Vissa EU-frågor

Herr talman! Min fråga riktar sig till justitiemi- nistern. Gamla häktet i Östersund lades ned den 1 januari 1996. Tingsrätten finns kvar i Östersund. Vid alla förhör och diskussioner med de häktade krävs resor på 50 mil för polis, för advokater och för åklagare. Detta har ökat kostnaderna för verksamheten med 4,5 miljoner kronor om året. Riksdagens revisorer konstaterade redan 1998 att det hade blivit en stor fördyring för verksamheten. Jag skulle gärna vilja veta om justitieministern har hunnit att titta på detta besvärliga problem.

Herr talman! Ja, jag känner väl till frågan om häktet i Östersund. Jag har varit där och talat med polisen och kriminalvården. Det var Kriminalvårds- styrelsen som fattade detta beslut efter det att man hade gjort sina beräkningar. Men nu har kriminalvår- den redan beslutat att göra en ytterligare utökning med 250 platser. Regeringen kan inte tala om för kriminalvården var dessa platser ska förläggas. Men inom kriminalvården är man själv fullt medveten om den situation som råder i Östersund och de problem som finns där.

Herr talman! Tack för svaret. Det är glädjande att frågan redan har diskuterats på departementet. Jag vill också understryka att det finns förslag från Jämtland angående en gemensam byggnad för häkte, frivård och psykvård. Det skulle kanske kunna vara lösning- en. Tack så mycket för svaret. Försvarsekonomin

Herr talman! För sex månader sedan frågade jag försvarsministern om vilka åtgärder regeringen avsåg att vidta i syfte att skapa balans i försvarets ekonomi utan att äventyra försvarets förmåga att fullgöra sina ålagda uppgifter. Bakgrunden var min och andras oro beträffande försvarsekonomins utveckling och också de stora - och jag vill gärna säga onödiga - investeringar som det förra försvarsbeslutet innebar. Jag vill då fråga: Är statsrådet lika fri från oro i dag, eller hur tänker han ta itu med de utmaningar som vi står inför med tanke på de besparingsförslag som har lagts fram?

Herr talman! Jag minns den debatten väl. Inter- pellantens siffror kom delvis att visa sig överens- stämma med verkligheten. Men den information som jag fick från Försvarsdepartementet och från hög- kvarteret pekade vid den tiden inte på det när det gällde förra året och inte heller på att verksamheten låg över de anslag som fanns. Det har kommit fram successivt. Det är i första hand upp till Försvarsmakten att hantera en reduktion av utgifterna. Jag vill dock inte säga att det är fel att göra investeringar. När vi ser på de åtgärder som har kännetecknat vårt försvar har man en mycket hög investeringsnivå. Det är riktigt i många stycken. Man kan inte bara peka ut investe- ringar som en felaktig resursanvändning.

Herr talman! Jag kommer också ihåg statsrådets svar. Det löd ungefär som statsrådet nu redovisade. Jag känner fortfarande en väldigt stor oro inför den utveckling som vi nu har. Jag har svårt att förstå hur man kan skilja på investeringar och drift i försva- ret med tanke på de resursbehov som föreligger. Som jag ser det gör man onödiga investeringar när nya förband byggs upp eller läggs ned. Samtidigt fattar man beslut om precis samma investeringar på andra håll. Jag kan inte få detta att gå ihop. Jag vill då fråga statsrådet: Är statsrådet nöjd med utvecklingen? Jag är övertygad om att svenska folket inte förstår detta. Man är starkt kritisk till det slöseri med skattebetalarnas medel som pågår inom Försvar- smakten med hänsyn till den obefintliga kopplingen mellan investeringar och drift.

Herr talman! Det är inte så enkelt, enligt min åsikt. Om man ser på andra länders försvarsmakter när de lämnar och förändrar rör det sig många gånger om ganska nedslitna förband som man lämnar. I vårt fall handlar det om att vi successivt försöker att anpassa försvaret, inte bara till nuläget utan också till framti- den. När vi har lagt ned regementen och lagt ned verk- samhet på övningsfält har det i allmänhet varit etab- lissemang med en mycket hög kvalitativ nivå. Visst sker det ibland felinvesteringar, men jag anser inte att det är ett argument mot en successiv förändring av försvarets inriktning genom en ständigt hög investe- ringsnivå på materiel och på etablissemang.

Tack. Detta får avsluta frågedebatten. Det är yt- terligare 14 som har begärt ordet, men som ni förstår är det inte möjligt att alla kan komma till tals. Jag tackar regeringens ledamöter för att de har kommit hit och har velat svara på ledamöternas frågor.

Herr talman! I det här betänkandet behandlas mo- tioner från allmänna motionstiden år 2000 som handlar om processrättsliga frågor. För tids vinnande ska jag bara beröra den reservation som Vänsterparti- et har fogat till betänkandet. Jag yrkar härmed bifall till reservation 4. När det gäller polisens möjligheter att använda hemliga tvångsmedel litar svenskar i mycket högre grad än medborgare i andra länder på myndigheternas goda avsikter. Vi har en demokratisk insyn i polisens verksamhet, vi har en demokratisk polis, vilket har gjort att vi svenskar inte har ställt så höga krav på regleringar när det gäller hemliga tvångsmedel. Det här har lett till att vi i Sverige har ovanligt suddiga gränser kring statens rätt att tillgripa tvång. Det leder givetvis i förlängningen till försämrad rättssäkerhet. Som ett exempel går det att nämna att inte alla hemli- ga tvångsmedel är lagreglerade och att den parla- mentariska kontroll som finns försvåras av att det underlag som finns ger vaga och intetsägande upp- gifter. Det enda vi får i riksdagen är en skrivelse som talar om hur ofta hemlig telefonavlyssning har an- vänts, hur många gånger hemlig kameraövervakning har använts och i hur många fall man anser att det har gett något resultat i brottsundersökningen. Mot bakgrund av den dåliga parlamentariska kontrollen när det gäller hemliga tvångsmedel och att alla tvångsmedel inte är lagreglerade anser vi att det borde omedelbart vidtas grundläggande åtgärder för att stärka rättssäkerheten vid användandet av hemliga tvångsmedel. För det första krävs det att det sker en oberoende utvärdering av behovet och effektiviteten av de hem- liga tvångsmedlen och andra övervakningsmetoder som används i dag. För det andra krävs det en kraftig förstärkning av tillförlitligheten i statistiken som ska ligga till grund för den parlamentariska kontrollen. Det behövs mer än bara antal hemliga telefonavlyssningar, antal hem- liga övervakningar och det antalet fall som det ansetts att detta har lett någonstans. Här kan det vara väldigt diffusa grunder. För det tredje anser vi att det måste införas regler om att den som har utsatts för hemliga tvångsmedel ska underrättas om det i efterhand och få en möjlighet att överklaga beslutet. Detta, herr talman, kan för många synas konstigt eftersom vi i Sverige inte har haft en sådan reglering; dvs. att människor som poli- sen har haft hemlig telefonavlyssning av där det inte har gått att få fram något - det gäller framför allt de fall där det inte har kommit fram uppgifter, i de fall där det kommit fram uppgifter som ligger till grund för brottsutredningen och det blir en rättegång får den avlyssnade genast tillgång till uppgifterna - är de människor som inte har fått besked. I de flesta länder finns skyldigheten att underrätta den som har blivit utsatt för hemliga tvångsåtgärder från statens sida, för att få en möjlighet att överklaga ett sådant beslut och få rätt i efterhand. Herr talman! Det finns också ett exempel i Sveri- ge där flera partier har ställt sig bakom möjligheten att få en underrättelse om man har varit utsatt för någon typ av övervakning. Det har gällt diskussionen om åsiktsregistrering och SÄPO:s arkiv, där många partier har slagits för rätten att kunna få ut uppgifter om sig själv. Det är egentligen exakt samma grund- tanke. När staten använder tvångsmedel mot den enskilde medborgaren förstår vi att vid just det till- fälle avlyssningen görs går det givetvis inte att infor- mera, men när förundersökningen och utredningen är avslutad bör det i ett rättssäkert samhälle vara en skyldighet att informera, och det ska finnas en möj- lighet för den enskilde individen att få detta prövat så att det hela sker på ett rättssäkert sätt. För det fjärde anser vi följande om alla tvångsme- del som i dag används. Det finns annan teknisk av- lyssning, t.ex. pejling. En polisman med mikrofon på sig är inte tvångsmedel och därmed inte reglerat. Det finns ingen reglering för när polisen använder sig av handkamera för att filma demonstrationer. Det anser vi strider mot Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter. Där finns regler om att statens tvångsmedel och övervakning av medborgarna måste finnas reglerat i lag. Detta är oerhört viktigt. För det femte - och det som är det viktigaste av det som saknas i dag - finns det inte någon bestäm- melse om överskottsinformation, dvs. information om annat än det brott som har föranlett tvångsmedelsan- vändningen och som polisen får fram genom hemlig telefonavlyssning eller hemlig kameraövervakning. Det är fråga om hur man får använda sig av informa- tion som gäller helt andra ärenden än det man har fått tillstånd att avlyssna. Det finns inga regler kring detta. Det är oerhört viktigt att polisen inte föranleds att använda sig av detta för att få fram information där man egentligen inte skulle ha fått rätt att använda sig av tvångsmedel. För det sjätte måste det inrättas ett oberoende kontrollorgan som har till uppgift att tillgodose rätts- skyddet dels vid tillståndsprövningen, dels för själva genomförandet av tvångsåtgärden. Det här är också förslag som Svenska Helsing- forskommittén har lagt fram vid en granskning av hur svensk tvångsmedelslagstiftning är ur ett rättssäker- hetsperspektiv. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till för- slaget i betänkandet. Jag vill bara tillägga att jag ser det som glädjande att justitieministern vid en inter- pellationsdebatt i måndags talade om att han tänker tillsätta en utredning som ska se över den typen av oreglerade tvångsmedel som används i dag, t.ex. handkameror och avlyssning på annat sätt än genom hemlig telefonavlyssning. Det är synd att socialde- mokraterna i utskottet som nu har en minister som tycker att detta behöver utredas inte har kunnat ställa sig bakom reservationen i den delen.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 under punkt 1. För övrigt står vi också bakom vårt särskilda yttrande angående nämndemän- nen. I vår motion begär vi att regeringen ska se över möjligheten att avskaffa kravet på prövningstillstånd vid bötesdomar. Jag ska här försöka redogöra för bakgrunden till kravet. Om en person döms för ett brott där påföljden blir böter kan man inte, som lagstiftningen ser ut i dag, överklaga till högre instans. År 1999 dömdes i tings- rätten drygt tusen personer till böter, ett straff som inte gick att överklaga trots att den dömde nekade till brottet. Bara en fjärdedel av alla de brottmål som behövde särskilt prövningstillstånd för att tas upp i hovrätterna fick ett sådant tillstånd. Även då det ovanliga inträffat att tingsrättens dom varit en s.k. nämndemannadom, dvs. att nämndemän- nen varit i majoritet mot rättens ordförande i själva skuldfrågan, har prövningstillstånd nekats. Docent Christian Diesen vid Stockholms universitet har stu- derat nämndemannadomar under mitten av 1990-talet - hur nämndemän dömer och hur de skiljer sig från jurister i sin bedömning. Av de fall Diesen studerat var det bara i ett fall av tusen som nämndemännen gått emot rättens ordförande i själva skuldfrågan. I tre fall av tusen gick nämndemännen emot ordföranden i frågan om vilket straff som skulle utdömas. Enligt Diesen borde det vara rimligt att prövningstillstånd beviljas även i bagatellartade mål med böter som straff om det finns skiljaktiga meningar mellan rät- tens ordförande och nämndemännen. För flera av dessa personer som nekats pröv- ningstillstånd hade det varit bättre med en strängare dom i tingsrätten. På så sätt skulle de haft möjlighet att överklaga och därmed få saken prövad igen i hov- rätten. Man kan då säga att det egentligen inte är själva gärningen som styr utan vilken påföljd man fått. Människors rätt att överklaga en dom när brott förnekas måste alltid finnas. Vid bötesstraff får man i dag bara en chans. Vi anser att detta förfarande om- gående borde ses över. Det finns en rad uppmärksammade fall under 1999 och 2000 som lett till att medierna har lyft fram den här frågan och påpekat det orimliga i situationen. Människor som nekats prövningstillstånd har person- ligen, i sitt privatliv, drabbats mycket hårt. De har bl.a. förlorat anseende hos närstående och vänner. Det har hänt att personer har blivit uppsagda från sitt arbete. Man har fått utstå ett långvarigt och tufft li- dande som egentligen aldrig kan mätas i pengar. Vi kristdemokrater tycker att det är i högsta grad otillfredsställande att det bara är en enda instans som fällt domen i ett ärende som får så vittgående konsek- venser för den enskilde. Det är mot bakgrund av detta vi anser att lagen bör ses över så att kravet på särskilt prövningstillstånd avskaffas vid bötesdomar. I betänkandet beskriver majoriteten hur man har behandlat liknande yrkanden tidigare. Man säger att rätten till domstolsprövning i själva verket är en för- utsättning för att vi ska kunna tala om en rättsstat och att den rätt till domstolsprövning som följer av såväl Europakonventionen som rättsstatens principer enligt utskottets mening är tillgodosedd i svensk rätt när det gäller anklagelser för brott och tvister mellan enskil- da. Med anledning och mot bakgrund av den beskriv- ning jag just gett kammaren delar jag inte majorite- tens uppfattning i den här frågan. Vi anser inte att den som blivit dömd till bötesstraff mot sitt nekande och som förvägras att överklaga detta har blivit behandlad enligt artikel 6.1 i Europakonventionen, som säger att den som är anklagad för brott ska ha rätt till en rättvis behandling av en opartisk domstol. Dessutom uttrycker majoriteten i texten att man avvaktar den departementspromemoria om hov- rättsprocessen som förväntas komma under våren med anledning av Hovrättsprocessutredningens för- slag. Tyvärr tror jag att det kommer att innebära att vi bara kan räkna med ännu strängare regler. Därför kvarstår kristdemokraternas yrkande om att regering- en bör se över möjligheten att avskaffa kravet på särskilt prövningstillstånd vid bötesdomar. Sedan gäller det vårt särskilda yttrande om nämn- demännens ersättning. Jag måste få beröra det en liten stund. Vi vill med yttrandet belysa vikten av att för- söka åstadkomma en mer representativ nämndeman- nakår än vad som är fallet i dag. Det här är frågor som vi kristdemokrater har motionerat och yrkat om ett antal år. Majoriteten har i tidigare debatter alltid hävdat att ersättningen är tillräcklig, att nämndeman- nakåren är representativ etc. Men till slut har rege- ringen ändå kommit till insikt om att situationen kan- ske inte är så bra som man tidigare har framhållit, och nu har man alltså tillsatt en utredning som ska titta på rekryteringen av nämndemän. Därför har vi valt att inte reservera oss till förmån för våra yrkanden utan att i stället lägga fram ett särskilt yttrande. I yttrandet påpekar vi bl.a. vikten av att alla sam- hällsmedborgare ska ha möjlighet att sitta nämnde- man. Exempelvis har vi lyft fram ensamförälderns möjlighet att sitta ting. Med den ersättning vi har i dag täcker arvodet inte ens de kostnader som uppstår för t.ex. barnomsorg när man går till tingsrätten. Det här vill vi ändra på. Vi tycker också att det är angelä- get att utredningen tittar på varför vi har en sådan snedrekrytering ur samhället när det gäller vilka som sitter nämndeman. Vi vill också se över åldersstruktu- ren. En annan sak vi är oroade över är hur framtiden ska se ut när det gäller nämndemannakåren. Med anledning av den centralisering av tingsrätterna som pågår undrar vi vilka som kommer att vara beredda att resa långa sträckor för att sitta nämndeman. Lägg till långa förhandlingar och kanske övernattningar! Vilka yrkeskategorier i samhället har möjlighet att avsätta en eller flera dagar för att delta som nämnde- man? Det är alltså av största vikt att nämndemannaupp- draget uppvärderas. Det är det vi vill få fram i den här utredningen. Vi hänvisar till vårt särskilda yttrande med anledning av de motioner som fanns till det här betänkandet. Därmed tackar jag för mig, herr talman.

Herr talman! I detta betänkande vill jag kort kommentera reservationerna 4 och 5, som handlar om hemliga tvångsmedel. Regeringens skrivelse där det regelbundet redovi- sas för riksdagen hur de hemliga tvångsmedlen har använts är författad på ett sådant sätt att den parla- mentariska kontrollen blivit mycket summarisk. Jag har inte varit nöjd med skrivelsens uppgifter. Detta tycker jag måste ändras. Det är prioritet 1: att vi får en helt annan redovisning av hur tvångsmedlen har använts. Det är ju vi som ska vara kontrollorganet. Jag står i princip bakom det som Vänstern har skrivit i sin reservation, som utgår från Helsing- forskonventionens åsikter. Jag har dock tillfogat en reservation, nr 5. För att göra det tydligt ställer jag mig bakom en oberoende utvärdering av behovet och effektiviteten av de hemliga tvångsmedel och andra övervaknings- metoder som i dag används. Detta är faktiskt redan i dag en uppgift för regeringen. Vi har fått majoritet för det beslutet. Vi har fattat det, men vi har inte sett hur långt det har kommit. Det finns anledning att följa upp detta. Vi vill vidare se en kraftig förstärkning av tillförlitligheten i den statistik som ligger till grund för den parlamentariska kontrollen, vilket jag redan har berört. Här är det oerhört viktigt att vi får en änd- ring. Det är också viktigt att alla tvångsmedel som används regleras i lag, t.ex. annan teknisk avlyssning, pejling m.m. som är oreglerat. Det finns också bestämmelser om överskottsin- formation. Det är viktigt att reglera hur man använder sådan. Sist har vi oberoende kontrollorgan för att tillgo- dose rättsskyddet vid tillståndsprövning och genom- förande av tvångsåtgärder. Det Miljöpartiet har lyft ut som en punkt är om det ska införas regler om att den som har utsatts för hemliga tvångsmedel ska underrättas om det i efter- hand. Jag är i dagsläget inte beredd att skriva under den punkten, därför att jag tycker att detta kräver en ytterligare djupdykning. Det är svårt att överblicka vilka konsekvenser en sådan absolut underrättelse- skyldighet skulle få när det gäller grova brott och kriminella nätverk. Skulle de hemliga tvångsmedlen i så fall vara särskilt hemliga och skulle de över huvud taget vara behjälpliga? Jag är naturligtvis ytterst väldigt rädd för att buggning då kommer att ta fart. Vi har faktiskt lyck- ats hålla stånd mot att införa det tvångsmedlet i Sve- rige. Det är jag mycket tacksam för. Jag hoppas att det inte kommer till stånd under överskådlig tid hel- ler. Därför vill jag reservera mig mot detta. Alice Åström gjorde en jämförelse med att det fanns en majoritet när det gällde SÄPO:s register. Men jag tycker att det var stor skillnad, för det gällde åsiktsregistrering och där finns det ju inga som helst betänkligheter. Det är självklart, tycker jag, att efter ett antal år lämna ut de uppgifterna. Men det här gäller som sagt även grova brott och då är det detta man kan ta till. Men jag får återkomma, för det blir säkert fler diskussioner om detta. Det som Ragnwi Marcelind tar upp om nämnde- män vill jag inte gå vidare in på i detta skede. Den parlamentariska kommittén har inte sammanträtt så hemskt många gånger och måste ha tid på sig att diskutera alla de viktiga frågor som Ragnwi Marce- lind tar upp. Det får vi väl också återkomma till då vi får veta vad den parlamentariska kommittén anser. Jag tror nog att vi kan rätta till de största felen. Men den svåra frågan, och kärnan i den parla- mentariska kommitténs uppdrag, är huruvida de poli- tiska partierna inte längre ska utse nämndemän. Det är det vi har gjort tidigare. Jag har alltid i de här de- batterna sagt att det är oss själva vi ska skylla på, att vi inte kan göra den här fördelningen på ett riktigt sätt. Vi väljer en majoritet av äldre män och kvinnor till nämndemän, och då är det kanske inte vi som ska ha hand om denna uppgift utan ett annat organ i sam- hället. Det är det som är så svårt att veta. Jag hade föredragit att vi i alla de politiska parti- erna hade skärpt oss och gjort det här till en viktig uppgift, vilket det är. Det är oerhört viktigt, eftersom nämndemän i Sverige har lika stor talan som doma- ren, vilket är unikt. Därför borde vi ha skärpt oss för länge sedan och sett till att vi fått en bra fördelning av sympatisörer.

Herr talman! Det är inte första gången under den- na mandatperiod som vi diskuterar många av de här frågorna. Jag tror att det är tredje gången. Det må då vara förlåtet att vi kanske inte går in alltför djupt i flertalet av dem, eftersom de är berörda vid många tillfällen tidigare. Det finns några reservationer som jag ska kom- mentera något. Jag står självfallet bakom de moderata reservationerna och yrkar bifall till reservation nr 2. Det är en välkänd ståndpunkt att Moderata sam- lingspartiet inte tycker om specialdomstolar. Det framgår klart av vår reservation att vi tycker att de så långt som möjligt bör försvinna. Vår grundinställning är att de allmänna domstolarna ska ha den kompeten- sen och styrkan att de mycket kompetent kan avgöra i princip alla typer av mål. Det är också viktigt att den första instansen har en klar kompetensprofil. Reservation 3 handlar om ersättning till vittnen. Jag tror att betydelsen av vittnena och deras agerande i domstol även var uppe i debatten om brottsoffer tidigare i dag. Jag tror aldrig att man i en rättsstat kan överskatta betydelsen av att vittnena har möjlighet att på olika sätt komma till domstolarna. Då betyder det helt klart en hel del att domstolarna inte centraliseras alltför mycket. Det är också viktigt att man får en rimlig ersätt- ning. Den reservation vi har utformat pekar på beho- vet av att göra justeringar uppåt när det gäller ersätt- ning. Självfallet är det också viktigt att vittnena känner trygghet. Jag tror att det var Jeppe Johnsson som i den tidigare debatten pekade på detta. Det är en skrämmande utveckling som jag tror, herr talman, att vi alla kan känna djup oro inför, när vittnena skräms med hot om repressalier. De skräms till tystnad. Om sanning och rätt på något sätt skräms till tystnad har rättsstaten egentligen upphört att fungera på ett till- fredsställande sätt. Det är utomordentligt allvarligt. På alla sätt bör vi agera för att vittnena ska kunna känna den trygghet som de förtjänar när de på olika sätt vill vitsorda och lämna uppgifter i rättssalen. Men det är också viktigt, som jag sade, herr tal- man, att vittnena får en rimlig ersättning för det otro- ligt viktiga arbete de gör. Det är också en välkänd ståndpunkt sedan tidigare diskussioner i de här frågorna att Moderata samlings- partiet kan tänka sig tvångsmedel när det gäller tvångsmedicinering. Vi är fullständigt medvetna om, och jag har sagt det minst ett par gånger under den här mandatperioden då vi har diskuterat detta tidigare, att det här är ingrepp i den personliga integriteten. Det ifrågasätts inte på något sätt av oss. Det är ett allvarligt ingrepp. Men man måste väga den nytta som det här ingreppet, tvångsmedicineringen, kan göra för att få fast knarklangare, som jag brukar kalla för dödens kurirer. I vår avvägning mellan nytta respektive uppoff- ring kommer vi fram till att när det finns mycket starka skäl för att kunna få fast knarklangare, dessa dödens kurirer, är vi beredda att under medicinsk ledning också ge polisen möjlighet till den här tvångsmedicineringen. Den är ett ingrepp, jag vill understryka det, men nyttan skulle i ett antal fall vara mycket stor. Det finns kanske ett antal ungdomar och äldre som skulle förskonas från den typ av drogmiss- bruk som dessa dödens kurirer är hantlangare åt. Vi har också en reservation som behandlar när och på vilket sätt preskriptionstid ska brytas. För närvarande är ett villkor för att preskriptionstiden ska brytas att en person häktas eller får del av åtal. Vår tanke är helt enkelt att vi skulle kunna se till att pre- skriptionstiden bryts redan när den åtalade får del av förundersökningsprotokollet. Det finns i dag påtagliga bevis för att ett antal per- soner håller sig undan och på alla sätt - och det är ganska raffinerade sätt - undviker att komma i kon- takt med delgivning. På det sättet kan de smita ifrån rättvisan. Här handlar det inte bara om vederbörande som ska ställas till ansvar för sina handlingar, utan det gäller också de brottsoffer som kan gå förlustiga ett antal rättigheter, skadestånd, brottsskadeersättning och annat. Det tycker vi att det är angeläget att man ser över, och vi tycker att regeringen bör återkomma om detta. De fyra borgerliga partierna har också ett särskilt yttrande om nämndemännen, som Ragnwi Marcelind var inne på. Som också nämnts tidigare har en utred- ning tillsatts som ska jobba med nämndemannafrå- gan. Först och främst vill jag säga att nämndemännens roll i det svenska domstolsväsendet är av utomor- dentligt stor betydelse, både principiellt och praktiskt. Det skapar en ytterligare legitimitet i det svenska domstolsväsendet att människor döms också av sina gelikar. Det är inte meningen att de ska bli så "duktiga" att de blir någon form av domare, men de ska representera det allmänna rättsmedvetandet, sunt förnuft och gott omdöme. Det är omistliga tillgångar när man ska pröva människors skuld. Därför är det angeläget att man på alla sätt ser till att få en repre- sentativitet i nämndemannaskaran. Nu påstås det att representativiteten är mycket då- lig. Ärligt talat är den senast gjorda mer heltäckande undersökningen snart tio år gammal. Fler av oss som sitter i Nämndemannautredningen har klart markerat att vi vill få en heltäckande bild av hur det ser ut. Vi kan i och för sig ha en mängd förmodanden om bris- ter i representativiteten när det gäller kön, ålder, yr- kesbakgrund och annat. Det är ganska naturligt att en parlamentarisk utredning också får möjligheter, både tidsmässiga och resursmässiga, att göra den här ty- pen av utredningar. Är det så att man kanske på di- rektivsidan inte är helt klar över detta, vill jag i denna kammare markera min och Moderata samlingspartiets mycket klara uppfattning, att det vore ganska dåligt att ha en utredning av det här slaget som till äventyrs inte skulle ha kapacitet tidsmässigt och resursmässigt att göra ett antal sådana här undersökningar. Men jag är ganska övertygad om att de möjligheterna ska finnas, att signalerna är tillräckligt klara både inom utredningen och här i dag. Jag är alldeles övertygad om att ersättningsför- hållandena är viktiga. Det handlar inte bara om att man ska få en viss form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Om man är satt att vara nämndeman, att döma och bedöma sina gelikar och kunna förpassa vederbörande till internering, till fängelsestraff, är det ganska rimligt att tycka att detta är ett mycket viktigt uppdrag som kräver grannlaga inläsning och gott omdöme. Då är det ganska rimligt att man ska ha en god ersättning för det för att markera tjänstens bety- delse. Det handlar både om ersättningsfrågor och om att se till att bredda rekryteringen. Sedan kommer jag tillbaka, herr talman, till lite grann av samma sak som gällde vittnena. Det är all- deles uppenbart att de geografiska avstånden till de olika tingsrätterna blir allt större, med de problem som bl.a. Ragnwi Marcelind tog upp. Det kommer inte att bli lättare att rekrytera nämndemän som på något sätt kan kombinera den här verksamheten med ett vanligt civilt arbete. Det finns också anledning att fundera över i Domstolsverket, när man ägnar sig åt förslag om nedläggningar av ett antal mindre tings- rätter runtom i landet, att det inte underlättar den lekmannamedverkan som har varit ett av fundamen- ten i det svenska rättsväsendet och som vi har all anledning att vara stolta över i Sveriges riksdag. Och nämndemännen själva har anledning att vara stolta över den insats de gör för att bidra till ett gott rättsvä- sende. En fråga skulle vara till socialdemokraterna, om de nu över huvud taget har tänkt på den aspekten: Underlättar den centralisering av framför allt tings- rätterna, första instansen som vi moderater ser som så kolossalt viktig, som pågår och där Domstolsverket har en glupande aptit på att lägga ned ett antal tings- rätter nämndemännens medverkan? Det är frågan till socialdemokraternas taleskvinna. Är socialdemokra- terna beredda att ta upp även den frågan i Nämnde- mannautredningen? Med det, herr talman, yrkar jag alltså bifall till re- servation 2.

Herr talman! Jag är visserligen inte socialdemo- krat, men jag vill svara på frågan om nämndemäns medverkan och rekrytering om jag duger. Jag ser inte att det skulle vara någon stor stötesten. Om t.ex. Es- löv i Skåne tingsrättsområde sammanförs med en annan tingsrätt behöver inte nämndemännen absolut komma från Eslöv, utan de kan komma från de orter där rätten är. Jag förstår inte den problematiken. Nämndemän kan ju rekryteras och behöver inte exakt vara från de orter vars tingsrätter har sammanförts till en större. Så det förstår jag inte. Beträffande den lokala förankringen, som det ofta talas om, ska det inte ske någon partiskhet i domsto- len, utan domstolarna är helt oberoende och ska inte ha några lokala aspekter på dömande. Jag tycker att Anders G Högmark får utveckla vad han ser som det stora hindret i detta för nämndemän- nens medverkan.