Statens ansvarsnämnd och arbetsrättsliga frågor

Herr talman! Vad är arbetsrätt? Jag råkar ibland på dem som tror att arbetsrätt är synonymt med tur- ordningsreglerna i LAS. Så är det naturligtvis inte. Arbetsrätten är ett samlingsbegrepp för den lagstift- ning som reglerar förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmarknaden. Men arbetsrät- ten är inte bara lagstiftning utan även reglering som återfinns i avtal mellan arbetsgivare, arbetstagare och arbetsmarknadens organisationer. Den innehåller såväl rättigheter som skyldigheter för parterna. Den kollektiva arbetsrätten innehåller lagar som medbestämmandelagen, förordningen om medling i arbetstvister eller lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. I lagstiftning om anställ- ningsskydd - där anställningsskyddslagen, som ofta brukar kallas LAS, ingår - finner vi även lagar som lagen om arbetstid i husligt arbete. Ännu mer lagstift- ning påträffar vi i olika ledighetslagar, diskrimine- ringslagar, lagar om offentlig anställning, arbetsmiljö och arbetslöshet med mera. Det är alltså en oerhört omfattande lagstiftning som reglerar förhållandena på arbetsmarknaden. Och grunden för denna lagstiftning tillkom när arbets- marknaden såg helt annorlunda ut än den gör i dag. Industrisamhället har omdanats till ett kunskapssam- hälle. Många lagar har förändrats under tidens gång, men fortfarande finns det, enligt min mening, åtskil- ligt i den gällande lagstiftningen som borde förändras för att anpassas till dagens och morgondagens ar- betsmarknad. Jag skulle önska att vi kunde ha startat från noll och fått en lättöverskådlig och tydlig lagstiftning. Tyvärr låter detta sig inte göras av rätt naturliga skäl. Men det otympliga lapptäcke som arbetsmarknaden i dag måste dras med behöver i grunden förenklas. När vi fyra oppositionspartier nu yrkar på en ge- nomgripande översyn av arbetsrätten gör vi det mot bakgrund av att tidigare utredningar har haft begrän- sade direktiv och inte arbetat förutsättningslöst. Den rådande lagstiftningen har varit basen, och med den som måttstock har få genomgripande förslag till för- ändringar utmejslats. Vår utgångspunkt är att finna en arbetsrättslig lag- stiftning som river hinder för människor att komma i arbete, som tillförsäkrar arbetstagare grundläggande rättigheter oavsett avtalsförhållanden eller facklig tillhörighet. Vi vill stärka den enskilde på arbets- marknaden. Facklig verksamhet fyller en viktig funktion på arbetsmarknaden, men den ska vara frivillig, och den enskilde ska själv kunna bestämma vem som ska företräda henne eller honom. Dagens lagstiftning uppfyller inte detta villkor. Ska Sverige klara att bibehålla den välfärd som har byggts upp under 1900-talet fordrar detta att svenska företag klarar en internationell konkurrens och att det utvecklas fler och nya arbetsplatser. I dag ökar arbetslösheten, och alltfler står utanför arbets- marknaden. Sverige kan inte längre luta sig mot de stora företagen. Ericssons ras och att storföretagen flyttat utomlands visar att det är de mindre och me- delstora företagen som kommer att erbjuda den fram- tida ökningen av arbetstillfällena. Vi moderater vill inte på något sätt jäklas med människor. Alla på arbetsmarknaden har rätt till största möjliga trygghet, men nuvarande oöverskådli- ga lagstiftning ger en falsk trygghetskänsla. Riktig trygghet och fler jobb skapas bara genom fler företag och genom att alla företag vågar och har råd att an- ställa fler. Herr talman! Den svenska arbetsrätten intar en särställning i världen. Få länder har en så reglerad arbetsmarknad som Sverige, och inte blir det bättre av att vi även ska ta hänsyn till EU:s lagstiftning inom området. Jag ska citera den opolitiske professorn Niklas Bruun i Arbetslivsinstitutets utredning om hållfast arbetsrätt. Han säger: "Den arbetsrättsliga mängden regler i Sverige börjar närma sig gränsen för vad som är rimligt och hanterligt." Sug på den! En opolitisk professor säger: "närma sig gränsen för vad som är rimligt och hanterligt". I en enkätundersökning som Företagarnas Riksor- ganisation har låtit utföra bland företag med upp till 50 anställda uppger dessa att arbetsrätten är en av de tre viktigaste långsiktiga frågorna som de önskar en förändring inom. Arbetsrätten upplevs som krånglig och stelbent. Ska nya och fler arbetstillfällen tillkomma i små- företag ställer det alltså krav på att de regler som styr arbetsmarknaden är bättre anpassade till de mindre företagen. Därför behövs en skyndsam, förutsätt- ningslös översyn av arbetsrätten. Herr talman! Det undantag från turordningskret- sen som alla partier, utom Vänstern och Socialdemo- kraterna, röstade igenom i riksdagen har kritiserats hårt av fack och regering. Och troligen kommer vi under denna mandatperiod att få leva med såväl en- skilda motioner som partimotioner från vänsterallian- sen som går ut på att man ska återställa möjligheten till undantag. Kritiken mot undantaget har byggts upp med ar- gumentet att detta har utnyttjats till att säga upp små- barnsmammor. I Arbetslivsinstitutets utredning, DS 2002:56, tas detta spörsmål upp. Man konstaterar att "något belägg för att regeln bland småföretagen har använts för att systematiskt missgynna föräldralediga arbetstagare har utredningen inte kunnat finna." Utredningen konstaterar också: "Utifrån de ovan anförda skälen anser utredningen att några förändringar i fråga om möjligheten till undantag från turordningskretsen i anställnings- skyddslagen inte bör vidtas." Samma slutsats kommer såväl Företagarnas Riks- organisation som Svenskt Näringsliv fram till. FR, Företagarnas Riksorganisation, har beställt statistik från SCB om småbarnsmammors sysselsätt- ning. Slutsatsen blev att sedan undantaget infördes har sysselsättningsutvecklingen förbättrats i de minsta företagen, medan utvecklingen varit den motsatta i de större företagen. Något stöd för diskrimineringstesen finns inte. I FR-undersökningen uppger sju av tio företagare att viljan att nyanställa skulle minska om undantags- möjligheten försvann. Hela 99 % i FR:s enkät tyckte att undantaget var bra eller mycket bra. Samma resultat kommer Svenskt Näringsliv till i en TEMO-undersökning. Ingen småföretagare har under de senaste två åren sagt upp medarbetare på grund av att de varit gravida eller befunnit sig på föräldraledighet. Bland föräldralediga och gravida uppger 99 % att de inte har någon erfarenhet av att sägas upp på grund av att de befunnit sig på föräldra- ledighet. Jag utesluter inte att någon enstaka arbetsgivare har gjort fel, men det finns inga belägg för att föräld- ralediga arbetstagare systematiskt missgynnas och att därför undantaget i turordningskretsen bör avskaffas. Socialdemokraternas förvanskade verklighetsuppfatt- ning får inte bilda utgångspunkt för ett viktigt re- formarbete. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser- vation nr 1 under punkt 2. Jag står naturligtvis även bakom våra övriga reservationer, men för tids vin- nande avstår jag från att yrka bifall till dessa.

Herr talman! Arbetsrätt är ett av de mest intres- santa och viktiga ämnen som vi har att debattera i arbetsmarknadsutskottet. Det är också en av orsaker- na till att jag valde detta utskott. Det handlar om att värna tryggheten, rätten för anställda och företagare, och samtidigt ge möjlighet till utveckling för samma grupper. Det är väl här skyttegravarna kommer att grävas, precis i dag som de senaste 100 åren. Det klassiska synsättet hos många politiker har ju varit ett vi-och-de-perspektiv: trygghet eller tillväxt, arbetare eller kapitalist, närande eller tärande. Herr talman! Som dotter till småföretagare, upp- vuxen till stor del i Småland och med företagare som kunder i mitt tidigare yrkesliv känner jag inte igen mig i den skyttegraven. Trygghet och tillväxt går att förena, med lite jämkning - det medges. Men som liberal anser jag att det bara är så vi kan nå målet uthållig tillväxt, tillväxt som medel och inte som heligt mål. Så är det ju. Det är inte pengarna i sig som gör oss lyckliga, utan det är vad vi kan göra med dem. Arbetsrätt handlar om att skapa tydliga spelregler som kan anses sjysta av hela samhället, både anställ- da och företagare, och som uppmuntrar företagare att expandera i stället för att som i dag hellre förbli ett litet fåmansföretag. Alla undersökningar som görs visar att den absoluta majoriteten av småföretagare inte vill eller vågar växa eftersom de anser att regel- verket och kostnaderna kring anställning är för tunga för att hantera. Arbetsrätt handlar om att ge mig som anställd en trygg anställning där jag vet att jag inte godtyckligt kan förlora mitt arbete och där arbetsgivaren måste ha goda skäl och redogöra för dem vid uppsägningar. Men så fort det förs på tal att vi vill se över arbets- rätten då åker den röda fanan upp. Det verkar inte som om man, åtminstone officiellt, från regeringen ens har insett att världen, anställda och företagare, har förändrats sedan Branting. Vi vill kunna utvecklas efter våra drömmars längtan. Det behöver inte betyda att vi har samma längtan i dag som då. Behovet av grundläggande trygghet som anställd tror jag inte har förändrats, men synen på jobben och den livslånga anställningen har förändrats. Företagarnas villkor har förändrats i och med att vi har fler aktörer på marknaden, fler företag som konkurrerar och en efterfrågan som är betydligt mer nyckfull i dag än vad vi tidigare upplevt. Konsumen- ter är knepiga att begripa sig på. Tro mig! Jag har spenderat tidigare delen av mitt liv till att försöka förstå mig på dem. Allt detta gör att vi i dag har behov av en moder- niserad och mer flexibel arbetsrätt. När professor Niklas Bruun presenterade resultatet av den senaste översynen av arbetsrätten sade han, precis som Patrik var inne på, att arbetslagstiftningen var så komplex och så integrerad med många olika verksamheter att den var mycket svår att överblicka och justera. När jag pratar med företagare är det slående att det är småföretagarna som upplever att arbetsrätten är ett hinder. De större företagen säger uttryckligen att det alltid går att hitta luckor. Detta är för mig det tydligaste beviset på att vi har en arbetsrätt som inte lever upp till det syfte som vi ansåg att den skulle ha. Det är inte en justering som ska göras utan en grund- läggande reform med färre och enklare regler som är tydliga för alla, regler som inte tar veckor att läsa upp för företagarna och som inte heller smarta företagsju- rister kan ta sig runt när det passar dem. Den svenska arbetsrätten med lagar, avtal och praxis är oerhört omfattande och detaljstyrande i jämförelse med till exempel den danska. Men som skåning boende vid vattnet mellan Danmark och Sverige vet jag att vi inte direkt invaderas av dansk arbetskraft. Talet om att vi ska konkurrera med kun- skap och stark anställningstrygghet, som vi tidigare har hört i den här kammaren, faller direkt i praktiken. Ett företag med 5 anställda lever inte med samma vardag som företag med 50, 500 eller 5 000 anställda. Lagstiftningen måste bli mer flexibel om alla företag ska ha en möjlighet att utvecklas. Det borde vara överflödigt att säga det i den här kammaren, men utan att företagarna eller näringslivet utvecklas och växer så har vi inget att fördela. Utan privat sektor har vi ingen offentlig sektor. Ett av de exempel där man kanske tydligast mär- ker att arbetsrätten inte har hängt med i tiden är upp- delningen fast anställning - tillfällig anställning. Statliga Ungdomsstyrelsens attityd- och värderings- studie De kallar oss unga visar att när 16-29-åringar rankar viktiga egenskaper i ett arbete kommer fast anställning först på tolfte plats. Faktorer som priorite- ras betydligt högre är bra lön, personlig utveckling och god arbetsmiljö. Vi ska kanske inte vara så be- kymrade över att unga som vi tenderar att se det allt- för ofta saknar fast anställning. Kanske en mer flexi- bel arbetsform skulle vara ett sätt att locka de här ungdomarna till de arbeten där vi i dag inte ser dem, det vill säga vården och omsorgen. Jag tror definitivt att möjligheterna för människor som i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden, det vill säga ungdomar, invandrare, sjukskrivna och arbetslösa, ökar med mer tidsbegränsade arbetsformer initialt. Risken ses helt enkelt som mindre av företa- garna om företagare och arbetstagare först har en chans att lära känna varandra, något som bevisas av att personer efter en period hos bemanningsföretag ofta får fast anställning. För någon vecka sedan fick utskottet en liten fö- reläsning i de olika varianter av tidsbegränsad an- ställning som finns i dag. Efter ett tag hade åtminsto- ne jag tappat tråden. Det är möjligt att det är jag som inte är tillräckligt skärpt. Men det blev uppenbart att det finns ett behov av att se över reglerna och att förenkla. Målsättningen måste vara att båda formerna ska vara likvärdiga rättsligt. Herr talman! Vi måste nog börja se till våra ge- mensamma intressen, det vill säga att företag är kon- kurrenskraftiga och därmed ger sysselsättning och skatter. Det behövs färre, enklare och mer rättvisa regler - allmän avtalsrätt kan kanske delvis ersätta den arbetsrättsliga specialregleringen - med en ökad individualisering och en fortsatt viktig roll för de fackliga organisationerna. Jag kan till och med ställa mig öppen för frågeställningen att vi kanske behöver ett förstärkt kollektivavtal när vi öppnar upp för ar- betskraftsinvandring. Åtminstone bör kollektivavtalet kompletteras med en individuell förhandlingsmöjlig- het, precis som professor Niklas Bruun tog upp i sin utredning. Herr talman! Att gräva ned sig i politiska skytte- värn verkar inte speciellt intelligent för Sverige när det gäller arbetsrätten. Jag ställer mig bakom alla Folkpartiets motioner men yrkar bifall till reservationerna 1 och 10.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 5 och 11. Herr talman! Dagens betänkande handlar om en rad olika större och mindre arbetsrättsfrågor. Det mesta avslås med hänvisning till utredningen Hållfast arbetsrätt som just nu är ute på remiss. Men det är ändå värt att diskutera grundläggande frågeställningar kring arbetsrätten. Dagens arbetsrättslagstiftning har formats på 70- talet, när man hade det medelstora industriföretaget som förebild och som något slags ideal som reglerna utformades utifrån. Det var ett samhälle där man, också från lagstiftarens synpunkt, såg det som att en arbetstagare ganska lätt kunde bytas mot en annan arbetstagare. Sedan dess har mycket hänt i Sverige och i hela världen. Vi har fått mindre av traditionell industripro- duktion och mer av tjänsteproduktion. Vi har mer av kunskapsintensiv verksamhet och mindre av löpande- band-arbete. Vi har fått en globalisering och en tek- nologisk utveckling som gör att kapital, företag, tjänster och varor åker över gränserna på ett helt annat sätt. Vi har fått EU:s inre marknad. Vi har fått framväxten av bemanningsföretag, som har ökat flexibiliteten på arbetsmarknaden - en form av företag som fick livsluft och framgång sedan den borgerliga regeringen i början av 90-talet öppnat regelverket för denna företagstyp. Jag tror att vi i dag faktiskt underskattar hur viktig denna faktor har varit för att få en mer flexibel och dynamisk arbetsmark- nad. Vi har fått in många människor som kommit till vårt land. Många av dessa nya svenskar finns inte eller har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. De har särskilda problem. Vi ser också framför oss en kommande arbets- kraftsbrist på grund av befolkningsförändringar. Allt färre ska försörja alltfler i framtiden. Allt detta gör att det är viktigt att få en bred över- syn och modernisering av arbetsrätten utifrån de nya villkor som gäller på 2000-talet. När regeringen tillsätter utredningar på det här området ger man tyvärr mycket begränsade direktiv och uppgifter. Då blir det utredningar som tittar på ett mycket smalt område inom arbetsrätten, och det är Niklas Bruuns utredning ett exempel på. Vi kristdemokrater kräver därför tillsammans med de andra borgerliga partierna att vi får en ny och bredare översyn och modernisering av arbetsrätten, därav reservation 1. En sådan här översyn kommer förhoppningsvis att komma fram till en rad olika förslag till förändringar och förbättringar av arbetsrätten. Det är inte säkert att vi på den borgerliga kanten kommer att vara överens om alla förslag, men vi är överens om att det krävs ett nytt perspektiv när man tittar på de här frågorna. Det krävs också att vi formulerar en bra balans mellan arbetstagarens och arbetsgivarens intressen. Vi kristdemokrater är så naiva att vi tror att det går att finna mycket gemensamma tag mellan lönta- gare och arbetsgivare. Det går att formulera mycket av spelreglerna på arbetsmarknaden utifrån den sam- syn som faktiskt går att finna. Men självklart kommer det att finnas konflikter. Det finns konflikter på ar- betsmarknaden, och därför behövs det bra skydds- regler för den anställde. Det ska också en modern arbetsrätt ha. Vi kan i dag identifiera problem på fyra områden: Vi har bristande hänsyn till och bristande flexibi- litet för de små företagen. Tina Acketoft var inne på detta. De små företagen har jobbigare att hantera den komplexitet som nuvarande arbetsrätt innebär. Vi ser också att det är svårare för äldre att byta jobb. Dagens system gör det svårt för en människa som varit länge på en arbetsplats att byta till ett nytt jobb, för då hamnar man sist i turordningslistorna. Arbetsrätten motverkar alltså rörligheten, både den yrkesmässiga och den geografiska. Vi har också problem med lönebildningen i Sveri- ge. Vi har fortfarande en bit kvar innan vi kan säga att vi har fullständig kontroll över lönebildningen. Ar- betsrätten är en faktor som spelar in här. Vi behöver alltså se över de här frågorna. Det finns också ett antal mer konkreta förslag i det här betänkandet, bland annat ett från Kristdemokra- terna om att förlänga möjligheten till provanställning från sex till tolv månader. Det är ett förslag som bru- kar få alla politiker på vänsterkanten att bli oerhört upprörda. Jag tror dock att det är just denna typ av rigid hållning som försvårar inte minst för de små företagen. Jag hörde ett slående exempel när jag för en tid sedan samtalade med en småföretagare som höll på med att installera teknisk utrustning. Han hade två anställda i sitt företag och hade nu tagit in en tredje anställd, en mycket bra kille som han såg som en intressant anställning och hoppades kunna fortsätta med. Fortfarande drog dock inte den nyanställde in de pengar som företagaren måste få in för att kunna bära hans lönekostnader. Det tar tid för en nyanställd att kunna göra detta - att lära sig yrket, att lära sig kon- takterna och vad det innebär i olika företag. Då kände den här arbetsgivaren: Under sex månader hinner jag inte bedöma detta. Bedöma killens kompetens kan jag göra men inte om han hinner lära sig jobbet så att han kan stå på egna ben och faktiskt dra in de intäkter som företaget behöver. Han ville ha mer tid på sig; i annat fall kände han att han kanske måste ta det säkra för det osäkra och avsluta provanställningen, som alltså var reglerad till max sex månader. Detta exempel visar hur arbetsrätten kanske mot- verkade att den här personen fick fortsätta och få fast jobb. Då säger någon: Ja, men det finns många som ut- nyttjar detta maximalt. Ja, det kan vara ett problem. Vi ser inte minst inom journalistkåren hur arbetsgiva- re ibland missbrukar vårt regelverk där man kan ha längre provanställningstider efter vissa avtal. Det finns sådana exempel. Men det handlar om att skapa ett regelverk som gynnar de många små företagen. Sedan måste vi självklart föra en dialog med arbets- givare och arbetstagare, mellan politiker och arbets- marknadens parter, om att hantera alla lagar på ett rimligt och vettigt sätt och försöka nyttja dem på ett sätt som främjar det gemensamma bästa. Herr talman! Vi har också den stora frågan om turordningsreglerna. I det här betänkandet föreslår socialdemokrater och vänsterpartister att vi ska riva upp det två år gamla beslutet om att ge möjlighet för små företag att få undanta två nyckelpersoner innan man fastställer turordningslistan. Det handlar alltså inte om att välja och vraka bland de anställda, som det ofta låter från vänsterhåll. Ett antal påståenden förs fram som argument mot denna reform som har verkat i två år tack vare ett gemensamt beslut mellan de borgerliga partierna och Miljöpartiet. Man påstår att det blivit mer rädda löntagare på arbetsmarknaden sedan vi infört den här regeln. Först och främst har man svårt att belägga det. Och skulle konsekvensen av denna regel vara mer rädda löntaga- re på arbetsplatserna måste det innebära att alla nyan- ställda på en arbetsplats i Socialdemokraternas Sveri- ge är rädda. De åker ju alltid först om det blir ned- dragning på arbetsplatsen. Det hävdas också i en del debattartiklar, bland an- nat för ett tag sedan, att det finns en avgrundsdjup skillnad mellan att bli arbetslös därför att man var sist anställd och att bli arbetslös därför att arbetsgivaren hellre ville ha någon annan kvar. Samtidigt säger ofta socialdemokrater och en del fackliga företrädare att detta med LAS är inga problem för facket gör alltid upp med arbetsgivaren om undantag från LAS- reglerna om man så behöver. Det innebär alltså att det skulle vara trevligt att bli sparkad av sina arbetskam- rater, sina fackliga företrädare, men inte därför att arbetsgivaren säger att Kalle är en nyckelperson för att företaget ska kunna överleva och man då hamnar lite längre ned på turordningslistan. Det påstås att erfarenheterna från när det fanns en liknande regel i början av 90-talet, under den borger- liga regeringens tid, var att de svaga på arbetsmark- naden drabbades hårt av detta. Tyvärr finns ingen utvärdering av den lagstiftningen, dels därför att den verkade under en relativt kort tid, dels därför att det var en extremt turbulent tid på arbetsmarknaden efter 80-talets sus-och-dus-ekonomi. Det är självklart tragiskt för alla som drabbas av en uppsägning. Men frågan man måste ställa sig är ofta: Kan ett företag överleva bättre med de nya tur- ordningsregler som införts? Kan det lättare komma ur en svacka? Kan det lättare börja nyanställa igen? Det är det som är frågan: hur skapa ett regelverk som främjar långsiktigt goda förutsättningar? Herr talman! Jag vill slutligen bara kommentera reservation 11 från Kristdemokraterna som handlar om förstärkt skydd för gravida och föräldralediga. Ett enigt arbetsmarknadsutskott har av regeringen begärt regler för att förstärka det lagstadgade skyddet för gravida och föräldralediga på arbetsmarknaden, och det finns också en del goda sådana förslag i den nya utredningen Hållfast arbetsrätt som nu remissbe- handlas. Men vi kristdemokrater pekar på en del till som jag tror är en viktig faktor när vissa arbetsgivare ibland tvekar att anställa gravida och sådana man misstänker ska vara föräldralediga, nämligen att man faktiskt tvingas betala semesterlönen när någon blir föräldraledig. Exempelvis ett småföretag ska alltså ta på sig kostnaden att betala semesterersättning under den tid som någon är föräldraledig, och det är den typen av ekonomiska trösklar som vi måste undanrö- ja. Det är inte rimligt att försäkringskassan betalar ersättning för en som är föräldraledig men arbetsgiva- ren semesterlönen. Den kostnaden borde försäkrings- kassan också ta på sig. Därmed tar man bort denna typ av ekonomiska motiv för en arbetsgivare att vara tveksam till att anställa människor som exempelvis tar ut föräldraledighet. Det är ett exempel, kanske inte ett stort men ett viktigt, på hur vi kan skapa ett mer barnvänligt ar- betsliv där det blir mer acceptabelt att vara ledig med sina barn och där man inte drabbas av misstänksam- het när en arbetsgivare ska anställa en människa som kan misstänkas ta ut mycket föräldraledighet fram- över. Herr talman! Jag yrkar med detta som sagt bifall till reservationerna 1, 5 och 11.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 5 och 11. Herr talman! Dagens betänkande handlar om en rad olika större och mindre arbetsrättsfrågor. Det mesta avslås med hänvisning till utredningen Hållfast arbetsrätt som just nu är ute på remiss. Men det är ändå värt att diskutera grundläggande frågeställningar kring arbetsrätten. Dagens arbetsrättslagstiftning har formats på 70- talet, när man hade det medelstora industriföretaget som förebild och som något slags ideal som reglerna utformades utifrån. Det var ett samhälle där man, också från lagstiftarens synpunkt, såg det som att en arbetstagare ganska lätt kunde bytas mot en annan arbetstagare. Sedan dess har mycket hänt i Sverige och i hela världen. Vi har fått mindre av traditionell industripro- duktion och mer av tjänsteproduktion. Vi har mer av kunskapsintensiv verksamhet och mindre av löpande- band-arbete. Vi har fått en globalisering och en tek- nologisk utveckling som gör att kapital, företag, tjänster och varor åker över gränserna på ett helt annat sätt. Vi har fått EU:s inre marknad. Vi har fått framväxten av bemanningsföretag, som har ökat flexibiliteten på arbetsmarknaden - en form av företag som fick livsluft och framgång sedan den borgerliga regeringen i början av 90-talet öppnat regelverket för denna företagstyp. Jag tror att vi i dag faktiskt underskattar hur viktig denna faktor har varit för att få en mer flexibel och dynamisk arbetsmark- nad. Vi har fått in många människor som kommit till vårt land. Många av dessa nya svenskar finns inte eller har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. De har särskilda problem. Vi ser också framför oss en kommande arbets- kraftsbrist på grund av befolkningsförändringar. Allt färre ska försörja alltfler i framtiden. Allt detta gör att det är viktigt att få en bred över- syn och modernisering av arbetsrätten utifrån de nya villkor som gäller på 2000-talet. När regeringen tillsätter utredningar på det här området ger man tyvärr mycket begränsade direktiv och uppgifter. Då blir det utredningar som tittar på ett mycket smalt område inom arbetsrätten, och det är Niklas Bruuns utredning ett exempel på. Vi kristdemokrater kräver därför tillsammans med de andra borgerliga partierna att vi får en ny och bredare översyn och modernisering av arbetsrätten, därav reservation 1. En sådan här översyn kommer förhoppningsvis att komma fram till en rad olika förslag till förändringar och förbättringar av arbetsrätten. Det är inte säkert att vi på den borgerliga kanten kommer att vara överens om alla förslag, men vi är överens om att det krävs ett nytt perspektiv när man tittar på de här frågorna. Det krävs också att vi formulerar en bra balans mellan arbetstagarens och arbetsgivarens intressen. Vi kristdemokrater är så naiva att vi tror att det går att finna mycket gemensamma tag mellan lönta- gare och arbetsgivare. Det går att formulera mycket av spelreglerna på arbetsmarknaden utifrån den sam- syn som faktiskt går att finna. Men självklart kommer det att finnas konflikter. Det finns konflikter på ar- betsmarknaden, och därför behövs det bra skydds- regler för den anställde. Det ska också en modern arbetsrätt ha. Vi kan i dag identifiera problem på fyra områden: Vi har bristande hänsyn till och bristande flexibi- litet för de små företagen. Tina Acketoft var inne på detta. De små företagen har jobbigare att hantera den komplexitet som nuvarande arbetsrätt innebär. Vi ser också att det är svårare för äldre att byta jobb. Dagens system gör det svårt för en människa som varit länge på en arbetsplats att byta till ett nytt jobb, för då hamnar man sist i turordningslistorna. Arbetsrätten motverkar alltså rörligheten, både den yrkesmässiga och den geografiska. Vi har också problem med lönebildningen i Sveri- ge. Vi har fortfarande en bit kvar innan vi kan säga att vi har fullständig kontroll över lönebildningen. Ar- betsrätten är en faktor som spelar in här. Vi behöver alltså se över de här frågorna. Det finns också ett antal mer konkreta förslag i det här betänkandet, bland annat ett från Kristdemokra- terna om att förlänga möjligheten till provanställning från sex till tolv månader. Det är ett förslag som bru- kar få alla politiker på vänsterkanten att bli oerhört upprörda. Jag tror dock att det är just denna typ av rigid hållning som försvårar inte minst för de små företagen. Jag hörde ett slående exempel när jag för en tid sedan samtalade med en småföretagare som höll på med att installera teknisk utrustning. Han hade två anställda i sitt företag och hade nu tagit in en tredje anställd, en mycket bra kille som han såg som en intressant anställning och hoppades kunna fortsätta med. Fortfarande drog dock inte den nyanställde in de pengar som företagaren måste få in för att kunna bära hans lönekostnader. Det tar tid för en nyanställd att kunna göra detta - att lära sig yrket, att lära sig kon- takterna och vad det innebär i olika företag. Då kände den här arbetsgivaren: Under sex månader hinner jag inte bedöma detta. Bedöma killens kompetens kan jag göra men inte om han hinner lära sig jobbet så att han kan stå på egna ben och faktiskt dra in de intäkter som företaget behöver. Han ville ha mer tid på sig; i annat fall kände han att han kanske måste ta det säkra för det osäkra och avsluta provanställningen, som alltså var reglerad till max sex månader. Detta exempel visar hur arbetsrätten kanske mot- verkade att den här personen fick fortsätta och få fast jobb. Då säger någon: Ja, men det finns många som ut- nyttjar detta maximalt. Ja, det kan vara ett problem. Vi ser inte minst inom journalistkåren hur arbetsgiva- re ibland missbrukar vårt regelverk där man kan ha längre provanställningstider efter vissa avtal. Det finns sådana exempel. Men det handlar om att skapa ett regelverk som gynnar de många små företagen. Sedan måste vi självklart föra en dialog med arbets- givare och arbetstagare, mellan politiker och arbets- marknadens parter, om att hantera alla lagar på ett rimligt och vettigt sätt och försöka nyttja dem på ett sätt som främjar det gemensamma bästa. Herr talman! Vi har också den stora frågan om turordningsreglerna. I det här betänkandet föreslår socialdemokrater och vänsterpartister att vi ska riva upp det två år gamla beslutet om att ge möjlighet för små företag att få undanta två nyckelpersoner innan man fastställer turordningslistan. Det handlar alltså inte om att välja och vraka bland de anställda, som det ofta låter från vänsterhåll. Ett antal påståenden förs fram som argument mot denna reform som har verkat i två år tack vare ett gemensamt beslut mellan de borgerliga partierna och Miljöpartiet. Man påstår att det blivit mer rädda löntagare på arbetsmarknaden sedan vi infört den här regeln. Först och främst har man svårt att belägga det. Och skulle konsekvensen av denna regel vara mer rädda löntaga- re på arbetsplatserna måste det innebära att alla nyan- ställda på en arbetsplats i Socialdemokraternas Sveri- ge är rädda. De åker ju alltid först om det blir ned- dragning på arbetsplatsen. Det hävdas också i en del debattartiklar, bland an- nat för ett tag sedan, att det finns en avgrundsdjup skillnad mellan att bli arbetslös därför att man var sist anställd och att bli arbetslös därför att arbetsgivaren hellre ville ha någon annan kvar. Samtidigt säger ofta socialdemokrater och en del fackliga företrädare att detta med LAS är inga problem för facket gör alltid upp med arbetsgivaren om undantag från LAS- reglerna om man så behöver. Det innebär alltså att det skulle vara trevligt att bli sparkad av sina arbetskam- rater, sina fackliga företrädare, men inte därför att arbetsgivaren säger att Kalle är en nyckelperson för att företaget ska kunna överleva och man då hamnar lite längre ned på turordningslistan. Det påstås att erfarenheterna från när det fanns en liknande regel i början av 90-talet, under den borger- liga regeringens tid, var att de svaga på arbetsmark- naden drabbades hårt av detta. Tyvärr finns ingen utvärdering av den lagstiftningen, dels därför att den verkade under en relativt kort tid, dels därför att det var en extremt turbulent tid på arbetsmarknaden efter 80-talets sus-och-dus-ekonomi. Det är självklart tragiskt för alla som drabbas av en uppsägning. Men frågan man måste ställa sig är ofta: Kan ett företag överleva bättre med de nya tur- ordningsregler som införts? Kan det lättare komma ur en svacka? Kan det lättare börja nyanställa igen? Det är det som är frågan: hur skapa ett regelverk som främjar långsiktigt goda förutsättningar? Herr talman! Jag vill slutligen bara kommentera reservation 11 från Kristdemokraterna som handlar om förstärkt skydd för gravida och föräldralediga. Ett enigt arbetsmarknadsutskott har av regeringen begärt regler för att förstärka det lagstadgade skyddet för gravida och föräldralediga på arbetsmarknaden, och det finns också en del goda sådana förslag i den nya utredningen Hållfast arbetsrätt som nu remissbe- handlas. Men vi kristdemokrater pekar på en del till som jag tror är en viktig faktor när vissa arbetsgivare ibland tvekar att anställa gravida och sådana man misstänker ska vara föräldralediga, nämligen att man faktiskt tvingas betala semesterlönen när någon blir föräldraledig. Exempelvis ett småföretag ska alltså ta på sig kostnaden att betala semesterersättning under den tid som någon är föräldraledig, och det är den typen av ekonomiska trösklar som vi måste undanrö- ja. Det är inte rimligt att försäkringskassan betalar ersättning för en som är föräldraledig men arbetsgiva- ren semesterlönen. Den kostnaden borde försäkrings- kassan också ta på sig. Därmed tar man bort denna typ av ekonomiska motiv för en arbetsgivare att vara tveksam till att anställa människor som exempelvis tar ut föräldraledighet. Det är ett exempel, kanske inte ett stort men ett viktigt, på hur vi kan skapa ett mer barnvänligt ar- betsliv där det blir mer acceptabelt att vara ledig med sina barn och där man inte drabbas av misstänksam- het när en arbetsgivare ska anställa en människa som kan misstänkas ta ut mycket föräldraledighet fram- över. Herr talman! Jag yrkar med detta som sagt bifall till reservationerna 1, 5 och 11.

Herr talman! Arbetsrätten är en väsentlig del av den svenska demokratin. Arbetet är helt centralt för oss människor under en stor del av våra liv. Det ger oss försörjning men också delaktighet i ett större sammanhang. Villkoren för lönearbetet är avgörande för männi- skors livssituation. I det gamla Sverige, där löntagar- na var maktlösa på jobbet, var man också i en under- ordnad ställning utanför arbetsplatsen. Klassamhället genomsyrade varje vrå av en människas liv. Därför har utvecklingen av arbetsrätten varit en viktig del i kampen för demokrati. Inte sällan har många demo- kratiska fri- och rättigheter genomförts under hårt motstånd från arbetsgivare och överhet och med dem förbundna partier. Arbetsrätten är i dag fortfarande ifrågasatt helt eller delvis. Därom vittnar bland annat en del motio- ner från den borgerliga oppositionen. Från centrala arbetsgivarorganisationer kan vi än i dag höra att man tycker att det är viktigt att ideologiskt driva principen om arbetsgivarnas oinskränkta rätt att själva leda och fördela arbetet, anställa och avskeda. Men i det verkliga livet, det som finns ute på våra arbetsplatser, är arbetsrätten egentligen inget pro- blem. Alla seriösa arbetsgivare vet ju att man löser de flesta problemen via förhandlingar, först lokalt, men går det inte lokalt går man vidare centralt. Arbetsrät- ten som den ser ut i dag är grundvalen för den för- handlings- och samverkanskultur som vi har i Sverige och som faktiskt också har varit och fortfarande är en viktig framgångsfaktor för företagen och näringslivet. Det är viktigt att påpeka detta. Och jag noterar att TCO häromdagen i en rapport där man har tittat när- mare på internationella studier av nationers konkur- renskraft har observerat att de internationella studier- na placerar Sverige väldigt högt i rankning, bland annat på grund av de goda partsrelationer som finns på arbetsmarknaden och som vilar på den arbetsrätt vi har. Moderaterna och oppositionen tycker i motion att det är dags för en översyn av arbetsrätten. Ja, så långt kan jag instämma. Det tycker jag också. Stora delar av dagens arbetsrätt tillkom ju under 70-talet, och sedan dess har mycket förändrats i arbetslivet och i näringslivet. Den pågående internationaliseringen driver på utvecklingen. Företag fusionerar eller köps upp, huvudkontor omlokaliseras, ägandet blir alltmer ansiktslöst, anonymt och avlägset. Resultatet är att inflytandet för löntagarna och deras fackliga organi- sationer försvåras. Avkastningskrav som numera sätts på globala kapitalmarknader ökar lönsamhetskraven och omvandlingstrycket i företagen. Samtidigt har vi fått kapitalplacerare som fokuse- rar på kortsiktig lönsamhet snarare än på långsiktig utveckling och tillväxt. Som en följd av detta har vi ett arbetsliv och ett näringsliv i konstant omvandling. Ständig teknik- och produktutveckling medför att verksamheter läggs ned eller flyttas. Hela branscher utvecklas, omvandlas och försvinner. Nya utbild- ningskrav och sätt att organisera arbetet växer fram. Verksamheter knoppas av och läggs ut på entrepre- nad. Uthyrningen av arbetskraft ökar. Och alltfler människor blir tillfälligt anställda. Den här utvecklingen innebär att människors ar- betsplatsers utsatthet ökar samtidigt som reglerna i den arbetsrätt vi har i dag ofta kan kringgås. Konse- kvensen av detta blir minskad anställningstrygghet, minskat inflytande och minskad delaktighet för de anställda. Den ökade utslagningen från arbetslivet som återspeglas genom dramatiska ökningar av ohäl- san under senare tid vittnar också om ett arbetsliv i tilltagande obalans med människors behov. De ar- betsrättsliga regelförändringar som skedde under 90- talet, som riksdagen beslutade om, har endast förvär- rat den här situationen. Det är verkligen, som Moderaterna och den bor- gerliga oppositionen kräver, dags för en större över- syn av arbetsrätten. Men där Moderaterna och den borgerliga oppositionen vill avreglera och försämra arbetsrätten vill jag utveckla och förstärka. Vi behö- ver öka inte minska löntagarnas anställningstrygghet och inflytande. Låt mig bara nämna några av de viktigaste områ- dena på arbetsrättens och arbetslivets områden där vi från Vänsterpartiet anser det angeläget att stärka arbetsrätten och flytta fram löntagarnas positioner. Det handlar om anställningsskyddet och tryggheten som har undergrävts genom olika riksdagsbeslut under senare år. Tidsperioden i återanställningsrätten har förkortats, och en rätt har införts för vissa arbets- givare att utan att redovisa skäl eller saklig grund undanta två personer från turordningsregeln i LAS. Många människor har vittnat om sin rättslöshet till följd av det beslutet. Uppföljningar som har gjorts tyder på att det är kvinnor som till största delen har missgynnats. Särskilt alarmerande är ju rapporten som indikerar att föräldralediga och gravida blocke- rades ut när turordningsreglerna upprättades. Det handlar inte bara om gravida och om kvinnor, det handlar om långtidssjukskrivna och om äldre arbets- kraft som också diskrimineras. Sådana här rapporter finns från JämO, de finns från facken, från TCO, de finns från många olika håll. Framför allt är det många människor som har drab- bats som vittnar om detta. Det är inte heller sant som påstås att undantags- reglerna, att två personer får undantas, är en förutsätt- ning för att man ska kunna göra avsteg från turord- ningsreglerna för nyckelpersoner. Det låter så, men det är inte sant. Den möjligheten finns med nuvaran- de arbetsrätt. Men det förutsätter att man träffar över- enskommelse med facket om det. Det är den viktiga grunden. Så tycker vi i Vänsterpartiet att det ska vara. Det ska finnas saklig grund och motiverade skäl för att göra avsteg, inte den rättslöshet och omöjlighet att överpröva beslut som arbetsgivaren fattar med stöd av nuvarande ordning. Det är en väsentlig skillnad. En ny form av visstidsanställningar har också till- kommit. Det kallas överenskommen visstidsanställ- ning. Den har bara haft den effekten att den utökar den redan rikliga floran av undermåliga och osäkra anställningar. Inte heller i detta fall behöver arbetsgi- varen redovisa sakliga skäl. De begränsningar och rätten till visstidsanställningar som samtidigt infördes har tyvärr inte visat sig verksamma. Antalet tillfälliga jobb och jobb på deltid har blivit fler. Många männi- skor har i dag en mycket otrygg anställningssituation. Värst utsatta är behovs- och timanställda, oftast kvin- nor i offentlig sektor, men även i privat. Jag menar att grunden i anställningsförhållandet ska vara fasta heltidsjobb. Utifrån detta ska undantag kunna göras genom kollektivavtal enbart då det finns sakliga skäl. Det innebär således att överenskommen visstidsanställning måste avskaffas. Alla visstidsan- ställningar längre än 18 månader under en treårsperi- od ska enligt Vänsterpartiet automatiskt övergå i heltidsanställningar och tillsvidareanställningar. Två- personersundantaget i LAS måste upphävas och åter- anställningsrätten på nytt utsträckas till tolv månader. Det tycker vi är det grundläggande. Arbetslivets villkor och arbetstidens längd och förläggning påverkar också hälsan och livet, både på och utanför arbetet. Under 90-talet har arbetsklimatet hårdnat samtidigt som arbetsmiljöarbetet tyvärr har stagnerat. Den arbetsrelaterade ohälsan har därmed ökat, framför allt för kvinnor. Arbetsmiljölagens bestämmelser och föreskrifter fullföljs inte alls i den utsträckning som skulle behö- vas. Jag menar att ett mänskligare arbetsliv kräver såväl fler styrande föreskrifter, skärpta sanktionsbe- stämmelser och företagsböter för brott mot arbets- miljölagen som fler skyddsombud, bättre arbetsmiljö- utbildning och obligatorisk företagshälsovård. Det är bra att den mer restriktiva arbetstidslag som Kommittén för nya arbetstids- och semesterreg- ler har föreslagit snart kommer att behandlas av riks- dagen. Den är ett steg i rätt riktning. Arbetstidens längd och förläggning har stor betydelse för hälsa och välbefinnande. En rad olika undersökningar har slagit fast sambandet mellan ökat löntagarinflytande över arbetstidens förläggning och ökad arbetstillfredsstäl- lelse och hälsa. Löntagarnas inflytande över ledighe- tens förläggning och arbetstiden behöver därför öka. Jag ser fram emot att vi i riksdagen ska kunna fatta beslut om den nya ledighetslag som Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler har föreslagit. Den är också ett steg i rätt riktning. Herr talman! Jag har helt kort berört några områ- den av arbetsrätten där vi tycker att det är angeläget att åstadkomma förstärkningar. Jag kunde också ha talat om de behov av arbetsrättsliga förändringar som omstruktureringar och företagsnedläggelser medför, brister i medbestämmandelagen, begränsningar av yttrandefriheten för privatanställda, integritetsfrågor i samband med drogtest med mera. Därtill räcker ty- värr inte tiden, konstaterar jag. Jag räknar med att få återkomma i den här och öv- riga arbetsrättsliga frågor vid ett senare tillfälle när de har beretts av regeringen och vi får anledning att ta ställning till dem. Herr talman! Jag vill förklara att jag står bakom förslaget i betänkandet, och jag vill också yrka bifall till vår reservation nr 2.

Herr talman! Jag har en kort fråga till Anders Wiklund. Det verkar som att det är mycket vi är över- ens om, vilket gläder mig. Jag tror inte att vi vinner någonting på att gräva ned oss i några politiska skyt- tevärn. Vi är rörande överens om att vi behöver en över- syn av arbetsrätten. Jag undrar om Anders Wiklund ser någon möjlighet att komma fram till något gemensamt ställningstagande inför nästa år och begä- ra en betydligt vidare och öppen översyn av arbets- rätten.

Herr talman! Det beror på vilka utgångspunkter vi har. Folkpartiet har tillsammans med moderater, krist- demokrater och centerpartister föreslagit en grund- läggande översyn av arbetsrätten. Jag känner väl till moderaternas uppfattning om arbetsrätt och vilka lösningar man vill föreslå för att förbättra den enskil- des anställningstrygghet. Jag har svårt att föreställa mig att den typen av lösningar som faktiskt handlar mycket om avreglering är något vi skulle kunna enas om i direktiv till en utredning. Men om Tina Acketoft tycker att det finns ett bätt- re sällskap till vänster är hon välkommen.

Herr talman! Jag trodde att vitsen med en vid översyn var att man inte redan från början hade be- stämt sig för i vilket läger man stod utan man kanske kunde finna nya lösningar där man gemensamt kan komma överens om att det är viktigt att ha en arbets- rätt för att få en hållfast utveckling och trygghet för den anställda. Men det är kanske jag som är för ny och inte förstår att man redan i direktiven för en ut- redning har målat in sig i läger. Jag frågade Anders Wiklund om han kunde tänka sig att sätta sig ned och diskutera en bred utredning med en ny bas för att gemensamt hitta lösningar.

Herr talman! Det är aldrig fel att diskutera. Det gör jag gärna.

Herr talman! Anders Wiklund gör det fel man hör så ofta, nämligen att han generaliserar. Han säger att vi ifrågasätter arbetsrätten. Jag vet inte om Anders Wiklund har läst den här boken på drygt 600 sidor. Det är i den boken som arbetsrätten regleras. Själv- klart är det mycket i den boken som vi ska ha, men den behöver också förändras eftersom tiderna föränd- ras. Vi vill ta bort det som förhindrar tillväxt så att människor kan få jobb. Tryggheten ligger inte i lag- stiftningen i boken utan i att företag vågar och har råd att anställa människor. Det är de hindren vi anser måste tas bort. Därför behövs det en genomgripande översyn av arbetsrätten. Anders Wiklund gick även in på att den offentliga sektorn hade otrygghet i sina anställningsförhållan- den. Det kan jag hålla med om. Den offentliga sek- torn är beroende av hur lönsamheten är i den privata sektorn. Utan lönsamma företag och anställningar får vi inte det breda skatteunderlag som gör att vi kan ha en bra kvalitet i den offentliga sektorn. Vi är beroen- de av varandra. Vi är beroende av att företagen får möjlighet att växa. Anser Anders Wiklund inte att det behövs en an- passning i arbetsrätten till dagens och morgondagens arbetsmarknad?

Herr talman! Jag svarar på den sista frågan först. Jag försökte i mitt anförande säga att det har hänt saker sedan 70-talet då huvuddelen av den arbets- rättslagstiftning vi har i dag kom till. Det finns behov av att se över den och försöka anpassa den till de förändrade villkor som råder i dag. Så långt är vi överens. Problemet är att ni vill något annat än vad vi vill. Ni ser lösningar i avregleringen. Det framgick med all önskvärd tydlighet av Patrik Norinders anförande nyss att det är regelverket som är problemet. Men det är regelverken som skänker en maktbalans på arbets- marknaden, som skapar relationerna mellan parterna. De har faktiskt varit mycket effektiva och framgångs- rika. Det gäller att skapa lönsamma och effektiva företag. Det visar också TCO-rapporten. Problemet är att arbetsrätten griper in i maktför- hållanden i företagen, där i utgångsläget, det naturliga tillståndet, arbetsgivarna i kraft av sitt arbetsgivars- kap har ett kraftigt maktövertag. Detta försöker ar- betsrätten balansera genom att med hjälp av regel- verk, fri- och rättigheter, se till att också löntagarna och facken får rättigheter för att balansera arbetsgi- varnas makt. Det är syftet med arbetsrätten. Sedan kan man fundera på var pendeln ska ligga. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi har kvar en mycket stark arbetsrätt och att arbetsrätten behöver utvecklas i förhållande till dagens villkor i näringsli- vet och på arbetsmarknaden. Det är jag helt övertygad om. Jag tror inte att våra mål är desamma.

Herr talman! På något sätt känner jag att vi borde komma överens. Vi vill båda ha en översyn av arbets- rätten. Vi kan ha det från olika ingångsvinklar, men jag tror att vi borde kunna ena oss om att vi ska en bred genomgripande översyn av detta virrvarr av regler, som det är nästan omöjligt för en företagare att kunna sätta sig in i. Varför inte säga att vi har olika ingångsvinklar men att vi tillsammans ska se över arbetsrätten så att vi får bra villkor för de anställda, så att vi får bra trygghet för anställda och företag? Ställ dig i talar- stolen, Anders Wiklund, och säg att du gärna går med på en bred översyn.

Herr talman! Jag vill gärna ha en bred översyn, men jag tror att hur den ska se ut och utformas är något som s, v och Miljöpartiet bör försöka komma överens om.

Herr talman! Anders Wiklund ondgjorde sig över att vi har alltför många tidsbegränsade anställningar i arbetslivet. Jag kan dela oron för att det finns en del problem. Vänsterpartiet skriver i reservation 2: "Offentliga arbetsgivare är sämst att erbjuda anställningstrygghet i form av tillsvidareanställningar." Vi vet också att i kommun och landsting är sjukskrivningstalen betyd- ligt högre än i exempelvis de mindre och medelstora privata företagen. Samtidigt vet vi att Vänsterpartiet och Anders Wiklund vill ha större offentlig sektor, fler anställda i offentlig sektor och färre anställda i privata alternativ. Vilken slutsats drar Anders Wiklund av detta?

Herr talman! Jag drar slutsatsen att det finns pro- blem i offentlig sektor. Sedan är frågan vad de beror på. Jag är ganska övertygad om att de rör de mycket omfattande rationaliseringar som har skett under 90- talet i offentlig sektor, inte minst inom vården och omsorgen. Ett stort antal jobb har försvunnit medan arbetsuppgifterna har ökat. Det är ibland skillnaden mellan privat och offent- lig verksamhet. När man minskar antalet anställda i privat verksamhet minskar man ibland också antalet arbetsuppgifter. Detta sker aldrig i offentlig sektor. Här minskade man resurserna under 90-talet, men behoven ökade. Det är klart att det påverkar förutsättningarna för dem som ska utföra de här tjänsterna. Det är en för- klaring till att vi har högre ohälsotal i den offentliga verksamheten och framför allt inom vården och om- sorgen. Vad är lösningen på detta? Är det att privatisera? Nej, knappast. Det är väl att se till att tillföra nya resurser, så att man kan anställa lite fler människor, så att det blir en balans mellan resurser och krav, som är helt nödvändig både i offentlig sektor och i privat sektor. Lösningen ligger i mer resurser till offentlig sek- tor, i alla fall om vi vill slå vakt om den.

Herr talman! Det intressanta med Anders Wik- lunds inlägg är att Vänsterpartiet har varit i styret i Sverige i ungefär sex år. Tidigare, efter 90-talet, skröt åtminstone er gruppledare Lars Bäckström över att Vänsterpartiet varit med och påverkat politiken i stor utsträckning i början på den mandatperiod som kom efter 1994 års val. Det är i offentlig sektor vi har störst problem med otrygga anställningar. Det är i offentlig sektor vi har störst problem med sjukskrivningar. Anders Wik- lunds parti är med och styr Sverige. Anders Wiklunds parti får faktiskt ta ansvar för utvecklingen. Anders Wiklund vill ha fler i offentlig sektor, och samtidigt klagar han över att anställningsförhållande- na är sämst där. Vi vet via olika undersökningar att löntagare gyn- nas av att det finns alternativa arbetsgivare. Vi vet av undersökningar inom vård och omsorg att det många gånger har blivit bättre arbetsmiljö när man har fått jobba i andra företag och framför allt när man kan jämföra arbetsförhållandena mellan olika arbetsgiva- re. Anders Wiklund vill stoppa sådant. Han vill ha färre sådana alternativ och fler människor i anställ- ningar som är tidsbegränsade och med högre sjuk- skrivningstal. Är det en löntagarvänlig politik?

Herr talman! Historieskrivningen måste vara kor- rekt. Förvisso har vi problem med offentlig sektor för närvarande, som du mycket riktigt påpekar. Men problemen har inte uppstått i dag, och de uppstod inte i går heller. Frågan är: När uppstod de här problemen? Ja, det var väl när vi fick en ekonomisk kris i Sverige som slog ut jobb både i privat och i offentlig sektor. Det var, om jag minns rätt, 1992, 1993 och 1994. Då satt varken s, mp eller Vänsterpartiet vid rodret i riksda- gen. Däremot satt kristdemokrater tillsammans med moderater och andra och styrde landet. Vi lever fortfarande i efterdyningarna av den kri- sen. Men vi har trots allt, under senare delen av 90- talet och även början av det här århundradet, lyckats vända utvecklingen. Det har tillförts resurser. Det har blivit fler anställda inom vården och omsorgen. Och den politiken måste fortsätta. Tyvärr når man inte resultat över en natt. Vi skulle behöva tillföra ytterli- gare resurser, och det hoppas jag att vi får tillfälle att göra.

Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja yrka bifall till reservationerna 5 och 15. Givetvis står jag bakom alla övriga reservationer från Centerparti- et. Vi är i dag inne i en internationell lågkonjunktur där de ekonomiska prognoserna domineras av stor osäkerhet. Därför är det i dagsläget extra viktigt att skapa förutsättningar för en ökad tillväxt. Det är vik- tigt att de beslut vi fattar i Sveriges riksdag, i denna kammare, förbättrar förutsättningarna för landets småföretagare. Det är samtidigt lika viktigt att de beslut vi fattar här inte försämrar förutsättningarna för småföretagar- na. Tyvärr finns det exempel på sådana beslut, både fattade beslut och aviserade förslag i framtiden. Ur den synvinkeln är även förslaget från Social- demokraterna och Vänsterpartiet om att ta bort un- dantaget i turordningsreglerna ett steg i helt fel rikt- ning. Förslaget är bara ett i raden där s och v visar på en tydlig brist på förståelse för de små företagens förutsättningar. Frågan om turordningsregler har debatterats vid ett antal tillfällen i den här kammaren och kommer säkert att fortsätta att debatteras. Det är mycket gläd- jande att vi även denna gång verkar ha majoritet för att bibehålla lagstiftningen såsom den är i dag. Två- personsundantaget och en allmän översyn av arbets- rätten är en eller två av nycklarna till att skapa ett bättre företagsklimat och förbättra villkoren för lan- dets småföretagare. Herr talman! Företagarnas riksorganisation lade i höstas fram en rapport kring företagarnas syn på effekterna av undantaget i turordningsreglerna. Den här rapporten visar mycket, bland annat att lagen haft en positiv inverkan på företagsklimatet. Åtta av tio småföretagare som använt möjligheten till undantag uppger att verksamheten hade påverkats negativt om de inte kunnat undanta nyckelpersoner från turord- ningen. I samma undersökning kommer det fram, som Patrik Norinder tidigare nämnt, att sju av tio företaga- re uppger att viljan att nyanställa skulle minska om undantagsmöjligheten försvinner. Företagarnas riks- organisation uppger att detta skulle innebära att viljan att nyanställa skulle minska i 60 000 företag. Man kan säkert diskutera fram och tillbaka om den exakta siffran, men så mycket kan nog konstateras att det är en stor mängd företag som skulle dra sig för att nyan- ställa. I dagens läge, med en lågkonjunktur, är det så att den nuvarande lagstiftningen kan vara avgörande för ett företags utveckling och eventuella överlevnad. Om ett litet företag hamnar i en situation där man tyvärr tvingas säga upp människor är det även i fort- sättningen avgörande att man kan undanta två nyck- elpersoner från turordningsreglerna. Den här möjlig- heten att på ett så bra sätt som möjligt anpassa arbets- styrkan vid en konjunkturnedgång påverkar också företagarnas vilja att nyanställa vid konjunkturupp- gångar. Sverige har tyvärr en lagstiftning som i många fall är anpassad för de större företagen, företag som ofta inte har några problem med turordningsregler, efter- som man exempelvis har en större möjlighet till om- placeringar än vad de mindre företagen har. Undanta- gen i turordningsreglerna är ett exempel. Tyvärr finns det inte så många, men det är ett exempel på en lag- stiftning där vi har skapat bättre möjligheter för små- företagen och där vi har anpassat lagstiftningen efter dem. Sedan införandet 2001 kan vi se att förändringen har fått positiva effekter, precis som var avsett vid införandet. Det vore därför mycket olyckligt att åter- gå till den tidigare ordningen, inte minst när vi har ett skriande behov av en ökad tillväxt, en tillväxt som är endast kan komma genom att företagen växer och fler företag startas. Centerpartiet har en mängd förslag för att skapa bättre förutsättningar för landets småföretagare. Där är bibehållandet av möjligheten att undanta två per- soner vid uppsägning en del i det hela. Herr talman! Jag tänkte i mitt anförande även be- röra frågan om tilläggsförsäkring till föräldraförsäk- ringen. Vi i Centerpartiet har vid ett antal tillfällen här i kammaren framhållit vikten av en familjepolitik som ökar jämställdheten och som gör det möjligt att kombinera familjeliv och arbetsliv, samtidigt som man får mer tid för barnen. Fler och fler företag ser i dag att det är en positiv erfarenhet för män när de är föräldralediga. För att göra detta lättare har många företag tecknat egna tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen - detta för att garantera att deras anställda får möjlighet till en högre ersättning när de är föräldralediga. Ur Cen- terpartiets synvinkel är det mycket positivt när före- tag är beredda att ta detta steg. Tyvärr har det från en del fackliga organisationer förekommit motstånd mot denna lösning, vilket lett till att tilläggsförsäkringar i en del fall förhindrats. Ur min och Centerpartiets synvinkel är det här mycket olyckligt. Vi anser inte att det ska vara möjligt för fackliga organisationer att förhindra sådana försäk- ringar. Vi vill därför se en lagstiftning där man inte kan inskränka sådana tilläggsförsäkringar. För att öka möjligheterna för både män och kvin- nor att utnyttja sin rätt att vara hemma med barnen när de är små krävs ett antal åtgärder. En åtgärd är höjda tak i föräldraförsäkringen - en fråga som jag inte ska ge mig in på så mycket i dag, men vi har debatterat den tidigare. Den verkar nu skjutas på framtiden. Därför är det ur den synvinkeln ännu vik- tigare att möjligheterna att teckna tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen förbättras.

Herr talman! Nu har jag hört både Centerpartiet och Moderaterna referera vad arbetsgivarna själva tycker om undantagsreglerna i LAS. Jag är inte sär- skilt imponerad. Som man ropar får man svar, brukar det heta. Ställer man frågan till arbetsgivarna om de tycker att det är bättre att slippa förhandla och be- stämma själva är det klart att de svarar ja. Den ar- betsgivaren är inte född som skulle säga nej på den frågan. Det är det detta handlar om, här får man alltså bestämma och undanta två personer utan att förhandla med sin fackliga organisation. Det är det som är skill- naden mot den situation vi hade tidigare. Jag skulle vilja fråga när det gäller småföretagen: Vad är problemet egentligen? Alla företag hade tidi- gare, med den gamla lagstiftningen, möjlighet att undanta nyckelpersoner från turordningslistan. Det fanns möjlighet att göra avsteg, men det förutsatte att man förhandlade med den fackliga organisationen och kom överens. I de allra flesta fallen har man faktiskt kommit överens. All erfarenhet visar och alla undersökningar antyder att man faktiskt kommer överens när man sätter sig ned för att diskutera och förhandla. Så vad är egentligen problemet? Jag tycker att det är ett jätteproblem att en arbets- rätt, vars bärande del är att på saklig grund motivera och ange skäl för beslut, plötsligt säger att arbetsgiva- ren inte ska behöva göra det längre. Det tycker jag är ett jätteproblem. Framför allt är det helt onödigt. Där skulle jag vilja ha er synpunkt.

Herr talman! Precis som jag berörde i mitt anfö- rande är mycket av den lagstiftning som berör företa- gandet i dag i Sverige i mycket stor utsträckning anpassad efter de stora företagens villkor. Den här lagstiftningen, att kunna undanta två nyckelpersoner, är ett sätt att göra det enklare för småföretagen. Det är ett sätt att göra det enklare för dem att kunna anpassa sig vid en tillfällig arbetskraftsbrist, om någon tvingas säga upp någon. Det är den delen som är så oerhört viktig - att man på ett enkelt sätt kan göra det. Det är också oerhört viktigt att småföretagen kan behålla sin kompetens. Därför är undantag i turordningsreglerna avgörande för deras förmåga att utvecklas. Jag tycker också att det är helt fel om till exempel föräldralediga eller gravida i enstaka fall sägs upp just av den orsaken. Men vi har i det här betänkandet lagt fram från Centerpartiet ett förslag om att stärka skyd- det för föräldralediga och gravida, till exempel för att kunna göra deras situation bättre på arbetsmarknaden.

Herr talman! När det gäller regeringens förslag i propositionen om Statens ansvarsnämnds funktioner och kompetensområde, vilket ingen hittills har tagit upp, anser Miljöpartiet att det är bra förslag. Vi har därför inget att tillägga i den frågan. Men jag tycker att det var viktigt att säga det eftersom ingen annan har berört den. När det däremot gäller den andra delen i det här betänkandet, nämligen avsnittet om arbetsrätt, har vi från Miljöpartiet desto mer att säga. Företag och myndigheter har numera systematiskt börja utnyttja tillfällighetsanställningar. Begreppet "tillfällighetsanställningar" omfattar personer med projektanställning, andra tidsbegränsade anställningar men även personer som är föremål för personaluthyr- ning. Många företag väljer i dag att endast ta in folk vid produktionstoppar i stället för att tillsvidarean- ställa dem. Unga människor anställs i stor utsträck- ning i olika tidsbegränsade anställningar. Fasta arbe- ten erbjuds sällan till dem som är under 25 år. Ande- len tidsbegränsade anställningar har ökat markant sedan 90-talet. Detta är ett problem. Vi kan inte blun- da för detta. Otrygga människor, otrygga arbetsplatser ger stress och ohälsa som en följd. Nästan alla männi- skor tycker att anställningstrygghet är en viktig sak. De allra flesta föredrar en tidsvidareanställning fram- för en tillfällighetsanställning. Miljöpartiet tycker därför att regeringen måste ta initiativ till en utredning om just tillfällighetsanställ- ningarna kan minska. Jag hoppas att Socialdemokra- terna, Vänstern och Miljöpartiet är överens om att inom kort komma med ett förslag om detta. Ett annat stort och växande problem är tystnaden på arbetsplatserna. De anställda är rädda för att fram- föra kritik. Många arbetsgivare i dag kräver tystnad och lojalitet av sina medarbetare, både inom den privata och inom den offentliga sektorn. Rädslan för att kritisera är störst bland kvinnor, äldre arbetstagare och administrativ personal. De som har tidsbegränsad anställning har svårast att säga ifrån. Ju osäkrare anställning, desto svårare att framföra sin kritik. Ytt- rande- och meddelarfriheten är reglerad i grundlagen och gäller bara i förhållande till den offentliga arbets- givaren. När privata företag tar över offentlig verk- samhet gäller inte längre dessa rättigheter för arbets- tagaren. Miljöpartiet anser därför att det borde införas en ny regel i medbestämmandelagen. Dessutom borde även arbetstagare hos privata arbetsgivare omfattas av ökad yttrandefrihet. Miljöpartiet anser sålunda att regeringen bör komma tillbaka till riksdagen med förslag till ändringar. En bra arbetsrätt är en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad. Livskraftiga små och medelstora företag är av avgörande betydelse för landets utveckling. Den gamla arbetsrätten, innan undantagen för två nyckelpersoner infördes i LAS, var inte bra, eftersom den enbart tog sikte på förut- sättningarna för de stora företagen, medan små före- tag av naturliga skäl hade svårare att anpassa sig till just den lagstiftningen. Ett litet företag har inte sam- ma möjligheter som ett stort företag att genom om- placering behålla nyckelpersoner med viktig yrkes- mässig kompetens. Det undantag som vi från Miljö- partiet tillsammans med de fyra borgerliga partierna drev igenom för några år sedan var därmed ett av flera sätt att stimulera såväl småföretagande som små företags möjligheter att klara sig vid konjunkturcyk- lar. Turordningsreglerna ska finnas kvar, men det är dags att förbättra andra delar av arbetsrätten, inte minst åtgärder som måste vidtas för att förhindra diskriminering i olika former. Miljöpartiet värnar särskilt rätten för gravida och föräldralediga, äldre och tjänstlediga. Här måste lagändringar komma till stånd som stärker skyddet mot diskriminering av just dessa grupper. Detta tar vi också upp i reservation 5 från Miljöpartiet och de fyra borgerliga partierna. Jag vill citera det vi har skrivit i den reservationen, herr talman, gällande diskrimineringsfrågan: "Som framfördes vid införandet av regeln skulle regeln i enstaka fall kunna komma att tillämpas på ett diskriminerande sätt. Därför framhölls särskilt möj- ligheten att pröva ett beslut om undantag med stöd av det skydd för arbetstagaren som följer av jämställd- hetslagen och andra diskrimineringslagar. Undantag från turordningsreglerna kan också prövas enligt allmänna rättsgrundsatser om beslutet är otillbörligt eller strider mot god sed på arbetsmarknaden. Vi vill understyrka att tillämpningen av undantagsreglerna är avsedd för att nyckelpersoner skall kunna stanna kvar i verksamheten." Det är vad vi skriver i reservationen, och det är det som gäller. Herr talman! Nu kommer skräckpropagandan från Socialdemokraterna och Vänstern, ivrigt påhejade av inte minst LO, om att undantagen drabbar gravida, föräldralediga och äldre arbetskraft, allt enligt egen undersökning. Som man frågar får man svar, som Anders Wiklund mycket riktigt påpekade tidigare. Vi vet alla att till exempel LO har varit en stark motstån- dare till detta. Jag är därför inte förvånad att just de kan visa upp exempel på att det kanske inte har blivit som det var sagt. Men det finns andra undersökning- ar. I en specialbeställd statistik från SCB kan man konstatera att småbarnsmammors sysselsättning un- der de senaste åren har utvecklats bättre i de företag som omfattas av undantagen än i de företag som inte gör det. En annan specialstudie från SCB visar att sjukfrånvaron sjunkit i företag med under tio anställ- da sedan undantagen infördes. I andra företag, inte minst i den offentliga sektorn, är sjukfrånvaron mycket högre. Det finns således ingen grund att påstå att små arbetsplatser blivit mer otrygga och stressiga på grund av undantagen och inte heller att småbarnsmammor systematiskt skulle sägas upp. Jag behöver också påminna arbetsmarknadsut- skottets ledamöter om det som Niklas Bruun sade i höstas när han presenterade Hållbar arbetsrätt för oss. Han sade: Det finns inga belägg för att säga att de farhågor som framfördes har besannats när det gäller undantagen från turordningsreglerna. Och det är väl ganska viktigt att komma ihåg. Tyvärr kan jag dock bara konstatera att s och v blundar för verklig- heten och har en uppenbart bristande förståelse för behovet av en arbetsrätt som tar hänsyn till de små företagen och deras förutsättningar. Tvärtom fortsät- ter de att hålla storföretagare under armarna, medan de ser småföretagen som misstänkliggörande och utmålar dem som bovar och banditer. Jag tycker att det är en väldigt tråkig inställning. Slutligen står jag givetvis bakom alla Miljöparti- ets motioner, men jag yrkar bifall endast till reserva- tionerna 3, 5 och 14 för att bespara lite tid vid om- röstningen.

Herr talman! Ulf Holm sade mot slutet av sitt an- förande, som för övrigt var väldigt bra naturligtvis, att vi har ett behov av en arbetsrätt som ska ta hänsyn till småföretagarna. Om det är vi rörande överens, och det vet vi sedan gammalt i Folkpartiet och Miljöparti- et. Jag ska ställa ungefär samma fråga som jag ställde till Anders Wiklund. Oavsett om man anser att Vänstern, Miljöpartiet och vi andra partier har olika utgångspunkter, skulle Ulf Holm kunna tänka sig att ställa sig bakom en gemensam förutsättningslös ut- redning eller översyn av arbetsrätten inför nästa år?

Herr talman! Svaret på Tina Acketofts fråga är: Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag ser inget större behov av det. Vi har precis fått en tjock utredning om hållbar arbetsrätt, och den är nog bra. Jag har också studerat reservationen från de fyra borgerliga partierna under punkten översyn av arbets- rätten och jämfört den dels med vår egen, dels med Vänsterns, och det är en väldigt stor skillnad där. Jag kan till exempel inte ställa mig bakom Moderaternas förslag om att turordningsreglerna helt ska tas bort. Där har vi en milsvid skillnad i uppfattning. Jag tror att det finns tillräckligt många utredningar för att vi ska kunna samsas i mitten och där Miljöpar- tiet uppenbarligen är kompromissen som kan förena både höger och vänster i stor utsträckning. Jag kan inte stödja Vänstern i deras reservation, och jag kan inte heller stödja de fyra borgerliga i deras reserva- tion, tyvärr.

Herr talman! Jag ska inte plåga Miljöpartiet med en fortsatt debatt om vilka konsekvenserna har blivit av den här lagstiftningen. Det skulle vi kunna prata väldigt länge om utan att komma till något resultat. Vad som är oantastligt är trots allt att den här lagstift- ningsförändringen innebär att saklig grund upphör att gälla för beslut. Och det är inte vilket beslut som helst. Det handlar ju faktiskt om ett väldigt ingripan- de beslut som en uppsägning, ett förlorat jobb innebär för varje enskild människa. Finns det inte saklig grund för det kan man inte rättsligt pröva det. Det tycker jag är ett jätteproblem. Alldeles oavsett vilka konsekvenserna blir är det ett jätteproblem, ett rätts- problem för den enskilda människan. Tycker Miljöpartiet att det trots detta är värt att försvara avstegen från turordningsreglerna? Samtidigt vet säkert Miljöpartiet att i praktiken går det att göra avsteg även med de gamla reglerna. Det var möjligt även då. Min fråga är alltså: Stör inte detta även Miljöpar- tiet?

Herr talman! Jag ska inte plåga Miljöpartiet med en fortsatt debatt om vilka konsekvenserna har blivit av den här lagstiftningen. Det skulle vi kunna prata väldigt länge om utan att komma till något resultat. Vad som är oantastligt är trots allt att den här lagstift- ningsförändringen innebär att saklig grund upphör att gälla för beslut. Och det är inte vilket beslut som helst. Det handlar ju faktiskt om ett väldigt ingripan- de beslut som en uppsägning, ett förlorat jobb innebär för varje enskild människa. Finns det inte saklig grund för det kan man inte rättsligt pröva det. Det tycker jag är ett jätteproblem. Alldeles oavsett vilka konsekvenserna blir är det ett jätteproblem, ett rätts- problem för den enskilda människan. Tycker Miljöpartiet att det trots detta är värt att försvara avstegen från turordningsreglerna? Samtidigt vet säkert Miljöpartiet att i praktiken går det att göra avsteg även med de gamla reglerna. Det var möjligt även då. Min fråga är alltså: Stör inte detta även Miljöpar- tiet?

Herr talman! Jag känner mig inte det minsta plå- gad, Anders Wiklund, av att försvara undantagen i turordningsreglerna. Det är en självklarhet. Det är ett mycket bra beslut som jag och mitt parti till hundra procent står bakom, så det är inte alls plågsamt. Där- emot bör det vara plågsamt för Anders Wiklund och hans parti som ständigt, ständigt bara tar hänsyn till de stora företagen. De här reglerna om turordnings- reglerna är ju anpassade till storföretagen. Hur du som vänsterpartist kan ställa dig bakom en sådan sak vet jag inte. Det är naturligtvis så att det finns regler om vilka personer man får undanta. Det finns också andra regler inom diskrimineringsområdet som måste till- lämpas. Vi har krävt och riksdagen beslutade den 5 april 2001 att regeringen skulle återkomma med ett förslag för att just se över skyddet för till exempel gravida kvinnor. Men det har ju regeringen inte gjort, utan man stoppar in det i en utredning som naturligt- vis får till följd att det säkert går att peka ut personer som har blivit drabbade av reglerna. Därför kan jag inte alls instämma i Vänsterns resonemang i dessa frågor. Jag är stolt över att kunna stå bakom en linje som gör att vi faktiskt tar hänsyn till förändrade villkor på arbetsmarknaden, och vi tar hänsyn till att det finns stora företag och små företag. Denna regel är till för att se till att de små företagen har en chans att överle- va framöver.

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottets betänkan- de AU6 som vi debatterar i dag är uppdelat i två hu- vudavsnitt. Den första delen avser regeringens propo- sition 2002/03:47 Statens ansvarsnämnds funktion och kompetensområde, m.m. Nu har också jag tagit upp den. Den andra delen av betänkandet avser mo- tioner som väckts under den allmänna motionstiden och avser frågor om arbetsrätt. Eftersom ett enhälligt utskott ställer sig bakom regeringens proposition, ska jag i anförandet ägna mig åt några av de arbetsrättsli- ga frågorna som behandlas. Arbetsrätten är en tydligt partiskiljande fråga. På få andra områden märks de ideologiska skillnaderna så tydligt mellan oss socialdemokrater och de borger- liga partierna. Med dunkla motiv om förenklingar och om att stärka den enskildes rätt föreslås ett antal för- sämringar i arbetsrätten som vi socialdemokrater inte kan ställa oss bakom. Ytterligare ett av dessa dunkla motiv är givetvis att försvaga de fackliga organisatio- nerna. Arbetsrätten har en tydlig karaktär av skyddslag- stiftning till förmån för den svagare parten i ett an- ställningsförhållande. Som socialdemokrater är vi inte avvisande till förändringar inom arbetsrätten. Det är dock viktigt att sådana förändringar upplevs som rättvisa och att spelreglerna är tydliga. Herr talman! Det är dock klart att alla partier i denna kammare inte vill ha tydliga och rättvisa regler i arbetsrätten. Det tydligaste exemplet på detta är det tvåpersonsundantag i LAS för småföretag som de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet genomdrev från den 1 januari 2001. När vi debattera- de detta i kammaren förra gången varnade vi för att dessa försämringar skulle leda till godtycke och orättvisor. Tyvärr fick vi rätt. LO:s undersökningar visar att fler än 200 personer blivit uppsagda med stöd av undantagen. Enligt de lokala facken är minst hälften av fallen oacceptabla eller rentav upprörande. Sannolikt drabbas många fler - mörkertalet är stort. Det är också tydligt att de som drabbas är gravida, föräldralediga och äldre arbetskraft. Det som är minst lika upprörande är att den som drabbas av en sådan här uppsägning inte kan få sin sak rättsligt prövad. Så här skrev de borgerliga och Miljöpartiet i sin gemensamma flerpartimotion: "För att undantagsregeln ska få praktisk betydelse jämfört med nuvarande regler ska ha en rättslig prövning inte kunna komma i fråga vare sig i fråga om arbetsgiva- rens urval enligt undantagsregeln eller när arbetsgiva- ren använt sig av rätten att behålla arbetstagare som bedöms vara av särskild betydelse." Det är tydligt att de fem partierna var väl medvetna om att denna regel skulle leda till godtycke, men just i detta fall är indi- videns rättssäkerhet inte det viktigaste. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern har i detta betänkande reservationer för ett förstärkt skydd för gravida och föräldralediga. Detta är lovvärt, men varför inte gå från ord till handling när det gäller tvåpersonsundantaget i LAS? Det är mycket sanno- likt, både enligt TCO och HTF, att den här undan- tagsregeln lett till att föräldralediga och gravida dis- krimineras. Är det måhända så att dessa partier tycker att det är okej att man diskrimineras om man jobbar i ett litet företag? Kl. 17 i eftermiddag, när vi voterar om den här frågan, har ni chansen att ta ett litet men betydelsefullt steg mot ett barnvänligare och rättvisa- re Sverige genom att rösta med utskottsmajoriteten i den här frågan. Herr talman! I betänkandet tas även frågan om tidsbegränsade anställningar upp. Antalet tidsbegrän- sat anställda har fördubblats de senaste tio åren. Hur många av oss skulle frivilligt välja att bo i en bostad där vi inte vet hur länge vi får bo kvar? Inte speciellt många. Så är det med jobb också. Att ha ett fast jobb är lika naturligt som att ha en fast adress. Det är ingen skillnad om man är man eller kvinna, ung eller gam- mal. Det handlar om trygghet, att veta hur mycket lön man får den 25:e eller om man får någon lön över huvud taget. Ungefär 95 % av alla tillfrågade vill ha en tillsvi- dareanställning. Det visar undersökning efter under- sökning. Alla tillfälliga anställningar är givetvis inte dåliga. Vi tycker att det är helt okej att ungdomar jobbar under loven, att det finns vikarier eller att man är fler på jobbet under perioder då det är extra mycket att göra. Det finns också de som inte vill ha ett fast jobb utan hellre delta i projekt. Men det är ännu fler som har tillfälliga jobb utan att de själva har valt det. De erbjuds helt enkelt inget annat. Vikariat, provan- ställningar, projekt och behovsanställningar är vardag för ungefär en halv miljon människor i dag. Var femte ensamstående LO-medlem med barn har ett tillfälligt jobb. Ser man över hela arbetsmarknaden har ungefär 14 % av alla anställda en tidsbegränsad anställning. Vilken trygghet skapar det? Ibland påstås det att visstidsanställningar är en in- körsport till fasta jobb. Det kan stämma om man är en man med hög utbildning men inte om man är kvinna med låg utbildning. Av de behovsanställda är det bara tre av tio som efter fyra år fått ett fast jobb. Av dem med vikariat är det fyra av tio. Av dem med provan- ställning är det sju av tio som har fått ett fast jobb efter fyra år. Arbetsrätten bör därför inriktas på att minska de olika tidsbegränsade anställningsformer som finns i dag. Herr talman! Det är inte ovanligt att småbarnsför- äldrar missgynnas i arbetslivet. Både män och kvin- nor råkar illa ut. Kvinnor drabbas dock i mycket stör- re utsträckning eftersom de fortfarande tar ett betyd- ligt större ansvar för barn och familj än vi män. Kvinnorna står för 90 % av föräldraledigheten, och det är ofta mammorna som anpassar arbetstiden när barnen är små och stannar hemma när barnen är sju- ka. Att komma till rätta med diskrimineringen av småbarnsföräldrar i arbetslivet är en viktig del av jämställdhetsarbetet. Skyddet för de föräldralediga måste stärkas. ALI-utredningen Hållfast arbetsrätt för ett förän- derligt arbetsliv fick därför ett tilläggsdirektiv att titta på den arbetsrättsliga lagstiftningen i detta fall och har lagt fram ett antal förslag på området. Men för att komma till rätta med de här problemen krävs åtgärder på många håll. Man måste se de strukturella orättvi- sor i samhället som beror på kön och vara beredd att ta en hård och lång kamp mot de orättvisorna. Ett annat problem med bäring på jämställdhet är ofrivilligt deltidsarbete. Deltidsarbete och deltidsar- betslöshet förekommer främst inom vård, omsorg och handel. Kvinnor berörs i högre grad än män. Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet. En hel del arbete pågår faktiskt på det här områ- det. I slutet av januari i år hade deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg halverats från 30 000 till 15 000 samtidigt som timanställningarna hade mins- kat med 26 %. Den kraftigaste minskningen av del- tidsarbetslösheten inom vård och omsorg har skett i mitt hemlän Västerbotten. Detta var resultatet av ett åtagande mellan regeringen, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kommunalar- betareförbundet och SACO. Sammanfattningsvis vill vi socialdemokrater att: - Floran av tidsbegränsade anställningar ska av- gränsas. - Tillsvidareanställning ska vara en norm. - Chansen till återanställning ska öka. - Föräldraledigheten ska inte kunna missbrukas under uppsägningstid. - Skyddet för gravida och föräldralediga ska stär- kas. - Undantagen från turordningsreglerna ska bort. Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Lars Wegendal, An- ders Karlsson, Britta Lejon, Agneta Gille, Sonja Fransson, Hans Stenberg, Hans Hoff, Rolf Lindén och Berit Högman (alla s).

Herr talman! Jag vill gratulera Lars Lilja till att han har sina partikamrater med sig i sitt anförande. Tydligen krävs det instämmanden för att bekräfta detta. I vårt parti brukar vi lita på det ändå. Jag tycker att det var ett mycket intressant utta- lande av Lars Lilja. Han säger att visstidsanställning aldrig kan vara ingång till ett fast jobb. Undantaget var tydligen högutbildade män, sade han. Menar verkligen Lars Lilja detta, att visstidsanställningar - en provanställning, ett vikariat etcetera - aldrig kan vara ingången till ett fast jobb? Jag måste säga att jag har en annan uppfattning. Jag tror att vi så mycket som möjligt ska hyvla ned de trösklar som hindrar människor att få in en fot på arbetsmarknaden så att de får visa vad de går för, skapa kontakter, lära sig arbetslivet, få erfarenhet. Det leder vidare. Det viktiga är ju att man inte fastnar i visstidsanställningar. Där tycker jag också att det finns en del att göra för att uppmärksamma proble- men - inte minst inom offentlig sektor, där Lars Lilja och hans parti är huvudansvariga för arbetsmiljön. Sedan har vi det här med undantaget för två per- soner. Vi kanske måste förklara för protokollet så att Lars Lilja och hans partikamrater kan läsa innantill. Det handlar helt enkelt om att undanta två personer innan man fastställer turordningslistan i en situation där arbetsbrist föreligger och någon ska sägas upp. Det är inte så att man plockar ut folk och sparkar ut dem på gatan för att man har kommit på att det verkar roligt. I ett läge där man måste säga upp någon män- niska måste man göra upp en turordningslista. Skill- naden nu är att i små företag får man plocka undan två stycken. Som exempel kan vi ta ett dataföretag som både säljer maskiner, alltså själva "burkarna", och sysslar med support och programvaror. Sedan sjunker för- säljningen av hårdvara. Men den andra verksamheten går bra. De har tre anställda. Den sist anställde är duktig just på programvara, support och liknande saker. Då säger arbetsgivaren: Den personen vill jag undanta från turordningslistan för att företaget ska överleva, för att företaget ska kunna utvecklas, för att vi ska kunna börja nyanställa igen. Det anser Lars Lilja vara en helt orimlig princip. Jag tycker att det är en ganska rimlig princip för att rädda jobben och för att utveckla företaget.

Herr talman! Jag ska citera mitt eget anförande: "Ibland påstås det att visstidsanställningar är en in- körsport till fasta jobb. Det kan stämma om man är en man med hög utbildning, men inte om man är kvinna med låg utbildning." Jag vill påstå att det naturligtvis är så. Jag tog upp ett antal exempel på hur ofta en visstidsanställning faktiskt leder till en fast anställning. Det jag ville bevisa med det jag sade var att det inte är så vanlig som man kunde tro. När det gäller undantagen och arbetsbristen ska det naturligtvis vara precis så som Stefan Attefall säger, att det handlar om uppsägningar på grund av arbetsbrist. Då har arbetsgivaren alltså rätt att först plocka bort två personer. Sedan går man efter listan. Men det som är väsentligt, och det som jag bestämt vill protestera mot, är det exempel som Stefan Atte- fall nämner. I normalfallet, och det är det som både jag och Anders Wiklund har hänvisat till, finns det vid uppsägning möjlighet att frångå turordningslistan och undanta nyckelpersoner genom en förhandling mellan fack och arbetsgivare. Naturligtvis är varken facket eller arbetsgivaren intresserade av att företaget inte överlever. Den stora skillnaden med förhandling- en är att både fack och arbetsgivare måste motivera varför man gör undantag. Det är viktigt ur rättssäker- hetssynpunkt, och det är viktigt för dem som ändå drabbas av en uppsägning.

Herr talman! Lars Lilja nämnde en LO-utredning som hade sagt att 200 personer hade blivit av med jobben i företag som omfattades av de här reglerna. Det handlar om företag som i alla fall skulle ha sagt upp 200 personer och som nu tillämpar de här regler- na så att det blir kanske delvis andra personer som sägs upp. Då är det intressant att fråga sig: Blev det med dessa regler bättre förutsättningar för företagen att kunna leva vidare och växa och nyanställa i fram- tiden? Det är det som är den intressanta frågan. Den borde vi utvärdera och ställa oss. Det handlar om huruvida dessa regler har någon betydelse för småfö- retagens livskraft. Varken i utredningen om hållbar arbetsrätt eller i de SCB-studier som Ulf Holm pekar på finns det någonting som tyder på att detta system missbrukas. Om Lars Lilja inte kan prestera något bättre underlag för sina påståenden än hittills tycker jag att han ska ligga lite lågt. Det är korrekt att man kan göra undantag redan i det gamla systemet med fackliga förhandlingar. I de stora företagen, där det finns starka aktiva fackklubb- ar och personalavdelningar, sköter man ofta de här sakerna. Man för resonemang och man känner till de lokala förhållanden. Men i småföretagen finns inga fackliga ombudsmän och ingen sådan organisation på arbetsplatserna. Då kommer det in folk utifrån som ska försöka bilda sig en snabb uppfattning om vilka som är nyckelpersoner på arbetsplatsen, hur arbets- formerna ser ut och vilka kompetenser de anställda har. Vi vet genom många vittnesbörd från småföreta- gare att dessa fackliga ombudsmän som kommer inrusande en kort stund och ska sköta en förhandling inte alls har kännedom om de lokala förhållandena. Det leder till osäkerhet. Det tar tid och energi, och ofta blir det också fel beslut. Det, vet vi, är en faktor som är hämmande för många småföretag, men den insikten verkar inte Lars Lilja ha. Rör dig lite mer bland småföretagen, tack!

Herr talman! Jag vill fortfarande påstå att det sista Stefan Attefall tar upp, om småföretagen, säger något om hur förhållandena är för arbetstagarna på många småföretag. Man har en dåligt fungerande facklig organisation, och man har inga fackliga ombud. Man har alltså problem med att i någon mening hävda arbetstagarens rättigheter, och det finns större risk att utsättas för arbetsgivarens godtycke. Samtidigt har man naturligtvis också ibland ett intimt samarbete på ett mindre företag, och det fungerar alldeles utmärkt. Själva poängen är ändå att det är någon - den svagare parten, alltså arbetstagaren - som ska stå för denna flexibilitet och betala för den med sin arbets- löshet. Det tycker vi är djupt orättvist. Vi pratar om att lagar och regler ska vara lika för alla. Det är en grundprincip som jag i det här fallet ställer upp på. Jag tycker att den är viktig. Jag tror faktiskt att man ibland överdriver betydelsen av ar- betsrätten, lagstiftningen på arbetsmarknaden, för att de små företagen ska kunna växa.

Herr talman! Det är ju trevligt att höra att Lars Lilja och Centerpartiet är överens om att man vill stärka skyddet för föräldralediga. Det har vi lagt fram förslag om i utskottet, som tyvärr har avstyrkts. Lars Lilja citerade en flerpartimotion om turord- ningsreglerna och så vidare. I motionen påpekar man också att det även fortsättningsvis är möjligt att pröva ett beslut om undantag med stöd av det skydd för arbetstagaren som följer av jämställdhetslagen och andra diskrimineringslagar, vilket också Ulf Holm mycket riktigt påpekade i sitt anförande. Jag vänder mig starkt mot den bild som Lars Lilja försöker måla upp av att småföretagaren godtyckligt säger upp människor och inte tar hänsyn till de ar- betstagare som finns på arbetsplatsen. Jag kan näst intill garantera att det inte finns någon småföretagare som tycker att det är roligt att säga upp sina anställda. Det finns ingen småföretagare som gör det utan sömnlösa nätter. Man gör noggranna överväganden när det gäller företagets möjlighet att överleva och vilken kompetens man behöver. Därför är det oro- väckande att se att Socialdemokraterna vidhåller sitt skydd för de stora företagen. Jag skulle också vilja skicka med Lars Lilja en fråga som berör en annan sak. Det handlar om tilläggsförsäkring till föräldraförsäkringen. En myck- et kort fråga: Tycker Lars Lilja att det är positivt när företag tecknar tilläggsförsäkringar till föräldraför- säkringen?

Herr talman! När det gäller det stärkta skyddet för de föräldralediga fick - som utskottet känner till - Niklas Bruuns utredning ett tilläggsdirektiv att se över den här problematiken. Man har också lagt fram ett antal förslag till förbättringar för de föräldralediga. Utredningens förslag är ute på remiss, och vi får na- turligtvis se vad man sedan kommer fram till. Men vi är ändå helt överens om att det stödet ska stärkas. Att det inte finns några förslag i just det här betänkandet är ganska naturligt med tanke på att utredningen och förslagen är ute på remiss. När det gäller turordningsreglerna är jag fortfa- rande av den uppfattningen att det vore enklare, bättre och rättvisare om man faktiskt förhandlar om detta. Man sätter sig ned vid bordet och diskuterar. Jag är övertygad om att man får det allra bästa resultatet på det sättet. Som jag sade tidigare har de fackliga orga- nisationerna inget att vinna på att företaget går om- kull. Varken de anställda, som dessutom får gå, eller de fackliga organisationerna har något att vinna på detta. På frågan om tilläggsförsäkringar för föräldrale- dighet är mitt svar: Jag har inget emot att sådana tecknas. Det har heller inte fackföreningsrörelsen. Sådana här försäkringar finns bland annat på ABB, Ericsson och andra större företag. Jag är positivt inställd till den typen av försäkringar.

Herr talman! Jag hade väl inte väntat mig att Lars Lilja skulle ändra ställningstagande vad gäller turord- ningsreglerna på grund av min replik. Jag tänkte inte beröra det mer. Som Lars Lilja mycket riktigt säger - och det är positivt att man gärna ser tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen - så finns det i många företag. Det finns även på Regeringskansliet, och vi riks- dagsledamöter har också en liknande försäkring, så vitt jag förstår. Men det finns exempel på att företag har stoppats och inte fått teckna någon extra tilläggs- försäkring. Därför vill vi i Centerpartiet se en lag- stiftning som ger företagen den friheten. Jag tycker att det vore positivt om man på sikt skulle kunna se över detta och göra det enklare för företagen att teck- na tilläggsförsäkringar. Det kan mycket väl vara så - även om jag inte har några belägg för det - att det är småföretag som tvekar i den här situationen.

Herr talman! Jag vet inte vilket exempel Claes Västerteg har på detta. Jag känner till något enstaka fall där en facklig organisation har nekat att låta fö- retaget teckna en sådan här försäkring. Det berodde på att man i det sammanhanget ville lägga in försäm- ringar av andra delar av försäkringsskyddet för de anställa. Det är ett exempel som jag känner till, men i övrigt har jag samma uppfattning som Claes Väster- teg. Jag har absolut ingenting emot att denna typ av försäkringar tecknas i framtiden.

Herr talman! Lars Lilja inledde sitt anförande med att säga att det märks ideologiska skillnader vad gäll- er arbetsrätten. Det vore väl konstigt om det inte vore så? Om vi tyckte samma saker skulle det inte fylla någon funktion att vi står här och debatterar. Men detta har egentligen mycket lite att göra med att vi skulle vilja försvaga för de fackliga organisationerna. Vårt syfte är att ta bort hinder för tillväxt, så att vi kan bibehålla välfärden och ge fler människor möj- ligheter till arbete. Det här gäller i allra högsta grad för unga människor och för invandrare. Lars Lilja talar om att vi vill försämra. Det vore väl rätt korkat av oss moderater om vi skulle ha något skäl att jäklas med människor. Så är det naturligtvis inte. Vi tror på Sverige som en tillväxtnation, och vi vill forma en politik som ger just tillväxt och välfärd. Sedan kan jag bara beklaga att Socialdemokrater- na inte kan ställa upp på att göra denna genomgripan- de översyn av arbetsrätten. Det finns mycket som man skulle kunna göra där för att skapa fler jobb. Vi behöver riva hinder så att fler människor kan komma i arbete. Att förändra arbetsrätten är ingenting som gör att tryggheten behöver försämras för arbetstagarna - snarare tvärtom - det går hand i hand med trygghet i anställningar.

Herr talman! Jag såg att Patrik Norinder reagerade tidigare när Ulf Holm påstod att Moderaterna ville ta bort alla turordningsregler i arbetsrätten. Jag kan försvara Moderaterna genom att säga att det inte är riktigt så illa. De vill ha kvar turordningsreglerna, men de vill att de ska se lite annorlunda ut. Vi har fört diskussionen om hinder under lång tid. Jag hävdar med bestämdhet att de förändringar som Moderaterna vill införa i arbetsrätten är försämringar. Jag kan inte Moderaternas förslag till förändringar i arbetsrätten utantill. För att vi ska få klart för oss vad det egentligen handlar om kanske Patrik Norinder skulle kunna vara vänlig att berätta för kammaren vilka förändringar som Moderaterna vill genomföra på arbetsrättens område för att så att säga plocka bort dessa hinder.

Herr talman! Jag tror att Lars Lilja vet att det är en omöjlighet att sätta i gång och dissekera den här bo- ken på 625 sidor och plocka ut kapitel för kapitel i den. Det vore bättre om Lars Lilja läste våra moderata kommitté- och partimotioner. Då kan han få en god bild av hur vi vill ha arbetsmarknadspolitiken. Och vi vill ha politik för tillväxt i Sverige. Jag tror att det är mer fruktsamt än att jag står här och på en minut försöker förklara moderat politik.

Herr talman! Vi vet att det handlar om att ge yt- terligare möjligheter för tidsbegränsade anställningar. Vi vet att det handlar om att minska möjligheterna till återanställningar när man har blivit uppsagd. Det är en lång rad av förslag av den typen som Moderaterna har. När det gäller till exempel de tillfälliga anställ- ningarna som vi var inne på har jag svårt att se varför man måste införa fler och större möjligheter till till- fälliga anställningar när det visar sig att den anställ- ningsformen har ökat oerhört kraftigt under de se- naste tio åren. Som jag sade tidigare är det en halv miljon människor som i dagsläget har en tillfällig anställning. Vi borde snarare göra tvärtom, nämligen att stärka löntagarnas möjligheter att få fastare an- ställningsformer.

Herr talman! Lars Lilja sade i sitt anförande att han inte kunde tro att arbetsrätten påverkar småföre- tagarna. Han trodde att vi gravt överskattar den pro- blematik som en småföretagare kan ha med att hante- ra arbetsrätten. Eftersom jag, som jag har sagt tidigare, är upp- född i en småföretagarfamilj och har haft småföreta- gare ideligen runtomkring mig vet jag att det sällan eller aldrig är tal om några åttatimmars arbetsdagar för dem. Jag vet också att det har gjorts en beräkning där man har kommit fram till att en småföretagare lägger ned ungefär 2 ½ timmar i veckan för att kunna hante- ra regelverket. Det handlar alltså inte om det admi- nistrativa arbetet med fakturarutiner och så vidare, utan det handlar om att hantera regelverket. Tror inte Lars Lilja att en småföretagare skulle kunna lägga dessa 2 ½ timmar i veckan på något annat om vi hade fått en förenklad arbetsrätt?

Herr talman! Det är lätt att tala om förenklingar, men det är betydligt svårare att genomföra dem. Om man läser igenom det som sägs om den förenklade arbetsrätten utmynnar det nästan undantagslöst i för- sämringar för de anställda. Och jag och vårt parti är inte beredda att ställa upp på omfattande förändringar i arbetsrätten som leder till ett försämrat skydd för de anställda. Som Anders Wiklund sade tidigare har utvecklingen lett till att det snarare har gått åt motsatt håll, nämligen att de anställda har ännu svårare att påverka sin arbetssituation, att ha inflytande på före- tagen och att ha möjlighet att ha utvecklande jobb.

Herr talman! Lars Lilja sade tidigare att han ville att arbetsrätten skulle stå för rättvisa regler och att det skulle vara tydliga spelregler. Sedan förstår jag att Lars Lilja över huvud taget inte vill diskutera arbetsrätten och möjligheterna som kan finnas att förenkla den eftersom han i sitt anfö- rande utgår från att vi - han bakar ihop alla borgerliga partier - har dunkla motiv. I mitt anförande ville jag ta upp just det att vi kan- ske inte har mer dunkla motiv än att vi faktiskt vill ha ett starkt Sverige med en tillväxt där vi får pengar till en offentlig sektor så att vi alla kan försörja oss. Vi vet att företagarna spenderade en vecka med att försöka läsa igenom regelverket. Och de hann inte igenom det. Jag vet också att småföretagare säger att de inte vågar anställa därför att de inte kan hantera detta, medan stora företag säger att de alltid hittar möjligheter att ta sig runt det. Tycker Lars Lilja verkligen att det är tydliga och rättvisa spelregler och som likställer småföretagares möjligheter med de stora företagens möjligheter?

Herr talman! Rättvisa regler är med mitt synsätt när samma regler gäller för alla. Samma regler ska alltså gälla för det stora företaget, för det medelstora företaget och för det lilla företaget. Det är för mig rättvisa. Sedan kan det alltid diskuteras huruvida regelverk är tjocka, svåröverskådliga och knepiga. Jag vet att den diskussionen finns. Om vi skulle tänka på oss själva lite grann finns det säkert en ganska omfattande trafiklagstiftning som få av oss kan så våldsamt mycket om. Men vi ger oss ändå ut i trafiken utan att vi kan precis allt som står i lagen. Även om boken är tjock tror jag att man i någon mening överdriver problematiken när man påstår att alla företagare ska kunna allt som står på varje sida.

Herr talman! När det gäller arbetsmarknadsut- skottets betänkande AU6 under punkt 6 kan jag inte riktigt sitta tyst i bänken utan måste ändå säga vad jag tycker och ta strid med er som vill behålla den för- sämring av arbetsrätten som de borgerliga partierna med stöd av Miljöpartiet genomförde under förra mandatperioden. Jag var ute på arbetsplatserna då. Jag reste runt och mötte dem som också hade blivit drabbade. Jag förstår att inte någon av er här som har fört debatten har varit ute och mött någon som har drabbats av beslutet om undantagsregel i arbetsrätten, och ni har kanske inte sett konsekvenserna av beslutet. Det är ett beslut som vi har möjlighet att förändra i dag när vi ska votera kl. 17. Ni folkpartister säger att ni vill värna om indivi- dens rättigheter, och ni talar alltid om jämställdhets- politiken och kvinnans rätt i samhället. Men det är ju kvinnan som har blivit drabbad av det beslut som fattats. Kristdemokraterna talar i alla sammanhang om ett mjukare samhälle - om att värna barnens rätt, om att värna om barnen. Kan det vara genom att med ett sådant här beslut ge barnen otrygghet genom att de får en arbetslös förälder? Oftast gäller det kvinnan. Partiledaren i Centerpartiet säger sig värna om gravida kvinnors rätt vid uppsägningar. Javisst, men det här beslutet har ju drabbat de gravida kvinnorna. Nu är det alltså upp till bevis. I dag har vi chansen att visa något annat för alla dessa kvinnor - gravida, barnlediga, studielediga och ibland också långtids- sjukskrivna och äldre som har drabbats väldigt hårt av den här politiken och som har blivit av med sitt arbete genom den undantagsregel som ni för två år sedan genomförde. I dag kan vi alltså ta ett beslut som är sådant att vi förbättrar jämställdheten och ser till att vi skyddar dem som har blivit drabbade. Ja, det finns fakta - olika fakta - och ord står mot ord här i talarstolen i dag. Jag har tittat på fakta, och jag har mött människor som visar på samma sak. Fackförbunden HTF och TCO har i dag en artikel i Aftonbladet, och det finns en omfattande undersök- ning som klart visar att de som är drabbade är kvin- norna - de gravida och de barnlediga - just på grund av den undantagsregel som ni införde. Mycket av det som Anders Wiklund tidigare sade stämmer. Dessut- om har vi det som Lars Lilja har tagit upp här. Jag tror att en del av er ändå har förstått det som vi har sett och som vi säger. Kanske håller ni nu med mig. Frågan är bara vad resultatet blir sedan vid vo- teringen. Trots allt vill jag fråga: Vad säger ni när ni möter dessa drabbade människor när ni är ute - jag tänker då på de fackliga organisationerna där de finns som har blivit av med arbetet just genom nämnda undan- tagsregel? Kan ni se de kvinnorna i ögonen och säga att ni som införde denna undantagsregel gjorde rätt och att ni inte vill förändra den? När det gäller det förra beslutet var det kanske så att ni inte förstod vilka konsekvenserna skulle bli. I valrörelsen lyssnade jag till er i Miljöpartiet. Ni sade att ni inte skulle medverka till att gravida kvin- nor fick lämna sina arbeten. Nu finns chansen att följa upp det i beslutet i dag. Det är ju just gravida kvinnor som har blivit drabbade. Moderaterna bryr jag mig inte ens om att kom- mentera. Jag vet ju vad de vill med arbetsrätten. Herr talman! Gravida och föräldralediga ska ha rätt till trygghet på arbetsplatsen. Vi har nu några timmar på oss att fundera och komma fram till ett klokt beslut, som - vilket jag föreslår - innebär att rätten för arbetsgivarna att undanta två personer tas bort från lagen om anställningsskydd. Jag yrkar alltså bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag i betänkande AU6.

Herr talman! Det var många ord. De flesta av dem har vi hört tidigare här i debatten. Jag reagerade dock på det som du, Agneta Gille, sade i slutet av ditt anfö- rande. Du anklagade oss i Miljöpartiet för att inte ta skyddet av gravida kvinnor på allvar. Det är en direkt felaktighet, en lögn. Vi var drivande redan några månader efter det att de nya undantags- och turord- ningsreglerna infördes. Riksdagens majoritet beställ- de en sådan här lagändring från regeringen - där man ju tillhör ditt parti. Men ditt parti valde att lägga det hela i en utred- ning i stället för att snabbt, skyndsamt, se till att det blev en lagändring för att genast kunna täppa till eventuella kryphål. Det skulle Socialdemokraterna och regeringen ha gjort men ni valde medvetet att lägga det hela i en utredning, som nu är ute på remiss. Fortfarande, två år senare, har det inte blivit den lag- ändring som vi uppenbarligen är överens om. Skyll inte det på Miljöpartiet! Detta är i stället ditt ansvar som socialdemokrat och som tillhörande regerings- partiet.

Herr talman! Ulf Holm, det jag nu hänvisar till och det jag nu diskuterar är punkt 6 i det betänkande som vi i dag har att ta ställning till. Det är där som vi har en möjlighet att förändra så att de gravida och de barnlediga kvinnorna kan känna att de har chans att få behålla sitt arbete. På TV har vi kunnat se inslag i sammanhanget. På en bensinstation fick en gravid kvinna lämna sitt arbete just på grund av att hon var gravid. Det sker en diskriminering. Det är sådant som jag talar om - det är sådana fall som jag har mött och sett. Det är i den delen som jag ser att vi under punkt 6 i dag skulle kunna åstadkomma en förändring genom vårt beslut här i kammaren. (forts. 10 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 13.55 på förslag av tal- mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då statsministerns frågestund skulle börja. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.