Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Herr talman! Utrikesdepartementets ledning har kritiserats starkt de senaste dagarna. Otillräckliga resurser i den konsulära verksamheten och generellt ifrågasatt ledarskap har upptagit mediernas och allmänhetens stora intresse. Katastrofen i Thailand förra året har spelats upp igen, och offrens anhöriga har återigen framträtt och med all rätt ställt förnyade krav på samhället. Vi svenskar internationaliseras mer och mer. Vi är ute och reser allt längre bort på våra semestrar och i tjänsten. Min generation tågluffade i Europa, mina barn flygluffar till Fjärran Östern. Världen krymper och vår kunskap om främmande länder ökar. Teknik och kommunikationer gör att vi alla, långt utanför Sveriges gränser, känner stor samhörighet. Inom Europa tenderar utrikespolitiken att bli inrikespolitik. Vårt samarbete över de gamla nationsgränserna blir intensivare och vårt behov av information ökar. Herr talman! Det ställs krav på att Sverige måste vara närvarande. Var och hur vi är representerade i andra länder påverkar hur vi ska kunna påverka och påverkas av den globala utvecklingen. Det ställs också krav på att vi ska kunna ta hand om våra medborgare när det händer något på andra sidan jordklotet - som i Thailand förra året. Ett kraftfullt och framgångsrikt agerande inom ramen för EU fordrar en gedigen kompetens inom utrikesförvaltningen samt svensk diplomatisk närvaro i princip i hela Europa och Medelhavsområdet. Den snabba globaliseringen fordrar också ökad svensk diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska industriländerna. Därför, herr talman, vill vi moderater förstärka anslaget till utrikesförvaltningen i utgiftsområde 1. Herr talman! Det krävs också en tydligare koppling mellan demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt i svensk och europeisk utrikespolitik. Sverige måste mer aktivt stödja insatser för fred och stabilitet i världen. Efterfrågan på svenska freds- och säkerhetsfrämjande insatser kommer att öka. Sverige måste tydligare stödja insatser som syftar till att motverka internationell terrorism, såsom att använda biståndsmedel till att förstöra lager av lätta vapen, men också lager av biologiska och kemiska vapen. Vi förstärker därför anslaget till freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet och menar att merparten av kostnaderna i anslaget är i överensstämmelse med OECD:s/DAC:s definition av bistånd och därför kan avräknas från biståndsramen. Herr talman! Kunskapen om Europeiska unionen och Europafrågor är väldigt låg i landet. Jag anser att det finns ett behov av ökade kunskaper och större delaktighet i frågor som rör Europa i stort. Vi svenskar måste uppleva Europafrågorna som våra egna och inte som något Bryssel beslutar om och som inte berör oss. Europafrågorna måste göras intressantare och bli en naturlig del av vår vardag. Detta är viktigt framför allt för våra ungdomar. Därför herr talman, anser jag att informationen i våra skolor måste bli bättre och effektivare.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom ytterligare reservation, men vi nöjer oss med att yrka bifall till reservation nr 1. Herr talman! Etik och värderingar är alltför sällan vägledande för Sveriges utrikespolitiska agerande. Den svenska utrikespolitiken måste vara fast förankrad i respekten för de mänskliga rättigheterna. Det okränkbara människovärdet och rätten till liv måste få gå före intressen som handel och ekonomi. Demokrati, öppenhet och rättssamhällets principer måste få en ökad tyngd i de internationella relationerna. Svensk utrikespolitik ska främja fred, frihet, en socialt och ekologiskt hållbar utveckling, förståelse och försoning. FN är viktigt, men FN måste effektiviseras och reformeras för att klara sina mycket omfattande och komplicerade uppgifter. Stabil fred bygger på demokrati, fredlig konfliktlösning, rustningskontroll och internationellt samarbete. Herr talman! Att förebygga konflikter förblir den stora utmaningen. Eftersom oändligt lidande och förstörelse då kan undvikas är förebyggande av konflikter det som är det viktigaste för oss. Här behövs ett samarbete inom FN, inom regionala organisationer som EU och i bilaterala nätverk och kontakter. Ökat samarbete är oändligt viktigt. Vi ser ett stort behov av förbättring av samordning av det internationella samarbetet. Kristdemokraterna anser att Sveriges regering har tappat inriktning och handlingskraft inom utrikespolitiken. Bristen på visioner är kanske värst när det gäller EU-politiken där man präglas av sin nollvision. Sveriges profil i FN är också alltför otydlig enligt Kristdemokraternas uppfattning. Herr talman! Att Sverige för närvarande inte har en särskild MR-minister är beklagligt. Sveriges internationella fredsarbete måste effektiviseras. Detta kan ske genom inrättandet av ett kombinerat civilt och militärt centrum för internationell fredsutveckling i Sverige, till vilket förslagsvis Sida, Swedint, Folke Bernadotteakademin, Utrikespolitiska Institutet och Sipri med flera organisationer skulle kunna knytas. Kristdemokraterna har föreslagit en ekonomisk neddragning på det här området, internationella relationer. Det har vi gjort för flera av organisationerna. Motivet för detta är att vi vill se ett arbete, en omstrukturering, som syftar till effektivisering av de här organisationerna. Att enbart skjuta till pengar skapar inte den effektivitet som vi anser måste komma till. Detta har vi velat peka på genom att dra ned resurserna för att få till stånd en genomlysning, en omorganisation, av verksamheten. Vi ifrågasätter inte organisationerna som sådana, men vi måste komma fram till en mer stringent målsättning och till en bättre funktion i de organisationer som vi här har utpekat.

Herr talman! Utgiftsområde 5 avser anslag till internationell samverkan. Det rör sig om anslag till olika organisationer som arbetar med internationella frågor i skilda sammanhang, inte minst fredsfrämjande organisationer. Det skulle kunna omfatta mycket mer - hela den svenska utrikespolitiken i en alltmer globaliserad värld. Men det avhandlar vi i andra sammanhang. Om det vore så enkelt att ett ökat anslag på utgiftsområde 5 kunde lösa alla de lednings- och ansvarsproblem som har uppdagats i samband med tsunamikatastrofen och som nu fått sin belysning i dagarna, funnes det anledning att öka det här anslaget väsentligt. Nu berör det här anslaget inte detta. Inte en enda krona går till UD:s verksamhet utan det är alltså ett anslag till de organisationer som på frivillig väg arbetar med fredsfrågor. Låt mig gärna säga, herr talman, att frivilligorganisationernas arbete är ett viktigt inslag i svensk kontaktverksamhet inom utrikespolitikens ram. Organisationer gör ett mycket viktigt arbete och fyller en betydelsefull funktion i samhället för att propagera och argumentera för en fredligare värld, för ett ökat internationellt samarbete, för fredsforskning samt i fråga om säkerhetspolitik och nedrustning. Det kan vi inte få för mycket av som vår värld ser ut. Jag har av erfarenhet från arbetet i den nu nedlagda beredningsgruppen inom UD som har haft att bereda anslagsbesluten till opinionsbildning för fredsfrämjande verksamhet, och jag kan intyga att behoven av resurser till denna verksamhet vida överträffar de anslag som finns. Denna beredning är nu överförd till Folke Bernadotteakademin men med oförändrat behov. Om budgeten medgav det skulle det finnas utrymme för betydligt mer insatser. Men som i allt budgetarbete handlar det om prioriteringar när det inte finns obegränsat med pengar. Det är här, som i arbetet med statsbudgeten i stort, prioriteringar och stramhet som gör budgeten stark. Det är det viktigaste för att kunna bevara höga ambitioner i utlandsarbetet såväl som i bistånds- och utvecklingsarbetet för fred och säkerhet i världen. Centerpartiet har också i sitt budgetarbete haft att prioritera vårt ansvarskännande för ett starkt och balanserat budgetförslag. Det gör att vi har vissa justeringar i regeringens budgetförslag under utgiftsområde 5 som närmare framgår av vår motion och av anslagssammanställningen på s. 5 i betänkandet. Den här prioriteringen finns också bakom yrkandet i reservation nr 2. Herr talman! Eftersom ramarna redan är fastställda av riksdagen finns inte längre anledning att fullfölja yrkandet i reservationen. Jag nöjer mig därför med att yrka bifall till förslaget i betänkandet under punkterna 1, 2 och 4.

Herr talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 5. Bakom denna rubrik döljer sig en viktig del av Sveriges utrikespolitik; vårt internationella samarbete. Sveriges medlemskap och arbete i olika internationella organisationer är viktigt för svenskarna och för Sveriges identitet utomlands. Vi är en aktiv medlem i till exempel FN, OSSE och OECD. I utrikesutskottet har vi kunnat konstatera att regeringen i sitt betänkande gett en god redogörelse för verksamheten på det här området för det föregående året. Massförstörelsevapen är ett av de största hoten mot vår säkerhet. Efter ett svensk initiativ har EU nu en strategi mot spridning av massförstörelsevapen som bland annat resulterat i stödprogram på exportkontrollområdet och insatser för att stärka verifikationen av internationella konventioner. För några veckor sedan ingick jag i den delegation som Sverige sänder varje höst till FN:s generalförsamling. På plats i New York hade jag möjlighet att se FN-systemet i arbete och fördjupa mina kunskaper om det arbete som bedrivs där - och inte minst också runtomkring detta. Sverige bedriver att bra arbete för att reformera FN, och just nu leds FN:s generalförsamling av den svenska diplomaten Jan Eliasson. Världen förändras, och det internationella samfundet måste moderniseras för att kunna klara av de nya utmaningar som den nya tiden ställer. Det verkade alla vara överens om i New York men vägen dit, för att nå målet, var enigheten inte lika stor kring, i alla fall inte ännu. Men arbetet fortgår, och jag tillhör dem som hoppas och tror att det ska lyckas. Jag vill också nämna att Sverige stött arbetet kring FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Det är en viktig fråga där Sverige också har en aktiv hållning. Herr talman! Det talas ofta om de borgerliga partiernas skilda syn på siffror och verklighet gällande biståndet, ett annat utgiftsområde som hör till utrikesutskottet. Där är det stora skillnader. Det är intressant att notera hur de också på utgiftsområde 5, i detta lilla tunna betänkande, har mycket spretande syn på hur verksamheten ska bedrivas. Moderaterna vill öka anslaget med 95 miljoner kronor jämfört med regeringen. Samtidigt vill Kristdemokraterna sänka samma anslag med nära 112 miljoner kronor. Centern vill putsa lite grann på det, med 7 miljoner kronor. Det är inte mycket till allians på det här området - heller - kan jag konstatera. Det tycks i allt väsentligt fortfarande handla om fyra partier och en hemsida. Herr talman! Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU 1.

Herr talman! Jag skulle först vilja säga att Vänsterpartiet i grunden instämmer i utrikesutskottets betänkande om internationell samverkan. I detta betänkande föreslår utrikesutskottet att riksdagen säger ja till regeringens budgetförslag under utgiftsområde 5. Utgiftsområde 5 omfattar politikområdet utrikes- och säkerhetspolitik som gäller Sveriges förhållande till andra stater och internationella organisationer. Målet för politikområdet är att säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder. För att nå målet föreslår regeringen till riksdagen att närmare 1 ½ miljard kronor anvisas för anslaget för år 2006. Den största delen av det nämnda beloppet är bidrag till internationella organisationer. Sverige bidrar med en obligatorisk avgift till FN:s budget enligt en fastställd bidragsskala. Anslaget finansierar vissa obligatoriska avgifter som Sverige är internationellt rättsligt bundet att betala för via sitt medlemskap i internationella organisationer, bland andra Förenta nationerna, FN, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, Nordiska ministerrådet samt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD. Bland de internationella organisationerna har FN en övergripande roll. Utskottet betonar vikten av en svensk medverkan i strävan efter att reformera FN och ge världsorganisationen större effektivitet. Vi delar regeringens och utskottets bedömning att medlemskapet i FN är centralt och avgörande för ett Sverige som är aktivt på den internationella arenan. Vi delar bedömningen beroende på vetskapen om att grunden för den nya internationella arenan efter andra världskriget är FN-stadgan som trädde i kraft 1945. Enligt stadgan tillhör staternas territoriella suveränitet, med andra ord neutralitetsrätten, det klassiska området i internationell rätt. Den territoriella suveränitetens okränkbarhet har tillsammans med kodifieringen av de mänskliga rättigheterna inneburit en civilisering av de internationella relationerna. Trots detta faktum verkar den till synes viktigaste frågan för världens mäktiga militära makter vara hur man ska åstadkomma en förändring av FN-stadgan så att den i stället gräver i staters territoriella suveränitet. Vi tycker att tillämpningen av FN-stadgan, bortom alla möjliga intressesfärer, öppnar vägen till fredliga politiska ställningstaganden, som i sin tur öppnar för lösningar i stället för låsningar. Vi hävdar att staters territoriella integritet tjänar de små nationella staternas och deras befolkningars intressen eftersom grundtanken i stadgan är mellanstatlighet, det vill säga att det inte finns någon under- och överordning. Men världens stora militära makter accepterar inte mellanstatlighet och använder ekonomiska och militära medel för att skapa en underordning. Deras argument är välkända. De påstår att det internationella samfundet och internationell rätt, som täcker både folkrätt och mänskliga rättigheter, efter kalla krigets slut står inför nya globala utmaningar. Utmaningen handlar enligt dem om att sätta individers rättigheter och staters suveränitet i motsats till varandra. I själva verket försöker de luckra upp FN-stadgans grundläggande försvar för den nationella integriteten mot de mäktiga ländernas rätt att kränka de maktlösas territoriella suveränitet. På det viset underordnas försvagade eller icke fungerande statsbildningar och deras befolkningar. I världen finns ett sådant gigantiskt problem, men också historiskt unika möjligheter att lösa detta. En återgång till FN-stadgan är en av de viktigaste möjligheterna eftersom det är nästintill omöjligt att förändra denna. Att förändra FN-stadgan kräver två tredjedels majoritet. Vidare måste den ratificeras av två tredjedelar av medlemsstaterna inklusive de fem permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet. Dessutom krävs att förändringen accepteras av det internationella statssamfundet som helhet. Sammanfattningsvis ser vi det som positivt att utskottet anser att FN är både ett mål i sig och ett oundgängligt instrument för ett internationellt rättssamhälle. Därför förutsätter vi att regeringen överväger en återgång till FN-stadgan som bör prioriteras i mer långtgående åtaganden, annars finns det en stor risk för att FN går under på samma sätt som Nationernas förbund inför dåvarande Tysklands expansionsplaner och andra världskriget. Det finns också en risk att FN-perspektivet endast blir vackra ord för världsfreden, medan huvudinriktningen i resten av politiken fortsätter som vanligt. Ett försvar för FN-stadgan som den högsta legitima instansen i internationell rätt behövs mer än någonsin just för ett internationellt rättssamhälle där Sverige kan ingå som en av de viktiga aktörerna. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.

Herr talman! Vi har från en representant för regeringspartiet fått höra att det är bra som det är, ungefär som man sade om organisationen när det gäller tsunamikatastrofen. Man tyckte att den också fungerade tills verkligheten hade hunnit ikapp. Nu har vi också lyssnat till en representant för ett av stödpartierna som också säger att budgeten i stort sett är bra som den är och att vi inte ska göra särskilt mycket. Däremot finns det lite tankar och funderingar om FN. Men från Vänsterpartiet säger man att budgeten är bra som den är. Ska vi inte förvänta oss någon kreativitet eller några krav på förändringar inom dessa organisationer utan bara skjuta till lite pengar som vanligt och sedan vara nöjda? Är det detta som Vänsterpartiet menar?

Herr talman! Vad Vänsterpartiet menar är ganska tydligt, nämligen att FN behöver reformeras och effektiviseras. Och nästan alla är överens om detta. Men det räcker inte. Huvudinriktningen skulle vara att tolka FN-stadgan som den är utanför intressesfärer. Det är vad vi hävdar. Det är ganska tydligt. Beträffande stödet till regeringen: Ja visst, vi stöder regeringen. Vi stöder det socialdemokratiska partiet, det gör vi. Det är ingenting att orda om.

Herr talman! Kristdemokraterna har föreslagit en neddragning. Jag har också talat om vad syftet är. Det är inte att försvaga organisationen, utan det är att få till en förändring, en kreativitet och en tanke. Det skiljer oss inom oppositionen. Vi kan ha olika medel för detta. Men det som vi nu ser är att ni tycker att det ser bra ut. Det är ofta så att man får gå den ekonomiska vägen om man ska få en förändring till stånd inom exempelvis FN och andra organisationer. Där man så att säga vill uppnå en förändring och en effektivisering måste man oftast gå vägen över ekonomin, vilket vi kristdemokrater gör. Och det finns andra tankar inom alliansen i fråga om detta. Men vi har det gemensamt att vi så att säga kreativt går på dessa organisationer för att få en förändring till stånd. Men ska jag uppfatta att Vänsterpartiet stöttar Socialdemokraterna när det gäller att allt är som det bör bara ur ekonomisk synvinkel och därmed också innehållsmässigt?

Herr talman! Att prata om effektivisering och kreativitet är en sak. Att komma till handling är en annan sak. Där tycker jag att Kristdemokraterna brister. Hur ska man effektivisera, och hur ska man förändra utvecklingen genom en neddragning? Det säger sig självt att det inte håller. Jag är mycket tveksam till den inställningen och har gjort klart att det är fråga om två skilda saker. De två inriktningarna kan ni inte skilja åt. Självklart har vi en annan tolkning av verkligheten än Kristdemokraterna. Det är ju därför som vi är olika partier.

Herr talman! Miljöpartiet står också bakom betänkandet, men vi tycker att det är magert. Ingen är egentligen att anklaga för detta. Snarare är det så att många av de frågor som döljer sig under den egentliga expedieringen av utbetalningen har vi behandlat i andra sammanhang i utskottet. Men det hade varit roligt att ha ett tjockt, ett fylligt, betänkande om allt vi gör och vill i OSSE, allt vi gör och vill i Europarådet och en massa av de oerhört viktiga och stora organisationerna där Sverige faktiskt har en ganska bra profil och aktivt deltar. Vad Miljöpartiet lite grann skulle vilja hacka på är återkopplingen. Regeringen har ju i många organisationer mandat att gå ut i världen och föra landets talan, medan vi som den parlamentariskt både budgetmedgivande och i efterhand kontrollerande instansen ibland får leta efter information. Detta tycker jag och mitt parti är lite tråkigt - en uppfattning som jag tror att det är fler som delar. I den värld, i det läge, vi har i dag är just det multilaterala förhållningssättet så viktigt. Inget land, inte ens Nordkorea, kan överleva genom att liksom stänga draperierna, dra för, och låtsas som att världen inte fanns. Ju mer samarbete och ju mer aktivitet och öppenhet vi har gentemot omvärlden och organisationer i multilaterala sammanhang, desto större blir möjligheterna att skapa fred i världen. Därför är fredsanslagen och det som handlar om det inom det här utgiftsområdet det som vi är mest intresserade av. Agne Hansson har nu lämnat kammaren, men jag kan berätta att Miljöpartiet har varit med i budgetförhandlingarna och sett till att just fredsorganisationerna, som Agne lyfte fram, får mera pengar. Det tycker vi är ett viktigt bidrag. Nu kan ju inte Agne svara, men vi undrar kanske varför just Centerpartiet vill dra ned på pengarna till nedrustning. Vi tycker självklart också att det är bra att Sipri som ett av världens främsta fredsforskningsinstitut får mera pengar. Det kommer vi att fortsätta att bevaka om vi har ett fortsatt budgetsamarbete. Jag har en fråga till Moderaterna och skulle vara jätteglad ifall de begär replik på mitt anförande. Man studsar och tror att det inte bara är i socialpolitiken som Moderaterna har gjort rättning mittåt utan även i freds- och omvärldspolitiken därför att de har plussat på rejält vad gäller det som står under rubriken Freds- och säkerhetsskapande verksamhet. Oj, tänker man då. Men när man petar i detta märker man att det handlar om att Moderaterna vill öka insatserna för terroristbekämpning. Av vad vi sett hittills i dag har denna inte varit lyckosam. I stort sett har den i omvärlden varit fel inriktad och mer haft sin udd mot att urholka demokratiska fri- och rättigheter och skapa mer övervakning för vanliga civila människor. Jag skulle bli jätteglad om Moderaterna för mig och omvärlden berättade vad de vill göra med sina antiterroristpengar under rubriken Fredsskapande åtgärder. En slutkommentar är följande. I utskottet har vi fått en fantastiskt bra och klargörande utredning från Rut, riksdagens utredningsinstitut, rörande det multilaterala biståndet och multi-bi-biståndet. Egentligen hade det, tycker jag, platsat att behandla det även här. FN är ju en av de absolut största dels på det här utgiftsområdet som Sverige betalar till, dels på biståndsområdet. Här har vi verkligen en samfälld uppgift i att skapa större klarhet just för att kunna göra bättre uppföljningar. Det är jag säker på att vi alla återkommer till i den debatt som följer efter denna. Jag hade alltså velat efterlysa att vi tog lite grann av den diskussionen i samband med detta där FN:s multilaterala bistånd alltså är hälften av allt multilateralt bistånd. FN är, som sagt - där håller jag med om en stor del av det som nyss sagts från Vänsterpartiet - det internationella organ som vi verkligen måste värna. Jag är så glad över att vi har den enigheten i Sveriges riksdag. Men FN som organ hotas från två håll. Det gäller då FN:s legitimitet också när det gäller att försvara fattiga, som är ansatt från krafter som kan räknas från både höger och vänster. Jag tycker att Sveriges hållning har varit bra. I och för sig har vi behandlat den saken i ett särskilt betänkande, men det hade varit värt en mässa även här. Med dessa ord, herr talman, låter jag mig nöja.

Herr talman! Lotta Hedström undrar varför vi har anslagit mera pengar till kampen mot terrorismen, som hon uttrycker det. Det är väl lite underligt, tycker jag, att man inte inser, eller att man vill ifrågasätta, den verksamhet som vi måste ha i hela världen för att säkra världen så att säga. Den framväxande terrorismen är ju någonting som alla, även vi i Sverige, upplever som ett starkt hot. Vi har sett yttringar av det i USA, och vi ser det dagligen i Fjärran Östern. Vi ser det också i Sydostasien. Naturligtvis måste det till rätt kraftiga åtgärder för att hantera den här situationen därför att detta är någonting som berör alla i vardagen så att säga. Det här kan drabba också oss i Sverige i större omfattning än det gjort. Därför tycker jag att det är viktigt att ha en framförhållning här och att man inser att detta är viktigt liksom att man skapar resurser för att motverka detta. Sedan har vi en del andra fredsaktiviteter som vi vill stärka stödet för med de här pengarna. Det kan, som vi nämnt här, handla om att förstöra vapenlager, lager av lätta vapen, men också om att förstöra biologiska och kemiska vapen till exempel. Det finns en oändlig uppsjö av verksamheter för att säkerställa fred samt ordning och reda i världen.

Herr talman! Tack, Björn Hamilton! Naturligtvis ifrågasätter varken jag eller Miljöpartiet nödvändigheten av att bekämpa terrorism - det gör ingen vettig människa, för det här är ett reellt hot. Frågan är hur modellerna ser ut. Det är fråga om sättet. Finns det klokskap i åtgärderna? Det var det som jag ville låta Moderaterna få tillfälle att utgjuta sig om. Hur har ni alltså tänkt er detta i detalj? Gäller det i princip mer pengar till diplomati, till fredsarbete och nedrustning, till samverkan, till sociala projekt och till kloka analyser av världsläget? Gäller det ett ifrågasättande eller är det fråga om en möjlighet att ändra på maktobalansen i världen, till exempel på oljeimperiets fortsatta kontroll över vissa delar av världen där det skapas konflikter och grogrund för terrorism? Eller gäller det övervakning av vanliga människor eller att leta efter mer eller mindre verkliga al-Qaidasympatisörer i bergsgrottor? Det var detta som jag tänkte att du skulle få en chans att förklara för mig och oss.

Herr talman! Det är naturligtvis inte möjligt att här göra en djupare analys av detta i den typ av debatt som vi nu har. Givetvis finns det en uppsjö av åtgärder att hantera terrorismen med. Det finns det exempel på. Det finns dåliga åtgärder, och det finns bra åtgärder. Jag håller med Lotta Hedström när hon säger att det finns saker som har misslyckats i kampen mot terrorismen. Men det finns också saker som är nödvändiga och som måste genomföras med kraft. Förenta nationerna har naturligtvis en betydande roll i den här kampen. Det har självfallet också stormakterna i världen. Men det gäller att vi i Sverige har möjlighet att delta i de här verksamheterna. Framför allt gäller det här att vi känner ett ansvar för att säkerställa både fred och säkerhet i vår värld.

Herr talman! Det viktiga är just vad man lägger pengarna i för sammanhang. Det handlar om fredsskapande åtgärder. Jag är glad om ni återkommer i artikelform eller på annat sätt med att vara specifika på detta, för det är viktigt. Allmän terrorismbekämpning har snarast blivit ett signalord för åtgärder som inte gynnar terrorismbekämpning. Det var det jag ville att vi skulle försöka klargöra här.

Herr talman! Då Folkpartiet inte har någon motion, reservation eller något särskilt yttrande när det gäller utgiftsområde 5 Internationell samverkan som skiljer oss från majoriteten ska jag inte uppehålla mig speciellt länge i talarstolen. Vi har inte heller haft det under de senaste åren. Vi är faktiskt rätt nöjda med upplägget. Jag tycker att det är väldigt positivt att vi har en så pass stor enighet i den här kammaren om att just stärka Förenta nationerna, som är den organisation som trots sina brister ändå är den enda auktoritet som kan tala för mänskligheten. Vi bör komma ihåg att FN, såväl som EU eller Nordiska rådet, aldrig blir mera än vad dess medlemsstater gör organisationen till. Därför är det viktigt att alla goda krafter som vill demokratisera FN och se till att organisationen kommer på fötter igen jobbar med det. Jag vill också instämma med Lotta Hedström om att vi faktiskt borde ha fått en större redogörelse för vilka organisationer som ingår, på samma sätt som när det gäller det multilaterala FN-biståndet. Jag tänkte ta upp några konkreta punkter som jag tycker är viktiga att diskutera. Man kan säga att all politik i verkligheten bygger på tre olika utgångspunkter. Det handlar om principer, prioriteringar och pengar. Det handlar om det principiellt viktiga i att låta principer som är viktiga för vårt land - alltifrån respekten för mänskliga fri- och rättigheter till jämställdhet, miljö, demokrati, marknadsekonomi - vara vägledande och att man sedan vågar prioritera de här principerna och vågar prioritera klokt och använda medborgarnas skatteslantar på ett bra sätt när det handlar om att marknadsföra Sverige internationellt. Även om vi i Folkpartiet inte är beredda att stödja de reservationer som finns tycker jag att de framkallar tre intressanta aspekter. Den första handlar om effektivisering. Vi måste fortsätta diskussionen om hur Sverige ska nyttja skattepengarna maximalt på den här fronten. Det kan handla om att öka samarbetet, som tagits upp i reservationerna, mellan olika myndigheter, kanske på sikt slå samman institutioner och se till att man kan få ut maximalt för varje skattekrona. Den andra aspekten handlar om kontrollen av pengar. Jag tycker faktiskt att granskningen kan bli ännu tydligare på vad pengarna faktiskt går till. Det är ganska knapphändiga uppgifter vi får i betänkandet om exakt vilka organisationer som får pengar och hur mycket och vad det är som ligger bakom att just de har fått pengarna, vilka principer som är viktiga för att man ska stödja just dessa. Den tredje och avslutande aspekten är fältperspektivet. Syftet med det som tas upp i betänkandet om internationell samverkan är att säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder. Jag tycker att man måste ha ett tydligare fältperspektiv. Det är viktigt med informationssatsningar och projekt om Sverige på hemmaplan - dessa i all ära - men det är ute i världen vi måste synas. Det tycker jag är ett genomgripande problem för både Svenska institutet och flera andra organisationer. De borde få ut verksamheten mycket mera på fältet. Att säkerställa Sveriges relationer i Sverige kanske inte direkt var huvudpoängen.