Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning 2006–2008

Fru talman! För att stå starkare i den globala konkurrensen beslutade EU-länderna år 2000 att anta en gemensam strategi. Strategin fick namnet Lissabonstrategin. Målet är att EU år 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi baserad på kunskap. Tillväxten ska vara hållbar och uppnås bland annat genom att fler kommer i arbete och genom en hög grad av social sammanhållning. År 2005 gick länderna in i andra halvlek vad gäller Lissabonstrategin. Det fanns framsteg att rapportera, men förändringarna i länderna gick alldeles för långsamt. Tillväxtgapet gentemot USA och Asien hade till och med ökat. Strategin bedömdes som alltför ofokuserad. Därför beslutades det att varje land årligen ska lägga fram ett nationellt handlingsprogram. I programmet ska man kunna utläsa ländernas planering och prioriteringar för hur de tänker svara upp mot ett antal indikatorer som kan delas in i sex kategorier: generell ekonomisk bakgrund, sysselsättning, innovation och forskning, ekonomiska reformer, social sammanhållning samt miljö. I september förra året röstade väljarna fram en ny regering i Sverige. Den nya regeringen har arbetat om handlingsprogrammet i överensstämmelse med sina målsättningar och initiativ. Det betänkande som ligger framför oss bygger på regeringens skrivelse om Sveriges reviderade handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning 2006-2008 inom ramen för Lissabonprocessen. Detta är det första årliga uppföljningsprogrammet. Programmet lades fram till kommissionen samma dag som det kom till riksdagen. Insatser som behöver göras för att fullfölja svenska prioriteringar och mål kommer framöver att behandlas inom olika departement och utskott. Den debatt som vi har här i dag kommer troligen att handla om inriktningen av Lissabonstrategin som sådan men också om den politik som bedrivs i Sverige för att uppnå dess mål. Detta har debatterats vid många andra tillfällen, och det kommer att ske också framöver. Nu ges det alltså ytterligare ett tillfälle för partierna att beskriva hur de vill bidra till att Sverige och EU blir framgångsrika i en alltmer globaliserad värld med en enorm tillväxt i bland annat Kina och Indien.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Sedan vill jag hälsa EU-minister Cecilia Malmström och näringsminister Maud Olofsson välkomna till kammaren. Det är bra att regeringen här i kammaren visar intresse för EU-frågorna. Europeiska rådets arbete med Lissabonstrategin har fått en nystart genom beslut vid toppmötet i mars 2005. Ett sätt att främja denna nystart är det nationella program för tillväxt och sysselsättning som alla medlemsländer ålades att lägga fram. Vi socialdemokrater vill inledningsvis ge vårt stöd för det arbete som bedrivs inom ramen för Lissabonstrategin. Men vi vill rikta stark kritik mot den politik som nu förs och som försvagar Sveriges konkurrenskraft. Det är en politik som leder till ökade klyftor, sämre trygghet och, på sikt, lägre lön. Större klyftor ger sämre konkurrenskraft. Fru talman! Vi ska komma ihåg att bredden i Lissabonstrategin bygger på socialdemokratiska förslag. Vi ska också komma ihåg att Lissabonstrategin och vårt handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning som visar på goda framgångar för Sverige bygger på den förra regeringens åtgärder och politik. Sett till de strukturindikatorer som uppföljningen bygger på ligger Sverige bland de tre främsta när det gäller nästan hälften av de mätbara talen. Det vi också kan konstatera är att högern i Sverige och i övriga Europa hela tiden har varit emot Lissabonstrategin. Därför är det inte så konstigt att vi nu känner en oro för utvecklingen av Lissabonstrategin och också för hur detta kommer att påverka Europa som ska bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Den välfärd som skapats i Sverige har skapats genom en helhetssyn på samhället och på hur förutsättningarna för ekonomisk utveckling skapas. Vi socialdemokrater ser samhällsbygget som en armkrok - trygga människor vågar. För ett litet exportberoende land som haft framgångar på världsmarknaden har detta bidragit till att vi kunnat utveckla vår välfärd och höja människors levnadsstandard. Tillsammans med de övriga nordiska länderna har vi byggt upp välfärdsmodeller som bygger på att både kvinnor och män arbetar och att samhället reducerar de ekonomiska riskerna vid sjukdom och arbetslöshet. Sverige och andra nordiska länder är förebilder för många andra länder när de arbetar för ökad tillväxt. Återigen: Vi ska komma ihåg att det är trygga människor som vågar. Därför bygger vi vår politik på att alla ska få del av den ekonomiska kakan när Sverige utvecklas, inte bara några. Genom att gå före kan Sverige både ta ansvar för att skapa en tryggare värld och ligga långt framme i den globala konkurrensen. Det handlar om det sociala benet i handlingsprogrammet. Det handlar om satsningar som gör svenska företag världsledande. Hur blir det då i framtiden? Det kan man fundera över. I vår socialdemokratiska motion föreslår vi att de strategiska utvecklingsprogrammen ska utvecklas och att forskningsanslaget ska öka till 1 procent av bnp. Vi tror också på de gröna näringarna och vill skynda på omställningen till grönare produktionsmetoder. Vi vill också öka produktionen av förnybar energi och höja energieffektiviteten. Vi vill göra oss oberoende av oljan och påskynda investeringsprogrammen. Vad gäller satsningar på miljöområdet är Sverige världsledande, men det har inte kommit ett enda förslag från alliansregeringen vad gäller miljöpolitiken. Vi känner en stor oro, inte bara för klimatpolitiken utan också för våra svenska företags möjligheter till export i framtiden. Fru talman! Den tillväxt vi ser i Sverige i dag, de nya jobben och de nya företagen, är ett resultat av helhetssynen och armkroken mellan samhälle och näringsliv. Sverige är för litet för ökade klyftor, kallare samhälle och minskade satsningar på såväl företagen som arbetsmarknadspolitiken. Vi ser därför med stor oro på den politik som regeringen har presenterat hitintills. Regeringens många åtgärder för att öka otryggheten på arbetsmarknaden, ökad sortering i skolan och utförsäljning av våra gemensamma egendomar - sjukhus, statliga företag och bostäder - riskerar Sveriges konkurrenskraft. Vi vill i stället bygga vidare på det som gjort Sverige starkt. Vi vill att Sverige går före genom att både ta ansvar för att skapa en tryggare värld och ligga långt framme i den globala konkurrensen. När världen söker lösningar på klimatförändringarna, när efterfrågan växer på ny teknik och andelen äldre och omsorgsbehoven ökar i hela västvärlden, gynnas vi av att vårt land ligger steget före i den ekologiska omställningen och den medicintekniska forskningen. Vi tror på att fler jobb och företag i hela landet skapas genom att vi förbättrar tillgången på riskkapital. Vi tror på småföretagarlån till små och medelstora företag, vilket vi har föreslagit i vår motion. Vi tror på en fortsatt satsning på Forska och väx. Vi tror också på att fortsättningsvis satsa på varumärket Sverige i ett internationellt perspektiv. Det som den borgerliga alliansregeringen föreslår är det motsatta: att skatterna ska sänkas och trygghetssystemen försämras och att det ska göras stora neddragningar i arbetsmarknadspolitiken. Det står om detta i handlingsprogrammet. Sänkningen av a-kassan är redan genomförd. Det är precis som att hungriga vargar jagar bättre. Vi socialdemokrater tror att när människors kunskap, kreativitet och initiativrikedom är hårdvaluta gynnas välfärds- och kunskapssamhället, och det skapas plats för alla. Vi tror på att välfärd skapas och att det ger trygghet genom hela livet. Det är trygga och fria människor som vågar satsa. Vi måste ha en bra och effektiv arbetsmarknadspolitik. När arbetsmarknadspolitiken försämras, när man får sämre förutsättningar och flaskhalsar bildas, kan det lätt leda till inflation. I förlängningen försämras då också konkurrenskraften. Det är viktigt med matchning mellan arbetssökande och lediga jobb. Det måste fungera. Det är viktigt att vi rustar människor för att kunna ta de jobb som växer fram och gör kraftfulla insatser för de grupper som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Det är den ena grundstenen för en socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Den andra grundstenen är arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningar på hög nivå och villkor i övrigt som är rimliga utifrån den enskildes utgångspunkt gör att människor blir öppnare för den globaliserade ekonomin och vågar gå från det gamla till det nya. Vi behöver också ha småföretag som växer. Den borgerliga regeringen gick till val på och lovade sänkta arbetsgivaravgifter. I stället höjde man arbetsgivaravgifterna vid årsskiftet, även för vissa tjänsteföretag. Det skapar en osäkerhet. Vi upplever att det är ett stort svek mot landets småföretagare. Det finns de som har två tre anställda som nu har fått en arbetsgivaravgiftshöjning på 37 000 om året. För detta känner vi en stor oro. Det skapar inte tillväxt. Till sist, fru talman, vill jag beröra socialt företagande. Det har en viktig funktion att fylla och underlättar för olika grupper att komma ut på arbetsmarknaden. Genom sin inriktning att mobilisera de berörda personerna utifrån deras egna förutsättningar kan socialt företagande vara ett instrument som bidrar till ökad sysselsättning. Det finns heller inte med någonting om detta i regeringens handlingsprogram.

Fru talman! EU:s stats- och regeringschefer beslutade vid toppmötet i Lissabon år 2000 att anta en strategi för att EU ska vara den mest konkurrenskraftiga och dynamiskt kunskapsbaserade ekonomin i världen 2010. Den ska vara byggd på social trygghet och hållbar utveckling. Så kan vi läsa. Lissabonstrategin innehåller en rad riktlinjer vad gäller miljö, sysselsättning, ekonomi och sociala frågor. Det är inget större fel på ambitionerna i sig, men ramverket som omger processens genomförande sätter i själva verket krokben för de goda intentionerna. Genomgående anges marknadsliberala avregleringar, konkurrensutsättning och privatiseringar som vägen till ett förverkligande av målen. När länderna vid halvtidsutvärderingen 2005 gick igenom vad man hade nått kunde vi se att förutsättningarna för att nå dessa mål var långt ifrån möjliga. Det är det som har lett till ett omtag när det gäller Lissabonprocessen och dess innehåll. Det handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning för 2006-2008 som regeringen föreslår i skrivelsen 2006/07:23 utgår dels från Lissabonstrategins riktlinjer, dels från regeringens budgetproposition. Det är en politik som Vänsterpartiet redan tidigare har avvisat, eftersom vi befarar att den leder till stagnerad tillväxt, ökad arbetslöshet, större utanförskap och större klass- och könsklyftor. Enligt regeringen är den viktigaste uppgiften under de närmaste åren att vidta åtgärder som leder till högre sysselsättning och lägre arbetslöshet och att minska utanförskapet på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Den i allt väsentligt EU-anpassade penningpolitiken till trots har Sverige med råge passerat det sysselsättningsmål som Lissabonstrategin ställt upp. Det är mer än vad vi kan säga att andra länder har gjort. Det är intressant att titta på hur Sveriges politik har sett ut under de fem första åren efter genomförandet. Utmärkande för Sverige, jämfört med andra EU-länder, är den omfattande offentliga sektorn. Det främjar framför allt kvinnors sysselsättning. Det är det generella och generösa socialförsäkringssystem som främjar strukturomvandling och dämpar konjunktursvängningar. Det är den omfattande arbetsmarknadspolitiken som möjliggjort omställning och kompetenshöjande av arbetskraften och den unikt starka ställningen för kollektivavtalen som främjar flexibilitet och arbetsfred. När nu regeringen presenterar sin strategi för tillväxt och sysselsättning är det just dessa institutioner som skjuts i sank. Genom att närma sig de modeller som finns i länder med betydligt högre arbetslöshet, lägre sysselsättningsgrad och färre kvinnor i förvärvsarbete får man en lägre tillväxt. Det är genom den politiken som Sverige ska stå bättre rustat att möta framtiden. Vi kan se att den politik som regeringen har fört är tvärt emot vad som står i intentionen för Lissabonstrategin. Det är neddragning av arbetsmarknadspolitiken. Det är neddragning inom utbildningssektorn, framför allt det livslånga lärandet. Det är en rad annat där man skjuter in sig på arbetsmarknadspolitiken och vill försämra villkoren. Jag anser att regeringen inom ramen för Lissabonstrategin ska verka för att målen för full sysselsättning och tillväxt som är ekologiskt hållbar ska uppnås genom jämställdhetssatsningar, expansion av den offentliga sektorn, forskning och utveckling i små och medelstora företag, investeringar i miljöteknik, ökat bostadsbyggande, ett utbildningsväsende som uppmuntrar livslångt lärande och en politik som utgår från ett ekologiskt hållbart samhälle. Om vi får en sådan inriktning av politiken har vi möjlighet att nå de högt ställda mål som Lissabonstrategin har satt upp. Riksdagen bör avslutningsvis lägga regeringens skrivelse till handlingarna och i stället uppmana regeringen att inom EU verka för att Lissabonstrategin får en sådan inriktning som jag har redovisat. Därmed yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. Lissabonstrategin antogs, som vi har hört, vid EU:s toppmöte i Lissabon år 2000. Vid halvtidsöversynen i mars 2005 fastställdes att strategin ska ses som tredelad. Socialpolitik, ekonomisk politik och miljöpolitik ska ömsesidigt stötta varandra. Att få in miljöpolitiken och sysselsättningspolitiken i Lissabonstrategin är en linje som Sverige och den svenska regeringen ihärdigt har kämpat för tidigare. När det gäller de tre områdena anser vi i Miljöpartiet att det är viktigt att man fastslår att det inte ska få ske någon överflyttning till EU av beslutsmakt eller kompetens när det gäller socialpolitik, utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik eller ekonomisk politik. Inom miljöpolitiken är det något annorlunda eftersom miljöproblem är nationsgränsöverskridande. Det kan därför finnas skäl att titta på om man ska fatta överstatliga beslut på miljöområdet. Vi anser att det bara är när den nationella politiken inte får önskvärda effekter som man ska se till den överstatliga nivån. Vi anser alltså att man inom ramen för Lissabonstrategin och dess genomförande inte ska överföra ytterligare beslutskompetens till EU. Det är nu hög tid att börja arbeta för vad som ska komma efter 2008 då den nuvarande planeringsperioden för Lissabonstrategin går ut. Man kan utgå ifrån att EU kommer att fortsätta med någon form av Lissabonstrategi även därefter. Därför anser vi att regeringen omedelbart bör starta ett sådant arbete. Vi anser självklart att miljöfrågorna då tydligare bör finnas med. Vi vet att miljöteknik är en väldigt stark tillväxtbransch. OECD har studerat det här området. I en rapport pekar man ut miljöteknikbranschen som den viktigaste framtidsbranschen efter IT. Man uppskattar världsmarknaden för miljöteknik till hisnande 6 000 miljarder kronor redan år 2010, därefter kommer det att växa ytterligare och snabbt. Sverige exporterar, enligt Exportrådets beräkningar, miljöteknik för 25 miljarder kronor årligen redan i dag. Det gör miljöteknik till Sveriges åttonde största bransch, lika stor som pappersmassa och möbler tillsammans. Miljöteknikexporten ökar med 8 procent per år, vilket de äldre branscherna inte är i närheten av. Vi anser därför att EU inte har råd att halka efter i den internationella konkurrensen på miljöteknikområdet. Vi måste ligga i den absoluta framkanten. Därför ser vi med oro hur miljödelen av Lissabonstrategin alltmer urholkas. Att döma av de dokument som Tyskland har tagit fram inför ordförandeskapet får miljön en alldeles för tillbakaskjuten plats, som vi ser det. EU har stora möjligheter att inta en tätposition när det gäller miljöteknikbranschen i världen, men då krävs tuffa miljökrav och styrmedel från EU:s sida. Därför ser vi också med oro på den utarmning av målsättningar som EU har haft på miljöområdet. På klimatområdet till exempel sänkte man nivån för utsläpp av koldioxid från 30 procent till 20 procent fram till år 2020. När det gäller utsläppen från bilar sänkte man ambitionsnivån från 120 gram till 130 gram. Det ger helt fel signaler om man ska visa miljöteknikbranschen att det finns en stor potential och att man vill stötta miljöteknikbranschen som en viktig framtidsbransch inom EU. Vi vet av många studier att det är en förutsättning att man får tuffa miljökrav och en hård styrning för att företagen ska kunna utvecklas på miljöteknikområdet. I en Nutekrapport konstateras till exempel att styrmedel och lagstiftning på miljöområdet har varit den främsta drivkraften bakom att Sverige har en så framskjuten position när det gäller miljöteknisk innovation. Industrin anpassar då sin produktion till de krav som har funnits. Det har skapat en hög kompetens bland konsulter och underleverantörer. Ett tydligt exempel är uppvärmningssektorn där användningen av olja har minskat med 32 procent mellan 2004 och 2005. Det har skapat en helt ny bransch för uppvärmning. Man installerar värmepumpar och pelletspannor, isolerar och använder olika former av biobränslen. Man har fått en unik kompetens i Sverige som nu exporteras utomlands och ger stora intäkter. Vi anser därför att regeringen bör ta fram en svensk strategi som innehåller konkreta förslag på klimat- och havsmiljöområdena. Vi ska driva på inom EU för att ha höga ambitionsnivåer på miljöområdet också när det gäller uppdatering av Lissabonstrategin i framtiden. Jag vill också ta upp frågan om socialt företagande. Vi anser att regeringen som en del i genomförandet av Sveriges del i Lissabonstrategin måste titta på hur andra länder har arbetat med socialt företagande. Vi kan lära mycket av hur andra länder har jobbat med social ekonomi. Vi anser inte att frågor av det här slaget ska beslutas på EU-nivå, däremot ser vi att regeringen kan lära mycket av andra länder på området social ekonomi. Vi ser att utvecklingspotentialen inom den sociala ekonomin är väldigt stor i Sverige. De potentiella samhälleliga vinsterna är enorma. Vi hoppas att regeringen nu kommer att ta initiativ till reformer som stöder ökat socialt företagande. Sådana initiativ kommer Miljöpartiet att stödja om de kommer fram.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. Lissabonstrategin antogs, som vi har hört, vid EU:s toppmöte i Lissabon år 2000. Vid halvtidsöversynen i mars 2005 fastställdes att strategin ska ses som tredelad. Socialpolitik, ekonomisk politik och miljöpolitik ska ömsesidigt stötta varandra. Att få in miljöpolitiken och sysselsättningspolitiken i Lissabonstrategin är en linje som Sverige och den svenska regeringen ihärdigt har kämpat för tidigare. När det gäller de tre områdena anser vi i Miljöpartiet att det är viktigt att man fastslår att det inte ska få ske någon överflyttning till EU av beslutsmakt eller kompetens när det gäller socialpolitik, utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik eller ekonomisk politik. Inom miljöpolitiken är det något annorlunda eftersom miljöproblem är nationsgränsöverskridande. Det kan därför finnas skäl att titta på om man ska fatta överstatliga beslut på miljöområdet. Vi anser att det bara är när den nationella politiken inte får önskvärda effekter som man ska se till den överstatliga nivån. Vi anser alltså att man inom ramen för Lissabonstrategin och dess genomförande inte ska överföra ytterligare beslutskompetens till EU. Det är nu hög tid att börja arbeta för vad som ska komma efter 2008 då den nuvarande planeringsperioden för Lissabonstrategin går ut. Man kan utgå ifrån att EU kommer att fortsätta med någon form av Lissabonstrategi även därefter. Därför anser vi att regeringen omedelbart bör starta ett sådant arbete. Vi anser självklart att miljöfrågorna då tydligare bör finnas med. Vi vet att miljöteknik är en väldigt stark tillväxtbransch. OECD har studerat det här området. I en rapport pekar man ut miljöteknikbranschen som den viktigaste framtidsbranschen efter IT. Man uppskattar världsmarknaden för miljöteknik till hisnande 6 000 miljarder kronor redan år 2010, därefter kommer det att växa ytterligare och snabbt. Sverige exporterar, enligt Exportrådets beräkningar, miljöteknik för 25 miljarder kronor årligen redan i dag. Det gör miljöteknik till Sveriges åttonde största bransch, lika stor som pappersmassa och möbler tillsammans. Miljöteknikexporten ökar med 8 procent per år, vilket de äldre branscherna inte är i närheten av. Vi anser därför att EU inte har råd att halka efter i den internationella konkurrensen på miljöteknikområdet. Vi måste ligga i den absoluta framkanten. Därför ser vi med oro hur miljödelen av Lissabonstrategin alltmer urholkas. Att döma av de dokument som Tyskland har tagit fram inför ordförandeskapet får miljön en alldeles för tillbakaskjuten plats, som vi ser det. EU har stora möjligheter att inta en tätposition när det gäller miljöteknikbranschen i världen, men då krävs tuffa miljökrav och styrmedel från EU:s sida. Därför ser vi också med oro på den utarmning av målsättningar som EU har haft på miljöområdet. På klimatområdet till exempel sänkte man nivån för utsläpp av koldioxid från 30 procent till 20 procent fram till år 2020. När det gäller utsläppen från bilar sänkte man ambitionsnivån från 120 gram till 130 gram. Det ger helt fel signaler om man ska visa miljöteknikbranschen att det finns en stor potential och att man vill stötta miljöteknikbranschen som en viktig framtidsbransch inom EU. Vi vet av många studier att det är en förutsättning att man får tuffa miljökrav och en hård styrning för att företagen ska kunna utvecklas på miljöteknikområdet. I en Nutekrapport konstateras till exempel att styrmedel och lagstiftning på miljöområdet har varit den främsta drivkraften bakom att Sverige har en så framskjuten position när det gäller miljöteknisk innovation. Industrin anpassar då sin produktion till de krav som har funnits. Det har skapat en hög kompetens bland konsulter och underleverantörer. Ett tydligt exempel är uppvärmningssektorn där användningen av olja har minskat med 32 procent mellan 2004 och 2005. Det har skapat en helt ny bransch för uppvärmning. Man installerar värmepumpar och pelletspannor, isolerar och använder olika former av biobränslen. Man har fått en unik kompetens i Sverige som nu exporteras utomlands och ger stora intäkter. Vi anser därför att regeringen bör ta fram en svensk strategi som innehåller konkreta förslag på klimat- och havsmiljöområdena. Vi ska driva på inom EU för att ha höga ambitionsnivåer på miljöområdet också när det gäller uppdatering av Lissabonstrategin i framtiden. Jag vill också ta upp frågan om socialt företagande. Vi anser att regeringen som en del i genomförandet av Sveriges del i Lissabonstrategin måste titta på hur andra länder har arbetat med socialt företagande. Vi kan lära mycket av hur andra länder har jobbat med social ekonomi. Vi anser inte att frågor av det här slaget ska beslutas på EU-nivå, däremot ser vi att regeringen kan lära mycket av andra länder på området social ekonomi. Vi ser att utvecklingspotentialen inom den sociala ekonomin är väldigt stor i Sverige. De potentiella samhälleliga vinsterna är enorma. Vi hoppas att regeringen nu kommer att ta initiativ till reformer som stöder ökat socialt företagande. Sådana initiativ kommer Miljöpartiet att stödja om de kommer fram.

Fru talman! I Europa har vi ett gemensamt intresse av att EU växer till en ännu starkare och ännu mer dynamisk region så att vi blir en starkare utpost i vår globaliserade värld. För ett antal år sedan kunde EU-ledarna konstatera att vi halkat efter både mer etablerade regioner som USA och de växande dynamiska länderna i Sydostasien. Det är dags att rycka upp sig, sade EU-ledarna. Det gjorde de just i Lissabon. Därför heter detta Lissabonprocessen. När vi pratar om de olika EU-systemen använder vi namnen på olika städer. Oftast handlar det just om att man har suttit på en viss plats när man har kommit överens. Vad det här handlar om är en process för att driva på för att de olika länderna ska utveckla framför allt sin egen nationella politik för att bli mer dynamiska, mer välfungerande och mer konkurrenskraftiga. När man hade kommit överens om detta gjorde man långa listor där alla länder kunde få olika pluspoäng. Listorna blev bara längre eftersom alla ville vara duktiga på någonting. I själva verket uträttade man inte särskilt mycket för att förändra. Och resultatet lät då inte vänta på sig, som det heter, utan man fortsatte att halka efter. Nu har man gjort en omstart. Och förhoppningsvis kommer detta att leda till mer handling. Jag tycker redan att man ser det väldigt tydligt i många länder i Europa. Man har kommit på att dessa listor och olika guldmedaljer som man kan dela ut till varandra inte åstadkommer någon konkurrenskraft, utan det som åstadkommer konkurrenskraft är att man förändrar, förbättrar och förstärker. I den skrivelse som vi i dag diskuterar har regeringen redovisat den ekonomiska politik på dessa områden som riksdagen har beslutat om, och den har man sedan skickat in till EU och samtidigt skickat till riksdagen som redovisning. I dag fattar vi egentligen inte något beslut om innehållet. Näringsutskottet har föreslagit att skrivelsen ska, som det heter, läggas till handlingarna, det vill säga att vi återigen godkänner den ekonomiska politik som vi har beslutat om. Den går i huvudsak ut på att fler människor i vårt land ska jobba och att fler företag ska starta, drivas vidare och framför allt växa och anställa fler. Tack vare den omläggning av politiken som har gjorts på ett antal områden - många områden var bra, andra har förstärkts och annat har lagts om - är detta första gången som EU inte kommer med några uppmaningar till Sverige att förstärka därför att man ser att det är så mycket som är på gång, exempelvis att vi har sänkt inkomstskatten så att det lönar sig bättre att arbeta och att vi på andra områden stärker och vässar. Lissabonprocessen tvingar oss nämligen bara att redovisa vad vi faktiskt gör, men den tvingar oss inte att göra saker som vi inte vill göra. Och detta har vi också sett under åren som har gått både i Sverige och i andra länder. Name and shame kallas processen. Man kan peka finger åt varandra, men man kan inte tvinga någon att uträtta något. Fru talman! Världen är så stor så stor, och Sverige konkurrerar i hög grad med andra EU-länder om lokalisering och om verksamheter som man en gång har bestämt sig för passar bra i Europa. Därför är det väldigt viktigt att vi inte nöjer oss med att vara lika duktiga på ett antal områden som man är runt omkring oss. Lissabonprocessen har väldigt många indikatorer, och Sverige har bra medelbetyg. Men några indikatorer som inte ingår är till exempel språk. Det är bara vi i det här landet som talar svenska. Det är inte någon särskilt stark pluspoäng. En annan är vädret. Det är mörkt, kallt och slaskigt - förskräckligt tycker många - under stora delar av året. Det är inte heller någon faktor som mäts. Det finns ett antal andra sådana strukturella nackdelar som innebär att om Lund, Stockholm eller Piteå ska kunna vara konkurrenskraftiga för lokalisering och drivande av verksamhet jämfört med till exempel Köpenhamn, Frankfurt eller Bilbao så måste vi vara riktigt riktigt bra på andra saker. Vi måste vara bättre än de andra länderna på andra saker. Därför räcker det inte med att bara nöja sig med guldmedaljer enligt Lissabonprocessens olika indikatorer. När man mäter gäller det också att veta vilket måttband som man tar fram, och det gäller att förstå måttens innebörd. Det gäller att veta om man använder vikt, längd eller något annat. Ta till exempel den väldigt väl kända svenska FoU-paradoxen. Sverige satsar nästan mest pengar av alla länder på vår jord på forskning, men vi får ut förhållandevis lite av det. En del drar slutsatsen att det då är mer pengar till forskningen som är den enda lösningen. Men det är det ju inte. Lösningen på FoU-paradoxen handlar om bättre villkor för entreprenörerna, det vill säga för dem som gör affärer av de innovationer och upptäckter som görs i forskningen. Bättre villkor för entreprenörerna är en viktig punkt i politiken för Allians för Sverige. En annan viktig punkt är att förbättra skolan redan från förskolan och grundskolan. Det är oerhört viktigt för konkurrenskraften på lång sikt. Fru talman! Jag ska inte fördjupa mig mer i detta. Vi har två förnämliga representanter för regeringen här som också kan lägga ut texten om innehållet i denna skrivelse och redovisningen av politiken. Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för att Lissabonprocessen ska vara fortsatt tredelad, vilket också slås fast att den är, det vill säga att man reserverar sig ut i tomma intet. Man skriver också i sin reservation att man inte vill utvidga EU:s kompetensområde, vilket ingen föreslår i detta sammanhang. Tvärtom slås det fast att detta inte ska göras. Återigen reserverar man sig ut i tomma intet. Man reserverar sig också till förmån för sin politik, vilket i stort sett också är en reservation ut i tomma intet, därför att de motioner som man hänvisar till när det gäller hur politiken skulle presenteras är oerhört tunna och innehållslösa. I stort sett går det väl bara ut på att man vill ha högre skatt på arbete, högre ersättning för dem som inte arbetar och mer Amsåtgärder. Fru talman! Den inriktningen yrkar jag avslag på. Den är beprövad under lång tid, och den här omläggningen visar sig fungera bättre. Vänsterpartiet har också en del intressanta synpunkter. Man lyfter fram jämställdheten. Detta är jag verkligen den första att hålla med om. Jämför bara den här debatten som pågår just nu i Tyskland. Där kan man se att Lissabonprocessen, utan att vara överstatlig, faktiskt kan ha en och annan poäng att bidra med i andra länder. Fru talman! Jag måste ändå passa på att säga att trots att Vänsterpartiet i hög grad har föryngrat sig när det gäller åldern på företrädarna har man återgått till ett extremt föråldrat synsätt på den ekonomiska politiken. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vänsterpartiets företrädare som i hög grad är födda på 70-talet har ändå uppenbarligen totalt fastnat i 70-talets ekonomiska synsätt när man tror att högre inflation ger fler jobb. I fråga om detta måste ni faktiskt inte tänka om utan över huvud taget börja fundera på vad ni har fastnat i för gamla betongfåror. Tvärtom ger högre inflation snarare färre jobb i längden. Det har visats oerhört väl i dagens läge. Miljöpartiet har synpunkter på klimatfrågor, miljöfrågor och så vidare. Regeringen har ett sådant arbete på gång på många punkter. Men det fattas inte beslut om det i detta sammanhang. Det handlar om Klimatkommissionen, havsmiljöstrategier och så vidare. Det finns all anledning för oss att återkomma till detta. Men även där yrkar jag avslag på själva reservationen och bifall till utskottets förslag som handlar om att lägga skrivelsen till handlingarna.

Fru talman! Om jag kände en oro i dag på morgonen innan vi startade debatten så blev jag ännu mer orolig efter att lyssnat på Karin Pilsäter och Folkpartiet utifrån det sätt som man raljerar med Lissabonstrategin. Karin Pilsäter sade att vi har halkat efter, att en omläggning nu har gjorts och att det nu blir fantastiskt. Ungefär så upplever jag att man kan sammanfatta det. I inledningen av handlingsprogrammet kan man på s. 4 läsa följande: "Den svenska konkurrenskraften och det svenska affärsklimatet har under senare år rankats allt högre vid internationella jämförelser." Det betyder att det går ganska bra för Sverige. Och det beror på den politik som vi socialdemokrater har fört under de senaste tolv åren. Vi har kombinerat trygghet med olika arbetsmarknadsåtgärder och utbildning för att öka konkurrensen. När Karin Pilsäter talar om måttband kan jag inte låta bli att fundera över vilka tal vi kommer att ha och på vilken plats vi kommer att ligga på i framtiden när det gäller antalet sysselsatta. Då tänker jag främst på kvinnorna och jämställdheten. I handlingsprogrammet står det oerhört tydligt att man har för avsikt att införa ett vårdnadsbidrag. Då undrar jag: På vilket sätt kommer ett vårdnadsbidrag att påverka fler kvinnor att starta företag och att fler kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden, så att vi på detta sätt kommer att få en ökad tillväxt?

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam kanske inte lyssnade tillräckligt noga. Vad jag talade om var att EU hade halkat efter andra stora och tunga regioner i världen. Och detta torde väl ända ha varit ganska oomtvistat. Det är ju själva grunden för Lissabonprocessen, att EU inte förmådde hänga med i utvecklingen i samma takt som skulle krävas. Det var själva grunden för att Lissabonprocessen satte i gång. Det måste vi väl ändå även i dag kunna vara överens om att det var så det var då. Och inför halvtidsöversynen kunde man konstatera att utvecklingen i respektive land sammantaget inte hade lett till att EU tillsammans hade börjat så att säga kämpa i kapp utan att det krävdes omtag inte bara i måttstockarna utan också faktiskt i praktisk handling. Jag sade inte heller någon gång att det nu blir fantastiskt. Över huvud taget kan jag inte påminna mig att jag särskilt mycket recenserade den faktiska utvecklingen i Sverige. Vad vi nu har gjort utöver det som är gjort tidigare och som har varit bra på ett antal andra punkter har förstärkt och på ytterligare ett antal punkter lagt om politiken. Detta i sin tur har lett till att det för första gången inte kommer några uppmaningar till Sverige om att lägga om politiken, som exempelvis har gjorts tidigare, så att det lönar sig bättre att arbeta. Vi har sänkt inkomstskatten så att det lönar sig bättre att arbeta. Det är ett exempel. Så går jag till Carinas andra frågeställning. På vilket sätt kommer ett vårdnadsbidrag att bidra till att fler kvinnor startar företag? Såsom utformningen skisseras kommer det förmodligen inte i någon nämnvärd omfattning att vara den direkta orsaken till att fler kvinnor startar företag. Det är heller inte avsikten. Däremot finns ett annat viktigt ben i den omläggning av familjepolitiken som ska komma. Det ska vara etableringsfrihet och barnomsorgspeng så att den barnomsorg som föräldrarna själva väljer också blir den som får det kommunala stödet. Det kommer att kunna leda till fler kvinnor startar företag.

Fru talman! Det är bra att Karin Pilsäter håller med om att den politik som vi har fört de senaste tolv åren har varit bra för Sverige. Det har varit bra för tillväxten och för konkurrenskraften. Det gläder mig oerhört. Det kanske gör att vi på sikt kan få förändringar i handlingsprogrammet. Som det nu är utformat kommer det att slå ut människor. Vi kommer inte på lång sikt att på samma sätt kunna vara med och konkurrera. Det är också bra att Karin Pilsäter markerar det som handlar om vårdnadsbidrag och att det inte kommer att stärka kvinnorna på arbetsmarknaden. Jag vill också passa på att kommentera det som Karin Pilsäter sade i sitt anförande. Det handlar om vår politik och tomma intet. Det gäller de olika arbetsmarknadsåtgärder som vi har sett som en viktig resurs för människor för att ha en möjlighet att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Karin Pilsäter står här i kammaren och kallar det för tomma intet. Det handlar om alla dem som nu står utanför arbetsmarknaden och alla dem som nu känner oro inför framtiden när a-kassan är sänkt. I det perspektivet kallar hon de olika saker som vi har arbetat med för tomma intet. Jag är inte säker på att medborgarna ute i svenska samhället delar den uppfattningen. Jag hoppas verkligen att vi på sikt kan förhålla oss till frågorna som gäller människor som är arbetslösa på ett annat sätt och se dem som viktiga resurser och att arbetsmarknadsåtgärder behövs.

Fru talman! Det blir så konstigt det här. Carina Adolfsson Elgestam påstår hela tiden att jag har sagt en massa olika saker som jag inte har varit närheten av att säga. Vi har bara två minuters repliktid. Om jag ska behöva lägga den på att hela tiden lägga till rätta vad jag själv har sagt och säga det en gång till blir det krångligt för alla inblandade. Det blir mycket lättare om du säger vad du tycker. Jag sade till exempel inte alldeles nyss, vilket du påstod, att jag håller med om att vårdnadsbidrag inte stärker kvinnor på arbetsmarknaden. Jag sade att vårdnadsbidraget inte kommer att direkt leda till att fler kvinnor startar företag. Det blir mycket enklare om vi bara håller oss till det vi säger och inte påstår en massa andra saker. Att Amsåtgärder är att göra saker i tomma intet har jag heller inte påstått. Däremot har jag sagt att reservera sig till förmån för det som redan är huvudförslagen eller redan är beslutat faller ganska platt till marken. Den politik som ni vill föra och som ni hänvisar till redovisas väldigt lite i de motioner som ni refererar till. Ni vill ha högre skatt på arbete, ni vill ha högre ersättningar för dem som inte arbetar och ni vill har fler Amsåtgärder. Jag tar gärna en jättelång debatt om erfarenheterna av det stora mått av arbetsmarknadsåtgärder vi har haft. De fungerar till vissa delar bra. Men till alldeles för stor del har de inte fungerat bra. Det är också därför vi drar in på det. Det är naturligtvis någonting som hela tiden måste utvärderas. Man försöker hela tiden utforma de åtgärder man har på ett så effektivt sätt som möjligt. Det har inte varit effektivt att hela tiden ha allt fler arbetsmarknadsåtgärder. Det visar historien. Under de år som ni hade makten var det en alltför stor del och tyvärr en ökande del av befolkningen i arbetsför ålder som ställdes allt längre ifrån arbetsmarknaden. Det gick bra för dem som hade jobb och för de företag som överlevde. Men det var alldeles för många som ställdes utanför.

Fru talman! Det är roligt att Karin Pilsäter och jag är överens om att början av arbetet med Lissabonstrategin handlade väldigt mycket om prat och lite verkstad. Jag ska också erkänna här och nu att jag verkligen uppskattar Folkpartiets arbete för jämställdhet här i Sverige. Jag förstår också att ni kommer att få problem framöver i alliansregeringen i diskussionerna om ett vårdnadsbidrag. Så långt är vi överens. Sedan kommer vi till offentlig sektor. Att en satsning på offentlig sektor skulle vara liktydigt med hög inflation finns det inga belägg för över huvud taget. Det är snarare så att det som utmärker Sverige jämfört med många andra europeiska länder är just vår starka offentliga sektor, vårt starka socialförsäkringssystem och vår stabila arbetsmarknad. Det är vad som har varit unikt. Det är det som vi vill förstärka med vår politik och inte rasera. Det har visat sig vara en framgångsfaktor. Vi kan titta lite grann på de stora internationella företag vi har i Sverige som Asea, Astra Zeneca och så vidare. Det är ett resultat av stora statliga satsningar. Det har möjliggjort utveckling av svenska företag. Utan de satsningarna hade inte de företagen funnits och också varit världsledande. Det är vad vi vill satsa på fortsättningsvis. Vi vill förstärka offentlig sektor som en grund för privata initiativ. Det har vi också visat med vår politik. Det ni föreslår är precis tvärtom. Ni raserar det som har byggts upp. Det är risken med er politik.

Fru talman! Om Kent Persson läser sin egen motion - vilket jag har gjort, och jag tror att också du har gjort det - ser han att det jag refererar till är att ni i motionen skriver just att man borde ha mycket högre inflation eftersom det ger fler jobb. Det är vad det handlar om. En satsning på en utbyggd offentlig sektor behöver inte automatiskt leda till högre inflation. Med den typ av ekonomisk politik som ni generellt vill driva och den budgetpolitik som ni vill driva med exempelvis större underskott, genombrutna utgiftstak och sådana saker är risken väldigt stor att finanspolitiken leder till just högre inflation. Det kommer inte i sig att leda till några fler jobb, tvärtom. Det kommer att leda till färre jobb. Det jag invänder emot är den otroligt felaktiga och otidsenliga illusionen att högre inflation i sig skulle leda till fler jobb. Där tycker jag att ni måste ta och läsa på lite bättre. Det som är riktigt viktigt för de små företagen och för de stora företagen är att den offentligt finansierade sektorn förmår leverera det som är dess grunduppgifter och det som är allra viktigast för företagen. Det handlar om en bra skola där barn och ungdomar lär sig någonting och tillräckligt mycket för att vara attraktiv personal som företagen kan anställa och behöver för att kunna växa, och de vuxna ska kunna ha sina barn där utan att vara oroliga. Det handlar om en bra fungerande förskola, att äldreomsorgen fungerar och att den lokala infrastrukturen fungerar. Sådana saker är det riktigt viktiga och helt avgörande. Där stärker vi nu upp och lägger om politiken. Det är mycket viktigt för den svenska konkurrenskraften, inte att staten agerar och driver egna företag.

Fru talman! Det är klart att våra synsätt skiljer sig när det gäller statliga företag. Det här är viktigt utifrån många aspekter, inte minst de regionalpolitiska. Men jag håller med om att ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Självfallet är det så. Men jag vänder mig emot att man gör inflationsmålet till någon form av vetenskap. Det som är avgörande för om vi har en hög tillväxt och en stor arbetslöshet eller inte är inte om det är 2, 3 eller 4 procents inflation. Om vi däremot kommer upp i väldigt höga tal så är det ett hot; det håller jag med om. Det här är någonting som Vänsterpartiet starkt avstyrker. Vi vänder oss emot att inflationspolitiken i sig skulle vara överordnad sysselsättningspolitik. Sysselsättningen måste alltid komma i första hand. Vi vill använda det stora överskott som vi har i finanserna till att satsa på offentlig verksamhet och inte till att sänka skatten för redan välbeställda. Det är det som är skillnaden. Det faktum att vi vill använda överskottet i offentlig verksamhet kan inte leda till ökad inflation. Ni vill använda det till privat konsumtion i stället. Det borde i alla fall finnas någon logik i det som Karin Pilsäter säger. Er politik leder i förlängningen till ökad arbetslöshet och ökad utslagning. Det är jag fullständigt övertygad om.

Fru talman! Den politik som förs fram i er motion, Kent Persson, och som du nu uppenbarligen tar något avstånd ifrån men ändå håller dig till lite grann går ut just på att om man har högre inflation så kan man ha fler jobb. Men om man satsar på fler jobb och det leder till högre inflation så gör inte det någonting. Det skulle alltså finnas en utbytbarhet där, men det finns det inga som helst belägg för ute i det verkliga livet. Det är snarare tvärtom - driver man politiken så att inflationen börjar gå upp så kommer man mycket snabbt att hamna i en situation med färre jobb och inte med fler. Kent Persson, du pratar om de överskott som du ska satsa. Det är också en sådan där sak som man blir lite mörkrädd för. Man inser att det är en evig tur även av detta skäl att Socialdemokraterna fick lämna regeringsmakten som de innehade med er som stödparti och att de ersattes av en ansvarsfull majoritetsregering. De överskott som du nu pratar om att du vill satsa på offentlig affärsverksamhet är våra pensionspengar. Det är mina och dina premiepensionspengar. Det är det som är överskottet i dina och mina premiepensionspengar. Det är ju det som är överskottet i de offentliga finanserna. Att staten i år förmodligen kommer att få ett visst överskott kompenserar bara till en mycket liten del de underskott som har funnits i staten under de senaste åren. Överskottet i den offentliga sektorn som man pratar om över de här åren är enbart dina och mina pensionspengar. Dem vill inte jag att du ska använda vare sig till privat konsumtion nu för andra människor eller för offentlig konsumtion, utan dem vill jag ha i pension. Det tror jag att de flesta andra människor också vill. Detta visar bara att Vänsterpartiet som vanligt har en ganska ansvarslös hållning till den ekonomiska politiken. Ni borde göra som vi har gjort och till exempel satsa på att den offentliga sektorn ska bli riktigt bra på huvuduppgifterna innan den börjar ägna sig åt sidouppgifter som andra aktörer kan sköta mycket bättre. Återigen vill jag framhålla att en bättre skola är en av de absolut viktigaste frågorna för Sveriges konkurrenskraft.

Fru talman! Inledningsvis kan vi konstatera att regeringens politik ligger väl i linje med Lissabonstrategins mål och riktlinjer. Den svarar upp mot de synpunkter som EG-kommissionen presenterade i januari 2006. Näringsutskottet stöder det arbete som bedrivs inom ramen för strategin. Utskottet konstaterar att regeringen i det svenska handlingsprogrammet presenterar sin politik som ska lägga grunden för en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling, skapa utrymme för ökad välfärd och möta kommande utmaningar. Uppföljningen av de 24 riktlinjerna i Lissabonstrategin är för Sveriges vidkommande i stora drag mycket positiv. Regeringens strategi fokuserar på sunda offentliga finanser, stabila priser i kombination med en politik för att främja hög sysselsättning och ett gott företagsklimat med väl fungerande marknader. Vidare krävs en god anpassningsförmåga till förändringar, som skapar förutsättningar att möta en åldrande befolkning och fortsatt hård internationell konkurrens. Inrättandet av ett globaliseringsråd är ett konkret tecken på att regeringen sätter fokus på de möjligheter och utmaningar som Sverige står inför och som globaliseringen innebär. I en alltmer integrerad världsekonomi är det viktigt att kontinuerligt genomföra förbättringar av företagsklimatet i Sverige för att upprätthålla en stark position för näringslivet. Inte minst villkoren för de mindre företagen är viktiga att förbättra. Här har regeringen föreslagit en rad åtgärder som kommer att göra det mer lönsamt att anställa och att driva företag. Det handlar om att förbättra företagens kapitalförsörjning samt, inte minst, att minska företagens administrativa kostnader. På skatteområdet har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att förbättra villkoren för tillväxt. Både generella och riktade insatser görs. Den 1 januari togs ett första steg för att minska inkomstskatten på arbete. En skattereduktion på arbets- och näringsinkomst infördes för att förbättra de ekonomiska drivkrafterna för arbete. Regeringen planerar att ta ett andra steg i reformen under år 2008. För att stimulera tjänstesektorn som är så viktig införs en skattereduktion för hushållstjänster den 1 juli 2007. Ytterligare stimulans av tjänstesektorn kommer genom reducerade arbetsgivar- och egenavgifter för vissa anställningar som förväntas träda i kraft under 2008. För att göra det mer attraktivt att anställa ung arbetskraft samt att behålla och nyanställa äldre medarbetare infördes den 1 januari 2007 lättnader i socialavgifter för anställda i åldrarna 19-24 år. Den särskilda löneskatten slopades för anställda som är 65 år och äldre. Ett ökat arbetsutbud, en ökad sysselsättning och ett ökat antal arbetade timmar i näringslivet är centralt både för att främja den ekonomiska tillväxten och för att möta den demografiska utmaningen samt för att öka den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna. Fru talman! Målet med forsknings- och innovationspolitiken är att göra Sverige till en ledande kunskaps- och forskningsnation som kännetecknas av en hög vetenskaplig spetskompetens och en stor förmåga till produktförnyelse. De totala investeringarna i forskning och utveckling i Sverige motsvarar 3,74 procent av bnp 2004. De är alltså högre än Lissabonstrategins mål som ligger på 3 procent. Svensk forskning håller världsklass på många områden. Det finns dock tecken på att Sveriges position inom forskningen har försvagats. De statliga resurserna till lärosätenas forskning och forskarutbildning har urholkats under en rad år. Forsknings- och utvecklingssatsningarna inom näringslivet är starkt koncentrerade till ett fåtal stora internationella företag, vilket kan innebära en viss risk. För Sveriges konkurrenskraft är det därför viktigt att staten under de kommande åren tar ett ökat ansvar för forskningsfinansieringen. Regeringen avser att under denna mandatperiod genomföra en rad åtgärder för att stärka svensk forskning. Det innebär att forskningsanslagen år 2009 kommer att ligga 900 miljoner kronor högre än nivån i den tidigare forskningspropositionen. Av dessa pengar avser 200 miljoner kronor innevarande år. Regeringen ämnar ta bort momsen vid lärosätena på externa forskningsbidrag, vilket kommer att innebära en resursförstärkning för forskning vid universitet och högskolor om ca 350 miljoner kronor årligen. Dessutom ämnar regeringen utreda frågan om avdragsrätt för donationer till forskning i syfte att öka möjligheten för privat kapital att finansiera forskning. Avslutningsvis vill jag framhålla att för att Lissabonstrategin ska bli framgångsrik bör den ha en stram fokusering. Det är därför av stor vikt att det inte sker någon överflyttning av kompetens på det sociala området från medlemsstaterna till EU-nivån. Socialt företagande är ett exempel på områden som vi anser inte bör ligga inom EU:s kompetens. Det är en nationell fråga för de olika medlemsstaterna. Fokus ska även fortsättningsvis ligga på sunda offentliga finanser och stabila priser i kombination med en politik för att främja hög sysselsättning, ett gott företagsklimat med väl fungerande marknader samt en forskning och utveckling i världsklass. Utskottet avstyrker de motioner som har behandlats.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Marie Weibull Kornias i samband med att ni nu lägger om politiken. Det har ni också gjort vad gäller exportsatsningar. Ni har nästan halverat summan pengar till det som har med exporten att göra. Om Sverige ska bli mer konkurrenskraftigt globalt sett kan man inte låta bli att känna en viss oro utifrån hur de svenska företagen, och framför allt småföretagen, ska klara sig i ett långsiktigt perspektiv. För det lilla företaget som kanske för första gången ska ut på världsmarknaden - det behöver inte vara så långt bort i världen utan det kan vara inom Europa - kan det vara oerhört värdefullt att få lite hjälp på vägen och få prata med någon som kan marknaden, kanske i det land dit man har tänkt sin export. Det kan också vara bra att få råd om hur marknaden och regelverket fungerar. Jag vill fråga Marie Weibull Kornias hur man egentligen har tänkt när man nästan halverar summan pengar till exportfrämjande åtgärder.

Fru talman! Vi kan konstatera att den tidigare socialdemokratiska regeringen hade en näringspolitik och en exportpolitik som präglades av en ryckighet. Där fanns fasta anslag, och där fanns väldigt många tillfälliga anslag. Vi gör nu en översyn och utvärdering av de satsningar som har gjorts hittills. Sedan ska man bära i minnet att vad många små företag efterlyser är inte bara bidrag, utan det är i allra högsta grad möjligheten att själva kunna bygga upp finansiella muskler för att på sätt klara av exportsatsningar. Man vill känna sig trygg i sin egen budget. Vi ska vara medvetna om att det inte bara handlar om Exportrådet. Det finns många statliga myndigheter som stöder små företag som vill ut på exportmarknaden, däribland Almi, Nutek och så vidare.

Fru talman! Jag tycker att det låter lite märkligt när Marie Weibull Kornias säger att de små företagen inte bara vill ha bidrag. Den summa pengar som vi har exempelvis till exportrådgivarna handlar ju inte om bidrag. Det handlar om att små och medelstora företag får en möjlighet till gratis rådgivning, och det är någonting annat. Det handlar om att i lugn och ro vid fyra, sex, åtta eller nio tillfällen få sitta ned och prata med en expert, någon som har kunskap om andra marknader. Det handlar om att få råd, tips och hjälp med hur man ska göra sin ekonomiska plan, vilken marknad det finns och hur den marknaden passar de varor eller tjänster som jag ska sälja. Det är oerhört viktigt. Det är inget bidrag, utan på det sättet kan vi stärka företagen. Vi kan ge dem mer kunskap om hur de kan komma ut i världen och sälja sina produkter. Det känns oerhört allvarligt om alliansregeringen ser alla de olika satsningar vi gör i samhället som bidrag. Det handlar faktiskt om rådgivning i det här fallet, och det stärker företagen och gör dem mer konkurrenskraftiga.

Fru talman! Exportrådet har fått ett nytt regleringsbrev för 2007. Det innebär att Exportrådet får se över sin verksamhet. Man ska vara medveten om att alliansregeringen faktiskt har tillfört 75 miljoner mer än vad ni hade budgeterat. Visst är det bra med exportrådgivning, men låt Exportrådet bedöma vilka satsningar som har varit till gagn för de små och medelstora företagen.

Fru talman! Först och främst vill jag säga att jag tycker att det är väldigt bra att näringsutskottet har den här debatten. Jag tror att vi måste göra Lissabonstrategin och alla andra strategier som EU sätter upp mer vardagliga i den svenska debatten. Det som händer i den gemensamma politiken påverkar i allra högsta grad Sverige. Lissabonstrategin syftar, precis som ordföranden Karin Pilsäter säger, till att stärka Europas konkurrenskraft. Ska vi klara jobben framöver i Sverige och i Europa måste vi se till att vi är mer konkurrenskraftiga globalt sett. Konkurrensen är jättetuff. Jag har precis kommit från Indien och sett den målmedvetenhet som man har i den ekonomiska utvecklingen i ett land som Indien. Vi ser hur Kina utvecklas mycket starkt. Asien är på stark ekonomisk frammarsch. Om inte Europa stärker sin ekonomiska konkurrenskraft riskerar vi jobben, men, vad värre är, vi riskerar också välfärden. Jag tror att det är viktigt att säga i inledningen av mitt anförande att om vi inte klarar jobben kommer vi heller inte att klara välfärden. Det finns inga pengar som ramlar ned från himlen och betalar sjukvård, lärare, vägar och allt vad vi vill ha gemensamt. Det har alltid kommit ur en produktion där människor har jobbat och betalat skatt. Sedan har vi kunnat jobba med den gemensamma sektorn. Det är det här sambandet som jag tycker att Socialdemokraterna så totalt har missat under alla de år som de har suttit vid makten. De har hela tiden trott att det är stekta sparvar som har flugit i mun på svenska politiker. Det också därför som Allians för Sverige fick regeringsmakten. Vi såg utanförskapet. Vi såg alla dem som var arbetslösa, alla dem som var sjukskrivna och alla ungdomar som inte fick chansen att komma in på arbetsmarknaden. Vi såg alla dem. Socialdemokraterna såg dem inte. Det är det utanförskapet som vi inte accepterar, och vi kommer inte att acceptera det. Vi har de här fyra åren på oss nu att snabbt se till att vi får en politik som ger resultat, och vi ser redan goda tecken på detta. För oss är rätten till jobb en grundläggande sak. Det stärker människor självkänsla. Det är bra för självförtroendet. Det är bra för det gemensamma om man har ett jobb att gå till varje dag. Det är oacceptabelt att över en miljon människor inte har ett jobb att gå till. Jobbet har ett värde i sig. Tittar vi på Sveriges situation kan vi se att nyföretagandet fortfarande är lågt. Det är lågt inte minst bland kvinnor, som vi har diskuterat här. Det går inte att ha så lågt nyföretagande och samtidigt tro att vi ska kunna klara konkurrenskraften framöver. Därför måste fler människor känna: Ja, jag är beredd att ta mina egna pengar och investera dem i ett eget företag och fixa jobb åt andra! Fler måste våga göra det. Fler av de företag som vi har måste våga växa och anställa nya, gå ut på exportmarknader och utvidga sin verksamhet. Det är för få som vågar det i dag. Det är också så att många av de här företagen är rädda för att expandera och gå ut på den internationella marknaden. Det gör att vi är otroligt beroende av de stora företagen i Sverige i dag för vår ekonomis utvecklings skull. Det ser vi också på de resultat som vi har i dag. Om vi ska kunna leva upp till den här Lissabonstrategin så måste naturligtvis svensk politik utvecklas åt rätt håll. Vår politik inriktas på att göra det mer lönsamt att arbeta. Det ska vara enklare och mindre kostsamt att anställa, och vi ska förbättra det svenska företagsklimatet. Bara så kommer vi att få en bättre välfärd. Precis som har sagts här har EU-kommissionen tyckt och säger att vi är på rätt väg. Med de omläggningar som den nya regeringen har gjort får vi också väldigt mycket beröm. Det finns några saker där man säger att vi kan gå vidare. Vi kan jobba ännu mer med företagsklimatet, och vi kan göra ännu mer för att stärka konkurrensen, framför allt inom tjänstesektorn. Det är bara att se att vi har tagit de första stegen men att det finns mer att göra. Vad gör då den svenska regeringen? Jobbavdraget är ett sätt att försöka underlätta för människor att gå från bidragsförsörjning till jobb. Både företagare och anställda tjänar på detta jobbavdrag. För vår del är det så att det alltid ska löna sig att arbeta. Det är en grundläggande hållning som vi har i Allians för Sverige, och det tänker vi fortsätta jobba för. Vi effektiviserar arbetsmarknadspolitiken. Det behövs bättre matchning mellan kompetens och arbetsplatser. Här skulle jag inte minst vilja nämna gruppen invandrare, som ofta inte har några personliga kontakter och som behöver hjälp med matchning för att komma ut på rätt arbetsplatser. Här vill vi effektivisera arbetsmarknadspolitiken för dem som har stått utanför under lång tid. Vi säger också att vi ska förbättra villkoren för de små företagen. Det handlar både om skattelättnader och om regelförenklingar. Vi säger att nystartsjobben är ett sätt att stimulera dem som länge har stått utanför arbetsmarknaden. Det är de långtidssjuka, det är de som har varit arbetslösa länge, det är ungdomarna och det är gruppen invandrare. Vi kan titta på vad som har hänt efter sex veckor. 1 500 personer har redan nu fått nystartsjobb - riktiga jobb och avtalsenliga löner på riktiga arbetsplatser! Det tycker jag är en fantastisk siffra - att det redan nu är 1 500 som har fått nystartsjobb. Jag hoppas att många ungdomar ska få chansen att komma in på arbetsmarknaden. Vi behöver verkligen dem på den svenska arbetsmarknaden. Vi har förmögenhetsskatten, som halveras så att vi investerar pengarna här hemma. Vi förenklar och sänker arbetsgivaravgifterna inom tjänstesektorn, och vi kommer inom kort att lägga fram ett förslag om hushållsnära tjänster, som både får fram en ny tjänstesektor men också underlättar för inte minst kvinnor att kunna vara aktiva på arbetsmarknaden. Vi avskaffar företagarnas sjuklöneansvar. Vi reformerar 3:12-reglerna. Vi minskar regelbördan för företagen med 25 procent. Där är både statliga verk, myndigheter och alla departement redan inne på att gå igenom alla de här regelverken för att göra det enklare för företagen. Vi satsar 100 miljoner på kvinnors företagande. Jag kommer i dag att få en redovisning från Nutek om vad vi ska göra här framöver för att stärka kvinnors företagande i Sverige. Vi satsar resurser på att stärka invandrares företagande för att ta till vara den kompetens som finns hos dessa människor. Vi stärker det sociala kooperativa företagandet, till skillnad från vad som här har sagts. Nutek har ett tydligt uppdrag att jobba med det. Vi öppnar den offentliga sektorn för ökad konkurrens, därför att vi tror att vi både får en bättre välfärd och får fler företag som bidrar till att förbättra det som i dag är knutet till bara den offentliga sektorn. Vi stärker gymnasieskolan, där vi har både lärlingsutbildning, yrkesutbildning och högskoleförberedande utbildning. Precis som flera har sagt: Utbildningen är en av grunderna för att vi ska ha en bra konkurrenskraft. Vi stärker resurserna till forskning och utveckling, både inom grundläggande forskning och inom näringslivsnära forskning. Här har Vinnova ett stort ansvar för att jobba med olika program, där branschprogram men också olika miljösatsningar och annat är viktigt för oss. Vi satsar rejält på den miljöriktiga tillväxten. Alla socialdemokrater som är ledsna över att de ingenting har sett har väl bara inte läst tidningarna och följt med i debatten. Vi kan precis se vad EU nu gör på miljöområdet, där vi har höga ambitioner för minskade klimatutsläpp, höga ambitioner när det gäller energieffektivisering och höga ambitioner när det gäller förnybara bränslen. Det här följer Sverige upp och jobbar med konkreta program för att matcha det som EU nu har gjort. Det är väl möjligen så att Socialdemokraterna är ledsna för att man aldrig lyckades få EU att sätta upp de här höga målsättningarna, men det har den nya regeringen lyckats med. Jag tror att Sverige kan göra väldigt mycket på miljöområdet. Vi är bara i början där. Det kommer att skapa jobb och utveckling, både när det gäller förnybar energi och när det gäller ny miljöteknik. I dag har vi en situation där vi har 75 000 lediga jobb enligt Ams. Det är den högsta siffran sedan 1970. 63 000 var det som fick jobb i januari. Det är 4 000 fler än förra året. Det visar att Sveriges regering och den svenska politiken är på rätt väg, och vi kommer att fortsätta. Jag tror att vi behöver utveckla ännu mer kring hur vi förstärker företagen så att det är fler som vill driva företag och att vi ytterligare förstärker utbildningsinsatserna så att vi får fler ungdomar som går ut skolan med godkända betyg. Vi behöver också stärka forskningen. Vi behöver trygghetssystem som fungerar så att folk inte hamnar mellan stolarna. Vi måste ha ett arbetsliv som går att kombinera med familjeliv. Vi behöver forskning av högsta klass tillsammans med näringslivet, och vi behöver kraftfulla åtgärder också i fortsättningen för att stärka svensk miljöteknik och svenskt miljökunnande. Vi är så glada över att vi har fått regeringsmakten och att vi fått chansen att förverkliga de idéer som skapar välfärd och tillväxt i Sverige, och jag tror att svenska folket känner att nu äntligen är vi på rätt väg. Det har blivit lättare att andas i Sverige.

Fru talman! Jag tror att vi är många, inte bara i Sverige utan i hela världen, som hoppas att vi får en bättre luft att andas. Därför ser vi fram emot när det kommer konkreta förslag om miljö- och klimatpolitiken. Att ha höga ambitioner, det är lätt. Att orera mycket, det är också lätt. Men kom med förslagen! Presentera dem här i riksdagen! Vi har inte sett ett enda förslag. Vad gäller att klara jobben och att det är enda sättet att klara välfärden kan vi vara överens. Men att stå här i Sveriges riksdag och slå sig för bröstet och säga att så här många jobb inte har tillsatts någon gång tidigare i modern tid, och att säga att det beror på att alliansen vann valet i september, det är att fara med osanning. Det handlar ju faktiskt om att skörda frukterna av den politik som vi har bedrivit för olika satsningar på kunskap, på export och på att människor ska känna trygghet i vardagen. Maud Olofsson sade här i kammaren att det bara var ni som såg dem som stod utanför, dem som inte fick några möjligheter. Det är väl därför som den nya regeringen nu har tagit bort och dragit ned så mycket arbetsmarknadsåtgärder. Det är väl för att ni ser utanförskapet. Det är väl också därför som ni sänker a-kassan. Det känns lite märkligt att ni säger att det bara är ni som ser dem som står utanför när ni samtidigt slår undan fötterna på dem som är svagast i samhället. För mig går inte den retoriken ihop. Det kunde vara bra att få ett förtydligande av detta.

Fru talman! Jag tror att det svenska folket var ganska tydligt när det valde en ny regering i signalen till socialdemokratin: Ni såg inte dem som stod utanför. Det är till och med så att ni i er egen utvärdering av valet säger precis det. Jag har lyssnat till flera av era representanter som säger: Vi glömde dem som var arbetslösa. Vi försvarade bara det som fanns. Ja, precis så var det. Ni försvarade dem som fanns inne på arbetsmarknaden och det bestående, men ni såg aldrig det utanförskap som fanns hos alla dem som längtade efter ett nytt jobb, längtade att få komma från sjukskrivning till ett nytt arbete eller längtade efter att få bli en del av det svenska samhället när de hade kommit från något annat. Det var ju dem ni aldrig såg. Det är dem vi ser, och jag redovisar bara resultatet. Att ni sedan är avundsjuka över att vår politik ger resultat kan jag inte göra något åt. Vi kommer att fortsätta den politiken. För oss är det alldeles tydligt att riktiga jobb är bättre än bidrag. Socialdemokraterna tycker att det är viktigare med Amsåtgärder och med bidragsberoende. Vi tycker att det är viktigare med bra företagsklimat och med riktiga jobb så att man kan leva på sin egen lön. Och jag tror att svenska folket förstår den här skillnaden. Fortsätt ni och kämpa för det ni tror på! Det är helt acceptabelt för oss. Men vi kommer att fortsätta att kämpa för de riktiga jobben. När det gäller miljön är det ju så att om vi ska kunna klara de stora miljöåtaganden som vi har måste vi göra det gemensamt. Det är därför den här regeringen till skillnad från den gamla har koncentrerat sina åtgärder på att få en EU-politik med höga ambitioner. Vi har sagt minus 30 procent i koldioxidutsläpp, vi fick 20 procent. Vi ser att energieffektiviseringen nu ligger på minus 20 procent. Vi ser att biobränslena och de förnybara energikällorna är ett av de stora målen för EU:s politik. Det kommer att få konsekvenser och får det redan i dag i svensk politik. Det är precis på det sättet som vi jobbar. Gemensam politik, gemensamma ambitioner för EU och sedan ambitiösa program nationellt för att åstadkomma detta.

Fru talman! Det är intressant att Maud Olofsson redan vet vad vår utvärdering utifrån valet innehåller. Den är inte klar än så jag hoppas att vi kan vänta tills vi har fullföljt den. Det är också intressant när Maud Olofsson säger att man inte vill leva på bidrag. Nej, det vill inte någon göra. Alla vill ha ett riktigt jobb. Men ibland är det så att det i en övergång från arbetslöshet till det riktiga jobbet behövs en åtgärd, en så kallad arbetsmarknadsåtgärd. Det tycker vi är viktigt att vara med och stimulera så att människor får en möjlighet, kanske till en vidareutbildning. Det handlar ibland om att få en andra chans. En del människor har förslitningsskador och behöver ha hjälp på traven av den anledningen. Man har kanske börjat må psykiskt dåligt av olika anledningar. På det viset behövs det olika åtgärder. Det är någonting annat än att bara slentrianmässigt kalla det för bidrag. Jag tyckte också att det var lite till att raljera med siffror när Maud Olofsson i sitt inlägg sade att det var en miljon människor som var utan jobb. När man räknar på hur många det är som i dag är utan jobb ska man komma ihåg att en stor mängd av dem exempelvis är deltidsarbetslösa. Den rätt eller möjlighet till heltid som alla inte får i dag men som vi hade tänkt föreslå har ju alliansregeringen sagt nej till. Alla de som i dag inte får jobba heltid utan ofrivilligt är arbetslösa finns med i den statistiken. Glöm inte det! Till sist en fråga: Hur ser ministern på social ekonomi? Kan det vara en väg till jobb åt alla och att också få fler företag?

Fru talman! Jag talar bara om den utvärdering som ni själva har skrivit om i artiklar. Det är möjligt att läsa. Jag har inte sett någon rapport som är intern för Socialdemokraterna, jag bara läser det Pär Nuder och andra skriver om vad som gick fel i valrörelsen. För oss i alliansregeringen är rätten till jobb central. Jag tror att det har att göra med ens självkänsla, ens möjlighet att bidra till den utveckling som ett land har, och det är väldigt grundläggande för oss. Jag är jätteledsen över att Socialdemokraterna har lämnat en sådan målsättning. Men det är ju bra om det är några partier som håller fast vid den, för jag tror att det finns väldigt grundläggande i det svenska samhället att rätten till jobb är någonting viktigt. Beroende på vad man fokuserar på hittar man också lösningar. Ni fokuserar ju hela tiden på Amsåtgärder och bidrag medan vi fokuserar på hur vi ska kunna skapa de här jobben. Var finns drivkrafterna hos människor för att man ska skapa de här jobben? De ramlar nämligen inte heller ned från himlen. Det är människor av kött och blod som måste skapa dem. När man ser att det är över en miljon människor som inte går till jobbet en vanlig dag - det var det jag sade - tycker vi inte heller att det är acceptabelt i ett välfärdssamhälle. Det är därför som våra åtgärder, också inom Ams, är riktade mot de nystartsjobb som vi har skapat möjlighet för, och vi ser att det ger resultat. Jag tror att Carina kan hitta ganska många människor i dag som säger: Jag går aldrig till Ams mer. Så förnedrad som jag har blivit i alla dessa åtgärder vill jag inte återvända dit. Jag tycker att det handlar om respekt för den enskilda individen. Vi ska ha åtgärder som är kraftfulla. Vi ska ha åtgärder som respekterar den enskilda individen men som framför allt leder till jobb. Det är det den här politiken leder till. Det är också det som kommissionen säger, och vi är väldigt glada över den kredit som vi får. När det gäller den sociala ekonomin kan jag säga att den har sin plats att fylla tillsammans med den privata sektorn och den offentliga sektorn. De tre sakerna kan fungera mycket väl i en ekonomi som Sveriges.

Fru talman! Regeringen har en mycket uttalad ambition att visa på sambandet mellan vad vi gör i Sverige och vad som händer i Europa, att det på många sätt är delar av samma sak. Därför var det angeläget för oss att både näringsministern och jag är här för att diskutera de här frågorna som är både svensk och europeisk politik. EU-samarbetet handlar ju mycket om hur vi i unionen gemensamt rustar oss för framtida och nuvarande utmaningar. Vårt välstånd och vår ekonomiska utveckling är beroende av varandra och hur vi gemensamt skapar dessa förutsättningar att ta till vara globaliseringens möjligheter, tackla den demografiska utvecklingen och de globala utmaningarna på miljöområdet. Det här var, som har sagts av så många talare, den bärande tanken när stats- och regeringscheferna beslutade om en strategi för hållbar tillväxt och sysselsättning vid toppmötet i Lissabon år 2000. Det är en strategi som regeringen prioriterar högt. Utgångspunkten för strategin var och är en allt starkare ekonomisk integrering såväl inom unionen som med omvärlden. Framgångar och brister i reformarbetet är inte längre enbart en nationell angelägenhet utan påverkar oss alla. Ökad konkurrens och snabbare teknisk utveckling driver på kraven att modernisera de europeiska ekonomierna för att klara de förändringar och omställningar på varu- och tjänstemarknaden som vi behöver i arbetslivet. Strategin handlar således om att skapa en stabil och tillväxtorienterad makroekonomisk politik. Det handlar om att stärka konkurrenskraften genom satsningar på forskning och innovation för att bereda väg för ny teknik. Det handlar om att förverkliga den inre marknaden fullt ut och skapa ett bättre företagarklimat i Europa. Reformer på de nationella arbetsmarknaderna och investeringar i kompetensutveckling för att öka arbetskraftsutbudet och motverka utanförskap är viktiga punkter på dagordningen. En progressiv politik på energi- och miljöområdet stärker unionens konkurrenskraft och är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillväxt och välstånd. En bärande tanke bakom Lissabonstrategin, som också har nämnts här, är att den har tre dimensioner: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. Den miljömässiga tillkom ju på svenskt initiativ 2001. Alla de här tre benen hör samman. Vid halvtidsutvärderingen stod det klart att målsättningen och ambitionerna tedde sig ganska avlägsna. Mycket snack och lite hockey, var det någon som sade. Detta kan delvis förklaras av en svag världskonjunktur under den första hälften. Men det var kanske framför allt bristande ägarskap, bristande prioritering och ansvarfördelning som gjorde att det brast i genomförandet av strategin, inte minst på nationell nivå. För att råda bot på detta beslöt man i mars 2005 att upprätta dels en gemensam vägledning för medlemsstaternas genomförandestrategi i form av integrerade riktlinjer, dels att varje medlemsland ska ta fram ett nationellt handlingsprogram för hur man avser att skapa tillväxt och sysselsättning. Två år har nu gått med den här ordningen och det är berättigat att ställa sig frågan: Har det varit någon förstärkning av det politiska åtagandet? Svaret är inte helt klart. Det är både ja och nej. Samtliga medlemsstater har presenterat nationella handlingsprogram. De årliga framstegsrapporterna som presenterades under hösten visade på betydande framsteg inom många viktiga områden. Viktiga insatser och reformer har genomförts i medlemsstaterna för att stärka offentliga finanser, öka investering i forskning och utveckling och minska den administrativa bördan för företagen till exempel. Regeringen stöder aktivt kommissionens ambitioner att driva på regelförbättringarna, och målsättningen att minska kostnaderna för den administrativa bördan och EU-lagstiftningen med 25 procent till 2012 ligger helt i linje med våra egna nationella målsättningar. Kommissionens senaste resultattavla visade att det har skett ett betydande uppsving vad gäller medlemsstaternas genomförande av EU-direktiv i den nationella lagstiftningen. Arbetet pågår med att bättre förankra den genomförda strategin med nationella parlament och lokala och regionala aktörer. Men tyvärr är det också lätt att hitta brister i genomförandet, både nationellt och på EU-nivå. Det är den svagaste länken i Lissabonprocessen. Därför måste det framtida arbetet ytterligare fokuseras. Det måste ytterligare prioriteras vad som ska göras. Insatser för att öka den interna och externa öppenheten, handeln, är viktiga för att ta till vara globaliseringens möjligheter och för att stärka EU:s konkurrenskraft. Regeringen kommer därför att tydligt verka för att man integrerar den externa dimensionen, handelsaspekten, i Lissabonstrategin. Det handlar också om reformer för att stärka konkurrensen, främja ett bättre och mer innovativt företagarklimat i Europa samt skapa en bättre fungerande arbetsmarknad som ger plats åt flera på arbetsmarknaden och minskar utanförskapet. Sist, men inte minst, handlar det om insatser för att möta gemensamma miljöutmaningar och säkra vår energiförsörjning. Nyckeln till framgång ligger i hur väl vi lyckas integrera Lissabonstrategins mål och intentioner i den nationella politiken hos nationella aktörer. Därför har de nationella handlingsprogrammen en viktig funktion i att stärka ägandeskapet och involvera de nationella parlamenten i strategin. Debatten här i dag är ett led i det arbetet. Men vi behöver också göra mer för att involvera lokala och regionala nivåer i genomförandet av strategin. År 2010 är det tänkt att målen om att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi ska vara uppfyllda. En hel del av arbetet med att färdigställa unionen inför detta, att driva igenom regelförenklingar, bättre lagstiftning, avregleringar, faller naturligtvis på det svenska ordförandeskapet som infaller precis innan, hösten 2009. Det finns också skäl att tro, som någon nämnde, att Lissabonprocessen efter 2010 kommer att få en uppföljare, den så kallade Lissabon 2. I det arbetet är det naturligt att man vässar Lissabonprocessen något, det vill säga minskar antalet indikatorer, prioriterar satsningar på att fullfölja arbetet med den inre marknaden, har tillväxtskapande reformer och avregleringar. Miljödimensionen kommer självfallet att spela en allt viktigare roll. Det är en fråga som vi kommer att få anledning att återvända till i diskussioner med riksdagen. I november förra året presenterade regeringen sitt handlingsprogram i en skrivelse. Jag lämnade själv över den samma dag till kommissionen. Där presenterades en bred politik som ska lägga grunden för en långsiktigt hållbar ekonomiskt utveckling som skapar utrymme för ökad välfärd. Programmet består av tre delar. Den första handlar om att göra det mer lönsamt att arbeta. Den andra är reformer som syftar till att göra det enklare och lättare att anställa. Den tredje handlar om att generellt förbättra det svenska företagarklimatet. Handlingsprogrammet togs väl emot av kommissionen. I deras årliga rapport, framstegsrapporten, konstaterar man att Sverige gör bra framsteg. Man framhåller många styrkor i det svenska programmet, till exempel arbetet med att göra det mer lönsamt att arbeta och åtgärder för att förenkla för företagen. De åtgärder som vi vidtar i Sverige för att främja en mer hållbar utveckling när det gäller miljöteknik och energianvändning menar kommissionen tillhör bland de bästa i Europa. Kommissionen understryker vikten av att fortsätta på den inslagna vägen för att vidta ytterligare åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet och stärka konkurrensen. Det är vår intention, och det har näringsministern redogjort för. På vårtoppmötet den 8-9 mars kommer Lissabonstrategin att diskuteras. Där är vår uttalade ambition att hela EU ska mobiliseras i ett slags nystart för strategin inför de sista åren som återstår till 2010. Vi vill arbeta för en hög genomförandegrad, för ambitiösa och bindande åtgärder inom miljöområdet, för att handelspolitiken ska integreras på ett tydligt sätt och för att vi gemensamt ska förbinda oss att arbeta för en 25-procentig minskning av regelkrånglet.

Fru talman! Jag vill ställa ett par frågor till Cecilia Malmström. Den första frågan handlar om export och att det har gjorts kraftiga neddragningar. När det gäller påståendet att det har skett kraftiga neddragningar vill jag göra ett förtydligande. I vår budget för 2006 hade vi ca 221 miljoner, men alliansen hade inför 2007 ca 180. Det finns ändå en differens däremellan. Det är siffror som har plockats från budgetalternativen. Med utgångspunkt i detta frågar jag hur Cecilia Malmström ser på möjligheterna till att stärka varumärket Sverige, stärka konkurrensen och i kombination med detta öka välfärden utifrån intentionerna i Lissabonstrategin. Det pratas också mycket om arbetslösheten. Jag vill passa på och korrigera hur det är med arbetslösheten. I januari 2007 är 245 000 öppet arbetslösa. Det är en himla skillnad mot att säga att det är en miljon personer som i dag inte går till arbetet. Man måste skilja på vad människor gör och vilka som är öppet arbetslösa. Den sista frågan handlar om den ökade otryggheten i samhället för våra medborgare. Försämringar i a-kassan och försämringar inom sjukförsäkringen påverkar människor i deras vardag, och de känner en större otrygghet. Då blir de mindre benägna att inte bara byta arbete eller söka till en vidareutbildning utan också att köpa varor och tjänster.

Fru talman! Jag tror att Carina fick sluta mitt i en fråga där. Vi får kanske återkomma till den allra sista punkten. Tack för frågorna. Exporten har delvis diskuterats tidigare. Jag har inte så mycket att tillföra. Det var delvis en del tillfälliga anslag som vi har tittat på. Vi har nu en diskussion i regeringen om en heltäckande strategi för exportfrågan som vi kommer att återkomma till så småningom. Jag har inget mer att säga om det just nu. När det gäller att stärka varumärket Sverige är vi helt överens. Det är en jätteviktig utmaning. Det är en del i Lissabonprocessen, men det här går vida över den på många sätt. Det handlar om att Sverige ska vara konkurrenskraftigt. Det handlar om att den svenska välfärden ska vara bra. Det handlar om att kunna lita på att svenska företag gör ett bra jobb och står för kvalitet, tillväxt, god utbildad personal och så vidare. Det handlar om att vi ska ha högklassig forskning, högklassig utbildning och så vidare. Vi har redovisat en lång rad förslag på hur vi vill göra. Allt detta tillsammans bidrar till att stärka varumärket Sverige, som är ganska starkt i dag. Det kan bli ännu bättre, men det är ganska starkt. Vi kan naturligtvis ägna oss åt frågan om sifferexercisen. I valrörelsen pratade vi bland annat om den miljon som inte gick till jobbet. Ja, det är så. Det var en miljon människor som var arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade och så vidare som inte gick till jobbet. Dessa människors utanförskap var det som allianspartierna gick till val på, det vill säga för att försöka ändra situationen. Det är också det vi syftar till att göra. De ska tillbaka till arbetsmarknaden. De ska känna sig behövda, ha ett jobb att gå till och spela en roll i byggandet av den svenska välfärden.

Fru talman! Det är bra att vi har samma uppfattning vad gäller att det är viktigt att stärka konkurrenskraften och att varumärket Sverige även fortsättningsvis är viktigt att satsa på. Då kanske vi kan känna en viss trygghet i att se fram emot att det när regeringen presenterar sin nästa budget kommer att finnas mer pengar till det som handlar om exportfrämjande åtgärder. Jag är helt övertygad om att de små företagen behöver ha hjälp på vägen om man ska våga satsa på att ge sig ut i den globala världen, inte minst när man blir mer konkurrensutsatt. Cecilia Malmström säger att vi har en bra välfärd. Men varför försämrar ni våra trygghetssystem? Ni försämrar a-kassan. Ni försämrar sjukförsäkringen. Det påverkar människorna i deras vardag. Det påverkar tillväxten när människor inte vågar satsa. Jag har min anställning på en fönsterfabrik. Om inte medborgarna vågar bygga nytt eller byta ut sina fönster påverkar det försäljningen på min arbetsplats där mina arbetskamrater har sin utkomst varje dag. Det spelar roll. Om de känner otrygghet gör de inga investeringar. De bestämmer sig inte för att byta jobb eller söka till en annan utbildning för att förkovra sig. Hur ser Cecilia Malmström på försämringarna i trygghetssystemen? Är de bra för tillväxten?

Fru talman! När det gäller att stärka konkurrenskraften och exporten är vi överens. Låt oss återkomma till en mer omfattande diskussion om den frågan! En av de viktigaste uppgifterna som regeringen har tagit sig an på det här området är implementeringen av tjänstedirektivet. I detta ingår att man ska upprätta kontaktpunkter i alla länder. Dit ska ett företag kunna vända sig och få all information om vad som gäller och det stöd som behövs för att kunna erbjuda en tjänst i det landet. Detta tror jag är en väldigt viktig faktor när det gäller att hjälpa svenska företag att etablera sig utomlands men också för att andra företag ska kunna komma till Sverige. Ett led i den målsättningen är att undanröja byråkrati och hinder och att göra det enkelt att flytta företag och att investera. Detta kommer att påverka både jobben och tillväxten. När det gäller välfärden företräder denna regering arbetslinjen. Det finns inget mer deprimerande och inget som skapar en större osäkerhet än att inte veta om man har något jobb att gå till. Människor frågar sig: Varför är jag sjukskriven trots att jag bara är 32 år? Varför får jag inget jobb? Varför finns det ingen plats för mig? Regeringen satsar på att försöka få dessa människor tillbaka i arbete genom speciella satsningar på långtidsarbetslösa, på unga människor och på den invandrargrupp som hamnat utanför. Vi satsar på personliga coacher och på nystartsjobb i den matchning på arbetsmarknaden som bland annat Maud Olofsson arbetar med. Vi gör också insatser för det livslånga lärandet, det vill säga att man hela tiden ska kunna vidareutbilda sig och i olika skeden av livet gå mellan utbildning och jobb. Vi har satsningar på rehabilitering och så vidare. I och med att allt fler människor kommer i arbete och arbetslösheten går ned får vi mer pengar att satsa på vår gemensamma välfärd och trygghet.