Tobakskontroll - genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontrollm.m.

Herr talman! I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2004/05:118 Tobakskontroll - genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll m.m. Vidare behandlas 13 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt 10 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2004. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner den av Världshälsoorganisationens världshälsoförsamling den 21 maj 2003 antagna ramkonventionen om tobakskontroll. Konventionen öppnades för undertecknande i Genève den 17 juni 2003, och den har undertecknats av 24 av EU:s medlemsstater. Konventionen ger stöd till enskilda länder att utveckla sin nationella lagstiftning och politik, och den är en regelsamling för de områden som påverkar tobakskonsumtionen. Länderna kan ha en strängare nationell lagstiftning. Utskottet delar regeringens uppfattning att riksdagen bör godkänna WHO:s ramkonvention om tobakskontroll. Utskottet ställer sig vidare, med ändring på en punkt, bakom regeringens förslag till ändringar i tobakslagen. Ett av förslagen är att lösa cigaretter eller förpackningar med färre än 19 cigaretter inte får säljas. För att tillverkare och andra som berörs ska få tid att ställa om sig anser utskottet att denna regel inte bör träda i kraft före utgången av 2005. I övrigt innehåller förslaget att det på varje försäljningsställe ska finnas en tydlig skylt om förbudet att sälja eller lämna ut tobaksvaror till den som inte fyllt 18 år. Det blir dessutom hårdare reklamregler. I princip blir det förbjudet med tobaksreklam. Inne på försäljningsstället får det dock finnas måttfulla kommersiella meddelanden om att det säljs tobak och vilka märken med mera som försäljs. Anordningar för utomhusreklam som är i bruk får användas till utgången av 2005. Det grundlagsskyddade området enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen berörs inte. En författare kan givetvis nämna cigarettmärken i en bok, och en film kan visa ett cigarettpaket av ett visst märke etcetera. Det blir inte möjligt för tobakstillverkare, partihandlare eller importörer att i framtiden sponsra evenemang som allmänheten har tillträde till. Slutligen ska tillverkare, partihandlare och importörer till Statens folkhälsoinstitut lämna uppgifter om de kostnader som de har haft för reklam, marknadsföring och sponsring. Redovisning ska endast omfatta sådan information som företagen ändå redovisar offentligt. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Vi ska också redovisa att företrädare för Läkare mot tobak har besökt oss vid sammanträde den 19 april och framfört synpunkter i ärendet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005 utom, som jag nämnde tidigare, såvitt avser regeln om förpackningsstorlek och lösa cigaretter. Den ska träda i kraft den dag som regeringen senare bestämmer. I betänkandet finns elva reservationer och tre särskilda yttranden. Med detta, herr talman, överlämnar jag ärendet till debattörerna.

Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservation nr 1. Jag ställer mig naturligtvis bakom de övriga reservationerna från oss moderater. Vi moderater anser att Världshälsoorganisationens ramkonvention för tobakskontroll är alldeles onödigt detaljerad. De åtgärder som föreslås riskerar i flera avseenden att motverka sitt egentliga syfte. Bland de förslag som vi inte kan ställa oss bakom i det här betänkandet är totalt marknadsförbud. Det handlar om alltför långtgående regleringar vad gäller sponsring och reglering av förpackningsstorleken på cigaretterna. Jag ber att få återkomma till de här sakerna lite närmare i mitt anförande om en liten stund. Herr talman! Vi anser att många av de förslag som presenteras i konventionen är bra, och vi noterar att en hel del av de artiklar som redan finns upptagna också har uppfyllts i Sverige genom svensk lagstiftning. Konventionen måste antingen förkastas eller antas i sin helhet. Det är det som har gjort att vi moderater vill att riksdagen ska avstå från att godkänna den här konventionen. Från och med den 1 januari 2005, som det sades tidigare, får man inte längre köpa små paket cigaretter i Sverige. Det ska bara bli stora cigarettpaket, det vill säga 20-pack. Majoriteten här i riksdagen tror att unga människor kommer att skyddas på ett bättre sätt om man bara får köpa stora paket cigaretter - det är de man kallar 20-pack, när man snackar ute - i stället för små paket cigaretter. Ni hör själva - det är nästan skrattretande. Om man ska gå på fest köper ju två kompisar ett stort paket och delar på. Då får man det lilla paketet. Om man är ensam köper man det stora paketet eftersom det inte finns små paket, och då röker man ännu mer. Jag undrar naturligtvis: Vad tror Lars Granberg från Socialdemokraterna som ska ta debatten lite senare? Herr talman! Jag ska berätta om något annat som ytterligare ska skydda de minderåriga. Det ska införas en ålderskontroll på tobaksautomater. Det ska bli ett förbud, men regeringen kan inte tala om hur man ska kontrollera tobaksautomaterna som ju är utplacerade i samhället. Det vet de inte. Vi har frågat utskottsmajoriteten, som nu har ställt sig bakom detta. De har också sagt att det ska bli förbjudet. Även om man inte vet hur man ska lösa det ska det minsann förbjudas, och då ska det kontrolleras på något sätt. Eftersom det är ett tag sedan vi hade detta uppe i utskottet undrar jag om Lars Granberg möjligen har fått nys på hur vi ska kontrollera automaterna ute i samhället. Herr talman! Utskottsmajoriteten går ju på regeringens förslag att skärpa regelverket vad gäller reklam och annan marknadsföring. Jag vill ha svar under debatten från vilket parti som helst som står bakom regeringen i detta avseende. Vi moderater instämmer faktiskt i Marknadsdomstolens bedömning att lagförslaget rörande reklam och annan marknadsföring bör harmonisera bättre med gällande EG-rätt. Jag undrar nu: Vad ska ni säga till företaget Swedish Match? Det är börsnoterat. Det är ett företag som inte bara har behov av utan också skyldighet att kommunicera med samhället och sina företrädare via sina tidningar, via mejl och vara med på Internet. Vad tror ni de säger och hur ska de bära sig åt nu när den här lagen träder i kraft? Jag vill också ta upp något väldigt beklagligt. Man behöver inte gå med på det, men här slår man till med klubban ännu hårdare. Det gäller sponsringsförbudet. Man får inte vara med och skänka pengar till olika verksamheter. Samtliga ledamöter i socialutskottet fick ett brev från Swedish Match innan vi skulle avgöra detta i utskottet. Där informerade man om de pengar som Swedish Match delar ut på olika sätt. De gör inte reklam för sin produkt och den exponeras inte på något sätt. Ändå är det stopp för dem att ge bidrag till olika verksamheter. Regeringsbeslut hotar Swedish Match Cup, står det i Dagens Industri onsdagen den 23 mars. Där beklagar man att den här seglingen kommer att upphöra. Inte tror ni väl att Kungliga segelsällskapet i Göteborg har råd att själva sponsra en så stor satsning för ungdomar. Det kommer 100 000-150 000 åskådare. Det är en av Sveriges största idrottssatsningar. Båstadstennisen kommer nog att fortleva, men kanske mer begränsat. Tänk på 1990-talet när den höll på att upphöra. - Jag har bott i Ängelholm i många år. - Då kom Swedish Match och satte in mycket pengar, och nu går det lysande för Båstadstennisen. Gubbhyllan finns på Skansen. Det är Tobaksmuseet. Det kommer att få stänga helt och hållet. Där sponsrar Swedish Match hela driftbudgeten. Ni hör väl redan nu att ett lejon ryter uppe på Skansen. Emigranternas hus i Göteborg kommer nog Marita Aronson att prata mer om. Det är en ny verksamhet som också kommer att försvinna eftersom de får så mycket ekonomisk hjälp från Swedish Match. Det låter som om jag är anställd av Swedish Match, men de ger så mycket pengar. Något som många känner till är stiftelsen Solstickan. Det är något värdefullt. Man skänker av det man säljer tändstickor och cigarettändare för. Det är ungefär 1,5 miljoner kronor som kommer från Swedish Match. Den stiftelsen delar ut de pengarna till barn och andra behövande människor. Det handlar om ekonomiskt stöd till handikappade, hälsosatsningar, ren välgörenhet och forskning på högskolorna. Anser miljöpartisten Jan Lindholm, som brukar vara lite förnuftig emellanåt, att han gör rätt som medverkar till det här sponsringsförbudet? Det skulle jag vilja höra lite senare i debatten. Herr talman! Jag vill också ta upp något om nikotinersättningsprodukter som Nicorette och andra produkter som man kan tugga när man ska sluta röka. Vi moderater tycker att det är ganska självklart att man inte ska behöva gå till apoteket eller ta sig till apotekets ombud för att skaffa sådana ersättningsmedel för att man inte ska röka. Vi vill att man ska kunna sälja de produkterna där cigaretterna finns. Då har man valfrihet. Jag kanske kommer på idén att inte köpa cigaretterna, utan väljer ett tuggummi i stället för att röka. Det är nej på det också. Det är något av det vi har tagit upp i våra reservationer vad gäller det här betänkandet som vi tycker är rätt så dumt i många stycken. Vi får höra vad andra företrädare säger.

Herr talman! Kampen mot tobakens skadeverkningar har ju visat relativt goda resultat till skillnad från exempelvis aktiviteter för att minska alkohol- och drogkonsumtionen i vårt land. Mycket mer kan och bör göras. Det är vad detta betänkande handlar om. Folkpartiet godkänner WHO:s ramkonvention om tobakskontroll. Det innebär att det ska finnas skyltar, precis som Margareta Israelsson berättade alldeles nyss, med information om att man inte säljer varor till ungdomar under 18 år, inte lösa cigaretter eller i för små förpackningar samt regler för marknadsföring. Jag tror att det är bra med en uppstramning. Det här är ett viktigt område. Det är bra att det ges skäligt rådrum för införande av reglerna. Reglerna om sponsring är i princip bra, tycker vi. Men de borde ha haft en skrivning som kunde ha innefattat att då man inte exponerar något tobaksvarumärke skulle det kunna vara tillåtet. Som Maud Ekendahl sade har vi i Göteborg väldigt många exempel och lång tradition av sponsring till många offentliga byggnader och verksamheter. I stort sett hela vår sjukvård är uppbyggd på sponsring. Ett sådant exempel är Swedish Match som har gett en rejäl slant till Emigranternas hus som är ett väldigt spännande projekt där man visar hur folk åkte från detta land till Amerika. De sponsrar varje år. Om lagförslaget går igenom är det inte möjligt med den sponsringen längre. Om namnet innebär tändstickor så tycker jag att det borde kunna vara okej för sponsring. Vi har skrivit det i en del av vår reservation. Vi vill gärna att ett nytt lagförslag om detta kommer skyndsamt. Vi hoppas på att få svar om det. När det gäller tillsynsfrågan har vi i ett särskilt yttrande tagit upp att det i tobakslagen, i likhet med alkohollagens bestämmelse om folkölsförsäljning, bör införas en möjlighet att under viss tid förbjuda den som inte iakttar 18-årsgränsen att sälja, i det här fallet, tobak. Vi kommer att följa utvecklingen och eventuellt försöka skärpa bestämmelserna om inte tobakslagens regler följs bättre. Under rubriken Tobaksförebyggande arbete som finns i betänkandet har vi en del motioner där man tar upp avvecklingen av EU:s jordbruksstöd till tobaksodling. När man berättar för människor ute att EU fortfarande ger stöd till tobaksodling i bland annat Grekland så blir folk förfärade och tror inte att det är sant. Jag tror att också alla i den här kammaren tycker att det är förfärligt. Vi tycker att det som står där i stort sett är åtminstone ett löfte om att man ska driva frågan i regeringen. Frågan måste prioriteras; det är ett minimikrav inom arbetet för en generell avveckling av jordbruksstödet fram till 2015. Folkpartiet anser att man bör kräva en tidsplan för behandling av frågan i kommissionen. Det står i betänkandet att regeringen har lovat, och jag har hört det i den här kammaren förut, att man ska driva frågan. Vi hoppas att det sker med kraft, och vi lovar att följa att detta verkligen görs framöver så att det inte bara blir skönt tal och inte så mycket handling, som i så mycket annat. Vi vet att frågan engagerar också regeringen. Vi vill också peka på behovet av en nationell samordning för att stödja och stimulera utvecklingen inom arbetet mot tobaksskador. Detta uppdrag ska utföras av Statens folkhälsoinstitut. Det behövs en samordning. Det hörde vi vid det besök vi hade av Läkare mot tobak i utskottet. Ramkonventionen kräver ju att en kontinuerlig samordning och finansiering ska finnas så att det tobaksförebyggande arbetet inte ska stanna upp. Vi reserverar oss inte, utan förlitar oss på skrivningen. Men vi kommer att följa upp även detta och se till att det verkligen sker. Folkhälsoinstitutet har redan ett sådant samordningsansvar, står det i skrivningen. Vi hoppas att det verkligen är så. Det är viktigt att vi följer upp hur detta förverkligas. Det finns stor oro ute bland dem som jobbar med de här frågorna över att det inte förverkligas. Vi kan titta på hur mycket pengar det handlar om. De årliga 5-7 miljonerna som Folkhälsoinstitutets tobaksarbete inom ramanslaget disponerade under hela 1990-talet fram till 2002 har nu efter det treåriga tobaksuppdragets slut krympt till en ½ miljon. Det är alltså en väldig nedbantning. Herr talman! Det är viktigt att kommuner och landsting har en ökande vilja att arbeta tobaksförebyggande och att regering och riksdag visar handlingskraft och synliggör en kontinuerlig finansiering av en nationell samordnande funktion med tillräckliga resurser att stimulera arbetet i landet. Faran är inte över även om rökningen har minskat. Unga, framför allt unga flickor, röker mycket. En ökning kan snabbt ske i landet om det blir poppis att röka igen. Det innebär förstås ökad risk för de rökande men får också stora kostnader för samhället som följd. När det gäller nikotinersättningsmedel är det viktigt att nikotinersättningsprodukter ska kunna köpas där cigaretter och andra varor säljs, och inte bara på apotek. Så är det i dag; man måste köpa det på apoteket. Häromdagen var det en kvinna som ringde till mig och sedan också mejlade, för hon var inte riktigt säker på att jag hade fattat vad hon ville. Hon tog upp den här frågan. Hon hade försökt sluta röka länge, men tyckte att det var alldeles för svårt att gå ända till apoteket, som ligger långt borta från hennes bostad. Hon vill kunna köpa sådana här ersättningsmedel på Coop eller på Hemköp, där hon brukade köpa sina cigaretter. Det skulle underlätta för henne att sluta röka. Hon sade: Det är precis som om samhället gör det extra svårt för mig att sluta röka för att jag måste gå ända till apoteket! Det är en bra bit dit, och hon sade också att det ofta var långa köer där. Men det är det väl kanske på Konsum och Hemköp också. Jag har svårt att förstå den tvekan som ni inom majoriteten har inför att låta detta ske. Det skulle ju vara en sådan enkel och bra åtgärd att låta människor köpa detta där man säljer cigaretter. I stället för att ta cigaretterna kanske man väljer ersättningsmedlet. Vi har också en reservation utifrån en motion om att göra undantag för cigarrbarer. Det låter lite konstigt att prata om cigarrbarer i den här verksamheten. Men vi har sådana i Göteborg! Folkpartiet stöder det rökförbud som införs nu den 1 juni, men tycker att reglerna kanske kunde mjukas upp något när det gäller så kallade cigarrbarer. Det är ju själva idén med de barerna att man ska röka samtidigt som man dricker något. I New York tycks det finnas sådana undantagsregler. Vi tycker att sådana barer borde kunna tillåtas att ha rökutrymmen som upptar en större del av restaurangens yta än de 25 % som normalt gäller. Som anförs i motionen borde kunderna i rökutrymmen utöver att röka cigarr även ges tillfälle att dricka kaffe. Det tycker vi är en mänsklig rättighet. En förutsättning för detta är förstås att personalen inte mot sin vilja behöver utsättas för rök i större utsträckning. Man måste ha koll på den biten också. Det rökförbud som vi nu inför tycker jag känns jätteviktigt. När man är ute på restauranger i den här staden hör man: Nu får du bara röka en vecka till! Man blir lite fundersam, och jag tror att det är ett väldigt bra beslut som vi har fattat i denna kammare. Men vissa undantag borde kunna finnas. Jag ställer mig självfallet bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation nr 10 under punkt 11.

Herr talman! Kristdemokraterna välkomnar genomförandet av Världshälsoorganisationens världshälsoförsamlings antagna ramkonvention om tobakskontroll. Det finns ingen behändig förkortning på det där än, vad jag vet. Det innebär att reklamförbudet utvidgas - att nuvarande förbud mot annonser i tryckta skrifter och i radio och tv utvidgas så att även exempelvis filmer inbegrips. All marknadsföring förbjuds med några undantag. Det ska till exempel fortfarande få säljas tobak, om nu någon undrade över det. Det är också bra att 18-årsgränsen får en ytterligare markering. Det är rätt att på olika sätt komma åt marknadsföring som är listig, till exempel att man söker marknadsföra sig genom sponsring. Det bör försvåras i princip. Men jag återkommer till sponsringsdetaljen. 24 EU-länder har skrivit under det här. Det finns även en förhoppning om att konventionen ska ha positiv betydelse också utanför EU-gemenskapen. Det är tydligt att när tobaksbruket minskar i väst eller när marknadsföringen försvåras i västvärlden så har tobaksnäringens intressen vänt sig till nya marknader i utvecklingsländerna och även haft framgång där. Det är viktigt att vi på olika sätt via FN-organ stöder en utveckling som innebär att även dessa länder får verktyg för att hålla tobaksohälsan borta. Om man så vill kan man välja att tycka att somliga av ingredienserna i förslaget är klåfingriga. En del av förslagen här har ju också klart mindre betydelse för tobaksohälsan. Det gäller till exempel försäljning av små paket med cigaretter eller hur 18-årsgränsen ska skötas och kontrolleras. Det har inte så hemskt stor betydelse för tobaksohälsan. Men allmänt sett tycker Kristdemokraterna att det är naturligt att tobaksbruket, som ändå är en av de svåraste yttre ohälsofaktorerna bredvid alkoholen, motarbetas på olika sätt. Om vi gör tankeexperimentet att tobaksröken skulle dyka upp i vår närmiljö i dag skulle vi alla finna det helt naturligt att på mångahanda vis försöka få bort det för att människor inte ska exponeras för det. Precis så har vi ju förfarit med asbest och andra gifter som dyker upp i vår miljö. Jag har noterat att både HRF, Hotell- och Restaurangfacket, och SHR, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, gemensamt går ut för att påverka. Jag håller gärna upp deras gemensamma annons, som har varit i dagspressen, där de betar av olika stationer där vi har tryckt tillbaka tobaksbruket, med start för bussarna i Stockholm 1936. Nu håller vi på och landar i att vi får ett förbud mot tobaksrökning i restauranger och kaféer från den 1 juni. De här parterna arbetar för att det ska vara en naturlig del i vårt förhållningssätt att tobaksbruket ska bort. Det ska man inte ofrivilligt behöva bli utsatt för. Då tycker jag också att politiken bör göra sin del och sluta upp bakom detta. Det är klart att vi ska värna människors hälsa och därför göra vad vi kan för att få bort tobaksbruket, även om naturligtvis inte alla förslag är så där oerhört effektiva ens i detta betänkande. Herr talman! Kristdemokraterna anser att vi bör ta i lite till vad gäller 18-årsgränsen för att det ska bli större effektivitet i ålderskontrollen. Enligt betänkandet är regeringen orolig över att det fortfarande är så lätt för många under 18 år att komma över tobaksvaror och föreslår att en tydlig skylt ska finnas på försäljningsstället om att 18-årsgräns gäller. Det tycker inte vi räcker, med all respekt för att sätta upp en skylt, i synnerhet som den kommunala tillsynen är närapå obefintlig på det här området. Kommunerna anser sig inte ha råd att gå runt och kolla, utöver att de, som vi vet, också har stora svårigheter med att upprätthålla ålderskontrollen för ölinköp. Kristdemokraterna föreslår försäljningstillstånd för tobaksvaror. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservation nr 9 i betänkandet. Ett sådant här försäljningstillstånd ska vara lätt att få, men det ska dras in om man bryter mot bestämmelserna. Det tror jag kan bidra till att inskärpa allvaret hos försäljaren om vad som gäller vid försäljning av tobaksvaror. Till detta får gärna Socialdemokraterna, genom Lars U Granberg, också yrka bifall i dag. Kristdemokraterna har liksom flera andra motionerat om att Folkhälsoinstitutet tillförsäkras en resurs för att hålla i det fortsatta tobaksförebyggande arbetet. Det är väldigt viktigt att information når fram för att få förståelse för naturligheten i de rökbegränsningar som vi inför den 1 juni, och den 1 juli för det som gäller detta betänkande. Utskottet säger i sitt betänkande att det kan finnas ett behov av ytterligare nationell samordning på området. Vi tycker att det finns all anledning att vi återkommer och bevakar att regeringen gör vad den kan, genom framför allt Folkhälsoinstitutet, för att detta ska hållas i arbete, för att det inte ska tappas tempo och förloras mark igen. Vi vet ju att om det inte finns en gående motor för ett visst ändamål tenderar också det förebyggande arbetet, eller vilket arbete som helst, att gå i stå. När det gäller EU-arbetet säger utskottet det man har sagt flera gånger tidigare, att vi naturligtvis som nation och som politiska partier tycker att det är oacceptabelt att tobaksodling fortfarande får EU-medel till stöd för fortsatt odling. Det är stötande för gemene man, och det är stötande för vilket politiskt parti som helst i Sverige. Det finns en skrivning om att stödet för tobaksodling ska fasas ut till 2010. Men jag känner mig inte riktigt trygg med det beslut som redovisas i vårt betänkande. Enligt beslutets bokstav ska tobaksstödet helt frikopplas från produktionen. Därmed är det inte säkert att tobaksstödet helt är borta efter 2010. Via ett vidgat gårdsstöd kan man tänka sig att det likväl lever kvar, om än i förklädd form. Det finns alltså all anledning att även här fortsätta att vara mycket aktiva från svensk sida för att vi ska få bort de stötande EU-bidragen till tobaksodling. Beträffande sponsring, herr talman, föreslås i betänkandet sponsringsstopp för partihandlare, tillverkare och importörer om det innebär att sponsringen gynnar försäljningen. Dessa partihandlare, tillverkare och importörer har att sponsra på ett sätt som inte gynnar försäljningen i fortsättningen. Så uppfattar jag det. Detaljhandeln omfattas inte av sponsringsförbudet. Åtminstone teoretiskt kan man då tänka sig att detta får orimliga konsekvenser. Sponsring till ett gott ändamål stoppas utan att vi egentligen vunnit något för hälsan mot tobaken. Därför vår reservation nr 5, där vi begär att regeringen snarast återkommer med ett nytt lagförslag som säkrar att sponsringsstoppet inte medför orimliga konsekvenser. Här får gärna, tycker jag, Socialdemokraterna i dag precisera sig och säga: Vi ska återkomma snarast möjligt med ett lagförslag som tydliggör att det här inte blir galenskap och kanske till och med missgynnar eller blir kontraproduktivt för arbetet för ökad hälsa och mot tobak.

Herr talman! Jag skulle bara vilja börja med att utbrista: Yes , det är bara en vecka kvar innan alla vi som valt att inte röka kan gå ut på restauranger och kaféer utan att behöva få en massa rök i maten, håret eller lungorna. Jag tror att det kanske vore en mänsklig rättighet att instifta snarare än den som Marita Aronson var inne på. Jag tror att jag föredrar den andra först. Jag skulle också vilja tillstyrka WHO:s ramkonvention om tobakskontroll som vi har att debattera här i dag. I det här betänkandet finns det tre stycken reservationer som Centerpartiet står bakom. Men jag kommer endast att yrka bifall till reservation nr 10. I reservation nr 10, för alla er som inte har ett litet betänkande som ni kan läsa, står det om nikotinersättningsmedel och att man ska få sälja det någon annanstans än bara på apotek. Vi som tittade på nyheterna i morse såg alla vilka satsningar man nu gör på att försöka få folk att börja snusa i stället. Då tycker jag att nikotintuggummi känns som ett betydligt bättre alternativ än snus, eller vad säger du, Lars U Granberg? Man kan också fundera på vad det skulle kunna vara för annat alternativ. Det kanske är så att Socialdemokraterna egentligen vill att apoteksmonopolet ska brytas upp och att vi därmed ska få en större tillgång till nikotinersättningsmedel. Det skulle kunna vara ett alternativ. Man kan ju fundera på vilket man tycker skulle vara bäst att börja med. Jag kanske kan få svar på det sedan också. Skämt åsido, det här är ju ett allvarligt område också. Vi ser att tobaksbruket är något som inte slår lika. Det finns en stor ojämlikhet mellan kvinnor och män, mellan grupper med olika utbildningsgrad och mellan svenskar och invandrare. Både tobaksbruket och de negativa effekterna på sjuklighet och ekonomi följer självklart med i det. Rökrelaterad sjuklighet och dödlighet följer samma mönster. Man kan bara se som exempel att lungcancer numera finns lika mycket hos yngre och medelålders kvinnor som hos män. Bortser man från de strikt medicinska könsskillnader som finns kan vi notera att de här förhållandena inte har kommit till av någon naturlag. Det är det som är så viktigt att veta. Det här går faktiskt att påverka. Det går att förebygga om man vet vilka det är som brukar eller rättare sagt vilka det är som inte börjar röka. I Sverige har vi haft en bred och uthållig strategi som innehåller begränsande och skyddande lagstiftning. Vi har haft en aktiv prispolitik, ett stödjande tillsynsarbete, information, utbildning och opinionsbildning. Vi har haft en stödjande vuxenvärld runt barn och unga samt ett tillgängligt och professionellt avvänjningsstöd för de rökare som vill sluta. Alla de här åtgärderna är nödvändiga och kan inte ersätta varandra. Bredd och uthållighet är nödvändiga. Men det krävs också en tillräcklig och kontinuerlig finansiering av det här. Det är väl en av de saker jag också kommer att komma tillbaka till. Det jag såg på nyheterna i morse handlade just om snusfabrikören som nu försöker att ta nya marknadsandelar. De ser möjligheten när det blir förbud att röka på restaurangerna. Det fanns också en stämma, ett visst företag som har nämnts väldigt många gånger tidigare i dag. Vi har kommit fram till att vi kanske ska göra något tilläggsyrkande här i dag om att det inte får nämnas i talarstolen. Det här märket har alltså sagt att kvinnor kommer att vara en prioriterad målgrupp. Självklart måste vi se till att arbeta på ett sådant sätt att vi förebygger det här. Dagens intensiva marknadsföring av snus, som syftar till ett ökat nikotinberoende, måste vi motarbeta. Vi måste se till att avvänjning i stället blir alternativet. När vi ser tillbaka ser vi att all erfarenhet talar för att ett ökat, brett och uthålligt arbete kan påverka den här utvecklingen. För knappt två år sedan beslutade riksdagen om nationella folkhälsomål för år 2014. I dag har vi att anta den här ramkonventionen. Men det gäller att det vi säger också ska genomföras. Och hur gör vi det? Fram tills nu har det varit stora satsningar på det tobakspreventiva arbetet, och jag har här i talarstolen efterlyst en fortsatt satsning på det. Jag kan känna att är det någonstans där vi är i ett läge där vi faktiskt kan bryta igenom på allvar så är det nu, när vi både har den lagstiftning som träder i kraft om bara en vecka och den här ramkonventionen. Då skulle det också vara otroligt värdefullt om man verkligen satsade vidare på den här nationella samordningen och den strategiska kunskap som har samlats under många års uppbyggnadsarbete. Jag har ställt frågor till folkhälsominister Morgan Johansson om det förebyggande arbetet och får då till svar att det nationella samordningsansvaret finns hos Statens folkhälsoinstitut. Det är där man har jobbat upp det här och har erfarenheten och kompetensen på området. Under många år har man haft ett stort anslag riktat till just de här frågorna. Det handlar om mellan 5 och 7 miljoner kronor över tid. Nu har man i stället en halv miljon till samma arbete. I regeringens proposition står det att Statens folkhälsoinstitut fortfarande har det samlade ansvaret, men det finns inga mer pengar från regeringen. Frågan är: Var landar då ansvaret? Ska vi bara låta det gå att ingen prioriterar den här frågan eller är det något att faktiskt ta tillbaka och fundera på? Hur fortsätter vi? Nu ligger vi i guldläge. Vi har verkligen världens chans att bryta detta med att unga kvinnor är den grupp som ökar mest i fråga om rökning och de grupper som nu kommer att attackeras för att börja snusa i stället. Med lite extra satsningar skulle vi få en helt annan situation om bara några år. Jag kan tycka att det är olyckligt att man inte trycker på ytterligare i de här bitarna. Tidigare har det också funnits medel från Allmänna arvsfonden som inte heller längre finns att tillgå. Det handlar alltså om stora skillnader i resurser för det viktiga tobakspreventiva arbetet. Jag hoppas att Lars U Granberg har bra kommentarer till detta och bra svar på hur regeringen tänker fortsätta arbeta med de här frågorna när vi nu har ett sådant gyllene läge. Och om en vecka - yes! - kan vi gå ut och fira.

Fru talman! För nästan precis ett år sedan var vi här i kammaren för att debattera tobak. Då gällde det, som vi har hört, debatten om rökfria serveringsmiljöer. Den gången landade beslutet i rökfritt på krogen, och vi har också hört att det beslutet snart träder i kraft, den 1 juni. Den gången fanns också kritik. Det riktas alltid kritik mot tobaksbegränsande åtgärder. Allt som har med vanor att göra sitter djupt. Argumenten för att inte göra något skiftar lite med omständigheterna men utmynnar alltid i slutsatsen att inget ska göras - åtminstone inte nu eller på det här sättet. Låt det vara som det är. Hade kammaren anammat den inställningen genom åren hade arbetet mot tobak inte kommit speciellt långt. Om det alltid handlade om att vänta in den siste rökaren hade väl allt varit som under den tid då man kunde röka i barnomsorgen, - ja, överallt. Dimman låg faktiskt också tät i de politiska sammanträdesrummen. Jag tycker att det är viktig att erinra om att arbetet med tobak har skett genom en ganska långt process. Alltfler miljöer har blivit rökfria, och fokus har gått från fri rökning överallt och fimpning direkt på marken till ett synsätt där det faktiskt är en rättighet att inte behöva utsättas för rök. Alltfler miljöer har under årens lopp blivit rökfria. I tobakslagen infördes rökförbud i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn och ungdomar. Likaså infördes rökförbud i sjukvården och i kollektivtrafiken. Det infördes en skyldighet för hotell att ha vissa rökfria rum och regler om rökfria avdelningar på större restauranger. Innan tobakslagens regler om rökfria miljöer fanns bara allmänna råd från Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen. Under 1990-talet kom regler om varningstexterna på förpackningar, bland annat snusdosor. År 1997 kom regeln om förbud mot att sälja tobak till personer under 18 år. Vid varje steg som tagits har invändningar kommit. Ibland har frihetsargumentet framförts, ibland juridiska eller formella skäl. Frihetsargumentet får väl sägas vara uppfyllt både i vårt land och i andra länder. Det är tillåtet att röka. Men det är inte tillåtet att hur som helst påverka andra med sin rök. Vi vet att passiv rökning skadar. Passiv rökning ökar risken för lungcancer. Barn som växer upp i hem där föräldrar dagligen röker löper drygt tre gånger så stor risk som barn i rökfria hem att insjukna i lungcancer senare i livet också om de aldrig själva börjar röka. Ur en aspekt borde dagens debatt inte ha behövt hållas. Det finns ju en tobakslag med förbud och begränsningar mot reklam och marknadsföring av tobaksvaror. Hur hade utvecklingen varit om vi inte hade börjat ingripa mot tobaksreklam? När man tittar i gamla tidningar får man ju klart för sig vad målet var. Det var att öka rökningen. Det var vanligt med tonårstjejer i rökreklamen. Det gällde att få fler kvinnor att börja röka. De ekonomiska insatserna är mycket stora i den här branschen, och trots reklamförbud har sätten att sprida indirekt reklam hittat ständigt nya former. Tobaksbolagen har varit duktiga på att hitta kryphål och på så sätt fått ut sina budskap. Det finns anledning att påminna om de mål som satts upp när det gäller samhällets insatser på tobaksområdet: En tobaksfri livsstart från 2014. En halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 är som börjar röka eller snusa. En halvering till 2014 av andelen rökare bland de grupper som röker mest. Att ingen ofrivilligt ska utsättas för rök av sin omgivning. Anledningen till att man bör ha mål är enkel. Rökningen dödar. Frågan är om det finns något bruk vars skadlighet är så dokumenterad och klarlagd som rökningen. Och det är inte alls bara i Sverige som diskussionen förs och restriktioner införs successivt. EU har pekat ut tobakskonsumtion som ett av de stora hälsoproblemen. I en beskrivning från EU 2002 redovisas att i genomsnitt hälften av alla vanerökare som inte slutar dör av sitt tobaksbruk. En fjärdedel gör det som äldre, en fjärdedel som medelålders. I samma rapport redovisas att uppemot en halv miljon dödsfall till följd av rökning inträffade i de 15 länder som då var medlemmar i EU. De flesta EU-länder har antagit lagstiftning för att reglera tobaksreklam och tobaksrelaterad sponsring. För att nå de uppsatta målen krävs det insatser. Dagens förslag är därför viktigt. Genom förslaget begränsas tobaksindustrins sponsring. Det blir restriktioner för marknadsföring av tobak och tydliga krav på information om förbudet att sälja eller lämna ut tobaksvaror till den som inte fyllt 18 år. Dessutom gäller det skärpt ålderskontroll. Ibland anklagas vi förtroendevalda för att vilja förstora skillnaderna i en debatt. Jag för min del tror att det ibland kan vara bra att skillnaderna i en debatt belyses för klarhets vinnande. Det är ingen svaghet utan en tillgång för ett öppet samhälle. Självklart ska vi inte uppfinna skillnader som inte finns. Men den risken finns inte i rökdebatten. Vi har ett parti som ganska så ordentligt skiljer ut sig. Jag talar då naturligtvis om Moderaterna. Varje gång det ska tas steg för att begränsa tobaksbruket protesterar Moderaterna på olika sätt. Man var mot rökförbudet i serveringsmiljöer när den frågan för bara ett år sedan debatterades här i kammaren. I det betänkande som vi i dag debatterar finns det en motion från Moderaternas tobakspolitiska taleskvinna Maud Ekendahl. Hon säger där att stadgandet i tobakslagen om ansvar för olovlig tobaksförsäljning ska utgå ur lagen med motiveringen att åldersgränsen inte fyller någon funktion. Moderaterna vill alltså ta bort åldersgränsen. Jag får hoppas att, som vi hörde i debatten tidigare, frihetspaktens - frihetsalliansens - politik i tobaksfrågorna inte utformas av Maud Ekendahl. Maud Ekendahl är inte den första moderaten och säkert inte heller den sista som tar lätt på tobaksproblemet. Det är den gamla vanliga tokliberala linjen som tycks styra Moderaterna. Men frågan är varför inget annat borgerligt parti har opponerat sig i frågan. Varför blir det inga repliker från Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern? En fråga som man i det läget självfallet ställer sig är om detta ska tas till intäkt för att den liberala linjen vinner mer och mer makt i paktens tobakspolitik. Är sammanhållningen så helig att vad som helst får uttryckas i tobaksfrågan utan någon reaktion från Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern? Övriga invändningar från Moderaterna är inte lika uppseendeväckande. Man försöker hitta olika nödargument för att förslaget ska avslås. WHO:s ramkonvention är "onödigt detaljerad" och bör enligt Moderaterna inte antas. Reglerna om förpackningsstorlek bör inte godkännas enligt Moderaterna, och reglerna om sponsring bör skrotas enligt Moderaterna med motiveringen att de går långt utöver vad nu gällande EU-direktiv kräver. Även förslaget att redovisa reklamkostnader underkänns av Moderaterna med argumentet att det innebär administration och att det kan innebära läckta företagshemligheter. Ja, så där håller man på år efter år. Moderaterna vill inte ha regleringar på området, i alla fall inte i beslutsögonblicket. Måste vi göra något ska det aldrig vara mer än vad som är lägsta möjliga EU-nivå. Det finns också alltid en uppsjö av invändningar av formell natur. Invändningen att just denna reglering inte ensam löser tobaksproblemen används också som ett argument för att inget göra. Frågan är: Vilken politik kommer att vara styrande för paktens tobakspolitiska inriktning? Den frågan bör vi få ett svar på. Ändå kan jag sammanfattningsvis tycka att det är bra att det i riksdagens kammare än så länge finns en bred politisk vilja och en samstämmighet kring att med olika åtgärder försöka begränsa tobaksbruket. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Det är rent oförskämt, Lars U Granberg, att stå här och hänga ut Moderaterna i en debatt och säga att vi är mot allting, från att förebygga och få ned tobaksbruket till ett rökstopp. Det är inte så. Vad vi gör är att vi medverkar men gör det på så sätt att vi till exempel tycker att man ute på restaurangerna kunde klara av det här själv utan att en lag stiftas. Vi kan ju gå ut på restauranger och se vad som hänt på många av dem. Men vad jag tycker är värre - jag är väl medveten om hur ni socialdemokrater gör - är att ni stiftar lag på lag på lag utan att ett förbaskade dugg tänka på att ni gör lagar som ni inte ens vet hur de kommer att fungera. Jag har i debatten sagt: Tala nu om när den ålderskontroll för cigarettautomater i Sverige ska införas som det ska bli lag om! Det finns inget svar på frågan om hur man ska gå till väga när det gäller kontrollen. Svara i stället på det, Lars U Granberg! Det ska finnas lagar, men man ska inte stifta lagar i onödan och inte när man inte vet hur de i praktiken fungerar. När det gäller marknadsföringen vill jag be Lars U Granberg att här tala om för oss hur aktieägarna ska få sin aktietidning utformad. Hur ska de kunna gå in och kommunicera företaget med sina aktieägare och visavi samhället på Internet när ni nu sätter stopp för all reklam och marknadsföring över huvud taget?

Fru talman! Det där var väl ett väntat inlägg. Det var ett ganska värderingsgrundat inlägg med ett värnande om aktieägare med mera. Men jag kanske får ta oss tillbaka i tiden. Jag tycker att historiebeskrivningen beträffande serveringsmiljöerna stämde bra. Men där ser ni! Det är bara att följa den moderata politiken så ser man att gång på gång när krafter i denna kammare velat göra förändringar - till exempel begränsningar på tobaksområdet - har Moderaterna hela tiden varit steget efter. Jag ska läsa upp vad som sägs i motionen: Eftersom alltfler restauranger frivilligt inför rökfria serveringsmiljöer med nu gällande lagstiftning anser vi att något nytt i dagsläget inte tillkommit som motiverar en förbudslagstiftning. Vi anser därför att propositionen ska avslås och att vi bör fortsätta att följa frivillighetens linje åtminstone fram till 2007. Det är den moderata värderingen som så att säga får stå för det. Jag tror inte att mycket skulle ha hänt om kammaren hade fattat beslut och gått i nämnda riktning. Jag tror att Maud Ekendahl själv talar för den politiken genom att lyfta fram Swedish Match på det sätt som hon gjorde i sitt huvudanförande med båttävlingar, aktier med mera. Vi socialdemokrater har nog en annan ståndpunkt i frågan och en annan värderingsgrund när vi vill agera för att hålla ungdomarna borta från tobaken.

Fru talman! När det gäller rökförbudet på restaurangerna vill jag säga följande. Det är restaurangägare som har restaurangerna och dit går man frivilligt. Det finns många restauranger som har dragit ned när det gäller sättet att röka. De har gått efter frivillighetsregeln att själva skapa detta. Det är detta som skiljer oss. Vi tror på människan. Vi tror att de människor som vill gå till en mer rökig miljö gör det. De som inte vill det går till en annan restaurang. Det är så man väljer. De olika ägarna ser ju hur de får släppa på det här. Vi har varit i USA. I New York röker man inte på restauranger och så vidare. Här i Sverige har det förändrats. Det som skiljer våra partier är just att vi vill tro på människan och låta det få gå en tid så att man hinner se effekterna. Så fort det handlar om socialdemokrater blir det fråga om att slå till med lagar och förordningar. Det är vad ni har gjort. Varför kan jag inte få svar på frågan om tobaksautomaterna, där ni också ska ha ålderskontroll? Varför kan jag inte få svar på hur det kommer att bli för Aktieägartidningen? Det är väl inte fråga om ett storföretag. Aktieägarna är väl vilka människor som helst. Ska det inte få finnas artiklar i tidningar för aktieägarna? Ska inte ett företag kommunicera på ett riktigt och bra sätt? Varför förstöra hemsidor och allt sådant där många kanske vill söka uppgifter? Nej, det som händer nu är att man vill stifta lagar. Apropå sponsringsföretag: Ta upp bara vad jag nämnde om Swedish Match-cupseglingen. Det handlar om idrott. Det handlar om ungdomar, framtiden och idrotten. Men varför kunde inte Lars Granberg säga något vad han tycker om att så stora pengar går ifrån Stiftelsen Solstickan, pengar till barn och välgörenhet? Varför får vi inte svar på det?

Fru talman! Jag inledde mitt förra repliksvar med att vara tydlig på att det finns en ideologisk skillnad. Jag tror att den är ganska tydlig. Det blev tydligt i mitt huvudanförande också. Jag tror att tobakspolitiken aldrig hade kommit dithän där den är i dag med moderat politik. Det är bara att läsa: rökfria och tobaksfria miljöer på krogar först efter 2007. I betänkandet står det att de tobaksautomater som finns oftast finns placerade i restauranger eller i lokaler där åldersgräns finns. Dessa tobaksautomater ska vara placerade så att de som jobbar i den miljön ska kunna ha uppsikt över vem som handlar. Det blir en uppgift för kommunerna att ha kontroll över den försäljningen, precis på samma sätt som kommunen ska ha kontroll över annan försäljning av tobaksvaror.

Fru talman! Jag har två frågor att ställa till Lars U Granberg. Det är på grund av att Lars U Granberg inte tog upp de här två frågorna i sitt anförande. Det är saker som oroar mig. Den ena gäller nationell samordning. Jag berättade hur mycket anslaget har sänkts, från 5-7 miljoner till bara ½ miljon. Hur tror du att Folkhälsoinstitutet ska kunna klara uppdraget att vara nationell samordnare med så lite pengar? Känner du ingen oro inför detta? Det var första frågan. Den andra gäller nikotinersättningsmedel. Jag kan inte riktigt förstå varför du inte tog upp det heller i ditt anförande. Varför är ni så tveksamma? Jag tycker att det är självklart att där cigaretter finns borde man också kunna sälja nikotinersättningsmedel. Vad har du för resonemang där? Det skulle jag vilja veta.

Fru talman! Jag besvarar den senare frågan först. Nikotinersättningsmedel är ingen lätt fråga. Jag tycker att frågan är lite komplicerad. Vi har en linje där vi anser att det medel som ska användas för att få människor att avstå från att röka eller sluta att röka ska säljas på apoteket. Det finns även en annan aspekt, och det är att nikotinersättningsmedel i dag klassas som läkemedel. Vi har i Sverige i dag sådan ordning att läkemedel säljs på apoteket. Så vill vi socialdemokrater fortsätta att ha det. I dag har Folkhälsoinstitutet uppdraget att vara nationell samordnare, och mycket finns kvar att göra på regional och lokal nivå. Men självfallet ska det finnas kvar verksamhet på Folkhälsoinstitutet, men mer lokal och regional verksamhet måste till och utvecklas. Det är sådant som jag möter när jag är ute i dag. Lokal verksamhet börjar växa fram. Man tar i dag ute i kommunerna ett större ansvar för folkhälsopolitiken. Man sätter upp folkhälsomål, och man jobbar med tobaksfrågor och andra frågor som ingår i folkhälsopolitiken - droger med mera.

Fru talman! Visst ska samordningen ligga på kommuner och landsting, men det behövs en nationell samordnare, säger alla, och en nationell finansiering. Jag måste säga att man tvärtom i kommunerna har dragit ned. Man har så mycket kostnader för andra saker att man har dragit ned just vad gäller tobaken, kanske inte så mycket när det gäller alkohol och droger, för man vet att det är en stor fråga just nu. Då tobaksberoendet har blivit mindre har man dragit ned och tror att faran är över. Den är inte över. Jag tror att det vore katastrofalt att dra bort de pengarna och låtsas som att man ska kunna sköta det med inga medel alls. Det behövs resurser, och det behövs nationell finansiering. När det gäller nikotinersättningsmedlet fick jag faktiskt ingen orsak. Du sade bara att det var ett läkemedel. Vi vill egentligen att apoteket inte ska vara monopol. Hade det varit så hade det inte varit något större bekymmer. Men är det bara det att det är ett läkemedel som är orsaken? Jag skulle tro att det skulle vara väldigt bra för väldigt många människor om ersättningsmedlet fanns i närheten av var cigaretterna säljs.

Fru talman! För oss är det en lite problematisk fråga. Vi vill se nikotinersättningsmedlet som ett läkemedel. Därför tycker vi att det ska säljas där vi säljer läkemedel. Det är det ena. Sedan gäller det att hålla isär synen på nikotinersättningsmedel så att det i sig inte blir en tobaksvara bland alla andra. Det är det som gör att vi har den inställning till nikotinersättningsmedlet som vi har i dag. Det ska inte säljas på något annat ställe än på apoteket. När det handlar om det nationella ansvaret anser vi att Folkhälsoinstitutet har det uppdraget i dag, och ska ha det uppdraget. Jag tror att det skiljer lokalt vad gäller ansvar, men i de kommuner som jag har besökt ser jag att man tar saker och ting med ett helt annat ansvar. Det är bra, men mer måste göras. Men vi får inte göra avkall på det centrala, och där vill jag vara tydlig. Det finns partier som gärna skulle vilja se en lokal och en regional verksamhet på bekostnad av den centrala. Där är vi väldigt tydliga och säger att den centrala verksamheten ska vara kvar.

Fru talman! För oss är det en lite problematisk fråga. Vi vill se nikotinersättningsmedlet som ett läkemedel. Därför tycker vi att det ska säljas där vi säljer läkemedel. Det är det ena. Sedan gäller det att hålla isär synen på nikotinersättningsmedel så att det i sig inte blir en tobaksvara bland alla andra. Det är det som gör att vi har den inställning till nikotinersättningsmedlet som vi har i dag. Det ska inte säljas på något annat ställe än på apoteket. När det handlar om det nationella ansvaret anser vi att Folkhälsoinstitutet har det uppdraget i dag, och ska ha det uppdraget. Jag tror att det skiljer lokalt vad gäller ansvar, men i de kommuner som jag har besökt ser jag att man tar saker och ting med ett helt annat ansvar. Det är bra, men mer måste göras. Men vi får inte göra avkall på det centrala, och där vill jag vara tydlig. Det finns partier som gärna skulle vilja se en lokal och en regional verksamhet på bekostnad av den centrala. Där är vi väldigt tydliga och säger att den centrala verksamheten ska vara kvar.

Fru talman! För oss är det en lite problematisk fråga. Vi vill se nikotinersättningsmedlet som ett läkemedel. Därför tycker vi att det ska säljas där vi säljer läkemedel. Det är det ena. Sedan gäller det att hålla isär synen på nikotinersättningsmedel så att det i sig inte blir en tobaksvara bland alla andra. Det är det som gör att vi har den inställning till nikotinersättningsmedlet som vi har i dag. Det ska inte säljas på något annat ställe än på apoteket. När det handlar om det nationella ansvaret anser vi att Folkhälsoinstitutet har det uppdraget i dag, och ska ha det uppdraget. Jag tror att det skiljer lokalt vad gäller ansvar, men i de kommuner som jag har besökt ser jag att man tar saker och ting med ett helt annat ansvar. Det är bra, men mer måste göras. Men vi får inte göra avkall på det centrala, och där vill jag vara tydlig. Det finns partier som gärna skulle vilja se en lokal och en regional verksamhet på bekostnad av den centrala. Där är vi väldigt tydliga och säger att den centrala verksamheten ska vara kvar.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att det behövs ett bättre stöd för att vidmakthålla 18-årsgränsen för inköp av tobaksvaror. Det är en åldersgräns som många sluter upp kring. Det tror jag kan ha en viss effekt vad gäller att motarbeta tobaksohälsan. Men då vill det till att det finns en fungerande kontroll. Kommunerna anser sig inte ha pengar för att göra de inspektioner som behövs för att det verkligen ska kännas ute i handeln att det finns en ålderskontroll. På det svarar ni att kommunerna kan ta ut en avgift för inspektionen, och så löser det sig. Men det finns ett väldigt berättigat motstånd ute i kommunerna mot att ta ut fler avgifter än vad man faktiskt redan gör av småhandlare och småföretag. De små företagen känner sig, med all rätt, väldigt tyngda. Stora handelskedjor kan säkert bära en avgift till, utöver dem som kommunen redan tar ut på en mängd områden. Ett tillståndsförfarande skulle underlätta både vad gäller effektiv ålderskontroll och att verka förebyggande så att handlaren verkligen kommer att hålla 18-årsgränsen. Han vet att han har fått ett tillstånd, och då blir det konkret att det är någonting som han kan förlora om han inte sköter åldersgränsfrågan. Varför inte, Lars U Granberg, ett ja till försäljningstillstånd?

Fru talman! Låt mig börja med att säga som så att lagstiftningen om kontroll av framför allt åldersgränserna kom 1997. Den sattes på plats då. Vår syn är att en väldigt kort tid har gått. Vi vill gärna pröva andra saker och se om de förslag som nu kommer har någon verkan. Men vi är inte främmande - här var vi i behandlingen av ärendet i utskottet väldigt tydliga - för att i ett läge där vi ser att man missköter sig och säljer till minderåriga flytta fram våra positioner. I dagsläget är vi inte benägna att tillmötesgå Ulrik Lindgren. Jag tror att kommunerna har möjlighet att ta ut avgift för kontrollen redan i dag. Med tillståndsplikt som innebär att man får sälja någonting kan man få känslan av att det är viktigt att man sköter sig, följer de regler som är uppsatta och att man beter sig så att man har torrt på fötterna. Men man kan också få samma känsla vid avgifter och kontroller. Därför landar vi i dag på att låta kommunerna ta ut en avgift.

Fru talman! Vi har ändå haft flera års prövotid med kommunal inspektion och kommunal kontroll av 18-årsgränsen. Vi vet från våra respektive hembyar att det finns nästintill ingen kommunal kontroll av 18-årsgränsen för tobaksvaruinköp. Då måste man ta ett ytterligare steg om man menar allvar med 18-årsgränsen. Annars ska man ta bort den eftersom den förlorar all trovärdighet. Javisst, kommunerna har en möjlighet att ta ut avgift, men det var inte det som var min poäng, utan poängen var att det redan i dag är många små företag, oavsett glesbygd eller stadsbygd, som är mycket tyngda av alla de avgifter som kommunerna tar ut för olika inspektioner. Det borde man undvika, och det kan man kanske göra genom att i stället tillämpa ett tillståndsförfarande. Då kommer man undan åtminstone en del av detta avgiftsuttag. Sedan tänkte jag ta upp detta med sponsring som vi har haft uppe till diskussion i dag. Jag begärde i mitt inledningsanförande att vi skulle få en precisering av Socialdemokraterna så att en del föreningar och goda ändamål kan lugnas med att det inte blir något idiotstopp för sponsring. Arrangerar man på olika sätt så att sponsringen inte gynnar försäljningen av tobaksvaror bör det vara möjligt att fortsätta att sponsra. Men här finns det en gråzon som riskerar att inte ge trovärdighet åt tobaksohälsoarbetet. I stället drar det ett lite löjets skimmer över det hela. Det är väldigt viktigt att vi får en tydlig precisering här, och det snart nog, av vad som gäller så att inte folk behöver sväva i ovisshet och frukta det värsta. Jag vore hemskt tacksam om Lars U Granberg i dag kunde ge en precisering av detta.

Fru talman! Jag kan inte ge någon mer precisering än att det framlagda förslaget är det som vi står bakom. Vi har svårt att gå ifrån det. Vi anser att en sponsringsinsats på något sätt har till syfte att marknadsföra egna produkter. Något annat har jag svårt att se. I det läget, om vi skulle ändra oss, har vi väldigt svårt med trovärdigheten för vår kamp för att göra tobakslagstiftningen mera robust i syfte att minska konsumtionen av tobak. I er reservation är det formulerat på ett sådant sätt att ni i stort sett accepterar den lagstiftning som finns, men samtidigt vill ni ha en annan lagstiftning. Det är tveksamt hur man ska tolka det. Du var också väldigt tydlig på det i ditt huvudanförande, Ulrik. Låt oss se om du har rätt. Vi står fast vid den linje som vi har valt.

Fru talman! Jag ska vara kort och koncis. Jag ställde några av frågorna i mitt anförande, men jag ska förtydliga mig ytterligare för Lars U Granberg. Det är jätteviktigt att de olika organisationer som jobbar med de här frågorna har ekonomiska förutsättningar. Det arbete som pågår i både kommuner och landsting är jätteviktigt. Men en förutsättning för att det ska fungera så bra som det bara kan fungera är en nationell samordning, och det uppdraget ligger helt klart på Folkhälsoinstitutet. Under väldigt många år har Folkhälsoinstitutet haft betydande resurser. Ungefär ett tiotal miljoner av ramanslaget har gått till arbete mot tobak. Sedan har man haft ytterligare 10 miljoner från Allmänna arvsfonden. Under omorganisationen 2001-2002 fick man 3 miljoner i något slags överlevnadsanslag. Nu får man alltså bara en halv miljon, och det är bara en liten bråkdel av det som man har haft. Om det hade varit ett uppbyggnadsskede och nivån vore sådan så hade man kanske haft en förutsättning att fortsätta det här arbetet. Men nu flaggar man för att om man inte får större resurser monteras det ned som man så framgångsrikt har varit med om att bygga upp. Min fråga till dig blir: Är det en rimlig nivå, och var ligger ansvaret - hos regeringen eller Folkhälsoinstitutet?

Fru talman! Huvudansvaret ligger ju på Folkhälsoinstitutet. Men när det handlar om resurstilldelning ligger ansvaret på regeringen. Frågan om nivån ligger rätt eller om en högre nivå är att förvänta får väl sitt svar i budgeten för 2006, alltså till hösten.

Fru talman! Får man inte några andra möjligheter skrotas hela det arbete som man har varit med om att bygga upp. Det tycker jag är mycket allvarligt. Jag hoppas att regeringen och Socialdemokraterna ser lika allvarligt på detta eftersom vi har varit med om att arbeta upp detta. Jag är medveten om att det står tydligt att ansvaret ligger hos Folkhälsoinstitutet. Jag vet också att det är regeringen som fördelar medel. Men nu ser vi att det bara är en halv miljon som går till det här uppdraget. Var ska vi trycka på? Ska du och jag gemensamt trycka på regeringen för att se till att det blir pengar? Eller är det Folkhälsoinstitutet som vi ska ta ett allvarligt samtal med och fundera på om man ska göra omprioriteringar i budgeten?

Fru talman! Det kan väl vara bägge två; både regeringen och Folkhälsoinstitutet kan säkert prioritera på ett annat sätt internt. Jag kommer att ta upp diskussionen med berörd minister inför budgeten 2006. Jag tror att jag som tillhör regeringspartiet ska prata med den minister som är nära mig om budgeten.

Fru talman! Som vi tidigare har hört i dagens debatt antog Världshälsoorganisation för ganska precis två år sedan en ramkonvention om tobakskontroll. Den har undertecknats av bland andra 24 av EU:s medlemsländer. Sverige brukar i många olika sammanhang lovordas eller kritiseras för att vi inför och skapar regler och för att vi till punkt och pricka följer olika överenskommelser, regler och påfund. Men det gäller inte denna ramkonvention och detta EU-direktiv. Vi är bland de sista av EU:s gamla medlemsstater som fattar beslut om att genomföra ramkonventionen. Vänsterpartiet anser att det är bra att riksdagen i dag äntligen fattar beslut om godkännande för att regeringen ska ha laglig rätt att underteckna konventionen. Jag vill redan nu i inledningen yrka bifall till förslagen i betänkandet SoU21. Fru talman! En styrka i WHO:s ramkonvention är att den är skriven i ett världsomfattande perspektiv. Den ska komma alla människor till del och syftet är att värna folkhälsan och förebygga sjukdomar. Dessa mål står högre än kapitalets rörlighet, världsekonomisk tillväxt och även enskilda tobaksföretags tillväxt. Inför dagens debatt fick jag än en gång anledning att studera konventionen. Jag kan inte avstå från att läsa upp valda delar av konventionstexten som finns med som bilaga 4 i betänkandet. Parterna i denna konvention som är fast beslutna att prioritera sin rätt att skydda folkhälsan, som erkänner att den epidemiska spridningen av tobaksbruk är ett globalt problem med allvarliga konsekvenser för folkhälsan vilket påkallar vidaste möjliga internationella samarbete och alla länders deltagande i effektiva, lämpliga och allsidiga internationella motåtgärder, som ger uttryck för det internationella samfundets oro över de förödande konsekvenser som tobaksbruk och exponering för tobaksrök har för hälsan, samhället, ekonomin och miljön i hela världen, som erkänner att vetenskaplig bevisning otvetydigt har slagit fast att tobaksbruk och exponering för tobaksrök orsakar död, sjukdomar och funktionshinder, som också erkänner att cigaretter och vissa andra varor som innehåller tobak i hög grad är utarbetade för att skapa och upprätthålla ett beroende, och att många av de ämnen de innehåller, liksom röken från dem, är farmakologiskt aktiva, giftiga, mutagena och cancerframkallande, och att tobaksberoende klassificeras separat som en störning i större internationella sjukdomsklassificeringar, som bekräftar att det finns klara vetenskapliga bevis för att prenatal, det vill säga när man är gravid, exponering för tobaksrök orsakar försämrad hälsa och utveckling hos barn, som är djupt bekymrade över att rökning och andra former av tobaksbruk ökar bland barn och ungdomar i hela världen och i synnerhet att allt yngre barn börjar röka, som är oroade över att rökning och andra former av tobaksbruk ökar bland kvinnor och flickor i hela världen och beaktar behovet av att kvinnor deltar fullt ut på alla nivåer i det politiska beslutsfattandet och genomförandet, liksom behovet av könsspecifika strategier för tobakskontroll. Detta utdrag visar att det råder en världsomspännande enighet om tobakens skadeverkningar och att åtgärder är nödvändiga för att minska eller helst eliminera dessa. Ramkonventionen ger även vägledande principer för hur länderna ska reglera industrins ansvar för marknadsföring och sponsring. I artikel 13.4 sägs bland annat att alla former av reklam för, marknadsföring och sponsring av tobak som bidrar till att främja en tobaksvara på ett sätt som är falskt, vilseledande eller missvisande ska förbjudas. I artikel 13 kräver konventionen även att tobaksindustrin till behöriga myndigheter redovisar sina kostnader för sådan reklam, marknadsföring och sponsring som ännu inte är förbjuden. Fru talman! Alla partier i kammaren är inte överens om att ansvaret fullt ut måste delas av såväl individer som politiker och tobaksindustrin. Moderaterna yrkar avslag på att Sverige ska underteckna konventionen med hänvisning till att förslaget är för detaljerat och att marknadsföringsförbudet är för hårt. Moderaterna har även motioner om att reglerna för sponsring och kravet på tillverkarna är för starka. Jag anser att det är mycket viktigt att inte enbart lägga ansvaret på individerna och att marknadsföring och reklam är industrins starkaste vapen för att rekrytera nya rökare eller snusare. Men det är just dessa nya som vi är överens om att skydda. Det är unga kvinnor och män, ja även flickor och pojkar, som är nybörjare. Få börjar röka i vuxen ålder. All erfarenhet visar att beroendet ökar snabbt och att det är svårare att sluta än att börja röka. Därför är det av största vikt att vi har en åldersgräns för försäljning, att dessa lagar efterlevs och att vi har regler för hur marknadsföringen ska begränsas. Vi kan i dagarna tydligt se tobaksindustrins offensiv för att börja snusa när rökförbudet snart införs på restauranger. Det har blivit en kamp mellan tobaksindustrin och läkemedelsindustrin om att rökarna ska välja deras produkter för att få i sig nikotin. Att i detta läge och i denna kamp tillhandahålla nikotinprodukter ute i butiker och kiosker över hela Sveriges land är helt olämpligt. Dessa produkter är till för att avvänja rökning. Men hur ska jag som förälder kunna veta och kontrollera att mitt barn inte tuggar nikotintuggummi? När det gäller rökning kan man faktiskt känna lukten och se signaler. Men hur ska vi kunna komma åt nikotintuggummit? Jag anser i likhet med utskottet att utomhusreklamen ska försvinna, att försäljning av cigaretter i små askar ska upphöra och att det ska bli en förbättrad kontroll för att skydda barn och unga från att inspireras att börja röka. Jag kan tänka mig att när små askar cigaretter försvinner kanske även sällanrökare avstår från att röka och inte köper en stor ask. Till sist, fru talman, menar Vänsterpartiet att avskaffandet av EU:s jordbrukssubventioner, målinriktade informationsinsatser, rökfria miljöer, samverkan mellan olika organisationer, tydliga regler och effektiv kontroll är viktiga verktyg för att minska eller helst eliminera tobakskonsumtionen och därmed uppnå WHO-konventionens mål att förbättra folkhälsan.

Fru talman! Jag blev inte lite förvånad när jag hörde Marita Aronson i sitt anförande hävda att det skulle vara en mänsklig rättighet att få röka, inte minst när vi nu äntligen fått in formuleringen "och exponering för tobaksrök" i tobakslagens första paragraf. Det innebär alltså att riksdagen tydligt talar om att det inte enbart är bruket av tobak utan även den passiva exponeringen som alla vi icke-rökare dagligen utsätts för som utgör den hälsorisk och olägenhet som ligger till grund för restriktionerna mot tobakshantering och tobaksrökning. Det här vet vi alla redan sedan länge. Att lagstiftningen nu tydligt kommer att peka ut exponering för tobaksrök som en hälsorisk uppfattar jag som ett stort steg framåt i det praktiska arbetet när det gäller att hävda friska och sunda miljöer. Att all marknadsföring av tobaksvaror direkt mot konsumenter förbjuds är även det ett stort steg framåt. Att man inom ramen för tryckfrihetsförordningen fortfarande i till exempel romaner kan beskriva spännande intriger i rökfyllda rum eller att den grundlagsskyddade tryckfriheten fortfarande gör det möjligt att både nyproducera Bondfilmer och titta på gamla kan jag faktiskt leva med. Begränsningen av förpackningsstorlekar och förbudet att sälja enskilda cigaretter tror jag faktiskt - och jag instämmer i det som sagts tidigare här - kan höja tröskeln både för nybörjare och för sällanrökare att köpa ett paket. Hur man från Moderaternas sida kan motsätta sig det föreslagna förbudet mot sponsring kan jag faktiskt inte förstå. Som jag sagt tidigare förstår jag inte varför man inte läser på innan. Ulrik Lindgren ställde här en fråga i en replik. Det är ju bara att läsa innantill i texten. Där står ju precis det som Ulrik Lindgren ansåg att det borde gälla. Det står nämligen där att sponsring förbjuds om, som Ulrik Lindgren uttryckte det, den kan antas främja försäljning av tobaksvaror. Jag tycker att man försöker desavouera förslagen genom att beskriva dem i andra termer i stället för att ta reda på vad det faktiskt står i förslagen. Jag blir ganska förvånad. Jag trodde inte att det fanns seriösa politiska partier i dag som arbetar för att främja tobaksförsäljning. Det är ju faktiskt vad det innebär om man säger nej till den formulering som finns i förslaget. Att man från Moderaternas sida ställer näringsfriheten före folkhälsan visar att det finns en avgrund i skillnad mellan det gröna folkhälsoperspektivet och den blå girigheten. Den tid som ges från det att lagen träder i kraft till dess att exempelvis utomhusreklamen ska vara avvecklad tycker jag är eftergifter nog. Här handlar det om en balansgång när man ska ta hänsyn till handlarnas och grossisternas investeringar och den otydlighet som finns i tolkningen av lagstiftningen. Om gamla skyltar och utomhusreklam får hänga uppe för länge riskerar reklamförbudet att feltolkas. Fru talman! Jag yrkar avslag på alla motioner och bifall till utskottets förslag, men jag har också ett särskilt yttrande i betänkandet som berör formerna för tillsyn. Jag är av den uppfattningen att ordning och reda alltid underlättar. Jag hade därför gärna sett någon form av tillståndsgivning eller licensieringsprocess som en bra start för ett program för egenkontroll. Nu har jag inte fått gehör för detta i förhandlingarna inom majoriteten. Vi får väl utvärdera och se om anmälningstillfället som ändå ska finnas i praktiken kan användas på ett sådant sätt av kommunerna att näringsidkarna från början får ett tillräckligt starkt stöd för att klara av sin egentillsyn. Det handlar i huvudsak om att då kunna överföra rätt information och tillräcklig mängd av information så att den kommunala tillsynen sedan kan fungera smidigt så att avgifterna inte behöver bli för betungande. Tillsynen ska ju vara avgiftsfinansierad. Självklart har handlarna en motivation att från början försöka göra det här så enkelt som möjligt för kommunerna när de ska kontrollera att egentillsynen fungerar. Jag tror att det här fungerar bättre med en bra start. Om det visar sig att egentillsynen inte fungerar så bra vill jag ändå flagga för att någon form av tillståndsgivningsprocess kan bli viktig att ha senare. Då kan det bli en bra start från början och den löpande tillsynen kan bli bättre. Därför kommer vi att följa det här från mitt partis sida och se hur det fungerar. Vi vill nu ge det hela en chans att pröva systemet med den förenklade formen för en anmälan. I betänkandet behandlas även en del andra övergripande motioner på området tobaksfrågor. Jag delar utskottsmajoritetens uppfattning att riksdagen inte behöver ta några initiativ med anledning av införandet av rökfria serveringsmiljöer den 1 juni i år. Jag har fått rätt mycket information från både restaurangnäringen och berörda fackförbund, som jag har hört att också andra har fått. Jag uppfattar det som att man är mycket positiv till införandet. Jag känner ingen som helst oro att det på något sätt skulle kunna gå snett. Den motionen kan vi enkelt avföra. Det verkar vara en total uppslutning, och alla är positiva. Jag tycker inte att samhället ska blanda sig i när det inte finns några motiv. Folkhälsoinstitutet och dess möjligheter att på ett bra sätt fortsätta med det tobaksförebyggande arbetet har berörts av flera. Jag är, i likhet med en del motionärer, oroad. Jag ser inte heller några möjligheter att ta initiativ i samband med det här betänkandet. Det var bra att få höra att regeringen faktiskt måste titta på frågan inför höstens budgetarbete. Det är så ser jag på det. Vi får inte riskera att tappa initiativet när vi nu är så bra på gång med att avveckla tobaken som ett hot mot folkhälsan. Vanebildande konsumtion är det bästa som de fria marknadskrafterna vet. Det gäller att inte sänka garden. Snabbare än vi anar har vi en ny generation som sitter fast. Jag har inte skrivit något särskilt yttrande om Folkhälsoinstitutet. Det är en gränsfråga. Kanske borde jag ha gjort det, men jag hoppas - och jag har förstått - att regeringen lyssnar. Ja, fru talman, jag ska inte uppta mer tid. Jag hör att tiden rinner ut. Jag vill bara konstatera att Banverket snarast möjligt bör bygga dubbelspår mellan Falun och Borlänge - inte för att det omedelbart skulle leda till ett minskat bruk av tobaksvaror .

Där får jag bryta det anförandet. Det här handlar om socialutskottets betänkande 21.