Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske medanslutande näringar m.m.

Fru talman! Först av allt vill jag yrka bifall till reservation nr 2. Sedan vill jag påpeka att jag naturligtvis står bakom även de övriga reservationerna och vill dessutom hänvisa till det särskilda yttrande som vi har i betänkandet och som beskriver den moderata jordbrukspolitiken i ett lite större sammanhang. Mina vänner! Julen är snart här. Vi påmindes mycket tydligt om det i dag på morgonen när luciafirandet ägde rum i Bankhallen. Det påminde oss om dess ankomst. Julefriden kommer förhoppningsvis att sänka sig, och vi kommer var och en få lite välförtjänt vila och förhoppningsvis lite lugn och ro. De svenska högtiderna kretsar ofta kring maten. Vid jul är det julskinka, korv, lutfisk och gröt. Vid påsk har vi äggen som framstår som en central del av matsedeln. Vid midsommar har vi sillen. Men någonting har hänt, och någonting händer. Förr var det nämligen råvaror från den egna gården man använde. Sedan var det från närområdet eller näraliggande byar. Sedan var det i regel från Sverige. Men nu kommer vår julmat och vår högtidsmat från hela världen. Julskinkan kommer inte sällan från Danmark eller Holland, påskäggen från Finland eller Lettland, midsommarsillen har simmat i Norge, kycklingen är inte så sällan från Brasilien, köttfärsen kommer från Irland, kantareller från Lettland, biff från Argentina, ost från Frankrike, lingonen i sylten kommer från Polen, Pripps öl från Danmark och Mårten gås "huvudperson", gåsen själv, ofta från Danmark. Snart kan vi ställa oss frågan: Hur länge är mjölken svensk i våra butiker? Självklart berikar det här inflödet oss på många sätt. Andra länders mat och kulturer kommer in i våra hem. Men varför är det så här? Och framför allt: Varför har det blivit så här? Problemet ligger inte i den svenska livsmedelsproduktionen och definitivt inte hos de svenska bönderna, utan felet står att finna bland annat i den här kammaren. Det är ett fel som är begånget av tre partier, Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, som faktiskt bedriver en direkt jordbruksfientlig politik för den svenska livsmedelsproduktionen - s, v och fasa. De svenska jordbrukarna tvingas att bära en högre kostnad än kollegerna i Europa. Man har extra skatter på produktionsmedel, man har extra krav på stallar och gödselbassänger. Det gör att den svenska livsmedelsproduktionen hamnar i en strykklass. Eller varför ska en svensk bonde betala 2:50 kr mer per liter diesel än hans finske kollega eller 3 kr mer än hans holländske kollega för att producera exakt samma livsmedel? Det måste bli ett slut på den avoghet som majoriteten så tydligt riktar mot den svenska livsmedelsproduktionen. Vi har bra kvalitet, vi har livsmedelssäkerhet i världsklass, och ändå kan inte de svenska livsmedlen konkurrera. Det beror som sagt på tre partier. Vi hade före inträdet i EU en ryckighet i den svenska jordbrukspolitiken, som gjorde att bönderna var väldigt utsatta för politiska nycker. Efter EU-inträdet blev det en lugnare period av det skälet att det blev långsiktigare regler. Men nu har vi en halvtidsöversyn av den svenska jordbrukspolitiken, som bryter en överenskommen period, nämligen den i Agenda 2000, i förtid, och det har vi varit kritiska mot. Nu sitter vi återigen i den situationen att vi ska applicera jordbrukspolitik på det svenska jordbruket, och det är vi politiker som ska göra det. Det finns som bekant två grundmodeller för detta: någonting som kallas gårdsmodellen och någonting som heter regionmodellen. Man kan konstatera så långt vi har kommit i analysarbetet att ingen av de här är fullkomliga eller riktigt bra. Därför är det oerhört viktigt, om vi ska slå vakt om produktionsjordbruket som vi gör från moderat håll, att vi prioriterar detta och försöker hitta en modell som kan tillgodose dels dem som är mest effektiva och framgångsrika, dels de ägarintressen som finns knutna till marken. Det förmår inte någon av de här modellerna att göra på ett tillräckligt bra sätt. Det som jag nu har inlett med är alltså bakgrunden till den situation som det svenska lantbruket befinner sig i. Det är mot denna bakgrund som den här budgeten ligger. Det innebär att man måste vara oerhört försiktig och klok när det gäller att lägga upp de politiska förutsättningarna för framtiden. I vår budget är vi motståndare till att införa en ny djurskyddsmyndighet. Vi sade redan när det föreslogs att den skulle införas att den skulle kunna bli en tummelplats för miljöpartister, och genom att man nu har hämtat en generaldirektör från Miljöpartiet ser det ut som att vi skulle få rätt på den punkten. När det gäller djurtillsynen i Sverige har Riksrevisionsverket redan talat om att varje ny myndighet - som bekant försöker Socialdemokraterna lösa alla problem med en ny myndighet - kräver ytterligare samordning, ytterligare administration och byråkrati. Det sade vi också. Jag kan bara vädja till majoriteten att se till att inte införa den här myndigheten, för den tar pengar från det svenska lantbruket. Satsa på inspektörer i stället för på byråkrater! När det gäller Livsmedelsekonomiska institutet har vi än inte lyckats förstå vad det tillför i värde motsvarande de 4,5 miljoner som det kostar. Ingen har lyckats bevisa att det tillför något som motsvarar kostnaderna. Vi tycker inte att vi ska behöva återföra några pengar från handelsgödselskatten av det enkla skälet att vi inte vill lägga denna i de svenska böndernas ryggsäck. Vi vill inte ta ut skatten, alltså behöver vi inte återbetala den. Det är typisk politisk klåfingrighet. När det gäller ekologisk produktion är det 15 miljoner som vi vill ta bort, därför att vi anser att det är ett rent näringsstöd och ingenting annat till en specifik produktionsgren. Det är fel mot bakgrund av att just de här produkterna har en förmåga att stå på egna ben. Sedan, fru talman, har vi ett antal reservationer. Det handlar bland annat om att man ska kunna få EU-stöden i euro och vid en given tidpunkt varje år så att man inte ska behöva vänta. Men nu har ju staten faktiskt visat sig vara en dålig betalare även till EU. Det är väl därför som man schackrar med pengarna till Sveriges bönder. Återigen är man bondefientlig. I civila sammanhang hamnar man hos Justitia när man bär sig åt så, men det gör man tydligen inte som land. Sverige är på väg utför när det gäller det här förhållandet. Avslutningsvis, fru talman, vill jag tillönska er alla en god jul och ett gott nytt år och även kammarkansliet som ibland har, tror jag, det tveksamma nöjet att tvingas åhöra våra debatter. Men ni har en välförtjänt vila framför er, och den tillönskar jag er av hela mitt hjärta.

Fru talman! Vilken värld vi lever i! Var femte minut dör en människa av hunger medan andra människor lider av övervikt och dör av fetma. Mitt i denna komplexa tillvaro ska vi internationellt på EU-nivå men också nationellt fatta beslut om en jordbrukspolitik som leder till att alla munnar mättas, resurserna tas till vara och miljön bevaras. Inom en snar framtid kommer vi också att besluta om implementeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken i EU. Folkpartiet anser att det vore värdefullt om en samsyn kunde uppnås, eftersom det då skulle skapa förutsättningar för långsiktiga spelregler oavsett framtida politiska majoriteter. Med denna bakgrund vill jag beskriva Folkpartiets syn på utgiftsområde 26, Jord, skog och fiske. Samtidigt vill jag yrka bifall till reservation 26 men står givetvis bakom samtliga folkpartireservationer. En viktig hörnsten för Folkpartiet är hållbarhetsaspekten. Den politiska inriktningen ska vara ett målmedvetet arbete för ett miljömässigt bra jordbruk. Växtnäringsläckage och ammonikavgång ska tas på största allvar. Ekologisk produktion är och har varit en viktig spjutspets. Samarbete, inte motsatsförhållande, bör råda mellan ekologisk och konventionell odling. Folkpartiet anser att det nu är av största vikt att uppmuntran och stimulans ges till de konventionella brukare som på många olika sätt, utan att klassas som ekoodlare, satsar på miljömässigt hållbar produktion. Folkpartiet vill också, vad skogen anbelangar, lyfta fram skötselplaner och frivilliga naturvårdsavtal. Och jag vill påpeka att våra satsningar på biologisk mångfald, som vi diskuterade tidigare, inte i första hand rör inköp utan skötsel, framför allt kalkning. Jordens, skogens och fiskets betydelse för landsbygdsutvecklingen kan inte nog betonas. Förutom alla livskvalitetsvärden som de står för, är de också en förutsättning för stora exportintäkter och en mängd arbetstillfällen. Livsmedels-, massa- och pappersindustrin kommer på fjärde respektive femte plats vad gäller de största industrisektorernas omsättning, 129 respektive 114 miljarder kronor. Drygt 75 000 människor är anställda inom massa-, pappers- och trävaruindustrin och drygt 60 000 inom livsmedelsindustrin. Det senaste årets larm om risken för att till exempel torsken ska fiskas ut innebär att insatserna på det här området måste öka. Vi vill därför ge Fiskeriverket ett utökat anslag. Folkpartiet anser att företagarperspektivet är en annan viktig hörnsten. I konsekvens med vår företagarsyn anser vi att jordbruksfrågorna ska sortera under Näringsdepartementet. Ett förenklat regelverk och en minskad byråkrati gynnar småföretagsamheten och har en oerhörd betydelse, inte minst för utvecklingen av landsbygden. Företagare behöver långsiktiga spelregler. Ändrade datum för utbetalning av EU-ersättningar vållar stora problem för många jordbruksföretag. Vi anser att det är oacceptabelt. Folkpartiet är positivt till en ökad marknadsanpassning som innebär att produktionen styrs av varor och tjänster som konsumenterna efterfrågar. Det är nödvändigt att den gemensamma jordbrukspolitiken avregleras. Jordbruksföretagaren ska kunna ta skäligt betalt för sina produkter men ska också ersättas för de allmänna nyttigheter som samhället efterfrågar. Erfarenheten av tre års genomförande av miljö- och landsbygdsprogrammet har visat att kvinnorna många gånger haft en nyckelroll i de förändringar och den utveckling som skett på landsbygden. För att kunna förstärka företagande, både kvinnligt och manligt, kan en förenkling vad exempelvis gäller F-skattsedel underlätta avsevärt. Inom jord- och skogsbruket finns en stor outnyttjad energipotential. Beräkningar har gjorts att en ökning från 100 till 240 terawattimmar fram till år 2020 är fullt realistisk. Inom skogsbruket utnyttjas enligt Göran Enander bara 8-10 % av skogens rest- och biprodukter. Även här krävs långsiktiga ekonomiska spelregler för att möjliggöra satsningar. För att klara koldioxidproblematiken och därmed den viktiga klimatfrågan är alla åtgärder som minskar fossilberoendet av högsta aktualitet. Vi vill öppna upp för olika förnybara energikällor. Djurhälsa och livsmedelssäkerhet är andra viktiga områden inom budgetområdet. Folkpartiet tillskjuter extra medel till den nya Djurskyddsmyndigheten, då vi anser att större effektivitet krävs vid överträdelse av djurskyddet. Det handlar om tragedier både för människa och för djur som kräver snabba åtgärder. Vi är för övrigt positiva till beslutet att inrätta en ny djurskyddsmyndighet. Vi vill satsa mer än regeringen på Livsmedelsverket för utökad livsmedelskontroll. Sverige driver dessa frågor med stor kraft inom EU och borde höja ribban även nationellt. En väl fungerande veterinärorganisation är en hörnsten i både djurskydd och livsmedelssäkerhet. Det är av yttersta vikt att konkurrenssituationen blir likvärdig mellan privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer. Utbildning, forskning och utveckling är nödvändigt för att man ska kunna möta framtidens alla utmaningar. Vi anser att det är av stor vikt att stärka den enskilda forskarens fria ställning. Det är egentligen bara då man vågar komma med de obehagliga sanningarna. Därför vill vi öka fakultetsanslaget till Sveriges lantbruksuniversitet. SLU är det enda universitet som inte ligger under Utbildningsdepartementet. Regeringen bör, om SLU ska ligga kvar under Jordbruksdepartementet, klarlägga i vilka frågor universitetet har ett speciellt ansvar gentemot sina näringar. Vad gäller forskningen som stöds av Formas vill vi också här öka anslaget. Folkpartiet anser att det är viktigt att hela området från jord till bord är täckt. 40 % av alla våra sjukdomar är kostrelaterade, allt från diabetes, övervikt och allergier till hjärt-kärlsjukdomar. Forskning och framtagande av livsmedel med hälsomervärde, så kallad functional food , är därför oerhört väsentligt. Fru talman! Jag har här pekat på några områden som vi vill förstärka, men för att kunna finansiera inte minst skattesänkningar för småföretagen har vi också i vår budget flera förslag på besparingar och effektiviseringar. Bland annat vill vi se ett slimmat och förändrat jordbruksverk. Jag vill, fru talman, avsluta med de tankar som jag påbörjade mitt anförande med. Ansvaret att förvalta jordens resurser delar vi globalt. Vi ska ge förutsättningar för ett miljömässigt och ekonomiskt hållbart svenskt jordbruk, som producerar högkvalitativa livsmedel i kombination med en efterfrågad landskapsbild, samtidigt som vi i internationella sammanhang ska möjliggöra en livsmedelsproduktion genom gemensamma åtgärder vad gäller tekniska lösningar för vattentillförsel, forskning, handelsmöjligheter och miljöåtgärder. Det är i sanning en stor utmaning!

Fru talman! Jorden och skogen finns över hela Sverige. Det är en naturresurs och ett kapital som inte flyttar utomlands. 250 000 människor är sysselsatta i jordbruk och i livsmedelsindustrin och hos underleverantörer i olika led. Jordbruket är en viktig näring som måste förse oss med livsmedel, öppna landskap, biologisk mångfald och en levande landsbygd. I Vänsterpartiet anser vi att jordbruksproduktionen ska ske så nära konsumenten som möjligt, vilket betyder att jordbruket så långt det är möjligt ska finnas över hela landet. På sikt måste allt jordbruk bli ekologiskt anpassat, eftersom dagens jordbruksmetoder hotar den biologiska mångfalden och marina miljöer. Målet med vårt jordbruk måste vara att vi producerar säkra livsmedel av god kvalitet med stor hänsyn till miljön och till djurens välbefinnande. Vi måste förena ekologiskt, ekonomiskt och socialt uthålliga jordbruk i hela landet. Skogen har under många hundra år försett Sverige med stora rikedomar. Det är bland annat genom skogen som vår välfärd har kunnat byggas upp. Att ägna sig åt skogsbruk är en extremt långsiktig investering. Många exempel visar att vi människor inte alltid har haft tålamod nog att bruka skogen med långsiktigt hållbara metoder. Men skogen är mer än träd. Den är växter och djur, en plats för avkoppling eller äventyr. Skogen är också en naturresurs, och vi måste ställa stora krav på brukandet av skogen för att alla dessa intressen ska tillgodoses. Det är också viktigt att vi fortsätter att vidga vår syn på skogen som resurs. Skogens sociala värden behöver utvecklas liksom dess betydelse för folkhälsan och ett aktivt friluftsliv, bland annat genom att den tätortsnära skogen tillmäts större betydelse. Det är kanske så att miljömålet skulle överordnas produktionsmålet när det gäller skogspolitiken. En ledande s-politiker lovade på DN Debatt i juni 2000 att naturvården i den statliga skogen skulle förbättras. Snabba reformer och nya tag utlovades. Under de senaste åren har anslaget till skydd av skog ökat, och vi i Vänsterpartiet anser att detta är bra men inte tillräckligt. Mer pengar måste avsättas till skydd av skog om inte fler arter ska gå förlorade. Staten måste bli ett föredöme i arbetet med att utveckla ett ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk, där ambitionsnivån vad gäller naturvård är högre än i det privata skogsbruket. Fisket runt Sveriges kuster och på svenskt vatten är i dag inte långsiktigt hållbart. En kombination av höga halter av näringsämnen i haven från jordbruket och ett överfiske har lett till att flera arter i de svenska haven är på väg att helt försvinna. För oss i Vänsterpartiet är utgångspunkten att den verksamhet människan bedriver i de marina miljöerna ska vara ekologiskt hållbar. Försiktighetsprincipen ska råda då vi inte med säkerhet kan säga vad konsekvenserna blir. Vi måste lyssna mer på experternas råd och följa de rekommendationer om fångstkvoter som de ger och inte som i dag konsekvent överträda dem. Konsumenterna ska ges möjlighet att göra medvetna val för att bidra till ett hållbart fiske. I raden av många åtgärder som behövs vill jag lyfta fram behovet av flera marina reservat. Marina reservat av olika karaktär skyddar lek- och uppväxtområden, bidrar till ökade fisketillgångar och kan ge viktig kunskap för den långsiktiga forskningen. Fru talman! Den nya Djurskyddsmyndigheten påbörjar sitt arbete den 1 januari 2004. Djurskyddsfrågorna har inte tidigare givits tillräcklig tyngd och utrymme. Jag tror att den nya myndigheten innebär ett steg i rätt riktning mot en mer etisk och en moraliskt bättre djurhållning. Det är också positivt att myndigheten förses med ett djurskyddsråd och får egna forskningsanslag för att bättre kunna beställa forskning om djurskydd. Och om vi i Sverige visar att vi tar djurskyddsfrågorna på allvar sänder vi säkert ut signaler i vår omgivning om att dagens regelverk varken fungerar eller är tillräckliga. Det är viktigt att djurskyddet integreras mer i vårt samhälles värderingar och attityder. Vi är många som frågar oss var gränsen går för att hålla köttpriserna på låg nivå. Hur mycket ska marknaden få styra djurhållningen? I dagens rationella livsmedelsproduktion har man glömt bort att det är levande djur det handlar om. Inom EU klassas djur som varor och hamnar under lagstiftningen om handel med jordbruksprodukter. Huvudinriktningen för djurskyddspolitiken måste vara att minimera djurtransporter. Att EU subventionerar djurtransporter och ger exportbidrag för levande djur tycker jag är oacceptabelt, och det måste avvecklas. I stället är en utveckling mot lokal och småskalig livsmedelsförädling med lokala slaktmöjligheter på eller i närheten av gården ett bra alternativ. Man kan till exempel ha mobila slakterier. Vi vill ha en djurhållning som sätter djurhälsa, djuretik och säkra livsmedel i centrum. Och jag är övertygad om att många människor vill ha en sådan förändring. EU:s jordbrukspolitik, som också till stor del är Sveriges, har kritiserats för mycket: höga kostnader, dålig måluppfyllelse och subventionerad överproduktion som leder till att överskottet dumpas på världsmarknaden, vilket slår mot jordbruket i syd. Det handlar också om stora negativa miljöeffekter. Nu har jag bara nämnt en del av kritiken. Men EU:s jordbrukspolitik håller på att förändras. I Vänsterpartiet tror vi att det är bra om jordbrukspolitiken blir mer marknadsinriktad och om man producerar det som verkligen efterfrågas och inte vad man får mest bidrag för. En viktig princip för jordbrukspolitiken bör vara att samhället främst ersätter jordbrukssektorn för dess produktion av kollektiva nyttigheter, och det är bra om en större del av det som i dag är direktstöd kan föras över till miljöersättningar och landsbygdsutveckling. Det är glädjande att den ekologiska odlingen och produktionen ökar, men tyvärr tycker vi inte att den ökar tillräckligt fort. Det ekologiska jordbruket fungerar som en föregångare på miljöområdet, för att visa på möjligheter för en hållbar utveckling inom hela jordbruket. Målet om ekologisk odling är ett av de få miljömål som vi verkar lyckas uppfylla, och det är mycket positivt. Stora satsningar på forskning kring ekologisk odling har också gjorts de senaste åren. Fru talman! Det är många viktiga politikområden inom vårt utgiftsområde. Dessutom har vi i den här debatten också en viktig skrivelse som behandlar landsbygdspolitik. Det övergripande målet är en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden. Mål som hållbar livsmedelsproduktion, sysselsättning på landsbygden, hänsyn till regionala förutsättningar och uthållig tillväxt får inte bara bli vackra ord. Det traditionella odlingslandskapet har ju till stora delar försvunnit eller starkt utarmats under 1900-talet. Merparten har omvandlats till ett modernt odlingslandskap präglat av rationell jordbruksdrift eller omvandlats till skog. Åkermark har lagts ned. Av de 4,6 miljoner hektar jordbruksmark som fanns 1945 har i dag cirka en tredjedel lagts ned. Nedläggningen av jordbruksmark märks särskilt tydligt i landets norra delar och i skogsbygderna. I förlängningen kan en utveckling med nedläggning av jordbruksföretag samt igenväxning och ökad ensidighet i odlingslandskapet leda till ett minskat intresse för att vistas och bo där. Om vi ser på de årliga mätningarna så går strukturutvecklingen snabbare i norra delen av landet än genomsnittet för hela landet. Det är nog ganska klart att de nationella stöden, miljöersättningar och kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, har bidragit till att upprätthålla ett öppet odlingslandskap och ett ganska livskraftigt jordbruk i norra Sverige. Det är viktigt att vi alla följer denna utveckling noga. I detta sammanhang vill jag betona vikten av småskalig produktion och förädling. I dag finns det omkring 3 000 företag med småskalig livsmedelsproduktion och ca 600 gårdsbutiker i Sverige. Många av de här företagen utnyttjar Bondens egen marknad som försäljningskanal direkt till kund. De har genom detta påtagligt ökat sin omsättning. Det är bra om jobben kan skapas där jobben behövs. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag givetvis står bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer, men för att underlätta för kammaren vill jag yrka bifall bara till reservation 25 om småskalig livsmedelsproduktion.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 36, även om jag naturligtvis står bakom samtliga reservationer från kristdemokratisk penna. I ett särskilt yttrande som finns bifogat till betänkandet presenterar vi vårt alternativ till utskottsmajoritetens politik när det gäller anslagen med mera. Även om detta betänkande angående utgiftsområde 23 behandlar många viktiga områden, som vi redan har hört beröras här, väljer jag att koncentrera mitt anförande till jordbrukspolitiken. Fru talman! Den reservation som jag nyss hänvisade till handlar om jordbrukets konkurrensvillkor. Det är inte första gången denna fråga tas upp här i kammaren - Bengt-Anders Johansson gjorde det alldeles nyss på ett utomordentligt träffsäkert sätt i den delen - och jag är säker på att det inte heller kommer att vara sista gången som den frågan kommer upp här. Socialdemokraternas förblindade fasthållande vid en politik som försämrar svenska jordbruksföretagares konkurrensförmåga gör det nödvändigt att gång på gång visa på att det finns alternativ som vet att uppskatta det arbete som dygnet runt görs för att producera svenska livsmedel med god kvalitet, höga miljöambitioner och stor omsorg om djuren. För att svenska bönder ska kunna stå sig i konkurrensen med sina europeiska kolleger bör villkoren vara någorlunda jämlika. Inte minst skatter och avgifter bör harmoniseras med övriga EU-länders. Regeringens tal om jordbruket som en framtidsnäring och löftet om att genomföra handslaget om sänkt dieselskatt sviks gång på gång, på gång, på gång. Vi kommer säkert att även i dag få höra från Socialdemokraterna att man "tittar på" jordbrukets konkurrensvillkor och att man "bereder" frågan i Regeringskansliet. Fru talman! Medan Socialdemokraterna "tittar på" konkurrensvillkoren är det många familjeföretagare och jordbrukare runtom i landet som får titta på när grannar och vänner packar ihop och säljer av. När regeringspartiet i långbänksdepartementen "bereder" förslag bereder sig jordbruksföretagare för att lägga ned sin produktion därför att det inte längre är lönsamt på grund av produktionsförutsättningar som i flera avseenden är sämre än grannländernas. Lönsamhetsutvecklingen i det svenska jordbruket har sedan EU-inträdet 1995 stabiliserats på en något högre nivå än tidigare. Det är alltså inte tack vare regeringen, utan trots regeringen. Det är EU-inträdet och medlemskapets konsekvenser som har gjort detta. Den svenska lönsamheten är dock påtagligt sämre än exempelvis den finska. Dieselskatten för jordbrukets maskiner i Finland ligger på 62 öre per liter och i Sverige på över 3 kr. Bland EU-länderna är Sverige det enda land där dieselskatten inom jord- och skogsbruk är densamma som för personbilstrafiken. Tyvärr, fru talman, tvingas jag konstatera att det för svenska socialdemokrater inte verkar vara viktigt att vi i vårt land har en livskraftig livsmedelsproduktion av högsta kvalitet. I skarp kontrast till Socialdemokraternas politik menar vi kristdemokrater att jordbruket inte är vilken näring som helst. Det handlar om förvaltarskap, att vårda, bevara och utveckla grundläggande livsbetingelser, livsbetingelser som berör oss alla varje dag. Det handlar om "livsmedel" i dess verkliga mening. Jordbruket förvaltar och förmedlar viktiga värden - att bruka jorden, att odla och producera mat, att hålla landskapet öppet, att ta till vara det naturen ger, att vårda miljön. Kristdemokraterna ser livskraftiga jordbruksföretag och familjejordbruk som en bas för en levande landsbygd, där ett ekologiskt uthålligt brukande av jorden och produktionen av högkvalitativa och fullvärdiga livsmedel är huvuduppgiften. Fru talman! Denna grundsyn leder oss till slutsatser som presenteras i vår partimotion och i det särskilda yttrande som bifogas betänkandet. I tio punkter sammanfattar vi vår huvudsakliga politik på jordbruksområdet: jordbruket är inte vilken näring som helst, jordbruk och öppna landskap i hela landet, rättvisa skattevillkor, socialt stöd med avbytartjänst, skördeskadeskydd, tillämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik med förnuft, utvecklade exportmöjligheter, god etik i djuromsorgen och miljövänligt åkerbruk, försiktighet när det gäller genmodifierade livsmedel, konsumenterna kräver trygghet och livsmedelssäkerhet. Sammantaget föreslår Kristdemokraterna 276 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 23. Tillsammans med sänkt skatt på diesel, återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel med mera innebär Kristdemokraternas budgetalternativ att jordbruksnäringen tillförs drygt 1 miljard kronor mer än i regeringens budgetförslag. Fru talman! Det finns ett par områden i utskottsmajoritetens ställningstagande till regeringens budgetförslag där eftertankens kranka blekhet klädsamt sprider sig över majoritetens anleten när frågorna kommer på tal. Det gäller hanteringen av regeringens halvering av anslaget till prisstödet för renkött och de neddragna respektive borttagna anslagen till omarrondering i Dalarna och invallningsprojekt i Emån. Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ uppmärksammat detta med höjda anslag. Jag ska inte strö ytterligare salt i de öppna, variga, bultande och svårläkta såren. Jag nöjer mig med att förutsätta att den socialdemokratiska utskottsgruppens dynamiska och duktiga företrädare, som har regelbundna överläggningar med kamraterna i ministerns kansli, ser till att vårpropositionens innehåll räddar dem från ytterligare pinsamheter på de här områdena. Ni kan räkna med stöd från Kristdemokraterna. Fru talman! Tiden är knapp. Jag vill därför i övriga frågor hänvisa till de förslag och synpunkter som framförs i vårt särskilda yttrande samt till de 14 reservationer som vi står bakom.

Fru talman! Det är bra att jag och Bengt-Anders är överens om åtminstone några saker här, bland annat att vi inte ska ge stöd till djurtransporter. Vi har haft det uppe i utskottet i dag och fått bra information om det. Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga för regeringen att driva. Vi ger en massa exportbidrag, slaktbidrag och allt möjligt. Det är ganska mycket pengar. Det är viktigt att driva den här frågan. De långväga transporterna är inte bra, varken ur ett etiskt perspektiv eller för samhället. Det är stora kostnader. Det är bra att vi är överens om det. När det gäller skogsbruket äger jag inte själv skog, men jag har många kompisar som äger skog. Jag kan se att många av dem som är privata skogsägare, som har mindre marker på kanske 10-15 hektar, sköter det på ett väldigt bra sätt. Jag kan som socialist säga att det nog kan vara bra att ha lite skog. Var och en skulle ha lite skog. Det är en bra rekreation att vara ute i skogen. Jag tror också att det är viktigt att vi värnar vårt samhälle. Jag är av den åsikten att många av de privata skogsägarna gör en bra insats. Jag sade också i min inledning att jag tror att det är viktigt att staten tar ett ökat ansvar, men också de stora bolagen, att de stora privata bolagen tar ett lite bättre ansvar. Här är mycket att göra. Vi behöver tillföra mer resurser till en förbättrad skogspolitik.

Fru talman! Det är rörande att vi är överens på ytterligare en punkt, nämligen att det enskilda skogsbruket är välskött - det är klart att det finns undantag. Vi ser ett värde för landet i det enskilda skogsbruket. Det gläder mig. Sven-Erik Sjöstrand säger att staten måste ta ett större ansvar, staten ska bli bättre på att vårda de miljövärden som finns i skogen. Samtidigt är vi överens om att det enskilda skogsbruket förmodligen är bättre än det statliga. Sven-Erik Sjöstrand ingår i den majoritet som fortlöpande socialiserar skog. Blir det inte schizofrent, Sven-Erik Sjöstrand, att befinna sig i den världen intellektuellt när verkligheten ser ut på ett helt annat sätt?

Fru talman! Om man ser på de senare åren har det gjorts en hel del. Jag tror att till exempel certifiering av skog kan vara bra, att man arbetar på ett målinriktat sätt. Men här finns mycket mer att göra. Det gäller både de statliga företagen och de privata. De vänner som jag känner som har skog ser verkligen till att de får kunskap. De är ute i sina marker. De lär sig och blir motiverade. Det är väldigt viktigt att man också har möjlighet till rådgivning och att vi i samhället satsar på det, som generaldirektör Göran Enander påpekar. Det behövs mycket resurser till rådgivning och informationsinsatser. Vi har en uppgift här, också att få ut budskapet om hur viktig skogen är som rekreation och hur bra den är i de sociala sammanhangen. I den här debatten nämner vi ibland klippare. Jag tror inte att det är så vanligt, men det förekommer klippare. Det förekommer rovdrift. Sådant bör vi ju bekämpa på olika sätt. Jag hoppas att regeringen kommer med en proposition snart, kanske nästa år, och att vi i vårt utskott kan diskutera de här frågorna på ett bra sätt.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt ta replik, men ju mer jag lyssnade ju mer fundersam blev jag. Jag tyckte att det fanns en underton i Sven-Erik Sjöstrands anförande som växte, en underton av misstänksamhet och misstro mot svenska jordbrukare som grupp. Det började med motiven för Djurskyddsmyndigheten. Kristdemokraterna står också bakom införandet av en djurskyddsmyndighet för att ta ett samlat grepp på djurskyddet. Men syftet var enligt Sven-Erik Sjöstrand att höja etiken och moralen när det gäller djurhållningen i Sverige. Vilka är det som har så dålig etik och moral? Är det de svenska jordbrukarna som missköter sig så? Sedan började han tala i svepande ordalag och med negativ attityd till rationell jordbruksproduktion, om att höja upp småskalig livsmedelsproduktion som det optimala. Jag tycker också att det är fint med småskalig livsmedelsproduktion. Men jag har varit i Norrland - det var i det sammanhanget som Sven-Erik Sjöstrand nämnde detta - och besökt gårdar, unga familjer som har investerat och bedriver det man kan kalla ett rationellt jordbruk, mjölkproduktion med mjölkrobot. Det är ett högkvalitativt jordbruk med mjölkproduktion. Hur många mjölkkor ska man få ha i Norrland om det rationella är dåligt och det småskaliga fint?

Fru talman! Först ska jag säga till Sven Gunnar Persson att jag på inget sätt hyser misstro mot svenska jordbrukare som grupp. De gör ett väldigt fint arbete. Det är nog snarare Sven Gunnar Persson som inte har lyssnat tillräckligt. När jag pratar om djuretik i vårt samhälle gäller det oss som konsumenter, att vi också ska vara observanta och se vad vi köper. Det är viktigt att vi satsar på kvalitet. Inte minst i detta med djurtransporter som vi hade uppe kan vi se ett etiskt förhållande. För min del tror jag att det är bra att veta att till exempel det kött vi handlar är av bra svensk kvalitet, att där inte finns så mycket antibiotika eller andra medicinrester, att djuren har fått gå ute, att samhället har givit bidrag till ett öppet landskap och att djuren har haft det bra. Det är på sätt och vis etik. Etik är också att vi kan hålla kvar en bra veterinärstandard och att vi har en bra forskning. Det tror jag att vi ska satsa på. Och när vi diskuterar detta måste det gälla hela samhället, inte lantbrukarna som grupp. Jag tror att en mycket stor majoritet sköter sitt arbete som lantbrukare på ett mycket bra sätt.

Fru talman! Jag tackar för det svaret, även om jag tyckte att det slirade ganska rejält runt själva formuleringen som Sven-Erik ändå hade om att Djurskyddsmyndigheten skulle bidra till att höja etiken och moralen när det gällde djurhållningen i Sverige. De som håller djur i Sverige är ju framför allt jordbrukarna, i alla fall i större skala. Sedan var han inne på Livsmedelsverkets funktion och lite alla möjliga olika grupper, men just när det gäller att Djurskyddsmyndighetens roll är att höja etiken och moralen fick jag nog inte riktigt kläm på vad han menade. Jag accepterar dock att han ändå tycker att svenska jordbrukare har hög standard och sköter sig bra. Sedan var det den rationella jordbruksproduktionen och att man i Norrland särskilt skulle eftersträva det småskaliga. Hur ser Sven-Erik Sjöstrand på möjligheterna att bedriva rationell jordbruksverksamhet i Norrland och i övriga Sverige?

Fru talman! Om vi tittar på den strukturomvandling som har skett kan vi se att vi bara tio år tillbaka i tiden hade ungefär 20 000 mjölkföretag. I dag har vi 10 000. Det är alltså en halvering. Detta har naturligtvis märkts betydligt mer i Norrland och också i vissa delar av Mellansverige. I ett längre tidsperspektiv kan man väl säga att förutsättningarna för att driva de mindre lantbruken inte har ökat utan snarare minskat. Där tycker jag att vi bör göra mycket mer och vara observanta. Om vi vill ha en levande landsbygd och en regional balans måste vi satsa på de här områdena. Och det gäller inte bara lantbruksföretag. Det gäller att samhällena kan vara någotsånär intakta, att det finns skolor, affärer, postservice och så vidare så att människor kan bo kvar. Det gäller också att man kan ha kvar sina arbetstillfällen. Där tror jag på detta med småskalig industri och förädlingsindustrier. Ta till exempel Eldrimner i Jämtland som besökt utskottet! De gör ju ett lysande arbete men riskerar nu att mista ersättningen. Där tycker jag att vi ska arbeta på ett bra sätt och synliggöra allt de gör. När det sedan gäller Djurskyddsmyndigheten tror jag nog att de här personerna kommer att göra ett mycket bra arbete för att få upp de här sakerna till diskussion och synliggöra det hela. Jag tror nämligen att detta gäller alla i hela samhället. Vi har nog en ganska bra standard i Sverige rent allmänt. Vi har inte mycket djurvanvård, men det förekommer. Vi behöver den här diskussionen för att bli bättre och också för att ge signaler till övriga Europa och världen.

Fru talman! Jag vill i denna debatt om de areella näringarna innan jag går in på sakområdena börja med att slå fast en viktig iakttagelse, och det är att regeringen sviker. Regeringen sviker när det gäller att ge svenskt jordbruk likvärdiga konkurrensvillkor med övriga europeiska länder. Gång på gång på gång har statsministern stått i den här talarstolen och lovat likvärdiga villkor när det gäller konkurrens. Gång på gång på gång har det löftet svikits. Det har svikits av Socialdemokraterna, det har svikits av regeringen och det har svikits av statsministern. När kommer man att leverera likvärdiga konkurrensvillkor? Det är en av de enskilt viktigaste faktorerna för ett fortsatt levande svenskt lantbruk. När jag sedan går in på enskildheterna i vårt budgetförslag kan jag först konstatera att vi även på det här utgiftsområdet har principen att det som är ett samhälleligt intresse ska samhället också betala. Det är inte upp till enskilda att stå för de kostnaderna. Detta kan man kan till exempel se när det gäller ersättningen för viltskador, där vi höjer anslaget. Det finns ett samhällsintresse, som jag delar, av att vi ska ha en livskraftig rovdjursstam. Men det är inte upp till enskilda människor att stå för kostnaderna när det gäller detta. Då är risken, precis som vi har diskuterat tidigare, att vi får inte en förvaltning utan en tjuvjaktsförvaltning, just av den anledningen att staten tvingar enskilda att ta ett ansvar som rimligen är statens ansvar. Vidare har vi anslagit ytterligare pengar när det gäller bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, av samma anledning: Det gäller att slå vakt om den svenska modellen. När det gäller Djurskyddsmyndigheten säger vi att vi ska ha detta sammanhållet. Det är Jordbruksverket som är bäst och effektivast i fråga om att sköta detta, och därför har vi ett antal omfördelningar när det gäller de bitarna. När vi kommer in på landsbygdens miljö och struktur gör Centerpartiet en kraftfull satsning. Vi ökar anslaget för återskapande av våtmarker, någonting som är till gagn för miljön både lokalt via en bättre biologisk mångfald och även i det stora perspektivet där vi minskar växtnäringsläckaget. Vi ökar anslaget för LFA-områden. Vi tänker då på skärgården, småländska höglandet och de norra delarna av landet. Det är de delar där risken för igenbuskning är störst, där marken först tas ur produktion och där man inte har rättvisa konkurrensvillkor. Vi vill vidare göra den relativt stora hästnäringen till en fullvärdig näring även i statens ögon. Vi har pengar till detta. Tyvärr har regeringen inte lyckats få fram något resultat när det gäller att ta tag i det här. Det var aviserat i den propositionslista vi fick, men vi har inte sett någonting på utskottets bord rörande hästnäringen. Vi vill stärka stödet till nystartare, något jag är helt övertygad om kommer att bli än viktigare med den nya gemensamma jordbrukspolitiken. Nära 20 % av jordbrukarna i landet ligger på 65 plus, och det illustrerar tämligen tydligt vad det här handlar om. Nystartandet är jätteviktigt. Sedan vill jag också tangera det vi debatterade tidigare när det gällde skogsvården. Här minskar regering och stödpartier, på sätt som beskrivits här tidigare, så att Skogsvårdsstyrelsen är tvungen att dra in rådgivning. Samtidigt ökar man på ett annat område länsstyrelsernas anslag för att administrera inköp av mark. Detta tycker jag på ett oerhört tydligt sätt illustrerar var man lägger vikten när det gäller skogsfrågor: Man sänker på rådgivning ut till aktiva brukare och ökar för att köpa in mark till staten. Rådgivningen när det gäller skogsbruket är oerhört viktig. Eftersom vi har lång omloppstid tar det lång tid innan man lär av sina egna misstag. Det kan ta 10 eller 20 år innan man ser att en föryngring inte fungerar. Därför tycker jag att rådgivning är av ökad vikt, framför allt när vi tänker på de krav som finns på produktion. Regeringen har svikit lantbruket. Jag hoppas att den minskning vi nu ser i skogsvården inte är en början på ett svek även när det gäller skogsbruket. Jag yrkar bifall till reservation 1, även om jag självklart står bakom alla de andra utmärkta reservationerna från Centerpartiet.

Fru talman! Den här budgeten som behandlar bland annat jordbruket är naturligtvis svår att diskutera. Just när det gäller finansieringen av jordbrukspolitiken står vi i den situationen att den helt övervägande delen av de beslut som har fattats om hur vi ska använda pengarna har fattats på annat håll. Det är alltså så att vi här i riksdagen inte har möjlighet att bestämma hur pengarna för jordbrukspolitiken ska användas. EU har frågan. Jordbrukspolitiken är, sett till pengarna, den absolut största delen, och det förvånar mig att inte några har sagt det. Debatten blir naturligtvis lite konstig. Man kan inte rikta kritik mot jordbrukspolitiken. Vi har inga representanter här som kan diskutera den. När vi har gjort uppgörelser mellan Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen om den här propositionen har naturligtvis frågorna varit låsta. De är inte öppna för beslut eller för förändringar i den samverkan. Så är situationen, och det bör vi konstatera. Jag tror dessutom, om det inte har framgått riktigt av debatten, att det är värt att påpeka att inget parti tycker att svenskt jordbruk ska vara in i detalj reglerat genom en planhushållning som vi vet att vi höll på att ta oss ur genom avregleringen av jordbruket. Det är en planhushållning som har lett till förändringar av svenskt jordbruk som inte har varit önskvärda. Moderata samlingspartiet brukar säga att man inte ska tvingas leva på bidrag när man kan leva på eget arbete. Det gäller i väldigt hög grad landets bönder för närvarande. Jag ser att Bengt-Anders nickar instämmande. Vi från Miljöpartiet vill alltså se en helt annan jordbrukspolitik. Vi vill ha jordbruket avreglerat, och vi vill se fri konkurrens. Vi vill att bönderna ska få glädjen att återgå till att producera det man är bra på, det man vill göra av god kvalitet och få gå ut i konkurrens på den svenska marknaden, ha möjlighet att sälja gårdens produkter i närområdet och så vidare. Vi vill också att de som så önskar ska kunna få bra information så att de successivt kan gå över till ett ekologiskt jordbruk. Naturligtvis finns det ett litet utrymme ekonomiskt, inte stort under den här budgetperioden, det vet vi, men ett litet, som vi kan utnyttja för att vid sidan av den enorma budget som ligger låst via EU åstadkomma vissa förändringar i en riktning som vi önskar. Vi från Miljöpartiet kan till exempel med glädje konstatera att vi har fått 40 miljoner till forskning och utveckling av ekologiskt lantbruk. Det har beslutats gemensamt av de tre partierna och föreslagits här. Inom den sektorn kan också nämnas att äntligen har stiftelsen för biodynamisk odling ute i Järna fått en halv miljon för sin verksamhet. Den är ju spännande eftersom de var de ursprungliga initiativtagarna inom området och låg väldigt väl framme när det hela började. Det är viktigt att de får möjlighet att fortsätta sitt arbete. Det finns också ett ökat stöd till Livsmedelsverket på 9 miljoner för säkra livsmedel. I det ingår också att de ska titta på möjligheter för småskalig produktion, till exempel mindre slakterier. Det berör det som Sven-Erik Sjöstrand talade om när det gäller gårdsbutikernas möjligheter till exempel. Det är sådana saker som vi i Miljöpartiet hälsar med glädje. Och jag tror inte att det finns någon opposition i kammaren från något parti i den riktningen. Många har tvärtom uttalat sig just för de sakerna, bland annat Anita Brodén och Sven Gunnar Persson. Skogen är ett miljöområde där vi har ett tydligt mål. För att nå det krävs att man får stora statliga resurser. Det målet är fastslaget här i riksdagen, och det gäller nu att leva upp till det. Vi har fått en förstärkning på 400 miljoner det här budgetåret, men det räcker inte till de åtgärder som behövs för att vi ska hålla en jämn takt fram till målet. Det handlar alltså om köp av mark för naturreservat, för biotopskydd, skogsvårdsavtal och annat; det som finns under rubriken Biologisk mångfald. Det ingår alltså som en naturlig del i tanken att bevara den biologiska mångfalden. Vi tycker att det är bra, men vi beklagar att det inte har funnits pengar att ta ett lite större steg på det området. När det gäller den biologiska mångfalden finns det en intressant forskningssatsning i anslutning till det här projektet. Det gäller alltså inventeringen av alla de arter som finns i svenska skogar och i andra biotoper. Där har flera forskningsråd kopplats samman. Vetenskapsrådet har fått medel för att göra grundforskningsinsatser när det gäller den biologiska mångfalden, studier av arter och arters samverkan inom för landet viktiga biotoper. Formas har när det gäller tillämpningssidan fått ett stort anslag. Och som grund för det hela har Artdatabanken på SLU fått ett bidrag för att gå igenom och göra en inventering av de arter som finns. Det är lite anmärkningsvärt att vi egentligen inte känner till vilka arter som finns i landet. Ska vi ha en ekologisk långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta vad som finns i de ekologiska systemen. Det arbetet pågår med full fart. En liten bromskloss är tillgången på taxonomer. Vi har i Sverige ett litet underskott på sådana. Där förväntar vi oss att universiteten och kanske Formas och Vetenskapsrådet kan hjälpa till så att vi får fram lite fler forskare inom taxonomiområdet. Jag ska säga några ord om fisket också - inte mycket, för vi väntar på kustfiskepropositionen som kommer till riksdagen nu. Det är presskonferens på måndag. Där får vi ett förslag på hur verksamheten för att skydda våra vatten och kuster framöver ska kunna se ut. Grunden i den propositionen kan jag väl avslöja redan nu är en ekologisk grundsyn där man ser till havets och olika sötvattens långsiktiga ekologiska möjligheter att fortleva. Marinbiologisk forskning har fått ett anslag i budgeten. Det är en förstärkning på 10 miljoner, vilket vi naturligtvis också tycker är bra. Jag kan avsluta med att konstatera att Djurskyddsmyndigheten blir av. Vi har i budgeten 61 miljoner kronor för den verksamheten - den som Sven-Erik talade sig så varm för och som jag inte har tid att gå in på och också tala varmt för. Det arbetet kommer att sätta i gång inom en snar framtid och betyda mycket för djurskyddsarbetet i Sverige.

Fru talman! Det är precis som Bengt-Anders säger, nämligen att det har varit stora brister i tillsynen. Det behövs en samordning av tillsynen av flera skäl, bland annat för att höja kvaliteten. Många kommuner som har hand om den kommunala djurskyddstillsynen har svårigheter med kompetensen på området. Man kan förstå att en liten kommun som ska ha det ansvaret behöver information och stöd utifrån. Det är en viktig del i den nya Djurskyddsmyndighetens verksamhet att samla resurserna, göra en kraftsamling på området och hjälpa till ute i kommunerna så att det blir en högre nivå. Vi vill gärna ha en djurskyddstillsyn som är likadan över hela landet. Det är naturligtvis också en uppgift för Djurskyddsmyndigheten att titta på. Det är riktigt att tillsynen är en av de viktiga huvuduppgifterna för den nya myndigheten.

Fru talman! Nu säger Gunnar Goude att det behövs samordning av tillsynen. Nu behövs det dessutom samordning mellan myndigheterna eftersom vi nu får en myndighet till som ska in i detta. Statens jordbruksverk har fortfarande en del kvar. Det kommer att ta kraft från tillsynen. Vad jag förstår blir det inte en enda tillsynstimme mer i kommunerna. Det är förmodligen bara Miljöpartiet som har lyckats förstå hur detta hänger ihop. Vi övriga klarar inte att få ihop detta. Vi är överens på en punkt. Gunnar Goude sade i sitt anförande att han vill ha fri konkurrens på svenska marknaden. Det är vi fullständigt överens om. Jag anser att vi ska ha en fri konkurrens inom hela Europa, och jag kan därför över huvud taget inte förstå varför just odlare av ekologiska produkter ska ha ett specialdestinerat statsbidrag för att därigenom förvrida konkurrensen. Det går över huvud taget inte ihop - om man är för en fri konkurrens. Antingen är det läpparnas bekännelse eller någonting annat. Det som Gunnar Goude påstår går inte ihop. Låt oss hålla oss till EU. Långt ifrån alla beslut som berör jordbruket fattas av EU. Besluten om de försvårande omständigheterna som det svenska jordbruket lider av fattas här av den majoritet som Gunnar Goude tillhör. Man försvårar för lönsamma jordbruk. Man hindrar näringstillväxt genom företagskrångligheter, och man gynnar ensidig odling. Dessutom är det en ny djurskyddsmyndighet. På vilket sätt gynnar detta Sveriges bönder?

Fru talman! Jag kan ta den sista frågan först. Påståendet om att Miljöpartiet böjer sig är sant när det gäller en fråga, nämligen just EU:s jordbrukspolitik. Där får vi böja oss. Det finns ingen möjlighet att ändra på de sakerna här i Sveriges riksdag. Vi står inför det faktum att besluten är fattade. Sedan lever tydligen Bengt-Anders Johansson i tron att de svenska bönderna inte har påverkats negativt av jordbrukspolitiken - de enorma bidragen som går ut. Vad är det som händer när de sitter på gården och planerar vad de ska satsa på? Det kan gälla spannmålsodlingen eller köttproduktionen. Vad tittar de på? De läser naturligtvis kataloger upp och kataloger ned efter bidrag. De är helt beroende av dem. De handlar med enskilda tackbidrag. Det finns en handel med tackbidrag! Det är en otrolig mängd detaljstyrning i en makalös planhushållning. Självfallet har det styrt svenskt jordbruk i alla möjliga tokiga riktningar och inte underlättat arbetet för svenska bönder. Det är få svenska bönder som ropar hurra för den typen av styrning. Det är väl inte så att ingen fattar något om Djurskyddsmyndigheten. Den enkla sanningen är väl att det finns ett parti som inte har fattat, nämligen Moderaterna. Övriga partier är överens om att Djurskyddsmyndigheten är bra och har en viktig uppgift att fylla.

Fru talman! Jag avstår i mitt anförande från att ta upp skogspolitiken eftersom både skogsvårdsorganisationen och virkesförrådet togs upp i den förra debatten. Annars kan jag hänvisa till skogsskrivelsen, och jag svarar gärna på frågor i replikerna. Fru talman! Det är inte så lätt att förklara den gemensamma jordbrukspolitiken. När jag träffar konsumenter, speciellt unga människor, unga kvinnor, handlar diskussionen ofta om mat. Den handlar om kvalitet, säkerhet, miljö, etik och global rättvisa. Väldigt lite handlar om produktionen. Avståndet mellan konsumenten och producenten har vuxit. Vi politiker talar oftast om regelverket och stöd, ibland lite om miljön, ibland lite om sambandet produktion-konsumtion, ibland lite om kulturvärden. Avståndet mellan konsumenter och politiker växer också. Många av oss har glömt historien. Varför står vi här och pratar jordbrukspolitik? Innan det fanns ett egentligt jordbruk förekom planlagd anskaffning av födoämnen genom jakt, fiske och insamling av vissa näringsrika växter. Det handlade om mat, det vill säga att överleva som art på den tiden. I början var jordbruket endast ett komplement till övrig anskaffning av föda. Odling av säd var under lång tid av ringa betydelse för den totala försörjningen. Efterhand formades tillvaron alltmer av jordbruket. Husdjuren utökades. Det tidigare slutna skogslandskapet skiftade i karaktär till ett mer öppet landskap genom att bonden skapade åkrar och betesmarker. Det är denna historia, det öppna landskapet och betesmarkerna, som vi nu försöker rädda och delvis återskapa. Vårt kulturlandskap, det viktigaste ekosystemet skapat av människan, med den biologiska mångfald som vi har skapat, försöker vi nu rädda och behålla genom att hitta riktlinjer och former för ett långsiktigt jordbruk. Det är det vi pratar om. Om vi till detta lägger diskussionen om miljön som helhet, konsumentfrågorna, djurhälsan, den regionala utvecklingen samt den globala rättvisan har vi en bra grund för fortsatt diskussion angående den framtida jordbrukspolitiken i Sverige som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken. Visst är det självklart att livsmedelsproduktionen primärt hör framtiden till. Äta måste vi - liksom våra förfäder. Cirka 90 % av vår föda kommer fortfarande från jordbruket. Jag som socialdemokrat har fem utgångspunkter i mitt arbete med framtidens livsmedelsproduktion. Jag försöker redovisa vad vi har gjort för att nå de här målen efter att vi har blivit delaktiga i den gemensamma jordbrukspolitiken. För det första ska Sveriges bönder producera säker och sund mat. Vi har en lång tradition i Sverige att med hjälp av lagstiftning och böndernas eget arbete för ett hållbart jordbruk skapa förtroende för svensk mat. Hit kan vi räkna åtgärder för djurhälsa, salmonellabekämpningen, kadaverförbudet samt frågan om användning av antibiotika. Konsumenterna ska kunna känna säkerhet när de köper produkter odlade av svenska bönder. Vi har lyckats bra. Vi har inte alltid lyckats, men vi har ändå kunnat hålla en godtagbar standard på närproducerade livsmedel. För det andra ska jordbruket och livsmedelsproduktionen vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Vi ska komma ihåg att sju av de femton miljökvalitetsmålen berör jordbruket. Det ska bli intressant när vi nästa år börjar utvärderingen av mål och medel. Har det hänt någonting positivt? Har det hänt någonting negativt? Måste vi omvärdera mål och medel? Satsningar på ekologisk odling har, tycker jag i alla fall, haft positiva miljöeffekter. Men de har också ökat konsumenternas möjligheter att välja mellan olika typer av livsmedel. För det tredje ska vi ha ett levande lantbruk i hela landet. Här har vi med hjälp av de olika stödformer, som jag inte älskar, som finns inom jordbruksområdet delvis kunnat styra medel till mindre gynnade områden. Också landsbygdsutvecklingsprogrammet har naturligtvis haft betydelse för utvecklingen, men det kan bli både bättre och effektivare. För det fjärde är jordbruket inte viktigt enbart för matproduktionen, för livsmedlen. Det skapar också andra värden, till exempel det som jag tidigare nämnde, det öppna landskapet med den biologiska mångfald som vi värnar så mycket om nu. För det femte ska jordbrukspolitiken vara globalt solidarisk. Anita Brodén var inne på den frågan. Det är också en etisk fråga. Det är fortfarande över 800 miljoner människor som lider av svält, undernäring och hunger samtidigt som vi här diskuterar ohälsa och övervikt. Trots alla ansträngningar från FN och FAO har inte nuvarande åtgärder förbättrat den globala fattigdomssituationen mycket. Vi måste ibland ha modet att fråga oss själva hur vårt eget handlande påverkat andra delar av världen. Med detta i bagaget diskuterar vi socialdemokrater tillsammans med andra partier nu reformeringen av jordbrukspolitiken. Det är den så kallade halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi vet alla att denna jordbrukspolitik inte är långsiktigt hållbar. Det bygger på ett synsätt och speglar ett Europa som ligger ett halvt sekel tillbaka i tiden. Syftet med reformen är att orientera produktionen mot det som konsumenterna efterfrågar och därmed komma bort från att produktionen styrs av bidragssystemet. Naturligtvis är förändringen också nödvändig med hänsyn till utvidgningen från och med nästa år och de pågående WTO-förhandlingarna. Den här reformen är faktiskt ganska omfattande, mycket mer omfattande än vi trodde från början. För att i det nya systemet garantera en ekonomisk och social trygghet för så många företag som möjligt är valet av grundmodell oerhört viktigt. De två grundmodellerna, gårdsmodellen och regionmodellen, har bägge för- och nackdelar. Sverige är ett avlångt land med olika förutsättningar att bedriva jordbruk. Vi har ett stort ansvar för att hitta rätta vägen. Kanske är den en kombination av dessa båda modeller. Förslaget ska vara klart i mitten av januari och förändringen ska träda i kraft den 1 januari 2005 med en möjlighet till förskjutning till 2007. Fastän reformen är omfattande har vi i stort sett samma ram att röra oss i. Det är som ett pussel. Vi har sågat sönder de gamla bitarna men försöker ändå få pusslet att gå ihop på något sätt. Det är samma ram, men hur ska vi klara av pusslet? Men i ett nummer att ATL kunde vi tidigare läsa en klok kommentar av en expanderande mjölkbonde: "Det blir aldrig så bra som man hoppats och aldrig så dåligt som man befarar." Till slut, fru talman, är det viktigt att konsumentperspektivet får dominera och vara utgångspunkten för livsmedelspolitiken. Fastän vi här i riksdagen fortsätter att diskutera olika typer av stödformer är det ändå så att på en fungerande marknad med god information möts konsumenterna och producenterna med samma mål: säkra och hälsosamma livsmedel. Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Då bollas ansvaret över till oss gemensamt. Hittills har det ändå varit så att ansvaret har legat på majoriteten, och spelreglerna har alltså ändrats även i år. Det råder inte kontaktgruppen över. Jag skulle vilja ställa en annan fråga. Den handlar om synen på konventionella odlare och deras sätt att odla miljömässigt och hållbart. Gunnar Goude tog också upp den här frågeställningen och ansåg att jag hade pratat väldigt väl om ekoodlare. Jag tycker att de är en bra spjutspets, men jag vill ändå höra, eftersom jag själv tycker att det är så viktigt att vi lyfter den andra, 80-procentiga delen: Vad är Socialdemokraternas inställning till de konventionella odlare som odlar på ett miljömässigt hållbart sätt?

Fru talman! Vi hade tidigare, när vi började vår gemensamma väg inom EU med dess jordbrukspolitik, det så kallade REKO-programmet. Nu finns det inte kvar i sin helhet, men vissa delar av programmet har vi byggt in i landsbygdsprogrammet. Där finns alltså delar av det. När vi klarat av den första delen av MTR och börjar diskutera hur landsbygdsutvecklingsprogrammet ska se ut tror jag att det är viktigt att också titta på hur vi då kan hjälpa det konventionella jordbruket, de 80 procenten, att bli ännu miljövänligare, eftersom jordbruket ju också måste klara av de miljömål som det är berört av.

Fru talman! Det jag påstår, Sinikka, är att man ska leva upp till de löften man ger. Det är oerhört viktigt. Man kan inte stå i riksdagens talarstol och gång efter annan lova saker och ting som man sedan inte lever upp till. Det visar på bristande hederlighet, tyvärr.

Fru talman! Jag har varit med från början när det gäller den så kallade ryggsäcksdiskussionen. Bönderna kom hem till mig med ryggsäcken. Den innehöll dock inte tegelstenar utan filmjölk och ost. Jag undrar om det var en muta - kanske uppgick den inte till 200 kr. Jag har försökt följa frågan hela vägen. Vi har klarat av vissa delar, vilket Jan Andersson också vet. Dieselskatten ligger fortfarande i långbänk. Det som nu sägs i budgeten är att man inför kommande skatteväxling ska se över i vilken form kompensation ska ske för höjning av skatten på diesel avseende jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner.

Fru talman! Om vi börjar med frågan om dieselskattehöjningen så var det inte så att dieselskatten höjdes enbart för jord- och skogsbruket, utan den höjdes för alla. Och åtminstone i vårt parti använder vi vissa skatter för att styra mot en bättre miljö. När det gäller diskussionen om jord- och skogsbrukets maskiner finns ju inte de maskinerna alltid där utsläppen av partiklar är störst. Jag tänker till exempel på trafiksituationen i Stockholm. Dieseln har ju mycket farliga utsläpp av cancerframkallande ämnen. Sedan kan det naturligtvis vara så att jag som socialdemokrat har karies, men då tycker jag att vi har nått lite väl lågt i debatten. I det sammanhanget måste jag ställa en fråga till Bengt-Anders Johansson, som han får fundera på i natt. Om jag hörde rätt tidigare använde han uttrycket "s och v och fasa". Är det så att han kallar Miljöpartiet för fasa kan jag bara beklaga att debattnivån i detta utskott sjunkit så lågt.

Fru talman! Nu kommer vi till pudelns kärna. Nu säger Sinikka Bohlin nämligen att man höjde dieselskatten för alla för att få en bättre miljö. Sinikka Bohlin påstår alltså - eftersom man använder just skattemedlet som regulator - att svenska bönder sitter och kör traktor i onödan. Är det verkligen socialdemokratins uppfattning att svenska bönder sitter och nöjesåker ute på åkrarna? Jag har tillräckligt mycket egen erfarenhet för att veta att så inte är fallet. Sedan noterade jag ytterligare en sak, nämligen att nu glider man när man pratar om de konkurrensförbättringar som statsministern lovat. Det ska bli en skatteväxling. Det var exakt vad Sinikka Bohlin sade för några minuter sedan. Vilken skatt är det man ska höja om man nu sänker dieselskatten? Vilken skatt är det svenska bönder ska bära när man möjligen slipper dieselskatten? Det vore intressant att få veta det. Det kunde väl vara ett trevligt nyårslöfte till de svenska bönderna.

Fru talman! Jag sade inte att man skulle växla, utan jag sade att när man nästa gång gör en skatteväxling ska man titta på vilken form av kompensation man ska ge för höjning av skatten på diesel avseende jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner. Bengt-Anders Johansson vet också att det handlar om ganska mycket pengar. Om vi endast hade talat om jordbrukets maskiner hade vi hamnat ganska långt ned, men när vi kopplar in hela skogsbrukssidan hamnar vi - om jag inte minns fel - på ett antal hundra miljoner kronor. Bengt-Anders Johansson påstod att jag sade att bönderna nöjesåker. Det har jag aldrig sagt, utan jag sade faktiskt tvärtom. Jag vet att skogs- och jordbrukets maskiner inte kör på Stockholms gator, där utsläppen av diesel och de partiklar som finns i diesel är störst. Eftersom skogs- och jordbrukets maskiner inte orsakar hälsorisker i tätbebyggda områden kan man tänka sig att ha en nedsättning av dieselskatten.

Fru talman! Det är inte för att vara elaka mot Sinikka Bohlin - som vi respekterar högt - som vi tar upp konkurrensfrågorna, utan för att statsministern i ett par regeringsförklaringar lovat förbättringar. Jordbruksministern, eller om det var statsministern, har tagit LRF-ordföranden i hand och sagt att man kommit överens. Det är därför vi är så angelägna. Sinikka Bohlin nämnde fem utgångspunkter för jordbrukspolitiken. De var bra och viktiga punkter, och jag tror att vi har ungefär samma uppfattning om vikten av dem. Men vi måste inse att alla fem punkterna, eller åtminstone de flesta av dem, också innebär restriktioner, regler och lagar. Den första punkten var säker och sund mat, och sedan räknade Sinikka Bohlin upp en hel rad restriktioner i form av lagstiftning och kostnader. En annan punkt var ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Också där fanns restriktioner. Levande lantbruk i hela landet handlade om öppna landskap och andra jättefina saker. Ytterligare ett par punkter var biologisk mångfald och global solidaritet. Vi är överens om att dessa värden ska finnas, men det kostar också. Och svenska jordbrukare ska betala kanske 400 000 kr i dieselskatt när kollegerna på andra sidan gränsen i Finland betalar 100 000 kr, som ska gå till de olika restriktioner som vi tycker är viktiga. Är det inte rimligt att det blir lika konkurrensvillkor?