Småskalig livsmedelsförädling m.m.

Herr talman! Det sista ärendet som ska debatteras i kväll är miljö- och jordbruksutskottets betänkande om småskalig livsmedelsproduktion. Underlaget är regeringens skrivelse och 101 motionsyrkande. Vidare behandlas även den fördjupade uppföljning av förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion som miljö- och jordbruksutskottet har genomfört. I betänkandet finns 42 reservationer och två särskilda yttranden. Herr talman! Riksdagen gjorde våren 2001 ett tillkännagivande till regeringen om förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion. Då konstaterades att antalet småskaliga slakterier hade minskat och att kostnaden var en avgörande orsak. Regeringen uppmanades att ägna särskild uppmärksamhet åt den småskaliga livsmedelsproduktionen, och regeringen borde återkomma med förslag till åtgärder för att skapa bättre förutsättningar. Därefter har flera utredningar genomförts för att undersöka de möjligheter, problem eller utvecklingshinder som finns för den småskaliga produktionen och förädlingen av livsmedel. Regeringens skrivelse som nu debatteras innehåller en redovisning av de allmänna utvecklingsförutsättningarna. Det lämnas också en redogörelse för aktuella frågor inom området och regeringens bedömning av inriktningen av det fortsatta arbetet. Låt oss nu ta del av debattörernas inlägg i dessa för oss konsumenter och för landsbygden så viktiga frågor!

Herr talman! Först av allt vill jag yrka bifall till reservation nr 1, så att inte detta glöms bort. Jag tänker uppehålla mig vid tre områden. Det handlar om de långsiktiga regelverken, och det handlar om regelförenklingar, och det handlar om gårdsförsäljningar. Jag vill inleda med de långsiktiga regelverken och vikten av dem. Vi som har erfarenhet av biologisk produktion har lärt oss att det skiljer sig kolossalt mycket från all annan produktion. Det gör det av det skälet att man till att börja med ofta är beroende av väder och vind. Man påverkas av sjukdomar. Man är beroende av allt annat som kan påverka den biologiska processen. Det behövs en framförhållning av sällan skådat slag. Talar vi om exempelvis grönsaker kanske det är minst ett års framförhållning för att veta vad det är man ska kunna skörda. När det gäller köttproduktion är det minst två år, kanske fem år, och kanske tio år om vi ska lägga in lite avelsarbete. För att inte tala om skogsproduktion, herr talman! Då talar vi om omloppstider på 70-100 år. Det är långsiktighet. Som om inte detta vore nog har vi sedan ett kapitalbildningsbehov som i högsta grad är betydligt. När det gäller marken, som oftast är en grund för den här typen av produktion, fordras det ett väldigt stort eget kapital i dag för att man över huvud taget ska kunna få ut någon lönsamhet. Sedan kan man titta på maskininvesteringarna. När det gäller areella näringar kan man oftast inte använda maskinerna mer än korta tider på året. Exempelvis en skördetröska eller någonting annat kanske används bara ett antal månader per år. Herr talman! Varför belyser jag nu detta? Jo, jag vill visa på den långsiktighet som behövs i den här typen av produktion, som är grunden för den småskaliga livsmedelsproduktionen. Jag tror att det fordras att man belyser den här delen av det skälet att jag inte tror att Socialdemokraterna förstår detta. Jag tror inte det. Och om man nu förstår det vill man inte ta det till sig och göra några förändringar. Det som är mest intressant i betänkandet är ju att man ofta går in och opponerar mot sig själv, vilket är något anmärkningsvärt. Utskottsmajoriteten skriver här att man förutsätter att det ska ske förändringar. Jag påstår att det inte finns någon som helst grund för att tro att detta förutsättande kan leda till någon framgång. För vad har hänt sedan 1994 när Socialdemokraterna bildade regering? Inte någonting när det gäller den småskaliga livsmedelsindustrin, i princip ingenting. Herr talman! Jag går då vidare till regelförenklingsbiten. Det som kännetecknar den småskaliga livsmedelsindustrin är att den är just småskalig. Det är alltså väldigt mycket hantverk. Det är en låg rationaliseringsgrad, och det är små serier. Det fordras en väldig uppfinningsrikedom hos dem som arbetar med detta. Jag vill påstå att det snarast är ett konglomerat av kompetenser som oftast ska besittas av en enda person. Man ska kunna växtodling. Man ska kunna avel. Man ska kunna djurhållning. Man ska nästan vara barnmorska, för att ta emot nyfödda djur, och halvveterinär. Man ska vara snickare. Man ska vara svetsare, konstruktör, ekonom, bokförare, finanskunnig, och man ska kunna miljölagstiftningen. Jag vågar påstå att den här typen av småskalig verksamhet som är knuten till livsmedelsfrågorna, och den småskaliga livsmedelsproduktionen, omfattar nästan alla de lagar som vi i denna kammare har varit med och stiftat, i större eller mindre utsträckning. Återigen påstår jag: Socialdemokraterna förstår inte, och om de förstår vill de inte. De försök man tidigare har tagit upp med att skapa regelförenklingar har totalt havererat. Effekten är prat och prat men väldigt lite verkstad. Avslutningsvis, herr talman, vill jag ta upp detta med gårdsförsäljning. Det som ofta kan vara det lokala kvalitetsmärket, det som skapar en stolthet för en bygd eller för en producent, förringas genom att man skapar ett regelverk som gör det oerhört svårt att komma fram. Naturligtvis står jag bakom de övriga reservationer som vi från moderat håll har skrivit. Jag vill också rikta en maning till dem som möjligen lyssnar på den här debatten: Den bästa garanten för att vi ska få en förändring till stånd som kan ge den småskaliga livsmedelsproduktionen en vettig och möjlig framtid är en förändring i regeringsmakten. Den regering med stödpartier som vi har nu har på ett gravt sätt missbrukat sin makt genom att inte skapa bättre förutsättningar för den småskaliga livsmedelsproduktionen.

Herr talman! Vi har alla olika förhållningssätt till mat - mättnad, samvaro, njutning, levebröd i dubbel bemärkelse. I vår närhet tycks somliga enbart äta för att leva medan andra tycks leva för att äta. Konsumenternas krav på kvalitet, närhet, smakupplevelse samt miljö- och djuromsorgstänkande ökar i vårt samhälle. För att möta detta krävs åtgärder, och där kan småskalig livsmedelsförädling vara en. Det höjda förädlingsvärdet är oerhört värdefullt, och det förbättrar dessutom möjligheten till fler arbeten. Det betänkande som vi i dag har på vårt bord vittnar om en nyvunnen insikt om företagarnas situation, om de problem och de hinder de möter. Folkpartiet anser att denna insikt måste leda till handling. Det är nödvändigt att snarast stimulera företagsamheten med långsiktiga och förenklade regelverk. Det är inte tillfredsställande att regelförenklingar ligger långt fram i tiden. Ett exempel är att den minskade administrativa bördan för miljö- och jordbruksområdet beräknas uppnås 2010 - en alldeles för låg ambitionsnivå för att förenkla situationen för småföretagare! Att anse "att arbetet bedrivs med den skyndsamhet som är möjlig" när man inte anser sig kunna minska den administrativa bördan förrän 2010 är för mig märkligt. Anser majoriteten att detta är skyndsamt? Herr talman! Livsmedelssäkerhet är angeläget, och vi har nu ett hygienpaket att rätta oss efter. Där används för övrigt begreppet kontroll mer än rådgivning. Med tanke på dagens debatt om småskalig livsmedelsförädling vill vi verkligen flagga och varna för den belastning som de nya tillsynsavgifterna kan komma att innebära. Vi anser att tillsynsavgiften måste anpassas till vad som är rimligt utifrån verksamhetens omsättning men också till hur verksamheten sköts. Det ska löna sig också ekonomiskt att sköta sitt företag och att sköta sin egen kontroll. När det gäller livsmedelsförädling anser Folkpartiet att forskningen borde intensifieras på områdena innovation och utveckling för småskalig och lokal produktion. När staten gör utlysningar för företagsnära forskning inom livsmedelsområdet bör villkoren formuleras så att också små och medelstora livsmedelsföretag har en möjlighet att delta. Utskottsmajoriteten medger detta och skriver att det är en brist när det gäller möjligheterna till utveckling för den småskaliga livsmedelsproduktionen. Då blir följdfrågan: Vad gör majoriteten åt detta? Jag besökte Sveriges lantbruksuniversitet i Skara häromveckan, och där talade man om för mig att man känner en djup oro över det svaga intresset för programmet Mat och teknologi. Om denna trend inte bryts riskerar Sverige att bli akterseglat vad gäller framtida kompetensförsörjning inom livsmedelsindustrin. Hur ser regeringsföreträdarna på detta? Vad har man för lösningsförslag? Herr talman! Det är konsumenten som med sitt val styr produktionen. För att konsumenten ska kunna välja krävs tydlig och sjyst märkning. Ursprungsmärkning på mer än nötkött måste nu bli verklighet. Med tanke på den ökade internationella handeln är det viktigt att Sverige nationellt arbetar aktivt för en gemensam märkning. Jag vet att majoriteten är positiv till detta, och därför undrar jag: Vad görs konkret? Sist men inte minst vill jag fortsätta med några tankar kring den internationella delen. De eskalerade tullarna, som jag tidigare talat om, är fortfarande ett problem, inte minst för tredje världen. Tillträde till marknad, diversifiering av ekonomi och givetvis en koppling till den viktiga livsmedelsproduktionen när det gäller biståndsprojekt är väsentligt. Att tullarna ökar med förädlingsgraden är förvisso en handelsfråga, men den berör i allra högsta grad jordbruks- och livsmedelsområdet. Då är min sista fråga till majoriteten: Vilka åtgärder vidtar majoriteten i denna stora och viktiga fråga? Jag yrkar, herr talman, med detta bifall till reservation 1, men jag står givetvis bakom samtliga folkpartiyrkanden.

Herr talman! Kristdemokraterna har ett starkt engagemang i frågor som rör produktion och förädling av svenska livsmedel. Att vi vill se en jordbrukspolitik som ger svenska bönder möjlighet att konkurrera på bättre villkor än hittills är inte okänt i denna kammare. När svenska bönder känner tillit och framtidstro, vågar satsa och driver lönsamma företag finns också möjligheten att bygga vidare och bygga nytt. Ett sådant spännande utvecklingsområde behandlas i dagens betänkande om småskalig livsmedelsförädling. Till detta betänkande, som i första hand behandlar regeringens skrivelse i ämnet, finns sammanlagt 42 reservationer varav 26 där Kristdemokraterna är med. Jag vill, herr talman, yrka bifall till samtliga ställningstaganden som finns formulerade i reservationerna 1 och 26. Småskalig livsmedelsproduktion och förädling möter ett stort och växande intresse från bland annat producenter, organisationer, myndigheter och konsumenter. Därför är det viktigt att det de senaste åren börjat hända lite också från regeringen efter det att riksdagen för fem år sedan enhälligt genom ett så kallat tillkännagivande uppmanade regeringen att ägna särskild uppmärksamhet åt den småskaliga livsmedelsproduktionen. Riksdagen krävde också förslag till förenklingar av regelverket samt förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för lokal och småskalig livsmedelsproduktion. Det är som sagt glädjande, herr talman, att konstatera att arbetet har påbörjats och går framåt, även om det enligt min mening går för sakta. Jag uppfattar det som att konsumenternas efterfrågan och producenternas kreativitet och initiativkraft driver regeringen framför sig. Det vore önskvärt att regeringen och Socialdemokraterna klev upp på barrikaderna, tog initiativ för att vara i framkant av utvecklingen i stället för att ha rollen att parera och rätta till när frågorna om regelverk och annat som lägger hinder i vägen lyfts fram av aktörerna inom området. Det ganska passiva synsättet går också igen i utskottets betänkande, där majoriteten, som Bengt-Anders Johansson påpekade, i stället för att aktivt ställa sig bakom våra progressiva förslag skriver att man utgår ifrån eller förutsätter att regeringen tar hänsyn till motionsförslagen i det fortsatta arbetet. I betänkandet refereras till den fördjupade uppföljning som utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp har genomfört. Det var en mycket bra genomgång som min blygsamhet förbjuder mig att tala om att jag var med om. I uppföljningen beskrivs en del av de problem som återstår att lösa. Bland de problemen nämns att det är svårt att få en heltäckande bild av regelverket och att regler är anpassade till storskalig verksamhet. Man talar om märkningsreglernas komplexitet, det detaljerade regelverket kring kött och de många myndigheter som är inblandade, för mycket journalföring, avgifter och provtagningar. Besiktningsfrågorna lyfts fram och transporterna, liksom hantering av slaktavfall, frågor som rör tillsyn, tillstånd och kontroll samt de statliga stödåtgärdernas komplexitet, både när det gäller ansökningsförfarande och utvärdering. Svårigheterna att få kontakt med myndigheterna och bristerna i samordning av myndigheterna samt inte minst finansiering av investeringar nämns som hinder för en utveckling av verksamheten. Även om en del av de här problemen har börjat bearbetas på olika håll och kanter återstår en hel del att göra. I de reservationer som jag yrkat bifall till pekar alliansens partier på att en del av de regelförenklingar som utlovas i skrivelsen dessvärre ligger alltför långt fram i tiden, precis som Anita Brodén påpekade. Exempelvis ska målet om en minskad administrativ börda på miljö- och jordbruksområdet nås, som det står, den 30 juni 2010. Det är en alldeles för låg ambitionsnivå. Nog borde man klara det före påsk 2010, eller hur? Det är också viktigt, som vi påpekar i reservation 1, att regelverket är långsiktigt och att regeringen snarast återkommer till riksdagen med konkreta förslag till förbättringar. Herr talman! Kristdemokraterna för fram förslag på en rad områden där förändringar måste ske för att inte den positiva utveckling som vi kan se på området ska hämmas. När det gäller exempelvis hägnade hjortar, som ju som helhet är en småskalig verksamhet, finns för närvarande en sörja av regler och kommande undantag. Här måste klarhet skapas med den enskilde hägninnehavarens faktiska situation och ekonomiska möjligheter som utgångspunkt. Avlivning, besiktning och slakt måste i så stor utsträckning som möjligt kunna ske i och vid hägn. Vi vill också lyfta fram det återuppväckta och växande intresset för fäbodbruk genom att föreslå skapande av ett nationellt centrum för fäbodbruk. Detta avvisas av majoriteten med att det finns ett nationellt centralförbund för samordning av fäbodbruk. Varken på departementet eller på utskottskansliet känner man dock till något närmare om det här centret. Någon hemsida eller kontaktadress har inte gått att uppbringa. Det vore intressant om Christina Axelsson kunde lägga ut texten lite grann om det centralförbund som man anser uppfyller det som vi önskar se förverkligat. Mera getost och messmör åt folket! Att det finns svårigheter att ordna finansiering för investeringar är allmänt känt. Här behövs ett snabbt återställande av företagshypoteken, och inte minst en utveckling av Almi i riktning mot hur Finnvera fungerar, Finlands motsvarighet till Almi. Våra förslag om att bättre ta till vara erfarenheter och kunnande från de nya svenskarna, att förbättra biodlingens förutsättningar, vikten av att ursprungsmärkning kan användas på ett bättre sätt och den viktiga frågan hur tillämpningen av reglerna om offentlig upphandling kan förtydligas viftas av majoriteten undan med lätt hand i betänkandet till förmån för en längre utläggning om chokladdirektivets förtjänster. Den dynamik, inte minst för människors möjligheter att bo och verka på landsbygden och i glesbygden, som ligger i utvecklingen av småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling måste tas till vara och understödjas. Det behövs, herr talman, mer engagemang och kraft i agerandet än vad den av regeringen avfattade skrivelsen förmår förmedla. (Applåder)

Herr talman! Vårt betänkande Småskalig livsmedelsförädling grundar sig på regeringens skrivelse om småskalig livsmedelsförädling. Denna skrivelse är ett samarbete mellan s, v och mp, och jag tycker att det är beklagligt att det inte står i texten. Men ni ska veta att regeringen är beroende av Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att få så här bra skrivelser. Skrivelsen ger en bra beskrivning av delar som gjorts, och jag tycker att det har hänt relativt mycket på detta område. Det här är några av de punkter som vi har jobbat med under åren. Ny EG-lagstiftning på livsmedelsområdet som blir mer flexibel, vilket innebär att tillsynen blir riskbaserad. En god egenkontroll ger lägre frekvens av tillsynsbesök. Flexiblare krav på köttbesiktning. I stället för att alla slakterier ska ha en egen veterinär anställd kan djur besiktigas redan på gården genom så kallad levande-djur-besiktning. Nya EG-direktiv medger mobil slakt för alla djurslag. Livsmedelsverket har fått i uppdrag att under en treårsperiod ta fram förslag till hur gårdsnära slakt ska underlättas. Livsmedelsverket har sänkt avgiften för godkännande av mindre slakterier från hela 36 000 kr till 10 000 kr. Men det är också ganska mycket pengar. Numera tillåts samverkan mellan kommuner för tillsyn, och Livsmedelsverket tar fram tillsynsvägledning. Vi kan använda oss av det så kallade nationella kuvertet, bland annat till kvalitets- och marknadsåtgärder för att förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter som produceras nationellt. Jag tror att det är viktigt att vi försöker underlätta och förenkla för småskalig livsmedelsförädling, och vi har nog bara precis börjat med detta arbete. Små företag skapar arbetstillfällen, inte minst på en utsatt landsbygd. Den småskaliga livsmedelsförädlingen har dessutom betydelse för andra näringar, bland annat som komplement till jordbruket, rennäringen och turismen. I den uppföljningsrapport som vi har gjort i miljö- och jordbruksutskottet har det framkommit att många småskaliga producenter är inriktade på en miljövänlig hantering och att djurskyddet upplevs som viktigt. Den småskaliga livsmedelsproduktionen ökar också konsumenternas valfrihet genom att öka mångfalden av produkter. Erfarenheterna från livsmedelsföretagen visar att det är de mindre företagen som har varit framgångsrika med att ta fram nya produkter och bredda varuutbudet. År 2004 gjordes en undersökning på uppdrag av SLU. Där konstaterades att för en del små producenter är det ett livsstilsval att syssla med småskalig livsmedelsproduktion. Många är självlärda, och verksamheten är ett komplement till annan verksamhet. Ambitionen är ofta hög när det gäller att utveckla den egna produkten, men intresset för att öka verksamheten är lite mindre. År 2004 fanns det drygt 3 300 företag med småskalig livsmedelsförädling, inklusive slakterier. Av dessa har merparten inga eller endast några få anställda. Ca 80 % är mikroföretag med färre än tio anställda. Det framgår också av statistik att kvinnor i större utsträckning har huvudansvaret i de mycket små företagen. Herr talman! I dag vet vi att många konsumenter har en positiv inställning till lokalt och regionalt producerad mat. Det som man uppskattar är bland annat en bättre djurhållning, att det finns en tydlig avsändare och att produktionen upplevs bidra till en levande landsbygd och ökad sysselsättning i närområdet. Undersökningar visar också att viktiga faktorer för oss som konsumenter är att maten är färsk, av god kvalitet, smakar gott samt är hälsosam. Konsumenternas problem vad gäller den lokala och regionala produktionen rör framför allt pris och tillgång, det vill säga att maten upplevs som dyr och svår att få tag på. Den småskaliga livsmedelsproduktionen möter olika problem och hinder, bland annat i regelverk, tillsyn, tillståndsgivning, kompetensutveckling, distribution samt finansiering. Vi behöver göra regelverket mer överskådligt. Det är krångligt och innebär delvis problem, men samtidigt kan också regelverket vara ett stöd för företagen. Vi vet ju att många av de små producenterna i dag driver sin livsmedelsförädling som komplement till jordbruk, pension eller annan inkomstförstärkning. Motivationen ligger ofta i att föra en lokal mattradition vidare. Det är den egna gården som är utgångspunkten för verksamheten. Denna grupp är naturligtvis starkt lokalt bunden till landsbygden. De hinder som dessa producenter kan uppleva är framför allt reglerna för hälsa och hygien, som man inte tycker är anpassade för mindre producenter. Det kan också vara myndigheternas "rigida" inställning. Man upplever helt enkelt myndigheterna som byråkrater, krånglare med mera. De små producenterna är i behov av nätverk. Många av dessa producenter efterlyser nätverk för kontakter och samarbete med andra producenter och företagare. Jag tror att för det fortsatta arbetet vad gäller stöd till den småskaliga lokala och regionala livsmedelsförädlingen måste vi rikta in oss på att finna synergier och starkare samverkan mellan olika insatser och initiativ. Vi ska bygga på de nätverk, myndigheter och projekt som redan existerar. Det är en spännande utveckling. Det görs ganska mycket, men mycket mer behöver göras för framtiden.

Herr talman! När det gäller småskalig livsmedelsförädling finns det säkert de som tänker på "grönavågare" i fårskinnspäls, långhåriga, som kokar sylt. Men småskalig livsmedelsförädling är så mycket mer än så - och så mycket viktigare. För egen del tänker jag på Tiraholms Fisk som finns jämte sjön Bolmen hemma i kommunen. Jag tänker på deras stekta gös. Jag skulle kunna använda mina återstående fem och en halv minuter för att prata om denna stekta gös! Ska vi fylla magen kan vi gå till McDonald's, men vill vi ha en matupplevelse är det ofta det lokalförädlade och det småskaligt förädlade som vi söker oss till. Det småskaligt förädlade har så klart betydelse ekonomiskt för den bygd man verkar i. Tiraholms Fisk har otvivelaktigt en betydelse för den ekonomiska tillväxten och för en levande landsbygd där man verkar. Det är så klart kvalitet som gäller när vi pratar om småskalig livsmedelsförädling. Kvalitet går före kvantitet. Det slog mig när föregående talare pratade om antalet motioner. Vad är det som ska göra att vi får dessa matupplevelser som vi faktiskt kommer ihåg ett eller två år efter att vi har ätit? Jag tror en grundläggande förutsättning är att vi skapar enklare regler. De entreprenörer och entusiaster som håller på med detta ska känna att deras arbete uppskattas så att de orkar fortsätta. Det är för mig den otvivelaktigt absolut viktigaste biten. Jag ska ta upp två motioner som Centerpartiet har väckt rörande småskalig livsmedelsförädling. Den ena gäller gårdsförsäljning av vin och öl. Vi har lagt fram förslag på att tillåta en kvoterad eller begränsad försäljning direkt från gården av vin och öl som har producerats på gården. Det handlar inte om några jättemängder, särskilt inte för oss som bor i den södra delen av Sverige och vet hur mycket som kommer över Öresundsbron eller via Helsingborg-Helsingör varje dag. Då är det ytterligt begränsade kvantiteter. När vi har fått till detta tycker vi också att det ska finnas möjligheter att som vin- och ölproducent låta sina kunder provsmaka. Det kan inte vara rimligt att om det ska vara tillåtet med gårdsförsäljning att man sedan måste bygga ett restaurangkök för ungefär 1 miljon för att kunna låta en fransman provsmaka lite svenskt vin innan köp. Det här kan tyckas som futtiga frågor, men vi vet alla att mat och dryck hänger ihop. Drycken är också en viktig del för att skapa en profil och identitet för svensk mat. Det sista jag vill ta upp gäller krav vid offentlig upphandling. Det är rimligt att när det svenska samhället ställer tuffa krav på djurskydd och hur vi ska producera, borde man också ställa lika tuffa krav när vi handlar in den mat som vi ställer krav på hur den ska produceras. Låt mig ta kyckling som exempel. I dagsläget finns det i djurskyddslagen ett konkret tal på hur många kycklingar som får finnas per kvadratmeter. Men när vi handlar till det offentliga kan vi köpa från länder där kycklingarna i princip staplas ovanpå varandra. Det är en sanslös dubbelmoral. Det är för svaga skrivningar i betänkandet om detta. Men majoriteten har möjlighet att utveckla frågan från talarstolen. Tycker majoriteten att det är rimligt att vi från det offentliga ställer samma krav när vi upphandlar som vi gör i djurskyddslagen? (Applåder)

Herr talman! Ledamöter! Det har varit härligt att i kväll höra så många engagerade ledamöter för den småskaliga livsmedelsproduktionen. Tidigare har, precis som Jan Andersson så målande beskrev, småskalig livsmedelsförädling och livsmedelsproduktion betraktats som något flummigt och udda, inte som en växande driftig företagsamhet i landet. Den småskaliga livsmedelsförädlingen har blivit ett slags mottrend till bulkproduktion, priser och stormarknader. Det finns också ett konsumenttryck för att få spännande produkter med hög kvalitet. Samtidigt har vi en teknikutveckling som gör att den hantverksmässiga produktionen kan bli mer konkurrenskraftig, lönsam och flexibel. Där de stora kan producera mycket till låga kostnader kan de små producenterna i stället vara mer flexibla och snabbare anpassa sig till marknaden. Varför är det så positivt med småskalig livsmedelsförädling? Varför vill vi att företagen ska utvecklas ännu mer och bli fler? Det är många talare som redan har nämnt det, men det handlar bland annat om produkterna, kvalitet, valfrihet för konsumenterna - att få tillgång till spännande produkter. Sedan handlar det om jobben, inte bara att det finns jobb i glesbygden utan att det dessutom är roliga och meningsfyllda jobb. I småskalig produktion blir det mer jobb per kilo produkt än i den storskaliga produktionen som producerar i bulk eftersom man har ett högre förädlingsvärde. Sedan är det också en kulturgärning att kunna ha småskalig och hantverksmässig produktion och att kunna behålla traditionella maträtter, produkter och produktionsmetoder. Sedan är då det viktiga: Hur ser Miljöpartiet att man ska jobba med de här frågorna, och hur har vi hittills jobbat under den här mandatperioden? Vi har haft förmånen att vara i en sådan situation att vi har kunnat lyfta upp de här sakerna i förhandlingar med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. När vi diskuterade var det tre fält som vi behövde gå in på. Det var dels regelförenklingar, dels avgiftssänkningar och anpassningar till de små företagen och dels kunskapsuppbyggnad. Om jag först tar regelförenklingar har vi åstadkommit att Livsmedelsverket nu har satt i gång ett väldigt aktivt arbete för att förenkla regler och anpassa dem till de mindre företagen. Man har anställt folk som jobbar med det i nära dialog med näringen. Jag deltog själv i ett sådant seminarium och lyssnade på de diskussionerna. I fråga om avgiftssänkningar har Livsmedelsverket från och med nu pengar så att man kan börja sänka olika avgifter. Man har redan kommit en bit på väg. Viktigt är givetvis att de avgiftssänkningar som nu görs blir långsiktiga. Det tredje är kunskapsuppbyggnaden, och vi har sett till att det har blivit en långsiktig finansiering av ett nationellt kunskapscentrum. Eldrimner finns i Jämtland men ska jobba med kunskapsutveckling för småföretagare i hela landet. Det är bara att hoppas att vi fortsatt ska vara så här eniga i att jobba på med att förbättra för den småskaliga livsmedelsproduktionen. Även om jag här i kväll har pratat väldigt mycket om möjligheterna ska vi komma ihåg att de här företagarna befinner sig i en tuff bransch med tuff konkurrens och många gånger svårighet att få marknadstillträde, i en värld där pris trots allt är viktigt och de stora kedjorna satsar mycket på sina egna varumärken. Där har vi en viktig roll som politiker, inte bara i de konkreta politiska besluten utan också i attityden att vilja utveckla de här glesbygdsföretagen.

Herr talman! Jag förstår att herrarna reser sig när kvinnor pratar eftersom vi i dag firar internationella kvinnodagen. Det gör vi tillsammans med kvinnor runtomkring i hela världen. Om en vecka är det dags att fira igen, då det är den internationella konsumentdagen, en dag som många konsumentorganisationer uppmärksammar sedan 1989. Såväl kvinnor som konsumenter, herr talman, är viktiga för den småskaliga livsmedelsförädlingen. Flera utredningar pekar på att det ofta är kvinnor som står bakom de riktigt små företagen i livsmedelsbranschen, de som vi i de här sammanhangen ibland till och med kallar mikroföretag. Konsumenterna, som också ofta är kvinnor, är mycket viktiga för de småskaliga livsmedelsföretagen: utan konsumenter, ingen försäljning och inga produkter som köps, men heller ingen produktutveckling och alltså ingen småskalig livsmedelsförädling. En förutsättning för verksamheten är att vi har effektiva lantbrukare som kan förse livsmedelsföretagen med råvaror. Ännu finns det ingen särskild dag att fira lantbrukarna på, men den särskilda lantbruksveckan har numera blivit en dag. Det kanske blir åtminstone en nationell lantbruksdag att fira, eftersom man där också har en prisutdelning då man utser årets spjutspetsföretag. Den 13 februari i år uppmärksammades förutom spjutspetsföretag de gröna näringarna, och i den skrift som LRF gav ut med samma namn beskrivs en del av tillståndet för näringen. Den visar att intresset för småskalig livsmedelsproduktion växer både bland producenter och bland konsumenter och att antalet gårdsbutiker och företag inom livsmedelsförädlingen ökar. Herr talman! Även om vi kan vara glada åt de positiva tongångarna i rapporten är det viktigt att regeringen även i fortsättningen uppmärksammar de småskaliga livsmedelsproducenternas förutsättningar och möjligheter att utvecklas. De har en stor betydelse, inte minst för utvecklingen på landsbygden, och självklart att vi konsumenter får tillgång till goda livsmedel. Miljö- och jordbruksutskottet har i vår uppföljning av småskalig livsmedelsförädling pekat på att avgörande för den fortsatta utvecklingen är företagens förmåga att själva utveckla sin verksamhet och anpassa utbudet av småskaliga, lokala livsmedel till konsumenternas efterfrågan. Men självklart ska vi politiskt skapa goda förutsättningar för företagande och ha ett gott regelverk till skydd för konsumenterna. Inte minst den senaste tidens händelser med fågelinfluensa och upptäckt av BSE i Sverige visar vikten av regelverk som lever upp till de säkerhetskrav som vi konsumenter ställer kring djuromsorg och livsmedelsförädling. Samtidigt ska regelverken vara flexibla så att de möjliggör utveckling för både stora och små företag i de gröna näringarna. Herr talman! Hinder för småföretagande uppmärksammas på olika sätt. Vår finansminister Pär Nuder meddelade för bara en vecka sedan att förutsättningarna för att starta och driva företag måste ses över och förbättras. Näringsdepartementet ska inom kort utarbeta direktiv till en utredning kring trygghet för småföretagande. Ett annat hinder som utskottet påpekade i vår uppföljning är att företagen behöver hjälp med stöd och rådgivning för att öka sin kompetens och utveckla sitt företagande. Jag vill därför trycka på de 10 miljoner för livsmedelsområdet som vi beslutade om i budgeten för 2005 och som har använts till tre nationella centrum och projekt för att utveckla småskalig hantverksmässig livsmedelsförädling. Eldrimner i Jämtland är ett nationellt centrum som ska sprida kunskaper och erfarenheter inom området genom allmän rådgivning, information och nätverksbyggande. Regional mat i Uppland arbetar med att stödja en hållbar utveckling av samhället, stödja landsbygdsutvecklingen med inriktning på livsmedelsproduktion och öka konkurrenskraften inom sektorn genom att stärka småskaliga livsmedelsförädlare och konsumenter. De tar till vara och sprider kunskaper och erfarenheter som stimulerar till nytänkande. Livstek erbjuder stöd från idé till marknadsintroduktion av nya produkter. Deras övergripande mål är tillväxt. På deras hemsida säger de att tillväxt uppnås genom ökad förädlingsgrad, produktutveckling och volym i de mindre företagens livsmedelsproduktion. Jag vill också tillägga, herr talman, att jag tycker att det är viktigt för väljarna att veta vilka åsikter partierna har inför valet, men också vad gäller frågor kring mat och dryck. När vi behandlade frågan om gårdsförsäljning av öl och vin i socialutskottets betänkande om nationell alkoholhandlingsplan för 14 dagar sedan röstade Kristdemokraterna för att Sverige ska behålla detaljhandelsmonopolet - ja, förutom Sven Gunnar Persson, ska i ärlighetens namn påpekas. Nu måste jag fråga: Har ni bytt fot i alkoholfrågan, eftersom ni i det här betänkandet reserverar er på den punkten tillsammans med Centerpartiet och Moderaterna? På er hemsida står i alla fall att ni fortfarande vill ha kvar Systembolaget och det statliga inköps- och försäljningsmonopolet av alkohol. Sedan står det också att för att handla alkohol på Systembolaget ska man vara 20 år, och åldersgräns på pubar och restauranger ska ligga kvar på 18. Jag tycker att Kristdemokraterna ska redovisa sin verkliga utgångspunkt för väljarna, om det nu inte bara är så att Sven Gunnar Persson gör det här för att vara tillsammans med Moderaterna och Centerpartiet. Det är väl det som är hemligheten med att bygga allianser. Man måste hålla ihop utåt och kanske hoppas att ingen märker när man har olika ståndpunkter i samma fråga eftersom det framställs av olika utskott. Nåväl, miljö- och jordbruksutskottets betänkande om småskalig livsmedelsförädling med mera innehåller 54 punkter och 42 olika reservationer. Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till förslaget i miljö- och jordbruksutskottets betänkande. Jag är inte lika blyg som Sven Gunnar Persson. Jag har också varit med i uppföljningsgruppen, och jag är glad åt att vi har varit eniga i att det händer en hel del, som också Sven Gunnar Persson sade. Fast jag tycker att ni får lov att prata ihop er inom oppositionen. Det kan ju inte vara så att en står och säger att ingenting händer och den andra säger att det händer ganska mycket. Men ni har i alla fall lyckats samla ihop er till fyra gemensamma reservationer. Av 42 är inte det särskilt övertygande. Det tycker inte jag. Man blir inte heller särskilt imponerad. (Applåder)

Herr talman! Jag har några reaktioner på Christina Axelssons anförande. Jag tycker att det låter som att Christina Axelsson tänker storskaligt. Hon använde ord som livsmedelsföretagen. Det gör jag också när det gäller de stora företagen, men de småskaliga använder jag andra uttryck för. Christina Axelsson upprepar, jag tror minst tre gånger: Vi ska följa upp, vi ska göra och vi ska återkomma. Vore det inte bättre, Christina Axelsson, att handla i stället för att prata, som jag sade i mitt inledningsanförande? Hon hänvisar till att man har satsat 10 miljoner på att utveckla i projekt. Det är ju kortsiktigt. Vore det inte bättre att skapa förutsättningar så att man kunde klara sig utan stöd? I samma veva säger Christina Axelsson att man ska stärka företagen. Det är förmodligen mot byråkratin så att man ska klara den. Det vore väl bättre att riva ned de hinder som finns för att därigenom låta människor klara sig utan att ha bidrag? Jag har några konkreta frågor, herr talman, till Christina Axelsson. Varför tycker Socialdemokraterna att vi ska beskatta några bikupor om man har det? De var tidigare skattefria. Varför får man inte sälja några flaskor fruktvin direkt från producenten? Varför ska allt slakteriavfall behandlas som riskavfall med den fördyring som det innebär? Varför ska man betala för tillsyn som inte utförs? Man har minskat kostnaden för livsmedelstillsynen på Livsmedelsverket och sänkt kostnaden från 36 000 till 10 000. Är det rimligt?

Herr talman! Det var många frågor. Jag hinner inte besvara dem på kort tid. Men jag vill ta frågan om riskavfallet, alltså slakteriavfallet. Det finns ju två sorters avfall. Man har riskavfallet som det är viktigt att vi faktiskt tar hand om så vi inte sprider BSE. Det har man inom EU satt upp ett regelverk för, och det regelverket följer vi i Sverige precis som alla andra. Men det händer saker inom det här också. Det kanske inte är så att det är på det sätt som man i dag gör som man ska göra det i framtiden. Därför har man startat ett projekt - jag tror att det var i Ängelholm, men jag är inte helt säker - där man blandar slakteriavfallet med myrsyra och använder det som flis vid uppvärmning i stället. Det finns andra projekt på andra ställen för hur man ska göra för att ta hand om slakteriavfallet. På Livsmedelsinstitutet, som jag besökte så sent som i måndags, sade man att man nu håller på att se över hur man ska kunna hämta upp riskavfallet speciellt på ett mer effektivt sätt. Så det sker ganska mycket också på det här området.

Herr talman! Det är signifikativt för socialdemokratin och Christina Axelsson att man hänger sig fast vid en fråga som jag ställde. Jag kan konstatera att det inte var något nöjaktigt svar. Slakteriavfall är ju riskavfall. Det är lite märkligt att det ska vara så generellt. Men åter till frågan: Varför står Socialdemokraterna upp för att man ska beskatta några bikupor? Man får inte sälja några fruktvinsflaskor direkt från producenten. Ett småskaligt slakteri som är i storleksordningen 8 × 10 meter ska kosta 10 000 fortfarande. Det finns ingen som helst rim och reson. Och man ska betala för tillsyn som inte utförs. Varför står Socialdemokraterna upp för den här djupa orättvisan? Jag tror att det är så illa, Christina Axelsson, att Socialdemokraterna inte förstår den småskalige producentens förutsättningar. Detta är egentligen det mest allvarliga. Om man förstår ett problem tar man itu med det och inte bara pratar om att man ska vidta åtgärder. Annars är det som jag sade i mitt inledningsanförande att om man förstår det så vill man inte. För man kan väl ändå inte säga att de tolv årens regeringsinnehav inte har gett utrymme för att vidta åtgärder. Jag tror att det var Sven Gunnar Persson som nämnde att Socialdemokraterna inte gör någonting om man inte har allt tryck på sig från alla håll. Då möjligen kan man vidta någon åtgärd men naturligtvis inte tillräcklig. Åter till frågan: Förstår ni problematiken, eller vill ni inte utföra förändringar?

Herr talman! Jo, vi förstår problematiken väldigt väl. Det finns många småföretagare inom livsmedel som är socialdemokrater, kanske fler till och med än moderater. Det är just därför som vi ska starta den här utredningen där vi ska se över vilken trygghet man har som småföretagare, som jag nämnde i mitt inledningsanförande. Om det är så att man inte vill se de förändringar som vi faktiskt gör finns de ju inte. Men den här skrivelsen visar ju på att vi har gjort en hel del och fortsätter att göra det, inte minst det regelverk som vi nu håller på att sätta i sjön som är EU-baserat. Där har vi också en hel del regelförändringar att hämta hem. Vi har en gemensam livsmedelssäkerhet inom den europeiska unionen. Jag tycker att det är viktigt att vi nyttjar det och att vi faktiskt också ser till att vi gör det så enkelt det bara går för de småföretagare som vi har att ta hand om här i Sverige.

Herr talman! Det är skönt att höra att Socialdemokraterna nu har bytt valstrategi från att vilja tiga ihjäl oss till att göra oss till någon slags huvudattack- point i en sådan här debatt. Christina Axelsson lyfter fram frågan om en provsmakningssmutt hos en lokal fruktvinsproducent eller inköp av enstaka flaskor av dylika drycker på samma alkoholpolitiska nivå som frågan om hektoliterimporten från Tyskland och frågan om Systembolagets bevarande. Det säger mer om hennes sinne för proportioner än min inställning i avgörande alkoholpolitiska frågor, där jag står fast på kristdemokratisk linje. Regeringens skrivelse avslutas så här. Själva slutklämmen i den lyder som följer: Ett parallellt uppdrag har tilldelats Verket för näringslivsutveckling, Nutek, som rör mätning av företagens administrativa börda på bland annat miljö- och jordbruksområdena. Mätningen ska följa förändringar i administrativa kostnader över tiden och avgöra var arbetsbördan är tyngst och var det finns störst möjligheter att sänka företagens administrativa kostnader. Syftet med arbetet är att formulera faktiska mål om minskad administrativ börda som ska nås senast den 30 juni 2010. Mätningarna planeras vara genomförda den 28 februari 2006 för jordbruket. Är Christina Axelsson nöjd med den ambitionen?

Herr talman! Ja, Sven Gunnar Persson, jag är nöjd. Man kan läsa saker och ting som någon annan läser Bibeln. Nutek har fått det här uppdraget. Nutek har också gjort mätningarna och lämnat dem till regeringen. Efter det att man har lämnat rapporten ska man komma med förslag om konkreta mål. Det ska göras inom tre månader efter att rapporten är lämnad. Efter detta kommer departement och regering att jobba med målen. Alla mätningar på myndigheterna ska vara färdiga till år 2007. Samtliga uppsatta mål ska vara uppnådda senast den 30 juni 2010. Det är alltså inte så att ingenting får hända fram till det datumet. Det får det. Det får hända väldigt mycket. Men det finns många områden att beta av. Det har man redan startat med. Jag tror att vi kommer att se de konkreta förslagen innan vi stänger riksdagen för sommaruppehållet. Sedan till frågan om gårdsförsäljning och en smutt. Vid behandlingen av den nationella alkoholhandlingsplanen fanns det yrkande som övriga kristdemokrater var emot men som Sven Gunnar Persson var för. Det handlade om ifall gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker bör kunna tillåtas. Det står inte att det ska fabriksimporteras. Därför är det viktigt att höra om ni har bytt fot. Är det så att Kristdemokraterna är för att vi ska ta bort försäljningsmonopolet?

Herr talman! Jag kan lugna Christina Axelsson på den punkten. Vi står självklart fast vid försäljningsmonopolet och att vi ska ha ett systembolag i Sverige. Men personligen har jag den uppfattningen att provsmakning och strikt kvoterad liten försäljning på gårdsnivå absolut inte undergräver den svenska restriktiva alkoholpolitiken som jag självklart står bakom. Christina Axelsson är nöjd med ambitionsnivån att målen ska nås till den 30 juni 2010. Eftersom det är så många områden att beta av tycker jag det visar på passiviteten under många år i synen på regelförenklingsarbetet. Frågan togs upp riksmötet 2000/01. Jag vet inte om det var på hösten eller våren. Det kanske ni som var med då känner till. Det är i varje fall fem år sedan som tillkännagivandet gavs av en enig riksdag. Det var bra att socialdemokraterna i riksdagen - och jag hoppas att du var med - ställde er bakom de motioner från Centern och Vänsterpartiet som var basen för tillkännagivandet. Men det har inte hänt så mycket. Det måste ta så lång tid därför att är så många områden att beta av. I den regering som jag vill medverka till ska tillträda efter valet i höst kommer ambitionsnivån att vara betydligt högre än den som anges i skrivelsen och som Christina Axelsson känner sig väldigt nöjd med.

Herr talman! Vi hörde från talarstolen att Sven Gunnar Persson tyckte att det åtminstone skulle vara klart till påsken och inte till den 30 juni. Jag antar att uppsnabbningen av det hela kommer att röra sig om några månader. Det tar tid med allting. Det är så. Jag tycker att det är en god ambition att alla mätningar ska vara avslutade till år 2007. Det är faktiskt bara ett år dit. Samtliga uppställda mål ska vara uppnådda den 30 juni år 2010. Det är alltså inte att de ska vara satta. Det är jag stolt över att kunna säga. Nu säger Sven Gunnar Persson att det inte har hänt så mycket. Förut sade han att det hade hänt en hel del. Det är väl bra. Vad vi en riksdag till om inte för att tala om för regeringen: Det här vill vi att ni ska göra? Det är vad riksdagen ska göra, och det är vad riksdagen har gjort. Sedan har regeringen gjort vad den ska göra. Det är jag nöjd med.

Herr talman! I mitt anförande ställde jag fyra frågor. En fråga har nu besvarats. Det var den som Christina Axelsson hade möjlighet att besvara för Sven Gunnar Persson att hon är nöjd med år 2010. Vi tar till oss det. Vi lovar en snabbare behandling av området. Det är angeläget. I mitt anförande talade jag också om den nyvunna insikten vad gäller företagandet och de problem och de hinder det möter. Det var intressant att få det ytterligare bekräftat av Christina Axelsson. Hon berättade att finansminister Nuder nu kommer att se över hur det är att driva företag. Det bekräftar bilden att det nu har skett en insikt. Det välkomnar jag. Så till mina konkreta frågor som återstår. Jag tog upp SLU i Skara som ett exempel. Jag ser oerhört allvarligt på den problematiken. Om vi nu riskerar att bli akterseglade på livsmedelskompetenssidan är det allvarligt. Jag vill höra lite grann hur ni ser på det. Majoriteten medger att det finns en brist vad gäller möjligheterna till utveckling för den småskaliga livsmedelsproduktionen. Jag är lite intresserad att höra lite grann på vilket sätt ni avser att förbättra detta och täppa igen den bristen. Jag nöjer mig med de två frågorna så länge och ber att få återkomma med de andra sedan, herr talman.

Herr talman! Vad gäller SLU och livsmedelskompetens är det viktigt att vi satsar på det. Vi satsar såväl på forskning inom livsmedelsindustrin som på de tre olika centrum som jag nämnde. Även de kan vara med och bidra till ökad kunskap och kompetens inom detta område. Jag tror mycket på det som jag sade i mitt inledningsanförande. Det är drivkraften hos företagarna som driver dem framåt att göra nya produkter och andra produkter och att det på så sätt kommer att bli en utveckling inom området. Jag kan däremot se att det kanske finns en brist på kompetens när det gäller dem som ska följa upp och se till att man följer den nya lagstiftningen. Det handlar om inspektörer och annat. Där kan man ha problem med att hinna med att utbilda alla dem. Men det var inte en fråga som ställdes här. Jag känner god tillförsikt i att forskning och utveckling kommer att vara med och också livsmedelskompetensen.

Herr talman! Jag har en följdfråga, för det handlar ju också om sektorsansvaret. Det är lite intressant att få höra din synpunkt också på det. I vilken mån kan man putta på och få till stånd bland annat det som gäller SLU i Skara? Det finns också flera andra skolor som har hand om just den här utbildningen. Vi från Folkpartiet har tagit upp det här med instruktörer ett antal gånger. Vi menar att det är oerhört angeläget att alla som arbetar med de uppgifterna är välutbildade. Jag skulle vilja fortsätta med min lilla frågerunda. Jag tog upp det här med märkning, som jag vet att du är engagerad i. Vad görs nu? Hur driver ni på för att det ska bli en omfattande märkning och en ursprungsmärkning - något som vi har talat om i årtionden? Slutligen vill jag gärna ha en kommentar till den internationella frågan som jag avslutade med. Jag tog upp det här med de eskalerande tullarna. Är det någonting som du känner till? Hur driver regeringen på det här på internationella arenor?

Herr talman! Låt mig först ta det här med de eskalerande tullarna. Det hör inte riktigt hemma i diskussionen om småskalig livsmedelsförädling. Jag tycker att vi avstår från debatten om det till dess att vi har andra frågor att prata om när det gäller livsmedelsfrågor i stort. Sedan var det det här med märkning, som är en fråga som jag har engagerat mig i även om också det på det just på det här området är en liten fråga. Som jag sade var jag på Livsmedelsverket i måndags. Där diskuterade vi just vikten av att man har en ursprungsmärkning och annan märkning. Det sker nu ett arbete inom EU där Sverige är med och driver på för att det här ska bli så långtgående som möjligt och att man tar ett helhetsgrepp på märkningen. Det är ju många livsmedel som är importerade, och man måste kunna se på märkningen också av dem. Man behöver ha en enhetlighet i märkningen. Det arbetas det med redan nu. Det tycker jag är angeläget. Jag tror att konsumenterna exempelvis på den internationella konsumentdagen den 15 mars kan vara de som är med och driver på för att man ska ha bättre märkning. Det är också viktigt att man tar upp att det inte bara är själva förpackningen som ska märkas. Man kan till exempel ta sockerkaksmix. Varifrån kommer äggen i mixen? Det är ganska intressant att veta.

Herr talman! När jag satt här och lyssnade på Christina hörde jag om en mängd förslag som du säger ska genomföras. Jag funderade då på en sak. Ni har ju haft makten i tolv år. Varför har ni inte fixat detta tidigare?

Herr talman! Ja, varför gjorde vi det inte i går? Många av de frågor som vi diskuterar nu förändras. Vi har olika regelverk. Vi har EU:s jordbrukspolitik att ta hänsyn till. Jag tycker faktiskt att vi har gjort väldigt mycket på de snart tolv år som vi har haft makten att jämföras med den period som föregick dem. Jag vet inte att det hände någonting under de åren, men det kanske Jan kan upplysa mig om. Vad var det som hände på den småskaliga livsmedelsförädlingssidan mellan 1991 och 1994?

Herr talman! Det var långt före min tid i det här huset, så det kan jag tyvärr inte hjälpa dig med. Däremot kvarstår frågan. Du har idéer och en massa förslag. Du säger: Det här ska göras för att det ska bli bättre! Men varför är det inte gjort? Jag har inte påstått att det inte har gjorts något under de här tolv åren. Men det är en mängd idéer som nu läggs fram, och du säger att det här ska vi göra. Det är något slags tulipanaros att sätta sig själv i opposition mot regeringen och säga att detta ska vi fixa - precis som om ni inte hade haft chansen under de här tolv åren! Varför inte?

Herr talman! Nu förstår jag faktiskt inte riktigt. Vad skulle vi ha gjort som vi inte har gjort? Vi har väl gjort en hel del. Den skrivelse som nu är gjord har kommit efter ett initiativ från riksdagen. Det är väl bra att riksdagen är med och driver på. På olika sätt gör vi som personer och som politiskt aktiva så att vi driver frågor både som politiker och som aktiva konsumenter. Den kampen hoppas jag att också Jan Andersson är med i när det gäller att driva konsumenternas intressen och diskutera på olika sätt. Så kan vi föra fram den typ av diskussioner som vi har fört nu.