Ränta vid återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen m.m.

Herr talman! Nu står vi återigen här i riksdagens kammare och diskuterar arbetslöshetsförsäkringen. Det har hänt några gånger de senaste två åren, och det är sällan någon särskilt trevlig diskussion. Men det är så, och vi får ta de diskussioner som uppstår. Förhoppningsvis kommer det under nästa mandatperiod att vara betydligt trevligare att diskutera arbetslöshetsförsäkringen, eftersom förslagen då kommer att gå i en helt annan riktning än de gjort med den här regeringen och den här majoriteten. Regeringen har sedan den tillträdde genomfört ett antal försämringar av arbetslöshetsförsäkringen. Resultatet är att en halv miljon medlemmar har lämnat försäkringen och nu står oförsäkrade. Alla ni som vet hur det ser ut på arbetsmarknaden i Sverige, som läser tidningar och ser på tv, inser att en halv miljon oförsäkrade personer i en tid av varsel i dagens lågkonjunktur är ett svårt problem. Nu vill man genomföra ytterligare förändringar av försäkringen, och förändringarna riktar sig i vanlig ordning mot den enskilde medlemmen. Det är den enskilde medlemmen som man har jagat sedan man kom till makten, och man fortsätter att göra det nu. Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen är komplicerade. De har ändrats många gånger de senaste åren. Den enskilde har ofta svårt att bedöma vad som är rätt ersättning. Möjligheten för a-kassorna att efterge krav på återbetalning är viktig, eftersom enskilda kan hamna i en svår ekonomisk situation om de tvingas återbetala medel som felaktigt har betalats ut. Mot denna bakgrund motsätter vi oss den skärpning av reglerna om eftergift som finns i regeringens förslag och i betänkandet. Vi vänder oss också mot att reglerna om ränta är ensidigt utformade. Man ställer alltså bara krav på den arbetslöse om det skulle ha uppstått något fel. Men det kan ju också vara så att den arbetslöse får felaktiga utbetalningar, och då skyddas inte den arbetslöse på något sätt. Genomgående i allting som den borgerliga majoriteten och regeringen gör är att man ensidigt riktar sig mot den arbetslöse och jagar enskilda människor. Men att tillvarata den arbetslöses rättssäkerhet eller behov är ingenting som bekymrar den här majoriteten och regeringen. Det framstår till exempel som orimligt att människor ska betala dröjsmålsränta till arbetslöshetskassan om återkraven inte betalas i rätt tid, medan man inte får någon ränteersättning när handläggningen av ett ärende tar orimligt lång tid. Det är vårt konstaterande i motsats till majoritetens. Vi finner det anmärkningsvärt att man, trots kritik från flera remissinstanser, har missat att samordna förslagen med utredningen om enhetliga regler för återkrav. Det pågår alltså en sådan utredning. Det hade därför varit lämpligt att man hade samordnat förslagen i betänkandet med utredningens förslag. Vad man riskerar nu är att förslagen till förändringar kan bli temporära. Man kanske behöver riva upp eller ändra dem snart. Varje sådan förändring innebär omfattande och kostsamt arbete. Det är a-kassorna och a-kassornas medlemmar som naturligtvis kommer att få betala det, och det tar den borgerliga majoriteten i Sveriges riksdag och den borgerliga regeringen inget som helst ansvar för. Återigen riktar man sig mot de enskilda, mot de arbetslösa och mot de arbetslösas a-kassa. För att se och förstå konsekvenserna av förslagen i betänkandet, som visserligen kanske kan ses som en smärre bagatell jämfört med de stora katastrofer som har drabbat a-kassan tidigare, måste man, som jag försökt att göra här, se detta i ett sammanhang med den borgerliga synen på arbetslösa i allmänhet och a-kassorna i synnerhet. Synen är att arbetslösa inte bara är lata utan också bedrägliga, och därför är det viktigt att jaga de arbetslösa. Vi hade en debatt här i kammaren i dag på morgonen om varslen. Och, som sagt, det sker mycket ute i samhället i dag. Är det så att man har missat vad som har hänt med arbetslöshetskassan de senaste två åren - man kanske inte har följt med så mycket i samhällsdebatten och inte riktigt har förstått vilka försämringar regeringen infört - kommer nu massor av människor runt om i landet att drabbas hårt och skoningslöst av den politik som regeringen har fört. När det gäller varslen, när det gäller arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken gör regeringen ingenting. Vi har hört regeringens företrädare här, arbetsmarknadsminister Littorin, på frågor från oppositionen och Sven-Erik Österberg svara att man inte tänker göra någonting i den situation som uppstått. Men när det gäller att jaga de arbetslösa är man väldigt pigg. Då har man många förslag, då är man väldigt på, då är man beslutsmässig, då är man snabb. Men när det gäller att ta sitt ansvar för den situation som uppstått ute i landet i dag är man i bästa fall saktfärdig, men oftast gör man faktiskt ingenting. Det betänkande som vi diskuterar nu handlar alltså om återkrav. I någon mening kan man naturligtvis förstå att det kan vara rimligt att betala tillbaka något som har blivit felaktigt utbetalat. Med tanke på den bakgrund som jag har försökt beskriva är frågan om man inte åtminstone i debatten skulle kunna fundera på om det kanske är a-kassan och de arbetslösa som skulle ställa återkrav på den borgerliga majoriteten och regeringen. Många av dem som nu kommer att tvingas ut i arbetslöshet har trott på regeringen. Det är naturligtvis farligt när man har en borgerlig regering, men det kan ändå vara mänskligt att göra det. De har trott att de kommer att få 80 procent i arbetslöshetsersättning. Jag träffar många när jag reser ute i landet som faktiskt tror att de kommer att få 80 procent. Det har ju arbetsmarknadsministern sagt. De har kunnat läsa att 80 procent gäller. När man nu drabbas av arbetslöshet inser man att det kanske i bästa fall är 50 procent. Det blir givetvis en fruktansvärd chock för den enskilde som hamnar i en förtvivlad situation och känner sig grundlurad. Frågan är om det inte är där det skulle ställas ett krav på återkrav - alltså att man uppfyller det man har lurat människor att tro, det vill säga att de har 80 procent i a-kassa. På sista tiden har den borgerliga majoriteten och regeringen visserligen backat på vissa punkter när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Man har tvingats under tryck från verkligheten och opinionen att ta tillbaka en del förslag som har varit väl vassa och hårda. Det finns även i detta betänkande ett sådant inslag. I den ursprungliga promemoria som låg till grund för propositionen föreslog man att så kallad strikt återbetalningsskyldighet skulle införas. Det innebar att den som fått en felaktig ersättning skulle betala tillbaka oavsett vem som orsakat felet. Det är inte bara det att räntekravet är helt ensidigt i jakten på den arbetslöse. Egentligen är regeringens och den borgerliga majoritetens uppfattning alltså att man ska kunna jaga den arbetslöse med återkrav även om han inte själv har orsakat det. Även om man under tryck från remissinstanser, någon mediestrateg eller någon annan tänkare på kansliet insåg att detta kanske var väl grovt avslöjar det ändå den människosyn och inställning till arbetslösa och arbetslöshetsförsäkringen som regeringen och den borgerliga majoriteten har. Här har man backat. Det är bra. Vi skulle dock vilja att man backade på fler punkter i betänkandet. Det är därför som vi från den samlade oppositionen i arbetsmarknadsutskottet och kammaren yrkar på bifall till den reservation som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom. Slutligen och sammanfattningsvis: Regeringen för en konsekvent politik mot de enskilda arbetslösa. Man har dock, som vi har kunnat höra tidigare här i kammaren, ingenting att erbjuda mot det som skapar arbetslöshet. Det blir mer och mer tydligt och kommer att bli allt tydligare för alla ute i landet vad syftet med regeringens politik är. Vi yrkar, som sagt, bifall till reservationen.

Herr talman! Arbetslöshetsförsäkringen är nog en av de saker som har diskuterats mest sedan vi fick en borgerlig regering för två år sedan. Försämringar och försvårande av möjligheten att utnyttja försäkringen - som borde vara och ska vara den riktiga tryggheten för den som riskerar att bli arbetslös eller blir arbetslöshet - har varit regeringens mål, och man har lyckats. Det är därför inte förvånande att man går vidare i detta betänkande och sätter press på de arbetslösa som av någon anledning råkar ut för fel i hanteringen av a-kassan. S, v och mp har en gemensam reservation som jag vill yrka bifall till. Vi vet att reglerna i arbetslöshetskassan är krångliga och svåra att hantera. Ibland kan det till och med bli ett problem för handläggarna. Vi vet att vi har en ökad press och stress i hanteringen av a-kassan. Det gör att risken för fel ökar. Detta kan drabba den enskilde arbetslöse men även handläggare som inte klarar av sin situation. Man har svårt att avgöra vad som är rätt ersättning och läsa ut vad som är rätt utbetalat. Trots detta vill de borgerliga fortsätta jaga de arbetslösa. De vill lägga skulden på den enskilde arbetslöse även i detta fall. Att den enskilde arbetslöse ska krävas på ränta vid dröjsmål av inbetalning eller felaktig inbetalning utan att densamme på motsvarande sätt kan kräva ränta om handläggningen blir försenad av handläggaren visar på den syn man har på just den arbetslöse. Det blir ett individproblem. Det är inget systemfel utan ett individproblem. All skuld ska läggas på individen. Man borde ha en annan syn på detta. Möjlighet att ta hänsyn till speciella skäl för att släppa på kraven och göra eftergifter måste vara mycket generösare. Man måste kunna titta på det enskilda fallet och den enskilda individen mycket mer. En annan sak som är viktig är samordningen i de trygghetssystem vi har. Regler för hur det ska fungera är mycket viktiga i detta sammanhang. Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen ska hjälpa den som har behov av trygghetssystemet, inte minst nu när vi är inne i en finanskris och på väg ned i en lågkonjunktur. Problemen kommer att öka. Vi kommer att få fler arbetslösa. I debatten har det flera gånger sagts att varslen kommer att öka. Fler kommer att bli arbetslösa och utsatta för hanteringen i arbetslöshetsförsäkringen med lägre nivåer och tuffare krav. Dessutom kommer de kanske att bli utsatta för felaktigheter i utbetalningen och behöva betala tillbaka - med ränta. Det är klart att det blir en mycket större press på den enskilde arbetslöse. Det kommer också att sätta tryck på handläggarna. Vi kommer att få en annan situation på a-kassorna för att se till att det blir rätt. Vi vet att de redan i dag är rätt pressade, och pressen kommer att öka. Det kommer att bli ett dilemma. Vi kommer att se en ökad problematik. Att då tillföra denna pålaga är naturligtvis inte bra. Det är dags att sluta jaga de arbetslösa och sjuka. Regeringen har lyckats väl i sin jakt. Se i stället till att forma ett trygghetssystem med stor trygghet för alla arbetslösa och sjuka! Det ska finnas marginaler för misstag. Man måste ta hänsyn till den enskilde arbetslöse och kanske även till dem som hanterar detta i a-kassorna. Det här går att göra utan att tumma på rättskänslan eller möjligheten att motarbeta fusk. Det går utmärkt att göra det. Därför yrkar jag än en gång bifall till oppositionens reservation.

Herr talman! Förslaget från regeringen handlar om ränta vid återkrav inom a-kassan. Många tycker säkert att det verkar rimligt att man ska betala tillbaka om man har fått ett felaktigt belopp utbetalat. Det är klart att man ska betala tillbaka. Jag tror att rätt många tycker att det kan verka rimligt. Frågan är dock lite mer komplicerad än så. Det handlar nämligen om vem man lägger ansvaret på. I detta fall är det den som erhåller a-kassa som ska kontrollera att det är exakt rätt belopp som betalats ut. Här brister förslaget. Blir man arbetslös ska man kanske ägna sig åt andra saker än att räkna ut om man har fått rätt ersättning. Det är viktigare att man söker jobb eller vidareutbildar sig i kvalificerad yrkesutbildning för att skapa möjlighet att få arbete. Regelverket i a-kassan - hur man får rätt till ersättning och så vidare - är ingen enkel materia. Väldigt många litar på att tjänstemännen på a-kassorna kan frågorna och vet vad som gäller när man räknar ut ersättningen. De flesta litar på dem eftersom det är så himla komplicerat. Det är här regeringen gör dubbelfelet. Man lägger allt ansvar på den arbetslöse. Det tycker vi från Miljöpartiet är helt fel. Jag noterar också att många remissinstanser, till exempel Arbetsförmedlingen själv, TCO och Saco, påpekar att regelverket för a-kassan är alldeles för komplicerat för att man ska kunna begära att alla ska veta exakt vad som gäller. Det har inte blivit mindre komplicerat sedan den borgerliga alliansen tog över 2006. Man har gjort väldigt många förändringar i regelverket. Det skrivs inte ett ord om vilket ansvar myndigheten, eller a-kassan, har. Vad gör man som enskild bidragstagare om man lyckas få den här ersättningen från a-kassan - det är inte något bidrag utan en omställningsförsäkring - och a-kassan dröjer med utbetalningen? Om de inte lyckas fatta något beslut eftersom de har för mycket att göra, borde man då inte som enskild kunna rikta krav på a-kassan? Inte med ett ord tar regeringen upp det. Det handlar hela tiden om att det är den enskilde som har ansvaret. Jag tror att det hade varit bra om man i propositionen också hade tagit upp vilket ansvar staten och a-kassan har för att se till att de som begär a-kassa också får utbetalning inom rimlig tid. Det har tyvärr inte tagits med alls. Den sista stora invändningen är att man skärper förslaget om återbetalning. Det ska inte längre vara "med anledning av", utan det ska vara särskilda skäl för att man ska kunna göra undantag när det gäller återbetalning. Jag tycker att det är synd att man gör den skärpningen och säger att det måste finnas särskilda skäl. Det betyder att man ställer ytterligare press på dem som har a-kasseersättning. Jag tror att förtroendet för hela a-kassesystemet i dag är mindre hos svenska medborgare. Där har de borgerliga partierna ett stort ansvar. Det är där den stora förflyttningen har skett. Mer än en halv miljon medborgare har lämnat a-kassan. Några av dem är personer i 55-60-årsåldern som troligen inte behöver a-kassan mer. Men en väldigt stor del är yngre människor som aktivt väljer bort att vara med i a-kassan. Nu ser vi varselvågen och de kommer att vara utan något stöd i en svår situation. Därför tror jag att det är olyckligt att regeringen fattar beslut i en riktning som missgynnar den enskilde. Därför yrkar jag bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet.

Herr talman! Låt mig inledningsvis tillstå att oppositionen faktiskt verkar vara helt överens på just detta område inom arbetslöshetsförsäkringen. Man vill inte ge stöd till regeringens arbete för att bekämpa förmånsfusk. Åsikter i övrigt från oppositionen när det gäller arbetslöshetsförsäkringen är som bekant mer splittrade. Det kanske jag får möjlighet att utveckla med tanke på att dagens debattörer gärna går utanför vad som behandlas i detta betänkande. Det har jag absolut inga problem med. Jag tycker tvärtom att det är bra. Det är bra att se reformer i arbetslöshetsförsäkringen för vad de är och - för att citera Patrik Björck från Socialdemokraterna - som en del i ett sammanhang. Moderaterna och Allians för Sverige gick till val på att återupprätta arbetslinjen. Vi har gjort det mer lönsamt att arbeta, och arbetslösa har fått bättre hjälp att få jobb. De senaste åren har arbetsmarknaden utvecklats mycket positivt. Antalet personer med olika typer av ersättningar har under åren 2007 och 2008 minskat med hela 180 000 personer. Dessutom har ökningen av antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning äntligen brutits. Herr talman! Få personer är permanent helt utan arbetsförmåga, ändå har många system byggts upp på det sättet att den som en gång trätt ut från arbetsmarknaden har förpassats till ett utanförskap resten av livet. Därför har det varit viktigt för alliansen att sänka trösklarna tillbaka till arbetet. Vi menar att arbetslöshetsförsäkringen vid sidan av tryggheten alltid ska bidra till att människor åter börjar arbeta så fort möjlighet eller förmåga finns. Under nuvarande mandatperiod har arbetslöshetsförsäkringen reformerats till att återigen bli den omställningsförsäkring som den från första början var tänkt att vara. IFAU menar att reformerna inom arbetslöshetsförsäkringen, tillsammans med jobbskatteavdraget, leder till någonstans mellan 50 000 och 100 000 fler jobb. Liknande slutsatser har dragits av LO-ekonomerna, Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet. Herr talman! När vi nu befinner oss i finansiell oro och en konjunkturnedgång är det viktigt att människor som riskerar att förlora sina jobb har en trygghet i arbetslöshetsförsäkringen. Men det handlar inte bara om arbetslöshetsförsäkringen, som är en av världens mest generösa, utan också om tilläggsförsäkringar, omställningsförsäkringar och huruvida det satsas på jobbskapande reformer eller inte. Politiskt handlar det om att göra en väl avvägd balans mellan arbetslinje och trygghet. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen råder det ingen tvekan om att alliansen noga har följt medlemsutvecklingen i de olika a-kassorna. Vid maktövertagandet stod över 700 000 personer utan arbetslöshetsförsäkring. Efter det har cirka en halv miljon tillkommit. Nu ser vi visserligen ett trendbrott, men det är bekymmersamt att så många står utanför. Eftersom samtliga oppositionsföreträdare har uttryckt en oro för detta kan jag meddela att vi avser att återkomma för att förstärka både ny- och återinträde i arbetslöshetsförsäkringen. I detta betänkande behandlas ränta vid återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen. Det är ett led i regeringens arbete för att bekämpa skatte- och förmånsfusk. År 2007 betalades ca 20 miljarder ut i arbetslöshetsersättning. År 2008 verkar detta, som en följd av regeringens framgångsrika jobbpolitik, minska till ca 16 miljarder. Med tanke på hur stora summor det handlar om menar vi från alliansmajoriteten att det är oerhört viktigt att det hanteras korrekt och att det endast går till dem som ska ha ersättning. Dessvärre blir utbetalningar ibland felaktiga. Det har visat sig att under 2005 var närmare 2,2 procent av de utbetalade arbetslöshetsersättningarna felaktiga. Det menar vi är för mycket. Ibland är det fel i systemet, men i andra fall är det faktiskt människor som manipulerar systemet. Då är det viktigt att det får konsekvenser. Det är inte tillräckligt att en person som har fått en ersättning som han eller hon inte har rätt till endast behöver betala tillbaka den. En rimlig påföljd är att personen blir skyldig att även betala ränta på beloppet. Det kanske kan vara läge att påminna oppositionen om att det handlar om ränta när en person som har fått föreläggande om att betala tillbaka inte gör det. Det är då vi talar om att det är rimligt att betala ränta. Det är ingen löpande ränta vilket man ibland kan få en bild av att ni talar om. Det är en fullt rimlig påföljd för en person som inte betalar tillbaka en utbetalning som han har fått. Det är oerhört viktigt för att människor ska känna tilltro inte bara till arbetslöshetsförsäkringen utan också till trygghetssystemen som helhet. Från oppositionen hörde jag bland annat att den enskilde inte skyddas på något sätt. Det är en direkt lögn. Redan i dag kan man rikta skadeståndsanspråk mot staten om det har förekommit fel eller försummelse i arbetslöshetskassans handläggning. Låt er inte luras att tro något annat. Man framför nu kritik även för att vi borde ha inväntat den utredning som pågår om enhetliga regler om återkrav. Jag kan ha en viss förståelse för den argumentationen, men det kan vara viktigt att påminna oppositionen om att arbetslöshetsförsäkringen - hela det arbetsmarknadspolitiska området - är undantaget i direktiven till den utredningen. Det kan vara dags att påminna om att den utredningen tillkom under den förra majoriteten. Det var ett arbete som började på Arbetsmarknadsdepartementet 2005. Men vi kommer givetvis att titta på vad denna utredning kommer att landa i. Men vi måste ändå utgå från att denna utredning inte kommer att landa i några förslag som gäller det arbetsmarknadspolitiska området. Därför måste vi gå vidare med dessa förändringar nu. I grunden handlar dessa förändringar om att de ska harmoniseras med de bestämmelser som redan finns i de olika arbetsmarknadspolitiska förordningarna. Vidare är a-kassorna inte myndigheter, vilket också syns i direktiven till utredningen som jag talade om tidigare. Herr talman! Utskottsmajoriteten anser i likhet med regeringen att reglerna om eftergift kan skärpas. Om en person tillskansar sig medel som denne inte är berättigad till bör det krävas särskilda regler vid eftergift. Det är rimligt att det förekommer särskilda skäl. Arbetslöshetskassan kommer givetvis även i fortsättningen att göra en helhetsbedömning. Är det på det sättet att personen inte kan betala tillbaka detta kommer det att ligga med i beslutet från kassan. Men i grunden menar vi att det är en viktig princip. Om man medvetet har gjort detta ska det betalas tillbaka. Herr talman! Avslutningsvis är det beklagligt att oppositionen inte kan ge sitt bifall till detta betänkande. Alla som säger sig värna en stark omställningsförsäkring under den tid då man går från ett arbete till ett annat borde också välkomna en tydlig signal som innebär att man slår vakt om just detta - att a-kasseersättning ska gå till dem som har rätt till det och inte till någon annan. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande AU5 i enlighet med utskottsmajoriteten. I detta anförande instämde Reza Khelili Dylami (m), Tina Acketoft (fp) och Désirée Pethrus Engström (kd).

Herr talman! Det går bra för Sverige, säger Tomas Tobé. Det påståendet måste Tomas Tobé vara ganska ensam om. Det är inte riktigt dessa indikationer som jag får när jag möter varslade och arbetslösa runt om i Sveriges långa land. Tomas Tobé påstår att LO-ekonomerna har sagt att regeringens politik har gett X antal nya jobb. Det är en fullständig osanning. Då har han inte läst LO-ekonomernas rapport. LO-ekonomerna säger att om Konjunkturinstitutets beräkningar är korrekta att det har tillkommit 70 000 nya jobb har de i så fall kostat 700 000 kronor styck. Det är extremt dyra jobb. Det säger LO-ekonomerna - ingenting annat. Svenskt Näringsliv däremot säger att regeringens politik har lett till att man har missat 90 000 rekryteringar under högkonjunkturen. Det är katastrof. Tomas Tobé lovar att återkomma framöver med lite återställare för sin dåliga politik. Det var ju trevligt. Man ska sänka avgifterna lite grann, och man har insett att den politik som man har fört har varit felaktig. Nu ska vi diskutera ett betänkande som handlar om att man ska slå fast en ny politik. Det hade varit bättre att inte genomföra den dåliga politiken i stället för att efteråt komma med återställare. Det som denna replik handlar om är att vi från oppositionens sida har kritiserat att reglerna om ränta är ensidigt utformade. Som jag förstod Tomas Tobé strök han ett streck över den invändningen och tyckte att den var helt obefogad eftersom det finns en möjlighet att bedriva skadeståndsprocesser. Tomas Tobés svar till arbetslösa som får felaktiga ersättningar, för låga ersättningar eller för sent utbetalda ersättningar är att de ska starta skadeståndsprocesser. Är det rätt uppfattat?

Herr talman! Jag ska börja med Patrik Björcks sista fråga. Om man går upp i talarstolen här i kammaren och talar om att de enskilda inte på något sätt skyddas, kan det vara rimligt att påpeka att detta inte är korrekt. Men en motfråga skulle kunna vara: Är detta någonting som Socialdemokraterna och kanske den samlade oppositionen föreslår inom alla trygghetssystem? Är detta någonting som ska vara kommunicerande kärl eller inte? Det skulle vara intressant att få ett svar på det. Men i grunden är frågan, när vi talar om betänkandet: Varför tycker Patrik Björck att en person som har manipulerat systemet, som har fått ut en ersättning som han eller hon inte har rätt till, och som får ett åläggande om att betala tillbaka detta och inte gör det i det läget, inte ska krävas på en ränta på beloppet? Varför är det inte rimligt? Är inte det att slå vakt om trygghetssystemen - att de som har rätt till ersättning också ska få det? Det är oerhört viktigt att vi motarbetar fusk i systemet. Sedan vet Patrik Björck mycket väl att det också kommer att göras helhetsbedömningar. Jag tycker att det är lite förmätet att beskriva detta som en jakt på arbetslösa. Detta handlar om att vi måste ha rimliga regler i systemen, och det är det som vi nu försöker att få på plats. Jag tycker också att Patrik Björck och Socialdemokraterna är skyldiga svaret. Det var ni själva som inledde detta arbete 2005 på Arbetsmarknadsdepartementet. Det är ni själva som har startat den utredning som ni nu hänvisar till att vi ska invänta. Varför har ni då inte tagit med just arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadsområdet i den utredningen?

Herr talman! Tomas Tobé frågar om detta är något som man kan förvänta sig att oppositionen och Socialdemokraterna kommer att fullfölja när vi äntligen får ta över och justera alla de galenskaper som den nuvarande majoriteten har ställt till med. Det är klart att i den lagstiftning som vi kommer att stå bakom när det gäller arbetslöshetsförsäkringen framöver kommer man inte att ställa ensidiga krav som innebär att man jagar den enskilde. Vi kommer inte att ha den typen av lösningar, utan vi kommer naturligtvis att ha sådana lösningar som innebär att systemet inte utgår från att alla är lata eller skulle vara ute efter att fuska. Samtidigt kommer vi naturligtvis att se till att de ersättningar som betalas ut är korrekta och rimliga och att folk får rätt. Om man får fel ersättning är det ingen, vare sig Tomas Tobé eller jag, som har hävdat att man inte ska betala tillbaka. Vad vi vänder oss mot i detta betänkande är att man skärper reglerna om eftergift och att man ensidigt utformar räntesystem som inte har funnits tidigare som ensidigt går mot den arbetslöse. En sådan politik som den nuvarande majoriteten står för kommer vi aldrig att stå för. Men självklart ska felaktiga utbetalningar återkrävas. Men det viktigaste i dag, som jag försökte säga i mitt anförande, gäller de stora återkraven från dem som tror att de får en ersättning som är 80 procent när de i själva verket får en ersättning som är 50 procent. Det är det som människor upplever som det stora sveket och som den stora orättvisan. Och det är detta som nu sakta men säkert troligen kommer att jaga Tomas Tobé ända fram till valdagen och kanske till och med kommer att innebära att Tomas Tobé och hans kamrater inom majoriteten kommer att föreslå fler återställare. Nu har ju Tomas Tobé redan lovat oss några återställare under året. Så vi får se vad som händer.

Herr talman! Jag har inte lovat några återställare här i denna kammare. Men jag har sagt att vi tar allvarligt på att det är många som står utan en arbetslöshetsförsäkring och att vi därmed kommer att återkomma med reformer för att säkerställa att det blir fler som har en arbetslöshetsförsäkring. Herr talman! Jag noterar att jag inte kommer att få några svar när det gäller att det var Socialdemokraterna själva som valde att starta detta arbete med återkrav och ränta i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Jag kommer inte heller att få några svar på varför man inte vill ha med detta i direktiven till den utredning som man nu hänvisar till att vi ska vänta på. För oss är detta oerhört viktigt. När man medvetet har tillskansat sig en ersättning som man inte har rätt till och sedan inte heller betalar tillbaka den ska det också läggas på en ränta. Det tycker vi är rimligt, och det tycker vi är att slå vakt om arbetslöshetsförsäkringen. Och det är förvånande att Socialdemokraterna inte kan acceptera detta. När det gäller de olika beskeden och den eventuella förvirring som då kan finnas bland allmänheten kring nivåer i arbetslöshetsförsäkringen är det allra mest förvirrande i debatten i dag vad som gäller Socialdemokraternas besked om arbetslöshetsförsäkringen. Vi hör ibland att det ska vara 80 procent i ersättning och att det ska gälla för 80 procent av alla. En annan dag går man ut och klargör att det kanske inte riktigt går. I går var er partiledare Mona Sahlin ute och förklarade att det nog är lite svårt att veta när man kan få ihop detta. LO-ekonomerna hakade sedan på och sade att det kanske egentligen är 75 procent som man menar och så vidare. Lägger vi till de övriga inom oppositionen ska det bli oerhört intressant att se vad det gemensamma beskedet kommer att bli. Men det får Patrik Björck och jag säkert möjlighet att debattera längre fram.

Herr talman! Det är intressant att höra Tomas Tobé prata om hur man ser till att fler får jobb. Vi har varit inne i en högkonjunktur. Det har skapats mycket jobb. Man slår sig för bröstet och säger att försämringen av ersättningarna i försäkringssystemet skapar fler jobb, att människor kommer in från utanförskap och så vidare. På vilket sätt finns kopplingen att nivån på ersättningen har skapat fler jobb? Det ska bli intressant att se hur den kopplingen ser ut nu när vi kommer in i en lågkonjunktur, när jobben försvinner och folk ska leva på den här ersättningen, som är för låg för att de egentligen ska kunna göra det. Hur ska man hitta de jobben då genom att man har låg ersättning? Detta är anmärkningsvärt och visar den människosyn ni har i den borgerliga alliansen och regeringen. Människor som inte har arbete ska jagas in till något slags arbete, och när det inte finns arbete får man nöja sig med att leva med 50 procent av sin vanliga lön i ersättning. Det här är någonting som jag tycker är skrämmande. Ni kommer inte att få något lätt 2009 när jobben försvinner. Tomas Tobé var också inne på tilläggsförsäkringar. Är det så att man har tanken att man ska försämra arbetslöshetsförsäkringen på ett sådant sätt att människor tvingas ta egna försäkringar? Vilka är det som har råd att göra det i så fall? De som har gått ur a-kassan har gjort det därför att de inte har råd. De anser sig inte ha råd med det här. Vem ska då kunna ta en tilläggsförsäkring? Det är ett märkligt resonemang. I stället borde vi bygga på de system vi har, som under många år har visat sig vara ett bra sätt att se till att människor får rörlighet på arbetsmarknaden, att man vågar göra ett avhopp från ett jobb för att kunna ha ersättning under en kort tid. Man har betalat in pengar för att få tillbaka ersättning. Det systemet tycker jag att vi definitivt ska behålla. Dessutom är det så att ännu högre krav genom ränta på återbetalning inte heller skapar några fler jobb.

Fru talman! Torbjörn Björlund har helt rätt i att arbetslöshetsförsäkringen är viktig för både flexibiliteten och tryggheten på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige är en av världens mest generösa, och det kommer den att fortsätta att vara. Det är viktigt. Reformer för fler jobb är jag helt övertygad om är oerhört viktiga, framför allt i de tider vi går in i nu. Jobbskatteavdraget, de sänkta arbetsgivaravgifterna för företagarna, reformerna i arbetslöshetsförsäkringen - allt detta menar vi påverkar. Det kan man också läsa sig till själv. Jag kan återigen hänvisa till LO-ekonomerna, som verkar uppröra delar av oppositionen. De menar att det är ungefär 70 000 fler personer i arbete tack vare dessa reformer. Det tycker jag säger en hel del. Jag delar inte riktigt uppfattningen att vi i alliansen skulle ha en särskild människosyn när det gäller arbetslösa. Den syn vi har är att arbetslösa tidigare har förpassats till ett livslångt utanförskap. Systemen och politiken har inte tillräckligt kraftfullt hjälpt till att komma till ett nytt arbete. Det är det alla våra reformer har syftat till. Än så länge har de varit framgångsrika. 180 000 personer har gått från utanförskap till arbete. Det är kvittot på alliansens politik. När vi tog över fanns ungefär en och en halv miljon människor i arbetande ålder som inte arbetade. Det tål att påminnas om. Vad gäller betänkandet: Varför anser inte Vänsterpartiet att det är rimligt att en person som medvetet har fått en ersättning som han eller hon inte har rätt till och som inte betalar tillbaka den ska betala ränta på detta?

Fru talman! Det Tomas Tobé egentligen säger är att utanförskap skapas genom höga ersättningsnivåer och genom att man inte tar jobb - jobb som inte finns. Det här är det tankefel som hela tiden har funnits hos den borgerliga regeringen och alliansen. När vi nu får lågkonjunktur kommer det att visa sig att det inte har någon betydelse. Folk kommer ändå inte att få jobb bara för att de får lägre ersättning. Det handlar inte om det. Det handlar om försäkringssystem som ska se till att människor har sin försörjning, att de har den trygghet som de har rätt att kräva. Detta tycker jag är anmärkningsvärt. Det som kommer när lågkonjunkturen slår till, vilket den gör nu, kommer att vara avslöjande. Förut sade Tomas Tobé att det ska vara en balans mellan arbetslinje och trygghet. Problemet nu när lågkonjunkturen slår till och jobben försvinner är att det inte kommer att finnas någotdera, vare sig arbetslinje eller trygghet. Vi kommer så småningom att få hög arbetslöshet, där ingen har trygghet, därför att det är för låga ersättningar. Dessutom är det svårt att komma in i det här när man dessutom ska betala tillbaka om det blir fel, när pressen på handläggare i a-kassorna och så vidare blir högre. Felen kommer att bli fler. Den enskilde arbetslöse ska betala för det. Det är det jag menar med människosyn, Tomas Tobé. Det är det som är det felaktiga i ert sätt att tänka. Det här kommer att slå tillbaka mot den borgerliga regeringen. Jag är fullständigt övertygad om det. Det kommer att visa hur ni klarar av att hantera situationen. Självklart ska vi bekämpa fusk. Men det kan man göra utan att hålla på och klämma åt de arbetslösa på det här sättet. Att betala ränta när man själv kanske inte ens är orsak till att man får för mycket pengar finns det ingen anledning till. Det finns ingen anledning att på något sätt sätta de arbetslösa i en ännu sämre situation. Ni klämmer bara åt dem ännu mer. Det visar den människosyn som ni har i den borgerliga alliansen. Det är vår kärnpunkt. Ni jagar arbetslösa och sjuka och tror att det ska skapa något slags bättre samhälle. Det kommer det aldrig att göra.

Fru talman! Det vi vill göra är att genomföra ett skifte i svensk politik. Det ska inte längre vara som så att arbetslösa och sjukskrivna eller personer som går på sjuk- och aktivitetsersättning är förpassade till ett livslångt utanförskap, att det inte finns några verktyg eller någon hjälp för att komma tillbaka till arbete igen för dem som har förmågan och som vill komma tillbaka. Det är den politikomställning som nu sker. Återigen: Detta betänkande handlar om dem som har manipulerat systemet och som inte väljer att betala tillbaka den ersättning de har fått ut. Det är rimligt att i det läget komma in med ränta. Det tyckte uppenbarligen Socialdemokraterna tidigare. Jag vet inte var Vänsterpartiet fanns i det arbetet 2005, men vad jag vet samarbetade ni även på den tiden. Det är helt rätt att det nu krävs kraftiga reformer för att skapa nya arbeten. Vi tror inte att en politik som bara handlar om att höja ersättningar och tak i arbetslöshetsförsäkringen är det som kommer att skapa nya jobb. Vi tror inte att en skattechock för företag och vanliga hushåll är vägen för att Sverige ska få fler jobb och för att de som i dag kan drabbas av arbetslöshet ska få ett nytt arbete att gå vidare till. Det är en motsatt politik. Om detta kommer vi att debattera i samband med många andra betänkanden.

Fru talman! Tomas Tobé! Jag ska börja med att kommentera den allmänna debatten, som verkar vara väldigt viktig i den här frågan. Problemet är att det inte skapas några nya jobb. Det är lätt att säga att det med den politik ni har inte är några problem, för de varslade får nya jobb. Det får 80 procent, enligt siffror från förra året. Men skillnaden är att det förra året skapades arbetstillfällen. Det är det som är problemet nu. Det skapas inga nya arbetstillfällen. Småföretagen vågar inte anställa. Det är därför vi ställer så stora krav på att regeringen ska komma med något förslag på hur man ska få småföretagen att börja anställa och så vidare. Det är grundproblemet med det resonemang som Tomas Tobé för. När det gäller frågan om ränta vid återkrav är det självklart så att man ska betala tillbaka om man har fått fel ersättning. Men hur stort är egentligen problemet? Det kan vara bra för de åhörare som finns här att veta att regeringen själv har tillsatt en utredning som IFA, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring, har utfört. De menar att de felaktigt utbetalda ersättningarna ligger på mellan 0,42 och 0,84 procent av utbetald ersättning, 16 miljarder. Jag tror att många svenskar tycker att det är bra att man ska betala tillbaka det som är felaktigt utbetalt. Problemet är att Tomas Tobé talar om personer som "medvetet" fått felaktig ersättning. Men om man som enskild ersättningstagare omedvetet har fått felaktig ersättning, varför ska man betala ränta då? Det är det som är problematiken. Du lägger hela ansvaret på den enskilde. Det är det som vi tycker är så felaktigt.

Fru talman! Ulf Holm lyfter upp att det är viktigt att det skapas nya jobb i en tid där många riskerar att förlora sitt arbete. Det är helt rätt. Men frågan är vad som är receptet för detta. Är receptet i arbetslöshetsförsäkringarna att säga: Du har manipulerat dig till en ersättning, om du betalar tillbaka så behöver du inte betala någon ränta? Det är bara satsningar på arbetslöshetsförsäkringen. Om det är svaret på hur det ska skapas nya jobb i Sverige tror jag inte att det kommer att vara särskilt framgångsrikt. Det är oerhört viktigt att fortsätta med en politik där det blir mindre skattebördor på företagen och billigare att anställa. Vi måste säkerställa att hushållen får ekonomin att gå ihop via jobbskatteavdrag och så vidare. Det tror jag är vägen för att återigen skapa tillväxt och nya jobb i Sverige. Ulf Holm påpekar att detta inte är ett jättestort problem. Det är klart att det inte handlar om att hälften av ersättningarna är på det sättet. Men det förekommer. Då bör man bestämma sig för vad som är en rimlig påföljd när det ändå förekommer. Vi har då landat i att det ska vara en ränta när man har fått felaktiga utbetalningar. Det kommer även fortsatt att vara på det sättet att man kommer att göra en helhetsbedömning på kassorna. Det är intressant att Ulf Holm nämner just siffran 16 miljarder för det som kommer att betalas ut 2008. Det är 4 miljarder lägre än vad som betalades ut 2007. Det är ett direkt resultat av en lyckad jobbpolitik från regeringen.

Fru talman! Du talar om en lyckad jobbpolitik. Att det blir mindre ersättningar beror enbart på att ni har sänkt ersättningsnivåerna så kraftigt och att det är svårare att få a-kassa i dag. Det är bara 20-25 procent som kommer att få de 80 procenten i ersättning. Det är helt orimligt som vi ser det. Du tycker att det är rimligt, Tomas Tobé, att om man har manipulerat a-kassan, som du säger, ska man också betala ränta på det beloppet. Varför är det då inte lika rimligt att när a-kassan gör fel ska den betala ränta till mig som ersättningstagare? Varför är det då orimligt? Det som är så inkonsekvent är att ni hela tiden lägger hela ansvaret på individen att räkna ut och se till att den ersättning man får från a-kassan är korrekt. Men ni lägger inget ansvar på myndigheten, att den ersättning den betalar ut är korrekt. Det talas om skadeståndsprocess. Jag skulle vilja se att en arbetslös sätter i gång en sådan process. Man vet att man förmodligen kommer att få avslag i alla fall. Det är den allmänna bilden av att ta en fajt med myndigheter. Det är en ganska dålig ursäkt att man i dag har möjligheten att vända sig till Justitiekanslern i en skadeståndsprocess. Det är ganska illa. Det skapar inget förtroende. Om den borgerliga regeringen vill komma till rätta med fusk och skattebedrägerier ber jag Tomas Tobé att sätta i gång en utredning och kolla på det skattefusk som finns bland företagare. Vi fick tidigare i vår, eller om det var förra hösten, en rapport om att skattesvinnet är nära 130 miljarder. Där kan vi tala om att vi behöver åtgärder för att se till att regelverket är enkelt så att inte företag eller enskilda kan skatteplanera och komma undan sitt ansvar. Där finns åtgärder att vidta om man vill komma till rätta med de stora problemen. Jag anser att det ni försöker lägga på den enskilde är helt felaktigt i detta läge.

Fru talman! Vi kan först ta skillnaden mellan 20 miljarder och 16 miljarder. Även om Ulf Holm inte gillade de förändringar vi genomförde var de flesta redan genomförda år 2007. Det är i huvudsak ett resultat som beror på att det är väldigt många som har gått ifrån utanförskap och arbetslöshet direkt in i arbete. Det tycker vi är oerhört positivt. Det är 180 000 personer som har gjort detta. Det är oerhört viktigt nu när vi kommer in i svårare tider. Vi har ändå gjort allt vi kan för att förstärka högkonjunkturen i det läge vi nu kommer att stå. Om vi nu tittar på detta betänkande är det beklagligt att varken Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet, som säger sig värna arbetslöshetsförsäkringen, vill vara med i arbetet att bekämpa fusk. Även om det inte handlar om ett stort fusk vill man inte vara med i detta. För oss är detta ett led i ett större arbete med att bekämpa både skattefusk och förmånsfusk. Det tycker vi är viktigt att göra. Det är att slå vakt om de trygghetssystem vi har i Sverige.