Riksrevisionens årliga rapport 2005 (redog. RRS1)

Fru talman! Denna debatt handlar om Riksrevisionens årliga rapport i form av en redogörelse till riksdagen som ska ge en övergripande bild av de viktigaste iakttagelserna från revisionsverksamheten under det senaste året. I betänkandet behandlas även ett motionsyrkande från allmänna motionstiden. Utskottet föreslår att rapporten läggs till handlingarna samt föreslår avslag på motionsyrkandet. Det finns en reservation fogad till betänkandet.

Fru talman! Riksrevisionens årliga rapport är överlämnad till riksdagen med de viktigaste iakttagelserna från revisionsarbetet. Är detta viktigt? Ja, självklart är detta oerhört viktigt. Även statens verksamhet ska granskas, följas upp, utvärderas, revideras och helt klart förbättras. I betänkandet finns fyra rekommendationer, nämligen att förbättra informationsvärdet i de budgetpolitiska dokumenten som överlämnas till riksdagen, att tillämpa budgetlagen strikt, att utveckla en långsiktig strategi för en mer konsekvent styrning av myndigheterna samt att förbättra möjligheterna till insyn och kontroll av förvaltningen i de statliga bolagen. De iakttagna bristerna gäller statsbudgetens avgränsning, prognos om statsbudgetens utfall och regeringens redovisning av uppnådda resultat. Självklart bör utskottet, fru talman, lägga en stor vikt vid att regeringen förser riksdagen med rättvisande resultatredovisning. Riksdagen har även vid upprepade tillfällen begärt och framfört synpunkter i detta avseende till regeringen. De brister som finns bör helt klart ses över eftersom de, inte minst, försvårar en helhetssyn för riksdagen. Riksdagen bör dessutom understryka Riksrevisionens uttalande i den årliga rapporten om att en av hörnstenarna för en god budgetdisciplin och en stram budgetpolitik är att budgetlagen följs. De brister som Riksrevisionen påtalar om att leva upp till budgetlagens intentioner är därför högst anmärkningsvärda. Rekommendationen om att tillämpa budgetlagen strikt är mot bakgrund av vad som framgår av den årliga rapporten i hög grad befogad. Konsekvenserna av avstegen från budgetlagens huvudprincip om bruttoredovisning blir att medlen inte prövas mot andra angelägna utgifter som påverkar utgiftstaket. Fru talman! Av de skrivningar som regeringen gör i budgetpropositionen med anledning av Riksrevisionens kritik på dessa punkter framgår det med all tydlighet att man inte tar kritiken på allvar. Det är högst allvarligt och högst anmärkningsvärt att man inte gör det. Därför bör vi se med stort allvar på att regeringen mer eller mindre underminerar riksdagens möjlighet att följa upp sina beslut och kontrollera den statliga verksamheten. Det är oerhört allvarligt. Det finns bara en väg ur detta, och det är att bifalla den borgerliga reservationen. Det hoppas jag sker här i plenum. Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Jag inleder också med att yrka bifall till den fyrpartireservation som finns här. Riksdagen har bland annat att fatta beslut om sådant som regeringen föreslår i sina propositioner och att granska hur regeringen sköter sitt fögderi. För att riksdagen på bästa möjliga sätt ska kunna fullgöra det här är det viktigt att den information som återfinns i de dokument regeringen överlämnar till riksdagen är tydlig och begriplig. Tyvärr är det inte alltid så i dag. Det gäller till exempel de brister i överensstämmelse som finns mellan indelningen i politikområden och indelningen i utgiftsområden och utskott. En sådan brist på överensstämmelse gör att det blir svårt för riksdagen att anlägga en helhetssyn på sådant regeringen föreslår eller har gjort, eller att på ett bra sätt göra bedömningar av hur statliga verksamheters mål och resultat uppfylls. Det försvårar alltså en av riksdagens viktigaste uppgifter, att granska regeringsmakten och de verksamheter för vilka regeringen ansvarar. Riksdagskommittén önskade ursprungligen att regeringen skulle avlämna en resultatskrivelse per område och år. Det är viktigt att regeringen i större utsträckning än vad som hittills skett tar Riksrevisionens rekommendationer på allvar, för att förbättra informationsvärdet i de budgetpolitiska dokument som överlämnas till riksdagen. När Riksrevisionen riktar kritik mot regeringen för bristerna i överensstämmelse mellan budgeterade anslag och prognoser bör det tas på allvar. De brister som Riksrevisionen pekar på tvingar fram oplanerade omdisponeringar och leder till kortsiktighet och oförutsägbarhet. Ett exempel som Riksrevisionen pekar på är att regeringen felbedömt sjukpenningen år efter år. Det är inte svårt att inse vad en tidigare insikt om de skenande sjukpenningskostnaderna och bristen i överensstämmelse mellan budget, prognos och verkligt utfall hade inneburit för hur och med vilken snabbhet denna fråga skulle kunna framläggas. Ett annat område där Riksrevisionen framför en berättigad kritik är efterlevnaden av budgetlagen. Det låter inte speciellt roligt eller viktigt, särskilt inte vid denna tid på dagen eller året, med budgetlag. Men den är viktig för att vi som riksdag ska kunna sköta vårt arbete på det sätt som våra uppdragsgivare, väljarna, vill. När riksdagen inte ges möjlighet att pröva olika angelägna utgifter mot varandra berövas både riksdag och ytterst väljarna möjligheten att ta ställning till och att i offentlig debatt och vid val avgöra vilka åtgärder som är mest motiverade eller har störst stöd. Politik är att vilja, har det sagts, och det är riktigt och sant. Men ännu mer sant är att politik är att välja, och det är viktigt att de val vi gör, oavsett om det är val som vi gör här i riksdagen när vi fattar beslut eller om det är val som väljarna gör på valdagen, vilar på klart redovisade fakta och tydliggör valbara alternativ. Det är ytterst det som Riksrevisionens rapport handlar om. Regeringen borde ta den på större allvar.

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget i finansutskottets betänkande 15, som innebär att Riksrevisionens rapport läggs till handlingarna, och yrka avslag på reservationen och motionen. Vi kan konstatera att jämfört med föregående års budgetproposition har regeringen fördjupat redovisning och åtgärder föranledda av Riksrevisionens iakttagelser. Men det innebär givetvis inte att det inte kan bli bättre. När det gäller ett antal ärenden bör man från riksdagens sida kunna tala om att granskningsärendet är avslutat, och för pågående och kommande ärenden bör man så långt som möjligt kunna ange en tidsram. Jag vill kort kommentera reservationen. Utskottets text under rubriken "Rekommendationen om att förbättra informationsvärdet i de budgetpolitiska dokumenten" är vi, vad jag förstår, i huvudsak överens om. En iakttagelse vad gäller brister i statsbudgetens avgränsning av prognoser och statsbudgetens utfall samt regeringens redovisning av uppnådda resultat är att av de tolv granskningsrapporter som finns har regeringen i årets budgetproposition redovisat någon form av åtgärder för samtliga granskningsrapporter. I budgetpropositionen kan man utläsa att i fråga om arbetet med att precisera mål- och resultatindikatorer har regeringen för avsikt att återkomma till riksdagen under 2006 med en redogörelse. När det gäller Riksrevisionens rekommendation till regeringen om att förbättra informationsvärdet i de budgetpolitiska dokument som lämnas till riksdagen har vi uppfattningen att det är riksdagen själv som bäst bedömer vilket informationsunderlag riksdagen behöver. Till sist en kommentar om att tillämpa budgetlagen strikt. Det är på två områden som synpunkter finns, som nämndes här tidigare, och det är sjukpenningsanslaget och sysselsättningsstödet. När det gäller sjukpenningsanslaget säger regeringen i budgetpropositionen att Riksrevisionens iakttagelser ska beaktas i arbetet med att minska sjukfrånvaron. Glädjande nog ser vi nu att sjukskrivningarna minskar. När det gäller granskningen av sysselsättningsstödet är det givetvis så att budgetlagen har som huvudprincip att utgifter och inkomster ska bruttoredovisas men att det är tillåtet att vissa undantag kan göras från denna princip. Vid införandet av det tillfälliga sysselsättningsstödet beslutade riksdagen att godkänna detta och fick därmed full insyn i redovisningen.

Fru talman! Jag läser ur Riksrevisionens granskning: iakttagna brister, lite märkligt, vid upprepade tillfällen, försvårar helhetssynen, anmärkningsvärt, kritik i hög grad befogad, avsteg från budgetlagen, regeringen tar inte kritiken på allvar. Är Tommy Ternemar nöjd och stolt med hur regeringen hanterar Riksrevisionens rapport?

Fru talman! Jag tror att det är så, Cecilia Widegren, att regeringen läser och ser mycket seriöst på de rapporter som kommer från Riksrevisionen och också lämnar information och åtgärder därefter.

Fru talman! Jag är både nöjd och stolt över hur regeringen hanterar de revisionsrapporter som kommer in och de synpunkter som lämnas från oss.

Fru talman! Jag har suttit och läst reservationen och anloppet om budgetlagen. Jag vill göra några reflexioner med anledning av kritiken från den borgerliga alliansen. Jag erinrar mig att det far gör är alltid rätt - det borgarna gör är alltid rätt i deras egen värld. Om vi i den rödgröna alliansen inför ett sysselsättningsstöd är det fusk - bu! Men om den borgerliga alliansen inför nystartsjobb med sänkt skatt är det bra och fint. Om vi satsar på sjukpenningsanslaget är det också fel av oss. När de borgerliga partierna lyfter bort sjukkostnader och för över det på trafikförsäkringen är det fint och inget fusk. Det vi gör är fusk och fult. Mät med samma måttstock! står det i Skriften - något åt det hållet. Det är väldigt klokt. Man kan inte ha en regelbok för sig själv och en annan regelbok för motståndarna. Det är en fullständigt grotesk argumentering som den borgerliga alliansen har. Om vi sade att nu skaffar vi pengar till polisen, inte genom höjda anslag utan vi låter polisen behålla alla böter och så får man anställa folk för det, skulle de borgerliga skrika: Fusk, fusk med utgiftstaket! Men när de tar bort kostnader för sjukdom och rehabilitering och lägger det på en obligatorisk avgift som alla trafikanter måste betala och som sedan går till privata bolag är det fint och förnämt och bra och inte fusk. Då säger jag nästan som Fabian Månsson sade en gång för väldigt längesedan: Vet sjufalt hut på er! Ni kritiserar oss för att tricksa med budgetlagen när ni själva gör det så grovt gång på gång. Ni vill ha sänkt skatt. Det är fint. Ni har ett system där utgiftstak är bra, för man prövar utgifter mot varandra. Men syftet när utgiftstaken infördes var att hålla kontroll på de offentliga finanserna, inte att minska offentlig sektor så mycket som möjligt. Det var inte det grundläggande syftet. Men det kanske det är för er. Då är er argumentering logisk. I ett vettigt system ska man kunna pröva både utgifter och inkomster mot varandra. Vi skulle inte veta något om hushållsekonomi. Den borgerliga typen av hushållsekonomi för landet är att vi måste se till framtiden. Därför måste vi hålla nere våra utgifter. Om man säger till dem att vi skulle kunna jobba lite mer och få lite mer inkomster får man svaret: Nej, du är dum. Det gäller att minska utgifterna. Mer inkomster ska man inte ha, ser du. Det är bara dumt. Så tänker ni inte annars. Men just när det gäller offentlig sektor är det så. Sänk skatten och minska utgifterna! Det är ideologiskt. Det handlar inte om ansvar för rikets finanser uppenbarligen. Det handlar om en ideologisk uppfattning att det är bra med en liten offentlig sektor. Det kan man ju ha som åsikt. Jag tycker inte så, men man har rätt att ha den åsikten i en demokrati. Men argumentera då utifrån er åsikt och inte utifrån att ni säger att ni värnar om de offentliga finanserna! För det är inte det som det handlar om. Ni vill sänka skatterna. Men till och med när vi sänker någon annan skatt, som vi gör ibland för att värna sysselsättningen, är det fel det med. För det ska göras just på ert sätt annars är det fusk: Gör man inte som vi vill är det fusk. Det påminner mig om något. Men jag ska inte bli så grov, så jag stannar där. Jag tänkte tanken, ska jag erkänna. Mät oss med samma mått som ni mäter er själva så ska vi föra den här diskussionen! Vi vill ha sunda offentliga finanser i Vänsterpartiet, men utgiftstak är inte den enda metoden för att ha det. Budgetlagen är inte den enda metoden. Men det är rätt. Låt riksdagen pröva och godkänna! Det är en väldigt sund och god princip. Men det är inte Riksrevisionen som ska överpröva riksdagens beslut. Det är inte ett demokratiskt samhälle. Det är vi som överprövar Riksrevisionens råd, inte de oss.