Vissa mineralpolitiska frågor

Herr talman! Jag vill tacka dig, Mats Odell, för ditt anförande. Jag förstår att du är beredd på en replik efter det på många sätt, tycker jag, ganska utmanade anförandet. Det finns en stor skillnad mellan Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Vänsterpartiet vill avveckla kärnkraften, medan Kristdemokraterna har svängt och ser framför sig en utbyggnad. Mot den bakgrunden förstår jag att frågan om uranprospektering och uranbrytning kommer i en helt annan dager. Däri ligger den stora skillnaden. Vänsterpartiet vill alltså avveckla kärnkraften. Vi ser inget behov av uranbrytning och därmed inte heller av prospektering. Då blir motsatsen logisk. Eftersom Kristdemokraterna är för vill man också ha uranprospektering och uranbrytning; det hänger liksom ihop. Att ett förbud mot prospektering allvarligt skulle skada svensk gruvnäring är ett häpnadsväckande påstående. När du går in med en ansökan talar du också om vilken förstahandsprospektering det handlar om. Är det uran då är det uran, inget annat. Att man sedan hittar andra mineraler i sammanhanget är en självklarhet. Det är likadant om du går in och letar efter andra mineraler; då kan du hitta uran. Det säger vi ingenting om. Det är alltså en väldig skillnad, och det är det som är poängen när vi säger att vi vill ha ett förbud - om det nu är ett kommunalt veto - när det gäller prospektering. Vi ger människorna verktygen så att de kan upprätthålla den kommunala demokratin också när det gäller prospektering av uran. Det är förstahandsansökan efter uran, och jag har svårt att förstå och se att det på ett allvarligt sätt skulle skada svensk gruvnäring om man fick kommunalt veto på detta.

Herr talman! Jag vill tacka dig, Mats Odell, för ditt anförande. Jag förstår att du är beredd på en replik efter det på många sätt, tycker jag, ganska utmanade anförandet. Det finns en stor skillnad mellan Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Vänsterpartiet vill avveckla kärnkraften, medan Kristdemokraterna har svängt och ser framför sig en utbyggnad. Mot den bakgrunden förstår jag att frågan om uranprospektering och uranbrytning kommer i en helt annan dager. Däri ligger den stora skillnaden. Vänsterpartiet vill alltså avveckla kärnkraften. Vi ser inget behov av uranbrytning och därmed inte heller av prospektering. Då blir motsatsen logisk. Eftersom Kristdemokraterna är för vill man också ha uranprospektering och uranbrytning; det hänger liksom ihop. Att ett förbud mot prospektering allvarligt skulle skada svensk gruvnäring är ett häpnadsväckande påstående. När du går in med en ansökan talar du också om vilken förstahandsprospektering det handlar om. Är det uran då är det uran, inget annat. Att man sedan hittar andra mineraler i sammanhanget är en självklarhet. Det är likadant om du går in och letar efter andra mineraler; då kan du hitta uran. Det säger vi ingenting om. Det är alltså en väldig skillnad, och det är det som är poängen när vi säger att vi vill ha ett förbud - om det nu är ett kommunalt veto - när det gäller prospektering. Vi ger människorna verktygen så att de kan upprätthålla den kommunala demokratin också när det gäller prospektering av uran. Det är förstahandsansökan efter uran, och jag har svårt att förstå och se att det på ett allvarligt sätt skulle skada svensk gruvnäring om man fick kommunalt veto på detta.

Herr talman! Jag förstår och respekterar Kent Perssons ståndpunkt i denna fråga, men jag delar den inte. Det är ganska enkelt: Vi har redogjort för att det vore oklokt att förbjuda prospektering. Jag är glad att vi nu har en överenskommelse där också Socialdemokraterna är med i denna hållning. Sedan kommer frågan om brytning av uran. Det är en helt annan fråga. Det mesta talar för att det inte kommer att brytas någon uran. Detta är av rent ekonomiska skäl och av det skälet att det är lokala politiker, valda på de orter där detta kan bli aktuellt, som ska fatta dessa beslut. Det tycker jag är en bra ordning. Det är en subsidiaritetsprincip att föra ned besluten så nära de berörda människorna som möjligt. Jag tror att Kent Persson lever i en ganska idyllisk värld. Det går bra att sortera undan allt som verkar jobbigt och svårt att hantera, men vad är då kvar? Jag vet inte om Kent Persson lyssnade på Ekot i morse om kolkraften, hur den nu utvecklas och hur mycket koldioxid som släpps ut. Det går bra att tänka bort hälften av svensk elproduktion, men vad ska då komma i stället? Det handlar ändå om att ta ansvar för försörjningen för de väldigt många medborgare som arbetar inom de svenska basnäringarna ute i Bergslagen, i Västerbotten, i Norrbotten och runt om i hela vårt land. De inser att elektricitet producerad på ett miljömässigt riktigt och koldioxidfritt sätt, där man ställer väldigt höga krav på säkerhet och miljö, är någonting vi för närvarande kommer att fortsätta med. Det gäller tills det finns bättre alternativ. Jag tror att alla här inne ser fram emot den dag vi har tillgång till elektricitet som produceras på ett på alla vis glädjande sätt - inga gruvor, inga utsläpp, ingenting förutom sol och vind som flödar, och vi kan ta det lugnt - men vi är inte där än, Kent Persson.

Herr talman! Vi är inte där. Det är lätt att stå här i talarstolen och raljera, men jag tycker att också Mats Odell ska vara ärlig. Jag hoppas verkligen att du har läst den överenskommelse vi har med Socialdemokraterna och Miljöpartiet när det gäller energipolitiken, Mats Odell. Vi säger att kärnkraften ska ersättas i den takt vi kan införa förnybar energi. Det är ganska klart och tydligt. Nej, det är nog på det sättet att uran inte skulle vara brytvärt i Sverige så som det ser ut i dag. Å andra sidan gör de bedömningar som görs av kärnkraftsutvecklingen, framför allt ifrån regeringen som öppnar upp för att ersätta befintliga reaktorer med nya och mer kraftfulla, att frågorna om uranbrytning kommer i en helt annan dager än tidigare. Vi har haft uranbrytning i Sverige tidigare. Det är förenat med enorma miljörisker. Det är bara att åka ned till södra Billingen och se hur det ser ut där i dag, fortfarande, efter så lång tid. Det är mer än 40 år sedan denna brytning skedde. Det finns alltså all anledning att ge kommunerna även det verktyg de bör ha när det gäller prospektering. Det är Bergsstaten som ger tillstånd i dag, och de har gett tillstånd i Natura 2000-området Laponia. Det kom år 2006. Jag hade en interpellationsdebatt med Maud Olofsson om det vid ett tillfälle. Det finns, menar jag, anledning att se över minerallagen, stärka den och ge kommunerna det inflytande vi båda två tycker att de borde ha när det gäller industriell verksamhet.

Herr talman! Jag vill börja där Kent Persson slutade. Vi kommer att se över minerallagen, och det kommer att ske med samverkan över blockgränsen, där vi ska titta på förutsättningarna. Var det kommer att sluta vet inte jag, men en sak är säker: Det kommer icke att brytas någon uran i Sverige utan att de lokala medborgarna runt om platserna genom sina valda ombud har sagt ja till detta och att man har uppfyllt de absolut strängast tänkbara miljökraven. Vi kan åka runt och titta på industriell verksamhet, inte minst gruvverksamhet, och titta på hur det ser ut med de restprodukter som kommer. Det är inte så trevligt heller när man bryter järnmalm och annat, men här måste vi ändå vara medvetna om att vårt land är helt beroende av att vi exploaterar de naturtillgångar som finns och gör detta på ett ansvarsfullt och miljöriktigt sätt. Där tror jag att Kent Persson och jag har samma ambitioner, nämligen att det ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt.

Herr talman! Jag börjar med den fantastiska tillväxten i gruvnäringen. Jag tänker ställa ungefär samma frågor till Odell, som också är vår ordförande i näringsutskottet, som jag gjorde till Centerpartiet tidigare. Vi vet som sagt att det är en enorm tillväxt. Man räknar med att 5 000 nya jobb ska komma. Vi vet också att vi har en tickande bomb i form av den arbetslöshet som växer ganska dramatiskt i Sverige. Vi vet även att det inte finns några förslag om yrkesutbildningar inom detta område; det föreligger ingenting i den vägen som har kommit från regeringen. Jag skulle alltså vilja veta lite mer vad regeringen och ni som företräder regeringen har för politik på detta område. Hur ska man lösa denna akilleshäl, som är ett av de största hoten mot att vi ska få denna tillväxt i gruvsektorn? Är det marknaden själv som ska lösa allting, eller vad har ni för förslag? När det gäller uranbrytning trodde jag först att det var så att Mats Odell och KD som regeringsföreträdare sade ungefär samma sak som Reinfeldt och den tolkning jag har gjort utifrån honom. Han säger nämligen ja till kärnkraft och självklart ja till uranbrytning i Sverige, eftersom vi ska bygga ut kärnkraft. Nu blev jag dock lite tveksam när jag satt och lyssnade på vad du egentligen sade, Mats Odell. Du säger å ena sidan att vi ska bryta uran och att det känns logiskt, men å andra sidan kanske vi inte ska göra det. Jag skulle alltså vilja ha ett lite mer tydligt svar och ett lite mer rakt svar på frågan: Ja eller nej till uranbrytning?

Herr talman! Låt mig börja i slutet. Ja, det ska vara tillåtet att bryta uran i Sverige. Om man kan få med sig den lokala befolkningen, om man kan få med sig de tillståndsgivande myndigheterna och om man uppfyller de mycket stränga miljökrav som finns i miljöbalken ska det vara tillåtet. Sedan kommer punkt nummer två: Sannolikheten för att detta ska inträffa i nuvarande marknadsläge när det gäller prisvärt uran för de reaktorägare som efterfrågar uran är låg. Det ser mörkt ut för att det ska ske i Sverige, om jag uttrycker mig på det sättet. Det är slutsatsen. Det ska dock vara tillåtet. Det ska avgöras av befolkningen runt de platser som är aktuella, och man ska uppfylla de miljökrav som finns. Vi gläds åt den stora efterfrågan på svenska metaller och mineraler. Det sker nu en väldigt snabb tillväxt av arbetstillfällen, som Karin Åström mycket riktigt påpekar. Hur ska man då matcha de arbetslösa så att de blir anställningsbara inom dessa sammanhang? Detta är en uppgift som regeringen tar på allra största allvar. Vi har satsat väldigt mycket i en arbetsmarknadspolitik som handlar om att göra människor anställningsbara. Vi har gett jättemycket nya resurser till högskolor, universitet och vidareutbildning. Vi har en stor satsning på yrkeshögskolan, någonting som Socialdemokraterna har motsatt sig under decennier. Vi öppnar upp för att vidareutbilda unga människor som inte vill gå en akademisk väg. Varför har Socialdemokraterna under alla dessa år nedprioriterat dessa mer manuella yrken? Det är nu som den här regeringen har satt i gång ett stort arbete. Yrkeshögskolan är en fantastisk succé så här långt. Nya sådana utbildningslinjer växer fram överallt. Jag är övertygad om att den matchning och den satsning som görs för att göra unga människor anställningsbara kommer att lyckas.

Herr talman! Tack, Mats Odell, det var ett väldigt tydligt besked när det gäller att ni säger ja till uranbrytning. Det stärker min och Socialdemokraternas inställning i den reservation vi har lämnat då det gäller uranbrytning. Vi har alltid sagt nej till uranbrytning. Det har inte heller varit populärt att prospektera i utanbrytning tidigare. Det stärker oss i uppfattningen att vi ska förbjuda uranbrytning i Sverige. Jag måste gå över till det som jag tycker är akilleshälen i den här frågan, och det handlar om hur vi ska få arbetskraft till den växande mineralsektorn. Även om Odell säger att regeringen har gjort väldigt mycket säger statistiken någonting helt annat. Det är tvärtom så att vi har, och nu säger jag det, massarbetslöshet i Sverige. År 2006 då ni pratade om massarbetslöshet handlade det om 6 procent. I dag har vi över 8 procents arbetslöshet. Det finns alltså inte rätt typ av yrkesutbildningar, särskilt inte till den näring som växer mest i Sverige. Ni har ingen politik på det området. Ni avskaffade branschprogrammen på detta viktiga område. Hade de funnits kvar i dag hade branschen tillsammans med universiteten och en mängd människor förutsett den här akilleshälen, och man hade på ett tidigare skede kunnat gå in och göra de rätta insatserna. Ni saknar helt politik när det gäller arbetskraftsbristen och yrkesutbildningen till den här näringen.

Herr talman! Jag vet inte om Karin Åström har studerat de prognoser som finns för sysselsättningsutvecklingen i Sverige. Vi hörde i går på nyheterna att det har tillkommit 100 000 fler sysselsatta på ett år i Sverige. Vi har i Sverige den snabbaste jobbtillväxten i den industrialiserade världen för närvarande. Den stora utmaningen kommer att vara precis det som Karin Åström tar upp, nämligen att få unga människor anställningsbara. Vi ser att arbetslösheten kommer att sjunka i en mycket rask takt. Det är första gången som vi inte har en jobblös tillväxt. Vi har en mycket stark tillväxt, och vi har en mycket stark sysselsättningstillväxt. Det är den politik som den här regeringen har fört som nu ger resultat. Jag håller med om att det som måste ske är att se till att det inom de branscher och näringar där det finns flaskhalsar utbildas människor. Där har vi yrkeshögskolan och de stora satsningarna på eftergymnasial utbildning och fortsättningsutbildning för människor som vill gå vidare och ta mer kvalificerade jobb. Hela problemet handlar egentligen om att få in människor, nyanlända människor som kommer till Sverige och unga människor, på arbetsmarknaden väldigt fort, om vi inte ska få en uppbromsning av den mycket goda utveckling som vi ser för närvarande. Jag tar på allvar det Karin Åström säger, att gruvnäringen är en näring där vi måste hitta möjligheter för att bättre få tag på människor. Jag hörde av en kollega att en truckförare i gruvorna i Norrbotten tjänar 32 000 kronor i månaden, och man är ofta 19 år när man får det jobbet. Vilket incitament finns det då att studera vidare? kan man fråga sig. Det finns många aspekter att ta hänsyn till när vi har en sådan oerhörd efterfrågan inom en bransch där man betalar mycket för olika jobb. Det känns kanske inte så angeläget att sätta sig på skolbänken om man redan innan man fyller 20 år kan få en lön som många har som slutlön.

Herr talman! Behovet av mineraler och metaller är stort och växande i hela vår globaliserade värld. Som redan har nämnts från talarstolen svarar mineralnäringen för nära 19 procent av det svenska nettoexportvärdet. Mineralråvaror finns i telefoner, bildskärmar, fordon och maskiner, bara för att ge några exempel. Mineraler påverkar både vår vardag och vår levnadsstandard. Jag har ägnat tid i påsk till att besöka aktörer inom mineralnäringen och även till att försöka förstå de konsekvenser gruvdrift kan få för enskilda medborgare som bor i anslutning till gruvor som är i drift och expanderar. I mitt hemlän Norrbotten är Boliden i slutfasen av sitt stora investeringsprogram i koppargruvan Aitik. LKAB fortsätter sitt tillväxtprogram och siktar på att gå från 27 miljoner ton till 40 miljoner tons årlig produktion av färdiga produkter år 2015. Tre nya gruvor är på väg att öppnas i LKAB:s regi - Gruvberget, Mertainen och Leveäniemi. Dessutom har LKAB en satsning på att tillvarata de sällsynta jordartsmetaller som nu finns i deras sandmagasin. LKAB tror att det årliga produktvärdet på dessa jordartsmetaller kan uppgå till 9 miljarder kronor under ett antal år framöver. Northland Resources är i full gång med sitt investeringsprogram på 5 miljarder kronor för att få i gång gruvdrift i Kaunisvaara, Pajala. Där håller man just nu på att avtäcka myran för att få fram berget. Avalon Minerals ansökte i veckan hos miljödomstolen om att få starta upp en koppar- och en magnetitgruva i Viscaria. Flera gruvprojekt är på gång, inte bara i Norrbotten utan i hela Sverige. Herr talman! Hur kan det då komma sig att en sådan gruvboom inträffar just nu? Självklart spelar de rådande råvarupriserna in och den prognostiserade efterfrågan framöver. Men det får inte glömmas bort att Sverige är en relativt ny aktör och att storskaliga prospekteringar just precis bara har inletts. En viktig förklaring till att vi har sådan aktivitet i dag är att riksdagen 1992 ställde sig bakom den borgerliga regeringens förslag om att prospektering inte längre skulle äga rum i statlig regi eller med statliga medel. Ett viktigt motiv var att statens roll på det näringspolitiska området skulle vara att skapa generellt goda förutsättningar för företagande, inte att ge ett särskilt stöd till prospektering. Att staten sedan 1993 inte längre gör anspråk på kronandel ökade även det intresset för prospektering, och ett stort antal svenska såväl som utländska prospektörer har funnit det intressant och lönsamt att leta mineraler i Sverige. En rad nya fyndigheter leder nu till gruvor, vilket är oerhört positivt. Storskaliga prospekteringar i Sverige är således ett ganska nytt fenomen, och vi har fortfarande förhållandevis liten kunskap om vad som finns i backen. Därför är det viktigt att hålla antalet prospekteringar på en hög nivå. Som tidigare nämnts i talarstolen har lagstiftningen på det mineralpolitiska området som ambition att tillgodose och möta flera olika intressen. Avvägningen gäller miljöhänsyn, markägarens intressen, närboendes intressen, statens möjligheter till skatteintäkter, medborgarnas möjlighet till arbete och naturligtvis gruvföretagens, prospektörens och mineralnäringens intressen. Samhällsintresset av att kommersiellt intressanta mineralfyndigheter kan brytas och tas till vara har bedömts så starkt att grundlagens förutsättningar för ingrepp i markägarnas äganderätt anses vara uppfyllda. Fungerar då den här avvägningen optimalt? Svaret är nog att de senaste årens prospekteringar och i gångsättningar av nya gruvor har visat att det finns en förbättringspotential och förbättringsmöjligheter även för minerallagen. Ett tydligt sådant förbättringsområde handlar om att enskilda markägare, närboende samt kommuner bör få tillgång till nödvändig information om prospektörens eller gruvföretagets planer och åtgärder som påverkar dem och deras mark. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att om de mineralresurser som vi har ska kunna tas till vara på ett långsiktigt hållbart sätt är det nödvändigt att markägarens och de närboendes funderingar samt oro kring prospekteringen och gruvbrytningen tas på allvar. Därför känns det bra med en översyn av minerallagen i syfte att markägare och kommuner ska få tydlig och tidig information om vad en prospektering avser och hur den ska genomföras. Herr talman! Att upprätthålla en hög nivå på antalet prospekteringar är viktigt, dels eftersom prospekteringarna ger kunskap om vad som finns i marken, dels eftersom det finns ett samband mellan prospekteringsaktivitet och framtida gruvor. Att begränsa möjligheterna till prospektering, som vissa motionärer förespråkar, är dumt både ur ett kunskapsperspektiv och ur ett samhällsperspektiv. Resultatet skulle bli mindre och kanske även sämre kunskap om hur vår berggrund är beskaffad. Resultatet skulle även bli minskad samhällsnytta i form av uteblivna mineraler, som behövs i så många olika produkter, samt naturligtvis minskade arbetstillfällen i mineralnäringen samt de näringar som är beroende av mineralen. Uran är anledningen till att vissa motionärer vill begränsa möjligheten till prospektering. Jag förstår oron, men upplever den som obefogad då det redan finns särskilda bestämmelser kring uran. I dag har kommuner möjlighet att yttra sig när undersökningstillstånd ges för att söka alunskiffer, en bergart som uran är vanligt förekommande i. Dessutom finns det kommunala vetot mot uranbrytning. Att införa förbud mot prospektering av uran skulle med stor sannolikhet leda till minskad prospekteringsaktivitet totalt sett, då prospektören riskerar att bryta mot lagen varje gång en provborrning sker. Vad säger att man hittar eller inte hittar just uran? Hittar man uran, ska man då anmäla det till en myndighet och ta det straff som blir när man har brutit mot lagen? Eller kommer man att stampa igen hålet och låtsas som att man inte hittade någonting? Problematiken med ett förbud kan bli stor. Herr talman! Efterfrågan på mineraler är stor och växande, inte minst inom den högteknologiska energisektorn och miljösektorn. Sverige är ett land som har goda möjligheter att vidareutveckla industrin. Vi har nya fyndigheter, lång erfarenhet, hygglig infrastruktur, stort miljömedvetande och en bra lagstiftning. Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Johan Johansson välkommen till våra debatter i näringsutskottet. Jag konstaterar att regeringspartierna inte tycks vilja diskutera de negativa miljö- och hälsorisker som uranbrytning innebär utan i de flesta av sina inlägg har fokuserat på näringspolitik. Näringspolitiken är jätteviktig. Jag vill därför fråga Johan Johansson hur han ser på dagens situation med uranbrytning och den osäkerhet som regelverket i dag innebär. Situationen är den att vi har flera företag, de flesta utländska, som i dag investerar miljontals kronor i att söka efter uran. Samtidigt säger regeringspartierna här i dag att man bedömer att det inte kommer att bli någon uranbrytning i Sverige. Det är dubbla signaler om vad som gäller. Jag tror att det vore en mer ansvarig näringspolitik att ge tydliga spelregler till dessa företag och besked om huruvida man bedömer att uranbrytning kan bli aktuell eller inte. Johan Johansson sade att man ser positivt på att göra en översyn som syftar till att ge bättre information till markägarna. När jag talar med markägare som är berörda efterfrågar de inte mer information utan fler verktyg för att säga nej till uranprospektering på sin mark. Ett sådant verktyg är just att ge kommunerna möjlighet att säga nej till prospektering av uran. När markägarna på Billingen under juldagarna fick information om att provborrning skulle ske på deras mark blev reaktionen: Inte nu igen! De har i flera generationer kämpat mot detta; det är ingen ny kamp. Den har förts väldigt länge, och vad som efterfrågas är just verktyg. Jag vill därför fråga Johan Johansson hur han ser på de dubbla signalerna som dagens situation ger både till de markägare som i dag kämpar mot uranbrytning och till de utländska företag som i god tro hoppas att de ska kunna bryta uran i Sverige.

Herr talman! Jag får börja med att tacka Lise Nordin för att jag är välkommen. Lise Nordin sade tidigare att hon är emot miljövidrig uranbrytning, och där tror jag att de flesta av oss har den gemensamma ståndpunkten att vi är emot miljövidrig uranbrytning. Och jag vill anknyta till vad Mats Odell sade tidigare. Uppfyller man de miljökrav som finns bör det finnas goda skäl för att det ska vara tillåtet att bryta uran i Sverige, förutsatt att de boende på orten är för uranbrytning. Det var min första ståndpunkt. När det sedan gäller uran finns den största kända fyndigheten i Billingen - 300 gram per ton gråberg, 0,03 procent. Branschen gör bedömningen att 0,1 procent är den lägsta nivån för att det ska vara ekonomiskt möjligt att bryta den. Många uranfyndigheter i andra länder är enstaka procenttal och upp till 20 procent. Det är ytterst tveksamt att det är ekonomiskt möjligt att bryta uran i Sverige, särskilt med de höga miljökrav vi har.

Herr talman! Jag ser det som ganska irrelevant att vi i denna kammare som politiker gör bedömningen av huruvida det kommer att vara ekonomiskt lönsamt att bryta uran. Det är en bedömning som de företag som i dag prospekterar lämpligen gör, och de gör uppenbarligen bedömningen att det kan bli ekonomiskt lönsamt att bryta uran i Sverige. Den uppkomna situationen måste vi politiker ta ställning till. Jag tror inte att brytning av uran kan ske på ett acceptabelt sätt ur miljö- och hälsoperspektiv. Och som jag sade i mitt anförande ser vi att det tydligaste beviset på det är att det runt om i världen i dag bryts uran enbart i områden med en svag befolkning, en svag befolkning både ekonomiskt och demokratiskt. Jag vill också lyfta fram de problem som prospekteringen leder till. Regeringspartierna här säger att man är nöjd med dagens situation att kommunerna kan säga nej till brytning. Jag drar slutsatsen att man med det menar att de här orterna helt enkelt får leva med hotet om prospektering. Men bara hotet om prospektering har i dag redan lett till stora konsekvenser. Bland annat har ett flertal kommuner runt om i landet lagt satsningar på ekoturism på is, därför att prospekteringen leder till så stor osäkerhet och därför att kommunerna inte har verktyg hela vägen att bestämma vad som ska hända på sin mark. Jag och Miljöpartiet tycker att det är en oansvarig näringspolitik att ge så dubbla besked.

Herr talman! Jag kommer från Boden, en av de kommuner där man faktiskt söker uran, och debatten i Boden har varit ytterst tyst kring det här. Jag vet inte om det är så annorlunda i andra delar av Sverige, men i Boden har det varit förhållandevis tyst och lugnt. Att införa ett prospekteringsförbud för uran kan få effekten att det söks mindre totalt sett. Vi får mindre kunskap om vad som finns i marken, och det vore negativt för näringen och framtida gruvbrytningar.

Herr talman! Jag passar också på att välkomna Johansson in i debatten. Det ska bli trevligt. Jag tar upp samma spår som jag har haft tidigare eftersom jag tycker att de är de två intressanta spåren i betänkandet. Först är det frågan om den rådande arbetskraftsbristen i Norrbotten. Den är redan påtaglig i gruvnäringen. Där ser jag ingen politik från regeringens sida för att lösa bristen på arbetskraft och yrkesutbildning riktad till gruvnäringen. Vad har ni för politik? Jag vill höra dig resonera i frågan. Tycker regeringen och dina kamrater i näringsutskottet att det är marknaden själv som ska lösa problemet? Det sägs att det är tyst och lugnt i Boden. När det moderata kommunalrådet Olle Lindström för ett antal år sedan satt i regeringsställning i Boden och det påbörjades prospektering var det inte särdeles lugnt. Då var det mycket tidningsskriverier och många påringningar till oss. I samma veva sade Reinfeldt att om det ska finnas kärnkraft är det logiskt att öppna för urangruvor. Samma dag som Reinfeldt sade det var kamraten Olle Lindström i Boden ute och sade att Boden minsann ska öppna för gruvbrytning.

Herr talman! Under veckan har jag besökt fyra gruvor i Norrbotten och pratat om deras problem och utmaningar. Naturligtvis pratade de om personalförsörjningen. Det verkar som att marknadsmekanismen har löst frågan på ett bra sätt. I Aitik frågade jag vad gruvarbetare tjänar som börjar köra truck. Jag fick svaret att de tjänar 27 000-28 000 under introduktionsutbildningen, som är fem veckor och därtill sex månader. Den siffran är inklusive jourtillägg. Men när halvårsutbildningen är klar går de upp till 32 000 i månaden - vid 19 år. Gruvorna har en stor attraktionskraft och drar folk till sig. Det här kan göra att flyttlassen börjar vända och går i motsatt riktning. I Pajala kan det bli upp till 3 000 nya invånare på några år. Flyttlassen kan gå i motsatt riktning. Jag är inte särskilt oroad för mineralnäringen utan snarare oroad för vilka konsekvenser det här får för övriga näringar och för kommunerna på orterna. Hur ska man locka folk att jobba i kommunen med sådana lönelägen? Det finns exempel från Gällivare kommun där poliser har börjat jobba som truckförare eftersom lönediffen är så stor. Det finns all anledning att tänka till i fråga om hur man ska hantera frågorna på dessa orter.

Herr talman! Jag fortsätter där jag avslutade min förra replik. Det moderata kommunalrådet Olle Lindström sade ja till att bryta uran i Boden. Nu har det varit val däremellan och det har blivit en socialdemokratisk regering i Boden. Det socialdemokratiska partiet säger i kommunfullmäktigesammanhang helt klart nej till uranbrytning. Det var en av deras viktigaste valfrågor i Boden. Just nu är det lugnt i opinionen i Boden eftersom man är trygg med den socialdemokratiska kommunledningen. Man vet var de står i uranbrytningsfrågan. Det sker en överflyttning av arbetskraft från offentlig sektor. Det är särskilt unga tjejer som går över till att jobba i Aitik. Det är bra arbetstider, heltid och bra lön. Men totalt sett är gruvsamhällen lite annorlunda än övriga industrisamhällen. Man lever i ett mer symbiotiskt förhållande med hela offentliga sektorn. Man är på ett helt annat sätt så enormt beroende av andra kringnäringar. Därför måste arbetskraftsbristen ses i en helhet. Om inte regeringen riktar sin fokus och utbildningar i yrken där det är brist på arbetskraft mot den näringen kommer ingenting att hända. Då kommer arbetskraften att tömmas i andra näringar och gå över till gruvnäringen. Det är en akilleshäl för gruvsamhällena och gruvnäringens fortsatta tillväxt.

Herr talman! Jag tänkte börja där Karin Åström slutade, nämligen utbildningsfrågan. Det är ett problem med kompetensförsörjning av framför allt ingenjörer till gruvorna. Det gäller särskilt om man vill att de ska ha branschkunskap. Vilket incitament har du som 19-21-åring att lämna ditt gruvarbete, sätta dig fem år på Luleå tekniska universitet, få studieskulder och sedan gå tillbaka till gruvan? Många väljer att köra truck. Det är skevheter som måste hanteras. Jag tror att det kan göras. Det finns stor gruvforskning på Luleå tekniska universitet, på KTH och även i Uleåborg. Jag går tillbaka till Boden och uranfrågan. Det har varit en ytterst lugn diskussion om uranprospektering. Socialdemokraterna torgförde inte någonting i valrörelsen. Däremot gjorde Miljöpartiet det lokalt. Det är märkligt att Socialdemokraterna nu till och med pratar om uranbrytningsförbud. Det ska vara helt okej att transportera uran över Atlanten, med de risker det innebär, för att mata ett svenskt kärnkraftverk. Är det ansvarsfull politik?

Herr talman! Lagstiftningen på det mineralpolitiska området visar att flera olika intressen ska tillgodoses samtidigt. Avvägningen gäller markägarens intressen, statens intressen av dels sysselsättning och skatteinkomster, dels miljöhänsyn, samt näringslivets egna intressen. Samhällsintresset av att mineral kan brytas och tas till vara har bedömts vara ett så starkt allmänt intresse att grundlagens förutsättningar för ingrepp i markägarnas rätt är uppfyllda. Under 2010 har företagen enligt ansökningarna till SGU i första hand letat efter guld. Därnäst kommer järn, koppar och zink. Dessutom finns ett ökat intresse för sällsynta så kallade jordartsmetaller, som vi har hört om tidigare i debatten. Dessa metaller används ofta i ny teknik, till exempel katalysatorer, specialmagneter i hybrid- och elbilar, vindkraftverk och solceller. Kina har dominerat utvinningen av och den globala handeln med dessa metaller. Den snabba tillväxten i Kina resulterar dock i att en ökande inhemsk efterfrågan i Kina minskar exportutbudet, vilket gör att det behövs fler leverantörer för övriga världen. Detta bidrar i sin tur till det växande intresset för prospektering efter dessa metaller i Sverige. Herr talman! Sverige har stor potential för fynd och utvinning av malmer och kritiska mineral. Betydelsen av och tillgången till råvaror står högt på den politiska dagordningen över hela världen - så också i Sverige. Några av de största industriinvesteringarna i vårt land görs i dag inom gruvnäringen. Detta bidrar till nya jobb, tillväxt och utveckling. Men det måste ske med hänsyn tagen till människor och natur. Därför anser utskottet att det är angeläget att det genomförs en översyn av minerallagen som syftar till att markägare och kommuner med ökad tydlighet och effektivitet får tidig information om vad en prospektering avser och hur den ska genomföras. Riksdagen bör därför genom ett tillkännagivande i dag ställa sig bakom det utskottet gemensamt har anfört. Utnyttjande av naturresurser ställer krav på varsamhet mot miljön och människors hälsa. Minerallagen ska därför värna det allmänna intresset av att värdefulla mineral kan tas till vara på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Att exploateringen av dessa mineralresurser sker på ett hållbart sätt säkerställs bland annat genom att verksamheterna är föremål för prövning enligt gällande miljölagstiftning. Miljöbalken och minerallagen ska tillämpas parallellt. Det är viktigt att komma ihåg. Som vi har hört av utskottets redovisningar är det inte bergmästarens uppgift att miljöpröva de undersökningsmetoder en prospektör har för avsikt att använda, utan denna prövning ligger på miljödomstol, länsstyrelser eller kommuner. Uran förekommer naturligt i jordskorpan och är ofta associerat med andra metaller såsom järn, koppar, guld och de här sällsynta jordartsmetallerna. Strålningsegenskaperna i berggrunden används i samband med prospektering. Uran kan sägas visa vägen till andra fyndigheter som en modern skattkarta. Innan undersökningsarbete får påbörjas måste prospektören upprätta en arbetsplan som sakägarna har rätt att invända mot. Om invändning har framställts får tillståndshavaren begära att bergmästaren prövar om arbetsplanen kan fastställas. Hur det har utfallit är en av de saker som näringsminister Maud Olofsson så småningom kommer att följa upp. Prospektörerna måste också betala ersättning till markägare och innehavare av särskild rätt för intrång till följd av undersökningsarbetet. Innan arbetena påbörjas ska prospektörerna ställa säkerhet för denna ersättning. I Sverige får uranbrytning över huvud taget inte ske utan tillstånd utfärdade enligt minerallagen, miljöbalken och kärntekniklagen. En miljökonsekvensbeskrivning ska bifogas en ansökan enligt samtliga tre lagar. Dessutom finns det kommunala vetot, och regeringen måste ge sitt tillstånd. Vi har inte bara hängslen och livrem på oss. Vi har också gummistövlar, sydväst, regnkappa och gummiraka. Näringsutskottet har vid flera tillfällen under de senaste åren tagit ställning till motioner om ökat lokalt inflytande i samband med prospektering efter uran. Utskottet har bland annat konstaterat att prospektering som omfattar uran är värdefull då den kan öka möjligheten att finna andra brytvärda mineraler. Vidare har man påpekat att en vetorätt mot uranprospektering i praktiken skulle vara utan betydelse då det ofta är oundvikligt att finna uran då man söker efter andra mineraler. Herr talman! Jag tycker att det är bra att flera här i debatten har använt tiden till att tala om gruvnäringen och mineralernas viktighet. Historiskt har vi i Sverige ofta använt oss av våra gruvor för att panta ut oss. Det gällde inte minst när vi pantade ut Älvsborgs fästning som danskarna tog 1570. Sverige betalade 150 000 silvermynt i lösen. Det var på den tiden då hela omsättningen var 450 000. Det är väl få saker som förknippas så starkt med Sverige som Falu rödfärg och en röd liten stuga. Falu rödfärg kommer från Falu koppargruva. Av röd järnoxid, vatten och rågmjöl får man Falu rödfärg som flera av oss säkert har använt. Det är två exempel på hur gruvnäringen genom historien har satt sin prägel på Sverige. Herr talman! Sverige är en gammal och kompetent gruvnation. Den svenska gruvindustrin är en framtidsbransch där modern teknik samsas med en ansvarsfull politik. De mycket högt ställda miljö- och säkerhetskraven gör också att gruvdrift passar Sverige väl. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Jag har ett par kommentarer när det gäller prospektering. Prospektörerna gör ju inte detta för att kartlägga den svenska berggrunden. De gör det givetvis för att de söker efter uran och för att se om den är brytvärd. Det är syftet. Vi ska inte vara naiva när det gäller prospektering efter uran. Jag ska gå in på ett annat spår och diskutera naturgas och regeringens beslut att ge Eon tillstånd att bygga ett naturgasnät mellan Gislaved och Jönköping. Hur rimmar det med regeringens ambition när det gäller klimatpolitiken, att vi ska vara ledande i omställningen till förnybart? Miljöministern har klart och tydligt i valrörelsen talat om att naturgas och olja inte hör hemma i den svenska energimixen. Vad är Folkpartiets inställning? Bryter inte det tillstånd som regeringen har givit Eon mot den uppfattning man säger sig ha?

Herr talman! Jag känner inte till det enskilda beslutet. Såvitt jag förstår är det en ganska kort sträcka. Regeringen bygger inte ut något. Det ska man heller inte göra. Om det däremot finns skäl som talar för att man ska komplettera ett redan befintligt nät eller bygga ut ett nät i samband med att man ställer om från naturgas till biogas är vi nog överens om att det är bra. De som är för biogas är också för att gasen kan transporteras i en ledning. De ledningarna transporterar naturgas i dag. Det finns alltså en tydlig koppling mellan dessa två. När naturgas - eller fossilgas, som man kanske skulle benämna det - ersätter sådant som är värre, till exempel olja eller kol, är det bra att man går åt rätt håll. Om man i ett tredje steg kan gå över helt eller delvis till biogas har man vunnit bra mycket mer. I Sverige finns det sedan tidigare ett nät som har byggts ut. Vänsterpartiet var ju en del av det regeringsunderlag som tillät den stora satsningen. Det kanske vi ska komma ihåg i den fortsatta debatten.

Herr talman! Nu är det ju ni som sitter i regeringsställning och har möjlighet att påverka energipolitiken till något bättre än det kanske var tidigare. Det är lite märkligt att gå omvägen och satsa på naturgas, eller fossilgas, för att sedan gå över till biogas. En organisation som LRF ser ett hot mot biogasutvecklingen. Det tar resurser från en satsning på biogas. Det hotet måste man ta på allvar. Naturvårdsverket har klart och tydligt sagt nej till ett byggande av naturgasnät. Ändå säger regeringen ja. Jag förstår att Eva Flyborg kanske inte känner till exemplet. Det har skett i skymundan. Det har inte ens legat på regeringens hemsida. Det är Energimarknadsinspektionen som har informerat om beslutet. Min slutsats är att regeringen skäms lite över detta. Man vet att det strider mot den politik som man säger sig ha och som man har gått till val på. Man vet att det kommer att uppmärksammas av miljöorganisationer. Ligger det i linje med den framtida svenska energipolitiken att man säger en sak och gör något annat när det blir skarpt läge och bygger ut naturgasnätet?

Herr talman! Regeringen satsar inte på någon gasutbyggnad. Det vet Kent Persson. Att det nät som redan finns kan behöva förnyas, kompletteras eller förstärkas har jag full förståelse för. Det har varit svårt att få koncessionstillstånd och byggnadstillstånd för att upprätthålla de nät som redan finns och som man har investerat i - de nät och som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tidigare har givit tillstånd till. Ett sådant straff kan man inte bara utverka och låta saker och ting förfalla. Saker och ting måste underhållas. Faktum är ändå att Sverige gör den största satsningen på förnybart. Vi går före många andra länder och har en ren, bra och effektiv energiproduktion. Jag tror att det här exemplet mer är ett försök att visa på en storskalig fossil gasutbyggnad i Sverige - som sådant faller det ganska platt.

Herr talman! Jag är glad över att Eva Flyborg i inledningen av sitt anförande i dag sade att det finns en viss motsättning i dessa frågor. Det är just denna motsättning som jag och Miljöpartiet vill lyfta fram och visa att man som parti behöver ta ställning till vilken politisk ståndpunkt man har. Eva Flyborg har tidigare i medierna sagt att hon vill att Sverige ska bryta uran. Hennes kolleger i regeringen från Centerpartiet har sagt att de är emot uranbrytning. Båda partierna har sagt att de tycker att dagens regelverk är bra, men de gör två helt olika bedömningar av vad slutsatsen är och vad de vill vad gäller uranbrytning i Sverige. Min fråga till Eva Flyborg är därför om hon och Folkpartiet bedömer att det regelverk som finns i dag kring uranbrytning kommer att kunna tillåta uranbrytning eller inte. Det är just där som knäckfrågan ligger. Eva Flyborg har gjort en upprepning av vilket regelverk som i dag gäller men inte sagt något om vad slutsatserna blir. Situationen är nämligen att om det blir en ansökan om att bryta uran i Sverige kommer denna ansökan till slut att hamna på regeringens bord, och regeringen kommer med sitt veto att ha möjlighet att säga nej till uranbrytning. Då blir det en politisk fråga hur regeringen kommer att ställa sig om den står inför ett skarpt läge att säga ja eller nej till uranbrytning i Sverige.

Herr talman! Politik är att prioritera och att göra avvägningar. Sådant är det politiska livet. Vi i Folkpartiet har aldrig sagt att vi vill bryta uran. Där har Lise Nordin helt fel. Men vi vill inte förbjuda det. Så enkelt är det. Det är en ganska stor skillnad mellan hennes påstående och hur det är i verkligheten. Vad gäller en översyn av minerallagen tror jag att de allra flesta här är överens om, kanske förutom Miljöpartiet, att det är bra med en tidig och tydlig information och att det förs in mer i minerallagen. Det kommer att göras. Det är de flesta av oss i utskottet överens om. Jag förstår oppositionens svårigheter att hitta någonting som man ska vara emot i detta betänkande. Sanningen är att de flesta partierna, utom Miljöpartiet som jag inte tror vill ha någon brytning eller gruvverksamhet över huvud taget om det kunde undvikas, tycker att detta är en bra näring. Jag är väldigt trygg i att vi gemensamt i Alliansen har intagit en ståndpunkt som tillåter mineral- och gruvnäring, inklusive uran. Däremot ska man alltid vara försiktig. Man ska ha en försiktighetsprincip, vilket Lise Nordin också vet finns med i denna minerallagstiftning. Vi pekar också i betänkandet på att det är mycket viktigt. När det gäller uran finns det naturligt, och när man bryter andra saker får man redan i dag till exempel uran. Det finns mycket högt ställda krav på hur man ska hantera uran. Vi har flera lagar. Vi har minerallagstiftningen, miljöbalken och kärntekniklagen, och man ska ha en miljökonsekvensbeskrivning i alla dessa tre delar till exempel. Man måste ha befolkningen i kommunen med sig i detta beslut, och regeringen ska säga ja. Om allt detta är uppfyllt är jag och hela regeringen trygga med att det fungerar.

Herr talman! Än en gång hör jag en uppräkning av det regelverk som finns kring uranbrytning men ingenting om vad vi politiskt bör göra för bedömning av slutsatserna. Det som vi ser i dag i Sverige är att de utländska företag som söker uran och de markägare som i dag är hotade gör helt olika bedömningar av huruvida uranbrytning kommer att kunna ske eller inte med det regelverk som finns och som är väldigt omfattande och också väldigt komplicerat. Det är just därför som vi behöver visa vad vi har för politisk ståndpunkt. Jag tycker också att Eva Flyborg förminskar risken och oron kring uranbrytning genom att säga att oppositionen tycks vilja hitta något att sätta sig emot och säga nej till i detta betänkande. Hotet om uranbrytning är på många orter i landet en av de absolut viktigaste politiska frågorna som engagerar väldigt många människor. Man har kvällsmöten, skriver brev till de utländska företagen och protesterar på gator och torg. Jag ser att det är en av de frågor som engagerar allra mest runt om i landet och som leder till en ny folkrörelse emot detta. Att därför säga att det bara handlar om att ha något att debattera i denna kammare tycker jag verkligen är att inte ta denna oro på allvar. Om det inte vore så att det var tillåtet att prospektera efter uran skulle man inte söka efter uran bland annat i Billingen. Billingen är kanske det berg som är allra mest genomsökt i detta land. Det handlar inte om att få kunskap om vad som finns. Vi vet mycket väl hur mycket uran som finns i marken i Billingen. Det har vi fått konkreta siffror om i vårt underlag i utskottet i denna fråga. Det handlar därför inte om kunskap. Att det i dag finns så många företag som söker uran i Sverige handlar inte om att de ska få kunskap utan om att det är ett första steg i att bryta uran. Frågan börjar bli alltmer skarp i och med att fler företag söker uran i Sverige. Därför blir också trycket större på att de politiska partierna i denna kammare säger vad de har för politisk ståndpunkt angående uranbrytning.

Herr talman! Jag tror att det finns ett litet missförstånd. I den reservation om uranbrytning, under punkt 2, som alla i oppositionen har yrkat bifall till kan man läsa följande: "Regeringens hållning i frågan om uranbrytning i Sverige är allt annat än tydlig." Detta är fel. Vidare sägs: "Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalanden om att kärnkraft och uranbrytning hänger intimt samman indikerar nu en betydande risk för att regeringen kommer att tillåta miljö- och hälsofarlig uranbrytning i vårt land." Det sägs att de indikerar en risk. Men hela betänkandet handlar om att det är tillåtet och kommer att vara tillåtet att bryta uran om man uppfyller alla de högt ställda miljö- och säkerhetskrav som finns och kommer att finnas. Man kan inte som Miljöpartiet och den övriga oppositionen låtsas som om det inte är som det är. Jag tror att man säger att det inte känns bra. I en av reservationerna skriver man: "Många människor känner sig maktlösa i förhållande till gruvbolagens vidsträckta möjligheter att prospektera efter ett så farligt och känsloladdat mineral som uran." Herr talman! Där tror jag att nyckeln till detta lite grann ligger. Uran är känsloladdat. Det har ingenting med verkligheten att göra, det har ingenting med lagstiftningen att göra, det har ingenting med miljöhänsyn att göra, det har ingenting med säkerheten att göra, det har ingenting med tekniken att göra, och det har ingenting med någonting att göra över huvud taget, utan det är en känsla av att det är farligt. Jag tror att det hänger intimt samman med användningen av till exempel kärnkraften som många här har kopplat ihop. Dessutom vill jag bara som en replik till Socialdemokraterna säga att det är Socialdemokraterna som enda parti som har bedrivit urandrift och uranbrytning i detta land.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag. Vi är många i Sverige som kan konstatera att vår födelsebygd knappast skulle ha existerat utan gruvnäringen. Jag är själv en av dem som är född uppvuxen i en by som förmodligen inte ens skulle ha funnits på kartan om inte den ekorrjagande bonden Lars Larsson år 1642 hade missat bytet och den järnskodda pilspetsen i stället hade hittats, som det beskrevs, fastklibbad i en märklig sten. Magnetit var funnet. Resten är historia och grunden till Malmfältens senare utveckling. Sverige har sedan urminnes tider haft en gruvnäring av betydelse. Vi kan inte blunda för det faktum att skogen, vattenkraften och malmen var det som låg till grund och fortfarande är väsentligt för det svenska välståndsbygget. Den svenska gruvindustrin slog förra året rekord då 61,5 miljoner ton malm producerades. Den tidigare toppnoteringen var från början av 70-talet med 55 miljoner ton. Under första kvartalet 2011 lämnades 57 ansökningar in till Bergsstaten om undersökningstillstånd enligt minerallagen. Det är 40 procent fler än under motsvarande period i fjol. Det är visserligen sant att svenskt näringsliv ser annorlunda ut i dag än för 100 år sedan. Men vi får ha i åtanke att en hel del av de industrier som vi i förstone inte direkt förknippar med svensk basindustri trots allt har densamma att tacka för utvecklingen. I dag ser vi hur många högteknologiska företag säljer så kallade mjuka tjänster, konsulttjänster, till gruvnäringen både inom och utom landet. I detta sammanhang är den remarkabla utveckling som har skett inom miljöområdet särskilt värd att notera. Ibland kan man få uppfattningen att många rakt av jämför miljökonsekvenserna inom modern gruvdrift och smältverk med de förhållanden som rådde för flera decennier sedan. Ingenting kan bli mer felaktigt. Gruvdrift är ingen statisk verksamhet, långt därifrån. Utvecklingen inom gruv- och mineralnäringen sker inte minst inom områden som rökgasrening, stoftavskiljning och energieffektivisering. Arbetsmiljö är en faktor icke att förglömma. Som exempel kan jag nämna att Rönnskärsverken i Skelleftehamn har minskat utsläppen av metaller till luft och vatten med ca 98 procent sedan 1980. Energiförbrukningen per ton produkt har i princip halverats sedan 1983. Svaveldioxidutsläppen är en femtedel av utsläppsmängden 1970, men produktionen har mer än fördubblats under samma tid. Allt detta kunnande kan exporteras och bidra till en bättre global miljö och är dessutom till gagn för Sveriges byteshandel. Alla dessa ingenjörskunskaper kommer också väl till pass när vi nu ska formera ett mer energieffektiviserat samhälle i övrigt. Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller miljövänlig gruvbrytning och övrig hantering kring detta. Herr talman! Vi kan helt enkelt inte tänka bort mineralbrytning i vårt samhälle. Sanningen är att metaller och utvecklingen mot alltmer ändamålsenliga legeringar är en av grundförutsättningarna för att vi ska uppnå ett miljövänligare samhälle. Hur skulle världen se ut utan rostfritt stål? Utnyttjande av höghållfasta stål- och aluminiumlegeringar är viktiga pusselbitar när det ska tas fram lättare karosser och därmed energisnålare fordon Vad som tyvärr ibland, enligt mitt tycke, är lite styvmoderligt behandlat, för att inte säga bortglömt, är den återvinning av metaller som sker. Återvinning är kanske inte det första vi tänker på när vi tänker på gruvdrift, men metaller kan genom återvinning användas om och om igen utan att kvaliteten blir försämrad. Som ett exempel kan nämnas att hälften av allt järn som smälts i Sverige i dag faktiskt kommer från återvunnet skrot. Onekligen är det en häpnadsväckande hög andel men en andel som är positiv ur alla synvinklar. Återvinning har vi alla att vinna på. Herr talman! Givetvis ska vi vara självkritiska och alltid se till att förbättra lagar och bestämmelser där så behövs. Jag tänker då bland annat på systemet med arbetsplaner som i en del fall kanske inte har fungerat som tänkt var. Det finns dessutom alltid skäl att pröva beslutsgången inom miljöprövningar och bearbetningskoncessioner. Blir markägare och kommuner inkopplade vid rätt tidpunkt? Kan beslutsprocessen effektiviseras utan att besluten blir mindre välgrundade? Kan det vara så att kommunerna bör få utökad vetorätt mot viss sorts mineralbrytning? Vi får avvakta och se vad den aktuella översynen av minerallagen kommer fram till innan vi sverigedemokrater tar ställning till mer specifika detaljfrågor. Till sist några ord om prospektering. Utan spaning ingen aning, har en del säkert fått höra under militärtjänstgöringen. I mineralpolitiska sammanhang skulle prospektering kunna kallas för spaning. Om vi i Sverige även fortsättningsvis vill behålla en för folkhushållet betydelsefull mineralindustri kan vi inte annat göra än möta detta med metoder som siktar framåt. Prospektering är en grundläggande process i det hela. Att införa en vetorätt mot en viss typ av prospektering vill jag beskriva som en negativ syn på möjligheterna att upptäcka nya mineralfyndigheter. Vad som däremot skulle vara på sin plats är att markägare och kommuner får en möjlighet att tidigare och i större omfattning få en tydligare information om prospektering i närområdet. Herr talman! Låt oss slå vakt om svensk mineralnäring även fortsättningsvis. Vi har faktiskt all anledning att vara stolta över svensk gruvnäring.

Herr talman! Vi har alltid sagt nej till uranbrytning, säger Karin Åström från Socialdemokraterna. Detta är fel, herr talman. I valrörelsen 1976 och i kommunfullmäktigeförsamlingarna i Skövde och Falköping 1977 var det ett parti som var oerhört pådrivande för uranbrytning i det tidigare nämnda berget Billingen. Det var Socialdemokraterna. Det är alltid gott att kunna ändra sig, men jag vill påminna om detta. Jag kan möjligtvis också förstå om det finns en socialdemokratisk oro för att man inte helt skulle kunna lita på sina företrädare ute i landet i de här frågorna. Herr talman! Jag är sannolikt den enda i den här församlingen som i praktiken har varit med och stoppat uranbrytning i Sverige. Många talar om uranbrytning. Vi har stoppat den. Vi stoppade den med ett kommunalt veto. Vi genomförde också en mycket aktiv folkbildningskampanj i det arbetet. Där gick vi igenom vad det här innebar bland annat för miljön. Folket sade sitt i valrörelsen 1976. Socialdemokraterna åkte, på populärsvenska sagt, på däng. De andra partierna, bland annat Centerpartiet, som var emot och utnyttjade det kommunala vetot hade framgång. Helena Lindahl har tidigare i debatten pekat just på den kommunala självstyrelsens betydelse. Vi går till val i kommunerna vart fjärde år om vi inte har omval, men det är väl en olycka i sammanhanget. Om det fungerar som det ska har vi fyra år på oss. Under de fyra åren kan vi föra en debatt. Sedan går man till val, och väljarna väljer de företrädare de kan lita på i den här typen av frågor. Jag är en stor vän av det kommunala vetot när det gäller uranbrytning, och som centerpartist är jag inte någon vän av uranbrytning. Jag litar på att de företrädare vi har runt om i landet företräder en politik som vi normalt också driver i de här frågorna. Jag tror också att det är en del i den demokratiska processen att människor vet att deras kommunala och lokala företrädare har en möjlighet att fatta beslut i frågor som ligger nära dem och som är avgörande. Det handlar om demokrati och om att människor får en chans att välja de företrädare de kan lita på i den här typen av frågor. I detta anförande instämde Ola Johansson (C).

Herr talman! Debatten har pågått länge, och jag ska hålla mig kort. Jag är väldigt glad att Anders Flanking här i kammaren förtydligar hur positivt och bra det är om ett politiskt parti är konsekvent när det gäller vad som sägs lokalt i en kommun i en fråga och hur partiet agerar och röstar här i kammaren i riksdagen. Jag menar att ni i Centerpartiet har varit synnerligen inkonsekventa i frågan om uranbrytning. Man har kämpat mot uranbrytning på ett väldigt bra sätt på många av de orter som är hotade men tycks inte få stöd för att det behövs en förändring av regelverket av centerpartisterna här i riksdagen. Anders Flanking säger att kommunerna bör ges rätt att fatta beslut om frågor som ligger dem nära. Jag kan inte annat än instämma i det. Men de behöver få verktyg för att göra det. Konsekvenserna av uranprospektering, bland annat i Skaraborg som Anders Flanking hänvisar till, har varit enorma. Varför inte även ge kommunerna verktyget att säga nej till den prospektering som har påverkat så mycket av verksamheten i bland annat Skövde, Hudiksvall, Östersund och Ovanåker?

Herr talman! Det är ingen tvekan om att den oro och den debatt som finns på de här orterna - jag tror att jag på olika sätt och av olika skäl har lika mycket kontakt med dem som Lise Nordin - är helt befogad. Den är inte befogad för att man behöver vara orolig för regelverket utan för att man naturligtvis inte vill att den frågan över huvud taget förs på tal. Detta blir, precis som Eva Flyborg sade förut, en upprepning av det som har sagts. Det finns ett regelverk. Jag vill trycka på att det kommunala vetot fungerar och kan fungera även i fortsättningen på samma sätt som det gjorde i dessa bygder 1976 och 1977. Det finns skäl att inte gå så långt när det gäller avgränsningar i prospekteringen, precis som andra ledamöter i näringsutskottet tidigare har berättat om här i kammaren.

Herr talman! Anders Flanking säger att regelverket fungerar. Utifrån det kan jag bara dra slutsatsen att han är nöjd med den situation som vi i dag har i många kommuner där prospektering lett till stora konsekvenser. Min och Miljöpartiets slutsats är att regelverket inte alls fungerar eftersom det tar så mycket energi och står i vägen för så många andra möjligheter i de berörda kommunerna. Bland annat kunde man satsa på ekoturism om man slapp den ständiga kampen mot uranprospektering. Jag vill veta vad Anders Flanking kommer att säga till de centerpartistiska kommunalråd som kämpar mot uranbrytning och som i dag ber att få tydligare verktyg för att kunna säga nej även till prospektering av uran, vilket i så stor grad påverkar den verksamhet som finns i dessa områden.

Herr talman! Det är rörande med Lise Nordins omtanke om mig och vad vi inom Centerpartiet bör säga i den här frågan. Jag är inte bekymrad för det. Jag har samma uppfattning i detta. Däremot säger jag, precis som Helena Lindahl tidigare visat på, att vi inte ska gå in och styra upp det som omfattas av det kommunala självstyret. Jag menar att vi har ett regelverk, i sista hand i form av det kommunala vetot, som tryggar detta. Det finns en trygghet i att vi har den möjligheten, liksom i de företrädare vi väljer. Det är viktigt vilka vi väljer i kommunerna. Väljer man de centerpartister som finns som företrädare runt om i landet då känner jag mig trygg. Det finns säkert även andra partier som man kan känna sig trygg med, på samma sätt som 1976. Det gäller att använda det vi har i första hand, för börjar vi med de andra avgränsningarna då finns det andra sidor av detta, precis som redovisats tidigare. Visst, jag kan förstå argumentet med ekoturism. Samma fråga skulle egentligen kunna dyka upp oavsett om man talade om prospektering av uran eller något annat. Varje gång man har den typen av diskussioner funderar man förstås på om man vågar satsa på det. Till exempel finns nu i Göteborgs skärgård, där jag bor, en oro för försvarets planer på utökade övnings- och skjutfält. Det är klart att det påverkar utvecklingen. Så är det naturligtvis oavsett vilken mineral man studerar eller prospekterar efter.