbildningar. Frågan som går till äldreminister Maria Larsson är därför enkel: När tänker den borgerliga regeringen avsätta medel i budgeten för kompetenshöjande åtgärder för omvårdnadspersonalen?

Herr talman! Tack för frågan! Jag tror att det är oerhört viktigt att vi hittar långsiktiga lösningar på kompetensfrågorna i äldreomsorgen. Det är att bygga för framtiden, och det är precis det vi försöker göra. Kompetensstegen har varit jättebra. Den har gett en injektion och varit väldigt bra ute i verksamheten. Den har fortsatt precis som planerat, och den fortsätter även nu när SKL har tagit över hemsidan där ett fortsatt erfarenhetsutbyte sker. Men den har inte löst det långsiktiga problemet. Den har inte ändrat förhållandet att bara sex av tio inom äldreomsorgen har en vårdutbildning. Därför gör vi saker som har betydelse för det långa perspektivet. Jag har tillsatt en utredning som nu ska titta på yrkesbenämningar och yrkeskrav, så att det blir likartat i hela Sverige. Utredaren ska vidare titta på möjliga vägar in i vården - och jag är övertygad om att det behövs många olika vägar - och dessutom titta på karriärvägar, så att man kan vara i vårdyrket hela livet.

Herr talman! Tack så mycket för svaret! Det är faktiskt ganska roligt att det finns åtminstone ett statsråd som kan ge den förra regeringen lite kredit för de insatser som den faktiskt gjorde. Jo, det fungerar ganska bra att berätta om kvalitet, kvalitetshöjning och metodutvecklingar. Men det är faktiskt så att verksamheten och personalen ute i verksamheten behöver pengar för att kunna höja sin kompetens. Därför blir frågan fortfarande: När kommer äldreministern att avsätta en påse pengar för just denna kompetenshöjning hos personalen?