Vissa ändringar i alkohollagen (1994:1738)

Fru talman! Alkoholkonsumtionens fördelning är mycket skev. Den tiondel av konsumenterna som dricker mest svarar för ungefär hälften av den totala alkoholkonsumtionen. Man kan därför ifrågasätta rimligheten i att begränsa informationen för normalkonsumenter i stället för att göra riktade insatser för att påverka den tiondel som konsumerar för mycket alkohol. I Alkoholinförselutredningen konstateras att alkoholkonsumtionen i vinländer som Italien, Spanien, Portugal och Frankrike minskar. Där har konsumtionen minskat alltsedan år 1965 från 20 liter ren alkohol per person och år till ungefär 12 liter år 2000. Samtidigt har alkoholkonsumtionen i Sverige ökat från 6 liter per person och år till drygt 10 liter under samma period. Minskningen i de här vinländerna kan knappast bero på förbud mot reklam, höga alkoholskatter eller minskad tillgänglighet. Fru talman! Om alkoholskadorna ska begränsas är det hög tid att lyfta blicken och titta på andra faktorer i samhället än spaltmeter och antalet procent. Framför allt är det viktigt med ökad kunskap om hur alkoholanvändningen bland ungdomar ska minskas. Vi är djupt oroade över den ökade alkoholkonsumtionen hos ungdomar. Med dagens alkoholpolitik ökar införseln ständigt, vilket gör att det i dag är lätt för ungdomar att få tag på alkohol. Vidare gör öppna gränser mot omvärlden det svårt, eller omöjligt, att använda traditionella alkoholpolitiska instrument som beskattning, reklam eller försäljningsrestriktioner. I Skåne är i dag hälften av all alkoholkonsumtion oregistrerad sprit - antingen illegalt införd sprit eller smuggelsprit eller också sprit införd i stora mängder köpt i Danmark och Tyskland. Men nu är detta inte bara en fråga för Skåne. I dag kan vi läsa på TT hur Systembolagets försäljningssiffror rasar, mycket bland annat i Norrland och Dalarna. Där sker de stora minskningarna i försäljningen hos Systembolaget. Vi vet att det i dag bunkras upp utomlands, till exempel i Danmark; det har vi nyligen hört talas om. Sedan förs mycket stora mängder uppåt i landet. När införselkvantiteterna från EU-länderna stiger måste det väl vara viktigt att anpassa alkoholskatterna till omvärlden. Harmoniseras inte alkoholskatterna kommer ännu större mängder alkohol att konsumeras och tas in från andra länder till Sverige. Socialdemokraterna i Malmö har i dagarna skickat ett brev till Socialdepartementet där de säger: Vi kräver att "skattesänkning på alla alkoholdrycker genomförs skyndsamt". Bland annat skriver två socialdemokratiska riksdagsledamöter detta. Kommunstyrelsen i Malmö skriver att de vill se över detta med sänkta priser och fler butiker samt upphävandet av det svenska alkoholmonopolet. De vet vad som händer och sker men kan inget göra. Anitra Steen på Systembolaget sade i lördagsintervjun i P 1 i lördags med tanke på Pär Nuders beslutsångest i frågan om alkoholskatter: "Pär Nuders uttalande illustrerar det svåra i att inse att alkoholskatten som alkoholpolitiskt verktyg kanske har spelat ut sin roll. Det kanske tar tid för den insikten att sjunka in." Detta säger alltså Anitra Steen som nu klart ser hur Systembolagsmonopolet havererar, precis som alkoholpolitiken. Nuvarande alkoholpolitik har inte visat sig vara verkningsfull mot alkoholrelaterade problem i samhället. Höga skatter och reklamförbud hindrar inte den som köper "svart". Vi kan konstatera att reklamförbudet hittills inte har bidragit till en minskad alkoholkonsumtion inom landets gränser. Fru talman! Regeringens nuvarande politik präglas av dubbelmoral. Skenheligheten segrar när det parti som slår vakt om höga skatter och förbud mot reklam vill att staten ska profitera på alkoholkonsumtion i andra länder. Statliga Vin & Sprit med Absolut Vodka som flaggskepp är den svenska stoltheten, med reklam i alla former på alla platser i hela världen, utom i Sverige. Hur kan man låtsas vara de främsta förkämparna mot alkohol när man samtidigt försöker bli världsbäst i spritförsäljning? Det skulle jag vilja ha synpunkter på i dag från Socialdemokraterna. Hur kan ni säga att ni är alkoholpolitiska företrädare såtillvida att ni vill minska reklamen och ändå inte vill sänka skatterna samtidigt som ni ser hur alkoholkonsumtionen stiger i det här landet? Samtidigt ökar ni Sveriges försäljning av sprit i hela världen med mest reklam i världen. Fru talman! Regeringens lagförslag förefaller dåligt genomarbetat. Lagtexten kommer enligt vår bedömning att bli svår att tillämpa i praktiken. Lagrådet har till exempel pekat på många oklarheter när det gäller förbud mot marknadsföring. Också i andra avseenden förefaller lagförslagets formuleringar vaga. Det råder också osäkerhet om huruvida regeringens lagförslag är överensstämmande med EG-rätten. Lagrådet tar inte ställning i denna fråga, utan konstaterar bara att i de fall som EG-rätten och alkohollagen inte går att förena så gäller EG-rätten. Fru talman! Moderaterna ifrågasätter behovet av omfattande och detaljerad lagstiftning när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker. Frivillighet i kombination med upplysning och information borde i det första läget prövas. Först om detta inte verkar visa sig vara verkningsfullt ter sig en lagstiftning som det naturliga alternativet. Osäkerheten om EG-rättens förenlighet med svensk alkohollagstiftning utgör ytterligare ett skäl att i första hand prova en självreglering. Vår alkoholpolitik utgår från respekten för den enskilde individens förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Det offentligas uppgift är att skapa förutsättningar för enskilt ansvarstagande samt att bistå och värna de medborgare som saknar förutsättningar för att själva ta ansvar. En ny alkoholpolitik kräver därför en kombination av många åtgärder. Illegal alkoholhantering och införande av smuggelsprit ska bekämpas genom att tull och polis ges ökade resurser. Den alkoholinformation som riktas till ungdomar måste intensifieras. ANT-undervisningen bör förstärkas. Fru talman! De tekniska bristerna i regeringens förslag utgör också ett skäl för oss att avslå propositionen. Slutligen yrkar jag bifall till den moderata reservationen nr 1, som alltså betyder att vi avslår propositionen.

Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservation nr 2. Innan Sverige blev medlem i den europeiska unionen fick dåvarande folkpartiledaren, precis som många andra som ville ha ett EU-medlemskap, frågan: Vad ser du som den största nackdelen med ett EU-medlemskap? Det Bengt Westerberg och många andra folkpartister då svarade var: Vi ser en fara i att vi kommer att kunna få problem med vår alkoholpolitik och med ökade alkoholskador i Sverige. Ibland, fru talman, är det tråkigt att behöva säga att man har fått rätt. Delvis på grund av EU-medlemskapet, delvis på grund av förändringar i vår omvärld dricker vi alltmer alkohol i Sverige. Alkohol kan vara, och är, för många människor något positivt. Men det vi ser just nu - alltfler unga som dricker allt tidigare och alltfler människor som dricker i sådan mängd att ett missbruk uppstår - skadar och begränsar den enskilde individens frihet. Det handlar om dem som drabbas av våldet i alkoholens spår. Det handlar om dem som fastnar i ett evigt missbruk och som inte klarar att sköta sitt arbete. De får hela sin vardag raserad. Det är det som är resultatet av den ökade alkoholkonsumtionen. Bakgrunden till dagens proposition är i huvudsak den så kallade Gourmetdomen, som innebär att alkoholreklam måste tillåtas i Sverige enligt EG-rätten. Vi ställer oss från Folkpartiets sida bakom de begränsningar som man har försökt föreslå i propositionen. Utskottsmajoriteten vill ha dem för att begränsa alkoholreklamen och de skador som kan komma. De som motsätter sig det här och säger att vi gärna kan ha alkoholreklam och gärna fritt säger ungefär så här: Vi ska i stället ägna oss åt opinionsbildning och information för att se till att människor dricker mindre. Men reklam syftar ju till att människor ska handla en vara. Reklam i sig är attitydförändrande. För det allra mesta är det inget problem. Häromdagen när jag slog på TV:n såg jag att man vill att vi ska köpa Soda Stream i julklapp och dricka mer läsk, vilket ju i och för sig kan vara ett problem. Soda Stream var stort för 20 år sedan och nu har den kommit tillbaka, sannolikt för att de som var barn då har fått egna barn. Man försöker driva det här vidare. Tanken är ju alldeles uppenbart att man ska gå och handla en Soda Stream till jul och ge bort den till någon eller ha den själv. Det är klart att alkoholreklam syftar till att man ska gå och handla vin- eller spritflaskan. Det ligger i sakens natur. Reklam är dessutom för det mesta oerhört effektiv. I de allra flesta fall är det problemfritt. Men om det gäller en vara som vi ser ett värde i att begränsa användandet och i synnerhet missbruket av är det en annan sak. Det finns därför anledning att begränsa alkoholreklamen. Vi ställer oss alltså, fru talman, bakom de förändringar som föreslås från utskottsmajoritetens sida. Däremot tycker vi att utskottsmajoriteten och Socialdemokraterna är väl defensiva. Det den så kallade Gourmetdomen sade - som vi läser den - är att i en tidning som Gourmet, som handlar om mat och dryck, måste man tillåta alkoholreklam. Man kan försöka vara lite offensiv från svensk sida och säga: Okej, vi försöker göra så lite uselt som möjligt av Gourmetdomen. Därför har Folkpartiet föreslagit att vi tillåter alkoholreklam, men enbart i tidskrifter som handlar om mat och dryck. I Expressen, Aftonbladet eller någon annanstans ska vi av folkhälsoskäl inte ha det. Utskottsmajoriteten avfärdar detta med att säga att det blir gränsdragningsproblem. Jag tror inte att gränsdragningsproblemen är så stora, och jag tycker att vi borde ha kunnat ta ett steg till. En huvudfråga finns i den andra reservation som Folkpartiet står bakom: Ska vi försöka ändra EG- och EU-regelverket för att se till att vi nationellt har möjlighet att förbjuda alkoholreklam eller inte? Vi är några partier som står bakom en reservation där just detta sägs. Utskottsmajoriteten säger i stället att man vill eftersträva gemensamma regler på EU-området för att få gemensamma alkoholskatter och en del annat. Jag tänker mig att det är det som man vill ha. Problemet, fru talman, är att verkligheten är sådan att alkoholsituationen är oerhört olika i olika europeiska länder. För mig som är varm EU-anhängare fungerar EU-samarbetet så att man i vissa frågor kan komma ganska långt och nå gemensamma regler. Men i andra frågor får vi se till att de enskilda länderna har möjlighet att gå före eller lösa saker på sitt sätt om skillnaderna är för stora. Därför vore det inte orimligt att denna riksdag gav regeringen i uppdrag att vara lite offensiv på alkoholområdet. Skicka ned minister efter minister på ministerrådsmöten och driv på! Ibland kan man det, men ibland verkar det ganska svårt. Driv på, och säg: Sverige vill, precis som andra länder som kanske har samma alkoholpolitik, ha möjlighet att förbjuda alkoholreklam av folkhälsoskäl. Om vi lyckas nå det steget så är det betydligt lättare att ta nästa steg och få gemensamma regler på EU-nivå, där vi gemensamt kan möta alkoholreklam och gemensamt få fram alkoholpolitiska instrument. Det ser ju bra ut i utskottsmajoriteten; vi ska syfta till gemensamma regler. Men i verkligheten blir det väldigt defensivt. I verkligheten är det sannolikt så att de gemensamma reglerna i första hand kommer att riskera att leda till att vi får fler Gourmetdomar - fler domar som gör att vi tappar alkoholpolitiska instrument i Sverige. Då kan man i stället säga: Okej, låt oss ha nationella särregler av hälsoskäl. Det märkliga i Europa är att vi kan göra ganska mycket mot rökning och en del mot narkotika. Men just när det gäller alkohol, som är ett av våra riktigt stora folkhälsoproblem, har vi hittills inte fått med oss de andra EU-länderna. Jag tror att det skulle kunna gå med en regering som var drivande och som skulle våga åka ned till Bryssel och säga: Låt oss själva ha undantag och förbjuda alkoholreklam! Dagens regering är alltför passiv och följer alltför mycket John i EU-samarbetet. Den för inte upp de svenska frågorna, och det drabbar folkhälsan och ökar alkoholskadorna i Sverige.

Fru talman! Åhörare och kolleger i socialutskottet med flera! Kristdemokraterna välkomnar socialutskottets betänkande om vissa ändringar i alkohollagen för att ytterligare begränsa alkoholreklamen. Helst hade vi velat behålla vårt gamla svenska hela marknadsföringsförbud när det gällde alkohol som vi hade tidigare, men som vi nu inte längre har av väl kända skäl. Det har ju beslutats om en 15-procentsgräns. Men vi ser det ändå som en framgång att man i det här betänkandet föreslår ytterligare försnävningar av möjligheterna att göra reklam för alkohol. I den motion av Kristdemokraterna som behandlas i det här betänkandet krävde vi att ytterligare försnävningar skulle presenteras riksdagen. Ett sådant förslag har vi nu på bordet, och det är bra. Varför försöka begränsa eller helst stoppa reklam för alkohol? Den säljer ju sig själv utan reklam, som det ser ut i dag. Men vi vet från alla möjliga sammanhang att reklam har effekt. Skulle vi inte ha haft förbud mot alkoholreklam i Sverige är det sannolikt att alkoholkonsumtionsökningen skulle ha varit ännu större. Det är mycket viktigt att påverka attityderna till alkohol. Det är kanske det viktigaste när nu pris- och tillgänglighetsinstrumenten är så försvagade. Det gäller attityder som: Man kan ha kul eller till och med "kuligare" utan alkohol, att man givetvis ska låta bli alkohol i trafiken, under graviditeten, i jobbet, i sporten eller vid det stora mötet med kvinnan med stort K. Reklam för alkohol avser att påverka attityderna åt det motsatta hållet, att alkohol naturligt hör ihop med ett antal situationer och skeden i livet, att trendsätta en positiv livsstil där alkoholen naturligt är med. Den som investerar i denna reklam förväntar sig pengar tillbaka i form av högre alkoholkonsumtion. Jag ser detta mycket som en kamp om opinionen. Vi kan inte i stort och smått bedriva en politik som står i fullständig strid med vad folkopinionen säger. Vi kan notera att det finns en stigande opinion i Sverige som är positiv, en stigande opinion som med förtvivlan ser hur alkoholen tar ett allt större grepp om vår ungdom som får allt större skador. Den opinionen vill jag naturligtvis stödja. Vi ska inte ge alkoholen ett större spelutrymme än den ska ha. Därför är det rätt att försöka gå längre, att nyttja alla möjligheter att minimera utrymmet för alkoholreklamen. I reservation 2 av Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna föreslår vi att reklam ska vara tillåten endast i så kallade periodiska skrifter som handlar om mat och dryck. Jag noterar också att igen väljer vänsterkartellen att inte ta strid om EU:s alkoholpolitik. Har regeringen sagt något gäller det att inte vara för högljudd. Vi har sett det i fråga om införselkvoterna, och vi ser det nu när det gäller alkoholreklamen. I reservation 3 av Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna, som jag yrkar bifall till, begär vi att man ska verka för att medlemsstaterna ska ges möjlighet att nationellt fastställa vilka begränsningar avseende reklam som ska gälla för alkoholprodukter. Det handlar alltså om ett åternationaliserande av villkoren för alkoholreklam. Vänsterkartellen för ett resonemang i betänkandet om att man i stället gemensamt i EU ska komma överens om att alkoholreklam ska regleras. Det är inte fel att komma överens tillsammans, men varför inte gå oppositionens förslag till mötes och verka för ett åternationaliserande på detta område, helt enkelt för ett större egetbestämmande i respektive land? Det är en fråga som rimligen borde få ett svar i dagens debatt.

Fru talman! Trenden mot en ökad alkoholkonsumtion har vi levt med under en lång period. Åtgärderna för att bryta den trenden har varit, och är, helt otillräckliga. Sveriges traditionella alkoholpolitik är under hård press. Centerpartiet vänder sig starkt emot uppfattningar att den traditionella alkoholpolitiken med höga priser och försäljningsmonopol ska skrotas bara för att den inte räcker ända fram. Däremot behöver alkoholpolitiken breddas. Det behövs nya instrument, och framför allt så behövs människors engagemang. För det första krävs det en mobilisering av medborgarnas engagemang för varandra och sig själva. För det andra ska vi slå vakt om den traditionella alkoholpolitiken med en restriktiv alkoholpolitisk syn där vi behåller de nationella instrumenten. För det tredje bör vi verka för ett aktivare och offensivare arbete i EU med höjda minimiskatter, begränsningar i de orimliga införselreglerna med mera. Alkoholen är ett stort folkhälsohot och ska betraktas och hanteras därefter. Begränsningar av marknadsföringen av alkoholdrycker är naturligtvis ett viktigt alkoholpolitiskt instrument, vilket också utskottet tydligt framhåller. De försök som nu görs för att begränsa alkoholreklamen, efter domen i det så kallade Gourmetmålet, är åtminstone något. Effektiviteten kan diskuteras, men de föreslagna åtgärderna i propositionen har Centerpartiets stöd. Vi vill dock på några punkter gå längre. Jag och Centerpartiet ställer oss bakom Folkpartiets förslag i reservation nr 2, om att man ska tillåta reklam endast i periodiska skrifter om mat och dryck, det vill säga i tidningar som Gourmet. Det går att göra invändningar, men man kan också visa att vi markerar att detta är ett område där vi tar de steg som vi anser oss behöva ta och att vi tar diskussionerna i de situationer där det kan uppstå behov av det. Fru talman! Egentligen vore det enda rimliga att förbjuda all alkoholreklam. För dagen kan vi, menar jag, jobba på två fronter. För det första kan vi arbeta internationellt - genom nordiskt och annat samarbete för att bilda allianser - inom EU. För det andra: För att Sverige ska kunna fatta egna beslut kan tobaksreklam förbjudas av folkhälsoskäl. Även alkoholreklam borde kunna förbjudas av folkhälsoskäl. Centerpartiet anser, och det har vi föreslagit i en motion - vilket framgår av reservation nr 3 - att regeringen inom EU bör verka för att medlemsstaterna ges möjligheter att nationellt fastställa vilka begränsningar för marknadsföring av alkoholprodukter som ska gälla. Som jag sade: Medlemsländerna har i dag rätt att förbjuda tobaksreklam av folkhälsoskäl. Det vore rimligt med motsvarande möjligheter avseende alkoholreklam. Utskottsmajoriteten visar förståelse för Centerpartiets förslag och krav, men man orkar inte mer. Begränsningar av marknadsföring av alkohol ska ske genom gemensamhetsstrategiarbetet på alkoholområdet, skriver man. Jag menar att det ena på något sätt inte behöver utesluta det andra. Majoritetslinjen innebär att det inte kommer att hända särskilt mycket. Risken är att det blir mycket prat, men lite verkstad. Jag är mycket förvånad över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet backar upp den socialdemokratiska linjen. Jag hade förväntat mig stöd i ett tufft och offensivt arbete i EU, samtidigt som vi ökar riksdagens befogenheter. Det är vad Centerpartiet förordar. Fru talman! Centerpartiet står alltså bakom reservation nr 2, men för egen del nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 3.

Fru talman! Det vore fel att medge att det inte finns problem när det gäller alkoholpolitiken. Jag tycker att Erik Ullenhag har beskrivit en del av dem. Vi ser en ökad konsumtion relaterad dels till en del omvärldsförändringar, dels till det som följer av medlemskap i Europeiska unionen, öppnare gränser, och så vidare. Det är en tid av nya utmaningar för alkoholpolitiken. Vi behöver möta dem delvis med nya verktyg men också med fasta värderingar och mål. Vi ska stå fast vid målsättningen att ha en alkoholpolitik som innebär att somliga av oss, en majoritet av oss, får ålägga oss vissa restriktioner av omsorg om och solidaritet med andra grupper. Det kommer förstås alltid i sådana här diskussioner finnas de som tycker att det här inte är något stort problem. Man väljer, som det har visat sig i den här debatten, att främst företräda producentintressen eller företräda den egna friheten att oavsett konsekvenser för andra fritt få konsumera alkohol. Men det är, och det ska visa sig i den här debatten, tycker jag, ett extremt tydligt fall där det handlar om vilka värderingar vi vill se styra alkoholpolitiken. Jag tycker faktiskt att det är glädjande att när vi utsätts för det tryck som finns utifrån och för omvärldsförändringar visar det sig med det här förslaget att en klar, tydlig riksdagsmajoritet är beredd att möta nya omvärldsfaktorer med nya verktyg och att det finns en bred enighet kring dem. Utskottet ställer sig i dag bakom regeringens förslag att förbudet mot att i marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter skildra barn och ungdomar förtydligas, att det uttryckligen anges att förbudet avser barn och ungdomar som inte fyllt 25 år. Utskottet ställer sig också bakom att det i lagtexten i större utsträckning än vad som är fallet i dag klargörs vad som anses måttfullt vid marknadsföring av alkoholdrycker som innehåller högst 15 volymprocent alkohol. Vidare ställer sig utskottet bakom införandet av ett begränsat förbud mot användning av vissa kännetecken i kommersiella annonser till konsumenter vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker, för att därigenom minska möjligheterna att göra indirekt reklam. Utskottet ställer sig också bakom att det införs krav på texter som informerar om alkoholens skadeverkningar vid marknadsföring. Det är starka verktyg för att möta det som är ett starkt producentintresse som strävar efter allt större marknader. Detta är inte vilken bransch som helst. Detta är inte vilken vara som helst. Den har starka sociala konsekvenser. Det är väl dokumenterat. Det är inte utan anledning som annonsörerna faktiskt gör reklam. Det är kamp om marknadsandelar, men det är också kamp för att öka den totala efterfrågan på alkohol. Det är också så att reklamen tydligt får konsekvenser för just de grupper som politiken säger sig vilja värna om. Det är tydligt att mycket av reklamen riktas just mot ungdomar. Det är väl dokumenterat. Det är väl dokumenterat att det är högriskgruppen och storkonsumenterna som genom reklam får stimulans att påbörja eller öka sin konsumtion. Då är ju valet så tydligt. Det handlar om restriktioner för några av oss och solidaritet med de utsatta grupperna. Låt mig säga att jag tycker att det är skönt att det finns något område kvar där Moderaterna vågar visa sitt sanna jag. Man försöker ju skapa en bild av sig själv som ett parti som tar social hänsyn. Men här gäller fortfarande marknadsliberalism och oförbehållsamt producentintresse. Alkoholpolitiken blir bara en fråga om tillräcklig information. Cristina Husmark Pehrsson valde att debattera nästan allting utom just reklamförbudet på alkoholpolitikens område. Jag tycker att det är rätt bra, för den försiktiga linje som präglar Moderaterna på så många andra områden i dag hade ju kunnat innebära att man här bara hade pratat om tekniska invändningar. Nu visar man tydligheten i alkoholpolitiken. Man visar att det finns ett tydligt vägval mellan dem som tycker att politiken ska ha ett socialt ansvarstagande som mål och riktlinje eller dem som tycker att detta är en individualistisk fråga som marknaden ska avgöra. Man visar här att nejet inte bara är en teknisk fråga. Det är nej till alkoholskatter som begränsar efterfrågan, det är nej till försäljningsmonopol som begränsar tillgänglighet och det är som en konsekvens av detta också nej till åtgärder som begränsar producenternas rätt att marknadsföra sina produkter. Jag tycker att det som kanske är något av det mest tydliga och cyniska är när man i sin reservation säger att vi i stället för de här åtgärderna ska inrikta oss på attitydpåverkan, information till ungdomar i tidiga år och inte minst till föräldrar. Men samtidigt vill man frigöra ekonomiska resurser som är mångdubbelt större än de som finns på den offentliga sidan till den informationen för att påverka just dessa grupper, för att just skapa en annan bild av alkoholen. Och i sitt eget budgetalternativ har man inte en enda extrakrona till denna verksamhet. Det är moderat politik när den kanske är som mest tydlig. Men jag tycker att det är glädjande att det finns en tydlig majoritet för en socialt ansvarstagande alkoholpolitik. Det tycker jag är bra. Det finns vissa partier väl företrädda här - Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna - som föreslår andra åtgärder som i grund och botten grundar sig på den socialt medvetna politiken men som vill gå något längre. Vi har från majoritetens sida valt att avslå dem, därför att vi tror inte riktigt på förslagen. En begränsning av reklamen till vissa tidskrifter innebär uppenbara svårigheter med avgränsningar och gör kanske också att man kommer att få mycket mer av rättslig prövning av reglerna än om man har en tydlig linje där inte varje fall behöver prövas i domstol. Vidare säger man att det är defensivt att inte vilja eftersträva nationella regler när det gäller alkoholreklam. Man säger att det är omöjligt att uppnå gemensamhetsstrategier. Jag tror att det är precis tvärtom. Det vi gör i dag visar faktiskt att det finns ett visst nationellt utrymme att göra saker. Men de beslut som har fattats och de stämningslägen som finns i flera av EU-medlemsstaterna visar att det också är möjligt att göra saker på gemensamhetsnivå. Varför ska vi i den värld vi lever i, med allt det gränsöverskridande tryck som finns inom exempelvis marknadsföring och reklam, nöja oss med att försöka skapa nationella regler när vi kan sätta upp en annan dagordning? Det kan inte uppfattas som något försök att begränsa och skapa handelshinder eller vad det nu månde vara, utan det visar tydligt att vi är beredda att jobba med hälsofrågan på övernationell nivå. Mot bakgrund av detta, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag är förvånad över att Martin Nilsson inte kan se två sidor på myntet. Det är ett viktigt arbete som Sverige har framför sig i gemenskapshetsstrategiarbetet. Vi från Centerpartiet säger inte på något sätt att det är omöjligt. Vi säger att det är både nödvändigt och möjligt, men Martin Nilsson borde ha insikten att det kommer att ta tid. Den tiden har inte vi när vi ser hur situationen är med en ökande alkoholkonsumtion, ökade skadeverkningar. Då måste man jobba på flera fronter. Det är vår uppfattning. Det ena utesluter enligt vår uppfattning inte alls det andra. Det första är att arbeta så fort det går i gemenskapshetsstrategisammanhang. Det andra är att se till att vi kan på verka så mycket som möjligt på nationell nivå. Då förvånar det mig att majoriteten inte kan ställa upp på att Sverige aktivt och offensivt ska driva linjen att vi själva fullt ut ska kunna på verka när det gäller frågan om alkoholreklam, med hänvisning till tobaksreklam. Jag kommer väl ihåg de samtal vi förde när Gourmetbeslutet kom. Vi var med rätta gemensamt upprörda över att vi inte får besluta om det själva. Då förvånar det mig att vi inte kan få en uppslutning kring reservation 3. Det skulle kosta väldigt lite av generositet att tillmötesgå den linjen. Min fråga är: Vad är det för skillnad mellan alkoholreklam och tobaksreklam? Varför duger det inte att jobba på dubbla fronter?

Herr talman! Vi delar i mångt och mycket synen att det är viktigt att försöka begränsa alkoholreklam. Där finns ingen skiljelinje mellan oss. Vi hade gärna sett att det hade funnits möjlighet att nationellt göra det. Nu finns inte den möjligheten rakt av. Det vi gör i dag visar att det finns ett betydande utrymme att införa en reglering av alkoholreklamen, men det finns inte riktigt så långtgående möjligheter som vi hade velat. Då måste vi fundera på vilken den bästa strategin är. Vad skulle vi kunna göra för att få det utrymme vi skulle vilja ha? Då inställer sig frågan, som också Kenneth Johansson ställer sig: Finns det något slags motsättning mellan att driva att nationalstaterna var för sig ska få ha en särreglering och att vi ska jobba i enlighet med gemensamhetsstrategin? Jag tycker att det inte borde vara så. Nu är det kanske inte mig Kenneth Johansson behöver övertyga. Det kanske är andra länder som har vissa invändningar mot detta och som kanske ser försöken att göra sådana nationella regler som ett sätt att begränsa den inre marknaden. Jag gillar inte det synsättet. Jag tycker inte att det är det ideala sättet att betrakta alkohol. Vi driver stenhårt att alkohol är en folkhälsofråga. Det är ingen vara vilken som helst. Därom är de flesta partier här överens. Vi behöver inte övertyga oss själva, utan det är andra länder. Då är det glädjande att se att det finns många andra länder som faktiskt är med på detta tåg men som för bara något år sedan tyckte ungefär som Moderaterna gör i denna kammare, att det där får marknaden lösa. Nu är de med på att införa en lagstiftning för en reglering av detta. För att undvika att få en diskussion om att det här är ett försök att skydda marknaden, störa den inre marknaden eller något sådant är det viktigt att vi faktiskt har ett folkhälsoperspektiv och försöker jobba med det gemensamt. Jag tycker också att det är bra med det vi gör i dag när vi förbjuder indirekt reklam. Vi visar att det här inte är ett sätt att försöka stödja svensk ölproduktion på franska vinproducenters bekostnad. Det måste också vara linjen när vi jobbar internationellt att hitta en modell där vi kan vara överens och där vi gemensamt driver gemensamma regler.

Herr talman! Martin Nilsson säger att han gärna hade sett att besluten kan tas nationellt. Där är vi överens. För det andra säger Martin Nilsson att det inte finns några motsättningar. Där är vi också överens. Men sedan drar Martin Nilsson och majoriteten en slutsats som är en logisk kullerbytta och där i alla fall inte jag hänger med. Om man har den uppfattning som vi är överens om - de två första delarna - borde slutsatsen vara att jobba på två fronter. För mig är det ganska självklart att använda ett brett batteri av åtgärder, jobba internationellt med också för att lösa frågor nationellt. Det gör vi inom miljöpolitiken och inom andra områden. Det handlar om att ta för sig lite grann i ett internationellt sammanhang, inte bara bocka och buga och läsa kommatecken utan ta för sig och vara offensivare. Jag tror att det faktiskt skulle både leda till respekt och ha en pådrivande verkan i det internationella arbetet. Men om det nu är så att vi inte får ett stöd för att Sverige ska driva att vi själva får besluta i alkoholfrågan, är min fråga hur Martin Nilsson bedömer den andra linjen, att i gemenskapshetsstrategiarbetet komma fram. Hur många år kommer det att ta för att vi ska komma dit som jag hoppas vi är överens om - att få bort så mycket av den eländiga alkoholreklamen som det går?

Herr talman! På en sådan fråga kan man förstås aldrig ge ett svar, eftersom det står utanför ens egen makt. Det gäller också om man skulle ha en nationell reglering av frågan. Det finns två skäl. Det är att försöka undvika att denna fråga uppfattas som en begränsning av den inre marknaden och i stället visa på att det faktiskt är folkhälsoskäl som styr. Det andra är förstås effektivitetsskäl. Mediekonsumtion blir mer och mer gränsöverskridande. Därav följer också att det också blir viktigare att ha gemensamma regler på området. Skulle man åstadkomma ett läge där det går att få nationella regler utan att det för den skull uppfattas som en begränsning och det finns ett brett stöd för det, kommer jag inte att motsätta mig det. Men det vi nu diskuterar är: Vad är förstahandsstrategin? Jag och vi socialdemokrater tycker att förstahandsstrategin måste vara att jobba med gemensamma regler. Jag vill lite vända mig mot den beskrivning som Kenneth Johansson med flera ger i den här debatten, att regeringen skulle vara passiv i den här frågan. Jag tror att det är precis tvärtom. Det räcker med att se på det nordiska initiativet. Det räcker med att se på frågans dignitet i samband med EU-ordförandeskapet. Vi har lyft denna fråga. Vi jobbar intensivt med denna fråga. Det finns ett långsiktigt opinionsarbete, men det vinner man inte över en natt. Nu ska vi jobba så mycket som möjligt med de restriktioner och möjligheter som vi har att jobba med nationellt. Sedan ska vi också långsiktigt ta hem de vinster som det medför. Jag tycker att man ser, när man tittar på den franska debatten om alkoholreklam, att det sker förändringar av opinion och värderingar. Det är inte längre en isolerad svensk företeelse. Fler och fler ser sambandet mellan alkoholreklam, totalkonsumtion och de skador som finns i samhället. Det kommer vi att ha nytta av. Jag tror att vi kommer att se tydliga resultat inom en inte alltför avlägsen framtid.

Herr talman! Martin har tydligen inte läst Moderaternas budget. Då kan jag i alla fall lugna dig med att vi har 40 miljoner kronor mer än regeringen, för vi vill inte satsa pengarna på centrala informationskampanjer här i Stockholm. Vi vill lägga våra pengar på lokala, regionala satsningar för information. Vi vill satsa dem på skolhälsovården, på mödravårdscentraler och vårdcentraler. Det är där vi kan informera och det är där vi kan fånga upp dem som är i riskzonen. Vi ser nämligen problem i den här frågan. Vi har också hela tiden sagt att reklamen inte ska vända sig till ungdomar. Martin Nilsson säger att vi inte visar omtanke, solidaritet utan är cyniska. Jag undrar vad han i så fall säger till Anitra Steen som säger att dagens alkoholpolitik inte längre är aktuell, att dagens alkoholpolitik som verktyg har spelat ut sin roll. Det sade hon i P1 i lördags. Vad säger Martin Nilsson till kommunstyrelsen i Malmö som i ett yttrande till Socialdepartementet, med tanke på den nationella handlingsplanen, säger att sänkta priser och fler butiker kanske i form av systemhörnor i livsmedelsaffärerna skulle vara ett alternativ? Problemet är att de ser att man för in otroligt mycket sprit över gränserna därför att det är billigare utomlands. Man köper tre och betalar för två. Lastbilarna stannar inte vid bron och inväntar en eventuell diskussion om vad som händer ute i Europa, om vi ska hitta på några nya införselregler. De stannar inte där. Vi är oroade över alkoholkonsumtionen hos ungdomar. Vad gör Martin Nilsson åt detta i väntan på att eventuellt förändra införselreglerna?

Herr talman! Jag ska försöka svara på frågorna. Låt mig först säga att den moderata satsningen är att flytta 40 miljoner kronor från ett konto i statens budget till ett annat konto i statens budget. De som tror att det är ett effektivt verktyg mot åtskilliga hundratals miljoner kronor i reklamkostnader för alkohol tror fel. Det är bara att konstatera det. Jag är helt övertygad om att Cristina Husmark Pehrsson också vet det. Jag har aldrig sett att Anitra Steen motsätter sig ett förbud mot alkoholreklam. Jag vet att det finns en diskussion, och jag tycker att den diskussionen är bra, om hur vi ska möta de höjda införselkvoterna. Jag tycker att det finns anledning att återkomma till det, och det signalerar också regeringen i sin proposition. Men jag måste få ställa en fråga. Cristina Husmark Pehrsson säger i sitt inledningsanförande att vi ska ta speciell hänsyn till storkonsumenter och högriskgrupper och att vi ska satsa på ungdomar. Om det nu är så, och det finns ju så tydligt belagt i forskning efter forskning, att ungdomar är de som är mest påverkbara när det gäller alkoholreklam, om det finns så tydligt belagt att producenterna också riktar sin reklam just till de här grupperna och om det finns så tydligt belagt att högkonsumenter och missbrukare löper större risk för återfall och ökande konsumtion vid stimulering i form av till exempel reklam, varför påverkar inte det moderat politik? Ni säger att detta är riskgrupper, att ni ser dem och att ni vill göra något åt det. Till det avsätter ni 40 miljoner kronor som ni flyttar från ett annat konto, men ni vill inte göra någonting åt alkoholreklamen. Cristina Husmark Pehrsson får ursäkta, men jag tycker att det är tomma ord på gränsen till cynism.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga tillbaka. Annonsen ska få vara 2 100 spaltmillimeter, Martin Nilsson. Kommer då 1 500 spaltmillimeter att innebära en ännu mindre alkoholkonsumtion? Vi har hela tiden sagt att reklam inte får vända sig till ungdomar. Det har vi sagt tidigare, och det säger vi nu. Vi vill göra ett frivilligt försök först, sedan kan lagstiftningen komma om inte detta åtlyds. När det gäller reklamen påstår jag att Socialdemokraterna och regeringen hycklar. Det är dubbelmoral när man satsar på ett statligt monopol som Vin & Sprit. Staten är ägare till detta bolag som annonserar i utlandet. Det är dubbelmoral och svek. Under 2003 sålde man 19,7 miljoner lådor Bacardi, 18,7 miljoner lådor Smirnoff, 8,1 miljoner lådor Absolut och 7,1 miljoner lådor Johnnie Walker. Detta säljer ni utomlands med en förödande, dödande reklam för att Vin & Sprit ska hysta in en massa pengar som ni ska använda till att subventionera annan verksamhet i staten. Kommer Martin Nilsson att nu lägga fram ett förslag om att försälja statens Vin & Sprit eller förbjuda att Vin & Sprit har någon reklam utomlands? Ni kan ju inte fortsätta att ha en förödande reklam utomlands för att få folk att dricka sprit samtidigt som ni förbjuder detta här hemma i Sverige.

Herr talman! Om det hade varit så att Vin & Sprit som ett privat företag hade gjort mindre reklam eller mindre aggressiv reklam och om det hade varit så att avsaknaden av Vin & Sprits reklam hade inneburit att andra aktörer inte hade tagit över det utrymmet hade jag tyckt det. Jag tycker att Vin & Sprit ska verka enligt våra regler här. Jag är beredd att verka för hårdare regler i andra länder och i EU-sammanhang. Men det är klart att Vin & Sprit som företag har att verka enligt respektive lands regler. Därtill kan man ju lägga att Vin & Sprit har hårdare etiska regler när det gäller marknadsföring än nästan något annat företag i alkoholbranschen. Men det är inte riktigt det den här debatten handlar om. Jag måste ändå säga det. Den här debatten handlar om regeringens förslag huruvida riksdagen ska besluta om att införa ett lagstiftat förbud mot alkoholreklam i periodiska skrifter. Detta säger Moderaterna och Cristina Husmark Pehrsson nej till. Sedan säger man att vi kan göra en frivillig överenskommelse. Det skulle bli en frivillig överenskommelse som inte har någon sanktionsmöjlighet, som inte ger någon möjlighet att komma till rätta med dem som träder över den. Ni säger att ni är emot reklam till ungdomar. Och storkonsumenterna då? När vi säger att vi ska bry oss om dem som är särskilt utsatta, de som är på gränsen till missbruk och de som är i missbruk är tystnaden total. Då har ni inget svar. Ni pratar om en frivillig överenskommelse där ni vill stoppa reklam riktad mot ungdomar, men verkligheten är ju den att ni vill ha väldigt mycket lösare regler när det gäller alkoholreklam. Det leder till ökat missbruk. Därigenom skiljer sig inte er politik på detta område från någon annan del av alkoholpolitiken, och det gör politiken så tydlig.

Herr talman! Ibland i politiken brukar man tala om regnbågskoalitioner av olika partier som bildar majoritet eller regering. I EU-frågan är Socialdemokraterna ett regnbågsparti i sig. Det finns de som gillar EU-samarbetet. De är några stycken. Det finns de som gillar EU-samarbetet lite grann men säger nej till euron. Sedan finns det här gänget som vill lämna EU helt och hållet. Det är ganska kul att följa detta som opposition, men när man ser det praktiska resultatet av detta med en regering som är förlamad av att man har alldeles för många olika åsikter inom partiet blir man mer bekymrad. Faktum är att den socialdemokratiska regeringen är alldeles handlingsförlamad på EU-nivå när det gäller att driva ståndpunkter som är viktiga för människor och som handlar om viktiga svenska intressen. Här är det tydligt. Martin Nilsson och jag är överens om att vi inte ska ha alkoholreklam. Det skulle vi vilja förbjuda. Sedan har det kommit en EG-dom som säger att den inre marknaden gör att vi inte får förbjuda den, den så kallade Gourmetdomen. Då är frågan: Vad gör vi nu? Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna föreslår att vi försöker övertyga de andra länderna om att det ska vara tillåtet att förbjuda alkoholreklam om man gör det av folkhälsoskäl. Då säger Martin Nilsson här i talarstolen att han tycker att det verkar bra, men han tror inte att det går. Han vill ta ett steg direkt från att det är förbjudet att förbjuda alkoholreklam till att övertyga de andra 24 medlemsstaterna om att det ska vara förbjudet med alkoholreklam över huvud taget. Då hoppar man över steget där man nationellt kunde försöka göra någonting. Sedan säger Martin Nilsson så här: Om det går att få nationella regler kommer jag inte motsätta mig det. Ni kan väl i alla fall försöka pröva detta. Ni har en väldig massa ministrar. Ni byter ut dem var och varannan dag. Skicka ned någon av dem till Bryssel! Stöd vår reservation! Säg från riksdagen i dag att de ska åka ned till Bryssel och försöka ge oss detta verktyg för att kunna förbjuda alkoholreklamen och därmed begränsa alkoholskadorna!

Herr talman! Jag vet inte hur stora stenar som Erik Ullenhag skulle behöva kasta i sitt glashus. Regnbågskoalition sade han. Jag vet inte. Jag noterar med intresse att den så kallade alliansen, trots att de uppenbarligen har olika uppfattning när det gäller alkoholpolitiken, inte begär repliker på varandra för att diskutera den. Jag noterar att Erik Ullenhag inte med säkerhet kommer att kunna säga att den linje han företräder blir den som en eventuell, Gud förbjude, borgerlig regeringen skulle föra i denna fråga. Du har en och annan hemläxa att prata med Cristina Husmark Pehrsson om när det gäller alkoholpolitik. Sedan är då frågan om man ska jobba för nationella regler eller för gemensamhetsregler. Jag har tidigare i mitt inlägg försökt peka på att det finns vissa fördelar, effektivitetsskäl, med att ha en gemensamhetsrättslig lagstiftning på området. Jag tror inte att den gemensamhetsrättsliga lagstiftningen kommer att vara så långtgående som vi önskar i Sverige. I det avseendet har Erik Ullenhag helt rätt. Det kommer inte att bli så att det vi vill kommer vara exakt den lagstiftning som finns. Men jag tror att det finns möjlighet att göra stora framsteg kombinerat med det vi är på väg att göra i dag. Det skulle ge ett betydande utrymme att ha en nationell lagstiftning. Jag vet inte om jag har lyckats, men jag har försökt uttrycka att det som jag är lite rädd för är att vår diskussion om alkoholreklam kommer att uppfattas som ett sätt att begränsa den inre marknaden och som att vi försöker gynna inhemska producenter i stället för att göra det som vi faktiskt vill, det vill säga ta hänsyn till folkhälsan. Jag tycker därför att förstahandslinjen bör vara en gemensamhetsstrategi. Finns det sedan något annat utrymme är det bra, och då kan vi jobba enligt det, men det känns som att denna strategi är den mest framkomliga.

Herr talman! Martin Nilsson kan lämna Moderaterna och vad som sker i den borgerliga regeringen till alliansen. Jag kan konstatera att det var på den tiden då Folkpartiet styrde Socialdepartementet som det på allvar med Moderaterna i regeringen fanns ett socialt patos för riktigt utsatta grupper. Detta har sedan försämrats när Socialdemokraterna har återkommit i regeringsställning vad gäller lagen om stöd och service till funktionshindrade och så vidare. Problemet, Martin Nilsson, är att ni sitter i regeringsställning. Det är alltid bekvämt att säga att det riskerar att bli värre eller att skylla på oppositionen. Ni sitter i regeringen, du är folkvald och har möjlighet att styra. Du kan säga till socialdemokratiska ministrar vad de ska göra i Bryssel. Men det visas en oerhörd passivitet. Jag skulle ju likt Martin Nilsson hoppas på att det vore realistiskt att svenska företrädare åkte till Bryssel och övertygade 24 medlemsstater om att vi ska förbjuda alkoholreklam. Tyvärr, Martin Nilsson, tror jag inte att det är realistiskt i dag, men du kan gärna ge mig ett besked om när det blir leverans på det förhandlingsmandatet. Om det är så att du delar min skepsis mot att vi kommer att övertyga 24 andra medlemsstater, vore det rimligt att skicka förhandlingsmandat med ministrarna att för det första försöka få gemensamma regler om förbud mot alkoholreklam och för det andra, om det inte går, i alla fall se till att EG-regelverket tillåter att en enskild medlemsstat får förbjuda alkoholreklam. Den här häpnadsväckande handlingsförlamningen kommer återigen fram när Martin Nilsson säger: Om ett sådant förhandlingsläge öppnar sig, motsätter jag mig inte det. Ja, men det är ju ett samarbete mellan ett antal länder som sitter där och som ska förhandla. För att förhandlingsläget ska öppna sig måste någon öppna upp det. Då måste den svenska representanten, ministern eller ett antal tjänstemän åka ned dit och säga: Vi har ett förslag. Vad säger ni om det? Det är inte så att de länder som tycker att alkoholreklam ska vara fri kommer att föreslå det åt Martin Nilsson eller hans parti. Nej, det känns lite grann som det ibland gör i den här kammaren, att Martin Nilsson representerar utskottet för att leverera det som regeringen har bestämt men inte riktigt tror på det själv. Jag tror att också du, Martin Nilsson, skulle tycka att det vore bra ifall vi i Sverige hade möjlighet att ensidigt förbjuda alkoholreklam.

Herr talman! Att jag ska överlämna vad som sker i en borgerlig regering till alliansen må väl vara hänt. Det är kanske så att väljarna ställer större krav på besked om vilken sorts alkoholpolitik som den så kallade alliansen skulle bedriva. Men jag lämnar det därhän. Man får redovisa det för väljarna. Vad en gemensam sådan strategi och politik innebär är kanske ett lämpligt tema för nästa alkoholpolitiska debatt i denna kammare, så att vi vet vad som gäller på det området. Om det läget uppkommer, säger Erik Ullenhag. Ja, i den bemärkelsen att det läget uppkommer att det är möjligt att göra. Jag sade tidigare, och jag tror att det är uppenbart för alla och envar som har följt den publika debatten om alkoholpolitik och EU, att den svenska regeringen faktiskt driver denna fråga. Vi försöker bygga allianser, och vi driver frågan tillsammans med andra. Om vi låter det vara hänt om detta är nationell reglering eller en gemensamhetsrättslig reglering tror jag att vi vill det som står till buds. Men det som vi ändå uttrycker i utskottsbetänkandet är att vi tror att det är lättare och effektivare att faktiskt nå gemensamhetsrättsliga framsteg, kanske inte så långt som Erik Ullenhag eller jag skulle önska, men det ger ändå en möjlighet därför att det inte väcker debatten om alkoholpolitik som protektionism, som försök att begränsa den inre marknaden, utan framställer alkoholen som det som den faktiskt är, en folkhälsopolitisk uppgift. Det är möjligt att man kan nå några små framsteg med nationella regleringar, men vi får inte bortse från att vi har ett gemensamt intresse av att driva alkoholpolitiken som en folkhälsofråga även på EU-nivå. Vi påverkas ju varje dag av den i form av alkoholskatter, införselregler och så vidare. Det måste alltså vara huvudspåret i EU-frågan att faktiskt nå fram på gemensamhetsrättsliga vägar.

Herr talman! Också jag vill återkomma till frågan vad vi kan göra i EU. Flera av partierna är ju eniga om en restriktiv alkoholpolitik, bland annat Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. Vi kan glädja oss åt att vi i betänkandet har formulerat ett antal begränsande förslag, som gör att vi skulle kunna tala om att vi fortfarande försöker att vidmakthålla en nationell politik angående alkoholreklam. Teoretiskt finns risken att man även mot detta skulle kunna ha invändningar om att det i någon mån skulle vara begränsande för den inre marknaden och skulle väcka anstöt och kanske i värsta fall föranleda någon reprimand från EG-domstolen - vad vet jag? Men varför inte försöka gå fram med alla möjliga olika grepp, inte minst mot talet om att vi skulle vilja begränsa så att vi får ett nationellt bestämmande över alkoholreklamen? Det faktiska läget i betänkandet är att Socialdemokraterna har avvisat den strategin. Ni har sagt nej till reservationen om detta. Ni talar enbart om att man ska medverka i det så kallade gemenskapsarbetet för att komma fram till gemensamma överenskommelser om alkoholreklamen. Och visst är det angeläget, inte minst med tanke på nya medier som inte hindras av några nationsgränser. Argumenten för att ytterligare begränsa och få ett nationellt självbestämmande över det här finns ju. Snus får inte saluföras. Vad är det för en fri marknad? Vi har också en nationell rådighet över tobaksreklamen. EU lägger alltså inte en viss mall över alla länder att följas av alla länder utan det har faktiskt dykt upp krav som biträtts och som innebär att man kan göra på lite olika sätt. Man behandlar snuset i en ordning, och vi behandlar tobaksreklamen i en annan ordning. Det förekommer avvikelser länderna emellan, och varför skulle det inte också kunna vara en flora av olika insatser i olika länder vad gäller alkoholreklamen?

Herr talman! Nu låter det som att vi är mer oeniga än vad vi är. Vi har det gemensamt att vi alla vill begränsa alkoholreklamen genom lagstiftning. Sedan kan vi diskutera vilka medel vi använder för att nå dit. Men eftersom frågan nu återkommer i olika former från Kenneth Johansson, Erik Ullenhag och Ulrik Lindgren måste jag ställa en fråga till Ulrik Lindgren. Om man nu sätter ihop den här mixen och vet hur diskussionen i Europa har gått i drogfrågor kontra vår svenska linje och sätter ihop den diskussion som Ulrik Lindgrens parti står för, att man ska ensidigt begränsa införselreglerna och därtill ska jobba för nationellt reglerade alkoholreklambestämmelser, ser inte också Ulrik Lindgren någonstans en fara för att vi får en debatt om att andra länder, rätt eller fel, misstänkliggör detta som någon form av nationell protektionism eller någon vilja att begränsa den inre marknaden, trots att det faktiskt handlar om en folkhälsodebatt? Jag skulle inte ha något emot en möjlighet till nationellt reglerade alkoholreklambestämmelser, men jag måste säga att om jag ska ta fajten vill jag göra det tydligt att den faktiskt handlar om folkhälsoskäl. Om det då finns andra som skulle misstänkliggöra eller missta sig på våra syften, tycker jag faktiskt att det finns ett och annat skäl att försöka använda den strategi som gör att det blir uppenbart att det inte handlar om något försök att begränsa den inre marknaden utan om att sätta upp gemensamma folkhälsomål. Vi har ett gemensamt ansvar för social hälsa i Europa, och vi kan faktiskt göra vissa framsteg på det området, men jag tror som sagt inte att skillnaden är så stor som den framstår här just nu.

Herr talman! Gåtan varför det är så omöjligt att här gå med på den reservation som vi nu flera gånger i olika inlägg har hållit fram förblir olöst. Vi har fått behålla Systembolaget, och av allt att döma kommer vi att få behålla vår särordning med ett monopol på det området. Vi får också ha särregler för reklamen. Vi har alla en tro på att det här betänkandets förslag kommer att hålla även inför övriga EU-medlemsländer. Vi tror väl också att det här kommer att hålla i EG-domstolen. Annars skulle vi inte gå till beslut i dag. Varför inte då pröva maximalt också i övrigt våra möjligheter, exempelvis ett åternationaliserande av bestämmandet om alkoholreklamen? Det blir ännu gåtfullare när Martin Nilsson också klart uttalar att han egentligen inte har något emot ett nationellt bestämmande om alkoholreklamen och likväl förblir i ett nej till denna reservation. Han har inte heller i övrigt redovisat argument som pekar på att just den punkten skulle vara så väldigt störande för den inre marknaden att vi inte skulle kunna få igenom den i EU-sammanhang. Det finns en rad punkter här som också i så fall skulle kunna ifrågasättas: De går inte ihop med EG-rätt och så vidare, så därför kan vi inte ta dem. I övriga förslag i det här betänkandet tycker Martin Nilsson att vi så att säga ska köra. Vi ska stå på oss, vi ska kämpa på, vi är eniga, och det är så fint. Ja, visst är vi eniga i långa stycken. Varför skulle vi inte också då kunna ta detta steg med ett åternationaliserande av alkoholreklamen? Gåtan förblir olöst av Martin Nilsson, herr talman.

Herr talman! Jag får väl be Ulrik Lindgren och kammaren om ursäkt om det är så att jag i denna mån på sju repliker och ett huvudanförande inte har förmått tydliggöra min åsikt. Jag hoppas att den som läser detta får en något tydligare bild av den. Jag tycker att det var synd att Ulrik Lindgren inte tog chansen att svara på frågan om han inte ser en risk i den debatt som faktiskt finns i Europa när det gäller drogfrågor, och då specifikt alkoholfrågor, att detta kan komma att uppfattas som någonting annat än vad det är. Vårt gemensamma, primära mål borde vara att få upp folkhälsofrågorna i EU och att visa att alkohol inte är en handelsvara vilken som helst utan faktiskt en folkhälsofråga. Därom tror jag att vi är överens, och då blir ju debatten aningen animerad och kanske större än vad den skulle behöva vara. Jag tror att den stora konflikten i svensk alkoholpolitik kanske inte går mellan den nuvarande regeringen och delar av riksdagen utan på andra ledder. Där är diskussionen tydligare. Jag tror att vi gemensamt har ett intresse av att faktiskt värna folkhälsoperspektivet i alkoholpolitiken. Där finns det en bred majoritet, och det tycker jag är bra.

Herr talman! Vi är många som varit nöjda och stolta över svensk alkoholpolitik. Vi har varit stolta över att vi, trots motbokens avskaffande, haft en relativt låg och acceptabel alkoholkonsumtion i landet. Men vi har nog slagit oss till ro alltför mycket, för vi har inte lyckats få fram skälen till och syftet med höga skatter och reglerad tillgänglighet. Folkhälsa och barns rättighet att växa upp i en bra miljö är starka och viktiga argument som fortfarande inte är självklara för flera föräldrar, ungdomar, alkoholproducenter och försäljare. I dag finns ingen fungerande alkoholpolitik i Sverige. Det är ett slags gycklarnas marknad. Somliga vill sänka skatten rejält - andra bara lite. Många vill behålla Systembolaget, andra vill att alkohol ska säljas nästan överallt, och några få vill inte ha några regler alls. Vart är svensk alkoholpolitik på väg? Ska vi stå kvar vid våra folkhälsoargument och även fortsättningsvis avvisa försäljnings- och vinstargumenten, eller ska svensk alkoholpolitik reduceras till strängare lagar och vårdprogram? Herr talman! Vad har vi för redskap kvar som gör att barn och unga kan växa upp i bra miljöer, att festivaler och idrottsevenemang inte urartar i kaos och slagsmål och att inte unga flickor och pojkar utsätts för våld och kriminalitet? Jo, ett redskap är marknadsföring och reklam. Vi menar att alkohol inte ska betraktas som vilken vara som helst. Liksom för tobak, läkemedel och narkotika är en särlagstiftning nödvändig. Vi behöver klara och tydliga regler och förbud mot marknadsföring och reklam om alkohol som riktar sig till unga under 25 år. Herr talman! Moderaterna anser, till skillnad från bland annat Vänsterpartiet, att frivillighet och upplysning är en bättre metod för att få unga att avstå från att dricka stora mängder alkohol. Jag skulle i det här sammanhanget vilja citera ett litet stycke ur en tidskrift, Social Qrage, där ett par psykoterapeuter träffar unga och på ytan väl fungerande ungdomar som studerar eller går till sina jobb och sköter sina arbeten väl. Där står det att unga vuxna super kopiöst. Man säger så här: "För många av dem är krogen som ett vardagsrum. Man går dit för att slippa vara ensam och i umgänget ingår att dricka alkohol. Kopiösa mängder alkohol. Det kan handla om 10-15 öl per kväll, fyra-fem gånger i veckan." Svenskarna dricker mer än på länge. Konsumtionen har ökat med mer än 25 % sedan 1998, vilket betyder att varje vuxen person numera dricker motsvarande drygt tio liter ren sprit om året. Den ökningen gäller alla grupper, inte minst dem som befinner sig i gränslandet mellan ungdom och etablerat vuxenliv. Var finns ansvarstagandet? Hur fungerar frivilligt ansvar? Hur har krogarna tagit till sig upplysningen när de kan sälja öl till en person som redan druckit tio öl? I artikeln står också om att attityder till alkohol har förändrats dramatiskt de senaste åren. En ny bild av öl-, vin- och spritdrickande har lanserats i reklam, filmer, mode, tidningar och inte minst av Systembolaget. Reklam påverkar oss alla - självklart. Varorna presenteras och exponeras med ord och bilder som gör att jag blir intresserad av att välja ett visst märke framför ett annat. Vi riksdagspolitiker har ett ansvar att genom vår alkoholpolitik klart visa vad vi menar med en folkhälsoinriktad restriktiv alkoholpolitik. Herr talman! Vänsterpartiet yrkar i detta betänkande bifall till att marknadsföring inte ska göras till ungdomar under 25 år, att det ska finnas texter om alkoholens skadeverkningar vid marknadsföring i tidskrifter och att en dryck i marknadsföringen inte ska kunna förväxlas med en dryck som innehåller högre alkoholhalt. Svensk alkoholpolitik måste bli mer sammanhållen och inte vara det nät med stora hål och lappningar som vi har i dag. Sverige måste intensifiera och samordna alkoholpolitiken för att nå våra folkhälsomål och få den trovärdig på gemenskapsnivå. Det fungerar ju på tobaksområdet, så det borde även kunna fungera för drycker som innehåller alkohol om man bara vill.

Herr talman! Jag kan bara instämma med Gunilla Wahlén som sade att det är gycklarnas marknad. De som i så fall är ansvariga för gycklarnas marknad är ju bland annat ni, tillsammans med socialdemokrater och miljöpartister. Det är inte Moderaterna eller andra borgerliga. Jag kan bara konstatera i fråga om gycklarnas marknad att Gunilla Wahlén ställer frågor om vart vi är på väg, om det behövs strängare lagar och så vidare som om hon skulle ställa dem till någon ansvarig, men själv är Gunilla Wahlén ju ansvarig för den förda politiken. Dessutom pratar Gunilla Wahlén om marknadsföring, reklam och förbud. Då skulle jag vilja fråga: Vad säger då Vänsterpartiet och Gunilla Wahlén om den marknadsföring som statliga Vin & Sprit håller på med ute i världen? Är det överensstämmande med vänsterpartistisk politik att man gör en förkrossande reklam ute i världen och dessutom vinner stora priser för detta och att man saluför ordentligt? Hur kan man å ena sidan förbjuda reklam i Sverige men å andra sidan säga ja till Vin & Sprits förödande reklam ute i världen? Känner inte Vänsterpartiet något ansvar för alkoholkonsumtionen ute i världen?

Herr talman! Om det vore så enkelt att det bara var ett parti i ett land som kunde bestämma över alkoholkonsumtionen i Sverige och i världen skulle vi kanske inte ha någon gycklarnas marknad i Sverige. Men det är ju inte bara vi politiker, inte bara regeringen, inte bara EU och inte bara de olika borgerliga partierna som tycker olika i den här frågan. Det som hänt är att vi gått från en sammanhållen restriktiv alkoholpolitik, som lett till en mycket låg alkoholkonsumtion i Sverige, till en blandning av olika länders politik och regler. Detta gäller bland annat och inte minst Sverige beträffande inträdet i EU. Där finns regler som påverkar vår lagstiftning och förhindrar oss att ha en sammanhållen lagstiftning. Jag menar att det inte enbart är Sveriges regering eller Vänsterpartiet eller Miljöpartiet som ansvarar för den konsumtionsökning som sker i Sverige i dag. Det ansvaret delas av många aktörer, och vi i Sveriges riksdag kan dra vårt strå till stacken för att få en mer sammanhållen politik utifrån det läge vi i dag befinner oss i. Självklart tycker inte Vänsterpartiet och inte heller många andra partier i riksdagen att alkohol är en vara vilken som helst. Däremot finns det andra länder och andra regeringar som tycker det. Jag tycker inte att man ska marknadsföra och göra reklam vare sig för alkohol, narkotika, tobak eller för andra sådana varor. De ska särbehandlas.

Herr talman! Gunilla Wahlén nämnde inte med ett endaste ord det statliga monopolet Vin & Sprit. Då kan jag väl konstatera att eftersom man ska förbjuda Vin & Sprit kommer Gunilla Wahlén och Vänsterpartiet att här och nu säga till det statliga monopolet Vin & Sprit: Sluta göra reklam för er. Från och med i morgon tycker vi att ni ska sluta göra reklam. Är det så jag ska uppfatta Gunilla Wahlén? Jag skulle också vilja säga att jag förstår att Gunilla Wahlén vill rädda Systembolaget. Hur ska ni göra det? Nu kommer larmrapporter om att försäljningen återigen minskat med 16,1 %. Mest backar Dalarna, Värmland och Norrbotten, förutom Skåne där endast ungefär 30 % av konsumtionen säljs via Systembolaget. Hur ska ni göra? Vad är Vänsterpartiets recept för att rädda Systembolaget från konkurs?

Herr talman! Det har i Sverige varit ett övergripande instrument att ha ett statligt Systembolag som av folkhälsoskäl ska reglera tillgängligheten i landet - och jag hoppas att det förblir så. Det är målsättningen. Om man som jag har ett folkhälsoperspektiv på frågan handlar det om att behålla Systembolaget och försöka ändra inom andra områden, till exempel när det gäller införselkvoter och en mängd andra regler. Om vi tar bort Systembolagsmonopolet tar vi ju bort ytterligare ett verktyg för att få en ansvarsfull alkoholpolitik i Sverige. Det är det instrument vi har för en reglerad försäljning och kontroll av vem som köper alkohol, på ett helt annat sätt än vad man skulle ha ute i butikerna.

Herr talman! Vad jag kunde höra avstod Gunilla Wahlén från att kommentera och ha någon uppfattning om det som hittills varit det stora diskussionsämnet i debatten. Det handlar om huruvida man ska jobba på flera fronter, att jobba i gemenskapsstrategiarbetet och därutöver jobba för att Sverige i EU ges tillåtelse att fatta egna beslut när det gäller alkoholreklam. Detta har utförligt utvecklats i reservation 3. Så för tids vinnande och för protokollets skull tycker jag att det är på sin plats att få ett svar på frågan varför Vänsterpartiet har en sådan övertro på att det är i EU som man löser alla problem och så totalt sågar nationalstatens betydelse i detta sammanhang.

Herr talman! Det är viktigt och bra att vi fått detta betänkande där vi gör vad vi kan för att reglera reklamen för alkohol i Sverige. Det är viktigt att det kommer fram så fort som möjligt, för det var ju det vi ville. Vi tycker att det också är viktigt att diskutera frågan när vi nu är med i EU. Som alla i kammaren vet tillhör jag ett parti som tycker att vi själva helt och hållet borde få bestämma över vår alkoholpolitik, vår skattepolitik, vår folkhälsopolitik och vår sjukvårdspolitik. Men nu är läget inte sådant att vi får göra det. När det gäller alkoholreklamen är tidskrifter och tidningar helt och hållet gränsöverskridande. Därför är det värdefullt att få samma eller liknande regler i alla länder. Och jag tycker att vi ska stå fast vid och verkligen driva frågan att det är av folkhälsoskäl som vi gör det här. Inom tobaksområdet har vi lyckats. Där har varken näringslivsskäl eller andra skäl medfört att det skulle vara fritt fram för tobaksreklamen. Om vi ska driva frågan om alkoholreklam med trovärdigheten i behåll måste vi diskutera folkhälsoskälen och få dem att bli överordnade näringslivsskälen, skatteskälen och sysselsättningsskälen.

Herr talman! Jag ska försöka begränsa frågan ännu mer. Varför behöver det ena utesluta det andra? Varför kan man inte jobba på två olika fronter för att på bredast möjliga sätt attackera den alkoholkonsumtion som håller på att växa oss över huvudet?

Herr talman! Ett skäl är att EU ser sig självt som en marknad som ska skapa tillväxt och ha en mängd uppdrag som de tycker är överordnade alla andra uppdrag just för att EU ska fungera som en handelsmarknad. Där är näringslivsfrågorna och företagens möjligheter att expandera väldigt viktiga. Alkoholen som näring är stor i många länder i EU, till exempel i Frankrike, där vinproduktionen är en jordbruksnäring. Så är det inte i Sverige. Här driver vi folkhälsoskälen för att få bättre regler. Om vi ska ha kvar vår trovärdighet att det handlar om folkhälsoskäl och inte näringslivsskäl är det viktigt att hela tiden diskutera folkhälsan för att inte hamna i en debatt om att vi vill gynna en viss vara och missgynna en annan med tanke på de regler som finns. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram folkhälsoskälen. Det borde vi göra inom alla politikområden som rör frågor om alkohol och tobak.

Herr talman! Om alkohol finns det mycket att säga, men det är inte alltid så enkelt. Jag har redan lärt mig att det som sägs från den här talarstolen gärna misstolkas som något helt annat än det som avsågs. I min första debatt i kammaren, som handlade om internationella adoptioner, ägnade jag några ord åt hur många ser på sina privata motiv till beslutet om internationell adoption. Jag har senare förstått att några tolkade detta som att det var min egen uppfattning i frågan, i stället för en del av den verklighetsbeskrivning som jag avsåg att det skulle vara. Kommunikation är alltså svårt. Inte minst när det blir personligt och gäller alkohol har de flesta en personlig dimension till ämnet. Kommunikationsproblem kan få ganska märkliga följder. Låt mig ge ett exempel. På missbruksrådgivningens hemsida finns ett antal frågor som hemsidans besökare har svarat på. En av dessa frågor lyder: Är du lika förvånad som politikerna över att den ökade införselkvoten minskar pengarna i Sveriges statskassa och att kostnaderna för missbruket i stället ökar? Hundra procent av dem som svarade på frågan sade nej. Alla anser sig alltså förstå innebörden av politiska beslut bättre än politikerna själva. Det är väl ganska intressant. I utredningen Var går gränsen kan man läsa att smugglingen av alkohol ökat med 18 % det senaste året och resandeinförseln med hela 21 %. Det är alltså väldigt snabba förändringar på gång. Den här utvecklingen tror de flesta att politikerna inte förstod när vi gick in i EU och accepterade de nya regelverken för införsel och beskattning av alkohol. Jag kan försäkra er om att vi i Miljöpartiet var väl medvetna om konsekvenserna. Vi är inte ett dugg överraskade. Det tror jag inte heller att särskilt många som sysslar med alkoholfrågor är. Vi som var motståndare till det svenska EU-medlemskapet, bland annat med motiveringen att vi oroade oss för konsekvenserna på alkoholområdet, lyckades inte marknadsföra vår insikt särskilt framgångsrikt. Samtidigt kan man konstatera att de krafter som verkade för en ökad alkoholkonsumtion är mycket bättre på marknadsföring. En orsak till skillnaden kanske är att politiska insikter oftast får karaktären av information i stället för reklam. Jag har ofta funderat över varför de kloka budskapen är så svåra att förmedla lika framgångsrikt som de dåliga budskapen. Det är just mot den bakgrunden jag är oroad över de risker som finns förknippade med att vi i framtiden kan få alkoholreklam som riktar sig mot barn och ungdomar. Kan man lita på att alla de ekonomiska intressena som finns för ökad konsumtion klarar av att hålla sig i skinnet? Jag blir alltid väldigt orolig när moral står i konflikt med penningintressen. Den oron blir extra stor när man läser att handeln inte kan ta sitt ansvar. UNF:s augustikampanj här i Stockholm visade att hela 58 % av de 246 butiker som man kontrollerade sålde folköl till minderåriga. Tidig alkoholdebut är det största riskmomentet. Därför är det självklart att reklam som riktar sig mot barn eller som på något annat sätt anspelar på barn så långt som möjligt ska förbjudas. Den moderna tekniken vi har i dag med trådlösa kommunikationer, dold reklam i musik, film, spel och alla andra digitala produkter som finns gör att förbud i praktiken är väldigt svåra att genomföra. EU-medlemskapet underlättar inte heller våra möjligheter att ta de hänsyn som vi själva anser är de rätta. Miljöpartiet har medverkat till propositionen. Vi utgår från att regeringen avser att följa förslaget och se till att de restriktioner som redan finns för reklam upprätthålls och att ytterligare restriktioner, som det står i propositionen, införs om så är möjligt. Det är bra att man förtydligar åldersgränser för vad som i lagen avses med barn och ungdom. Kravet på text på förpackningar om skadeverkningar tycker vi också är bra. Förtydligandet om risk för människors hälsa - många har talat om folkhälsa här - är väldigt viktigt för att ha i ryggen. Vi anser att man ska gå vidare till EG-domstolen och ta strid för rätten att återinföra betydligt mer restriktiva införselregler. Det är vår mening att alkoholproblematiken måste få en mycket högre prioritet. Det är bråttom. En förutsättning för att vi ska klara folkhälsoarbetet i Sverige är att vi vågar ta strid för nationella införselregler i nivå med dem som rådde före EU-inträdet. Jag tror att vi kan vinna en sådan strid i EG-domstolen. För övrigt anser jag att Banverket snarast ska bygga ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Som jag förstått det är Miljöpartiet precis som Kristdemokraterna för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Jag tycker mig också ha hört mycket stöd från Miljöpartiet även i det här anförandet till och med för återställande av införselkvoterna till 1995 års nivå, som vi har föreslagit. Vi har även av och till känt av att Miljöpartiet inte är så entusiastiskt inför allt som EU bestämmer. Miljöpartiet vill inte ha alkoholreklam alls, om jag förstår er rätt. Likväl får vi inte från Miljöpartiet, vad jag har hört hittills, något ja till vår gemensamma reservation om en åternationalisering av vilka begränsningar av alkoholreklamen vi ska ha. Varför?

Herr talman! Jag ser det som vår uppgift att baxa Socialdemokraterna så långt vi kan i grön politisk riktning. Det här är så långt vi kom den här gången.

Herr talman! Som jag förstår det är ni inte klavbundna att i varje detalj följa Socialdemokraterna och Vänstern i varje del av politiken. Det är en liten detalj i alkoholreklamen, även om det är stort i det hela sammanhanget. Varför skulle ni inte kunna avvika på denna punkt? Vi vet att EU inte har lagt fram en mall för hur varje land ska hantera alkoholpolitiken eller drogpolitiken över huvud taget. Det är möjligt med en nationell avvikelse. Varför skulle vi inte försöka bjuda motstånd här? Miljöpartiet vill inte ha alkoholreklam men vill inte ta strid med EU om detta. Varför?

Herr talman! Det är precis som jag sade. Vår uppgift är att baxa Socialdemokraterna så långt vi kan. Det här var så långt vi kom i den här frågan. Vi tror att vi kommer längre genom att jobba på det sättet än att ta strid. Vi medverkar ändå i ett regeringsunderlag. Det är ett taktiskt val vi får göra.