Statliga företag

Fru talman! Detta betänkande innehåller den sed- vanliga redogörelsen för de statliga företagen för 2001. Redogörelsen utgör ingen sensation i sig utan beskriver egentligen bara statens ägande. Vi har från utskottets sida, i synnerhet den borgerliga gruppen, under lång tid efterlyst en statlig strategi från den socialdemokratiska regeringen. Vilka motiv har man för att äga vilka företag? Vad är grunden för det stat- liga ägandet, och vad vill man åstadkomma med det? Någon sådan redogörelse och något sådant strategi- dokument har vi ännu inte sett, även om det under en lång följd av år har varslats om att det ska komma. Det har även funnits upptaget i propositionsförteck- ningen. I det betänkande som nu föreligger är det en genomgång av de olika partiernas syn på de statliga företagen. När det gäller Vänsterpartiet är synen mest den som har företrätts av partiets ledamöter i riksda- gen. Det som man nu har tagit beslut om på Vänster- partiets speciella konferens uppe i Sundsvall - man återgick till en mer marxistisk linje med omfattande förstatligande av privata företag på listan - har inte kommit med i detta betänkande, utan det är snarast Vänsterns riksdagsgrupps motioner som har behand- lats. Utifrån mina utgångspunkter och mitt partis och borgerlighetens utgångspunkter bör det finnas sär- skilda skäl, tungt vägande, för att vi ska ha statliga företag. Annars bör de vara i privat regi. Vi anser att det måste finnas skäl som gör att bolagen mår bättre av att finnas i statens ägo eller något annat starkt samhällsskäl som gör detta nödvändigt. Om företaget kan bedrivas lika bra eller bättre i privat regi anser vi det vara att föredra då vi på det sättet får loss pengar, skattemedel, som kan användas till investeringar i framtiden. Då syftar vi i synnerhet på investeringar i forskningen och den tekniska utvecklingen men även på engångsinvesteringar när det gäller infrastruktur i vägar, järnvägar, svartfiber, flygplatser och mycket annat som stärker den svenska nationella konkurrens- kraften. Därmed ökar våra förutsättningar att skapa fler jobb, fler företag och därmed även bättre betalda företag. Det argument som finns i det här betänkandet för att man ska bedriva statligt företagande är inte särskilt vägande. Går man igenom förteckningen finner man att många av företagen närmast av slumpens skördar har råkat bli statliga och sedan förblivit det i alldeles för lång tid. Vi finner flera bolag som av historiska skäl har varit statliga men som skulle må väsentligt bättre av att komma ut i privat regi. Från statens sida, från majoritetens sida, har ar- gumenten handlat om att man ska ha ägande i infra- struktur, i natur- och råvarutillgångar. Man pratar om skogen, vattnet och malmen. Men även denna argu- mentation blir något märklig. Uppenbarligen anser majoriteten att det är viktigt att svenska staten kon- trollerar järnmalm men inte kopparmalm, den kan vara privatägd i stället. Man ska äga den skog som Karl XI och Karl X Gustav och några andra genom reduktion förstatligade, men det mesta av den andra skogen kan gott vara i privat regi enligt majoriteten. Det finns inte heller någon logik i detta. Det här gäller även infrastrukturen. Man har vis- serligen bytt fot nu. Telenäten av koppar kan nu tyd- ligen även vara privata. Tidigare var det bara svartfi- bern som kunde vara privat. I praktiken råder konkur- rens på området, och i praktiken kan man då säga att statlig inblandning bör begränsas så långt det över huvud taget går. Det kan endast gälla sådant där det finns starka regionalpolitiska intressen eller annat där man inte i varje del kan motivera det kommersiellt. Vi anser därför att det finns skäl att gå igenom varje enskilt statligt företagande. Man ska se vad som är bäst för företagen, deras anställda och skattebeta- larna, och man ska se vad man kan göra för att för- bättra företagens ställning. Finns det inga särskilda skäl bör de privatiseras, och det innebär våra förslag i de allra flesta fall. Vi ser att flera av bolagen skulle ha kunnat må vä- sentligt bättre, ge fler arbetstillfällen i Sverige, ge bättre arbetstillfällen och mera inkomster om de hade kommit till marknaden tidigare. Telia och Vattenfall har bägge gått igenom en dramatisk process från att ha agerat på monopolmarknader till att agera på de första konkurrensutsatta marknaderna. Sverige har närmast varit världsledande i marknadsutsättningen, och därmed har företagen fått unika kompetenser och konkurrensfördelar. Men genom att man drog benen efter sig kom Telia ut på marknaden alldeles för sent och kunde därmed inte i alla delar tillgodogöra sig de fördelar som man annars hade kunnat göra. Vattenfall kämpar i samma division. Man kom ut under den kraftiga elmarknadsavregleringen och marknadsöpp- ningen inom elområdet i Europa men har inte finansi- ella resurser i sin balansräkning. Man nyttjar inte Sveriges mycket starka kompetens och Vattenfalls tekniska och kommersiella kompetens. Man hindras från att agera på en fullt fri marknad inom elområdet. Jag beklagar därför att svenska staten och majori- teten i denna kammare inte har velat ta steget fullt ut och därmed gå till marknaden med dessa företag. I stället binds de kvar i statlig regi av grumliga skäl. Det går uppenbarligen bra om fallrättigheterna gäller stora delar av mellersta och södra Sverige och vissa delar av Norrland, men inte andra delar av Norrland. Då måste de prompt vara kvar i statlig regi. Detta går inte logiskt hem. Dessutom är det förödande när det gäller Sveriges nationella intressen och Sveriges intressen av att få ökade exportintäkter och av att ta till vara den tekniska kompetens och det kunnande vi har. Vi har även en skrivning i detta betänkande om att vi vill se en mer professionell förvaltning. Med pro- fessionell förvaltning av statens ägande menar vi just detta strategiska tänkande som vi tycker att man har anledning att begära av regeringen. Vi tycker att det finns skäl att man redogör för motiven för vart och ett av bolagen. Vilket är målet? Vilka är medlen för att äga företaget? Varför kan det inte vara i privat regi? Varför kan man inte gå till marknaden med dessa bolag? Fru talman! Med det anförda ber jag att få in- stämma i samtliga de reservationer som vi har under- tecknat i detta betänkande. Men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1. Jag kommer även att begära rösträkning.

Fru talman! Statens företag är i många avseenden viktiga. De står för inte föraktliga inkomster till stats- kassan. Vissa fullgör viktiga samhällsuppgifter. Åter andra fördelar service och nyttigheter jämnt över landet. Det är bl.a. därför som vi socialdemokrater vill att staten ska vara en stor och stabil företagsägare. Det har genom åren visat sig att staten sköter sina företag på ett föredömligt sätt. Avkastningen har varit förhållandevis jämn och hög, och de statliga företa- gen har inte sällan överträffat de privata företagens resultat och avkastning. Därför klingar de borgerliga partiernas kritik mot staten som företagsägare rejält falskt. Staten som ägare är inte professionell nog att driva företag och ska därför lämna ifrån sig dem bl.a. genom utförsäljningar, menar de borgerliga partierna. Argumentationen från de borgerliga partierna sägs numera vara praktiskt och ekonomiskt betingad, men jag tycker nog i alla fall att man kan se en liten bock- fot sticka fram. Det är fortfarande den dogmatiska inställningen som gäller, nämligen att staten under inga omständigheter ska tillåtas äga och driva företag. Jag erinrar mig en intervju med Per Westerberg i televisionen med anledning av Sveaskogs förvärv av Assi Domän. Han sade där att om de borgerliga parti- erna skulle få ta hand om rodret skulle en av de första åtgärderna vara att sälja ut svenska folkets egendom. Det skulle ske med förtur. Jag tror det är precis tvärtemot vad svenska folket vill. De vill ha kvar sin skog. Den är en nationell tillgång, den ger inkomster och rekreation. Om den dessutom sköts på ett bra sätt ger den oss en bättre miljö. Vin & Sprit är ett annat framgångsrikt företag, som borgarna har velat sälja ut. Det skulle kanske stå som nr 2 på listan. Det är det bolag som sannolikt ger staten den största avkastningen av alla statliga före- tag. Motiven är skiftande, men målet är faktiskt det- samma: Staten får inte och ska inte äga och driva företag. Tyvärr kan ni inte dölja den ideologiska och dogmatiska inställningen i fråga om statligt företags- ägande. Fru talman! I fråga om statens förvaltning av bo- lagen har de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet kommit överens om ett tillkännagivande med innebörd att regeringen ska göra vad som redan görs, nämligen på ett aktivt och professionellt sätt sköta de statliga bolagen. Det måste vid närmare eftertanke vara ganska genant för er att tillsammans med Miljöpartiet föreslå ett tillkännagivande med denna innebörd. Det visar - om något - att ni på alla sätt försöker misstänkliggöra regeringens förvaltning av de statliga bolagen i akt och mening att nå de syf- ten om avveckling av de statliga företagen som ni så idogt försöker driva även på andra sätt. Det är nog inte bara socialdemokraterna i den här kammaren som genomskådar er. Jag tror att era ta- fatta och genomskinliga försök kan noteras av varje annan betraktare. Vi vill också i det här samman- hanget notera att regeringen satsat ytterligare för att förstärka den professionella förvaltningen och det aktiva ägandet i de statliga företagen. Det sammanlagda resultatet av den statliga affärs- verksamheten under den aktuella perioden har varit gott. Jag vill i punktform ange några uppgifter, som styrker detta påstående. · Resultatet för bolagsverksamheten uppgick till 30 miljarder kronor, vilket är en ökning med 12 % i jämförelse med året innan, dvs. 1999. · Omsättningen ökade med 6 % till totalt 248 mil- jarder kronor. · Det egna kapitalet i bolagen uppgick till 168 mil- jarder kronor. · Det sammanlagda värdet av statens bolagsinnehav uppskattas till 500 miljarder kronor. · Utdelningen för det aktuella året uppgick till 9 miljarder kronor. · 237 000 personer är anställda i de statliga företa- gen. · Statens andel av den inhemska bolagssektorn uppskattas till 25 %. Det är alltså en oerhört viktig del av företagsamheten i Sverige. · Värdet av statens aktieinnehav i de direktägda noterade företagen vid utgången av mars månad 2001 var 181 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 5,5 % av det sammanlagda börsvärdet på Stockholmsbörsen. Sist, men inte minst viktigt: · Staten investerade 114 miljarder kronor under år 2000. I beaktande av vad övriga bolag redovisar för motsvarande period måste det ändå sägas att de statli- ga bolagen har varit framgångsrika. Det är givetvis bra för de enskilda företagen och för de anställda, men i lika stor utsträckning är det bra för svenska folket. Det är bra att vi vid sidan av skatter och av- gifter till staten kan stärka statskassan med dessa inkomster. Det ger ännu bättre förutsättningar att bedriva en för oss socialdemokrater viktig välfärds- politik. Jag är helt övertygad om att våra gemensam- ma företag även i fortsättningen kommer att spela en viktig roll för förstärkningen av statens kassa men också som förvaltare av viktiga naturtillgångar, som utförare av samhällsservice och som tjänsteproducent med medborgarnas bästa i förgrunden. Fru talman! Jag vill avslutningsvis påminna om de ansträngningar som nu görs för att säkerställa en jämnare könsfördelning i de statliga bolagsstyrelser- na. Man har kommit en bit på väg, och enligt uppgift räknar regeringen med att nå upp till ca 39 % kvinnor i de statliga bolagsstyrelserna under innevarande år. Målet som är uppsatt för 2003 skulle då i princip redan vara uppnått, dvs. 40 % av bolagsstyrelserna skulle ha kvinnliga ledamöter. Det finns dock ett litet bekymmer, som vi har ve- lat ta upp här. Vi är överens om att vi behöver se förbättringar när det gäller ordförandeposterna i de statliga bolagen, och när det gäller antalet verkstäl- lande direktörer. Där behöver vi göra en rejäl insats. Men, det må också sägas: I jämförelse med de privata företagen behöver vi verkligen inte skämmas för de statliga företagen. Andelen kvinnor i de privata bo- lagsstyrelserna har inte ens nått upp till 5 %. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkterna 1 och 3 i betänkandet och givetvis bifall till reservation nr 3.

Fru talman! När det gäller könsfördelningen i de statliga företagsstyrelserna är jag inte särskilt impone- rad. Det arbetet började långt tidigare. 30 % uppnåd- des i början på 90-talet under borgerlig regering. Vi satte sedan upp 40-procentsmålet och kom en bra bit på vägen. Jag tycker inte att det bara borde handla om köns- fördelning. I en borgerlig reservation påpekar vi att det också borde handla om utländska medborgare och människor med invandrarbakgrund. Jag tror att det vore väldigt bra för bolagen med mer pluralism i styrelserna. Det gäller oavsett om de är privata eller statliga. Sedan handlade det om framgångarna för det stat- liga företagandet. Låt säga att 50 % av hela tillväxten i Sverige under 90-talets andra halva låg inom tele- sektorn, och då i stor utsträckning Ericsson. Telia är en minst lika dominerande del inom den statliga sek- torn. Jag tycker att det är bra att man gått till markna- den, men jag vill här mycket klart markera problem- ställningarna. Vi har sett vad som sker i dag inom Telia, precis som inom Ericsson. När det sedan gäller strategin kanske K G Ab- ramsson och därmed Socialdemokraterna kan förklara för mig varför det är så viktigt att staten äger och kontrollerar järnmalmen men inte kopparmalmen, zinkmalmen eller de flesta andra malmerna i Sverige. Varför är järnmalmen så central för det statliga ägan- det? Varför är det bara vissa fallrättigheter man måste ha kontroll över? Majoriteten av fallrättigheterna behöver man inte ha kontroll över, utan de kan vara ägda av både privata, kommunala och utländska aktö- rer. Och varför är det bara vissa skogar som är så centrala att staten ska äga dem? Vad finns det för motiv? Vad syftar man till? Varför kommer man inte fram med det strategiförslag till riksdagen som jag tycker att det finns starka skäl för?

Fru talman! När det gäller könsfördelningen i fö- retagen sade jag inte att detta var något unikt för oss socialdemokrater. Det är ju en gemensam ståndpunkt som vi kommit fram till i utskottet. Det hoppas jag att vi verkligen är överens om. Om vi läser de statliga företagens årsredovisning- ar, Per Westerberg, kan vi se att de genomgående har haft mycket hög avkastning och mycket bra resultat. Därigenom har statskassan kunnat tillföras relativt mycket pengar. Under det år vi nu pratar om var det 9 miljarder, men observera att det året dessförinnan var mer än dubbelt så hög inleverans till statens kassa. Sedan tycker jag att Per Westerberg ska sluta prata om Telia. Om vi hade sålt Telia när Per Wester- berg ville sälja hade statens kassa gått förlustig stora pengar. Det tycker jag nog att vi ska vara överens om. Vi har med vårt sätt att hantera Telia ändå tillförsäk- rat statens kassa mycket mer pengar. Att vi sedan fick en allmän utveckling internationellt med en försvag- ning för telekomföretagen kan ingen doktor hjälpa. När det gäller skogen, Per Westerberg, är det klart att det skulle vara bra om vi hade all skog. Men jag tror att vi med vårt skogsinnehav i dag mycket väl kan svara upp mot de krav som svenska folket ställer på att ha tillgång till skogen - som rekreation, men också som en väldigt bra produktionsresurs som in- nebär att vi dels kan tillföra statens kassa pengar, dels kan hjälpa det privata näringslivet med de insatsvaror det så väl behöver. Jag tror att det är viktigt, och där har vi nog stöd av svenska folket, att vi både när det gäller skogen, malmen och vattenkraften ska vara stora ägare.

Fru talman! Först gällde det vinsterna och att läsa årsredovisningar. Det är väl bara att konstatera att flera av de statliga företagen tyvärr är mycket skaki- ga. Vattenfall är ett av dem. Man har fått klara ned- graderingar av kreditvärdigheten och har svårigheter att klara sina investeringar, beroende på bristen på kapital och oviljan att gå till marknaden. När det sedan gäller Telia är vi väldigt väl med- vetna om jämförelsen med Sonera i Finland. Hade man gått till marknaden tidigare hade det blivit en bra affär även för skattebetalarna. Det har visats i både skrift och tal, vilket även har fått näringsministern att sluta med de attacker han gjorde under en period. Det verkar på K G Abramsson som om det för- hållandet att staten äger skog innebär allemansrätt. Då tror jag att man har missuppfattat ägandet. Allemans- rätten gäller all mark och alla människor. Den är vi alla ense om. Däremot förefaller det på K G Abrams- son som om man längtar efter full socialisering av skogen. Jag ser inga sådana motiv, tvärtom. Det är bättre att allt som lika bra eller bättre kan skötas i privat regi också får göra det. Då kan skattebetalarnas pengar användas till det de bättre behövs till. Då kan vi dessutom koncentrera staten till att vara stat, dvs. att sköta tillsyn, sätta upp regler och ställa upp krav. Det är vad staten är bäst på. Samma sak gäller fallrättigheterna, där vi har bätt- re förutsättningar att vara tillsynsmyndighet och att kunna ställa krav. Det gäller samma sak oavsett om det är järnmalm, kopparmalm eller zinkmalm. Det är därför vi vill privatisera de flesta statliga företagen. Vi tror att det är bättre för de anställda och bättre för företagen. Det blir lönsamt för skattebeta- larna, och vi får mer pengar att investera i infrastruk- turen.

Fru talman! Vattenfall är ju ett företag som vi so- cialdemokrater har sagt att vi verkligen ska behålla i offentlig ägo. Det är en av våra viktigaste energipro- ducenter och använder en naturtillgång som är oänd- lig. Det vore fullständigt idiotiskt att överlåta det på privata ägare. Där ska vi ha kontrollen. Vattenfall har även medverkat i omställningen av energisystemet och har också betydelse för att vi i framtiden ska kunna fortsätta att ställa om vårt energisystem till någonting som är uthålligt och försvarligt för svenska medborgare. När det gäller skogen vet jag inte om jag uttryckte mig felaktigt, dvs. att det skulle finnas någon idé eller tanke om att vi skulle ha all skog. Vi har gjort en stor affär där vi köpte in det som Assi Domän hade. Sta- ten är nu en stor företagsägare när det gäller skogen, och jag tror att vi har kommit till en ganska hygglig nivå. Vi har också tidigare sagt i riksdagen att de här markerna ska användas för att hjälpa också privata företag inom skogsbranschen att utveckla sina när- ingar. Jag tror säkert att vi får anledning att i framtiden komma fram till att vi kan köpa mer skog. Men vi kan också handla med skogen och sälja av en del av våra skogsresurser. Det här med LKAB är ju en ganska lång historia. Det är inte så att vi har bestämt oss för att socialisera vissa metaller, utan här var staten inne tidigt och har skött om det här företaget. Hade inte staten varit äga- re skulle det säkert ha sett annorlunda ut. Jag tror att det har varit hälsosamt för LKAB att staten har ägt det.

Fru talman! Det här är ett betänkande som åter- kommer med jämna mellanrum - varje år, för att vara tydlig - och vi får ungefär samma diskussioner. Man kan väl säga att den skrivelse vi behandlar i år har blivit mycket bättre. Man kan bättre följa hela det statliga ägandet, och man kan också gå in på de re- spektive företagen. Däremot behövs det kanske en del andra ansatser för att få ett bredare intresse för och en bredare diskussion om de statliga företagen. Efter att i går ha varit på Vattenfalls stämma kan jag konstatera att de här företagen, som har varit statliga monopolföretag och fortsätter att vara statligt helägda företag, kanske inte alltid känner sig tvingade att vara noga med att få ut så bred information som möjligt eller att få så bred publicitet som möjligt. Därför skulle jag vara intresserad av att vi fick en bredare information från de statliga företagen, att vi fick tillställningar med bra mycket mer människor närvarande där man verkligen kunde diskutera och föra fram kritik mot de statliga företagen och reda ut den efter hand. Jag tror att vi måste hitta någon sådan väg för att ytterligare modernisera den statliga ägan- deformen. I övrigt vill de borgerliga partierna, vilket framgår av Per Westerbergs anförande, fortfarande sälja ut i princip hela det statliga ägandet. Jag kan tänka mig att kd anser att Systembolaget ska vara kvar i statens trygga famn, och det känns ändå skönt. Men den borgerliga utförsäljningslinjen känns alltmer föråld- rad, måste man säga. Låt gå för att det för några år sedan kunde vara en viss vits med att köra den här sortens argumentation om att all statlig verksamhet i princip skulle säljas ut, men det känns inte riktigt lika hett som tidigare. Per Westerberg vill ha klara motiv för varför sta- ten ska äga olika företag. Egentligen vore det jättebra om vi kunde sätta oss ned och titta över hela företag- samheten, både den privata och den statliga, och på något sätt nysta ut vilka företag som ska ägas offent- ligt och vilka vi inte ska äga offentligt. Då kan det visa sig vara så att en hel del av de privata företagen i dag kanske skulle må bäst av att just vara statligt ägda. En sådan genomlysande diskussion skulle vara mer än intressant. Motivet för statligt ägande kan vara både syssel- sättning och regionalpolitik. Men jag tycker att kon- kurrensskäl i allt högre grad har tillkommit. Som vi nyss hörde av K G Abramsson är de statliga företagen dessutom spjutspetsar vad gäller att öka jämställdhe- ten i styrelser. Men konkurrensskälet tycker jag börjar bli det tunga skälet. Jag kan ta ett par exempel: Vattenfall har, helt tvärsemot det Per Westerberg sade, faktiskt mycket god ekonomi och behöver inte alls gå till staten och be om mer pengar. Det vore naturligtvis katastrofalt om vi skulle besluta att sälja ut Vattenfall. Vattenfall möter i dag konkurrens från andra större elbolag som ofta har statliga ägare också. En utförsäljning av Vattenfall i Sverige skulle ome- delbart försämra konkurrenssituationen. Jag tror inte ens att en borgerlig näringsminister skulle ställa sig bakom ett sådant förslag i dag. Vin & Sprit är en annan variant. Man kan undra vilka problem man skulle lösa genom att sälja ut Vin & Sprit. Skulle vi få någon sorts ökad konkurrens? Nej, det troliga är naturligtvis att ett annat stort världsbolag köper upp Vin & Sprit. Av historiska skäl äger staten ett antal företag. Det är möjligt att vi i dag inte skulle gå in och köpa Vin & Sprit om det skulle vara en sådan situation. Men vi äger det, och jag ser ingen större vits med, ingen bra utveckling med att sälja ut Vin & Sprit. Det är ofta mycket rationellt ur samhällsekono- misk synvinkel att staten är ägare. Jag tror faktiskt att många sågverksföretagare här i landet tycker att det är bra att ha en neutral, statlig, stor skogsägare. Det är alldeles uppenbart att när det gäller just den delen bör staten vara en ganska stor spelare på marknaden. Andra fall där det är rationellt med statligt ägande är uppenbart när det gäller post, SJ och liknande be- fogenheter. Jag tycker alltså att det vore bra om man kunde komma till en mer balanserad diskussion, inte denna som vi ständigt har, där de borgerliga partierna vill sälja ut alla statliga företag och vi socialister säger att ingenting ska säljas ut. Jag är beredd att kompromissa och diskutera öppet vad som är rationellt och vad som är bäst för Sverige. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3.

Fru talman! Jag tycker att det är lite grann av dubbelmoral när Sverige och svenska staten är stor exportör av starksprit. Det är inte någon bra moral om man samtidigt vill försöka hålla nere konsumtionen. I dag är vi en av de stora, verkligt ledande spritexportö- rerna över världen genom The Absolut Company. Jag tycker att det är en mycket märklig historia att detta ska vara statsägt. Jag tycker också att det är mycket märkligt att vis- sa former av malm av något skäl ska kontrolleras via staten men inte andra, att vi när det gäller skogen skulle vara intresserade av vissa skogar men inte andra för naturvård, allemansrätt och mycket annat. Jag tror att det snarare är så att staten ska vara stat, ska ställa krav, ska kunna vara inspektör, kunna vara den som har tillsyn. Men om det inte finns sär- skilda skäl redovisade för att det skulle vara bättre med statligt ägande har skattebetalarna större intresse av att överföra företagen i privat ägo. Då kan de ut- vecklas, få kapital, och pengarna kan samtidigt an- vändas bättre. När det gäller Vattenfall, fru talman, är det så att man begränsas kraftigt av en svag balansräkning i dag. Det råder inget tvivel om detta. En riktad ny- emission till börsen så att man fick nytt kapital för nya investeringar skulle stärka Vattenfall och den svenska kraftmarknaden högst påtagligt. Jag vill även påminna Lennart Beijer om att större delen av alla godsvagnar som rullar på svenska järn- vägar redan är ägda av olika privata vagnsbolag. Till sist, fru talman, hur går det med Sundsvalls- mötet där Vänsterpartiet talade om socialisering av banker, av infrastrukturen, av råvaror och Gud vet allt? Det var en väldig socialiseringslista. Är det ett speciellt fall att partiet tycker en sak men Lennart Beijer i riksdagen tycker något annat? Vad gäller i så fall i Vänsterpartiet? Är det socialiseringsivern i par- tiet eller är det Lennart Beijer i kammaren?

Fru talman! Det var ett par konkreta frågor, som jag ska försöka återkomma till. Först dubbelmoralen. Jag vet inte hur Per Wester- berg tänker i det här fallet, vi har ju ändå godtagit att man kan tänka sig försäljning och drickande av sprit även i det här landet. Skulle det vara mer moraliskt om man överlät Vin & Sprit till en privat ägare? Skulle det vara mer moraliskt om staten sade: Det här vill inte vi hantera, vi överlåter det på någon annan därför att det inte är någon bra verksamhet, det är inte någonting som vi ska syssla med. Den dagen vi anser att det är dubbelmoral att äga Vin & Sprit ska vi nog samtidigt förbjuda all sådan konsumtion i det här landet. Då vore det lite konse- kvens. Till frågan om Sundsvall. Det är väl ingen över- raskning att Vänsterpartiet i rätt många år, närmare bestämt hundra år, har diskuterat hur ägandet ska se ut i samhället. Den diskussionen försöker vi hålla vid liv. Men jag kan inte låta bli att göra jämförelsen att Per Westerbergs konsekventa utförsäljningslinje motsvaras av statssocialisternas konsekventa upp- köpslinje. Jag vill nog ha någonting mitt emellan för att det ska vara redigt och bra för det här landet.

Fru talman! Lennart Beijer svarade inte på min fråga, om det var beslutet om omfattande socialise- ring som fattades av Vänsterpartiet som parti som gällde eller om det var Lennart Beijers linje här i kammaren. Det kan vara intressant för väljaren och för kammaren att veta om det är massiva socialise- ringar som Vänsterpartiet står för. Sedan till dubbelmoralen när det gäller Vin & Sprit och The Absolut Company. Ska svenska staten vara stor marknadsförare och försöka öka försäljning- en av vodka utomlands samtidigt som man försöker hålla nere den i Sverige tycker jag att det är dubbel- moral. Jag tycker att det vore enklare att staten ren- odlade sin roll. Den är naturligtvis en alkoholpolitisk roll, där man i synnerhet försöker undvika att ungdo- mar ska använda för mycket alkohol. Därmed ska man inte när man kommer utanför rikets gränser marknadsföra och försöka öka vodkakonsumtionen. Jag tycker också att det åligger Lennart Beijer, precis som K G Abramsson, att redogöra för varför det just är vissa malmer som ska vara statsägda men inte andra. Vad finns det för skäl? Partivännerna uppe i Sundsvall och Vänsterpartiet som parti verkar ha fattat ett beslut om total socialisering av råvaror, banker, infrastruktur, viktiga företag och uppenbart även sett på småföretagen på ett mycket miss- tänksamt och negativt sätt.

Fru talman! Jag tror inte att man löser några pro- blem genom att sälja ut Vin & Sprit. Det skulle alltså bli ett privat bolag som skulle köpa in den verksam- heten, och det skulle inte finnas några fördelar över huvud taget. Nu är Vin & Sprit knappast någonting som tynger ned statens ekonomi på något sätt. Vad gäller vissa malmer tycker inte jag att man kan ställa frågan på det sättet. Man får mer fråga: Vad är rationellt att äga ur statens synvinkel och vad är mest rationellt att man lägger ut på privat ägande? Men vad gäller malmsidan känner vi alla historien. Järnmalmen har naturligtvis funnits med i det offent- liga ägandet, och i dag synes det svårt att hitta någon bättre och mer rationell form för det ägandet. Det pågår en diskussion angående Sundsvallskon- ferensen. Vi har olika meningar i partiet om hur fort, hur mycket och på vilket sätt. Den diskussionen måste fortsätta. Jag tycker att den är viktig. Den tan- gerar lite grann av den diskussion som Per Wester- berg för upp om motiven för det statliga ägandet men också vilka motiv det finns för privat ägande av vissa verksamheter i Sverige. Diskussionen i Sundsvall är viktig. Jag håller inte med om alla uttalanden, men det är en diskussion som vi måste fortsätta.

Fru talman! Som flera tidigare talare har sagt är det ett årligt återkommande evenemang att vi diskute- rar den skrivelse från regeringen som behandlar det statliga företagsägandet. I vissa delar är vi i utskottet helt och hållet överens, men jag kommer naturligtvis att i mitt anförande koncentrera mig på de frågor där vi ännu inte har kommit överens inom utskottet. Parentetiskt kan jag i sammanhanget säga att om Vänsterpartiet hade fått styra landet kan jag garantera att det inte hade räckt med en förmiddag för att dis- kutera det statliga ägandet, utan då skulle vi vecka ut och vecka in behöva diskutera vilka företag som skulle vara föremål för statligt ägande. Lennart Beijer inbjuder till en diskussion om vilka företag som borde vara statligt ägda. Formerna för maktöverförandet är inte riktigt klarlagda, dvs. om de kommer att ske genom en lagstiftningsvägen genom- förd konfiskation eller om vi över statsbudgeten ska anslå hundratals miljarder kronor för att köpa stora privata företag och därmed lägga banksektorn, mer av infrastrukturen och mer av de råvaruproducerande företagen under den politiska sektorn. Som det har antytts tidigare bedriver Vänsterpar- tiet åtminstone två olika former av politik. Det är en politik som marknadsförs i de rosa affärstidningarnas debattspalter och intervjuhörnor, och det är en annan politik som läggs fast på partiets kongresser och som sedan trumpetas ut på alla de torgmöten som genom- förs i landet. Det är en politik i de rosa tidningarna och en annan politik på Café Marx i partihögkvarte- ret. Det är bra, som Lennart säger, att man fortsätter diskussionen inom partiet, men jag tror också att det är bra om väljarna får klara besked före valet. Om Vänsterpartiets politik får genomföras, väntas massi- va konfiskationer av privata företag och kommer äganderätten att upphävas? Eller är det en, som jag upplever, något mindre falang i Vänsterpartiet som har en plattform i riksdagen men möjligen inte sam- ma plattform i partiet? Vilken sida är det som ska få bestämma? Fru talman! I en kristdemokratisk motion väcks kravet på en etisk policy för statens företag. Utskot- tets majoritet skriver att man utgår från att regeringen överväger förslagen i motionen i det fortsatta arbetet. Som luttrat oppositionsparti får vi väl se det som en halv seger. Det är väl så långt det går att komma i många sammanhang, men vi har ändock funnit skäl att i en reservation kräva lite större tydlighet när det gäller kraven på regeringen. I samma reservation tas frågan om försäljning av statliga företag upp. Det är en fråga som vi har haft tillfälle att diskutera många gånger i kammaren, men jag tänkte ändå i några korta ordalag redogöra för hur vi ser på det hela. För det första är vi för en marknadsekonomi. Vi tror att det är det bästa sättet att generera och fördela välfärd. Men den måste hållas inom sociala och ekologiska ramar. Allt kan inte lämnas till markna- den, utan det måste finnas politiska riktlinjer, politiskt beslutade lagar och ett socialt ansvarstagande som delvis kommer till genom lagar. Vi tror att privata företag är bäst på att anpassa sig till marknadsförutsättningarna och att leverera de varor eller den service som människor känner att de vill köpa. Utifrån de skälen till ett privat ägande är det fel mot de anställda i företag som är framgångsri- ka att dessa företag ägs av staten. Det är mycket svårt för ett företag som behöver investeringskapital att tänka sig att Lennart Beijer, K G Abramsson och kamraterna från Miljöpartiet ska enas om att över statsbudgeten anslå medel till företag som behöver expandera i kamp mot viktiga reformer som ska genomföras. Det är ett problem för företagen att ägas av politiker som har en begränsad kassa som bör koncentreras till andra verksamheter. För det andra hamnar politiker lätt i en situation där det är svårt att stå emot opinionstrycket när ett företag som inte har långsiktiga överlevnadsmöjlig- heter hamnar i en problematisk situation. Man kanske räddar fel företag och kastar goda pengar efter dåliga. För det tredje ska vi inte äventyra skattepengar genom att ägna oss åt det risktagande som företagan- de innebär. Statens åtagande ska koncentreras på områden där staten har ett obestridligt ansvar och vi vet att det finns stora behov. För det fjärde ska vi sprida ägandet till många människor. För det femte är det statens uppgift att ordna re- gelverken, inte att spela på banan. När det gäller frågan om principerna bakom ägan- det är vår syn att staten kan och staten ska äga företag där det finns goda skäl för det. Sådana skäl kan t.ex. vara hälsomässiga. Som Lennart Beijer nämnde tidi- gare anser vi att det finns mycket goda skäl för att staten ska äga Systembolaget. Men när det gäller verksamhet som sker enbart på marknadsmässiga grunder finns det, som vi ser det, inga skäl för statligt ägande. Därför bör sådana företag avyttras. Majoriteten i utskottet har en annan syn. Man skriver att vi reservanter är doktrinära. Men det är fel. Vi anser att det ska finnas principer bakom statens ägande. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Mil- jöpartiet hävdar att de partierna är pragmatiska, men sanningen är att de är principlösa. Det är lite hipp som happ. Låt oss ta historien bakom Telia som ett exempel. Först är det absolut rätt att staten ensam äger Telia. Allt annat är fel. Sedan är det plötsligt absolut rätt att Telia går samman med ett norskt statligt företag och att staten ska sälja ut 49 %, dvs. minoriteten, av akti- erna i företaget. Då är det absolut rätt och allt annat är fel. Numera är det absolut rätt att statens ägande blir ungefär en tredjedel. Detta är inte pragmatism, mina vänner. Detta är principlöshet. Vi vill att riksdagen ger regeringen i uppdrag att upprätta och lägga fram en plan för en försäljning av statliga företag. En hipp-som-happ-politik måste ersättas av grundläggande principer som håller över tiden. Fru talman! Jag vill också säga något om könsför- delningen i styrelserna för de statliga bolagen. Som- maren 2001 fanns det 43 statligt helägda bolag. 5 leddes av kvinnliga styrelseordförande. 38 styrdes av män. Av de totalt 330 styrelseledamöterna är ca 30 % kvinnor. Då har jag inte räknat arbetstagarrepresen- tanterna. Jag vägrar att tro att kompetensfördelningen i vårt samhälle är fördelad på det sättet. Vi reservan- ter tycker att regeringen ska skärpa sig på området. Det gäller också att styrelserna får bredare samman- sättningar i andra avseenden, t.ex. ursprung och na- tionalitet. Jag är minst sagt förvånad över Vänster- partiets ställningstagande i frågan. Om ni inte hade haft detta samarbete tror jag att ni hade följt era upp- fattningar och reserverat er tillsammans med övriga reservanter. Om ni hade varit tillsammans med oss hade det inte varit fråga om en reservation utan det hade blivit en majoritet. Det hade ni avgjort. Vi kristdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer och betänkandet i tillämpliga delar, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 4.

Fru talman! Som jag sade tidigare är vi öppna för en ordentlig diskussion om hur olika verksamheter ska ägas i det här landet. Vi tycker att vad gäller det statliga ägandet i dag ska man, av många olika skäl, vara försiktig när man börjar luckra upp och förändra detta. Jag återkommer även till frågan om Vattenfall, Vin & Sprit m.fl.: Föredrar Göran Hägglund en ut- veckling mot privata monopol i stället för det statliga som han vill undvika? Det är ju det som är alternati- vet om både Vattenfall och Vin & och Sprit säljs ut. Även om man försöker med breda introduktioner till svenska folket vet vi att det efter en tid mycket väl kan bli så att stora utländska bolag köper. Då har vi väl inte vunnit någonting. Eller vad tycker Göran Hägglund? Andra verksamheter som är viktiga som jag tror att man kan diskutera är t.ex. Posten: Anser kd att det är lämpligt att börja sälja ut Postens verksamhet, som alltså ska vara service över hela landet? Hur är det med bredbandsintroduktionen, som vi sade skulle gälla hela landet och som vi sade att kommersiella krafter, privata bolag, skulle sköta så långt det var möjligt? Anser Göran Hägglund att det har varit en lyckad utveckling? Har vi verkligen fått till stånd den bredbandsutbyggnad som vi behöver över hela landet? Där kanske vi måste få en offentlig ägare som tar det direkta huvudansvaret. Vad sedan gäller jämställdheten blir jag lite för- vånad när jag läser aktstycket om detta. I en situation där staten närmar sig 40 % kvinnlig representation och det privata näringslivet ligger på 5 % kritiserar den borgerliga oppositionen att staten inte går till- räckligt fort fram. Jag tycker att man borde hålla igen lite grann och se hur verkligheten ser ut.

Fru talman! Det intressanta är möjligen att Len- nart Beijer, som samarbetar intimt med regeringspar- tiet och ingår i ett slags koalition, ställer frågan till mig om bredbandsutbyggnaden har varit lyckad och om jag tycker att det har fungerat som det ska. Det får Lennart Beijer svara på själv. Jag tycker inte att det har fungerat väl. Men det är er politik som genom- förs, inte vår. När det gäller de företag som Lennart Beijer näm- ner kan jag anse, som jag klargjorde tidigare, att om det finns goda skäl ska staten äga, som i fallet Sy- stembolaget. Men Vin & Sprit är en av kanske 100 leverantörer till Systembolaget, och om Vin & Sprit är privat ser jag inte det som ett bekymmer. Det finns inga hälsomässiga skäl som talar för att staten ska äga Vin & Sprit, däremot för att äga Systembolaget, som är distributören till oss medborgare. Ska Posten säljas ut? Nej, det tycker inte vi. Om jag nu har svarat på Beijers frågor om olika företag, kan då Beijer svara på frågan: Ska SCB vara i privata händer i morgon om Vänsterpartiet får be- stämma? Ska Handelsbanken vara i privata händer? Ska hela den svenska börslistan vara i privata händer i framtiden? Om Beijer har en annan uppfattning, nämligen att detta ska ägas gemensamt - så brukar det heta i vänsterdokument - ska det då ske genom att pengar anslås över statsbudgeten för att köpa de här företagen? Eller ska de konfiskeras? Det vore natur- ligtvis bra om det svaret var samordnat inom partiet, men det kanske är mycket begärt.

Fru talman! Nej, det är inte alls mycket begärt, Göran Hägglund. Samordning är vi hyfsat bra på. På den direkta frågan hur många företag och ban- ker som vi tänker köpa med statens pengar den när- maste tiden om vi får möjlighet, är det enkla svaret att frågan inte står så för oss. Vi diskuterar hur vi ska använda AP-fonder och hur vi ska se till att löntagar- na genom sina fackliga fonder kan få större bestäm- mande och makt över sina egna företag. Det är den diskussionen som pågår. Jag tror att jag därmed har svarat på den frågan. Det går för långt när man försöker få Sundsvalls- konferensen att innebära att Vänsterpartiet i morgon dag tänker köpa upp hela svenska näringslivet. I fråga om Vin & Sprit har det naturligtvis inte någon betydelse om det är ett statligt monopol eller ett privat monopol som säljer varorna till Systembo- laget. Men accepterar då Göran Hägglund att det statliga monopolet övergår till ett ännu större, privat monopol? Vad skulle det vara för vinst med en sådan utveckling?

Fru talman! När det gäller monopol, som jag sade i mitt tidigare inlägg, är Vin & Sprit kanske en av 100 leverantörer till Systembolaget. Då handlar det per definition inte om ett monopol, utan då är man på en fungerande marknad. Systembolaget har ett monopol, och enligt vår uppfattning ska Systembolaget ha ett monopol, av hälsopolitiska skäl. Men Vin & Sprit fungerar inte som ett hälsopolitiskt instrument och kan därför avvecklas, för pengarna behövs bättre på andra håll. Lennart Beijer vill ta avstånd från Sundsvallskon- ferensen. Där är han i gott sällskap av bl.a. partileda- ren, som säger att besluten där är ett underlag för fortsatt diskussion osv. Men vi får väl utgå från att det är det som har skrivits i dokumenten som gäller. I de flesta andra partier fungerar det på det sättet att det som bestäms på kongresser är en riktlinje för partiets verksamhet. Om ledande vänsterpartiföreträdare då säger att det egentligen inte var riktiga beslut utan någonting som kommer att fungera som diskussions- underlag internt i partiet, är det en ordning som avvi- ker lite grann från andra. Jag kan inte säga att det är bättre eller sämre, men det är möjligen något överras- kande för andra betraktare. Vi får inga riktiga svar i dag om vilka företag det är som Lennart Beijer och Vänsterpartiet anser ska förstatligas ytterligare. Han säger sig vara beredd att komma till en diskussion med andra partier för att se om något kan privatiseras. Jag skulle med glädje ta emot några exempel på detta. Jag vet att han inte har någon replik kvar nu, men det kan ske i annat sam- manhang. Han vill gärna få till stånd en ordning där det socialiseras fler företag i Sverige. Detta tror vi är fel utveckling, för vi tror att privat företagsamhet är bäst på en konkurrensutsatt marknad.

Fru talman! Det är premiär för mig just i det här ärendet, efter mina fyra första år i riksdagen. Det är ett intressant ärende, som man kan diskutera en hel dag, som någon sade, om vi vore i ett annat läge. Det känns ändå som att statligt företagande synas i söm- marna även av dem som kallar sig mer socialistiska än vad Folkpartiet liberalerna gör. Det kom i gång en debatt här som jag måste ta upp först av allt, och den rör ett av våra kärnämnen. Sälj ut alkoholtillverkningen! Det var ett av Lars Leijonborgs stora löften: Vi ska sälja ut alkoholtill- verkningen så fort det över huvud taget går. Jag hörde här att Lars Engqvist inte kunde svara på alkoholmotioner. Då tänkte jag på att om han lan- dar på flygplatsen på Rhodos i dag är det första han ser en isdisk där det står små flaskor Absolut Vodka till försäljning, som den svenska staten erbjuder. Här kommer regelverket omedelbart in i bilden, alltså för tillverkare, säljare och exportörer. Men regelverket för att använda det i Sverige är en annan sak. Här kommer problemet med att vara både domare och spelare på marknaden även i Sverige. Nu har Per Westerberg fört den debatten, och vi är överens. Att äga tillverkningen och att koppla ihop den med bru- kandet i Sverige är en helt annan sak. Jag ska försöka vinna lite tid här - det är många som vill att vi ska få debatten avklarad i dag - men jag vill ändå påminna om några rubriker i Folkpartiet liberalernas motion i den här frågan. I en av våra rubriker står det att den svenska sta- ten är Sveriges största företagare. Varför ska staten över huvud taget driva företag? Vi i Folkpartiet libe- ralerna ställer oss självklart en fråga, fru talman: Vad finns det för anledning att över huvud taget ha några statliga företag? Det kan finnas undantag där vi också tycker att det kan vara nödvändigt, men de får vara väldigt få. Jag tror att det finns möjligheter på mark- naden att släppa loss och att låta kreativiteten bland människorna sköta den här saken. Varför ska ett drygt femtiotal företag ägas och drivas av just staten när målet är att de ska gå med vinst? Detta är ju en mål- sättning för privata företag. Vad gör regeringen sär- skilt lämpad för att driva verksamhet som ska gå med vinst? Här har förvånande nog nämnts ett företag som jag trodde att vi skulle ha kunnat diskutera ändå, speciellt eftersom jag vill jobba mycket med regio- nalpolitiken i näringsutskottet, och det är just Posten. Varför har vi inte haft en diskussion om den? Det är viktigare än alkoholtillverkningen. Regionalpolitiskt borde man ha sett på, Lennart Beijer, att Posten, som ägde Postgirot och som äger SBAB, inte startade ett verk eller ett aktiebolag med konkurrerande verksam- het som tog sig an den viktiga uppgiften att se till att Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter kommer till hela Fryksdalen, vilket de inte längre gör på sönda- garna. Det finns ingen distribution för att få ut tid- ningar och post i Glesbygdssverige. Det har hänt under min fyraårsperiod i det här huset. Det har skett en radikal försämring. Nu är vi inne på statliga företag, men jag vill ta det som exempel eftersom Lennart Beijer m.fl. här i dag har nämnt just Posten. Där har vi ju ett företag med möjlighet, men det har inte styrts av den regering och den majoritet vi nu har mot möjligheten att skapa ett alternativ till SE-banken och Föreningssparbanken i stället för att ta beslut om att socialisera dem som redan finns. Staten ska inte vara både domare och spelare. Det sade jag i mitt första inlägg, och det tror jag är den viktiga poängen i det hela. Låt företagare och männi- skans kreativitet driva företag. Skapa lagar och kon- trollmyndigheter gentemot företagare. Där är vi full- ständigt överens, fru talman och ledamöter i riksda- gen: Företagare behöver verkligen ett regelverk och att kontrolleras ordentligt. Det är det ingen tvekan om från Folkpartiet liberalernas sida. Men driva företag ska man göra i så liten omfattning som möjligt i stat- lig regi eftersom marknadsekonomi enligt vår liberala syn förutsätter privata ägare. Det är faktiskt så att andra företagare ofta diskri- mineras av kommunala och statliga företagare i små, medelstora eller stora företag. Vi som har jobbat mycket på kommunal och landstingskommunal nivå vet att när hänsyn ska tas och när anbudshandlingar ska lämnas ut så måste öppenhet in, vilket gör att det inte blir samma regelverk för alla. Möjligheten att konkurrera på lika villkor gentemot kommunala och landstingsägda eller statligt offentligt ägda företag är alltid ett problem. Effektivitet kräver tydlig rollfördelning, står det i en av Folkpartiets rubriker i motionen, och jag tror inte att jag behöver säga någonting mer om det. Ef- fektivitet kräver rollfördelning. Skilj på demokratisk styrning av Sverige och lönsamhetsstyrning av ett företag! Just den rubriken är väl det jag har försökt att säga. Det är liberalernas, Folkpartiets, syn på det hela att det måste vara en ordentlig kraft i att styra Sveri- ge. Det är en helt annan sak att styra ett företag. Där- för bör man avstå från, så långt som absolut är möj- ligt, att driva företag i statlig regi. Riksdag och regering har viktigare saker att syssla med, står det i en av rubrikerna. Låt oss koncentrera oss på skolsystemet, på vård- och omsorgssystemet, på ordning och reda i samhället, på polisens möjlig- heter och på att föra ut möjligheten att hela landet ska kunna brukas, vilket ju faktiskt är regeringens upp- drag, i stället för att ideligen ta tid i denna kammare och på andra ställen med att diskutera företag och företagande, vilket vi är helt övertygade om att den privata marknaden gör mycket bättre. Släpp loss, socialdemokrater! Privatisera mera! Andelen kvinnor i statliga styrelser är en katastrof i jämställdhetens år 2002. Tack, fru talman!

Fru talman! Runar Patriksson! Marknadsekonomi förutsätter nog i första hand en fungerande konkur- rens. Vad gäller konkurrensen kommer det ideligen upp olika exempel på att konkurrensen är satt ur spel. Det är ofta stora privata företag med en stor del av marknaden som är inbegripna i denna kartellbildning eller annat som förstör konkurrensen. Konkurrensfrågan för mig återigen till Vin & Sprit. Anser Runar Patriksson att det skulle bli myck- et bättre ur konkurrenssynvinkel om en privat ägare skulle ta över Vin & Sprit? Om det nu finns många tillverkare av vin och spritsorter kan man väl säga att det åtminstone är så att Vin & Sprit har monopol på Absolut Vodka. Är det bra om någon privat ägare i stället säljer dessa flaskor nere i Grekland, eller vad nu Runar var inne på? Det är däremot mycket intressant att Runar tar upp detta med Posten, dvs. att Posten hade haft möj- lighet att med Postgirot, SBAB och kanske andra intressenter starta egen bank för att öka konkurrensen i banksystemet. Det är en mycket intressant tanke. Tanken har vi i Vänsterpartiet naturligtvis varit inne på. Nu blev det inte så. Men det Runar säger är ju faktiskt ett led i vad vi från Vänsterpartiet pratar om när vi säger att vi vill värna konkurrensen. I banksy- stemet är det säkert så att det skulle behövas någon eller några spelare till som kunde se till att bankkon- kurrensen upprätthålls. Är det Folkpartiets och Runar Patrikssons egentliga mening?

Fru talman! Först vill jag ta upp Vin & Sprit. Ja, vi är helt övertygade om att det inte har någon bety- delse för den svenska alkoholpolitiken, när det gäller svenskars användande av alkohol, om tillverkningsle- det drivs av staten. Det var därför jag talade om mitt dåliga samvete som svensk politiker när det första man ser när man stiger av flyget på en utländsk flyg- plats är svenska statens frysbox med erbjudande om småflaskor, avkylda och klara. Det är alltså så att vi äger det företag som erbjuder denna försäljning. Utan att ha någon åsikt om den kan jag säga att i Sverige, i dag på morgonen, åt jag frukost med en nykterhetskämpe här i huset, som säger: Tänk om regelverket för användande av den sprit som Abso- lutbolaget sprider ut över Sverige ändå fungerade! Det säger att ingen före 20 års ålder ska kunna in- handla sprit. Men det problem vi diskuterade i morse var elvaåringars fylleri. Det problemet kan vi ta i det här huset, och det måste vi ta i med stenhård hand. Men det skulle vara skönare för oss att ta i det om vi inte också vore tillverkare. Där är Folkpartiet libera- lerna fullständigt klara över vår inställning, fru tal- man. När det sedan gäller Posten har vi många gånger diskuterat just denna möjlighet till lösning. Jag visade att det var en möjlighet att skapa en konkurrenssitua- tion i någonting för landet så viktigt som att bära ut post och vara ett konkurrerande bankföretag till dem som redan finns i stället för att, som Skellefteåmötet sade, socialisera det som redan finns. Men den möj- ligheten har jag inte hört någon gång från Lennart Beijer eller någon annan i den nu sittande majoriteten diskutera ens en gång.

Fru talman! Jag tycker att det är mycket intressant att Runar tar upp detta exempel på att det offentliga hade kunnat bli en bra konkurrent i det banksystem vi har. Det var synd att vi inte hade den kännedomen tidigare, för då hade man kanske kunnat göra mer i den frågan. Vad gäller Vin & Sprit vill jag ställa en fråga till Runar Patriksson. Är det inte höjden av dubbelmoral att tycka att det skulle vara bättre att komma ned till Grekland och få se ett privat bolag sälja Absolut Vodka? Varför skulle det vara bättre? Varför skulle det vara bättre om privata ägare hade tjänat de pengar som Absolut Vodka gör i dag? Är det inte helt enkelt bättre att staten tar på sig ansvaret när det gäller att dels producera spritpro- dukter, dels försälja dem i vårt kära Systembolag? Jag tror inte att mitt eller Runars ansvar skulle minska om man sålde ut Vin & Sprit till en privat ägare. Det är väl samma dryck det handlar om?

Fru talman! Jag skulle känna mig mycket bättre om jag fick lägga 40 miljarder - det är vad vi eventu- ellt kan få för Vin & Sprit - på skola, vård och om- sorg i stället för att vara ägare till vin- och sprittill- verkning. Jag vill som politiker vara med och stifta lagar om t.ex. hur produkterna ska distribueras i landet. Vi har redan bra lagar när det gäller alkohol. Problemet är, tycker jag, att svenska föräldrar tydligen inte är klara över att de har ansvar för sina barn och att dessa ska följa alkoholreglerna. Hade föräldrarna varit klara över det tror jag inte att det hade varit ett så stort problem. För mig är det fullständigt klart. När det gäller Posten och konkurrerande verksamhet vill jag säga att Folkpartiet tycker - det hade Lennart Beijer sett om han hade läst vår motion - att statliga företag ska kunna förekomma i undantagsfall där det skulle vara lämpligt. Varför har vi inte diskuterat en annan lös- ning, som hade varit bra ur regionalpolitisk synpunkt, för Posten?

Fru talman! Jag skulle vilja ställa några korta frå- gor till Runar Patriksson men först klara ut en sak som jag tror att han inte riktigt är klar över. När det gäller det regelverk som både statliga och privata företag ska jobba efter i Sverige kan jag säga att det finns en väldigt klar uppdelning av ansvaret i Reger- ingskansliet, där vi har särskilda ägarenheter som arbetar med förvaltning av de statliga företagen. De ska givetvis följa regelsystemet. Runar Patriksson antyder att staten, genom att forma regelsystemet på ett visst sätt, skulle gynna de egna företagen. Jag skulle vilja fråga Runar Patriksson om han verkligen tror att staten - regeringen - sysslar med slika ting. Runar Patriksson säger att staten över huvud taget inte ska äga företag. Det är Folkpartiets programma- tiska inställning till statligt företagsägande. Jag skulle vilja fråga Runar Patriksson om han tycker att det är oväsentligt att de statliga företagen tillför statskassan stora pengar varje år - år 2000 var det 9 miljarder, och året dessförinnan nästan 20 miljarder - och att de statliga företagen svarar för en ganska stor sysselsätt- ning i Sverige? Är det betydelselöst för Runar Pat- riksson?

Fru talman! Nu påstår Runar Patriksson att statens företag inte jobbar med den öppenhet och transparens som är nödvändig för att vi ska kunna kontrollera vad de håller på med. Det är absolut fel. Ett av målen för förvaltningen av de statliga företagen är att skapa så stor genomskinlighet och öppenhet som möjligt. Där tror jag att Runar Patriksson har helt fel. Runar Patriksson var inne på konkurrensfrågorna och det offentligas inställning till att konkurrera med de privata företagen. Vi har fungerande lagstiftning på konkurrensområdet. Det kommer sannolikt också förslag om att ytterligare tydliggöra skillnaderna mellan möjligheterna att konkurrera vad gäller de offentliga respektive de privata företagen. Det är snarare frågan om tillämpningen. Brister bygger mera på okunskap. Jag skulle vilja fråga Runar Patriksson om han menar att det skulle vara en medveten handling från statens och kommunernas sida att på ett illojalt sätt konkurrera med de privata företagen.

Fru talman! Nej, jag har svårt att påstå att det är så. Jag tror faktiskt att Abramsson missuppfattade mig. Jag sade att just öppenheten vid upphandlingar på olika nivåer i t.ex. kommuner och landsting inne- bär bättre insyn. Vi har uppfattningen att det finns privata alterna- tiv till de flesta statliga, kommunala och offentliga företag. Därför tycker Folkpartiet liberalerna, precis som jag sade i mitt huvudanförande, att den nuvaran- de majoriteten och kommande majoriteter ska ägna sig åt helt andra saker, som de är mycket bättre på. Man ska ägna sig åt vård, omsorg och skola. Man ska skapa ett företagsklimat som gör att det blir en annan verklighet. Arbetsplatserna måste bli fler och skatteintäkterna större, så att vi kan kompensera in- täkterna från de statliga företagen. Arbete åt alla anser vi är det viktigaste. Det tror vi att privata före- tag kan ordna bättre än statliga företag.

Fru talman! Statens andel av den inhemska bo- lagssektorn uppskattas grovt till 25 %. Den 30 mars 2001 var staten den största aktieägaren på Stock- holmsbörsen. Företag med statligt ägande hör till de allra största svenska företagen. Det är 240 000 an- ställda i Sverige och ca 70 000 anställda utomlands. Det är ett oerhört stort ansvar att sköta en så stor bolagssfär med så oerhört många anställda. Naturligt- vis måste dessa företag skötas på det allra mest an- svarsfulla sätt. Vi är bekymrade över att så inte riktigt är fallet. Det har kommit en hel del anmärkningar bl.a. från revisionen, som inte har beaktats tillräckligt. Därför ställer jag upp på att man borde trycka på ytterligare när det gäller att det statliga företagandet måste ske på ett så professionellt sätt som möjligt. Reservation 2, vilken jag yrkar bifall till, handlar om att staten måste ha uttalade mål och syften för sitt ägande. För varje bolag vill vi att det ska framgå vilka mål och syften staten har med ägandet. Detta är mycket viktigt, och vi ställer oss naturligtvis bakom att staten borde ha en etisk företagspolicy liksom en miljöpolitisk företagspolicy för varje företag. Vi anser också när det gäller kvinnorepresentatio- nen i de statliga företagen att staten faktiskt gör ett bättre jobb i sina företag än vad det privata näringsli- vet gör. Kvinnorepresentationen är betydligt högre i de statliga företagens styrelser och även på högre poster, men den är ändå fortfarande alldeles för låg. Utskottet skriver också att det utgår från att re- geringen ökar sina ansträngningar för att uppfylla målsättningen om jämställd representation. Det måste till en ökande andel kvinnor både i styrelserna och i ledningen för statliga företag liksom bland styrelse- ordförandena. Detta skriver jag helhjärtat under på.