Verksamheten inom Europarådet under 2007

Fru talman! Det här är ett viktigt betänkande och också en viktig debatt. Vi vet att Slovakiens utrikesminister Jan Kubis nu har lämnat över stafettpinnen till Sverige. Vi kommer att vara ordförandeland under de närmaste sex månaderna. Därmed kan vi också påverka Europarådets inriktning. Vi kan ju som ordförandeland i ministerkommittén inte bara prioritera och påverka arbetet i ministerkommittén utan även verka på ett bredare sätt. Vi ska också ha ambitionen att göra avtryck som fäster även in i kommande ordförandeskap. Vi vet att det finns förväntningar på Sverige, och jag hoppas att vi kan leva upp till dem. Jag kan ibland förvånas över att Europarådet inte är mer känt, men det är ofta vi politiker och administrationer som brukar lägga störst vikt just vid organisationsstrukturer. Men det arbete som har uppnåtts och som sedan har kunnat integreras i vårt samhälle är det som är det väsentliga. Resultatet av kampen mot dödsstraff är ett erkännande till Europarådet som är vida viktigare än att alla vet exakt vad Europarådet är. Insatser för att stödja nya demokratier och i detta också kunna se att vi har fått många nya medlemsländer att hälsa välkomna in i EU är också mycket viktigare än att alla känner till exakt vad Europarådet är för organisation. Vi har många erkännanden och många tecken på att Europarådet betyder oerhört mycket! Europarådet har som sin främsta uppgift att främja och vaka över mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det är ofta ett långsiktigt arbete att knyta starka nät av konventioner, tilläggsprotokoll och att vara normgivande, föra debatter och ge domstolen nödvändiga förutsättningar för att arbeta. Domstolen är väl det som man kanske mest förknippar med Europarådet. Det är när vi själva blir fällda - det händer dessvärre ibland - som man riktar uppmärksamheten mot Strasbourg. När mänskliga rättigheter utsätts för påfrestningar ska vi kunna ha det nät av rättssäkerhet som vi har tvinnat. Det ska kunna hålla för individer i medlemsländer och i observatörsstater, men också kunna vara något som påverkar världen utanför Europa. Vi kan också vara normgivande för omvärlden på samma sätt som vi kan lära av andras framsteg. I kampen mot terrorism har överträdelser skett av de mänskliga rättigheterna. Då har Europarådets rapporter kunnat sätta fokus på brister och övergrepp. Man har kunnat bromsa, lägga till rätta och spela en väldigt viktig roll. Jag vill gärna framhålla att riksdagsdelegationen till Europarådets parlamentariska församling har varit involverad i förberedelsearbetet på ett konstruktivt sätt. Även om vi hade velat nå längre kan vi i alla fall säga att här har funnits ett förberedelsearbete. Det ska vi uppskatta. Dessutom har vi kunnat påverka på andra sätt. Vi har drivit frågan att företrädare för Romaforumet ska bjudas in till Sverige under ordförandeskapet. Ordförande och vice ordförande har nu fått information om att de kommer att välkomnas och bjudas in till Sverige under ordförandeskapet, vilket jag tycker är positivt. Sedan har vi kompetent personal på ambassaden i Strasbourg och även personal här på riksdagens internationella kansli att tillgå. Mycket av det som framkommer i betänkandet har vi skrivit oss samman om. I några delar kommer socialdemokraten Björn von Sydow att utveckla våra synpunkter ytterligare, inte minst när det gäller den del som handlar om Ryssland. Jag ska först kanske gratulera mig själv, om man får ta sig friheten att göra det. Jag skrev för två år sedan två motioner till Europarådets parlamentariska församling. Den ena gällde vikten av sexualkunskap, sex och samlevnad samt SRHR-frågorna. Den fick jag inte väcka. Den blev avslagen av byrån. Men skam den som ger sig. Jag inkluderade den i arbetet med den andra motionen, som jag fick väcka, och den handlade om abortsituationen i Europa. Vi vet att alla länder inte har legal abort. Alla länder som i lagstiftningen ger kvinnor rätt till abort har begränsningar. I praktiken kan det vara svårt att få abort om man bor på landet eller inte har samma ekonomiska förutsättningar som en del andra kvinnor. Jag väckte en motion om att länderna ska leva upp till sin egen lagstiftning och inkluderade då rätten till förebyggande sexualundervisning och tillgång till prevention i det arbetet. Det ledde till en rapport, och den rapporten fattades det beslut om under sista sessionsveckan. Det var väldigt osäkert in i det sista hur det här skulle gå. Det blev ändå så att för första gången tog en europeisk församling ett positivt beslut, ett beslut som bejakar kvinnors rätt till sin egen kropp, som bejakar kvinnors rätt till legal och säker abort. Man beslutade att i rapporten avkriminalisera abort i Europa. Det var ett mycket viktigt steg som jag hoppas att vi kan föra vidare in i EU-systemet och att vi också kan bygga vidare på det här positiva beslutet lite längre fram. Men det ställer också krav på att Sveriges regering under ordförandeskapet tar tag i den här frågan och för den vidare, bygger vidare på detta för att säkra än fler kvinnors rätt till säker och legal abort. I dag är det tvärtom. Det är därför vi har skrivit om det bland annat i vår motion. I dag vet vi ju att EU-ministern vägrar att ta upp de här diskussionerna i samtal med litauerna. Vi vet att utrikesminister Carl Bildt inte tar upp det här i samtal med polackerna. Vi vet att den här frågan är frånvarande i regeringens samtal bilateralt eller i andra sammanhang. Därför är det viktigt att understryka att det här är en fråga som vi har ett ansvar för att föra fram i motionsform och diskutera här i kammaren. Vi driver den i den parlamentariska församlingen, men det förväntas också från vår sida att regeringen tar tag i den här frågan och ser till att detta blir verklighet för än fler kvinnor och att än fler regeringar blir uppmärksammade på vår inställning i den här frågan. Jag tror också att kommande talare kommer att lyfta fram den här frågan. Jag vill också, innan jag glömmer det, yrka bifall till vår reservation och peka på vårt särskilda yttrande. Vårt särskilda yttrande handlar om trafficking. Jag har varit väldigt förundrad, därför att jag uppfattade att vi hade enighet i uppfattningen om situationen och hur vi såg på konventionen mot trafficking. Men nu har man försenat arbetet från regeringens sida i två år. Det blir kanske tre år. Vi driver på. Vi interpellerar. Vi ställer frågor. Vi är aktiva på alla sätt. Jag upplever ändå att det finns en positiv inställning i kammaren i dag och i utrikesutskottet. Men det som vi skulle vilja händer inte. Nu har det kommit en utredning. Vi har faktiskt krävt att det skulle komma en utredning innan vi tar över ordförandeskapet. Men vi har ingen tidtabell. Vi kommer att fortsätta att driva på. Därför är det så viktigt att vi har markerat detta genom ett särskilt yttrande. Vi vet att eftersom vi inte har ratificerat konventionen finns vi inte med i uppföljningsmekanismen Greta. Vi har tackat nej till de nordiska ländernas inviter att vara med i Greta indirekt genom dem. Vi har avskaffat posten som ambassadör när det gäller trafficking. Vi har inte nominerat till EU:s arbetsgrupp mot trafficking. På område efter område är Sverige i dag frånvarande. Europarådet som har en sådan stark roll när det gäller att främja mänskliga rättigheter och arbeta med de här frågorna och som har den här konventionen vill helt klart känna vårt stöd när vi är ordförande. I dag har de inte det fulla stödet. Det tycker jag är beklagligt. Det är också viktigt att se kopplingen mellan trafficking och prostitution. Under debatten och vid beslutet om prostitution i Europarådet, under den verksamhetstid som skrivelsen redovisar, var vi ingen enig delegation. Dessvärre hade ledaren för den svenska delegationen, moderaten Göran Lindblad, en annan uppfattning. Det har ju skadat Sveriges anseende, vilket gör att vi har än större anledning att vara tydliga på den här punkten. Vi ska stå upp för sexköpslagen. Vi ska stå upp för den syn som vi representerar och som vi har drivit. Den ska vi vara väldigt tydliga med i samverkan med våra europeiska kolleger. Det hänger samman med frågan om trafficking. En tredje punkt som jag vill ta upp ligger mig också mycket varmt om hjärtat. Det är frågan om att motarbeta mäns våld mot kvinnor. Där har det bedrivits ett arbete här i riksdagen som snart är slutfört och där så gott som alla utskott och många ledamöter har varit representerade. Efter de resultat som har kommit fram från arbetet här i det svenska parlamentet men också i de övriga 46 länderna - det är 47 länder sammantaget som är medlemmar i Europarådet - vet vi att det görs framsteg. Vi kan lära av varandra. Men det finns brister. Vi har också ett ansvar för att se brister i kvinnors rättigheter som en del av bristerna i mänskliga rättigheter och inte göra någon särskillnad. Därför vill vi ha en konvention mot mäns våld mot kvinnor. Här är utskottet sammantaget ändå försiktigt positivt. Det är positivt, och jag har också fått samma besked från regeringen, att det finns en positiv inriktning. Men det vi har kvar, det jag vill flagga för och det vi diskuterar är hur konventionen ska se ut. Hur bred ska den vara? Hur smal ska den vara? Ska den vara genderbaserad? Ska den specifikt rikta sig mot mäns våld mot kvinnor? Den diskussion som vi påbörjade i Wien förra veckan är inte fullföljd. Där måste vi ha en mer intensiv debatt. Här har vi påverkansmöjligheter. Här förväntar jag mig att majoriteten har någon indikation, om än inte just i dag ändå under ordförandeskapet så att vi under avslutningsmötet i juni kan säga: Det här är Sverige ståndpunkt. Det här vill vi. När vi kan driva någonting tillsammans kan vi driva det så mycket starkare. Jag vill lämna öppet. Jag är lyhörd. Jag vill gärna lyssna på hur ni ser på det här. Vi har vår handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor, som vi ska votera om senare i dag men som har debatterats tidigare, som ett underlag. Vi har reservationer och motioner från oppositionen som ytterligare underlag. Jag tror att det här är en mycket viktig fråga. Hur ska konventionen utarbetas? Hur kommer den tidtabellen att se ut? Vilken är regeringen roll? Vad kommer de borgerliga riksdagsledamöterna att driva på? Här är jag lite orolig. Jag har sett hur lång tid det har tagit att ens ratificera konventionen mot trafficking. Nu ska vi påbörja ett helt nytt arbete. Då gäller det att vi är tydliga, att vi är tidigt ute i processen och att vi vet vad vi vill.

Fru talman! Det årliga betänkandet om verksamheten inom Europarådet brukar sällan leda till några mer omfattande diskussioner i kammaren. För ett år sedan saknades helt reservationer, och ingen anmälde sig till debatten. I år har en samlad opposition valt att reservera sig, och jag vill yrka bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har valt att reservera oss för att lyfta upp en avgörande fråga för kvinnor och män över hela Europa, över hela vår kontinent, nämligen rätten till abort. Det handlar om rätten för kvinnor att själva få bestämma över sin egen kropp och sin egen sexualitet på sina egna villkor. Det här är en grundläggande rättighet som i stor utsträckning i dag kränks. Därför kommer jag att utnyttja mitt anförande i dag till att lyfta upp denna avgörande framtidsfråga för Europa. Rätten till abort är en grundläggande jämställdhetsfråga. Kvinnor och män kommer aldrig att få samma möjligheter att delta i arbetsliv, i beslutsfattande och i samhället i stort så länge som kvinnor saknar makten över sin egen kropp. Abort är också en fråga om mänskliga rättigheter och demokrati - att få bestämma över sin egen kropp och uttrycka sin sexualitet på sina egna villkor är en grundläggande mänsklig rättighet. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter kan därför aldrig betraktas som något valfritt, behandlas som ett smörgåsbord där man kan plocka ut de delar man gillar eller betraktas som en lyx för mer välbärgade länder. Inget land som gör anspråk på att vara en demokrati kan tillåtas kompromissa med kvinnors rätt till sin egen kropp och HBT-personers rätt att uttrycka sin sexualitet eller könsidentitet. Därför är det naturligt och självklart att väcka dessa frågor när vi nu diskuterar Europarådet - en organisation som har som syfte att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Tyvärr måste vi konstatera att situationen när det kommer till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Europa är allvarlig och bekymmersam. Sexualkonservativa krafter har genom den nya tekniken och på andra sätt knutit internationella nätverk och flyttat fram sina positioner, understödda och inspirerade av den kristna högern i USA. I flera länder inskränks kvinnors rätt till sin egen kropp sedan lång tid tillbaka, till exempel på Irland och Malta. I andra länder har sexualkonservativa krafter lyckats pressa tillbaka tidigare landvinningar, till exempel i Polen som införde abortförbud 1993. I dag ser vi att i endast 35 av Europarådets 47 medlemsländer är abort tillåtet. Risken är, tyvärr, att antalet minskar. Vi ser att trycket är hårt i Litauen, i Slovakien och i Kosovo att inskränka aborträtten. Men även i länder där abort är formellt tillåten ser vi att det i realiteten finns tydliga inskränkningar och hinder för kvinnor. I Italien, ett land som legaliserade abort redan 1978, vägrar i dag 69 procent av läkarna att genomföra en abort med hänvisning till så kallade moraliska skäl. Bakom abortförbud och restriktioner tvingas kvinnor i dag över hela Europa till illegala aborter. Bara i Polen uppskattar kvinnoorganisationer att det genomförs 150 000 illegala aborter per år. I hela Europa kan det handla om så många som 800 000 illegala aborter årligen. Med de illegala aborterna följer de osäkra aborterna. Hur många europeiska kvinnor som dör varje år på grund av att män förvägrar dem rätten till sin egen kropp vet vi inte. Men WHO, Världshälsoorganisationen, beräknar att 400 kvinnor och flickor dör varje dag året runt i världen på grund av osäkra aborter. Även de läkare, gynekologer och sjuksköterskor som tar det ansvar deras regeringar inte tar har i flera fall drabbats hårt. Tidigare i år åtalades en polsk gynekolog efter att ha genomfört 26 aborter. Hon riskerar två år i fängelse och 40 000 kronor i böter för att hon har hjälpt kvinnor att ta till vara deras grundläggande mänskliga rättigheter. När fienden till aborträtt, sexuellt likaberättigande och kvinnors rätt till sin egen kropp mobiliserar måste också de krafter som står upp för mänskliga rättigheter och för jämställdhet göra detsamma. Europa är i dag i stort behov av en offensiv för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, för verklig aborträtt, för sexualupplysning utan moraliska pekpinnar, för billiga och tillgängliga preventivmedel och mot diskriminering av HBT-personer. Fru talman! Bakom retoriken om mänskliga rättigheter inom EU har arbetet för kvinnors rättigheter och kvinnors rätt till sin egen kropp paralyserats och pressats tillbaka av ett par medlemsstater. Samtidigt ser vi nu att det finns öppningar inom Europarådet, vilket egentligen är helt naturligt för en organisation som säger sig verka för demokrati och mänskliga rättigheter. Europarådets parlamentariska församling antog den 16 april en resolution som uppmanar Europarådets samtliga 47 medlemsländer att garantera kvinnor rätten till laglig och säker abort. Det är första gången någonsin som en mellanstatlig europeisk institution antar ett dokument där man så tydligt tar ställning för aborträtten. Resolutionen innehåller en uppmaning om att garantera kvinnors rätt till lagliga och säkra aborter, och den tar upp frågan om preventivmedel och sexualupplysning. Det finns utöver denna resolution även flera fall där Europadomstolen har satt ned foten i frågor som har gällt sexualundervisning, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. År 2007 dömdes den polska staten för att ha kränkt de mänskliga rättigheterna när man förvägrade en kvinna abort. Så tydligt har EU aldrig varit. Resolutionen från den 16 april är ett stort steg, men inte tillräckligt. Det är inte en bindande resolution, och det återstår att se vilken effekt den kommer att ha runt om i Europa. Men resolutionen visar åtminstone att det finns en öppning för länder som Sverige som säger sig stå upp och värna sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. I dag tog Sverige över ordförandeskapet för Europarådets ministerkommitté från Slovakien. Carl Bildt sade i går i medierna att fokus kommer att ligga på Ryssland, södra Kaukasien och sydöstra Europa liksom Vitryssland. Det är ett utmärkt fokus, tycker jag. Det är länder där det finns omfattande problem och brister när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Nu misstänker jag visserligen att anledningen till att man valde just detta fokus inte är situationen när det gäller aborträtten eller för HBT-personer utan helt andra omständigheter. Men vi får väl ändå konstatera att det finns en stor enighet i kammaren när det gäller dessa frågor, med undantag för ett par reliker från en svunnen tid. Jag kan väl säga att jag inte har några större invändningar mot majoritetens text. Däremot saknar jag konkretiseringar. Vad är det konkret man kommer att göra under ordförandeskapet för att ta strid i Europa för kvinnors rättigheter? Därför har vi från Vänsterpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, valt att reservera oss. Frågan till de kommande talarna från det borgerliga blocket är följande. Kommer Carl Bildt att gå upp på barrikaderna i Europa och slåss för sexualupplysning, för gratis eller billigare och tillgängligare preventivmedel, för HBT-personers rättigheter och för kvinnors rätt till sin egen kropp och abort? Det återstår att se. Nu är det upp till bevis för den borgerliga regeringen. Nu är det dags att omsätta de stolta deklarationerna till politisk handling. Därför vill jag yrka bifall till reservationen.

Fru talman! Jag vet inte om det är en händelse som ser ut som en tanke eller att det är välplanerat att vi just i dag ska debattera Europarådets verksamhet för 2007 - samma dag som Sverige tar över ordförandeskapet i Europarådet. Jag kommer i mitt anförande att framföra en del lite personliga reflexioner och också säga en del annat med anledning av det betänkande som finns. Europarådet är ganska okänt. Det märker vi alla när vi är ute och pratar. Men jag tycker att det är en bra ingång när man pratar med folk och förklarar vad Europarådet är att prata om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten. När man förklarar för folk att vi sitter i Strasbourg säger de att vi är halva tiden i Bryssel. Då förstår man att de fortfarande inte har förstått utan tror att det är fråga om EU. Då kan man möjligtvis ta upp att Europadomstolen för mänskliga rättigheter finns i Strasbourg. Då brukar folk ändå förstå vad det handlar om. Europarådet är större än EU eftersom 47 länder är medlemmar. Det är bara Vitryssland i Europa som inte är med i Europarådet. När det gäller internationellt arbete och samarbete krävs det naturligtvis en del ödmjukhet. Jag brukar tänka på att en fråga och ett problem inte har ett svar och en lösning. Det är kanske inte alltid Sveriges svar och Sveriges lösning som är det rätta. Det krävs en hel del ödmjukhet. Det är fantastiskt att vara i Europarådet. Som en av Sveriges delegater i Europarådet kände jag när jag kom in den 1 januari 2007, som är det år vi diskuterar, att Europarådet nog behöver koncentrera sig på sina kärnverksamheter, det vill säga mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat. Det framgår också tydligt av betänkandet och vad Sverige tänker göra som ordförandeland. Det finns en devis som säger att det är bättre att göra få saker bra än att göra många saker halvbra eller dåligt. Europarådet håller just nu på med en process där man försöker gå tillbaka till där man började. Man har inte lyckats helt och hållet. Som ordförandeland tar Sverige fasta på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat. Men man kommer också att ta upp barns rättigheter, funktionshindrades rättigheter och nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter. Naturligtvis kommer en hel del att handla om olika länder. Ryssland kommer att finnas på dagordningen, södra Kaukasus och Vitryssland. Jag tycker att Rysslands väg är väldigt bekymmersam rent allmänt. Speciellt när det gäller förhållandet till Europarådet eftersom Ryssland är det enda land som inte har ratificerat protokoll 14 som skulle göra det enklare att komma vidare när det gäller att få igenom domar i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Putin - nu är jag kanske väldigt personlig - uppträder som ett litet barn. Han testar gränsen och hur långt han kan gå. När ingen reagerar går han ännu lite längre. Problemet är att Putin inte är något barn utan en maktmänniska. Då blir det en hel del problem, både demokratiskt och vad gäller mänskliga rättigheter i Ryssland. För journalister är Ryssland förmodligen ett av världens farligaste länder. Jag var själv i Ryssland under dumavalet. I betänkandet framstår det på s. 7 som om Europarådet inte deltog i detta val. Men det gjorde vi efter mycket dribbel hit och dit. Ryssland ville först begränsa antalet valobservatörer och utökade det sent, bara en vecka före dumavalet. Men det är inte så lätt för folk att komma in i Ryssland eftersom man behöver visum. Därför blev det naturligtvis färre som kunde åka från Europarådet för att delta som valobservatörer. Det som hände under dumavalet i december hände före valdagen. Det uttalades att det skulle levereras ett visst antal röster från valdistriktet till ett visst parti, annars. Man behövde inte säga mer. Alla förstod vad det innebar, speciellt med tanke på Rysslands bakgrund som Sovjetunionen. Valobservationer är bland de viktigare saker som Europarådet håller på med och skickar olika deltagare till. Ibland kan jag bli lite besviken på de slutsatser som dras redan dagen efter som är mycket överslätande. Ibland bör man kanske vara lite tydligare. Det går inte alltid rätt till. Det är inte fria och rättvisa val. Samtidigt vet jag att vi ska samordna våra uttalanden med de andra organisationer som också är där och gör valobservationer. Jag tänkte nämna Carina Hägg som har lagt ned ett stort arbete och varit drivande när det gäller Europarådets kampanj mot mäns våld mot kvinnor. Både här i Sverige och i Europarådet har hon varit mycket drivande. Det finns ingen som inte tycker att detta är jätteviktigt. Det viktiga nu är att det blir en uppföljning, och det lär det bli eftersom FN tar över. Kampanjen ska pågå till 2015. Det är mycket bra. Personligen tycker jag att kampanjer ska vara begränsade, men i denna fråga behöver man nog bedriva en ständig kampanj för att det ska bli stora förbättringar när det gäller mäns våld mot kvinnor. I maj 2007 hade vi i Sverige ett stort forum för framtids- och demokratifrågor. Temat var makt och egenmakt och det ömsesidiga beroendet mellan demokrati och mänskliga rättigheter. Det pågick i tre dagar och var ett mycket lyckat forum där man diskuterade dessa frågor. Vissa länder förstod inte ens vad egenmakt var. Jag tror att vi fyllde en viktig funktion när vi hade dessa demokratidagar i Sverige. Jag började med att säga att det finns en stor okunskap om Europarådet. Vi har alla till uppgift att informera om Europarådet - inte som organisation utan vad Europarådet håller på med. Nu har vi världens chans under det svenska ordförandeskapet att göra det. Det åligger oss alla att försöka sprida kunskaper om detta. Man ska inte göra reklam för tidningar, men DN hade en alldeles utmärkt artikel i dag på en hel sida. Man beskriver vad Europarådet är och vilka huvuduppgifter Sverige har tänkt ta sig an under ordförandeskapet. Under sex månader hoppas vi att det i Europarådet blir mer fokus än någonsin på att tala om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat. Jag antar att jag kommer att få en replik. Då kan jag svara på några av de frågor som Carina Hägg tog upp eftersom jag tänker sluta nu och hålla min tid. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Herr talman! Jag har full respekt för att Marietta de Pourbaix-Lundin inte kan få med allt i sitt anförande. Det är ett vitt område. Europa är en begränsad del av världen, men det är en stor del av världen. Det finns många viktiga frågor att belysa och försöka driva framåt. Min fråga gäller kvinnors rätt till sin egen kropp och rätten till abort. Min utgångspunkt i arbetet med betänkandet och i Europarådet är att vi så långt som möjligt ska ha en svensk enighet. Den lägger vi grunden till och bygger upp här hemma. Jag tror att vi når längre och får bättre resultat på sikt då. Men jag har känt en oro när det gäller abortfrågan. Den grundar sig på de debatter vi har haft i kammaren, inte mellan oss i Europarådets svenska delegation primärt utan huvudsakligen med andra ledamöter. Jag har diskuterat frågan med Anna Kinberg Batra, med statsrådet Cecilia Malmström, som är ansvarig för EU-frågor, och med flera andra. Ingen har sagt att man tänker ta upp frågan om kvinnors rätt till abort med de länder som berörs och där det är förbjudet och man inte ser någon förändring. Det gäller Malta, Irland och Polen. Det är länder där det i praktiken är mycket svårt att få tillgång till aborträtten. Italien har nämnts tidigare i debatten, och det kan finnas stora geografiska skillnader i Tyskland som ligger nära oss. Det är mycket oroande att Litauen har förslag på ett abortförbud som är starkare än Polens som gått igenom första läsningen. Jag hoppas att det inte blir lag, och det gäller att vi mobiliserar tillsammans emot. Men här säger man nej från Moderaterna med stöd av Folkpartiet, trots att det är deras partikamrat i Litauen som har lagt fram detta förslag. Kommer Moderaterna och regeringen att driva denna fråga och ta upp den under ordförandeskapet och på vilket sätt i så fall?

Herr talman! Jag kan inte styra regeringen och tala om exakt vad Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt ska ta upp, men jag vet att Carl Bildt redan har tagit upp frågan om abort när han träffade sin polske motsvarighet. Därför tror jag att denna fråga kommer att tas upp när det behövs. Jag har lite svårt att förstå er reservation. Det står ganska klart i betänkandet att Sverige stöder insatser som syftar till att göra aborter fria, säkra och lagliga för alla kvinnor och att Sverige agerar för detta i EU, FN och andra organ. Det viktiga beslutet den 16 april i år i Europarådet, som tagits upp av andra talare, lyfts fram. Jag förstår inte att det kan finns något tvivel om att vi står för det som är skrivet i betänkandet.

Herr talman! Jag önskar att jag inte hade några tvivel och att det här var en fråga som vi inte skulle behöva debattera eller som jag inte skulle behöva ställa frågor om. Dessvärre känner jag en osäkerhet just mot bakgrund av att jag har ställt konkreta frågor till olika delar av riksdagens företrädare för den borgerliga majoriteten men också till regeringssidan. Anna Kinberg Batra har sagt att det här är en fråga som hon inte tycker att man ska ta upp. Carl Bildt säger att vår uppfattning är känd när jag frågar vad man från regeringssidan har tagit upp i förhållande till Polen till exempel. Det har nämnts här som ett positivt exempel. Det är inga svar som jag får till mig från regeringen. Jag skulle välkomna att man redovisar det. Det är viktigt att tala om om man tar upp frågorna. Varför håller man det hemligt för den svenska riksdagen, och hur många vet det ute i Europa i så fall? Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt kommer till Strasbourg och håller ett anförande inför den parlamentariska församlingen. Det vore väldigt positivt om han kunde ta med en del av de här frågorna i sitt anförande. Mot bakgrund av de svar som jag har fått ställer jag frågan igen: Kommer regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen att se till att man tar upp kvinnors rätt till sin egen kropp, abortfrågan, rätten till sex- och samlevnadsundervisning för unga i skolan, rätten till preventivmedel? Kommer det att vara svenska frågor som folk förknippar med något som vi står eniga bakom och på ett brett sätt driver i med- och motvind i Europa och Europarådets verksamhet? Jag har fortfarande inte fått svar från Marietta. Tycker den moderata företrädaren själv att det är viktigt att driva den frågan? Kommer någon från den moderata gruppen att med företrädare för regeringen ta upp vikten av att man får rätt till abort oberoende av var man bor i Europa?

Herr talman! Eftersom de företrädare för Moderaterna och de borgerliga partierna som finns här i dag står bakom utskottsbetänkandet där det i klartext står en del av det som jag citerade tycker jag inte att Carina Hägg behöver tvivla. Jag tog upp att Carl Bildt har sagt att han har tagit upp frågan med polacker. Jag tror att han till och med har sagt det här i kammaren. Jag har inget datum, men jag tror att han har sagt det här i kammaren offentligt så att alla kunde höra det. Jag vet att Carina inte har någon mer replik på mig därför vill jag själv ta upp en fråga som Carina Hägg nämnde i sitt anförande. Det gäller trafficking - människohandel - och den konvention som Carina Hägg tog upp. Jag själv vill att den ska ratificeras av Sverige så fort som det bara är möjligt. Jag har själv ställt en skriftlig fråga till justitieministern i denna fråga. Jag är lika angelägen som Carina Hägg om detta. Samtidigt vet jag att man inte kan skynda fram sådana här saker. Det är komplicerat att få det rätt kontra vår lagstiftning. Jag vet att utredningen är ute på remiss. Det är ingen som försöker fördröja den på något sätt. Man gör allt för att Sverige ska kunna ratificera detta så fort som möjligt.

Herr talman! Som redan har framgåt av tidigare talare är det i dag som Sverige tar över ordförandeskapet. Det är inte ofta vi gör det och det kommer att dröja länge innan Sverige gör det nästa gång. Det är inte en liten sammanslutning i dag. Som tidigare har framgått är Europarådet, där Sverige är medlem, en av de stora organisationerna på vår kontinent. För nästan på dagen 59 år sedan var Sverige en av de elva grundarna när man samlades och skrev under Europarådets grundstadgar den 5 maj 1949 i London. Nästa debattår kommer vi alltså att fira 60 år. Vi har gått från 11 stater till 41 för ungefär tio år sedan. I dag är vi 47 stater med 800 miljoner invånare som ska hålla samman bakom en gemensam värdegrund. Det handlar om mänskliga rättigheter. Det handlar om rättsstatens principer och demokrati. Det handlar också om viljan att utifrån de erfarenheter och det arv vi har knyta Europas stater närmare varandra för att skydda och förverkliga de värden vi har gemensamt. För att göra det har Europarådet ett antal redskap, konventioner, som har utarbetats och som vi står bakom. Det är rätt många i dag, kan man konstatera. Den kraftfullaste resursen för Europarådet är domstolen, som tidigare har nämnts, och MR-kommissarien som för närvarande är svensk. Det är Thomas Hammarberg - inte helt obekant. Genom de två institutionerna kan Europarådet ge de 800 miljoner medborgare som finns inom vårt hägn möjlighet att hävda sin rätt. Att hävda sina mänskliga rättigheter i domstol är en rätt som man inte har enligt svensk grundlag. Det är våra kapitel 2-frågor. Det kan man göra med hjälp av Europadomstolen. Det är naturligtvis en oerhört viktig funktion. Det är centralt för vårt ordförandeskap att vi kan stärka den kraft som Europadomstolen utgör. I dag dignar man under bördorna av oavgjorda ärenden samtidigt som medborgare i Europarådets medlemsstater knackar på för att få sin fråga prövad. Det är en situation som på sikt inte är hållbar. Det är centralt för vårt ordförandeskap att vi lyckas bända upp den knuten och få Europadomstolen till ett starkt och effektivt organ igen. Där spelar naturligtvis Ryssland och den ryska dumans nej till att underteckna protokoll 14 en avgörande roll. Jag förväntar mig - jag vet att vi från svensk sida är samlade kring det - att vi får ett genombrott under den tid som vi är ordförande. Jag hoppas också att det skifte som i dag sker på presidentstolen i Ryssland öppnar dörren för en sådan förändring. Det är ju ett lite osäkert politiskt kort som vi i dag ser ta över presidentmakten i Ryssland. Här finns som sagt en möjlighet för en aktiv ordförande i Europarådet att göra skillnad. Det är viktigt. Förutom domstolen, MR-kommissarien och konventionen är den parlamentariska dialogen oerhört spännande. Här skapade man för snart 60 år sedan ett forum för Europas medlemsländer att direkt sända parlamentariker för att föra en dialog om gemensamma frågor, för att föra en dialog om den gemensamma värdegrunden och för att föra en dialog om hur vi kan hävda mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Visst är det oerhört spännande för oss som har förmånen att vara med i Europarådet att möta parlamentariker från nya demokratier och möta företrädare som kommer att säga att man har lärt sig ett demokratiskt arbetssätt i Europarådets hägn. Det spelar alltjämt en stor och central roll som exempel på en parlamentarisk dialog med möjlighet att ha olika åsikter, dryfta dem och driva framåt. Europarådet står också inför stora utmaningar. Domstolen är en; en annan är att alla länder i Europa snart är med. Det är en stor organisation. Det kräver naturligtvis resurser. Det kräver också att vi klarar att fokusera på det som var grunden för att Europarådet kom till, att vi klarar att fokusera på mänskliga rättigheter och hävda dem även när det blåser snålt i lagstiftningar i olika länder. Här har människor trots allt möjligheter - även svenska medborgare. Vi har haft exempel där Europadomstolen har förhindrat avvisningar från Sverige till exempel därför att detta inte har hanterats rätt. Det pågår spännande prövningar nu som kan påverka rätt mycket av vår terrorismlagstiftning beroende på var domstolen landar. Det är därför en viktig del att kunna fokusera men också att kunna lösa de ekonomiska problemen. Det finns nämligen betydande ekonomiska bekymmer i Europarådet i dag. Jag är glad över att den svenska regeringen och den svenska riksdagen har givit resurser för att stärka just MR-kommissarien. Det är i alla fall detta år en insats som innebär en förstärkning. Vi hoppas att vi under de kommande åren kan få en ytterligare en förstärkning i de delar som utgör Europarådets kärnvärden. Det vill jag verka för. Detta är också viktigt för att klara den roll som Europarådet står inför att utveckla de stater som inte är gamla demokratier och skapa förutsättningar för människor i dessa länder att verkligen få en rättsstat som fungerar utan korruption, att få en demokrati som fungerar inte bara på papperet utan också i verkligheten. Det tror jag är den centrala förutsättningen för att man ska kunna hävda det som vi har talat om rätt mycket tidigare, nämligen kvinnors rätt till sin kropp och rätt till säker och laglig abort och HBT-personers möjligheter i Europa. Det är en del av de mänskliga rättigheterna, och det är en del av det som vi jobbar intensivt och gemensamt med från svensk sida för att förverkliga på Europas kontinent, vår kontinent. Det är viktigt att vi fortsatt gör det gemensamt. Jag är glad över att vi har en ganska samlad syn i denna del. Jag är också glad över de olika insatser som inte minst Carina Hägg har gjort för att lyfta fram dessa frågor. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen som jag ser mer som en strid om påvens skägg.

Herr talman! Jag tycker att det var viktigt att Kerstin Lundgren lyfte fram Europadomstolen. Det är mycket viktigt att domstolen blir belyst och att man också får klart för sig vilken bekymmersam situation den befinner sig i med den ärendetyngd som den har. Jag kan bara understryka vikten av att man värnar domstolen. Jag ska ställa en konkret fråga mot bakgrund dels av det arbete som pågår i Strasbourg, dels av det arbete som vi har sett resultat av här hemma. I regeringens skrivelse om mäns våld mot kvinnor, som innehåller väldigt många bra förslag till åtgärder och utredningsuppdrag, finns det något som har blivit väldigt lite belyst. Det är att man också skriver om kvinnors våld mot män. Jag tycker att allt våld är värt motåtgärder och ett fördömande. Men jag är en av dem som inte tyckte att det hör hemma i detta sammanhang. Jag vet att det är Centerpartiet som har drivit på för att få in den skrivningen där. Jag vet också att man har följt upp det med en interpellation och att det kommer att bli en utredning om kvinnors våld mot män. Jag har absolut inget att erinra mot att det görs en utredning och att man diskuterar frågan här. Men det är ändå ett sätt att flytta fokus från mäns våld mot kvinnor när man för in sådana skrivningar. Inför detta arbete med en konvention är det inte ointressant vilken linje som regeringen kommer att driva. Kommer man att fokusera på mäns våld mot kvinnor, eller kommer man att tala om våld generellt i samhället och våld mellan vuxna människor, våld mellan pojkar och våld mellan tjejer och killar? Det har betydelse. När könsmaktsperspektivet faller bort tappar man lätt fokus. Min fråga är: Kommer Centerpartiet att fortsätta att driva frågan att också kvinnors våld mot män i nära relationer ska finnas med när man diskuterar mäns våld mot kvinnor? Då kommer vi att få se ett helt annat konventionsarbete utvecklas än det som jag vill se. Jag undrar vad som är Kerstin Lundgrens uppfattning.

Herr talman! Det är väl ingen tvekan om vad som är huvudfokus. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. Det har varit en samlad hållning här i kammaren under en lång tid. Där finns det ingen tvekan. Däremot är det viktigt när vi talar om våld att vi inte förnekar att det förekommer också annat våld. Men fokus i konventionsarbetet måste vara att gå vidare i det arbete som vi har gjort. Det är det som är fokus i det arbete som bedrivs när vi talar i Europarådet, och det är det som är fokus när vi talar i FN. Det är ingen tvekan om det.

Herr talman! Det kan tyckas som en liten fråga, men om man lyfter in denna fråga i ett europeiskt perspektiv kan den bli stor om vi inte är väldigt tydliga. Det är klart att det finns många som inte vill se så stora framsteg på detta område därför att man utmanar mäns makt över kvinnor. Det väcker känslor. Vi vet själva från vår egen historia hur lång tid det tar att förändra attityder och att implementera lagstiftning. Det saknas fortfarande mycket lagstiftningsarbete i många av våra grannländer och även i länder längre bort. Därför är det viktigt att man är noga med orden och att man är noga med vad man vill prioritera. Ska jag tolka Kerstin Lundgrens svar som att Centern har lagt ned denna fråga och att man inte kommer att driva den vidare på europeisk nivå? I konventionsarbetet och i det kommande arbetet från regeringens sida kommer Centern alltså inte fortsättningsvis att driva att kvinnors våld mot män ska finnas med i detta sammanhang utan att man hanterar det på ett sätt som är relevant för våld generellt.

Herr talman! Huvudfokus är givet, som jag tidigare har sagt. Jag noterar att Carina Hägg väljer att benämna detta som en liten fråga i sammanhanget. Det är måhända det som det handlar om. Men naturligtvis är det viktigt att inte förneka att det förekommer. Genom att förneka att det förekommer kan man också förhindra möjligheten att komma fram på andra områden som man har som huvudfokus. Jag tror att det är denna strategi som det handlar om, alltså att vara öppen för att också föra detta samtal men inte tappa bort vad som är huvudfokus, nämligen att människor inte ska använda våld mot varandra. Och det mesta våldet används av män mot kvinnor. Därför måste det vara det centrala att arbeta med. Sedan har vi våld i andra sammanhang, till exempel mot HBT-personer. Men det är en fråga om mänskliga rättigheter att slippa bli utsatt för våld.

Herr talman! Jag inser att det finns en viss risk för att jag och Carina Hägg i den här debatten döms ut som lite tjatiga och att vi kämpar om påvens skägg. Men jag tycker ändå att detta är frågor som handlar om grundläggande mänskliga rättigheter och som vi diskuterar alldeles för sällan i utrikesutskottet. Därför är det viktigt att vi tar denna chans att lyfta fram SRHR-frågor. Jag deltog i förra veckan i en konferens i Uppsala som handlade om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Europa. På den konferensen deltog ett tjugotal parlamentariker från hela Europa, och jag hade förmånen att tala med parlamentariker från Albanien, Azerbajdzjan, Belgien och Holland om dessa frågor. Alla beskrev samma bild, nämligen att de ser att abortmotståndarna blir mer offensiva och flyttar fram sina positioner och skapar fler och fler internationella nätverk och är mer högljudda. Detta är kanske ett av de största hoten mot de mänskliga rättigheterna i Europa i dag, nämligen den sexualkonservativa rörelse som vi ser flytta fram sina positioner. Det må vara så att nästan ingen i denna kammare ifrågasätter aborträtten i dag. Men frågan är ändå vilken roll som den ska spela i svensk utrikespolitik. Ska det vara pliktskyldiga bisatser om kvinnors rättigheter? Ska det vara innehållsretorik, eller ska det vara konkreta ageranden? Jag tycker att skillnaden ändå ligger mellan reservationen från oss i oppositionen och det som majoriteten står bakom. Vi efterlyser konkreta exempel. Det saknas faktiskt, Kerstin Lundgren. Det finns inga konkreta exempel i betänkandet på vad man kommer att göra. När man lyssnade på Carl Bildt i går när han beskrev detta ordförandeskap nämnde han inte frågan om aborträtt. Vad kommer man att använda detta ordförandeskap till? Vad kommer man att göra konkret när det gäller kvinnors rätt till abort, när det gäller HBT-frågor och när det gäller sexualupplysning? Är detta bara pliktskyldiga bisatser, eller kommer det att komma konkreta exempel och konkreta ageranden? Det är inte en fråga om påvens skägg, det är en avgörande fråga för kvinnor över hela Europa.

Herr talman! Ja, det är en viktig fråga för kvinnor och män, för medborgare i Europa men också för världens medborgare eftersom man tittar på hur Europa agerar. En utgångspunkt från vår sida är naturligtvis att vi vill arbeta för att göra det lagligt och säkert för kvinnor när det gäller att få abort utförd i Europarådets medlemsländer. Det var därför vi deltog i den debatt som redan omnämnts här och som var under den senaste sessionen i Europarådet. Det var, herr talman, en mycket spännande och intensiv debatt - en debatt som samlade ett betydligt större deltagande än den här kammaren just nu har och en av de kanske mest aktiva debatter som vi haft på länge och där man inte kunde vara säker på slutresultatet. Det var väldigt tydligt ändå. Vi som deltog vid det tillfället kan konstatera att det fördes en debatt i många av våra politiska grupper i Europarådet där man inte var samstämmig utan det fanns olikheter i de olika politiska grupperna. Det är, tycker jag, en viktig slutsats. Vi har, herr talman, ett ansvar för att vara med och delta i debatten där ute, alltså inte bara här i kammaren. Inte heller går det att bara lämna detta till regeringen, utan vi har en uppgift. Den parlamentariska dialog som i det sammanhanget pågår i Europarådet är viktig och får inte avstanna. Jag utgår från att vi som ordförandeland just nu under ett halvår men också mycket längre än så aktivt kommer att delta för att fortsatt utveckla dialogen och förändra de attityder som finns. Där spelar vi parlamentariker och våra partier på Europanivå en viktig roll.

Herr talman! Jag tror inte att någon i denna kammare betvivlar att Kerstin Lundgren och Centerpartiet också är en del i den här i stort sett existerande samstämmigheten i abortfrågor. Det är positivt att man säger att man vill arbeta för lagliga aborter i Europa; allt annat hade varit lite av en skandal här i kammaren. I dag inleds trots allt ordförandeskapet. Vad kommer man konkret att göra? Vilka initiativ från svensk sida kommer att tas? Jag får egentligen inga som helst svar från Kerstin Lundgren på den punkten. I stället säger Kerstin Lundgren att hon utgår från att regeringen kommer att göra saker. Ja, det kan man ju hoppas. Men jag hade hoppats på de representanter för det borgerliga blocket som i dag finns här i kammaren. Ni är ändå regeringens representanter här och ska kunna företräda regeringen. Jag tycker att man här i dag gärna kan avkräva de fyra borgerliga partierna ett svar på frågan: Vad kommer den svenska regeringen konkret att använda ordförandeskapet till när det gäller frågor om abort, HBT och SRHR? Det räcker liksom inte med fromma förhoppningar. Jag tycker att vi från oppositionens sida kan ha rätt att kräva konkret handling. Om vi inte kan få ett mer konkret svar än det vi nu fått är det, tycker jag, självklart för oss att stå kvar vid vår reservation och rösta för den. Jag vill också lyfta fram en annan sak här; jag misstänker att jag i Kerstin Lundgrens svar inte får några konkreta exempel på vad den svenska regeringen kommer att göra. Kerstin Lundgren nämnde tidigare om hur nya demokratier kan lära sig mänskliga rättigheter och demokrati inom Europarådets hägn. Jättebra! Det håller jag helt med om. Men frågan är vad det är vi lär ut när vi pratar om mänskliga rättigheter. Säger vi till Europas stater när vi pratar om mänskliga rättigheter att abort är en mänsklig rättighet? Här blir det väldigt olika svar när vi frågar olika borgerliga företrädare. Jag skulle vilja veta vad Kerstin Lundgren och Centerpartiet anser. Är rätten till abort en mänsklig rättighet?

Herr talman! När det gäller ordförandeskapet har vi, precis som Carina Hägg nämnde, haft en dialog mellan regeringen och parlamentarikerdelegationen. Vi har fått information om hur ordförandeskapet ska brukas. En viktig del i det är jag glad över kommer med, inte minst utifrån det sätt på vilket vi i utrikesutskottet och i denna kammare har jobbat för att lyfta fram HBT-personers rättigheter och den diskriminering som sker på Europas kontinent. Att vi aktivt kommer att jobba med det och synliggöra detta är, tycker jag, en viktig insats som vi från svensk sida kan göra under den korta tid, det halvår, som det handlar om. Vi kommer också att lyfta fram kärnvärden, som jag tidigare nämnt. I mänskliga rättigheter ingår kvinnans rätt till sin kropp. Vi har redan sagt att det då naturligtvis handlar om rätten till laglig abort. Det är, i alla fall från vår utgångspunkt, en given sak. Hans Linde och andra får gärna, tycker jag, bidra till att föra fram de här diskussionerna, till att föra fram frågor och debatten, under vårt ordförandeskap och göra detta till en del av vårt ordförandeskap. Men det är viktigt att vi tydligt har fokus på att försöka klara det som just nu är huvuduppgifterna för att Europarådet som organisation ska kunna klara sin framtid. Då tycker jag att en av de centrala punkterna är att komma till rätta med problemen kring domstolen därför att 130 000 människor runt om i Europa väntar på ett avgörande där. Kanske är det långt fler i dag eftersom siffran inte är den absolut senaste. Hela tiden händer ju saker. De väntar alltså på ett beslut när det gäller deras mänskliga rättigheter. Det måste vi kunna leverera.

Herr talman! Demokrati är den sämsta statsformen bortsett från alla andra. Orden kommer från Winston Churchill, en av världshistoriens allra viktigaste politiker och en varm vän av europeiskt samarbete. Just vid Europarådets första session den 19 september 1949 i Zürich höll Churchill ett inledningsanförande. Han lyfte fram att man i det Europa som sargats av förtryck, av Förintelsen och av förödelse tillsammans just då skulle fokusera på demokrati för att bygga upp kontinenten igen. För att ett land ska få bli medlem av Europarådet krävs just att landet 1. har ett grundläggande demokratiskt styrelseskick, 2. respekterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och 3. är, förstås, geografiskt beläget i Europa som del av världen. Som har nämnts i debatten är Sverige ett av de tio pionjärländer i Västeuropa som år 1949 bildade Europarådet. I dag ser vi att omfånget är mycket vidare såväl geografiskt som innehållsligt. Det är 47 medlemsländer. Alla Europas stater utom Vitryssland är med i Europarådet. För mig som liberal är det väldigt glädjande att alliansregeringen har valt att just fokusera på demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer under sin tid. Nu när Sverige från maj till november 2008 är ordförande i Europarådet bör detta arbete intensifieras. Vi kommer också - nota bene - att ha ordförandeskapet i både Nordiska rådet och EU inom en ganska nära tid. Flera motionärer, däribland Björn von Sydow som går upp senare i debatten här, kommer att lyfta fram den oroande utvecklingen i Ryssland. Jag vill verkligen instämma i att vi i det avseendet är ett enigt utskott. Vi är verkligen oroliga för vad som just nu sker i Ryssland. Situationen för ryska journalister är bedrövlig på många sätt. Vi har ju mordet på Anna Politkovskaja 2006, och det är öppna trakasserier. Vi ser också att självcensuren ökar. Vi ser hur enskilda organisationer pressas och hur oppositionspolitiker lider i en väldigt väldigt svår tillvaro. Man kan krasst konstatera att efter kommunismens fall i Ryssland har ett fungerande partisystem inte växt fram där medborgarnas intressen kan kanaliseras på ett bra sätt. De stora politiska partierna i Ryssland i dag är mestadels skapade uppifrån. De kan i praktiken betraktas som valfordon för den politiska eliten. Folkpartiets socialliberala systerparti Jabloko är väldigt utsatt. Våra partifunktionärer fängslas regelbundet. Lokala partiledare häktas godtyckligt, och valkampanjandet saboteras. Flera motionärer och debattörer hittills i debatten har lyft fram den oerhört viktiga frågan om kvinnors rätt till fri abort - en rättighet som i dag finns endast i en tredjedel av världens länder. Varje dag dör uppemot 70 000 kvinnor i världen efter osäkra och olagliga aborter. Medan jag här och nu står och talar för er kommer säkerligen någon kvinna i något fattigt land i södra Afrika att ta upp en 33-centiliters glasflaska, slå av överdelen och köra upp den i underlivet och vrida om. Så görs en standardabort i många fattiga länder. Käka tvättmedel och olika farliga kemikalier är också en vanlig metod i länder där fri abort inte är tillåten. Därför är det oerhört viktigt att utrikesutskottet åter har slagit fast att Sverige stöder en politik som gör just aborter fria, säkra och lagliga. Det är för övrigt en symbolmening som kom till under förra mandatperioden i utrikesutskottet genom oss i Folkpartiet. Jag är väldigt glad över att det varje år var fler partier som stödde denna nyckelmening i svensk utrikespolitik. Kvinnors rätt att själva fatta beslut som sin kropp och sin sexualitet och barnafödandet är dessvärre hotad och icke genomförd i väldigt många delar av vår egen kontinent Europa. Därför vill jag instämma i det som många andra talare tagit upp, att det är oerhört glädjande att Europarådets parlamentariska församling vid sin session den 16 april 2008 antog resolution 1607 där de av Europarådets medlemsstater som ännu inte gjort det uppmanades att avkriminalisera abort, garantera kvinnors rätt till abort och införa handlingsprogram för reproduktiv hälsa och födelsekontroll. Vi kan se det som ett slags första framgång för att kvinnor i hela Europa ska ha tillgång till fria aborter och kunna bestämma över sin egen reproduktion. Herr talman! Avslutningsvis: Kampen mot sexslaveri, människohandel och prostitution har ett brett stöd i denna kammare. Det finns inget ideologiskt motstånd till att ratificeringen av Europarådets människohandelskonvention inte har skett ännu. Utredningen är, som vi alla vet, ute på remiss. Justitieminister Beatrice Ask har tydligt deklarerat att när det arbetet klart ska ratificeringen kunna avslutas utan fördröjning. Längre än så kommer vi nog inte i den frågan i dag. Men som sagt kommer Sverige att ansluta sig till denna konvention och ratificera den, förhoppningsvis inom kort. Där har vi alla ett oerhört viktigt arbete att ligga på för att det ska ske snabbare.

Herr talman! Jag är glad att Birgitta Ohlsson uttalar sitt stöd för konventionen mot trafficking. Det var vad jag hade förväntat mig. Jag förväntar mig av alla i denna kammare att de står bakom den ratificeringsprocess som jag hoppas vi ska få se inom kort. Det är ändå ett faktum att vi har sett en fördröjning på två år, och det blir kanske på tre år. Det handlar om prioriteringar. Hade man kommit så långt i utredningsarbetet att vi redan nu hade kunnat vara klara med ratificeringen kunde vi ha deltagit i mötet om uppföljningsmekanismen. Men jag har uppfattat jag regeringen inte ville vara med i uppföljningsmekanismen, man ville inte ta det fortsatta ansvaret, och därför har man bromsat upp processen. Det har Birgitta Ohlsson inte nämnt. Man har också tagit bort, som jag tidigare nämnde, ambassadörer mot trafficking och flera andra instrument som skulle kunna användas för att stödja det här arbetet. Men det ska jag inte gå vidare på. Jag ska ställa en fråga. Birgitta Ohlsson nämnde abort, och hon berättade väldigt realistiskt hur det många gånger kan gå till. Det är ofta väldigt svåra situationer och under svåra förhållanden som aborter sker när de inte kan ske legalt och på ett säkert sätt. Men det är ändå så att statsrådet Cecilia Malmström inte vill ta upp den här frågan. Jag har ställt frågan både i mindre sammanhang och här i kammaren, och med understöd från andra i den borgerliga majoriteten har man svarat att man inte tänker ta upp det till exempel med Litauen. Det bekymrar mig. Det är viktigt att vi kan komma fram till skrivningar, behålla skrivningar och utveckla skrivningar på det här området, men det måste också föras vidare. Som riksdagsledamot har vi ett ansvar att följa upp och implementera det vi fattar beslut om. Ska jag tolka det som att Birgitta Ohlsson inte delar sin regerings och statsrådets uppfattning i den här frågan? Nu växer det fram en bild att utskottets ledamöter står för någonting som inte riktigt hänger ihop med det regeringen säger. Tar Birgitta Ohlsson avstånd från statsrådet Cecilia Malmströms uppfattning och vill se ett agerande från henne?

Herr talman! Den första frågan rörde prostitution och människohandelskonventionen. Där kan man konstatera att regeringen utsätts från flera håll för kritik. På gårdagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet skrev några prostitutionsliberaler att de var väldigt irriterade över att regeringen hade tillsatt Anna Skarhed att utreda den svenska sexköpslagen för att vi ska kunna skärpa den. Regeringen är väldigt tydlig med att prostitution, att köpa människors kroppar, absolut inte är okej. Det ligger fast. Av det följer naturligtvis att man måste vara aktiv och ratificera denna konvention som rör människohandel. När det gäller kvinnors rätt till fri abort är det ibland en svår fråga rent politiskt ute i Europa. Det är många länder som inte har accepterat att kvinnan har rätten till fri abort. Det har också funnits en rädsla, det ska jag villigt erkänna, hos de länder som har fått fri abort för att deras lagstiftning skulle urholkas om man exempelvis drev ett krav på att abort skulle vara en rättighet för alla kvinnor i Europa och att vi skulle behöva anpassa och urholka vår lagstiftning. Jag tror inte att så är fallet. Jag vet att Cecilia Malmström och flera andra ministrar har drivit frågan på ett öppet sätt. Jag tycker också att vi ska betona en dag som denna att Sverige är en av de största givarna i exempelvis FN:s befolkningsfond, Planned Parenthood Federation, och andra som jobbar med just med kvinnors rätt till fri abort. I biståndspolitiken utgör kvinnors rättigheter, där fri abort ingår, tillsammans med demokrati och miljö de tre viktigaste perspektiven när vi ger pengar. Sverige har en väldigt hög profil. Man kan också konstatera att det inte var Carina Häggs före detta statsminister Göran Persson som såg till att utländska kvinnor ska kunna komma till Sverige och få en fri abort. Det var Kristdemokraternas socialminister Göran Hägglund som införde detta. Det kan man säga är den största solidaritetsreform som en europeisk politiker har genomdrivit de senaste åren.

Herr talman! Jag är tacksam för att mitt förslag om att utländska kvinnor skulle ha rätt att få göra abort blev genomfört. Jag är också väldigt glad att vi kunde få en bred uppslutning, och jag jobbar vidare med de frågorna. Jag hoppas att också en majoritet i denna kammare och Birgitta Ohlsson som företrädare för Folkpartiet ska driva den här frågan på många olika sätt och inte slå sig till ro med tidigare initiativ och förslag och det vi ha gjort under Socialdemokraternas regeringstid tillsammans eller drivit på ensamma. Frågan är nu när Birgitta Ohlssons parti har regeringsansvar och hon företräder majoriteten från talarstolen: Vad gör man? Vi har räknat upp flera punkter där man har dragit sig tillbaka, urholkat resurserna, avskaffat tjänster, inte nominerat, inte finns med och har försenat processen. Det har Birgitta Ohlsson också ett ansvar för. Hur kommer man att driva vidare de här frågorna? Jag har inte fått några exempel på att Birgitta Ohlsson har tillsett att hennes regering och det statsråd som jag utgår från att hon jobbar nära tar upp de här frågorna. Det räcker inte att säga att man har tagit upp dem någon annan gång vid någon annan tid i någon annan position. Det är nu när man sitter vid makten man måste visa om man verkligen tyckte så, om man verkligen står för det eller om man bara var opportunistisk. Nu har man ett ansvar för att driva de frågorna. Jag skulle önska att jag inte behövde ställa den här frågan till Birgitta Ohlsson i dag. Men det här har utvecklats så att jag inte är säker på hur man kommer att driva de här frågorna. Vi har inte några exempel på det. Tvärtom har statsrådet sagt att hon inte tänker ta upp de här frågorna. Hon följer dem via ambassaden. Men vad är det för ett agerande? Är det ett regerande att följa via ambassaden eller TT-meddelanden och pressklipp och gå på hörsägen? Det gäller att ta itu med frågorna och se till att påverka utvecklingen. Jag tog upp Litauen som ett speciellt exempel därför att Birgitta Ohlssons partikamrater har lagt fram ett förslag om det. Jag ska inte ge er ansvaret för att förslaget lagts fram, men ni har ansvar för att ta upp det med era partikamrater på samma sätt som alla vi andra tar upp saker med våra partikamrater. Vad gör Birgitta Ohlsson konkret? Vad kan vi se för konkreta resultat under ordförandeskapet?

Herr talman! Jag tror aldrig att man behöver betvivla Folkpartiet liberalernas ståndpunkt när det gäller att försvara kvinnors rätt till fri abort. Vi var faktiskt det första parti som via vårt ungdomsförbund krävde att kvinnor skulle ha rätten till fri abort. Vi arrangerade abortresor till Polen på den tid då abort var tillåten i Polen men inte i Sverige. Visst har det funnits ett starkt engagemang i denna fråga. Naturligtvis lyfter olika ministrar i olika sammanhang fram frågan. Jag kan inte säga vad det finns för en exakt tidtabell när det gäller hur regeringen kommer att lyfta fram kvinnors rätt till fri abort. På samma sätt kan jag inte heller säga exakt vilken tidtabell det kommer att vara för att ta upp frågor som tortyr, hedersmord eller andra frågor som rör mänskliga fri- och rättigheter. Vi har inte fått någon sådan tidtabell. Där kan vi alla tillsammans som är engagerade i frågan fortsätta att driva den synnerligen hårt och tydligt. Att säga att regeringen struntar i dessa frågor tycker jag är ganska makabert och olustigt. Jag kan påminna om att jag hade en debatt i denna fråga med flera socialdemokratiska ministrar när jag på olika håll fick höra att Göran Persson inte nämnde kvinnors rätt till fri abort och reproduktiv hälsa. Olika frivilligorganisationer klagade på detta. Det är viktigt att vi på olika sätt och i olika positioner lyfter fram frågan. Men att säga att regeringen har resignerat eller struntar i dessa frågor är totalt fel, för det har inte varit några större positionsförändringar. Statsrådet kommer hit till nästa debatt. Då tycker jag att vi allihop kan fråga henne konkret och tydligt vad det finns för agenda.

Herr talman! Från mitten av maj fram till november är Sverige, som tidigare har sagts, ordförande i Europarådets ministerkommitté. Det ger oss möjligheter att styra prioriteringar och sätta fokus på viktiga frågor, som också har sagts här. De kommer att avhandlas i Europarådet för mänskliga rättigheter under den här perioden. Vi kristdemokrater uppskattar regeringens initiativ att genomföra Warszawatoppmötets kraftsamling kring mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Vidare tycker vi att det är mycket angeläget att arbeta för att Europarådet blir en mer öppen och effektiv organisation samt att fördjupa samarbetet med EU, OSSE och FN. Vi kan konstatera att nu saknas enbart Vitryssland bland de länder som är representerade i Europarådet, och det är det land som allra mest skulle behöva arbeta just med MR och demokrati av alla länder, så det är att beklaga. Herr talman! Det är angeläget att Sverige arbetar för tydliga resursförstärkningar för domstolen och kommissarien för mänskliga rättigheter, detta inte minst för att tillräckliga resurser ska finnas för det omfattande arbetet att lyfta de forna sovjetstaterna till en anständig nivå av mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet. Vi kristdemokrater anser att Europarådet väsentligt bidrar till en gemensam värdegrund för Europa. Det är en investering i framtiden väl värd sina omkostnader att satsa på rådet. I slutet av 2007 hade domstolen ca 103 000 klagomål som ännu inte har avgjorts, varav cirka en fjärdedel var riktade mot Ryssland. Ryssland är en av våra närmaste grannar. Herr talman! Vi kristdemokrater yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande UU6 och ger därmed regeringen vårt stöd för den föreslagna inriktningen för det svenska ordförandeskapet 2008.

Herr talman! Sverige är ordförande i ministerkommittén i Europarådet från och med i dag. Det finns verkligen all anledning för utrikesministern att inte vara i kammaren utan att i stället presidera i ministerkommittén. Det är en viktig överläggning, och utrikesministern har försökt att få den lite mindre formell. Syftet är att få en politisk diskussion kring Balkan. Det är en stor politikernärvaro förutskickad vid dagens överläggning, och vi önskar utrikesministern all lycka i sitt arbete. Det kanske kokar ned till Kosovo. Den parlamentariska församlingen har i år avgett en rekommendation till ministerkommittén som ger utgångspunkter för att ett land som är delvis erkänt internationellt och delvis inte ens erkänt bland Europarådets medlemmar ändå skulle kunna ha en tillfredsställande regim för det som Europarådet står för: demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Låt oss hoppas att utrikesministern under vårt ordförandeskap förmår att garantera på marken i samhället Kosovo det som Europarådet och vi står för. Herr talman! Vi socialdemokrater välkomnar regeringens handlingsprogram i skrivelsen till riksdagen. Vi tycker att utrikesutskottets betänkande i de delar där vi inte har reserverat oss eller har särskilda yttranden är väl gjort. Som sagts har vi varit delaktiga i planeringen av programmet och anser att serien av konferenser och symposier är välvalda. Vi önskar all framgång med dessa initiativ. Vi välkomnar också regeringens strävanden när det gäller att öka samarbetet mellan Europarådet, EU, OSSE och naturligtvis Förenta nationerna. Riksdagens utredningstjänst kommer att få ett uppdrag att utvärdera ordförandeskapet. Vi ser fram emot det. Det finns en ambitiös inriktning på detta. Vi ser det också som en bas för den parlamentariska ansvarigheten hur regeringen kommer att förvalta det som utrikesutskottets betänkande nu innehåller. Skrivelsen och utskottet betonar att "ett mer samstämmigt och horisontellt arbetssätt i Europarådet bör befrämjas". Jag tror att det svenska ordförandeskapet bör arbeta här. Det gäller bland annat att initiera ett arbete för att rekryteringen av en ny generalsekreterare i Europarådet innebär att krav ställs på att åstadkomma mer samordning av Europarådets olika delar, så att vi ännu tydligare kan framställa krav och önskemål på stater som visar bristande respekt för Europarådets normer och domstolens beslut. Det gäller naturligtvis också Sverige. Det finns i skrivelsen en rapport om att vissa av domstolens utslag har inneburit kritik av den svenska rättsordningen, och självfallet ska detta deklareras från svenskt håll. Jag tror alltså att samordningsarbete är en sak som det svenska ordförandeskapet borde initiera. Flera länder är under en samlad bedömning och är problematiska i demokratiskt hänseende. Det gäller Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Till en annan grupp kanske man kan räkna Ukraina och Turkiet, där framför allt spelet mellan den demokratiskt parlamentariska ordningen och rättsstatligheten, inklusive frågan om konstitutionsdomstolars sätt att arbeta, är bekymmersamt. I dagens debatt är det flera av debattörerna som har vidrört Ryssland - Carina Hägg, Marietta de Pourbaix-Lundin och senast Birgitta Ohlsson. Vi socialdemokrater ansåg, när skrivelsen från regeringen kom, att regeringen inte där redovisade en samlad politik för hur Europarådet under det svenska ordförandeskapet ska hantera den ryska demokratiska kräftgången. Vi ansåg att regeringens bedömningar av Ryssland av i dag saknade tydlig kraft när det gäller hur Ryssland med stöd, och det är det problematiska, i den inhemska opinionen har slagit in på en nyauktoritär statsordning med kontrollerade parti- och kandidatnomineringar, med en regimpolitisk dominans i medierna och olika grader av nedtryckande av den politiska oppositionen i Ryssland. Vi ansåg att Sverige borde initiera ett långsiktigt arbete i Europarådets alla delar, naturligtvis under medverkan av de ryska deltagarna i dagens Europaråd, som ska syfta till att påverka det ryska folket att välja en demokratisk samhällsordning. Till följd av de sociala katastroferna i början av Sovjetsystemets fall har man valt ett auktoritärt och man får väl också se det som ett nationalistiskt förhållningssätt. Nu har utrikesutskottet arbetat med våra frågeställningar, och vi socialdemokrater är väldigt nöjda med vad som står i utskottets betänkande och att vi har nått sjupartienighet om detta. Avgörande är direkt operativa frågor. Det har flera varit inne på, bland annat Kerstin Lundgren. Det handlar om att få den ryska statsledningen, nu i dag under växling mellan Putin och Medvedev, att vara tydlig mot den ryska duman och att tilläggsprotokoll 14 till Europakonventionen verkligen blir ratificerat. Tyvärr har avgående president Putin ända in i de senaste dagarna vägrat att ställa sig tydligt för att duman ska få ett förslag för ratifikation med hans hittillsvarande auktoritet. Men vi strävar verkligen allihop efter detta. Låt mig bara säga att det som jag tycker är särskilt bra är den tydliga skrivningen i utrikesutskottets betänkande. Utskottet framhåller att Europarådet förhåller sig till den utveckling på demokratins område som sker i Ryssland och att Europarådet med de instrument och mekanismer det disponerar över fortsatt måste verka för att Ryssland ska uppfylla de krav som ett medlemskap i Europarådet innebär. Herr talman! Låt mig avsluta mitt anförande med att peka på en besvärlig paradox. Eftersom stats- och regeringscheferna år 2005 i Warszawa valde att koncentrera Europarådet på demokrati, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter ställs frågan om det ryska statsskicket på sin spets för denna organisation. Det behöver inte vara detsamma när EU ska förhandla med Ryssland om ett brett spektrum av relationer eller när FN:s specialorgan eller FN självt ska behandla frågeställningar. Självfallet måste Ryssland vara med när säkerhetspolitik diskuteras, när världshälsoproblem diskuteras och så vidare. Det gäller också världshandelsfrågorna och ett eventuellt medlemskap i WTO. Men, herr talman, vi har kommit i en tillspetsad situation därför att Europarådets stora och primära uppgift är demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Här har det ryska folket på ett sätt som man knappast sett någon gång förut låtit en ny auktoritär regim växa fram. Vi har ett gemensamt problem.

Herr talman! Mot bakgrund av den väldigt bra debatt som har varit här om Europarådet är det lite synd att regeringen inte är representerad av Carl Bildt här. Jag tror att det hade varit väldigt nyttigt om Carl Bildt hade varit här och lyssnat på den debatten. I många stycken är vi ense, men vi betonar vissa frågor mer än andra. Jag tror att Europarådet tyvärr inte har fått den uppmärksamhet som organisationen egentligen kräver. Det handlar om grundläggande frågor om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprinciper. Det är grunderna som Europarådet hanterar. Ett av problemen är naturligtvis den ökande mängden ärenden. Man kan vara pessimist och säga att det går åt helsike med demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Men jag tror inte att det är så. Jag tror att Europarådet och framför allt Europadomstolen blir mer och mer kända. Europadomstolen är viktig och tar frågorna på allvar. Det betyder också att när Sverige nu är ordförande detta halvår måste Sverige ta stafettpinnen för att se till att försöka effektivisera, försöka få ned bunten ärenden som inte behandlas för att det tar för lång tid. Det finns inget så förödande som när ärenden inte blir behandlade och människor svävar i ovisshet - vad är det som gäller? Där har Sverige en väldigt viktig uppgift det här halvåret. Jag tror tyvärr inte att vi kommer att lösa den. Det är viktigt att vi börjar peka på denna punkt. Flera av de frågor som Sverige bör föra fram har redan debatterats här. Jag skulle vilja lyfta fram två punkter. Den ena är HBT-frågorna. Folkpartiet har skrivit en bra motion i de här ärendena och lyft fram detta. Jag tycker också att utrikesutskottet har formulerat sig väl i betänkandet i dessa frågor. Därför finns det heller ingen reservation. De senaste åren har vi sett fler och fler händelser runt om i Europa som gör en lite mörkrädd. Man tror att vi har kommit längre i Europa. Vi har kommit ganska långt i Sverige, men vi har många steg kvar. Vi måste vara en hjälp för många andra länder i Europa när det gäller att visa respekt för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Man ska inte behöva bli diskriminerad på grund av detta. Den andra punkten gäller kvinnors rätt till fri abort. Här har vi en gemensam reservation från oppositionen. Den ska tolkas som att frågan måste lyftas fram mycket mer konsekvent. Vi måste få upp denna punkt på dagordningen, för man kan tyvärr se en liten backlash i många av Europas länder. Den kristna högern tar allt fler steg mot att minska möjligheterna till fri abort för kvinnor. Det är flera hundratusen personer per år som tvingas till illegala aborter och tyvärr många som dör. En sådan utveckling är inte värdig för Europa, och därför måste vi lyfta fram de frågorna tydligare. Jag hoppas att den signalen inte stannar här i Riksdagshuset utan också går över till regeringen, UD och Carl Bildt. Dessa frågor måste han lyfta fram tydligare och mer konsekvent de månader som vi är ordförande i Europarådet. Jag yrkar bifall till reservation 1.