Titel saknas

Fru talman! Det här är ett väldigt viktigt ärende som berör en väldigt viktig del av Sverige och de förutsättningar som finns att där skapa ökad tillväxt, fler jobb och starkt välstånd. Jag vill gärna inleda med att säga att Folkpartiet välkomnar det avtal som nu ligger på bordet mellan Sverige och Danmark om att lösa vissa skattefrågor. Dock skulle man med bara några få penndrag kunna se till att det här avtalet blev betydligt mycket bättre. Jag är faktiskt lite förvånad över att en så stor majoritet i utskottet inte kunnat ställa sig bakom Folkpartiets förslag. Öresundsregionen är inne i ett mycket spännande skede. Många människor ser nya möjligheter. Öresundsbron och ett tätare samarbete mellan människor och företag innebär att gamla barriärer rivs och att nya framtidsvisioner målas upp. Det är de enskilda människornas drömmar och livsprojekt, det är de enskildas affärsidéer och kontakter och det är kunskapssökande och experimenterande som ser till att södra Sverige och Danmark knyts allt närmare varandra. Därmed måste det också vara de regelverk som lägger hinder för dessa vanliga människor som är de största barriärerna när det gäller att fortsätta integrationen och öka takten. Skattereglerna har länge varit ett av de största hindren för integrationen. Därför är detta skatteavtal efterlängtat. Det tog lång tid, alldeles för lång tid. Det borde ha funnits på plats redan när Öresundsbron öppnades. Men det är väldigt välkommet när det nu kommer. Det ska gärna erkännas att det här avtalet undanröjer en hel del av de skattetekniska problem som har krånglat till det för vanliga Öresundspendlares vardag. Men det är också så att det finns tydliga brister i avtalet, brister som man faktiskt ganska enkelt skulle kunna rätta till. Fru talman! Förra året flyttade 1 700 danskar till Skåne. De allra flesta av dessa har kvar jobbet i Danmark. Med det avtal som nu ska klubbas fortsätter de här danskarna i Skåne att betala skatt i Danmark samtidigt som de får service i den kommun de bor i. När skatteavtalet blev känt uttryckte det socialdemokratiska kommunalrådet i Landskrona Marita Larsson väldigt stor glädje. I en tidningsintervju sade hon: Vi har tyckt det varit tokigt. Det är ju så att vi står för den kommunala servicen. Hon trodde att Landskrona nu, med det nya avtalet, skulle få kompensation för att många danskar bor i kommunen och inte betalar någon kommunalskatt. Marita Larsson hade dock till stor del fel. Landskrona får inga större summor nya pengar. I stället går den kompensation som Danmark skjuter över till Sverige till det svenska skatteutjämningssystemet, och Landskrona lär inte där få särskilt många kronor för att täcka de extrakostnader det här innebär. Detta innebär att skånska kommuner går miste om flera hundra miljoner kronor i uteblivna skatteintäkter samtidigt som man har många kostnader att bära. Är det rimligt att ha ett sådant avtal? Vad kommer det att få för effekter på lång sikt? Hur reagerar kommunerna i Skåne när de märker att de står för servicen men inte får några skatteintäkter för att klara det? Risken är uppenbar att detta blir en hämmande faktor för integrationen över Öresund. Fru talman! En annan stor brist i avtalet är att man inte tar hänsyn till den speciella problematik som bemanningsföretag ställs inför när de vill ha verksamhet i olika länder. Detta avtal innebär att bemanningsföretagen även i fortsättningen i praktiken kommer att hindras från att hyra ut arbetskraft över sundet. Varför ska det vara så? Varför kan vi inte se till att denna bransch får bättre möjligheter att utvecklas? Är det månne av ideologiska skäl? Tycker majoriteten att det är rimligt att det ska vara lite extra krångligt för dem som jobbar i eller driver ett bemanningsföretag - att de ska skatta i två system, att de ska betala sociala avgifter i två system, att de ska söka jämkning i två system? Det finns ett enkelt sätt att göra det lättare. Folkpartiet menar att bemanningsföretagen bara ska behöva skatta i det land där de har kontor och därmed där de har folk anställda. Jag kan inte förstå vilka argument majoriteten i utskottet har för att så inte ska bli fallet. Ni avstyrker Folkpartiets förslag, men varför? Vad är argumenten? Fru talman! Även om skattefrågorna är viktiga är de bara en del av de barriärer som finns och som hindrar dynamiken och integrationen i Öresundsregionen. Det är viktigt att man inte slår sig till ro med detta avtal och tror att problemen är lösta. Jag tycker att det har funnits inslag i regeringens retorik som gett anledning för oss liberaler att känna oss lite bekymrade för framtiden. När avtalet var klart var den danske ekonomiministern väldigt tydlig. Hans fokus var att detta stärkte Öresundsregionen och ökade tillväxten. Danskarna såg detta som en investering för mer dynamik, mer frihet och ökad tillväxt. I den svenska regeringens kommentarer var det i stället de rent fiskala aspekterna som betonades. Denna skillnad i hur man ser på skatteavtalet innebär naturligtvis ingen skillnad i substans, men den visar tyvärr att den svenska regeringen har fel fokus i de här frågorna. I förlängningen befarar vi att denna ovilja att se möjligheterna också kommer att sinka det framtida arbetet med att riva alla de andra barriärer som finns kvar. Det kortsiktiga, kamerala synsättet manifesteras också väldigt tydligt i att den utvärdering som ska göras om två år enbart ska gälla den strukturella och institutionella ordningen för utjämningen. Självklart bör man redan då, efter två år, göra en avstämning av hela avtalet för att se hur detta påverkar integrationen och se vilka möjligheter som finns att ta väck ytterligare hinder genom att förändra det här avtalet. Varför vill inte utskottet stödja denna enkla förändring, så att hela avtalet utvärderas efter två år i stället för bara de institutionella bitarna? Vad är argumenten? Om det är det svenska kamerala perspektivet som hela tiden ska gälla finns risken att man glömmer bort vad Öresundsintegrationen egentligen handlar om. Man ser inte att människor vill pröva nya tankar och att detta på sikt leder till större värden. Vissa stora värden kan räknas i pengar, men det finns också värden som inte kan räknas och som inte alls passar in i den kamerala synen. Fru talman! Det är bra att detta avtal äntligen är klart och föreläggs riksdagen för beslut. Men det är väldigt synd att utskottsmajoriteten inte tar chansen att med några få penndrag göra avtalet mycket bättre. Jag förstår faktiskt inte varför. Jag är lite förvånad. Jag hoppas att några fler skånska och sydsvenska ledamöter, gärna ytterligare människor, stöttar Folkpartiets reservation vid omröstningen i morgon bitti. Det behövs inte särskilt många ytterligare knop för att göra detta avtal mycket bättre för integrationen, för att stärka tillväxten och därmed på sikt skaffa fler jobb och ökat välstånd. Med detta yrkar jag bifall till Folkpartiets reservation.

Fru talman! Christer Nylander tycker att detta är ett väldigt viktigt ärende. Ja, självklart. Alla ärenden som debatteras i Sveriges riksdag är viktiga. Naturligtvis är det på det sättet. På något sätt blir världen mindre och mindre, eller större och större. Det beror på vilken utsiktspunkt man har. I den i vissa stycken väldigt globaliserade värld och internationaliserade ekonomi som vi har måste vi ibland sluta avtal, Christer Nylander, mellan två eller flera parter. Det förslag som vi nu diskuterar bygger på ett avtal mellan Danmark å ena sidan och Sverige å andra sidan. Det kan man inte med några enkla penndrag ändra. Först måste man bli överens med den andra parten, i det här fallet Danmark. Det är därför vi behöver regler mellan i det här fallet två länder, i andra fall mellan en lång rad länder, exempelvis EU eller för den delen Förenta nationerna. Sett ur det perspektivet, ur det globaliserade, stora internationella perspektivet, är naturligtvis det här ärendet, jämförelsevis, inte så stort. Icke desto mindre är det väldigt viktigt. Det bygger på ett avtal som slöts mellan Sverige och Danmark i oktober förra året. Detta avtal reglerar tillämpningen av det nordiska skatteavtalet för personer som arbetspendlar mellan Sverige och Danmark. Det här har varit en lång lidandets historia. Jag kan ge lite bakgrund. För några år sedan sade Danmark ensidigt upp det dubbelbeskattningsavtal vi hade. Sedan har svenska regeringar, alla med s-ledning, försökt att förhandla. Jag känner väl till det där. Det har till och med varit förhandlingar då danska finansministrar har flugit till Arlanda och där träffat Sveriges finansminister för att få fram det här avtalet. Sedan blev det ett val i Danmark och man bytte regering. Då fick man börja om från början - därav tidsutdräkten. Men ett dubbelbeskattningsavtal förutsätter att två parter är överens, och Danmark sade, som sagt var, ensidigt upp det här avtalet för ett antal år sedan. Nu har man förhandlat fram någonting. Det är detta som riksdagen nu har att ta ställning till. Då är det väl så, Christer Nylander, att man kan använda det gamla uttrycket att mycket vill ha mer. Ja, jag tycker att det vore bra om vi kunde få mer. Men detta är vad vi har kunnat komma överens om. Då kan inte skatteutskottet i Sveriges riksdag, även om vi är väldigt viktiga, ändra på det. Det är ju detta vi har kommit överens om med vår motpart. Sedan utvecklade Christer Nylander på ett bra sätt, tycker jag, problemet med människor som arbetar och betalar skatt i Danmark men bor i Sverige. Jag tycker också att det som detta avtal innebär är ett problem, att Danmark ska dra en del skatt och skicka över till oss. Det var vad vi kunde komma fram till i förhandlingarna. Men, Christer Nylander, det står ingenting i Folkpartiets reservation om den delen. I Folkpartiets reservation står det bara om det som man uppfattar som problem med bemanningsföretagen. Jag kan också tycka att det är ett problem, men vi har inte kunnat komma överens där. Är det inte bättre att anta detta - då får man åtminstone det - än att sätta i gång och förhandla igen och inte få någonting? Det är det som är valet. Ta detta eller ingenting! Vi kan inte ensidigt bestämma hur det ska vara. Vi måste träffa ett avtal om det. Då tycker vi alltså att det är bättre att vi antar de här delarna. Det är en bit på väg. Det är inte steget, det är första steget mot en bättre situation. Låt oss ta det för att underlätta integrationen i varje fall lite grann. Vi har kommit överens med vår motpart om att det här ska utvärderas efter två år. Nu är det på det sättet att nordiska ministrar har väldigt nära förbindelser och träffas då och då. Men nu har man formellt kommit överens om att man ska utvärdera efter två år. Men jag är alldeles övertygad om att Danmarks finansminister och Sveriges finansminister kommer att få anledning att diskutera detta vid olika tillfällen när de träffas, inom ramen för EU kanske eller vid nordiska finansministermöten. Det är ganska vardagligt mellan våra nordiska länder att våra företrädare gör på det här sättet. Det betyder i praktiken att den här utvärderingen kommer att starta i morgon, höll jag på att säga, därför att man ständigt håller på med detta. När det gäller det tredje förslaget i Folkpartiets reservation, om en vitbok, är det på det sättet att Utrikesdepartementet har talat om att under hösten kommer man att presentera en handlingsplan för tillväxt, innovation och forskning för Öresundsregionen. Om det har man också resonerat med vår motpart, eller medaktör kanske är ett bättre uttryck, Danmark. I den delen är det att slå in öppna dörrar. Det som Christer Nylander vill ha, som framgår av Folkpartiets reservation, är redan på gång. Fru talman! Jag vill alltså yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande och avslag på reservationen.

Fru talman! Det här är ett väldigt viktigt ärende som berör en väldigt viktig del av Sverige och de förutsättningar som finns att där skapa ökad tillväxt, fler jobb och starkt välstånd. Jag vill gärna inleda med att säga att Folkpartiet välkomnar det avtal som nu ligger på bordet mellan Sverige och Danmark om att lösa vissa skattefrågor. Dock skulle man med bara några få penndrag kunna se till att det här avtalet blev betydligt mycket bättre. Jag är faktiskt lite förvånad över att en så stor majoritet i utskottet inte kunnat ställa sig bakom Folkpartiets förslag. Öresundsregionen är inne i ett mycket spännande skede. Många människor ser nya möjligheter. Öresundsbron och ett tätare samarbete mellan människor och företag innebär att gamla barriärer rivs och att nya framtidsvisioner målas upp. Det är de enskilda människornas drömmar och livsprojekt, det är de enskildas affärsidéer och kontakter och det är kunskapssökande och experimenterande som ser till att södra Sverige och Danmark knyts allt närmare varandra. Därmed måste det också vara de regelverk som lägger hinder för dessa vanliga människor som är de största barriärerna när det gäller att fortsätta integrationen och öka takten. Skattereglerna har länge varit ett av de största hindren för integrationen. Därför är detta skatteavtal efterlängtat. Det tog lång tid, alldeles för lång tid. Det borde ha funnits på plats redan när Öresundsbron öppnades. Men det är väldigt välkommet när det nu kommer. Det ska gärna erkännas att det här avtalet undanröjer en hel del av de skattetekniska problem som har krånglat till det för vanliga Öresundspendlares vardag. Men det är också så att det finns tydliga brister i avtalet, brister som man faktiskt ganska enkelt skulle kunna rätta till. Fru talman! Förra året flyttade 1 700 danskar till Skåne. De allra flesta av dessa har kvar jobbet i Danmark. Med det avtal som nu ska klubbas fortsätter de här danskarna i Skåne att betala skatt i Danmark samtidigt som de får service i den kommun de bor i. När skatteavtalet blev känt uttryckte det socialdemokratiska kommunalrådet i Landskrona Marita Larsson väldigt stor glädje. I en tidningsintervju sade hon: Vi har tyckt det varit tokigt. Det är ju så att vi står för den kommunala servicen. Hon trodde att Landskrona nu, med det nya avtalet, skulle få kompensation för att många danskar bor i kommunen och inte betalar någon kommunalskatt. Marita Larsson hade dock till stor del fel. Landskrona får inga större summor nya pengar. I stället går den kompensation som Danmark skjuter över till Sverige till det svenska skatteutjämningssystemet, och Landskrona lär inte där få särskilt många kronor för att täcka de extrakostnader det här innebär. Detta innebär att skånska kommuner går miste om flera hundra miljoner kronor i uteblivna skatteintäkter samtidigt som man har många kostnader att bära. Är det rimligt att ha ett sådant avtal? Vad kommer det att få för effekter på lång sikt? Hur reagerar kommunerna i Skåne när de märker att de står för servicen men inte får några skatteintäkter för att klara det? Risken är uppenbar att detta blir en hämmande faktor för integrationen över Öresund. Fru talman! En annan stor brist i avtalet är att man inte tar hänsyn till den speciella problematik som bemanningsföretag ställs inför när de vill ha verksamhet i olika länder. Detta avtal innebär att bemanningsföretagen även i fortsättningen i praktiken kommer att hindras från att hyra ut arbetskraft över sundet. Varför ska det vara så? Varför kan vi inte se till att denna bransch får bättre möjligheter att utvecklas? Är det månne av ideologiska skäl? Tycker majoriteten att det är rimligt att det ska vara lite extra krångligt för dem som jobbar i eller driver ett bemanningsföretag - att de ska skatta i två system, att de ska betala sociala avgifter i två system, att de ska söka jämkning i två system? Det finns ett enkelt sätt att göra det lättare. Folkpartiet menar att bemanningsföretagen bara ska behöva skatta i det land där de har kontor och därmed där de har folk anställda. Jag kan inte förstå vilka argument majoriteten i utskottet har för att så inte ska bli fallet. Ni avstyrker Folkpartiets förslag, men varför? Vad är argumenten? Fru talman! Även om skattefrågorna är viktiga är de bara en del av de barriärer som finns och som hindrar dynamiken och integrationen i Öresundsregionen. Det är viktigt att man inte slår sig till ro med detta avtal och tror att problemen är lösta. Jag tycker att det har funnits inslag i regeringens retorik som gett anledning för oss liberaler att känna oss lite bekymrade för framtiden. När avtalet var klart var den danske ekonomiministern väldigt tydlig. Hans fokus var att detta stärkte Öresundsregionen och ökade tillväxten. Danskarna såg detta som en investering för mer dynamik, mer frihet och ökad tillväxt. I den svenska regeringens kommentarer var det i stället de rent fiskala aspekterna som betonades. Denna skillnad i hur man ser på skatteavtalet innebär naturligtvis ingen skillnad i substans, men den visar tyvärr att den svenska regeringen har fel fokus i de här frågorna. I förlängningen befarar vi att denna ovilja att se möjligheterna också kommer att sinka det framtida arbetet med att riva alla de andra barriärer som finns kvar. Det kortsiktiga, kamerala synsättet manifesteras också väldigt tydligt i att den utvärdering som ska göras om två år enbart ska gälla den strukturella och institutionella ordningen för utjämningen. Självklart bör man redan då, efter två år, göra en avstämning av hela avtalet för att se hur detta påverkar integrationen och se vilka möjligheter som finns att ta väck ytterligare hinder genom att förändra det här avtalet. Varför vill inte utskottet stödja denna enkla förändring, så att hela avtalet utvärderas efter två år i stället för bara de institutionella bitarna? Vad är argumenten? Om det är det svenska kamerala perspektivet som hela tiden ska gälla finns risken att man glömmer bort vad Öresundsintegrationen egentligen handlar om. Man ser inte att människor vill pröva nya tankar och att detta på sikt leder till större värden. Vissa stora värden kan räknas i pengar, men det finns också värden som inte kan räknas och som inte alls passar in i den kamerala synen. Fru talman! Det är bra att detta avtal äntligen är klart och föreläggs riksdagen för beslut. Men det är väldigt synd att utskottsmajoriteten inte tar chansen att med några få penndrag göra avtalet mycket bättre. Jag förstår faktiskt inte varför. Jag är lite förvånad. Jag hoppas att några fler skånska och sydsvenska ledamöter, gärna ytterligare människor, stöttar Folkpartiets reservation vid omröstningen i morgon bitti. Det behövs inte särskilt många ytterligare knop för att göra detta avtal mycket bättre för integrationen, för att stärka tillväxten och därmed på sikt skaffa fler jobb och ökat välstånd. Med detta yrkar jag bifall till Folkpartiets reservation.

Fru talman! Folkpartiet välkomnar det här avtalet. Vi tycker att det är bra. Vi vill att riksdagen ska rösta igenom det. Men vi tycker också att det kan bli bättre och att regeringen ska ges i uppdrag att på olika sätt se till att avtalet bättre fyller den funktion som behövs för att underlätta integrationen över Öresund. Jag har en mycket konkret fråga. I betänkandet skriver majoriteten att om reglerna för bemanningsföretag visar sig vara till hinder för den fortsatta integrationen blir det alltså tillfälle att återkomma till frågan i de fortsatta diskussionerna med Danmark. Så står det på s. 7. Nu är det så att detta redan är ett problem. Det är ingenting att tveka om. Man behöver inte se vad som händer i framtiden. Det finns ett uttalande från Manpowers regiondirektör i Skåne som säger att man skulle kunna anställa 100-150 fler människor om avtalet också innefattade bemanningsföretagen och tog bort de hinder som finns för dem - 100-150 jobb bara i det företaget. Men inte nog med det. Han pekar också på att flera andra företag skulle vara intresserade av att etablera sig i regionen om det bara inte hade varit så krångliga regler för inhyrd personal. Räcker inte detta som exempel för att tillkännage för regeringen att man bör ta in detta i avtalet också? Det slås fast i avtalet att de institutionella problemen ska utvärderas inom två år, men först om fem ska det tas upp om det finns ytterligare saker att göra för att underlätta integrationen. Varför gör man denna skillnad redan från början? Varför kan inte Sveriges regering tänka sig att "pusha" på för att utvärdera allt efter två år? De danska ministrarna och det danska parlamentet ger en helt annan berättelse av vad som ligger bakom förhandlingarna. Det är inte Danmark som har stoppat utan det är den svenska regeringen.

Fru talman! Christer Nylander undrar varför detta inte tas med i avtalet. Det är därför att den andra parten inte ville ha in det i avtalet. Om två länder ska bli överens om något som gäller två länder måste båda länder tycka så. Det tyckte inte båda länderna. Vad begär Christer Nylander egentligen? Sedan var det frågan om uppdelningen. Med all respekt för min ärade meddebattörs kontakter med danska företrädare: Parterna var inte överens. Därför är det så. Det som står här var parterna överens om. Fru talman! Jag känner mig tjatig, men jag måste gång på gång säga att vad vi har att ta ställning till är ett avtal mellan våra länder, Sverige och Danmark. Antingen tar vi det eller inte. Sedan ger vi regeringen bakläxa. Vi kan inte ta vissa delar och inte andra. Det går inte att ta detta och sedan lägga till något ensidigt. Vår motpart, i det här fallet Danmark, måste vara med. Det är det som är den springande punkten.

Fru talman! Ena sekunden säger Arne Kjörnsberg att det sker ständiga vardagliga kontakter mellan finansdepartementen och finansministrarna i de nordiska länderna, och därför är det inte särskilt svårt att förändra för framtiden. Samtidigt säger han att detta är något som är skrivet nästan i sten, och därför ska inte vi som sitter i Sveriges riksdag kunna ändra någonting. I en förhandling finns två parter. Vi är representanter för den ena parten. Vad jag hör från den andra parten är en helt annan berättelse. De säger att de har lagt fram förslag, att de har tagit initiativ och att den svenska regeringen, som har sin förankring i denna riksdag, har haft problem med att få tummarna loss. Sveriges riksdag ska säga till regeringen att detta avtal är bra. Detta ska gå igenom, men vi vill också ge uppdraget att komplettera avtalet. Så snart som möjligt ska de ytterligare hinder som finns för integration tas väck. Det är viktigt för Sveriges tillväxt att den integrations- och tillväxtprocess som finns i Öresundsregionen får verka fullt ut. Det är viktigt för jobben, tillväxten och välståndet i hela Sverige.

Fru talman! Jag håller med om att det är viktigt, men jag vet att det inte behövs något tillkännagivande till regeringen för att arbeta med frågorna om motparten också är beredd att göra det. Det är inte så att vi är något slags storebror som bestämmer hur det ska vara. Vi får på goda grunder och med all respekt för våra motparter förhandla och samtala. Det låter så högtidligt med förhandlingar. Jag vet att sådant pågår nästan kontinuerligt mellan i det här fallet Sverige och Danmark. Finansministern var i förra veckan i Finland för att ha samtal med sin finska kollega. För tre veckor sedan möttes de nordiska finansministrarna. Jag tror att de var i Reykjavik. Det är inget konstigt. Det är ett vardagligt arbete som utförs med stor respekt för varandra mellan de nordiska länderna. Jag har goda förhoppningar om att det arbetet kommer att fortsätta för att underlätta för människor som bor i den här regionen. Motsvarande problem finns mellan Sverige och Norge. Det är Värmland och Dalsland. Där pågår också samtal. Vi har motsvarande problem, av något annan karaktär, i Tornedalen mellan Sverige och Finland. Där pågår också samtal. Det är viktigt för båda länderna. Sverige-Finland. Sverige-Norge. Sverige-Danmark. Det är vardagligt arbete som pågår.

Fru talman! Jag hade först inte tänkt att gå upp i den här debatten. Jag vet att Christer Nylander för den folkpartistiska talan bra, och det har han gjort här. Men jag kan ändå inte låta bli att lite reflektera över de två debatter skatteutskottet har haft i dag. Vi hade tidigare under dagen en mycket lång debatt om en fråga som möjligtvis kan vara farlig för tillväxten i den här regionen - en av tillväxtregionerna i Sverige. Där var många engagerade debattörer. Här står vi med en fråga som kanske är ännu viktigare för den till befolkningen största tillväxtregionen i Norden. Arne Kjörnsberg beskriver detta som en del av globaliseringen. Han sätter likhetstecken mellan en krympande jord och en minskande jord. Det har verkligen minskat hos oss. Det är 35 minuter från mig in till Köpenhamn. Om ni som kommer från den här regionen hade haft samma hinder i tillväxten i kontakterna Uppsala-Stockholm som vi har mellan Lund och Köpenhamn samt Malmö och Köpenhamn, en av de största universitetsregionerna, den i Norden största tillväxtregionen när det gäller livsmedel, den i Norden största regionen när det gäller läkemedelsforskning, hade ni kanske haft en större oro i huvudstadsregionen i Sverige. När Christer speglade att danskarna faktiskt är aktiva i frågan, speglade det också att Köpenhamn är huvudstadsregionen i Danmark. Huvudstäder har ett visst intresse av att bevaka sina egna tillväxtmöjligheter. Jag tänkte inte gå in på själva skatteproblemet. Det har Christer speglat väl. Men jag vill ändå "pusha" för tanken på en vitbok. Utskottet skriver att regeringen har börjat på en handlingsplan för tillväxt, innovation och forskning över Öresund. Jag har en bakgrund som forskare, och jag har varit aktiv i det forskningssamarbete som startade när bron byggdes. Jag kan konstatera att arbetet har pågått en period men inte har fyllts på med nya tankar om hur samarbetet ska fördjupas. Det är först nu när vägs ände har nåtts med de första försöken som nya förslag kommer om hur detta ska fortsätta. Då är det lite för sent. Integrationen mellan Skåne och Danmark blir en stopp-start-reaktion. Vi kör en sträcka, sedan står vi stilla. Sedan backar vi lite, och sedan får vi börja om igen. Det måste vara en mycket starkare kontinuerlig process, och den måste ha en starkare uppbackning från det här parlamentet och från Sveriges regering. Jag hoppas att det är fler från Skåne som stöder reservationen och framför allt stöder tanken på en vitbok. Vi ska pricka av ärende för ärende som behöver lösas så att vi kan se till att en av de starkaste tillväxtregionerna i Norden får en chans att växa sig starkare och därmed bidra till välfärden i hela Sverige och i hela Danmark.

Fru talman! Naturligtvis anser vi socialdemokrater att det här är en viktig debatt. Det är därför en företrädare för Socialdemokraterna i skatteutskottet finns i kammaren - i motsats till vissa andra partier som inte finns i kammaren med sina representanter från skatteutskottet. Det finns säkert goda skäl för det. Jag har inga synpunkter på det. Men antydan att Socialdemokraterna inte tycker att denna debatt är viktig kan inte stå oemotsagd. För att undvika alla missförstånd: Det verkar precis som om Marie Wahlgren tror att jag är företrädare för denna region. Jag företräder Socialdemokraterna i Sverige. Jag är vald i södra Älvsborgs valkrets, och jag kan bättre förhållandena mellan Borås och Göteborg än mellan Stockholm och Uppsala. Jag tror att jag kan bättre förhållandena Göteborg och Frederikshavn än mellan Stockholm och Västerås. Det där var en miss. Det är nog bra att veta varifrån riksdagens ledamöter av olika slag kommer, om man nu ska anspela på att någon inte begriper det här. Ni gör ett stort nummer av vitboken. Om vi har en utvärdering på gång, är det inte bra? Varför ska ni konstra till det? Utvärderingen är ju redan på gång. Det är Utrikesdepartementet, den danska staten, det vill säga Ekonomi- och näringsministeriet, Region Skåne och Huvudstadens utvecklingsråd i Köpenhamn. Är det inte bra? Jag delar naturligtvis uppfattningen att mycket vill ha mer. Eller också är det så att ni vill skilja ut er från mängden. Jag noterar att bakom detta betänkande står en mycket stor majoritet i riksdagens skatteutskott, nämligen alla partier utom Folkpartiet.

Fru talman! Jag måste be om ursäkt om Arne Kjörnsberg upplevde att min kritik av hur man hanterar de här frågorna eller den syn man har på regioner hade med hans eget hemvist att göra. Jag tänkte mer på det faktum att det är väldigt lätt att huvudstadens dimension blir dominerande och att man missar just en sådan här region, Öresundsregionen, som går över två länder. Det var inte en kritik mot herr Kjörnsberg själv, utan mer mot den socialdemokratsika politiken i så fall. Ja, jag är besviken över att inte ledamöter från de andra partierna är aktiva och debatterar den här frågan. Jag uppskattar att Socialdemokraterna väljer att tycka att den är viktig. Det jag reagerade på var jämförelsen med alla de andra skatteavtalen. Jag håller med om att det är jättebra att vi får bra sådana mellan Norge och Sverige och mellan Finland och Sverige. Men man ser inte riktigt att det trots allt är en viss skillnad på Öresundsregionen, just på grund av att Öresundsregionen, precis som Göteborgsregionen och Stockholmsregionen, är ett stort och viktigt tillväxtnav i Sverige och i Norden. Man måste nog ha ett lite större och vassare fokus när det gäller den typen av regioner, för det berör hela landets möjlighet till tillväxt.

Fru talman! Vi ska alltså ha en vassare inställning till tillväxten i Öresundsregionen än i norra Sverige. Jag delar inte den uppfattningen. Norra Sverige är också viktigt, för Sverige men framför allt för de människor som bor där. Jag är socialdemokratisk riksdagsman för hela landet. Jag försöker, med fattig förmåga, att ta ansvar för hela landet. Jag förstår att Marie Wahlgren i första hand ser till Öresundsregionen. Jag uppfattar i varje fall inläggen på det sättet. Låt mig bara berätta att sedan jag blev ordförande i skatteutskottet har skatteutskottet besökt Danmark och haft överläggningar med våra kolleger där. Vi har besökt de speciella arrangemang som finns i Malmö för att underlätta de frågor vi just nu diskuterar. Den socialdemokratiska skatteutskottsgruppen har vid två tillfällen besökt våra socialdemokratiska kolleger i det danska folketinget. Jag har själv vid tre tillfällen haft överläggningar med mina kolleger i det danska folketinget. Vi bagatelliserar inte. Vi ser med största allvar på detta, därför att det är viktigt för människorna i regionen och för vårt land. Det måste vara ett missförstånd om Folkpartiets deltagare i den här debatten tror att vi bagatelliserar eller ser de här frågorna över axeln.

Fru talman! Om det var så att den beskrivning som Arne Kjörnsberg här gör är korrekt borde man ha kommit längre i integrationsarbetet i den här regionen. Då borde det här skatteavtalet ha varit på plats långt tidigare. Då borde man ha haft någonting som liknar en vitbok långt tidigare. Det är ett problem att man inte har identifierat alla de hinder som finns för tillväxt i den här regionen. Därmed hindrar man tillväxt för hela Sverige. Det faktum att det bor strax över två miljoner människor i regionen gör att den har ett så pass stort inflytande för hela Sveriges tillväxt. Det innebär att den har en betydelse också för tillväxt för Norrland, för Stockholm eller för vilken del som helst i detta land, därför att tillväxtnavet så starkt drar med sig resten av landet. Den här regionen är en region som till exempel är väldigt attraktiv för företag att lägga sina huvudkontor eller sina nordiska kontor i, därför att man har tillgången till två länders marknader. Man har en större närhet till de andra stora europeiska regionerna, till exempel i Tyskland. Ja, mycket vill ha mer. Det är helt riktigt. Vi vill ha mer! Vi vill ha mer av integration, och vi vill ha den snabbare.