Trygghetssystemen för företagare – arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! Det är tre saker som jag vill ta upp i dagens debatt. Men först tänkte jag med några ord nämna lite grann om själva debatten. Den som studerar betänkandet noggrant finner att det inte finns några reservationer. Det normala med en debatt är att man har den för att klargöra skillnaderna i syn mellan opposition och majoritet. Av det skälet trodde vi alltså inte att det skulle bli någon debatt i dag. Men efter det att vi hade behandlat ärendet i utskottet såg jag med viss förvåning hur talarlistan gick runt och hur de borgerliga ledamöterna hade satt upp sig på långa anföranden i den här frågan, där det inte finns någon reservation. Man kan fundera över varför man har debatter. Riksdagen har naturligtvis olika funktioner. En funktion är att stifta lag; det är den kanske viktigaste funktionen. Men det finns fler funktioner i riksdagen. En av riksdagens andra viktiga funktioner är kontrollorganets - kontrollmakten över regeringen. Jag slogs av tanken att det måste vara med det syftet som riksdagens borgerliga majoritet ville ha denna debatt, det vill säga att man är intresserad över att diskutera den urusla propositionen och hanteringen av ärendet som en del i riksdagens kontrollmakt över regeringen. Då ska vi naturligtvis ta den utsträckta handen och diskutera det tillsammans. Då har vi en gemensam uppfattning i utskottet att regeringen har berett ärendet på ett otroligt uruselt sätt. Det är alltid med stigande fasa som man läser regeringens propositioner. Så var det även i det här fallet. Trots att regeringen den här gången skulle lägga fram ett förslag som för första gången, såvitt jag kan komma ihåg, skulle vara positivt i någon mening när det gäller arbetslöshetsförsäkringen lyckas man alltså hantera ärendet så att man håller på att skjuta sig själv i foten. Det finns all anledning att klandra regeringen för det här, och det ska bli spännande att höra hur utskottsmajoriteten hanterar klandret. Det kommer att bli spännande att höra om jag kommer att få bifalla deras klander och om vi kan vara överens om att det här är tämligen illa skött. Med detta sagt vill jag ta upp de tre saker som jag tycker är viktiga att diskutera. Den första är naturligtvis sakinnehållet - det som jag kanske trodde att vi efter hanteringen i utskottet var helt överens om. Den handen ska jag sträcka ut till den borgerliga majoriteten i utskottet; man tog vår kritik från oppositionen på allvar. Man lyssnade då för första gången på våra invändningar och justerade betänkandet på ett sådant sätt att vi insåg att det inte var nödvändigt att lämna en reservation. Det tycker jag är positivt eftersom den första punkt jag vill ta upp är att det är bra att vi med detta betänkande kan öka tryggheten för företagen. Det är viktigt att vi kan göra det, och det känns skönt att vi kan göra det i majoritet och tillsammans. Jag börjar alltså med de glada budskapen, om inte julens glada budskap så åtminstone kanske ett glatt budskap till alla företagare om att vi nu ökar deras trygghet. Låt mig återge det som står i sammanfattningen i betänkande AU13 Trygghetssystemen för företagare - arbetslöshetsförsäkringen . Man slår där fast att förslagen ska ses som en del av regeringens reformarbete för att stärka incitamenten att starta, driva och utveckla företag. Det här är någonting som vi socialdemokrater tillsammans med våra kamrater i den rödgröna oppositionen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tyckt har varit en viktig fråga. Vi kan nu göra det här tillsammans. Vi tror nämligen att det är viktigt att man skapar goda förhållanden och trygghet för att samhället ska fungera. Normalt sett har vi inte någon samsyn på det. Det är inte det normala sättet att hantera samhällsfrågor från den moderatledda majoritetens eller regeringens sida. Där anser man normalt sett att det är otrygghet som driver samhället vidare. Det är det som driver den politik som vi har sett i snart fyra år nu. Detta var en viktig förändring. Det ska vara lätt att växla mellan anställning och företagande. Det ska vara lätt att starta företag. Det är bättre om otrygghetsgapet inte är för stort. Nu kommer många affärsidéer att kunna utvecklas som tidigare kanske hade blivit just bara idéer. Det är därför en starkt prioriterad fråga att förbättra tryggheten för företagare och för dem som vill starta företag. Så inleder vi texten i vår motion, där vi pekar på alla de tillkortakommanden som regeringen hade i sin proposition. Jag kommer därmed till den andra del som jag vill ta upp. Det gäller regeringens urusla och slarviga hantering. Vad bottnar den i? Den bottnar naturligtvis i en genuin okunskap om hur arbetslöshetsförsäkringen i det här fallet fungerar. Inte ens när regeringen vill göra någonting som är bra lyckas man inte, utan lägger fram en proposition som skulle innebära stora problem för Sveriges småföretagare och företagare. Som jag sade har den borgerliga utskottsmajoriteten tagit till sig av kritiken, ändrat i sitt betänkande och gjort att det med vissa fel och brister ändå är acceptabelt, så att det ska kunna gå vidare. Men det är viktigt att ha detta i minne. Det är väl troligen också därför vi har debatten; vi ska gemensamt kunna utföra kontrollmakten gentemot regeringen. Det var uruselt och slarvigt hanterat, och trots att regeringen ville göra någonting som det fanns en riksdagsmajoritet för var man på väg att köra i diket. Det är viktigt att hålla det i minnet. Eftersom vi egentligen inte hade skilda uppfattningar om målet är jag helt övertygad om att den grundläggande orsaken till det här var att man hade så dåliga kunskaper och är så inkompetent när det gäller frågor om vårt välfärdssystem i allmänhet och arbetslöshetsförsäkringen i synnerhet. Det här leder oss in på det som är den tredje punkten av det som jag vill ta upp. Det är en diskussion om de så kallade incitamenten. Jag tror att de olika punkterna hänger ihop. Som jag sade tidigare säger man i sammanfattningen att förslagen ska ses som en del av regeringens reformarbete för att stärka incitamenten att starta, driva och utveckla företag. Det tycker jag är en bra skrivning. Vi tror nämligen på att om man ger människor, företagare, löntagare och anställda i allmänhet trygghet och stärker folk genom utbildning, arbetsmarknadsutbildningar och annat, stärker vi samhället och den enskilde. Vi ökar tryggheten och vi blir ett effektivare och bättre samhälle. Det här hade kanske inte varit något anmärkningsvärt om det inte hade gått stick i stäv med hela den förda politik som den moderatledda regeringen och den moderatledda majoriteten har ägnat sig åt här i snart fyra år. De har med en dåres envishet hävdat att det är ökad otrygghet som ska driva samhället framåt. Det finns anledning att komma ihåg vad det är man tidigare har gjort med denna arbetslöshetsförsäkring som vi debatterar i dag. Jag tänker på alla de betänkanden under de här snart fyra åren där det alltid har funnits mycket kraftfulla reservationer från vår sida. Då har nämligen den moderatledda majoriteten argumenterat att det är just otryggheten som är samhällets drivkraft och att det är de hungriga vargarna som jagar bäst. Det här förtjänar en kommentar från den borgerliga majoriteten under debatten i dag. Det kan trots allt vara en viktig funktion med debatten även om det som sagt inte finns några reservationer. Vad är det som har gjort att den moderatledda majoriteten plötsligt från en dag till en annan så fullständigt har ändrat syn på vad det är som driver samhället framåt? När vi har hävdat att det är utbildning, att stärka individer, att stärka företagen, att öka arbetet tillsammans med företagen och att skapa trygghet för företagen som driver samhället framåt har ni i den moderatledda majoriteten alltid hävdat att det är de hungriga vargarna som jagar bäst. Varför gäller inte det just i dag? Jag tycker att det är en mycket spännande fråga. Hur har man tänkt på den här punkten? Det här beslutet ökar tryggheten för företagarna, och det tycker vi socialdemokrater är jättebra. Men man får inte glömma bort att det här sticker av mot den politik ni har fört tidigare. Skulle man följa den moderata logiken när det gäller löntagare, det vill säga att trygghet gör arbetarna lata och minskar deras lust att arbeta, och göra samma antaganden när det gäller företagare skulle det här betänkandet bli en katastrof för företagarna i Sverige. Men vi socialdemokrater delar inte den människosynen. Vi tycker att det här betänkandet med sina fel och brister, med den slarviga beredningen och med hänsyn tagen till den undermåliga propositionen ändå är ett steg framåt. Vi ökar tryggheten för företagare. Det är bra. Nästa mandatperiod ska vi fortsätta att öka tryggheten för såväl företagare som anställda. När vi har vunnit valet kommer vi socialdemokrater tillsammans med våra samarbetspartier Vänstern och Miljöpartiet, som har en helt annan syn på människor än ni moderater, att lägga fram väl genomtänkta, noggrant utredda propositioner som kommer att resultera i betänkanden här i kammaren som kommer att öka tryggheten för alla i samhället. Detta, herr talman, är nog något som väldigt många företagare och anställda väntar otåligt på. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag hade framför allt tänkt beröra betänkandet i mitt tal, men den tidigare talaren Patrik Björck ställde ett antal frågor som jag tycker förtjänar ett svar inledningsvis. Det handlade bland annat om ett ifrågasättande av varför Alliansen ville debattera i dag. Grunden är att vi tycker att trygghetssystemen är väldigt viktiga. Det kan också vara värt att påminna om bakgrunden till att vi nu äntligen står här med en proposition efter en utredning. Det var en reservation i arbetsmarknadsutskottet från Alliansen från 2004 som fick stöd av Miljöpartiet och bifölls här i kammaren. Den handlade om att vi behövde en parlamentarisk utredning. Det är en bakgrund som är viktig. Låt mig vara lite generös och säga att vi inom Alliansen inte alla gånger välkomnar Miljöpartiets inflytande i det rödgröna samarbetet - det finns ett antal frågor där vi är oroliga - men på det här området vill vi verkligen rikta ett tack till Miljöpartiet som nu har säkerställt att vi kan få ett enigt betänkande om ett trygghetssystem för företagare. Det nämndes också att det har varit en urusel hantering och att det ligger ett inkompetent arbete bakom den här propositionen. Det kan finnas anledning att försöka vara lite mer nyanserad. Vi gör ett tillkännagivande där vi ber regeringen att analysera en specifik grupp och återkomma till riksdagen. Jag lämnar till andra att göra bedömningen om det är uruselt eller inte. I grunden är vi väldigt glada över att vi äntligen står här med ett antal förslag som vi kan gå vidare med. De kommer framför allt att öka likabehandlingen mellan arbetstagare och företagare. Det är detta det handlar om. Det fördes ett resonemang om att regeringen på något sätt har bytt fot och ändrat inriktning på vår politik. Det här handlar om att vi tycker att det är viktigt att man inte missgynnar en specifik grupp inom arbetslöshetsförsäkringen. Sedan kan man tycka att det är bra eller inte att vi har sänkt skatter för en sjuksköterska med nästan en månadslön om året. Vi tror att incitament är viktigt. Vi tror att det är bra att det lönar sig att arbeta. Det kan man ha olika åsikter om, och vi vet att det rödgröna alternativet inte håller med om det. Att vi är eniga i debatten om den här försäkringen beror väl på att vi äntligen ser till att vi får en likabehandling. Herr talman! Jag vill återigen understryka att det här är en efterlängtad reform. Det har man märkt när man har gjort en hel del besök ute hos företagare och samtalat om de här frågorna. Jag tycker också att man kan se det i olika typer av undersökningar som hela arbetsmarknadsutskottet har kunnat ta del av. Där har vi sett en del bekymmer med hur försäkringen har varit utformad. Några synpunkter som jag har märkt av har bland annat handlat om att man har sett en väldigt stor risk med att gå från anställning till företagande. Vad händer om mitt kliv till att bli företagare inte går så bra som jag har hoppats? Det har också handlat om att man kanske har en bisyssla, och så råkar bisysslan bli hyfsat framgångsrik. Då får man helt plötsligt problem med olika bedömningar i försäkringen. Det kan handla om dem som bara har en hobby eller sysslar med en ideell verksamhet. De kan i dag hamna i bekymmer när det gäller bedömningar i försäkringen. Det kan också handla om dem som egentligen skulle vilja bli bedömda utifrån sin heltidssysselsättning som arbetstagare och inte som företagare. De kan också få problem. Man ska vara ärlig och säga att det finns en hel del bekymmer i arbetslöshetsförsäkringen när det gäller just företagsbegreppet. Samtidigt ska det erkännas att de som startar företag väldigt sällan gör det med utgångspunkten att man ska behöva ett stöd från arbetslöshetsförsäkringen. Men vi kan aldrig komma ifrån att ett omställningsstöd är oerhört viktigt. Det måste vara möjligt att starta företag och misslyckas. Man ska veta att det finns ett omställningsstöd på samma sätt som när en arbetstagare av olika anledningar drabbas av arbetslöshet och behöver ett starkt stöd via en försäkring. Man kan fundera lite grann över om det finns någon skillnad mellan kvinnor och män i det här sammanhanget. Jag vågar hävda att det gör det, men jag har inga empiriska data som kan bevisa det. När man talar med en man som har startat ett företag och frågar honom vad han känner sig mest orolig över eller vad han mest funderar över får man ofta svaret: Ja, jag har inte riktigt planerat vad jag ska göra när jag har fått mina första stora vinster i företaget. Då ska vi se hur vi ska utveckla företaget. Ställer man frågan till en kvinna får man ofta svaret: Ja, jag är lite orolig för att det här inte går bra. Hur ska vi kunna försörja vår egen familj? Jag hävdar inte att det alltid är på detta sätt, men man möter det rätt ofta. Vi kan också se att väldigt många kvinnor vill starta företag men inte vågar göra det. Man vågar inte gå från anställning till företagandet. Det betänkande vi kommer att besluta om i kammaren i dag kan kanske bli en mycket viktig pusselbit för att fler kvinnor ska välja företagande framöver. Herr talman! Som Patrik Björck nämnde tidigare är den här propositionen och det här betänkandet en del i ett större reformarbete för ett mer lönsamt och enklare företagande i Sverige. Sammanlagt handlar det om 170 åtgärder som har genomförts under mandatperioden. Vi tror att frågan om jobb är genuint sammankopplad med företagande. Man måste ställa sig frågan: Hur skapar vi jobb? Hur säkerställer vi att fler entreprenörer vill växa i Sverige? Hur säkerställer vi att fler arbetsgivare vågar anställa? Det är oerhört viktigt. Får vi fler människor som arbetar innebär det att vi också garanterar mycket av den finansiering som krävs för att vi ska kunna skapa jobb på de områden som är särskilt viktiga för oss, nämligen inom välfärden. I det här betänkandet föreslås det några centrala förändringar som jag gärna skulle vilja nämna. För det första inför vi nu ett nytt företagarbegrepp. Det handlar framför allt om att vi nu tydliggör den skillnad som gäller. Det är också mer generöst på ett antal områden än vad som gäller i dag i försäkringen. För det andra innebär det att de som bedriver näringsverksamhet vid sidan av en heltidsanställning eller ett företagande på heltid nu kan få detta godkänt som bisyssla oavsett hur stora inkomster detta kan generera. För det tredje innebär det att företag som drivs vid sidan av en huvudsaklig sysselsättning nu kan fortleva även om personen skulle drabbas av arbetslöshet, vilket är väldigt vanligt. Det har varit otroligt många människor som förlorat sitt arbete och kanske haft en sidoverksamhet, och då har de också ställts inför frågan: Kan jag fortsätta med min sidoverksamhet eller inte? Då har svaret ofta blivit "inte", det vill säga två inkomster har förlorats i ett slag. För det fjärde gör vi nu så att verksamhet av hobbykaraktär eller verksamhet som bedrivs i ideell sektor inte längre kommer att behöva utredas på kassorna. Vi lägger för det femte in en generös regel som innebär att de som nu startar företag och av någon anledning skulle välja att lägga ned sitt företag 24 månader senare i sådana fall kan basera sin ersättning på tidigare inkomster som arbetstagare. Det är en oerhört central förändring som verkligen tydligt visar vår ambition att fler människor ska våga ta steget, våga pröva och se om företagande kan vara något för dem. För det sjätte, och det är det sista jag vill nämna, herr talman, vidgar vi möjligheten att göra ett tillfälligt uppehåll i näringsverksamheten, vilket är ett annat problem som många har stött på i relationen med a-kassorna. Men låt mig vara tydlig och säga att vi inser att alla de här förändringarna inte kommer att lösa alla problem. Vi kan konstatera att remissinstanserna över lag har varit väldigt positiva, men jag skulle särskilt vilja nämna att SO, alltså samorganisationen för arbetslöshetskassorna, och även Småföretagarnas a-kassa lämnade in en hel del frågor och en del kritik till arbetsmarknadsutskottet. Där vill vi från utskottet vara tydliga med att vi ser att mycket av den kritiken antingen handlar om tillämpning ute på a-kassorna eller om sådant som senare ska regleras i förordning. Men om det är som så att det uppstår problem i försäkringen som innebär att varken tillämpning eller förordning löser detta är vi från utskottet givetvis beredda att noga följa detta. Sedan vill vi från utskottet göra en notering, och det gäller detta att vi kan se ett problem med definitionen av begreppet uppdragstagare. Det var tydligt redan i den parlamentariska utredningen. Det var även tydligt i beredningen av propositionen i Regeringskansliet. Det är alltså en grupp som det är oerhört svårt att hitta tydliga definitioner kring. Så är det. Men nu står vi ändå i ett läge med ett betänkande där vi från utskottet menar att det inte är ett tillräckligt stort steg för att vi ska vara helt tillfredsställda. Därför har vi valt att göra ett tillkännagivande. Tillkännagivandet lyder: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör låta analysera uppdragstagarnas ställning i arbetslöshetsförsäkringen och återkomma till riksdagen i frågan." Därmed tillgodoser vi den motion som Socialdemokraterna hade lämnat in. Avslutningsvis vill jag tacka för att vi nu har ett enigt utskott. Det här innebär att vi får ett starkt stöd bakom den här försäkringen och att vi äntligen når upp till mer av likabehandling än vad vi haft tidigare. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Hillevi Engström och Jan Ericson (båda m) samt Hans Backman (fp).

Herr talman! Tack för erkännandet, Tomas! En hel del av detta är vi som sagt överens om. Vi tror, i det här fallet åtminstone, att trygghet är något positivt, även om det väl är den enda punkt där vi någonsin kommer att vara överens om det. När det gäller den här slarviga beredningen från regeringen har den inte bara varit väldigt långvarig, utan om man läser betänkandet och propositionen noggrant ser man att det finns justeringar på flera punkter som gör att remissinstansernas yttranden har blivit tillgodosedda. Vad jag menar med att det är uruselt är att man om man hade brytt sig om att sätta sig in i hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar skulle ha kunnat lägga fram en bättre proposition från början och mycket snabbare. Det som jag egentligen vill fråga Tomas Tobé om är den sista delen i mitt anförande om de så kallade incitamenten. Läser man, som jag sade innan, sammanfattningen, ser man att det står att förslagen ska ses som en del av regeringens reformarbete för att stärka incitamenten att starta, driva och utveckla företag. Då måste jag tolka det som att ökad trygghet och förbättrade socialförsäkringar är någonting positivt när det gäller att få folk att arbeta mer. För det är någonting som vi hävdar och som ni motsäger i alla andra frågor än just denna. Tomas Tobé var själv inne på att man lade det här förslaget från de borgerliga 2004 i riksdagen, om jag förstod honom rätt. Med tanke på hur arbetslöshetsförsäkringen såg ut då: Hade ni varit glada om förslaget hade gått igenom då? Tyvärr gick det ju så illa att ni vann valet, men om vi hade vunnit valet, hade det varit bra om det här förslaget hade gått igenom då? För det är det som är intressant här. Ni vill stärka och öka tryggheten för företagare. Det tycker vi är bra. Men ni vill på punkt efter punkt försämra tryggheten för de anställda, och det tycker vi är katastrofalt. Där måste ni svara, för där har ni plötsligt bytt fot.

Herr talman! Jag tror faktiskt inte, Patrik Björck, att vi har så olika syn på trygghet. Jag tror att vi kan ha en bild av att man kan ha olika nivåer i försäkringar, alltså vad man anser kan bidra till en arbetslinje eller inte bidra till en arbetslinje. Så är det, och det har vi debatterat många gånger här i kammaren. Men detta betänkande handlar om en ökad grad av likabehandling mellan arbetstagare och företagare. Låt mig vara tydlig från Alliansens sida. Vi står bakom en generös arbetslöshetsförsäkring. Vi tycker att det är oerhört viktigt att det i tider av arbetslöshet ska finnas ett starkt skydd. Vi kan alla drabbas av arbetslöshet. Vi kan alla drabbas av att man behöver lägga ned sitt företag. Då ska vi ha ett bra försäkringsskydd. Den stora politiska skillnaden när det gäller just incitamentsdebatten, herr talman, som Patrik Björck återkommer till handlar framför allt om jobbskatteavdraget där vi menar att sänkta skatter för sjuksköterskor, poliser, lärare och undersköterskor är viktigt för en incitamentspolitik. Avslutningsvis vill jag återigen försöka återgå till betänkandet och säga att vi gärna hade röstat igenom ett förslag från Socialdemokraterna om ni hade lagt fram förslag tidigare så att man hade stärkt tryggheten också för företagare. Men vi kan notera att några sådana förslag inte kom fram under tidigare mandatperioder. Jag kan återigen glädjande konstatera att hela utskottet nu står bakom det stöd som Alliansen och Miljöpartiet tidigare har visat för företagare, och det välkomnar jag.

Herr talman! Tomas Tobés fullständigt omöjliga situation just nu blir väldigt väl genomskådad när han börjar prata om jobbskatteavdrag. Vi är här för att diskutera arbetslöshetsförsäkringen. Låt oss tala om likabehandling. Om det nu är så som man kan läsa i era propositioner och i era betänkanden att en arbetslöshetsförsäkring som den såg ut före 2006 skapar lata människor som inte vill arbeta, för det är vad det står i era betänkanden, skulle det ha varit en katastrof om man hade infört ett sådant system som hade skapat lata småföretagare som inte hade velat jobba. Likabehandlingen är så viktig att ni har varit beredda att ställa hela det svenska företagandet på spel för att driva fram en sådan. Det är den inkonsekvensen som blir så fullständigt bisarr, Tomas Tobé. Vi vill ha ett svar när det gäller det. Vi tror att om man behandlar människor väl, rustar dem med utbildning i ett starkt utbildningssystem, har ett bra välfärdssystem och den som drabbas av arbetslöshet får stöd blir samhället effektivare och den enskilda individens bidrag till samhället blir bättre. Tror man på det, som vi gör, är det fullständigt rimligt och konsekvent att rösta igenom trygghetssystem för företagare, för vi tror nämligen att ett sådant system stärker företagare. Men om ni mening upp och mening ned, sida upp och sida ned, minut efter minut i talarstolen här, dag efter dag hävdar att trygghet skapar ineffektivitet och lathet bland människorna borde det ha varit en katastrof om ni hade fått igenom det här systemet med en god arbetslöshetsförsäkring bara på grund av att ni vill ha en likabehandling. Det är en fullständig inkonsekvens. Om ni tror på trygghet måste ni tro på trygghet även för de anställda.

Herr talman! Nu var det inte jag som ville tala om incitament. Det var därför jag tidigare nämnde jobbskatteavdraget, även om Patrik Björck inte vill tala om det, vilket jag i och för sig kan förstå. Vi skulle från Alliansen aldrig välja att beskriva människor som lata, och har heller aldrig gjort det. Det är möjligt att Patrik Björck kan hitta det i sina retorikpapper från Sveavägen, men i något betänkande hittar han inte några sådana formuleringar. Vi har valt att nu lägga fram ett förslag som innebär en ökad likabehandling av företagare och arbetstagare. Vi tycker att det är viktigt med en stark omställningsförsäkring. Om det vore så att Socialdemokraterna i alla lägen och alltid när det gäller arbetslöshetsförsäkringen hade föreslagit justeringar uppåt skulle man möjligtvis kunna hitta någon slags logik i Patrik Björcks resonemang. Men även Socialdemokraterna har sänkt ersättningar i arbetslöshetsförsäkringen. Även Socialdemokraterna har gjort försämringar, om man vill uttrycka det så, i arbetslöshetsförsäkringen. Vi för en politik för att konsekvent återupprätta arbetslinjen i svensk politik för att det ska vara mer lönsamt att arbeta men framför allt för att man ska ha ett bra skydd oavsett om man är arbetstagare eller företagare. (Applåder)

Herr talman! Vi har fått höra att Socialdemokraterna ville ha den här debatten för att kunna utöva sin kontrollmakt. Jag kan konstatera att Centerpartiet ville ha den här debatten eftersom det handlar om en oerhört viktig reform för landets företagare som är en viktig förutsättning för kommande tillväxt. Alliansregeringen arbetar systematiskt för att förbättra näringsklimatet. Makroekonomisk stabilitet och goda ramvillkor är avgörande för näringslivets utvecklingsmöjligheter. Ett gott företagsklimat kräver insatser inom många politikområden. Skatter, kapitalförsörjning, forskning och utbildning, handels- och investeringsfrämjande, väl fungerande infrastruktur, arbetsmarknad, energifrågor, kultur och regional tillväxt är exempel på sådana områden. Regeringen har sedan sitt tillträde genomfört en stor mängd reformer som syftar till att förbättra villkoren för svenska företag. Ett av Alliansens vallöften var att förbättra tryggheten för företagare. Nu genomför vi reformer inom sjukförsäkring, föräldraförsäkring och arbetslöshetsförsäkring för att göra det mer rättvist att vara företagare och för att fler ska se företagande som ett självklart val. Dessutom underlättar vi för företag som vill anställa. Sverige behöver fler jobb i fler och växande företag. Alliansregeringen fortsätter därför sitt arbete med att stärka företagsklimatet för att öka incitamenten att starta, driva och utveckla företag i Sverige. Ökad trygghet för företagare är en viktig del av företagsklimatet, inte minst för att fler ska våga lämna en anställning och ta steget till att starta ett eget företag. De sociala trygghetssystemens utformning har betydelse för människors val mellan anställning och företagande. Tillväxtverkets årliga entreprenörskapsbarometer visar att tre av fyra unga, mellan 18 och 30 år, i Sverige kan tänka sig att bli företagare. Bland den fjärdedel som inte kan tänka sig företagande är minskad trygghet jämfört med anställning ett vanligt skäl. Kvinnor anger oftare än män detta som skäl. En annan orsak till att unga inte kan tänka sig att bli företagare är den ekonomiska risken. Genom att förbättra de sociala trygghetssystemen och underlätta övergången från anställning till företagande kommer fler människor att våga ta steget och förverkliga sin affärsidé. Regeringen aviserade därför i budgetpropositionen för 2010 ett antal reformer som ska träda i kraft i juli 2010 och som vi har att debattera här i dag. Regeringen har avsatt 480 miljoner kronor, som helårseffekt, för dessa reformer. Den reform vi i dag debatterar gäller följande: Förslagen inom sjuk- och föräldraförsäkringen ska omfatta egenföretagare, det vill säga personer som driver egen verksamhet i form av till exempel enskild firma eller handelsbolag. Förslagen inom arbetslöshetsförsäkringen ska beröra alla företagare oavsett företagsform. Högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader ska omfatta alla företag. Av förslagen berör en del socialförsäkringsutskottet. För Centerpartiets del kommer Solveig Zander att gå igenom de förslagen, vilka är bättre regler för sjuk- och föräldrapenning för nyföretagare längre karenstid i sjukförsäkringen och sänkt egenavgift för egenföretagare borttagande av jämförelseinkomsten för egenföretagare i sjuk- och föräldraförsäkringen tillfällig föräldrapenning på jämlika villkor införande av högkostnadsskydd för sjuklönekostnader. Dessa förslag kommer Solveig Zander alltså att ta upp i ett senare anförande. Jag kommer här att beröra de delar som gäller arbetslöshetsförsäkringen. För det första: När det gäller ökad trygghet i arbetslöshetsförsäkringen för nyföretagare innebär regeringens förslag att företagare ska få rimlig tid att våga pröva sin idé och etablera sitt företag. Under de första två åren efter start kan företagare få arbetslöshetsersättning baserad på den inkomst som företagaren hade som anställd före starten. För det andra: Regeringens förslag om förmånligare beräkning av a-kassa för alla företagare innebär att dagsförtjänsten i arbetslöshetsförsäkringen för företagare baseras på den senaste taxeringen eller på genomsnittet av de två år som föregår inkomståret i den senaste taxeringen om det är mer förmånligt. Detta ger incitament att driva företaget vidare även när företaget tillfälligt går sämre. Det minskar risken att få lägre dagpenning än om verksamheten läggs ned på ett tidigare stadium. För det tredje: Företagarbegreppet ska vara tydligare i arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen föreslår att företagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen kopplas till inkomstskattelagen. Verksamheten ska därmed vara varaktig, självständig och bedrivas med vinstsyfte. Personer som bedriver arbete av ideell karaktär i en verksamhet, till exempel föräldrar som driver ett kooperativt dagis tillsammans, ska inte riskera att betraktas som företagare. Men självklart är det, precis som utskottet skriver i betänkandet, arbetslöshetskassorna som vid sin tillämpning självständigt ska pröva om förutsättningarna är sådana att en viss verksamhet ska bedömas som näringsverksamhet, även om den skatterättsliga bedömningen bör tillmätas stor vikt. För det fjärde: Det ska bli enklare att få a-kassa vid uppehåll i företaget. Regeringens förslag innebär att verksamheten som utgångspunkt inte behöver avvecklas för att företagaren ska få a-kassa. Huvudsaken är att det inte vidtas några åtgärder i verksamheten. Reformen innebär att det blir enklare och därmed mindre tidskrävande att handlägga ärenden när företagare söker arbetslöshetsersättning. En företagare föreslås kunna göra fler uppehåll i verksamheten förutsatt att det förflutit minst fem år sedan näringsverksamheten återupptogs av företagaren. I lagförslaget sägs att undantag görs för "nödvändiga åtgärder som vidtagits på grund av oförutsedda händelser". För ytterligare åtgärder av liknande slag är det dock inte lagreglerat utan det kommer att regleras i förordning eller tillämpningsföreskrift av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Självklart är en grundläggande förutsättning för rätt till ersättning att åtgärderna eller arbetet inte hindrar den sökande från att stå till arbetsmarknadens förfogande. För det femte: Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen ska vid företagande som bisyssla bli bättre. Regeringen föreslår att företagare ges ökade möjligheter att fortsätta att driva företag som bisyssla, det vill säga näringsverksamhet som drivs parallellt med en heltidsanställning eller heltidsföretagande, samtidigt som de erhåller arbetslöshetsersättning. Detta sker genom att inkomstgränsen för bisysslan tas bort. När det gäller bisysslan gör utskottet en redaktionell ändring av förslaget så att det i stället står: "Med bisyssla avses i denna lag sådant arbete i anställning eller näringsverksamhet som den sökande före arbetslöshetens inträde under minst tolv månader utfört vid sidan av sin heltidssysselsättning." Arbetet med att förbättra trygghetssystemen för företagare fortsätter med ytterligare utredningsarbete. I Regeringskansliet utreds bland annat havandeskapspenning för företagare. Möjligheten till havandeskapspenning på grund av risker i arbetsmiljön för egenföretagare ska analyseras. Regeringen har därför gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att utreda frågan. Syftet med utredningen är att få förslag på hur reglerna för företagare och anställda även i denna del kan bli mer likvärdiga. Det görs också en översyn av hur reglerna skiljer sig för företagare beroende på vald företagsform. Skillnaderna i reglerna i de sociala trygghetssystemen för företagare som bedriver verksamhet i fåmansbolag jämfört med egenföretagare kommer att utredas vidare i Regeringskansliet. Likaså kommer en översyn av reglerna för kombinatörer i arbetslöshetsförsäkringen att göras. Utöver det har utskottet i betänkandet gett ett tillkännagivande till regeringen för att återkomma till riksdagen med förslag. Det gäller den del där vi tillgodosett Socialdemokraternas yrkande i deras motion. Det rör definitionen av uppdragstagare som i dag inte finns i lagen. Företagare och arbetstagare är definierade, och där är det väl reglerat, men definitionen av just uppdragstagare saknas. Den utredning som föregick propositionens förslag hade även tittat på denna del, men de kunde konstatera att det inte var tillräckligt djupt analyserat och tillräckligt starkt för att nu kunna tas med i lagförslaget. Därför har vi samrått med departementet och landat i att det är bra att uppdraget går tillbaka till regeringen som sedan får återkomma till riksdagen så att det även finns en definition av begreppet uppdragstagare. Uppdragstagares ställning är komplicerad och svårbedömd, och just därför är det viktigt att djupare analysera den; nuvarande osäkerhet är inte tillfredsställande. Det känns bra att vi är överens i den delen. Från vår reservation våren 2004 fram till i dag den 20 maj 2010 - jag säger bara, herr talman, att äntligen är det hela på plats. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Hans Backman (fp).

Herr talman! Det var nog fler som instämde i det där anförandet, men vi har inte med oss våra kort. Vi instämmer från talarstolen. Det kanske går lika bra. Herr talman! Jag ska inte alls vara långrandig i dag. Jag kan konstatera att jag i varje ord kan instämma med föregående talare, det vill säga Tomas Tobé och Annika Qarlsson. Jag vill inte förlänga debatten i onödan utan instämmer i deras anföranden. De här frågorna ligger mig personligen väldigt varmt om hjärtat. Jag har i många år drivit företagarfrågor i näringsutskottet sedan jag kom in i riksdagen 1994. Vi i den nuvarande Alliansen har kämpat hårt tillsammans, också 1994 med sällskap av Miljöpartiet till sist. Men vi har alltid mött hårdnackat motstånd från vänstersidan. Man har hållit emot de här reformerna länge. Man har gjort det ståndaktigt, hårdnackat och ganska kompromisslöst - till nu. Det är väl bra att man kan ändra sig, men lite av det gamla kan man i alla fall märka i Patrik Björcks inlägg. Det är inte med någon större glädje han yrkar bifall. Jag har inte sett Patrik Björck eller vänstersidan göra vågen här i dag, men det är bra att ni instämmer och att vi är överens. Man måste naturligtvis stötta alla de människor som utgör de välståndsbildande krafterna, ett begrepp som Bertil Ohlin myntade redan på 40-talet och som användes mest på 40- och 50-talet. Sverige var under 50-talet en småföretagarnation. Vi bestod av småföretagare. Man kunde ha en liten målarhandel, en liten snickeriverkstad eller en liten bilverkstad. En liten specerihandel på hörnet hade vi hemma hos oss, och det hade ni hos er också. Vi måste komma dit igen. Vad är det då som behövs? Jo, vi behöver ta bort Krångelsverige. Vi ska inte ha företagare som tvingas vara byråkrater. 20 000 sidor med lagtext har man som företagare att rätta sig efter, och gör man inte det kommer någon och tar en i örat förr eller senare. Dessutom vill alla lyda lagen. Så är det. Det är utgångspunkten för alla, privatpersoner och företagare. Hur ska man kunna göra det egentligen? Det är fullständigt orimligt. Det här vet jag att Näringsdepartementet och alliansregeringen jobbar mycket hårt med, men med en så enorm flora av lagar, förordningar, regler och annat som går in i varandra blir det nästan omöjligt att röja i denna djungel. Herr talman! Jag brukar jämföra med när jag repar ljung på mitt sommarställe. Rycker man i en planta här darrar det till 40 meter längre bort, därför att de har förbindande rottrådar mellan varandra, de uslingarna. Det hjälper inte att man tar den ena - man måste ta alltihop, även 40 meter bort. Så komplicerad är också den regelhysteri som vi har lyckats skapa under vänstermajoritetens långa regeringsperiod i Sverige. Det är det här, herr talman, som vi kämpar emot med näbbar och klor, och det är inte lätt. Men vi går framåt, och vi lyckas bra med denna ljungrepning i företagardjungeln. Jag har sagt det tidigare: Ungefär en miljon svenskar bär på en företagsidé. Det är fantastiskt bra. Är svenskar stela och tråkiga? Nej, inte alls! Svenskar är bra och pigga entreprenörer och uppfinnare med goda idéer, bra utbildningsnivå och trygga försäkringssystem. Vi kunde inte ha det bättre! Varför är då inte Sverige en företagarnation, som vi var på 50-talet? Hur ska vi kunna göra för att underlätta för var och en? Det finns säkert några här som bär på en affärsidé. Jag slår mig tusan på att minst tre fyra fem bär på en bra idé som skulle kunna kreera jobb här i Sverige. Men, herr talman, vad händer i Sverige när man får en god idé? Stöttas man? Nej. Har man system som gör det lättare att gå mellan att vara anställd och att vara företagare? Nej. Har det varit tryggt att göra det? Nej, absolut inte - inte förrän nu, när vi får en alliansregering som gör det. Hur ska man mer kunna underlätta? Jo, man kan till exempel se till att ha företagsamhet på schemat i skolan. Det ska börjas när barnen är små, eller hur? Vi försöker föra in en aktiv kedja; företagsamhet är inte något konstigt. Det handlar inte om någon bildirektör eller fabrikör med en hög hatt, utan det är herr Svensson och fröken Olsson, eller vilka det nu kan vara, som har en liten idé som börjar smått. Ni känner väl alla till den klassiska historien om hur Volvo bildades en gång i tiden. Det var på en kräftskiva, herr talman. Gabrielsson och Larson satt bredvid varandra och skrev på en servett och kom överens om att de skulle bilda ett bolag som skulle bygga bilar. Det behöver inte vara krångligare än så. I Alliansens Sverige ska det inte vara krångligare än så: en kräftskiva, en servett och en bra idé. Vi bygger broar för att göra det bättre och tryggare. Det ska vara lika fint att ha tjänat ihop sin miljon eller tusenlapp eller vad det nu kan handla om på företagande, på att ha haft en idé och utsatt sig själv för dygnetruntjobb, som att vinna dem på Bingolotto. Familjen, barnen, grannar, bröder och systrar - alla får förmodligen hjälpa till. Det ska vara lika fint att ha tjänat ihop den här tusenlappen på företagsamhet, på blod, svett och tårar och en god idé. Men varför är det i dagens Sverige finare att vinna 30 miljoner på Bingolotto en lördagskväll än att ha tjänat ihop dem på hårt arbete genom en egen företagsidé? Det där är en gåta som vänstersidan har att besvara när ni talar om drivkrafter i företagsamhet och i samhället i övrigt. Ni försöker på ett ganska tråkigt sätt misstänkliggöra de drivkrafter som vi alla består av. Man vill ha en lite bättre bostad eller vad det nu är. Det är inget konstigt med det. Det är mänskligt. Men det finns andra dimensioner i detta också. En av dem är samhällets inställning till företagarna. Vi måste ta oss ur vänstersidans våta filt av misstänkliggörande av allt som heter egna drivkrafter. Det är inget fel med dem. Om de dessutom går hand i hand med ansvarstagande för samhället, för dem som inte klarar sig i första chansen utan behöver två tre fyra fem till, är det riktigt bra. Då är det inte bara liberalt, då är det Alliansen. Vi behöver göra lite andra saker förutom detta. Vi behöver som sagt ha bra trygghetssystem. Att vi nu är överens om detta tycker jag är en milstolpe. I så många år har Socialdemokraterna, möjligtvis ryggradsmässigt, reagerat helt emot. Det är mycket bra att vi är överens. Men, Patrik Björck och vänstersidan, glöm inte att det inte är vi som har ändrat ståndpunkt. Vi har drivit detta i många år. Det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som helt har bytt fot. Det är bra. Det ska ni ha kredit för. Herr talman! Jag vet inte om jag vill säga så mycket mer om det här. Jag avslutar detta lilla inlägg med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder) I detta anförande instämde Hans Backman (fp) och Hillevi Engström (m).

Herr talman! Socialdemokraterna undrar varför debatten behövdes i dag. Vi är ju överens, och det är bra så, som flera har sagt. Men det är väldigt många som har begärt att regeringen ska komma tillbaka i de här frågorna. Jag har själv lagt fram motioner, och det är säkert flera här som har motionerat och agerat i den här frågan. Eva nämnde det här också. När detta nu kommer känns det som att man på något sätt ändå vill markera det. Utskottsrummen där vi fattar beslut är slutna. Därför är det bra att vi alla markerar för människor som lyssnar på debatten att vi är överens om viktiga frågor. Jag är glad att vi får ta de här stegen i dag för att öka tryggheten för personer som startar eget företag. Vi vet att framför allt många kvinnor inte vågar starta företag. De känner sig oroliga för hur det ska gå om de inte klarar av det. Vad händer om jag blir gravid, om jag ska vara föräldraledig, om jag blir sjuk, om jag inte klarar av att driva företaget och om jag blir arbetslös? Kommer jag att stå helt på bar backe? Den här oron gör att många kvinnor inte vågar starta eget utan hellre väljer att bli löntagare än företagare. Sverige behöver fler företagare, det är helt klart. Vi måste ta till vara framför allt allas idéer och kreativitet för att utveckla Sverige och göra Sverige än mer konkurrenskraftigt. Men vi måste också överbrygga känslan av att det är tryggare att vara anställd än att vara företagare. Många satsar sin ekonomi för att få en idé att bli verklighet, och man tror på sitt företag. Men vi vet också att många idéer inte blir verklighet och det man hade tänkt sig. Alla klarar heller inte av att vara företagare. Det är jättesvårt. Man ska vara marknadsförare. Helst ska man vara ekonom och nästan revisor också. Kanske man blir chef för anställda och ska ha chefsrollen. Sedan kommer vi med all lagstiftning som handlar om skatter och avgifter, arbetsmiljöfrågor, jämställdhetsplaner och mångfaldsplaner. Ni vet allt detta som vi ändå tycker att företagarna ska leva upp till. Alla dessa frågor gör att man frågar sig: Vågar jag starta företag? Vad händer om jag inte klarar av att driva företaget med allt som det kan kräva? Många startar också företag med sin egen privatekonomi som insats. Det påverkar väldigt många, kanske en hel familj, om drömmen inte går i uppfyllelse. Därför har nu alliansregeringen kommit med förslag till hur vi kan underlätta så att fler vågar starta företag, och det är bra. Det är en del i det paket som regeringen har gjort med olika insatser för att främja jobb och företagsamhet i hela landet. Jag skulle vilja nämna den rapport som har kommit från regeringen i dag om växtkraft med 172 insatser och områden som främjar jobb och företagsamhet i hela landet. Det är väldigt viktigt att vi inte bara gör en sak i taget. Här är det många saker som ska samverka för att vi ska få tillväxt i Sverige. Vi politiker kan naturligtvis inte kommendera fram jobb. Vi kan skapa förutsättningar för att jobben ska komma. Men då krävs det också företagande. Herr talman! Varför är det då så angeläget att göra dessa förbättringar? En uppenbar aspekt är vid sidan av privatekonomin för den enskilde att få en bra samhällsekonomi. Det är allmänt känt att den samhällsekonomiska utvecklingen påverkas av ett par faktorer. För det första styrs den ekonomiska utvecklingen av produktivitetstillväxten. Ju högre produktivitet, desto starkare blir tillväxten. För det andra styrs tillväxten av antalet arbetade timmar. En del av produktivitetstillväxten beror i sin tur på möjligheterna till nyföretagande och företagstillväxt. Genom att göra det tryggare att starta företag vågar många ta steget. Då får vi också en bättre tillväxt. Vi får då också råd med allt vi vill ha, till vård, skola och omsorg. Jämställdhetsaspekten är också väldigt viktig. Det är någonting som jag har framfört i motioner till riksdagen. I regeringens proposition Trygghetssystem för företagare , som ligger till grund för dagens beslut, kan man läsa att endast var tredje nyföretagare är kvinna. Man kan också läsa att antalet företagare i Sverige i dag är lägre än EU-genomsnittet för såväl kvinnor som män. Företagarandelen för män i Sverige är knappt 14 procent, vilket kan jämföras med drygt 18 procent för snittet i EU-27. Bland kvinnorna är företagsandelen bara 5 procent, vilken kan jämföras med genomsnittet på knappt 10 procent för EU-27, det vill säga EU:s 27 länder. Genom att man ökar tryggheten kommer fler kvinnor förhoppningsvis att våga ta steget att bli företagare. Det påverkar kvinnors ekonomi och deras makt och inflytande i samhället, vilket är bra. Det bidrar också till tillväxten, något som är bra för hela samhällsekonomin. När vi nu lägger fram dessa förslag på förbättringsområdena gäller det framför allt företagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen. Där har funnits tolkningsproblem. Vi ändrar så att företagsbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen kopplas till inkomstskattelagen. Verksamheten ska därmed vara varaktig, självständig och bedrivas med vinstsyfte. Personer som bedriver arbete av ideell karaktär i en verksamhet, som till exempel föräldrar som driver ett kooperativt dagis, ska inte riskera att betraktas som företagare. Det är bra att vi får ett förtydligande av själva företagarbegreppet. Vi lägger också fram förslag om utökade möjligheter till tillfälligt uppehåll i näringsverksamhet, vilket är väldigt bra. Det införs tydligare regler för sammanläggning av inkomster från näringsverksamhet och anställning. Också reglerna för hur man beräknar dagsförtjänsten ändras. Enligt nuvarande regler räknar man på den genomsnittliga inkomsten de senaste tre åren före avvecklingsåret. Dagsförtjänsten i arbetslöshetsförsäkringen för företagare ska nu i stället baseras på inkomsten som framgår av den senaste taxeringen eller på snittet av de senaste två åren. Detta gör att det blir mer möjligt att variera och kunna använda sig av olika möjligheter att variera så att man får en dagsförtjänst som är bra för den som har tvingats att avsluta sitt företag. Det blir också bättre regler i arbetslöshetsförsäkringen vid företagande som bisyssla, som flera har varit inne på här. Regeringen föreslår, som vi har godkänt, att man ges ökade möjligheter att fortsätta att driva ett företag som bisyssla, det vill säga näringsverksamhet som drivs parallellt med en heltidsanställning eller heltidsföretagande, samtidigt som man erhåller arbetslöshetsersättning. Det sker genom att inkomstgränsen för att få näringsverksamhet godkänd som bisyssla tas bort. Sammanfattningsvis kommer förslagen i propositionen att underlätta övergången från anställning till företagande. Det blir enklare för företagare att förutse vilka ekonomiska konsekvenser som sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet får. Det blir enklare för företagarna att förutse kostnaderna för sjukdom hos de anställda. Vidare kommer den svenska konkurrenskraften att stärkas. Det kommer att skapas förutsättningar för fler jobb i växande företag, och vi hoppas att andelen kvinnliga företagare ökar. Slutligen kommer jag till frågan om uppdragstagare, den fråga som varit uppe i diskussionen. Uppdragstagares ställning i försäkringen är komplicerad och ganska svårbedömd. Några särskilda regler som gäller uppdragstagare finns inte och inte heller någon definition av vem som ska anses som uppdragstagare. Det har inte gått att lösa enkelt eller att fastställa. Vi tycker att det behövs en djupare analys på det här området från regeringen än det som har framkommit i tidigare utredningar. Utskottet anser därför att regeringen ska återkomma till riksdagen i den här frågan. Det är vi också alla överens om. Med detta sagt är jag tacksam för att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag har också avslutat mitt anförande före utsatt tid, vilket är väldigt ovanligt. (Applåder) I detta anförande instämde Hans Backman (fp).

Herr talman! Det är med stor glädje vi äntligen kan få tillbaka det ärende som vi gjorde ett tillkännagivande om 2004. Det bygger på en enskild motion, så den allmänna motionstiden och enskilda motioner är därför inte helt onödiga. Här ser vi nu effekten av när vi gjorde om det till en reservation och man tillsatte en särskild utredare om trygghetssystemen för företagare. Från början gällde det egentligen bara företagarens ekonomiska situation vid arbetslöshet. Men sedan utvidgade man det till att gälla hela trygghetssystemet. Jag tror att det var ett väldigt bra tillägg. Det är väldigt viktigt, precis som flera talare har sagt, att stärka incitamenten att starta, driva och utveckla företag. Det ska vara lätt att växla mellan anställning och att vara företagare. Det har flera varit inne på. Men sedan kommer skillnaderna. Om det nu ska vara lätt att växla mellan anställning och att vara företagare måste man våga ta steget. Eva Flyborg sade att det fanns en miljon människor som hade en företagsidé men som inte tog steget och blev företagare. I den rödgröna budgetmotionen, till skillnad från i den borgerliga tilläggsbudgeten, som var kliniskt ren från alla jobbskapande åtgärder, har vi föreslagit ett företagsvikariat. Den som har en heltidsanställning och skulle vilja pröva på att förverkliga sin dröm att starta ett företag ska just kunna få denna chans under ett antal månader samtidigt som en arbetslös ska kunna gå in på detta vikariat den tiden och få ett jobb. Det är en utmärkt idé. Men tyvärr säger den borgerliga regeringen och de borgerliga ledamöterna nej till detta. Vi tror att det är ett viktigt incitament. Vi tror faktiskt att det är väldigt många som går och drömmer och funderar på: Skulle jag kunna göra denna bisyssla till en företagsidé och så vidare? Sådana initiativ måste uppmuntras. Vi har också i våra budgetförslag tagit fram starta-eget-bidrag och så vidare som just är ett sätt att uppmuntra yngre och äldre att våga ta steget. Jag tror att det är väldigt viktigt att man tänker på detta. Tomas Tobé frågade: Hur skapar vi jobb? Ja, uppenbarligen behöver ni lite förslag på det eftersom ni inte kan lägga fram några förslag själva. Men jag uppmanar er att titta på den rödgröna budgetmotionen, där vi har flera förslag på hur man skapar jobb. Det är det som är så nödvändigt att vi klarar nu - med starta-eget-bidrag, med företagsvikariat, sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare och riskkapital till småföretagare för att de ska få tillgång till ett kapital för att kunna växa. Det är dessa åtgärder vi måste göra. Samtidigt är det naturligtvis väldigt viktigt att vi har ett starkt trygghetssystem för företagare. Det steget tar vi i dag, och där är vi överens. Detta viktiga steg i likabehandlingen av anställd och företagare har vi väntat på i flera år. Samtidigt måste man också veta hur stor tryggheten egentligen är i dagens samhälle. Den borgerliga regeringen har förstört stora delar av a-kassan och sänkt ersättningen till sådana nivåer där många faktiskt inte får 80 procent av sin tidigare inkomst. Det kommer att bli samma för företagarna. De kommer inte att få 80 procent av sin tidigare inkomst av näringsverksamhet, utan det är på väldigt låga nivåer. Därför lägger vi också fram förslag om att höja ersättningsnivåerna i a-kassan. Det måste vara generösare, just för att skapa trygghet också för anställda på samma sätt som det måste finnas trygghetssystem för företagare. Där finns steg kvar att ta, men för att ta dessa viktiga steg i trygghetssystemen tror jag att vi måste byta regering den 19 september. Jag vill också kommentera det nostalgiska tillbakablickande som Eva Flyborg gör kring småföretagandet och 40- och 50-talets speceriaffärer. Det låter fint, men jag tror att det framtida småföretagandet kommer att vara mycket kunskapsberoende. Det handlar mycket mer om tjänsteföretagande med högteknologiska miljöteknikföretag och så vidare. Det är ett annat småföretagande som krävs för det moderna Sverige än det som fanns på 40- och 50-talet, även om det var positivt då. Det är absolut inget negativt med att vara speceriaffärsinnehavare, men jag tror inte att de nya småföretagen kommer inom det området, utan det är andra områden. Herr talman! Jag vill slutligen kommentera det här med regelförenklingar. Miljöpartiet tycker också att det är viktigt med regelförenklingar, men vi kan inte rakt av säga att regler inom företagande är dåligt. Det finns regler om arbetsmiljö och miljöhänsyn och så vidare, och de måste väl finnas kvar? Vi kan inte ta bort dem. Hur skulle det då se ut på arbetsmarknaden? Däremot kan jag hålla med om att det också finns en del onödiga regler som vi måste se över, regler som har funnits länge men som på en förändrad arbetsmarknad kan förenklas. Men det får inte tydas som att alla regler är av ondo, för det är de inte, även om vi måste fortsätta arbetet med att förenkla för företagandet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.