Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Herr talman! Vi har att diskutera betänkandet UU1 om utgiftsområde 5, Internationell samverkan. En samlad rödgrön opposition har i reservationen krävt att anslaget till freds- och forskningsinstitutet Sipri förstärks med 6 miljoner. För ett år sedan, när den borgerliga regeringen aviserade den nedskärning på 6 miljoner som Sipri genomgått under det gångna året, protesterade vi från den samlade rödgröna oppositionen. Vi har därför i dag valt att reservera oss och kräva att de pengar som den borgerliga regeringen tagit från Sipri återförs till institutet. 6 miljoners skillnad på ett av de mindre utgiftsområdena kan tyckas som en petitess i den samlade budgeten. Men dessa 6 miljoner säger ganska mycket om vilken roll vi vill att Sverige ska spela i världen, hur vi vill att vårt land ska samverka internationellt. Vårt land må vara litet, men vårt välstånd, vår alliansfrihet och vår avsaknad av kolonial historia ger oss möjlighet att spela en avgörande roll internationellt. Världen är i stort behov av länder som konsekvent står upp för fred, nedrustning och mänskliga rättigheter oavsett var och av vem freden och friheten hotas. Sverige skulle kunna vara ett sådant land. Norge har visat genom sitt engagemang i arbetet med att förbjuda klustervapen hur ett litet land kan göra stor skillnad. Samma fråga visar också med önskvärd tydlighet på den borgerliga regeringens totalt bristande engagemang för nedrustningsfrågorna. Först valde man att förhala processen när det gällde ett förbud mot klustervapen, och man har fortfarande inte valt att ratificera konventionen om förbud mot klustervapen. Just i detta nu väntar vi på svar från utrikesminister Carl Bildt på en skriftlig fråga från mig själv om Sverige kommer att ratificera konventionen innan nästa val. För att göra skillnad internationellt krävs det både kunskap och information. Vänsterpartiet anser därför, precis som den samlade oppositionen, att Sipri som internationellt erkänt och oberoende freds- och forskningsinstitut bedriver ett arbete som är av avgörande vikt. Genom sin årsbok, sin hemsida, sina konferenser med mera bedriver man ett aktivt arbete runt freds- och nedrustningsfrågor som inte kan underskattas. Sipri besökte utrikesutskottet inför förra årets budgetdebatt där den borgerliga regeringen hade aviserat nedskärningar på 6 miljoner. Man redovisade då att de planerade neddragningarna äventyrade åtminstone delar av deras verksamhet och skapade en stor oro bland de anställda inför framtiden. Sipris arbete har knappast om vi ser oss ut över världen minskat i betydelse. I dag ser vi tyvärr i allt större delar av världen en risk för militär upprustning. Även i vårt eget närområde finns denna överhängande risk för militär upprustning genom den dragkamp vi ser i Europa mellan Ryssland på ena sidan och Nato på andra sidan. Vi ser det i såväl södra Östersjön som i Barentsregionen. Denna upprustning har vi redan sett konsekvensen av genom det sorgliga kriget i Kaukasus förra sommaren. Att EU nu i dagarna dessutom blivit klart med Lissabonfördraget, där man slår fast att medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet, minskar knappast behovet av oberoende och seriös forskning runt freds- och nedrustningsfrågor. Därför vill jag yrka bifall till oppositionens reservation.

Fru talman! Utgiftsområde 5 är ett område där majoritet och opposition är relativt eniga om fördelningen av resurser. Det är egentligen bara just när det handlar om Sipri som vi har olika uppfattning, åtminstone i årets budget. Hans Linde har tagit upp många av de viktiga frågor som jag också skulle kunna tänka mig att prata om. Jag kommer att gå in lite mer på djupet i hur det ser ut för Sipris verksamhet. Först vill jag ge några återblickar. Miljöpartiet är ett parti som bildades 1981 och som alltid har stått fredsrörelsen nära. Självklart är freds- och konfliktforskning samt säkerhetsforskning ett område som vi värnar. Vi tycker att det är viktigt att Sverige har kvar den goda profil som vi har haft och har i frågorna också i fortsättningen. I går tittade jag på Sipris hemsida. Där kan man se att det pågick 16 aktiva större väpnade konflikter under 2008. Som en liten parentes i det hela kan jag berätta att Burundi är ett av dessa länder. Det är också ett land dit vi för någon månad sedan skickade tillbaka ett antal asylsökande. Jag har följt dem, och jag håller kontakt med dem så gott som dagligen. Det första som hände var att de flydde vidare till Rwanda, och nu har de flytt vidare till Uganda där de försöker nå fram till UNHCR för att bli registrerade som flyktingar. De utvisades till ett land som enligt Sipri och många andra bedömare faktiskt inte är särskilt riskfritt. För några år sedan tog vi ett antal miljoner från Sipris verksamhet. Miljöpartiet protesterade redan då. Jag fick ett telefonsamtal från Sipri där de tackade för att vi hade uppmärksammat frågan. De sade att de nog skulle klara sig ändå det året genom att få in externa medel. De hade redan utlovats externa medel. Förra året hade vi, precis som Hans tog upp, Sipri på besök i utskottet. De berättade då hur deras verksamhet faktiskt kan drabbas av de nedskärningar som sker. Följden av nedskärningarna är naturligtvis att mycket mer måste göras i uppdragsform. Det leder till att den övriga kontinuerliga verksamheten - analys- och forskningsarbetet - i stället får stryka på foten. Jag menar inte att uppdragsarbetet är oviktigt. Till exempel antar jag att den rapport som UD beställde om flygtransportföretag var ett sådant uppdragsarbete som det ges externa medel för - fast genom UD. Flygtransportföretagen bidrar till att stimulera konflikt- och krigsekonomier samtidigt som de tjänar pengar på humanitära flygningar av nödhjälp. Det är bra att UD har beställt en sådan rapport så att vi har fått det belyst. Det är inte acceptabelt att sådana företag anlitas av några myndigheter i världen. Om inte uppdraget hade funnits att utreda frågan hade det förmodligen inte blivit gjort. Uppdragsverksamhet är naturligtvis positiv. Externa medel till Sipri är positivt. Det är bra om Sipri kan få ännu mer externa medel till sin verksamhet för att utföra fler uppdrag. Det som är oroande är det långsiktiga analysarbetet och den forskning som är i behov av jämna strömmar av resurser, att det varje år kommer ungefär lika mycket. Det är den forskningen som neddragningen drabbar. Det är knappast så att det behövs mindre freds- och säkerhetsforskning utan mer. Vi kan se i budgetpropositionen att utfallet för kostnaderna för Sipri för 2008 var högre än budgeterat. Det är inte så att de har ett överskott på pengar utan de behöver mer. Vi menar därför att Sipri bör återfå pengarna som de tidigare har förlorat, och vi lägger därför till 6 miljoner extra till Sipri i budgeten. Vi menar att man kan ta dessa pengar från Svenska institutet för att hålla sig inom den redan beslutade budgetramen. Svenska institutet har större möjligheter att begära externa medel än vad Sipri har. Det är därför vårt förslag. Jag yrkar bifall till den gemensamma reservationen.

Fru talman! Så står vi här igen. Det var ett år sedan sist. Vi diskuterar utgiftsområde 5. I år gäller det ungefär 1,9 miljarder. Förra året var det 1,8 miljarder. Det är 100 miljoner mer exakt det här året. Ökningen är försiktig, och ökningen är naturligtvis motiverad av regeringens ansvar för statens finanser. Skattebetalarnas pengar ska användas på ett sätt som skapar mervärde för skattebetalarna, och i övrigt ska man vara försiktig. Merparten av förstärkningen går till svensk medverkan i internationella organisationer; FN, Nordiska rådet, OECD, OSSE och så vidare. Det är naturligtvis ett uttryck för att vi har uppfattat att detta är ett bra sätt för svenskarna att synas i världen och verka på den internationella arenan. Glädjande nog tycks det råda en näst intill total enighet i utskottet när det gäller synen på hur dessa medel ska användas. Oenigheten gäller 6 miljoner kronor, eller ungefär en tredjedels promille. Oenigheten gäller Sipri, menar man från oppositionens sida. Jag menar att oenigheten inte gäller Sipri utan att oenigheten gäller synen på forskningen. Vad ska forskningen syfta till? Hur ska den finansieras? Vem ska bestämma dess innehåll? Det är exempel på frågor där vi från alliansens sida har en annan uppfattning än den rödgröna oppositionen. Från alliansens sida står vi bakom en uppfattning som kan beskrivas i termer av en ökad akademisk frihet och mindre politisk styrning. Vi är också av den mycket bestämda uppfattningen att konkurrens är bra också på forskningens område. I själva verket är konkurrens en nödvändig förutsättning för att vi ska få en vital och kreativ forskningsmiljö. Institutioner som med automatik räknar med anslag från en och samma källa får förr eller senare problem med både kreativiteten och nytänkandet. Fru talman! Eviga anslag från samma källa kan också skapa osunda beroenden mellan mottagaren och bidragsgivaren. Man biter inte den hand som föder en, sägs det. Det stämmer även i forskarmiljön. Jag säger inte att så är fallet, men jag säger att det finns en risk att det kan uppstå ett beroendeförhållande om banden blir till synes eviga. När det gäller anslag från näringslivet är detta en risk som är ofta uppmärksammad och kritiserad från vänsterhåll. Men varför skulle inte samma slags problematik också gälla när anslagsgivaren är staten, regering och riksdag, och då särskilt om regering och riksdag under lång tid skulle ledas av samma politiska konstellation? Från alliansens sida har vi stor respekt för Sipri. Det är en forskningsinstitution med lång och imponerande meritlista. Det är en institution med stark internationell förankring. Många av de forskare som arbetar där kommer från andra länder. De frågeställningar som är föremål för forskning inom Sipri har också en stark internationell relevans. Frågor som rör nedrustning, väpnade konflikter, vapenkontroll, kemisk och biologisk krigföring är exempel på områden som analyserats inom ramen för Sipri. Likväl har regeringen i årets budgetproposition inte föreslagit att den neddragning som gjorts tidigare ska återställas. Varför? Svaret är ganska enkelt. Sipris forskning finansieras fortfarande huvudsakligen med anslag från staten - mer än vad som är fallet med andra institutioner som är verksamma inom liknande områden. Sipri får också mer i kronor räknat än andra institutioner med liknande inriktning. Vi kan ta Utrikespolitiska Institutet som exempel. Knappt 22 miljoner går till Sipri och 13 miljoner till Utrikespolitiska Institutet. Inte heller går Sipri lottlös ur årets budgetarbete. Tvärtom - anslaget till Sipri ökas jämfört med föregående år, och i kronor räknat mer än anslaget till Utrikespolitiska Institutet. Fru talman! I konkurrensen om skattekollektivets pengar prioriterar vi att dessa hellre används till att stödja viktiga kulturinstitutioner, till exempel kulturhuset i Paris, än till forskning som kan finansieras på annat sätt än via statliga anslag. Vi är av den bestämda uppfattningen att Sipri har en så god ställning och en så god akademisk rankning att det inte borde vålla några större problem för Sipri som organisation att kunna hävda sig i konkurrensen om forskningsanslag. Vi tror också att ökat fokus på extern finansiering kan utgöra en god möjlighet till förändring och nytänkande på de områden där så behövs. På sikt blir det den främsta framgångsfaktorn för institutet. Att hävda sig på den öppna forskningsmarknaden är också ett kvitto på att den forskning som bedrivs är bra, uppskattad och håller hög akademisk nivå, kort sagt är värd att stödjas ekonomiskt. Fru talman! Vi tycker att Sipri ska ges chansen att visa upp sig och få kvitto på sin relevans och på det arbete som utförs. Med de orden, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Jag vet inte om Anne-Marie Pålsson missförstod mig. Jag säger inte någon gång att vi begär att alla medel ska komma från en och samma källa, vilket då skulle kunna innebära att man kommer i en beroendeställning till just denna källa eller låter denna källa styra den politiska dagordningen för detta forskningsinstitut som ska vara oberoende. Det jag säger är att det bör finnas en jämn finansiering, en jämn ström av resurser, så att det analys- och forskningsarbete som pågår på ett oberoende sätt kan fortsätta som tidigare, i stället för att man ska behöva dra ned där och söka extern finansiering. Den externa finansieringen kan bli lika styrd som den som man skulle få av staten. Jag tror knappast att den externa finansieringen innebär: Okej, här får ni en massa pengar - gör vad ni vill för dem! Det är ju att någon organisation begär att få ett uppdrag utfört, och det är jättebra om Sipri kan göra det, precis som med flygtransportföretagen. Det är jättebra att man belyser olika frågor och att det kommer extern finansiering till det. Men beroendeställningen är i så fall lika relevant när det gäller den externa finansieringen som när det gäller pengar som kommer direkt från staten. Om man då tittar på budgeten ser man att även om det blir en viss höjning i år är det inte lika mycket som man gjorde av med förra året. Det var inget anslagssparande utan snarare en förlust under förra året, och då är inte budgeten rätt avvägd i det här fallet.

Fru talman! Ja, det ska finnas en jämn och förutsägbar ström av resurser. Det finns det - 22 miljoner. Det är rätt mycket pengar. Man kan naturligtvis hävda att man ska ha ännu mer pengar, men från alliansens sida tyckte vi att 22 miljoner räcker ganska långt. När det sedan kommer till frågan hur vi ska använda de här pengarna och vad vi drar ned på vet jag från mitt tidigare liv att i den dialogen är både vetenskapliga institutioner och myndigheter oerhört kreativa. I dialogen med anslagsgivaren pekar man regelmässigt på att man måste göra en neddragning på det som anslagsgivaren uppfattar som mest intressant. I själva verket har man en stor frihet inom ramen för institutet, verket eller vad det är fråga om att använda pengarna på det sätt som behövs. Om man nu från Sipris sida behöver ha en grundfinansiering för det mer långsiktiga arbetet: Ja, men använd då de 22 miljonerna till just detta och sök pengar för det som inte kräver samma kontinuitet! Det är ganska viktigt att komma ihåg det. När det sedan gäller frågan om det totala anslaget pekade jag tidigare på att det är frågor om prioritering, att statens finanser inte är oändliga - det finns inte hur mycket pengar som helst att ta av. Då är det hela tiden fråga om en avvägning: Hur vill vi använda dessa medel? Från regeringens sida har man då resonerat på det viset att man tycker att den ram som Sipri nu har är en rimlig ram för att kunna konkurrera på forskningsmarknaden om mer pengar. Det finns också skäl att stödja de internationella kulturella satsningar vi har till exempel inom ramen för Svenska institutet. Det är också ett sätt att visa upp Sverige utomlands. Det är en rent politisk prioritering från regeringens sida som vi ställer oss bakom till hundra procent.

Fru talman! Det är dock så att även om det är 20 miljoner är det mycket mindre än vad de hade från början. Men jag tycker inte att det är upp till mig eller till Anne-Marie Pålsson att stå och misstänkliggöra forskare och hur de äskar pengar. Jag tycker att det är fel väg att gå. Vi behöver en kontinuerlig forskning inom freds- och säkerhetsområdet, och Sipri är ett oberoende forskningsinstitut med gott renommé. Men om vi då tittar på Svenska institutet, som vi föreslår att pengarna ska tas från i stället, är deras uppgift att sprida information och kunskap om Sverige i utlandet samt främja samarbete och långsiktiga relationer med andra länder inom områdena kultur och samhällsliv samt det svenska kulturhuset i Paris. Det här gör man tillsammans med utrikesförvaltningen och svenska och utländska samarbetspartner. Sedan har man också anslag till biståndsrelaterade insatser i Östeuropa, gäststipendier och utbytesverksamhet etcetera. Sedan tillkommer det särskilda uppdrag. Men vad är det som gör att man inte begär att Svenska institutet ska hitta ytterligare extern finansiering för sina arbetsområden? Det borde vara enklare för Svenska institutet att få extern finansiering eller uppdrag från till exempel näringslivet, som naturligtvis är intresserat av att vi sprider kunskap om Sverige, om svenska produkter och också om det svenska näringslivet utanför landets gränser. Varför kan inte Svenska institutet i stället få den besparingen? Där har man ju ökat rätt mycket. Samtidigt använde de inte alla pengar som de fick under förra året. Där finns det i stället ett anslagssparande på två och en halv miljon kronor. Det här stämmer alltså inte riktigt överens.

Fru talman! Låt mig understryka att självklart används mycket mer pengar för det svenska arbetet med fred och nedrustning än de 22 miljoner kronor som anslås till Sipri. I själva verket är det så att nästan hela anslaget till utgiftsområde 5 används för de svenska insatserna när det gäller fred och nedrustning. Detta kan då ske på olika sätt. Det sker genom FN. Det sker genom OSSE. Det sker genom Nordiska rådet, Europarådet och så vidare. Det är en rad olika arenor. Och när det gäller arbetet med så viktiga och komplicerade frågor gäller det att sprida insatserna och arbeta på flera olika områden. Sipri är en liten del i det stora hela. Det är viktigt att understryka. Sedan gällde det detta med att misstänkliggöra forskare. Nej, det handlar inte alls om att misstänkliggöra forskare. Forskare är precis lika rationella och sluga och begåvade som näringslivets företrädare. Självklart kommer man från forskningens sida att försöka föra en dialog med myndigheter, politiker och anslagsgivare som gagnar det egna intresset, så långt som möjligt. Det är klart att det vore ganska dumt om man då inte föreslog eller pekade på en neddragning som kan vara massmedialt intressant snarare än på en neddragning som inte får lika mycket rubriker i massmedier. Det vore nästan tjänstefel att inte agera på det viset. Men vi är tillbaka vid grundfrågan. Det handlar alltså om en prioritering när det gäller hur medlen används. Det är 1,9 miljarder som anslås till den internationella samverkan. Nästan hela anslaget används till detta. Det är kvar något mindre än 100 miljoner som används för att visa Sverige i ett kulturellt perspektiv för omvärlden. Vi tycker att det också är en viktig insats.

Fru talman! Jag får erkänna att jag inte hade tänkt begära replik i den här debatten. För som Anne-Marie Pålsson sade i sitt anförande rör det sig trots allt om några promillen av budgeten som vi är oeniga om. Men jag måste ändå säga att Anne-Marie Pålsson under sin talartid verkligen lyckades visa på de grundläggande skillnaderna i den här kammaren när det gäller synen på hur Sverige ska verka i världen. Jag känner mig tvingad att begära replik i det läget. Anne-Marie Pålsson sade att vi är med i FN, OSSE, Nordiska rådet och så vidare för att Sverige ska synas i världen. Det var ett direkt citat av Anne-Marie Pålsson. Det måste trots allt ha varit en felsägning. Jag kan säga, både som vänsterpartist och som skattebetalare i det här landet, att jag inte vill betala ett öre för att några svenska företrädare ska ut och sola sig i glansen internationellt. Jag betalar gärna bidrag för att Sverige ska delta i de här organisationerna, för att vi ska gå ut i de här organisationerna och bidra till en bättre värld, för att vi ska förändra världen inom ramen för de här verksamheterna. Jag är knappast förvånad över att Anne-Marie Pålsson som akademiker och styrelseproffs väljer att göra den här debatten om Sipris anslag till någon allmän generaldebatt om forskningsanslagen och forskningsfinansieringen. Men jag måste säga att det här är ett synnerligen illa valt tillfälle att ta den debatten, Anne-Marie Pålsson. Att just när vi pratar om freds- och nedrustningsforskning i så hög grad hänvisa, som Anne-Marie Pålsson gör, till externa finansieringskällor skapar oerhörda problem. För att den här forskningen ska vara trovärdig krävs det att den är oberoende, och för att den ska vara oberoende krävs det en långsiktig finansiering. Jag tror att vi alla kan se de problem som finns för Sipri, att deras möjligheter att få extern finansiering är begränsade. Hur skulle det se ut om Sipris årsbok sponsrades av Bofors eller om deras konferenser finansierades av Iran eller Nordkorea? Vi ser nog alla problemen med den typen av extern finansiering. Ser inte Anne-Marie Pålsson problemen och begränsningarna för Sipri när det gäller att kunna gå ut på den externa anslagsfinansieringsmarknaden, som Anne-Marie Pålsson pratar om?

Fru talman! Ja, vad ska vi säga om detta? Tror Hans Linde att det finns något som heter oberoende? Det gör det inte. Beroende finns alltid. Om Sipri får sin finansiering från den svenska staten år efter år byggs det upp ett beroende mellan Sipri och anslagsgivarna. Skulle Hans Linde exempelvis säga att en rysk fredsorganisation som blir finansierad av den ryska regeringen är en oberoende institution? Jag tror att vi alla i den här kammaren skulle säga: Nej, det tvivlar vi på, för vi tror att det kan förekomma en betydande form av politisk styrning. Vi misstänker det. Vi kan aldrig vara helt säkra. Självklart finns det alltid någon form av beroende. Ett sätt att försöka göra beroendet mindre är att sprida sina anknytningsytor till många olika anslagsgivare. Om man får lite pengar från den svenska riksdagen, lite pengar från kyrkan, lite pengar från LO, lite pengar från Riksbankens jubileumsfond och så vidare är det lättare att i förhållande till var och en av dessa anslagsgivare stå oberoende. Det är inte hundraprocentigt, men det är lättare, säger jag. Den andra frågan handlade om att synas i världen. Det är mycket möjligt att detta är ett slarvigt sätt att uttala sig. Men jag är ganska säker på att Hans Linde förstår att avsikten med den formuleringen självklart var att det gällde de olika arenor där Sverige kan verka för att föra fram de svenska ståndpunkterna och gemensamt med andra verka för fred och nedrustning. Jag undrar om det behövs något förtydligande. Jag tror att ni alla förstår det.

Fru talman! Jag får erkänna att det inte alltid är helt lätt att veta vad Anne-Marie Pålsson avser med sina anföranden och sina synpunkter. Men för att tydliggöra det här med extern finansiering kan jag säga att vi från oppositionen inte på något sätt har motsatt oss att Sipri också får extern finansiering. Precis som Bodil Ceballos underströk i sitt anförande tycker vi att det är positivt. Men vi ser också begränsningarna för Sipri. Sipri ska kunna ha sitt oberoende och vara trovärdig i sin roll när man diskuterar freds- och nedrustningsfrågor internationellt. Då ser vi att deras möjlighet att få extern finansiering är begränsad. Man kan inte vända sig till stora delar av näringslivet. Det finns en lång rad stater som man inte heller kan vända sig till därför att det skulle skada organisationens trovärdighet. Det är möjligt att jag återigen inte riktigt förstår vad Anne-Marie Pålsson avser. Men man jämför en finansiering från Sverige som är en alliansfri stat som inte har varit i krig på 200 år - möjligtvis är vi det nu i Afghanistan; det kan diskuteras - med en finansiering från Ryssland, en auktoritär stat som på inget sätt är alliansfri och som under sin moderna tid har bedrivit en lång rad anfallskrig. Kan man inte se skillnaden på finansieringen från dessa två källor? Anne-Marie Pålsson inser nog själv det orimliga i att göra den jämförelsen. Det mest olyckliga i hela den här historien handlar inte om 6 miljoner kronor utan om vilken signal den borgerliga regeringen skickar ut i nedrustningsfrågor. Man har systematiskt visat ett totalt ointresse för just nedrustningsfrågor. Det här är bara en punkt på en väldigt lång lista. Man har aktivt valt att nedprioritera alla frågor som har handlat om fredsforskning, nedrustning och nedrustningsinitiativ. Jag tycker att det exempel som jag tog upp i mitt anförande om klustervapen kanske är det allra mest talande exemplet på den pinsamma, som jag tycker, politiken från den borgerliga alliansen när det gäller just nedrustningsfrågorna.

Fru talman! Diskussionen om klustervapen får vi väl föra i samband med ett annat betänkande. Några ord om extern finansiering. Detta är ju underbart. Vi verkar vara helt överens. Externfinansiering är bra. Men då är frågan vilken procentnivå den ska ligga på. Ska den ligga på 10 procent, 20 procent, 30 procent, 40 procent eller 50 procent? I dag har Sipri en extern finansiering på ungefär 40 procent. Vi tycker inte att det är anmärkningsvärt högt. Hans Linde nämner anslag från näringslivet. Ja, men Hans Linde borde begripa att man kan få anslag från fler håll än från näringslivet. I själva verket finns det en rad olika aktörer som bistår med medel till forskning, till exempel Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond - bara för att nämna två. Glöm inte bort dem! Ett annat argument som förtjänas att ta fram är bilden av oberoende. Jag vänder mig mot synsättet att pengar från staten innebär ett oberoende. Jag vill mena att det också är en form av beroende. När det gäller Sverige uppfattar Vänstern inte att det är ett problem, för den svenska staten är inte en korrupt diktatorisk stat. Det är en stat som bygger på demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Men man kan vara beroende av en god stat likaväl som av en ond stat. Man får inte glömma den biten. En av de viktigaste poängerna att slå fast är att beroende aldrig är bra för någon form av kreativitet eller forskning. Beroendet i dag för Sipri ligger på 60 procent i förhållande till staten. Vi tror att det är bra att man kan söka pengar till ungefär 40 procent från andra än svenska staten. Vi tror att det är bra i alla avseenden.

Fru talman! I slutet av januari för 64 år sedan skrevs ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Den 27 januari 1945 öppnades utrotningslägret Auschwitz portar av Röda armén. Omvärlden tvingades se vad tolv år av nazistiskt styre hade åstadkommit. Sex miljoner judar mötte sina öden i nazisternas dödsläger. Två miljoner polacker avrättades. Hundratusentals funktionshindrade, romer och homosexuella dödades. Att aldrig glömma detta massutrotningsläger förpliktigar politiskt. Auschwitz är Europas största skam. På samma sätt som vi inte får tveka att fördöma nutidens folkmord måste vi bevara Auschwitz som minnesplats. Det är därför glädjande att alliansregeringen i just detta betänkande har valt att lyssna på kloka motionärer och ännu en gång tilldelat medel via budgeten till att Auschwitz ska bevaras. Utgiftsområdet Internationell samverkan består av elva anslag och omfattar frågor som gäller Sveriges förhållande till och överenskommelser med andra stater och internationella organisationer. Det kan låta tekniskt, men det handlar ytterst om mänsklighetens överlevnad. Internationellt samarbete gör Sverige rikare, vår omvärld tryggare och ger oss möjligheten att lösa gränsöverskridande problem. Fred, miljö, trygghet och tillväxt klarar vi bättre med samarbete än utan. Den demokratiska freden, det vill säga uppfattningen att demokratiska länder inte för krig med varandra är förmodligen den bäst underbyggda teori som finns inom samhällsvetenskapen. Att skapa demokrati genom konflikthantering och förebyggande arbete är modern säkerhetspolitik. Svenska folket gillar också internationellt samarbete. Man kan påminna sig om denna dag att vi bara har ett parti kvar i Sveriges riksdag, Vänsterpartiet, som inte vill att vi ska vara med och vara aktiva i den europeiska unionen. Det är kanske den viktigaste institutionen i dag globalt för att främja fred och frihet. Man kan också konstatera att EU-samarbetet aldrig har haft ett större stöd nu än tidigare bland det svenska folket. Undersökningar visar att sju av tio svenskar ser vårt EU-medlemskap som självklart, och nio av tio vill att Sverige aktivt arbetar för att utveckla den europeiska unionen. Jag är glad över att regeringen i detta betänkande har satsat på ökat samarbete inom Östersjöregionen. Fyra nya Östersjöländer blev EU-medlemmar 2004 vid utvidgningen. Fler än 100 miljoner människor lever och verkar i Östersjöregionen. Då Estland, Lettland, Litauen och Polen blev EU-medlemmar blev Östersjön hela unionens innanhav. Före första världskriget kunde resenärer ta sig från Paris till Sankt Petersburg utan pass. Den fria rörligheten gick i graven när krigets skyttegravar grävdes i Europa. Den europeiska unionen jobbar för att återinföra den fria rörlighet som en gång fanns på vår kontinent. Östersjöstrategin är ett exempel på den starka kraft som finns i det europeiska samarbetet. Jag tänkte avsluta kort om Sipri som de föregående talarna lyfte upp från sina respektive perspektiv. Det är bra att betona att det finns privata entreprenörer som är mycket aktiva i den globala kampen för nedrustning. En av de största mecenaterna och donatorerna för tillfället när det gäller nedrustning globalt är den amerikanska multikapitalisten Ted Turner som en gång startade CNN. Han är nog den enskilda individ som ger mest och kanske till och med mer pengar än många organisationer och stiftelser för att bekämpa spridningen av farliga vapen och främja nedrustningen.

Fru talman! Internationell samverkan är ett oerhört viktigt område naturligtvis som vi i dag ska avsätta pengar till. Hela vårt samhälle står inför mycket stora utmaningar för närvarande. Det är aktuella utmaningar, och det är framtida utmaningar av mycket stor klass. Vad har då dessa utmaningar gemensamt? Enligt mitt förmenande, och jag tror vi kan vara ganska överens om det, handlar det om internationella utmaningar. Problemen som kommer över oss kommer globalt och internationellt. Vi lever i en internationell finanskris. Vi inser att det kommer en internationell lågkonjunktur. Sverige påverkas. De flesta länder påverkas. Vi har nationsgränsöverskridande miljö- och naturfrågor. Klimatfrågan är internationell i högsta grad, och det är där vi löser den. Vi har migrationsproblemen. Det finns människor med skyddsbehov. Det kan också vara ekonomiskt motiverat för den enskilde att söka ett bättre liv. Det är internationella utmaningar för oss. Vi har säkerhetspolitiken. Vi sänder våra soldater och andra biståndsarbetare till andra länder för att lindra nöd. Vi har de ständigt pågående fattigdomsproblemen som i högsta grad är internationella och som vi måste lösa med internationella medel. Slutligen finns i min uppräkning här internationell brottslighet. Det är i dag ett större problem för oss än någonsin. Intensivare och mer omfattande internationell samverkan är det jag står och talar om. Det kräver effektivare relationer genom samarbete och kanske betydligt bättre institutioner i vår omvärld där vi kan samarbeta. Vi behöver gemensamma etiska koder. Det är stor brist på det. Vi behöver nya regleringar. Då tänker jag på finansvärlden. Det behövs etiska koder där också. Detta kräver ett stort personligt engagemang, och det kräver mycket kunskap. Kunskap måste inhämtas, och det kostar pengar. Det kräver samarbete, och det kräver naturligtvis samarbete under demokratiska former. Det tar tid. Det tar resurser. Fru talman! För detta krävs det ekonomiska resurser. Vi kristdemokrater förväntar oss att regeringen i kommande budgetar beaktar de ekonomiska resurser som vi behöver för att hantera just de här internationella problemen och på det sättet hantera vårt land och vår värld. Med detta som uttryck för att regeringen ska bevaka det här området särskilt, för att det behövs mer resurser, ber jag att få yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Jag vill bara säga några korta ord om Sipri. I den framlagda budgeten har regeringen valt att dra ned anslaget till Sipri med 6 miljoner kronor. Vi tycker det är djupt olyckligt, och jag vill erinra kammarens ledamöter om bakgrunden till Sipri och den stora betydelse som Sipri har. När man från USA nyligen utvärderade institut i världen kom Sipri faktiskt bland världens främsta och mest renommerade institut. Det tycker vi i sig självt visar att den långa historia och det fina arbete som man har gjort på Sipri har gjort att man har nått en internationell genomslagskraft. Sipri är nu kanske ett av Nordens främsta institut som ofta refereras till och som man ofta väljer att ha att göra med. Institutet har funnits i över 40 år. Det startades redan 1964 då dåvarande statsministern Tage Erlander lade fram idén om att etablera ett fredsinstitut för att visa respekt för att Sverige hade haft 150 år av obruten fred. Ambassadör Alva Myrdal fick uppgiften att ta fram ett förslag, och för exakt 43 år sedan lade hon fram ett förslag som ledde fram till det som i dag är Sipri - Stockholm International Peace Research Institute. Det ingår i uppgifterna, som vi har hört här tidigare, att etablera forskning och lägga fram förslag om hur man undviker krig, vilka förutsättningar som krävs för en stabil fred och för fredliga lösningar på internationella konflikter. Detta är något som är högaktuellt i dessa dagar när den ekonomiska krisen leder till sociala och politiska kriser som i sin tur leder till våld. Med detta vill jag ställa mig bakom vår gemensamma reservation.

Fru talman! Det är lite fånigt att förlänga en debatt som handlar om 6 miljoner, men jag kan inte låta bli. Det Kent Härstedt säger är glädjande men stöder faktiskt vår tes: Ett så framstående institut som Sipri, i själva verket i världsklass, har nog fler anslagsgivare att söka pengar från än bara på den svenska planhalvan. Opererar man internationellt och kan hävda sig internationellt kan man också söka pengar internationellt. Jag tror att vi med detta kan tillönska Sipri en god framtid, och vi tror att de kommer att lyckas väl i detta.

Fru talman! Med det sättet att resonera har tyvärr Sipri i så fall att se fram emot fortsatta neddragningar de kommande åren. Det brukar ofta vara så när moderater diskuterar verksamhet som på olika sätt är finansierade över skattsedeln: Man säger att pengarna inte behövs eller att de kan väl hitta pengar på annat håll. Så kan man resonera när man har mycket pengar, men saknar man pengar är 6 miljoner ganska mycket värda. Jag tycker nog att det är viktigt att vi står på oss. När det gäller vissa verksamheter som har en internationell genomslagskraft är det viktigt att vi från svenskt håll är de första att stödja dem. Det är viktigt att vi stöder Sipri och att vi stöder Idea, som kanske ännu inte har nått samma internationella genomslagskraft, och det är viktigt att se till att vi är de främsta att backa upp dem. På det sättet skickar vi också en signal till andra länder att vi anser detta så pass viktigt att de också borde bidra till verksamheten. Drar Sverige sig ur olika former av verksamheter skickar det en signal att vi själva inte tycker att det är viktigt.

Fru talman! Vi drar oss inte ur det hela. Vi har faktiskt gett Sipri en halv miljon kronor mer i år än vad de fick förra året. Det vill jag tillägga och understryka. Egentligen kondenseras det här ned till en fråga om skattebetalarnas pengar. Vi är av den uppfattningen att om man kan finansiera något utanför budgeten, utan att använda skattebetalarnas pengar, så kan det vara att föredra. Det är ytterligare ett argument, förutom att det skapar mer oberoende och kreativitet. Vi har en viss mängd skattebetalarpengar att använda. Vi gör vissa prioriteringar, och om vi ser att ett institut som Sipri, som vi har all respekt för och tycker är ett mycket framstående och bra institut, kan finansiera sig på annat sätt kan vi tycka att det finns skäl att låta finansieringen gå utanför statsbudgeten och i stället använda statsbudgeten och skattebetalarnas pengar på sådant som vi tycker är mer angeläget.

Fru talman! Vad kan vara mer viktigt än att undvika konflikter i världen? Vad är mer välinvesterade pengar än att jobba fram idéer om att kunna få varaktig fred och jobba långsiktigt för att stabilitet kan upprätthållas i oroshärdar? Jag tror att det finns få områden där just skattepengar kan vara så väl investerade och som också har en direkt bäring på annan verksamhet som vi strax ska diskutera, nämligen bistånd och internationella relationer. Jag vill nog säga att har vi en verksamhet som är väl prövad och väl respekterad är det ett sådant område där vi inte känner att vi chansar med pengarna. Just forskning är ett av de områden där man löper minst risk för korruption enligt de internationella utvärderingar som är gjorda. Anne-Marie Pålsson kan gärna redovisa något annat, men så är det i alla fall. Sipri är en viktig del av de mekanismer vi har för att kunna sprida idéer och ett renommé som tar sin utgångspunkt i vår egen historia av fredlig samvaro med våra grannar, där vi i fredlighet har kunnat skiljas från unioner och annat. Jag vill alltså framhärda i att hävda att vår linje är en högst respektabel linje. Detta är ett bra sätt att använda skattemedel.