Frågestund

Fru talman! Den som i medierna i går kunde följa diskussionen om Jasplan och försvarspolitik kunde möjligen få intrycket att landets argaste oppositionspolitiker heter Peter Eriksson. Då är det kanske något förvånande att få höra att majoriteten i denna kammare när det gäller försvarspolitiken utgörs just av Peter Eriksson, Göran Persson och Vänsterpartiet med Lars Ohly. Det där påminde om att just försvarspolitiken var en grund från Göran Perssons sida för att hävda att Miljöpartiet inte var fähigt att tas in i en regering. Eftersom det uppenbarligen inte är en fråga som hindrar samarbete längre tycker jag att det kan finnas anledning att uppdatera skälen som finns för att Miljöpartiet inte sitter i regeringen.

Fru talman! Det är ganska lätt att svara på den frågan. Jag kommer den här valrörelsen precis som i den 2002 och 1998 att söka mandat för en socialdemokratisk regering. Det har gått bra för Sverige. Vi har haft ett konstruktivt samarbete med våra samarbetspartier. Ibland har också den borgerliga oppositionen hjälpt till, det ska sägas, inte minst Centerpartiet. Jag ser ingen som helst anledning att trassla in mig i den typ av resonemang som Reinfeldt själv sitter i på sin egen kant med försök att få ihop någonting som kan likna ett regeringsalternativ. Varje dag ser vi vad det resulterar i. Jag tror att svenska folket vill fortsätta att ha en stark regering och en tydlig politik, och en sådan är den socialdemokratiska.

Fru talman! Möjligen är varje ansträngning som den borgerliga alliansen nu gör för att formera en gemensam politik något som Göran Persson tänker vänta med till efter valet. Det är det vi ser. Det man inte förbereder och ger besked om före valet kommer i nattliga förhandlingar och armbrytning efter valet. Göran Persson bytte beskrivning av det egna samarbetet. Det var tömt på kraft, och alla verkar vara eniga om att så här kan det inte fortsätta. Nu, i denna talarstol, säger Göran Persson att det har fungerat väl. Jag tror inte att det kommer att hålla. Jag tror att Göran Persson får vänja sig vid att vi kommer att återkomma till frågan, som du dessutom inte svarade på, vad skälen är till att Miljöpartiet inte kan sitta i regeringen.

Fru talman! Jag tror att skälen bäst demonstreras av den uppvisning vi ser i dessa dagar när de som finns i en så kallad allians vill ta över. Det sker till ett ständigt bytande av position, till ständiga felräkningar, till ständiga reträtter och ändringar. Vi vet ingenting. En sak vet folk. Sedan 1994, efter det borgerliga misslyckandet, har vi haft en framgångsrik period för Sverige. Det har varit en socialdemokratisk regering. Vi har haft ett gott samarbete i riksdagen. Jag hoppas att vi kan fortsätta det också efter det val som nu ligger framför oss. Jag ger mig inte ut på några äventyrligheter.

Fru talman! Jag fortsätter gärna på det här temat, därför att det är ett rätt stort förakt för väljarna att säga att eftersom några partier försöker redovisa ett tydligt regeringsalternativ ska vi på vänsterkanten inte göra det. Varför inte det? Det är ju det människor efterfrågar. De vill inte vakna upp med vägtullar, med friår och annat som de inte har röstat på. Man behöver bara titta på Miljöpartiets senaste valmanifest, som de presenterade häromdagen, med 35-timmarsvecka, snabbavveckling av kärnkraften och annat för att finna exempel på sådant som Socialdemokraterna, såvitt jag vet, för närvarande inte stöder. Det är nu den 27 april 2006, valåret, tänk om det nu vore dags för vänsterkartellen att ge besked. Vad blir det för politik och vad blir det för regering? Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger ju att man har kommit till vägs ände med det regeringssamarbete som Göran Persson prisar. Vad ska det bli för regering efter valet om olyckan är framme och vänsterkartellen får majoritet?

Fru talman! Nu tror jag inte att svenska folket tycker att det är någon olycka om vi får fortsatt förtroende. Läser man dagens mätningar av svenska folkets uppfattning om utvecklingen i landet ser man en större optimism och framtidstro än någonsin, Lars Leijonborg. Det är väl bra det. Var glad för den saken! Jag känner mig på inget sätt trängd av den här diskussionen. Jag känner mig mycket trovärdig. Jag har varit statsminister i över tio år nu och har haft förmåga att få till stånd majoriteter i Sveriges riksdag som har varit bra för Sverige. Jag vet att den borgerliga alliansen har plågats av att man aldrig har betraktats som regeringsfähig. Men det beror ju inte på vad ni har gjort före valen, Lars Leijonborg, det beror ju på era fiaskon när ni väl har fått chansen att regera. För oss är det tvärtom. När vi har regerat har det gått bra för Sverige, och jag tror att det grundlägger ett sådant förtroende att jag är trovärdig när jag söker mandat för en socialdemokratisk regering. (Applåder)

Fru talman! Huruvida det är ett fiasko eller ej att ungdomsarbetslösheten är fördubblad och att över en miljon svenskar inte har ett jobb att gå till fast de skulle kunna jobba kommer vi att återkomma till. Nog är det ändå ett problem att statsministern säger: Jag tänker fortsätta som jag hittills har gjort. Men Peter Eriksson och Lars Ohly säger: Nej, ska vi fortsätta ska vi vara med i regeringen. Det där måste på något sätt redas ut. Är det så att Göran Persson talar för ett samlat regeringsalternativ eller är det så att alliansen finns där men på vänsterkanten finns inget samlat alternativ? Det måste ju redas ut, varför inte den 27 april, i dag?

Fru talman! Det behöver inte redas ut därför att jag har gett besked vid åtskilliga tillfällen och fortsätter att göra det i denna kammare. Jag söker mandat för en socialdemokratisk regering. Jag tror att svenska folket vet vad den representerar i form av kompetens och i form av resultat. Det är väl ganska typiskt att det är regeringsfrågan vi diskuterar fyra fem månader före valet och inte sakfrågorna. Varför? Vilka sakfrågor skulle de borgerliga resa? Vilka exempel ska man hitta runtom i världen på att det finns en borgerlig regering som har klarat problemen bättre än vi har gjort i Sverige? Det är bakgrunden. Fortsätt gärna den här diskussionen, men inse att den för er del speglar ett resultat och ett läge som är att ni saknar politik.

Fru talman! Jag tänkte ta upp frågan om ungdomsarbetslösheten. Det är väl knappast något som är mer besvärande att fundera på än hur ungdomar sliter och släpar i grundskolan i nio år, oftast går tre år i gymnasiet och kanske en tid efter det för att skaffa sig en gedigen utbildning och när de sedan går ut och söker jobb möts de av kalla handen. De behövs inte. De efterfrågas inte. Det finns inga jobb att få. Det här är förödande. Det insåg Socialdemokraterna inför förra valet, och man sade då att ungdomsarbetslösheten skulle halveras under innevarande mandatperiod. Den här mandatperioden är snart slut. Vi kan läsa av facit och se att ungdomsarbetslösheten har ökat med 30 %, i Stockholmsområdet med 50 %. 109 000 ungdomar, lika många människor som bor i Umeå, saknar i dag ett arbete. Det här är inte bra för unga människors försök till inträde på arbetsmarknaden. Göran Persson har sagt att det inte behövs några ytterligare åtgärder. Hur kan man säga så?

Fru talman! Jag blir lite bekymrad när jag hör den borgerliga diskussionen om arbetslösheten. Det är ständigt nya definitioner för att blåsa upp arbetslöshetssiffrorna så mycket som möjligt. Plötsligt är det 109 000 arbetslösa ungdomar. Då tar man in en fjärdedel av dem som läser vid våra universitet och högskolor. Man tar också in ungdomar som är svårt sjuka och som är förtidspensionärer. Den definition vi har av ungdomsarbetslösheten, har haft och kommer att fortsätta att ha, visar att vi är på väg att pressa ned arbetslösheten i enlighet med det vi har ställt i utsikt. Vi ser att den har halverats och att vi kan fortsätta att ytterligare pressa den tillbaka. Nu ser vi att arbetsmarknaden inte bara växer utan den växer kraftigt. När den växer vet vi att det är de unga med god utbildning som får jobb. De som har kämpat i skolan får jobb. Det är de som har haft problem med skolan och inte kommit igenom skolan som jag är bekymrad för. Där finns fortfarande stora insatser att göra. Nöjda ska vi inte vara, men vi ska beskriva situationen korrekt, Göran Hägglund.

Fru talman! Det viktiga är att inte blanda bort korten i diskussionen utan att man håller sig till fakta. Ungdomsarbetslösheten har ökat med 30 % under den mandatperiod där Socialdemokraterna lovade att ungdomsarbetslösheten skulle halveras. Detta är ett obestridligt faktum. Socialdemokraterna har också på detta område, precis som när det gäller äldreboenden, gravt svikit ett av de löften man gav inför valet. Nu kommer nya besked: Bekymra er inte. Det här kommer att greja sig av sig självt. Ni behöver inte göra något ytterligare eftersom det kommer att ordna sig. Det är ett oerhört svek mot alla de ungdomar som inget hellre önskar än att ha ett arbete att gå till, känna den stolthet som det innebär att försörja sig själva, att bli delaktiga i en arbetsgemenskap och ta klivet in ordentligt i vuxenvärlden. Där har ni svikit, Göran Persson. Jag tror att ungdomarnas dom över regeringen i den här frågan kommer att bli mycket hård.

Fru talman! Jag ser med tillförsikt fram emot den diskussionen. Jag ser också med tillförsikt fram emot att Göran Hägglund redovisar hur hans 109 000 är sammansatta. Jag tror att ingen som går på en högskola tycker att man är arbetslös. Jag tror heller inte att det är dåligt för ett framtida yrkesliv att skaffa sig den typen av kompetens. Jag tror också att den som är så sjuk att man inte klarar att arbeta rimligen ska ha chansen till en förtidspension. Blanda inte bort korten, och blanda inte ihop statistiken. Det är viktigt nog att pressa tillbaka den ungdomsarbetslöshet som finns kvar. Där är jag dock inte mest bekymrad, Göran Hägglund. Jag är mer bekymrad för de äldre. Det är svårare för en äldre person att få jobb i en uppåtgående konjunktur än vad det är för en ung. Men också det tycks vara på väg nedåt med hjälp av regeringens plusjobb. När du drar in äldreomsorgen i sammanhanget vill jag bara lite diskret påminna om att det inte går att klara en utbyggnad av äldreomsorgen kvalitetsmässigt om skatterna samtidigt ska sänkas kraftigt. Tänk på det.

Fru talman! Ett av de stora problemen för framtiden är klimatpolitiken, att försöka få ned användandet av fossila bränslen och energiformer. I den senaste klimatpropositionen, som regeringen och Vänsterpartiet står bakom, har vi slagit fast att förnybar energi tillsammans med energieffektivisering är de främsta verktygen i klimatpolitiken. På lång sikt är jag övertygad om att vi kommer att kunna basera hela vår energitillförsel på förnybara energikällor. Men vi slår också fast i propositionen att det inte finns vare sig energipolitiska skäl eller klimatpolitiskt utrymme för en storskalig utbyggnad av naturgasnätet i Sverige. Det här är kontroversiellt, även inom socialdemokratin. Det kommer tvetydiga signaler och uttalanden från Näringsdepartementet i fråga om den fossila gasens framtid. Sedan en tid tillbaka finns också planer på en utbyggnad av gasnätet i Mellansverige. Är statsministern beredd att aktivt motverka utbyggnad av det fossila gasnätet i Sverige? Vilka åtgärder kan regeringen tänka sig att vidta om näringslivet självt satsar på utbyggnad av fossilgasledningar?

Fru talman! För den sista delen av frågan får vi nog utgå från att lagstiftningen gäller. Om näringslivet eller andra i en sådan process får koncession för att bygga ett nät har vi mycket svårt att stoppa det. Men det blir inga statliga pengar till det. Det blir inga subventioner. Jag tänker inte heller medverka till det opinionsmässigt. Tvärtom ska varenda sådan plan granskas med mycket stort intresse och skepsis. En storskalig introduktion av naturgas riskerar att stoppa den mycket lovande utvecklingen vi har på biobränsleområdet. Vi är inte intresserade i Sverige av att introducera rysk gas. Den bör förbehållas andra. Vi klarar troligen det energibehovet med egen förnybar energi i stället.

Fru talman! Jag välkomnar det beskedet. Vi är nu i den goda situationen att vi sannolikt kan hoppa över det mellanled som fossilgasen kan innebära i en omställning i andra länder. Vi har alternativen till fossil energi och kärnkraft, och vi kommer att kunna utveckla dem så att vi inte riskerar energiförsörjningen och samtidigt bygger den största delen av energitillförseln på förnybar energi. Lantbrukarnas Riksförbund har presenterat ett program för 35 000 nya jobb inom biobränsleproduktion, nämligen genom att använda våra åkrar och vår skogsmark till att också producera energi. Skulle fossila gasen få fäste skulle den satsningen försenas. Det skulle bli mycket svårare att både ställa om energin och skapa de nya arbetstillfällen som den energimarknaden kan ge.

Fru talman! Nu närmar vi oss det verkligt intressanta, nämligen vad vi ska producera på våra åkrar i framtiden. Det här passar som hand i handske också med den situation vi har i det svenska jordbruket, inte minst i skogs- och mellanbygderna. Många har levt på en kombination av mjölkproduktion och skog och ser lönsamheten falla dramatiskt. Det är svårt att se ett alternativ till användningen av åkerarealen. Om vi i det läget kan introducera energigrödor, hitta metoder att odla som gör att vi kan bidra till en vettig energiförsörjning, är det inte bra bara för landet, för klimatet, utan det är också en mycket bra landsbygdspolitik och en bra jordbrukspolitik. Där ska vi vara generösa med olika typer av försök och demoanläggningar. Vi kan konstatera att jordbruket självt går före. Jag såg att Lantmännen har tagit ett mycket aktivt beslut om att investera ytterligare 1 miljard i etanolproduktion. Därmed belägger man 70 000 hektar för spannmålsodling. Det är inte oviktigt för jordbruket, och det är viktigt för miljön. Detta finns det all anledning att komma tillbaka till. Det är stora och viktiga frågor.

Fru talman! Jag skulle vilja återvända till ungdomsarbetslösheten. Jag tycker att den är på tok för hög. Enligt officiell statistik var under mars månad ungefär 58 000 ungdomar utan jobb i vårt land. Därtill fanns i storleksordningen 71 000 bland de studerande som enligt internationell statistik hellre skulle vilja ha ett jobb. Ändå kan man notera i medier att statsministern inte anser att det behövs några ytterligare åtgärder för att lösa problemen med ungdomsarbetslösheten. Är det verkligen så, statsministern?

Fru talman! Jag tackar Eskil Erlandsson för att han rättade till statistiken - inte helt korrekt, men i huvudsak det jag sade till frågeställaren Hägglund. Där är vi överens, och där ser man också ett exempel på eländet i en allians. Så kan det bli. Jag är självklart inte en person som lutar mig tillbaka och säger att det här fixar sig. Det vore idiotiskt. Så går det inte till. Men jag kan göra en bedömning av vart utvecklingen går. Jag ser nu med den mycket kraftiga tillväxt vi har i nya arbetstillfällen att de ungdomar som kan och vill ta ett arbete i allt större utsträckning får det. Det går allt bättre för ungdomsgruppen. Sedan kan det alltid göras mer. Men jag vädjar till Eskil Erlandsson att inte försöka lura med sig de andra i alliansen på Centerpartiets förslag om att ta bort anställningstryggheten för alla under 26 år. Det vore en olycklig och farlig politik, inte minst för ungdomar men också för andra grupper som kan vara utsatta på arbetsmarknaden. (Applåder)

Fru talman! Men statsministern måste väl hålla med om att tryggheten sitter i att ha ett jobb, inte i att vara i en åtgärd? I min värld sitter tryggheten i att ha ett jobb, och jag hoppas att statsministern instämmer i detta uttalande. Genom jobb får du, oavsett om du är ung eller gammal, självförtroende och bättre privatekonomi, och du tar framför allt ett steg in på arbetsmarknaden. Vilken trygghet, med de åtgärder som regeringen och statsministern har för avsikt att vidta, erbjuder ni ungdomarna i förhållande till oss? Ingen, säger jag.

Fru talman! 380 000 ungdomar under 26 år har i dag ett jobb. Centerpartiet tycker att de inte ska ha någon anställningstrygghet alls - ett jobb, ja, men de ska kunna gå från jobbet direkt. De här unga människorna vill också ha en bostad. De kanske har bildat familj, är på väg att göra det och tänker skaffa barn. Vad är det som säger att vi ska införa en ordning i Sverige, Eskil Erlandsson, där speciellt de unga som har ett arbete eller kan få ett jobb ska vara de som kan kastas ut och in på arbetsmarknaden hur som helst? Det här är ju inte ett centerpartistiskt arv och idégods. Ni har lånat det från den franska högern. Det skulle vara intressant att veta, fru talman, om Eskil Erlandsson kunde få 30 sekunder till och utveckla tanken, hur det gick till när vårt centerparti i Sverige bestämde sig för att det var här attacken skulle sättas in mot våra arbetslösa ungdomar. (Applåder)

Fru talman! Vi har gått ut och letat exempel i hela Europa. Vad gör man i skilda delar av vår omvärld för att komma till rätta med det samhällsproblem som vi sitter i, nämligen ungdomsarbetslösheten? Vi har tittat på Danmark, Nederländerna, England och förvisso också Frankrike och försökt att utifrån de exempel som vi har funnit leta fram ett förslag att presentera för svenska folket.

Fru talman! Jag ska inte vara polemisk utan bara notera att det är svårt med nya förslag. Jag tror att Eskil Erlandsson ska följa Jacques Chirac i spåren och dra tillbaka de här franska äventyren. (Applåder)

Fru talman! Vi har under den här mandatperioden lyckats genomföra en hel del bra politik, får man säga. Till skillnad från den borgerliga alliansen, som diskuterar och är oense och verkar ha svårt med politiken, började vi i rätt ända den här gången. Vi har visat att vi har kommit överens om budget efter budget och medverkat till en rödgrön politik. Men det finns områden där det har varit mycket snack och lite verkstad, måste man ändå erkänna. Ett sådant är de jämställda lönerna. Det har vi pratat om i många år, men det är fortfarande stor skillnad i jämställdheten mellan kvinnor och män. Det finns en stor diskriminering när det gäller löner i Sverige. Från Miljöpartiets sida undrar vi: Hur länge ska vi låta de här rapporterna dugga om de diskriminerande löneskillnaderna mellan kvinnor och män, och särskilt i den offentliga sektorn, när vi rimligtvis har möjligheter att göra någonting åt det? Vi behöver någon form av nytt gammaldags Saltsjöbadsavtal, tror vi, någon form av handslag mellan fackföreningarna och politiken - fackföreningarna som står på arbetstagarsidan och vi som har ett arbetsgivaransvar inom den offentliga sektorn - för att få ett slut på det här under nästa mandatperiod. Ställer Socialdemokraterna upp på ett sådant handslag?

Fru talman! Vi har den här mandatperioden, och den föregående, valt att satsa på en strategi som har rymt två delar. Den ena har varit att kartlägga, avslöja, hur det ser ut. Alla ska veta att det inte har varit alldeles enkelt, därför att mycket av statistik på sektorn har avskaffats de senaste tio åren. Men vi vet att det finns stora löneskillnader. Det är oacceptabelt. Den andra strategin vi har valt har varit att se till att de som ska ta ansvaret för att utjämna lönerna, kommunerna och landstingen, har fått en ordentlig ekonomi. Det är omöjligt att vara offensiv arbetsgivare och rätta till en löneorättvisa om man inte också har en god ekonomi. Nu går kommuner och landsting riktigt bra och kan inte skylla på den saken. Jag skulle helst se att detta löstes av parterna i en avtalsrörelse. Det är vår uppfattning. Jag är oerhört skeptisk till statlig inkomstpolitik. Tålamodet börjar dock tryta. Jag tror också att det är svårt för den offentliga sektorn att rekrytera folk i framtiden om man inte löser det här problemet.

Fru talman! Det var också den här gången för mycket prat och inte tydliga besked, tyckte jag. Jag skulle vilja ha ett ordentligt besked. När det gäller den offentliga sektorn, där vi rimligen ska kunna bestämma, om vi kommer överens med fackföreningarna, ställer Socialdemokraterna upp med ett handslag mellan fack och politik på att avskaffa lönediskriminering inom offentlig sektor - det gäller också staten - under nästa mandatperiod?

Fru talman! Där vi är part som arbetsgivare ska vi förhandla utifrån den utgångspunkten. Men att gå in och lägga direktiv för den offentliga sektorns arbetsmarknad inför en avtalsrörelse ska vi som regering inte göra. Vi måste hålla på den principen. Men om Peter Eriksson frågar mig vad jag tycker, var mitt engagemang och min uppfattning finns, har vi ingen delad mening. Däremot är jag rädd för en ordning där staten börjar på att driva inkomstpolitiken. Det kan få oöverstigliga konsekvenser.

Fru talman! Dag för dag trappas ordkriget upp mellan Iran och västvärlden. Iran kommer att skada amerikanska intressen över hela världen om USA går till militärt angrepp. Varningen kommer från landets högste religiöse ledare, ayatolla Ali Khamenei. Den före detta chefen för USA:s terroristbekämpning, Richard Clarke, varnar Vita huset för att anfalla Irans kärnenergianläggningar och hävdar att det kan leda till ett storskaligt krig. Mot bakgrund av detta undrar jag vilka reflexioner och ställningstaganden som statsministern och regeringen gör och vilka tongångarna är inom EU-samarbetet, då omvärlden gärna klumpar ihop USA och EU som om vi stod enade i detta.

Fru talman! Vi har samma uppfattning som den som gäller inom EU. Denna fråga om det iranska kärnprogrammet måste lösas på diplomatisk väg. Det cirkulerar rykten och påståenden, det ena allvarligare än det andra. En militär konflikt kopplad till detta skulle också, enligt min bedömning, få oöverstigliga konsekvenser. Det skulle omedelbart utlösa ytterligare en stor konflikt i Mellanöstern. Jag kan citera den förre tyske förbundskanslern, som inför sitt val 2002 sade: "Vad Mellanöstern behöver är inte ytterligare ett krig, det är fred." Diplomati, politiska samtal, krav på Iran att leva upp till internationella åtaganden och förpliktelser - självklart. De har naturligtvis rätt att utnyttja kärnkraften för fredliga ändamål men ska också ansluta sig till icke-spridningsavtal och den typen av regler. Men att tro att det går att lösa militärt är att förvärra och fördjupa konflikten, och där har EU och Sverige samma uppfattning.

Fru talman! Jag vill ta upp den tragiska förlisningen av M/S Estonia. Vi har en debatt här i kammaren med trafikutskottet nu i eftermiddag. Det framkom för en månad sedan från den estniska regeringen att man har allvarliga invändningar och frågetecken när det gäller hur den förra utredningen gick till. Därtill har hovrättspresident Hirschfeldt, som skulle granska om militär materiel fanns ombord olycksnatten, kommit fram till att två nätter i september före olyckan transporterades militär materiel. Men när han skulle forska om olycksnatten fann han att hans uppdrag var så begränsat att han inte kom längre. Därtill har en professor i skeppsteknik, Anders Ulvarsson på Chalmers, som tidigare var emot en utredning nu ändrat uppfattning. Man tycker sig ana en ny agenda. Avser statsministern att ta ett nytt initiativ där man går den estniska regeringen till mötes och omedelbart samråder med estniska regeringen och den finska regeringen om hur man tillsammans löser upp alla frågetecken?

Fru talman! Vi har inga sådana planer. Om vi får en framställan från den estniska regeringen ska den naturligtvis behandlas i vederbörlig ordning. Det är självklart. Men det ska också diskuteras tillsammans med den finländska. Detta är en enorm tragedi som vi har levt med nu i mer än tio års tid. Vi har all anledning att förhålla oss ödmjuka inför uppgiften att bringa klarhet. Vår uppfattning är den att vi har kommit så långt vi kan komma i detta undersökningsarbete. Om någon annan har några andra uppgifter som inte har prövats ska det naturligtvis också granskas. Men jag väntar i så fall på ett initiativ från den estniska regeringen.

Fru talman! Det är ju så, med anledning av den fråga som just ställdes, att det finns nya uppgifter som inte har granskats, som inte nämns i den tidigare gjorda haveriutredningen, filmmaterial inifrån bildäck som visar på sprängskador, filmmaterial som visar att någon öppnat ombordkörningsrampen till fartyget och så vidare. Flera av de här sakfrågorna och det dokumenterade bildmaterialet nämns inte i haveriutredningen. Det är det som bland annat den estniska regeringens utredning, som har letts av den estniska riksåklagaren, har tagit upp och pekat på som brister. Min fråga blir, liksom Erling Bagers: Hur förhåller sig Sveriges regering till dessa uppgifter som inte har beaktats i den tidigare utredningen? Kan jag tolka statsministerns uttalande alldeles nyss som att självklart ska sådana uppgifter beaktas och belysas och att det i så fall blir en kompletterande utredning?

Fru talman! Jag har inte sagt någonting om kompletterande utredning. Jag säger att vi förhåller oss ödmjukt och prövande. Det är som alla vet en lång historia med ganska många påståenden av detta slag. Jag har med åren blivit försiktig, både med att avvisa och att snabbt ansluta mig till dessa påståenden. Låt oss pröva, och om det nu sker en granskning i Estland, låt oss avvakta och se vad esterna kommer fram till. Sedan kan vi aktualisera frågan i Sverige.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern som handlar om människor som hamnar mellan stolarna i vårt trygghetssystem och kanske så småningom tvingas förlita sig till ekonomiskt bistånd av kommunen. Regering, riksdag och myndigheter har gjort mycket, men varje gång det blir en debatt här i kammaren om fusk och missbruk, tv-inslag och mediediskussioner om just dessa frågor känns det som om det stramas till för de människorna. Det är likadant när man träffar fackliga organisationer. Då får man oftast ett budskap om att deras medlemmar och de anställda i företagen hamnar mellan stolarna. På något sätt känns det som om det skulle behövas mer harmoni och mer humanism i våra trygghetssystem så att inte detta sker. Min fråga till statsministern är: Är statsministern beredd att vidta ytterligare åtgärder och titta över detta så att inte detta sker? Och delar statsministern min syn på frågan?

Fru talman! Statsrådet Hans Karlsson har i dag under allmänberedning i regeringen tagit upp en diskussion omkring just dessa försäkringssystem. Den här typen av kritik finns och har troligen alltid funnits, men i takt med att vi har börjat hävda försäkringssystemens regelverk kraftfullare blir det synligare. Här sitter vi i något av en målkonflikt. Försäkringssystemen är uppbyggda utifrån ett avgiftsuttag för att täcka en händelse som är av sådant slag att den enskilde inte själv kan påverka den. Då ska man kunna känna trygghet. Då ska man också hävda det regelverket. När man gör det kan ibland en och annan människa komma i kläm. Det är beklagligt. Hur gränsdragningen ska gå till mellan dessa två ambitioner är ett mästerskap att väga av. Det är regeringen medveten om. Men jag vill inte skicka signalen att vi är av uppfattningen att detta är ett stort principiellt problem för försäkringssystemet, för det är det inte.

Fru talman! Sveriges fastighetsägare har anmält det svenska hyressättningssystemet till EU-kommissionen och menar att det strider mot EU:s statsstödsregler. Fastighetsägarna påstår att de kommunala bostadsbolagen subventioneras på olika sätt. En kostnadsberäkning visar att det handlar om ca 12 miljarder. Om EU-kommissionen skulle ge fastighetsägarna rätt kommer det att kunna leda till hyreshöjningar på mellan 20 och 30 %. Regeringen har i sina kontakter med kommissionen försvarat sig med att allmännyttan är en form av social housing och på det sättet försvarat hyressättningssystemet. Varför har inte regeringen hävdat det som gäller, nämligen att bostadspolitiken står utanför den gemensamma EU-politiken? Min fråga till statsministern blir om det är rimligt att EU ska kunna bestämma hyressättningsprinciperna i Sverige. Och varför påstår regeringen att vi bedriver social housing när vi inte gör det?

Fru talman! EU ska inte bestämma detta. Det är min uppfattning. Det kan finnas de inom EU som vill bestämma detta. Vi är medlemmar i en union som har ett sätt att lösa den typen av konflikter, när några vill och andra inte vill. Då blir det ofta en domstolsförhandling. Då gäller det att argumentera för sin sak och göra den argumentationen så tydlig som möjligt, kopplat till det som i andra sammanhang har accepterats av domstolen. Jag är fullt ut på det klara med att den form av social housing som man har i vissa länder inte går att jämföra generellt med den svenska allmännyttan. Men det är ett sätt att hantera hyressättning på en fri marknad som har accepterats av dem som tolkar lag i Europa. Det skulle utifrån bostadens funktion som en social rättighet för enskilda individer kunna sägas vara någonting som sätts över marknadens lagar. Det är så vi tänker och resonerar. Men jag känner inget som helst behag inför denna situation. Jag tycker att Europaunionen kunde syssla med viktigare saker än den svenska allmännyttan. Den är så pass viktig så den vill vi sköta själva.

Fru talman! Jag tänkte också ta upp ungdomsarbetslösheten med statsministern, för jag tror att det var många med mig som lyfte på ögonbrynen när vi läste tidningen häromdagen där Göran Persson säger att han tror att det räcker med åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Just nu är läget sådant att vi börjar få grepp på ungdomsarbetslösheten, säger Göran Persson enligt TT. Tanken är väl då att det räcker med de tusen plusjobb som regeringen lade fram i vårbudgeten. Men det är rätt anmärkningsvärt när vi har en värre situation för ungdomarna på arbetsmarknaden än vi hade under krisåren på 90-talet då Centerpartiet och Socialdemokraterna samverkade för att få ordning på landets ekonomi för att trygga sysselsättning och så vidare. Jag funderar verkligen på om det här är sant och riktigt återgivet. Är det så att Socialdemokraterna nöjer sig med de åtgärder som är? Ska ni tåga fram på första maj med plakat typ "Vi börjar få grepp på läget" eller "Det räcker med tusen plusjobb"? Är det verkligen så illa att Socialdemokraterna inte har ett enda ytterligare förslag? När Centerpartiet för fram förslag kastas det sten på oss, och socialdemokratiska företrädare snarast underblåser denna stenkastning i stället för att försöka ta debatten i sak. Det känns väldigt trist och alarmerande när vi får den typen av debatt.

Fru talman! När vi tågar fram på första maj kommer vi att kunna göra det i ett läge då den utomordentligt besvärliga arbetslöshetssituation som Sven Bergström refererar till och som var läget när vi en gång i tiden tog hand om konkursboet är avhjälpt. Då hade vi 34 000 öppet långtidsarbetslösa ungdomar. I dag är det 3 400. Det är en väsentligt annorlunda situation. Det kan bli bättre naturligtvis, men jag tror inte på att nu addera ytterligare åtgärder. De vi har ska verka. De ska få verka ut och fungera tillsammans med den goda ekonomiska utvecklingen och tillsammans med den demografiska förändringen. Jag är mer lugn för ungdomarnas situation än vad jag är för dem som är 60 år och äldre. Det är där vi troligen kommer att ha vårt stora problem. Att ständigt föra till nya förslag, det må vara franska förslag eller någonting annat, är naturligtvis inte någonting som skapar vare sig arbetsro eller tillförsikt.

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern om ett av våra statliga bolag, nämligen Samhall. Samhall ingår bland de bolag som har ett särskilt samhällsintresse. Uppgiften är att ge arbete och sysselsättning åt personer med svåra handikapp. Nu kunde jag läsa i dagens eller möjligtvis gårdagens nummer av Dagens Industri att Samhall redovisar en vinst på 41 miljoner kronor. Det är en ökning från 6 miljoner kronor föregående år. Då är min fråga till statsministern: Varför ska Samhall redovisa en vinst till statskassan? Varför används inte dessa pengar till att i stället ge fler personer med handikapp sysselsättning?

Fru talman! Jag har ingenting emot att Samhall, om man kan, driver sin verksamhet med de givna statliga bidrag man har på ett sådant sätt att man dessutom skapar ett överskott. Då ska man naturligtvis leverera en del av detta till staten, som i sin tur självklart kan leverera mer pengar till Samhall. Vi ska nog komma ihåg att Samhall finns på en marknad och har en väldigt svår balansgång att gå, att iaktta att man inte ska förstöra för andra företag som inte har den möjlighet till lönebidrag som Samhall har. Därför tror jag att det är klokt att från vår sida skicka signalen till Samhall: Försök så långt som möjligt att agera som ett vanligt företag! Ni ska bli behandlade som ett sådant, men ni ska också ha ett vettigt stöd för att kunna anställa människor som annars inte skulle ha någon chans att få ett industrijobb eller ett servicejobb på arbetsmarknaden. Det är så vi resonerar. Jag har själv varit med och arbetat i ett Samhallsföretag som styrelseordförande och kan vittna om att detta är ett av de mest kvalificerade samhällsinstrument vi har, en av de mest imponerande arbetsinsatser jag sett i offentlig/privat sektor i ansträngningarna att hitta arbetstillfällen åt människor som annars skulle vara utanför. De har min stora och fulla respekt.