Säkerhetsskydd m.m.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till de förslag som vi är eniga om i detta betänkande som inte är särskilt omfattande men som innehåller en hel del viktiga överväganden. Jag vill också säga att det här är den typ av ärende som vi egentligen inte skulle behöva befatta oss med i riksdagen eller i någon annan beslutande församling, nämligen att skärpa möjligheten att komma in i demokratins högborg, skärpa möjligheterna att vistas i huset. Men verkligheten är sådan att säkerhetsskyddsfrågorna måste beaktas i stigande omfattning, och det här är inte heller första gången som riksdagen fattar beslut om regler för säkerheten. Under de år som jag kan se tillbaka på i riksdagen, drygt 20 år, kan jag säga att jag tid efter annan har upplevt hur säkerhets- och inpasseringsfrågorna har skärpts. Det har blivit svårare att komma in i huset - när man väl har blivit invald, för det är också en svårighet naturligtvis. Det är viktigt att vi har ordentliga och klara regler som innebär att man inte onödigtvis försvårar för allmänheten att delta eller besöka huset och lyssna på de debatter som förs. Själva kärnan i demokratin är faktiskt öppenheten och möjligheten för var och en medborgare att se och höra vad som förekommer i de församlingar där besluten fattas, beslut som har stor räckvidd för individer och för samhället. Det sagt konstaterar jag att det finns två principiella förändringar. Den ena är ett ackrediteringssystem för dem som utövar journalistyrket, och den andra är att begreppet "skydd mot terrorism" förs in i bestämmelserna nu. Det är nödvändigt att göra det, men det stämmer också med det resonemang jag för om den skärpning som hela tiden sker av de regler som finns. Utskottet har beträffande ackrediteringssystemet för journalister uttalat att det bör vara ett snabbt och väl fungerande system och naturligtvis ett system som tillgodoser de krav på säkerhetsskydd som är själva syftet med lagstiftningen. Vi skriver då att ackrediteringssystemet inte onödigtvis får försvåra för den som är journalist eller vill arbeta journalistiskt att besöka huset, träffa politiker, övervara debatter och vad som kan vara aktuellt i det sammanhanget. Det har utskottet velat markera genom den skrivning som finns i det här betänkandet.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till de förslag som vi är eniga om i detta betänkande som inte är särskilt omfattande men som innehåller en hel del viktiga överväganden. Jag vill också säga att det här är den typ av ärende som vi egentligen inte skulle behöva befatta oss med i riksdagen eller i någon annan beslutande församling, nämligen att skärpa möjligheten att komma in i demokratins högborg, skärpa möjligheterna att vistas i huset. Men verkligheten är sådan att säkerhetsskyddsfrågorna måste beaktas i stigande omfattning, och det här är inte heller första gången som riksdagen fattar beslut om regler för säkerheten. Under de år som jag kan se tillbaka på i riksdagen, drygt 20 år, kan jag säga att jag tid efter annan har upplevt hur säkerhets- och inpasseringsfrågorna har skärpts. Det har blivit svårare att komma in i huset - när man väl har blivit invald, för det är också en svårighet naturligtvis. Det är viktigt att vi har ordentliga och klara regler som innebär att man inte onödigtvis försvårar för allmänheten att delta eller besöka huset och lyssna på de debatter som förs. Själva kärnan i demokratin är faktiskt öppenheten och möjligheten för var och en medborgare att se och höra vad som förekommer i de församlingar där besluten fattas, beslut som har stor räckvidd för individer och för samhället. Det sagt konstaterar jag att det finns två principiella förändringar. Den ena är ett ackrediteringssystem för dem som utövar journalistyrket, och den andra är att begreppet "skydd mot terrorism" förs in i bestämmelserna nu. Det är nödvändigt att göra det, men det stämmer också med det resonemang jag för om den skärpning som hela tiden sker av de regler som finns. Utskottet har beträffande ackrediteringssystemet för journalister uttalat att det bör vara ett snabbt och väl fungerande system och naturligtvis ett system som tillgodoser de krav på säkerhetsskydd som är själva syftet med lagstiftningen. Vi skriver då att ackrediteringssystemet inte onödigtvis får försvåra för den som är journalist eller vill arbeta journalistiskt att besöka huset, träffa politiker, övervara debatter och vad som kan vara aktuellt i det sammanhanget. Det har utskottet velat markera genom den skrivning som finns i det här betänkandet.

Herr talman! Det är egentligen bara att instämma i det vice ordföranden i konstitutionsutskottet, Göran Magnusson, redan har sagt. Vi är eniga i detta, och vi beklagar på ett sätt också att vi måste göra de här ställningstagandena för att öka säkerheten i riksdagens lokaler och runt andra myndigheter som förvaltas av riksdagen. En dag som denna antar jag att det har varit ett enormt säkerhetspådrag, kanske inte det som vi annars skulle behöva. Men som alla vet finns det en hotbild. Den har förändrats och den har förstärkts. Det är också en hel del politiker på hemmaplan som känner sig både hotade och förföljda av personer och på olika sätt genom tekniken. Händelserna ute i världen har också påverkat oss. Allt detta är egentligen bara att beklaga. Vi vill inte på något sätt minska möjligheterna till kontakter mellan oss och samhället utanför eller innanför, hur vi nu ska uttrycka det. Vi vill vara öppna. Vi vill kunna mötas och ha öppna mötesplatser i stort sett överallt. Inte minst gäller det i våra kontakter med press och medier som ska ha möjlighet att bevaka oss, kontrollera oss och se vad vi gör. Det är i alla fall väldigt bra att vi i utskottets betänkande har gjort klart att det behövs ackreditering för journalister och andra som ska in och skriva om oss men att det bör göras på ett sådant sätt att det inte är alltför krångligt och inte omöjliggör deras arbete. Det är en viktig markering. Det är också viktigt att vi har en fri press. Det är naturligtvis ett liberalt hjärteämne. I det här betänkandet, som jag tillstyrker förslagen i, finns det naturligtvis inga reservationer på det viset, utan det är ett sätt för oss att gemensamt slå vakt om vårt riksdagsarbete, både om dess säkerhet och om dess öppenhet. Även om jag inte är här så länge till hoppas jag att efterträdarna inte ska behöva behandla så många frågor av den här arten under de närmaste åren och att man, som jag har gjort, kan lämna sin handväska vid sin bänk utan att det väcker farhågor om vad den kan innehålla.

Herr talman! Jag behöver inte mer än vad de två tidigare talarna har gjort understryka känslan av att vi diskuterar ett ärende som vi helst hade velat slippa diskutera. Nu är det så världen ser ut. Det är så säkerhetsläget är för riksdagen. Därför har förslagen lagts fram, och därför står vi här. När förslagen lades fram väcktes en rädsla bland många journalister som är verksamma i huset eller som ibland arbetar med att granska det vi gör här i huset för att det ackrediteringssystem som föreslås skulle göra det svårare att utföra det journalistiska arbetet. Av den anledningen väckte jag en motion där jag yrkade på ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om att det nya ackrediteringssystemet för medierna inte skulle försvåra journalisternas granskning av riksdagsledamöterna. Nu blir det inget tillkännagivande. Jag reserverar mig inte heller för att det ska bli det eftersom det helt enkelt inte behövs. Utskottet är tydligt nog ändå. Utskottet skriver nämligen i enighet i sitt ställningstagande att det ackrediteringssystem som kommer fram ska ge journalisterna rätt att granska makten på samma sätt som de i dag har rätt att granska makten. Det bör vara en målsättning att åstadkomma ett enkelt, snabbt och smidigt ackrediteringsförfarande, står det. Man tar som exempel upp att det i EU-parlamentet tar fem-tio minuter att få en ackreditering och att man givetvis bör söka ett liknande snabbt system när detta ska införas i riksdagen. Utskottet gör också klart att ett ackrediteringssystem inte ska förutsätta att journalisten innehar så kallat presskort utan att man på annat sätt ska kunna visa att man är verksam som journalist. Det är två mycket bra tydliggöranden som har kommit efter våra diskussioner i utskottet mot bakgrund av vår motion. Därför tillstyrker vi förslagen i betänkandet.