Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Debatt om förslag 26 oktober 2016

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 11 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Den skandinaviska, generella välfärdsmodellen som vi känner den bygger på en god inkomsttrygghet när man är arbetslös eller sjukskriven men också på välfärdstjänster som utbildning, vård och omsorg. I Sverige har vi valt att organisera den stora, nära välfärden - äldreomsorg, grundskola, gymnasieutbildning, handikappomsorg, förskola, försörjningsstöd - som ett kommunalt ansvar. Den välfärd människor kommer i kontakt med dagligen är den som bedrivs runt om i våra kommuner och landsting.

Kommunsektorns intäkter uppgick 2015 till 958 miljarder kronor och kostnaderna till 917 miljarder. Det är i paritet med hela statsbudgeten på ca 950 miljarder kronor. Det visar hur viktig kommunsektorn är, sett till både omsättning och verksamhet.

Kommunsektorn svarar för ungefär en fjärdedel av bnp, hälften av den offentliga sektorns utgifter och en fjärdedel av sysselsättningen. Den kommunala sektorns skatteintäkter överstiger med gott mått den enskilt största skatteintäkten i statens budget. Av statens samlade budget utgör ca 160 miljarder kronor generella och riktade statsbidrag till kommuner och landsting.

Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn som helhet har liksom på senare år varit god även 2015. Kommuner och landsting påverkas positivt både av internationell tillväxt och av att skatteunderlaget växer. Samtidigt kan vi konstatera att kommunsektorn som helhet står inför stora framtida utmaningar.

Enligt Sveriges Kommuner och Landstings senaste ekonomirapport beräknas kostnaderna i kommunsektorn öka med 47 miljarder kronor mer än intäkterna fram till 2020. Det motsvarar en skattehöjning i Sveriges kommuner och landsting på ca 2 kronor och 10 öre. I SKL:s rapport Välfärdens långsiktiga finansiering från 2010 sägs: "Fortsätter vi att finansiera välfärdstjänsterna på samma sätt som idag motsvaras det av en skattehöjning med ungefär 13 kronor år 2035."

Herr talman! Sett i det ljuset kan man med fog instämma i utskottets bedömning att de 10 miljarder kronor som riksdagen beslutade att tillföra de generella statsbidragen hösten 2015 är ett mycket viktigt tillskott till kommunsektorn.

Det är av vikt att följa utvecklingen av de offentliga finansernas hållbarhet och utvecklingen i den kommunala sektorn. Men vi måste också se till att föra en politik som ger kommuner och landsting möjlighet att utföra sitt uppdrag, det vill säga att skapa en välfärd nära människorna, som fördelas efter behov.

Statsbidragen till kommuner och landsting är ett stort och viktigt tillskott för att Berit ska få sin äldreomsorg och kunna känna sig trygg på ålderns höst och för att Pelle och Lisa ska klara av skolan. Det är möjligt att det finns en och annan som lyfter ett varningens finger och menar att ökade statsbidrag skapar förväntningar hos kommuner och landsting på att staten ska finnas där i svåra lägen. Jag tror att de motiven är både dunkla och smått ideologiska.

Vi som har en bakgrund i kommunsektorn, som har suttit där och ständigt brottats med ökade hemvårdstimmar i äldreomsorgen och inflyttning och fler barn i skola och förskola, som fått vända på varje krona och jobba med effektiviseringar och i sämsta fall besparingar, vi vet att man aldrig kan luta sig mot andra. Den praktiska erfarenheten och det praktiska hantverket ger i det här fallet bättre vägledning än teoretiska modeller och ideologiska principer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Herr talman! I en värld som är stadd i ständig förändring är jag övertygad om att en stark och jämlik välfärd spelar roll för att vi som människor ska utvecklas och våga möta det enda vi med säkerhet vet: att morgondagen ser helt annorlunda ut än gårdagen.

Därför blir välfärden i kommuner och landsting så oerhört viktig - den påverkar människors vardag både direkt och konkret. Den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar för ett rikt och meningsfullt liv. Därför blir frågan om statsbidragen till den kommunala välfärden så viktig och större än bara en post i statens budget.


Anf. 12 Anette Åkesson (M)

Herr talman! Det är naturligtvis glädjande att kommunsektorn totalt sett har gått bra år 2015, även om det finns en del att vara orolig för. Till stor del beror de goda resultaten på ökade statsbidrag och intäkter av engångskaraktär, till exempel återbetalningen av premier från Afa Försäkring, även om också de kommunala skatteintäkterna har ökat.

Samtidigt ökar kostnaderna oroväckande, främst inom landstingen. Landstingen går överlag svagt. Deras samlade resultat ligger långt under det normala målet för vad som anses vara god ekonomisk hushållning. Det är en varningsklocka, liksom den stora spridningen i hur det resultatmässigt ser ut mellan enskilda kommuner respektive landsting. Med tanke på de utmaningar vi står inför, både på kort sikt med integrationsutmaningen och på längre sikt med befolkningsutvecklingen, är det angeläget att verkligen följa hur det går för kommunerna och landstingen.

Att skrivelsen utöver utvecklingen av kommuners och landstings resultat, tillgångar och skulder redovisar hur specifikt de riktade statsbidragen har förändrats och vad det innebär är bra. De riktade statsbidragen kan, i motsats till generella statsbidrag och skatteintäkter, vara problematiska. Till exempel kan de kräva så stora administrativa resurser att söka att vissa kommuner inte mäktar med att söka dem, eller så kan de försvåra den långsiktiga planeringen och verksamheternas effektivitet. Annan kritik mot riktade statsbidrag är att de flyttar fokus från helheten och att de riskerar att orsaka otydlighet i styrningen om de inte är samordnade med annan verksamhet. Samtidigt kan det dock finnas fördelar med riktade statsbidrag, till exempel när dessa stöder utvecklingssatsningar för att möta framtida utmaningar.

Kommuner och landsting är numera mer beroende av statsbidragen än tidigare. Det är inte en oväntad utveckling, men i ett land med så utpräglad kommunal självstyrelse som Sverige vore det en fråga att diskutera om inte en utveckling är att föredra där kommunerna i högre grad har förutsättningar att klara sig själva.

Hösten 2015 var händelserik, framför allt med den stora mängd flyktingar som kom till Sverige. Det kommer att prägla vårt samhälle under många år framöver, inte minst i kommuner och landsting. Att flera kommuner får ligga ute med stora belopp för att statliga myndigheter inte betalar när kommunerna ställde upp när det behövdes är naturligtvis inte acceptabelt och något jag förutsätter att regeringen kommer att ta tag i.

Gällande den extra ändringsbudgeten från hösten 2015 kan det vara värt att nämna i detta sammanhang att den också hanterades exceptionellt: Regeringskansliet höll, trots efterfrågningar, en längre tid inne med att i detalj redovisa det beräkningsunderlag som legat till grund för fördelningen av anslaget till kommunerna. Tyvärr är det ett av flera exempel där den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen valt att minska öppenheten och transparensen i den svenska samhällsdebatten.

Det finns en medvetenhet i kommunerna och landstingen om framtida utmaningar, och man jobbar med att utveckla sina verksamheter och att nyttja ny teknik. Det finns goda förutsättningar att med hjälp av digitalisering och automatisering både höja kvaliteten och hålla nere kostnaderna. Det är ett arbete som vi ur vårt nationella perspektiv måste bädda för med rätt förutsättningar och aktivt deltagande när så krävs.

Samtidigt är det viktigt att fokusera på att hantera de kortsiktiga utmaningarna när det gäller integration av dem som har kommit till Sverige de senaste åren. Priset blir högt om vi inte lyckas integrera dem på arbetsmarknaden. Börjar utrikes födda jobba är de med och bidrar till att klara de utmaningar som hänger ihop med befolkningsutvecklingen. Om inte blir försörjningsbördan ännu tyngre för dem som då arbetar.

År 2015 kännetecknas av att det nationellt var det nionde året i rad med en alliansbudget. Alliansens arbetslinje med tydligt fokus på att öka både utbud av och efterfrågan på arbete med bland annat tydligt sänkta skatter just på arbete gav positiva resultat.

Sammantaget kan man säga att kommunsektorn generellt har haft en positiv utveckling de senaste åren men att det finns en hel del orosmoln framöver - på längre sikt på grund av befolkningsutvecklingen och pensionsskulden, på kortare sikt på grund av farhågor att vi inte klarar integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden på ett bättre sätt än vi historiskt har gjort. Därutöver tillkommer, som jag ser det, risken för att Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik får för stort genomslag, vilket kan bidra till bland annat ännu högre sjukkostnader, färre jobb och därmed mindre resurser till kommuner och landsting för deras viktiga verksamheter inom välfärden.


Anf. 13 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Kommunernas ekonomi har blivit bättre under 2015 än den var 2014. Detta har skett i ett läge när Sveriges flyktingmottagande har varit väldigt stort och många kommuner i Sverige tagit ett stort ansvar. Att kommunernas ekonomi ändå står stark beror delvis på de resurser som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet såg behov av. Med stöd av de borgerliga partierna avsatte man 10 miljarder till välfärden i slutet av 2015. Det var också resurser som man kunde använda i början av 2016.

Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Att man redan i vårbudgeten signalerade att 10 miljarder ska avsättas i generella statsbidrag från och med 2017 har skapat långsiktiga planeringsförutsättningar för kommunerna. Det är 10 väldigt viktiga miljarder till välfärden. Det är 10 vänstermiljarder. För det var Vänsterpartiet som den 23 februari på DN Debatt, i en artikel av Ulla Andersson, krävde 10 miljarder till välfärden i kommuner och landsting. Då fanns inte detta förslag i regeringens tankevärld, och det var inte heller en satsning som fanns vid förhandlingsbordet när regeringen mötte Vänsterpartiet.

Det är därför som Vänsterpartiet är ett ansvarstagande oppositionsparti, som samarbetar och gör skillnad. För Vänsterpartiet är det inte möjligt att stödja en budget utan satsningar på välfärden och investeringar i framtiden. Därför är det långt ifrån självklart att vi lyckas komma överens i förhandlingsrummet när vi möter regeringen. Allt handlar om hur mycket av omfördelningspolitik och välfärdssatsningar vi lyckas pressa fram. Vi gör helt enkelt välfärden i Sverige bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Med 10 nya miljarder till kommuner och landsting kan man anställa fler i framför allt vården och omsorgen. Man kan höja kvaliteten för alla som använder sig av välfärdens tjänster, förbättra arbetsmiljön för dem som jobbar i välfärden och öka välfärdens möjligheter att klara de påfrestningar som en snabbt ökande befolkning innebär.

Fler anställda är A och O för kvalitetsförbättringar. Ett stort problem i dag är att många utbildade lärare och socialsekreterare lämnar sina yrken därför att de inte anser sig kunna göra ett bra jobb med dagens arbetsvillkor. Med fler anställda blir arbetsvillkoren bättre. På så sätt kan vi hejda flykten från yrkena och vända strömmen så att de som lämnat börjar återvända till de yrken de en gång valde att utbilda sig till.

För att lösa de enorma rekryteringsbehov välfärden står inför under de närmaste decennierna behöver vi höja lönerna för vissa grupper, till exempel undersköterskor. Men lönen är inte den enda faktor som avgör om man trivs på jobbet. Minst lika viktigt är möjligheten att få känna sig stolt över sin arbetsinsats. Och den som kroknar under en orimlig arbetsbörda går sällan hem från jobbet uppfylld av just yrkesstolthet.

Regeringen Reinfeldt dränerade välfärden på resurser. 140 miljarder i skattesänkningar måste ju finansieras på något sätt. Under den borgerliga regeringen urholkades stödet till kommuner och landsting. Mellan 2007 och 2014 minskade de generella statsbidragen, justerat för regleringar mel-lan skatteunderlag och generella bidrag, i fasta priser med en halv miljard. Detta skedde samtidigt som befolkningen växte mycket kraftigt. Denna utveckling kan jämföras med den föregående perioden, 2000-2007, då de generella statsbidragen i fasta priser ökade med nästan 17 miljarder kronor.

Herr talman! Man måste dock slå fast att landstingens och regionernas situation på ett generellt plan är mer problematiskt än kommunernas. Tolv av landstingen, det vill säga 60 procent, redovisade positiva resultat, vilket var mindre än 2014. Man har större kostnadsökningar, och flera landsting har problem med att få budgeten att gå ihop. Det är viktigt att vi som riksdagsledamöter ser detta, för det riskerar att leda till försämrad sjukvård och framför allt försämrad tillgänglighet till sjukvården.

I flera landsting börjar detta synas. I Västernorrland går diskussionerna heta om Sollefteås sjukhus. Där har Ådalen rest sig igen för att demonstrera mot nedläggningar och neddragningar. I Kalix demonstrerade i går 1 000 personer mot planerade indragningar inom landstinget. I Dorotea ockuperade en grupp sjukstugan när landstinget i Västerbotten ville försämra servicen. I tre år och tre månader var sjukstugan i Dorotea ockuperad. Men till slut fick demonstranterna som de ville. Det blev precis som det var före landstingets neddragningar. Det visar att man på landsbygden i Sverige många gånger behöver kämpa hårdare bara för att få behålla den service och de välfärdstjänster man har från kommuner och landsting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.


Anf. 14 Anette Åkesson (M)

Herr talman! Håkan Svenneling verkar inte vara så medveten om hur utvecklingen av skatteintäkterna verkligen var under alliansregeringen. Faktum är att skatteintäkterna ökade varje år för kommuner och landsting. Välfärden fick alltså mer resurser varje år under Alliansens tid, trots både finanskris och lågkonjunktur. Därutöver är det med stor förvåning jag noterar att Håkan Svenneling låter Vänsterpartiet ta åt sig äran för att välfärden går bra.

Man kan se på vänsterstyrda kommuner, där ofta Vänsterpartiet är med, inte minst flaggskeppen Malmö och Göteborg. Man kan inte hävda att välfärden går särskilt bra just där. Skolornas resultat är bland de sämre i Sverige. Man kan titta på vårdcentraler och sjukvård. I Skåne har man mätt kundnöjdheten, och 17 av de 20 vårdcentraler som patienterna är mest nöjda med är till och med privata.

Det är otroligt verklighetsfrånvänt att hävda att Vänsterpartiet ligger bakom mer resurser till välfärden och att välfärden skulle utvecklas på ett bättre sätt när Vänsterpartiet är med och styr.


Anf. 15 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag tror att Anette Åkesson lite blandar ihop skatteintäkter och generella statsbidrag. Det jag pekar på är att staten har tagit ett mindre ansvar för kommuners och landstings ekonomi. Det är helt uppenbart att man gjorde det under den borgerliga regeringens tid. Det första man gjorde i den första budget som man lade fram var att man minskade den generella uppräkningen av statsbidragen. Tidigare hade man en generell uppräkning, där man varje år ökade statsbidragen. Men med den moderata politiken blev det samma pengar som förra året, nästa år och kommande år. Det gjorde att det blev en långsam urholkning av de resurser kommunerna hade. Sedan fanns det en positiv utveckling i Sverige som gjorde att man kunde öka skatteintäkterna, vilket gjorde att många kommuner stundtals ändå hade en hygglig ekonomi, men det blev också många svåra år när finanskrisen slog till.

Jag tror inte att någon vänsterpartist tycker att välfärden är bra. Jag tycker att vi runt om i hela landet, oavsett om vi sitter i kommuner, landsting, regioner eller riksdag, påpekar de brister som finns i välfärden och talar om hur de behöver åtgärdas. Det finns väldigt olika uppfattningar mellan höger och vänster om hur man skulle kunna göra. Den debatten kommer att komma med full kraft i november när vi ska börja diskutera utredningen om de vinster som privata bolag gör i välfärden.

Det finns en del borgerliga partier som i sina skuggbudgetar säger att de lägger mer pengar i generella statsbidrag till kommuner och landsting. Jag förstår att de behöver göra det. De måste ju också lägga pengar till de privata vinsterna i välfärden. Då är det givet att man behöver lägga på några miljarder i de satsningar som vi gör. Men om vi ska använda välfärdens resurser effektivt kan vi inte skicka pengar till skatteparadis. Då måste vi se till att varje krona i välfärden går till det som den är avsedd för. Pengarna behöver gå till skolan, äldreomsorgen, omsorgen, vårdcentralen och sjukhuset. Då kommer vi att få en välfärd som man kan lita på. Och då kommer vi att få ett bättre samhälle, där alla får den vård de behöver.


Anf. 16 Anette Åkesson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Herr talman! När Håkan Svenneling talar om att det fanns en positiv utveckling för kommunerna låter det som att den kom av sig själv. Men i själva verket låg det tydliga reformer bakom den. Jobbskatteavdragen var i grunden en gigantisk överföring av statliga pengar till just kommunerna och landstingen. Man hjälpte alltså till att skapa förutsättningar för fler jobb. Vi justerade olika RUT- och ROT-reformer. Vi har haft en sjukförsäkringsreform. Det var ett stort paket som bidrog till att det skapades fler jobb trots lågkonjunktur. De jobben bidrog till att kommuner och landsting fick större resurser och ökade skatteintäkter. Det som Håkan Svenneling hävdar är helt enkelt fel.


Anf. 17 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag kan konstatera att jag inte riktigt delar Anette Åkessons beskrivning av världsläget och hur kommunernas ekonomi har utvecklats. Det är väl inte så oväntat. Det är det som är meningen med den kammare vi har i riksdagen: Vi ska inte ska vara överens, utan vi ska diskutera de politiska skillnader som finns.

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi riksdagsledamöter ser de behov som finns. Både Anette Åkesson och jag lyfter fram landstingen och den utsatta ekonomi som de har. Jag tror att det blir bättre om vi inte privatiserar sjukhusen, om vi ser till att minska vinstintresset i välfärden, om vi ser till att göra saker bra och effektivt och om vi inte slänger bort pengarna till skatteparadis.

Jag tror att vi behöver se de brister som finns och att vi behöver se till att det finns bra generella statsbidrag. Jag tycker att det var intressant att höra Anette Åkessons resonemang kring generella statsbidrag och riktade statsbidrag. Jag tror att man kan behöva båda. Men jag tror att det är bra att det generella statsbidraget alltid utgör en bra grund för att kunna leverera en bra välfärd. Sedan kan riktade statsbidrag utgöra spetsen när vi vill göra välfärden lite bättre, möta de nya utmaningarna och vara lite framåtsyftande. Därför tror jag att den politik som Vänsterpartiet har förhandlat om med regeringen är väldigt bra. Jag tror att detta många gånger är avgörande i de budgetdebatter som kommer att hållas under hösten i många kommuner och landsting. Där diskuterar man vad man ska göra nästa år. Hur ska man använda de pengar man har fått till sitt landsting och sin kommun? Jag tror att borgerliga politiker många gånger kommer att ha svårt att förklara att man inte fick några pengar när den borgerliga regeringen styrde. Men nu ser man skillnad. Nu får man 10 välfärdsmiljarder som man kan använda för att förbättra den verksamhet man är ansvarig för.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Beslut

Positivt resultat för de flesta landsting och kommuner 2015 (FiU8)

Resultatet för kommunsektorn uppgick förra året till 16 miljarder kronor, varav 15 miljarder för kommunerna och en miljard för landstingen. Det framgår av regeringens skrivelse som finansutskottet nu behandlat.

Skrivelsen är en årlig redogörelse av hur den kommunala sektorn har utvecklats. Kommunsektorns resultat fortsätter att vara positivt, dock var spridningen i resultaten mellan enskilda kommuner och landsting betydande. Enligt skrivelsen uppnådde ungefär 91 procent av kommunerna positiva resultat förra året, vilket är en ökning från 2014. Andelen landsting som uppnådde positiva resultat minskade något, till 60 procent. Statsbidragen till kommuner och landsting var 2015 drygt 160 miljarder kronor.

Finansutskottet anser att skrivelsen är ett viktigt underlag för att riksdagen ska kunna följa upp verksamheterna i den kommunala sektorn. Med det lade riksdagen skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna.