Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Nu ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande Övergripande miljöfrågor . Det kan låta spännande och framåtsyftande, men det handlar om 30 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som samtliga avstyrks. Det handlar alltså inte om att behandla skarpa åtgärder och förslag från regeringen om hur vi ska nå de 16 miljömålen. Vi fick en uppföljning av miljömålen på ett seminarium med Miljömålsrådet för ett par veckor sedan. Vi fick möjlighet att ställa frågor till föreläsarna, men det handlade inte alls om att föreslå skarpa åtgärder. Miljömålsrådet hade valt att kalla rapporten I halvtid . I rapportens inledning kan man läsa att samma bedömning görs nu som 2008 då den fördjupade utvärderingen med titeln Nu är det bråttom lämnades. Den borde antagligen formuleras: Nu är det ännu mer bråttom. Vidare kan man läsa i rapporten att det krävs politisk beslutskraft och att fler åtgärder genomförs om våra barn och barnbarn ska få det samhälle vi vill ge dem. Detta tycks inte bekymra högerregeringen. Tempot är inte tillräckligt för att nå miljökvalitetsmålen. Jag tror att många med mig blev minst sagt förvånade i morse när de vaknade till nyheterna och hörde statsministern i en intervju i USA. Han sade att det begärs något av USA som de inte kan genomföra eftersom förslaget om bindande avtal inte går igenom i kongressen. Han fortsatte med att säga att det är på tiden att komma med realistiska förslag. Var är ledartröjan nu? Jag såg att han hade fått en baskettröja. Är det den som ledartröjan har bytts ut mot? Detta anses alltså vara de krav som kan ställas på ett land som toppar listan över mängden utsläpp per capita. Det är alltså inte längre vad naturen tål utifrån vetenskaplig forskning utan vad kongressen i USA orkar med att besluta om som ska vara vägledande för Sveriges statsminister och EU. Här hemma i Sverige handlar det om att ta hänsyn till vad den sittande högerregeringen bedömer som samhällsekonomiskt realistiskt, det vill säga att fjärma sig långt från miljömålssystemets ursprungliga intentioner. Detta sker i en tid då de senaste tre åren har präglats av ett utökat engagemang från människor och organisationer. Detta gäller inte enbart i Sverige utan också i andra länder, till exempel i Australien, i Japan och till och med i Ryssland. Riksdagens och regeringens möjligheter att fatta viktiga miljöpolitiska beslut är större än på många år. Det gäller även möjligheten att åstadkomma globala överenskommelser med bindande avtal. Fru talman! Det är därför särskilt beklagligt att vi med nuvarande riksdagsmajoritet får vänta ändå fram till 2014 på nästa fördjupade utvärdering av miljöarbetet. Om vi får tro statsministern blir det inte heller något bindande avtal på klimatområdet i Köpenhamn. Slutsatsen blir att det är dags att byta regering och därmed också statsminister. Miljömålsrådets uppföljning av arbetet med att nå miljömålen visar som sagt att stora utmaningar återstår. Vi socialdemokrater anser därför att det behövs ytterligare åtgärder och tydligare styrmedel på nationell nivå för att miljön och människors hälsa ska utvecklas i positiv riktning så att man om möjligt kan nå de av riksdagen uppsatta miljökvalitetsmålen till 2020. Det är uppenbart att marknadsekonomin i kombination med frivilliga lösningar och avtal inte löser miljöproblemen. Vi anser att det krävs att staten tar ett stort ansvar för att finna verksamma styrinstrument för att minska miljöproblemen. De verksamma instrument som regeringen och riksdagen förfogar över är bland annat lagstiftning och ekonomiska styrmedel, så kallade piskor och morötter. Politik och marknad måste samverka på ett bättre sätt. Marknaden klarar inte ensam denna utmaning. Med rätt satsningar på miljöområdet kommer också fler jobb, så kallade gröna jobb. Det kan handla om kommersialisering av miljöteknik, upprustning av miljonprogramsområden, utfasning av bensindrivna bilar, investeringar i järnvägsnätet, satsningar på förnybar energi med mera. Det är därför helt nödvändigt att regeringen gör en översyn och tar fram en strategi för att ytterligare skärpa miljölagstiftningen samt inventerar och analyserar nya ekonomiska styrmedel på miljöpolitikens område. Staten måste ta ett större ansvar för att vår miljö ska utvecklas i positiv riktning. Det är bevisligen dyrare att inte göra omställningar än att göra dem. Detta framkommer både när det handlar om uträkningar när det gäller klimatomställning och på andra områden, som till exempel kemikalieområdet. Det kom man fram till när beslutet om Reach fattades på EU-nivå. Det finns alltså flera områden som tydligt visar att det lönar sig att satsa. Det är bevisligen bråttom. Därför är det viktigt att ha en hög ambitionsnivå. Men det räcker inte med att säga att man har en hög ambitionsnivå, utan man måste också se till att det blir praktisk politik. Det är det vi väntar på. Vi väntar på praktisk politik och fler åtgärder. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3. I detta anförande instämde Roland Bäckman, Ann-Kristine Johansson, Jan-Olof Larsson och Helén Pettersson i Umeå (alla s).

Fru talman! Ärade ledamöter av riksdagens miljö- och jordbruksutskott och övriga åhörare! Jag kommer att vara ganska kortfattad av olika anledningar och inte ge mig in på något längre miljöpolitiskt anförande. Det beror bland annat på att Vänsterpartiet inte har väckt några motioner med den inriktningen i det här ärendet. Låt mig dock komma med en liten inledande reflexion med anledning av Vänsterpartiets seminarium om klimaträttvisa på förmiddagen och den oro man känner inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Vi verkar inte komma vidare där. För Vänsterpartiet är klimaträttvisa en ledstjärna för hur vi ska komma till rätta med klimatproblemet. Det handlar framför allt om aspekten klass och kön. De rika måste minska sina utsläpp, och det gäller också vi män relativt kvinnorna på vår jord. Det är en grundläggande fråga. Vi måste fasa ut användningen av fossila bränslen helt. I det arbetet tror jag att individuella utsläppsrätter kan vara ett konkret steg för att mer kraftfullt komma åt denna fråga, men det är en mer långsiktig och stor fråga. I dagens betänkande finns det några reservationer från Vänsterpartiet. Jag tänker lyfta upp reservation nr 7 som handlar om konsumtion av kranvatten. Det kan ses som en liten fråga, men det är en symbolisk fråga. Jag tycker också att det är en så kallad lågt hängande frukt när det gäller att gå över till ett resurssnålt samhälle. Vi ska använda det goda kranvatten vi har här i Sverige i stället för att använda vatten på flaska som transporteras hit och dit. I betänkandet hänvisas till att konsumtionen av flaskvatten har sjunkit lite grann efter en topp, men den minskningen är ganska beskedlig. Jag tror att en informationskampanj och andra åtgärder som Vänsterpartiet föreslår i sin reservation är ett steg för att tydliggöra denna fråga om hur vi ska använda våra naturresurser på ett effektivt och hållbart sätt. I motionen föreslås att kommunerna skulle kunna ha vattenautomater på stan så att det är lätt att komma åt vatten. Det skulle också kunna vara ett pedagogiskt medel för att förklara för ungdomar till exempel hur det vatten som rinner i våra kranar kommer till. Man skulle kunna tänka sig att man i Uppsala, där jag kommer från, skulle ha en automat vid S:t Eriks källa. Då skulle man kunna förklara hur det här vattnet bildas genom infiltration i Uppsalaåsen, hur det också har bildats genom konstgjord infiltration och hur vattnet har förts från Tämnaren till Fyrisån och så småningom åter infiltrerats i Uppsalaåsen. Det är ett pedagogiskt sätt att illustrera vattnets kretslopp och också öka medvetenheten hos den unga generationen om vikten av att handla och agera på ett miljövänligt sätt. Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 7.

Fru talman! Övergripande miljöfrågor är det som behandlas i det här betänkandet. Miljöpolitiken kräver ett aktivt handlande. Miljöpolitik är inget som ska konservera. Man ska däremot ta olika hänsyn, och man ska skydda på olika nivåer. I Sverige har vi samordnat miljöpolitiken i det miljömålssystem som har byggts upp under den senaste tioårsperioden. Det stora övergripande målet är att vi ska lämna över ett samhälle till nästa generation där våra stora miljöproblem är omhändertagna. Grunden i det här systemet, som det enhälligt har beslutats om i riksdagen, är de 16 miljökvalitetsmålen. Dessa är även nedbrutna på delmål för att de ska bli både mätbara och hanterliga. Nu är vi i halvtid. År 2020 är målåret. Alla som har varit i kontakt med miljömålen i kommuner eller regioner vet att det finns symboler vid varje miljömål. Det är gula, gröna eller röda figurer som antingen är glada, neutrala eller ledsna. Finns det en röd figur som är väldigt ledsen har man inte nått fram till målet. Då har man misslyckats. Jag kan räkna upp de här målen: Begränsad klimatpåverkan - där är det en röd ledsen figur. Frisk luft - där är det en röd ledsen figur. Bara naturlig försurning - där är det en röd ledsen figur. Giftfri miljö - där är det en röd och ledsen figur. Skyddande ozonskikt - där är det däremot en grön glad figur. Säker strålmiljö - där är det en gul och neutral figur. Ingen övergödning - där är det en röd ledsen figur. Levande sjöar och vattendrag - där är det en gul och lite smått positiv figur. Grundvatten av god kvalitet - där är det en gul och neutral figur. Hav i balans samt levande kust och skärgård - där är det också en röd ledsen figur. Myllrande våtmarker - där är det en gul neutral figur. Levande skogar - där är det en röd och ledsen figur. Ett rikt odlingslandskap - där är det en gul neutral figur. Storslagen fjällmiljö - där är det en gul neutral figur. God bebyggd miljö - där är det en röd ledsen figur. Ett rikt växt- och djurliv - där är det en röd ledsen figur. Det finns alltså behov. Det finns bara en enda grön figur. Då kan jag som miljöpartist och grön säga: Inte undra på att det behövs mer grön politik. Varje år kommer en rapport om utvecklingen. Vart fjärde år kommer en fördjupad utvärdering av miljömålen. En fördjupad utvärdering ligger till grund för handling från regeringens sida. Utifrån den fördjupade utvärderingen ska regeringen föreslå revideringar av mål, och förslag till åtgärder ska läggas fram för riksdagen. Det är Miljömålsrådet som har till uppgift att samordna och driva det arbetet framåt. I den senaste fördjupade utvärderingen klassas sex av målen som möjliga att nå inom tidsramen, om inte ytterligare åtgärder sätts in. Hela nio mål klassas som svåra eller omöjliga att nå inom tidsramen. Rådets slutsats var att arbetet med miljömålen behöver intensifieras och att kraftfulla åtgärder bör sättas in. Den fördjupade utvärderingen innehöll också en rad förslag till åtgärder, och man konstaterade att de skulle innebära ökade statliga insatser på 5-10 miljarder kronor per år, för att miljömålen ska vara nåbara. Om man inte använder kostnadseffektiva skatter och avgifter ökar samhällets gemensamma kostnader ytterligare. Man konstaterar alltså att det blir svårt eller omöjligt att nå flera av målen inom utsatt tid. Utvecklingen går framåt men sakta. När man ställs inför ett sådant faktum kan man reagera på olika sätt. Den svenska alliansregeringen valde att, i stället för att föreslå åtgärder, föreslå en utredning som ser över hela miljömålssystemet igen. Det här samt neddragningarna i satsningarna på vissa viktiga delar i budgetsammanhang som biologisk mångfald har lett till leder till förseningar, och Sverige tappar tempo. Motorn som ska driva miljöpolitiken framåt i Sverige håller på att stanna, kan man säga. Det blev också uppenbart då Miljömålsrådets ordförande avgick i protest mot regeringens hantering av frågan. När den fördjupade utvärderingen kom 2008 ställde jag en fråga till miljöminister Andreas Carlgren om när vi kunde förvänta oss en miljömålsproposition. Svaret var: Den kommer nästa år. Det skulle i så fall vara i år. Som vi nu vet är den utlovad till kommande vår, alltså 2010. Förra våren antog vi en ny inriktning på skogspolitiken, då vi behandlade produktionsmålet inom den svenska skogen - tidigare hade vi behandlat produktionsmål och miljömål som mer jämställda. Då sade man att miljömålen kommer att behandlas i miljömålspropositionen, men den har vi fått vänta på. Vi får vänta tills våren kommer. Under den pågående mandatperioden har Miljöpartiet lyft frågan om miljömålen och arbetet runt dessa vid flera tillfällen. Vi har väckt motioner om värdet av den biologiska mångfalden. Vi har ifrågasatt regeringen när det gäller alla de förslag som leder bort från en hållbar utveckling, där vården av en aktiv miljöpolitik är en grund. I miljö- och jordbruksutskottet har vi förmånen att få följa miljömålsarbetet. Vi hade för bara någon vecka sedan det årliga miljömålsseminariet. Vi fick bland annat en sammanfattning och en bedömning av läget. Vi fick rapporten Miljömålen - i halvtid . Där står det: Utvecklingen går åt rätt håll, men det går för sakta. Områden som är särskilt problematiska och där risken är stor för oåterkalleliga miljöförändringar rör främst de mål som handlar om klimat, hav, giftfri miljö och biologisk mångfald. Vidare står det att det finns en hög medvetenhet hos medborgarna och en acceptans för att åtgärder behövs för att nå miljöförbättringar samt att det är viktigt att aktivt verka för att miljöhänsyn vägs in i internationella beslut. Det står också: Investeringar som följd av den ekonomiska krisen måste satsas på både jobb och hållbar utveckling genom att främja energieffektiviseringar och miljöanpassade system, infrastruktur, teknik och utbildningar. Det är lätt att tycka: Visst är vi är med, och vi förstår, och vi delar problembilden. Men vi måste ta en massa andra hänsyn. Vi ska vara vänner med samhällets medborgare i olika sektorer. Vi ska kunna möta skogsägaren, jordbrukaren, kemiföretagaren och bilisten. Det är svårt att stå emot alla dessa intressen och påtryckningar. För vem vill betraktas som den som förbjuder, den som bara höjer avgifter och skatter eller den som inte verkar lyssna? Men det här komplicerade samhället ställer högre krav än så på oss. Vi ska se frågor mer övergripande. Vi ska kunna väga in att det är någon annan som betalar vår livsstil om vi inte tar ett eget ansvar. Det är någon annanstans som skogar huggs ner om inte Sverige och Europa tar ett eget ansvar för exempelvis frågan om den ökande köttkonsumtionen, som utgör en kraftig klimatpåverkan globalt. Det är någon annan som får betala om jag tar mig rättigheten att köra den där stora bränsleslukande suven. Det är de biologiska systemen som hotas. Vårt gemensamma utrymme är begränsat. Det har vi som politiker ett större ansvar för. Regeringen har nu aviserat miljömålspropositionen. Den kommer Miljöpartiet att läsa med stor skärpa. Allt som är bra kommer att tas emot positivt. Men det är ett stort allvar, och det är en stor synd att regeringen har tagit en hel mandatperiod på sig för att lyfta fram miljöfrågorna i det här arbetet som ändå redan rullade på när man tog över ansvaret för Sverige. Att satsa på miljö är välfärdspolitik. I väntan på våren och propositionen ställer jag mig bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.

Fru talman! Det betänkande som vi nu ska diskutera i kammaren har fått titeln Övergripande miljöfrågor . Det är en ganska anspråkslös titel som inte ger någon riktigt bra bild av den bredd av frågor och motioner som behandlas. Vid en närmare granskning ger den dock en fingervisning om det stora antalet nivåer på vilka svensk miljöpolitik förs och i vilken utsträckning principerna om ett livskraftigt och ekologiskt hållbart samhälle genomsyrar nästan varje politikområde. Det märks tydligt i såväl regeringens och utskottets målsättningar som i många engagerade motioner som väcks i de frågor som behandlas. Oppositionen kritiserar med sina reservationer de mål som sätts upp. De upplevs inte som tillräckligt högt ställda. Man kritiserar också de metoder som används. De anses inte hålla måttet. Det är oppositionens roll. Sammantaget kan man dock konstatera att miljöfrågorna har en mycket hög prioritet i Sverige, såväl bland väljarna som hos samtliga av de etablerade partierna. Det är ingen anledning att lugnt luta sig tillbaka utan snarare en förutsättning för att skapa ett brett stöd kring de stora förändringar som vårt och andra samhällen måste gå igenom. Från utskottets sida har vi med det här betänkandet haft i uppdrag att titta på de stora målen, systemen och verktygen för miljöpolitiken och bemöta och behandla de många motioner som rör detta centrala område. Vi har också inom ramen för betänkandet behandlat frågor som handlar mindre om framtidsvisioner och mer om de jordnära och konkreta lagar och rekommendationer som ligger närmare vardagen. Dem får jag anledning att återkomma till. Inom de områden som rör miljöpolitikens mål och genomförande har vi sedan länge en intention i Sverige att det övergripande målet för miljöpolitiken ska vara att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de miljöproblem vi som land står inför i dag ska vara lösta. Där ingår på olika sätt de mål som tas upp i de motioner som har kommit in och som gäller bland annat en giftfri miljö och en natur fri från övergödning. Från Miljöpartiets sida framhåller man vikten av en aktiv miljöpolitik. Från utskottets sida håller vi naturligtvis med om att det är viktigt att miljökvalitetsmålen nås. Vi bedriver ett löpande uppföljnings- och utvärderingsarbete för att så ska ske. Vi har även en miljömålsproposition att se fram emot till våren som bland annat kommer att grundas på miljörådets slutsatser och förslag om hur vi bättre ska kunna nå miljökvalitetsmålen. Den kommande propositionen kommer även att beröra många av de ämnen som tas upp i motionerna som gäller konkreta åtgärdsförslag och miljöpolitikens genomförande. I en motion anförs att sambandet mellan miljöbalken och miljökvalitetsmålen bör stärkas. Från utskottets sida menar vi att både miljöbalken och miljökvalitetsmålen har som syfte att främja en hållbar utveckling men att miljökvalitetsmålen innebär konkretiseringar som ger vägledning om hur miljöbalken ska tillämpas. På så sätt har de en naturlig och värdefull roll som tolkningsunderlag för den som ska tillämpa miljöbalkens bestämmelser. En annan fråga som tas upp är den om statens ansvar för miljöpolitiken. Motionären menar att mycket arbete återstår om man ska nå de uppsatta miljömålen och att fler nationella åtgärder och styrmedel behövs. Även där hänvisar vi till den proposition som kommer i vår och som delvis bygger på den utredning som tillsatts med syftet att utreda och föreslå förändringar i miljömålssystemens struktur och organisationer. Vid sidan om de här större mer övergripande frågorna har utskottet inom ramen för betänkandet även behandlat en rad andra motioner inom olika frågor som rör miljöområdet. Till dem hör en föreslagen ändring av terrängkörningslagen, en motion om uttag av naturgrus, främjandet av biogas från ladugårdar och ett förslag om att ställa krav på en mer miljöanpassad resepolicy för statliga myndigheter. Det motioneras också om att främja användandet av kranvatten på bekostnad av det som säljs på flaska, om en helhetssyn på livscykelanalysen av kemikalier och om upprättandet av ett nationellt centrum för miljövänliga bränslen i Västsverige. På många av de områden som berörs av de här motionerna finns en bra lagstiftning som uppfyller de krav som vi kan ställa. I andra fall finns det ett pågående arbete eller andra initiativ där man tar upp det som berörs i motionerna. När det gäller till exempel frågan om kranvattnet menar vi från utskottets sida att kampanjer för att öka användningen av kranvatten pågår på olika håll, bland annat i Svenskt Vattens regi. Det finns också undersökningar som visar att konsumtionen av buteljerat vatten är på väg nedåt. När det gäller biogasen i jordbruket ställer vi oss självklart positiva till biogasen som bränsle. Ett ökat användande av biogas på bekostnad av andra bränslen har många mycket positiva miljöeffekter samtidigt som energiinnehållet är högt. Det krävs investeringar för att biogasen ska kunna nå ut på marknaden, men utskottet ställer sig bakom regeringens mening att man bör satsa på biogasen som drivmedel. När det gäller jordbrukets roll för biogasen finns en potential som redan berörts på olika sätt. Jordbruksverket beslutade tidigare i år om en strategi till stöd för investeringar i biogasanläggningar. Som helhet kan vi konstatera att trots att många utmaningar återstår för att vi ska kunna nå de övergripande miljömål som på olika sätt berörs har vi ett politiskt klimat och en lagstiftning som ger miljöfrågorna ett stort utrymme. De mål som vi har satt upp för oss själva är högt ställda. Nu återstår det för oss att i det fortsatta arbetet leva upp till de målen och verka för att Sverige fortsätter att vara drivande och ledande i miljöfrågorna. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om jag återger det ordagrant, men jag kunde höra att Staffan Appelros sade att det finns ett stort intresse från alla partier i miljö- och jordbruksutskottet för miljöfrågorna. Där kan jag hålla med. Jag sade i mitt anförande att det finns en hög ambitionsnivå, men det räcker inte. Vi måste också genomföra och komma med konkreta åtgärder. Jag förstår att när miljömålspropositionen kommer i mars kommer vi att se inte bara en uppföljning utan också förslag om åtgärder som är från den utvärdering som har gjorts av Miljömålsrådet. Det var det som jag hade en fråga om, för det är det som vi har väntat på och väntat på. Än så länge har jag bara hört signaler om att det skulle handla om hur man organiserade miljömålsarbetet, men då hoppas jag att löftet infrias om att det kommer att komma förslag också. Det var min fråga till Staffan Appelros.

Fru talman! Jag utgår från att det blir så som det även står i handlingen. Det står faktiskt i handlingen att som redovisats planerar regeringen att presentera miljömålsproposition för riksdagen våren 2010. Enligt uppgift kommer den att innehålla underlag dels från Miljömålsrådet, dels från den pågående Miljömålsutredningen. Det står även i handlingen att utskotten inte vill föregripa denna pågående beredning i utskottsarbetet. Jag menar nog att vi med all tillförsikt ska kunna nå fram till det resultat vi båda eftersträvar.

Fru talman! Vi kommer naturligtvis att spänt följa det här, och jag hoppas verkligen att det blir så som Staffan Appelros säger, att det kommer många konkreta förslag. Jag skulle vilja fråga lite om utgångspunkten. Det som man har kunnat läsa från riksdagsmajoriteten är att man ska bedöma utifrån samhällsekonomiska aspekter och alltså inte ta sin utgångspunkt från vad naturen tål. Det var därför jag kände igen det statsministern sade på morgonen och som verkligen gjorde mig och många andra besvikna: att nu är det vad kongressen i USA beslutar som ska vara utgångspunkten, inte vad naturen tål. Det är ju en otrolig förskjutning i miljöpolitiken från svensk utgångspunkt, och jag vill fråga Staffan Appelros om det är det som kommer att vara Moderaternas miljöpolitik. När man har räknat på det har det nämligen ofta visat sig vara tvärtom - att det faktiskt lönar sig att satsa. Det är lite kortsiktigt att säga att det är det samhällsekonomiska som ska gälla och inte vad naturen tål, för det visar sig att det naturen tål ofta är mer samhällsekonomiskt lönsamt i ett längre perspektiv. Kan man lita på det här? Vi hoppas förstås inte att man kan lita på att det är det kortsiktiga perspektivet som ska råda, men nu kommer flera olika signaler om precis samma sak, fast det sägs på olika sätt.

Fru talman! Jag tycker att vi ska lita på det som står skrivet i handlingarna. När det gäller det som framförs i medierna kan jag på sätt och vis dela Carina Ohlssons bekymmer och oro för det som händer i världen och hur man ska komma överens i Köpenhamn. Hur USA:s president är beroende av senaten är inte en fråga som avgörs här eller som vi kan påverka så mycket. Men jag gläder mig åt att vi i alla fall skickade i väg statsministern på det här toppmötet med en enig riksdag bakom sig. Vi hade ju inga avvikande meningar i EU-nämnden, och det är väl bara att hålla tummarna för att vi ska nå ända fram.

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. De miljöutmaningar vi står inför i dag är gränsöverskridande. De rör de flesta politikområden och går ofta tvärs över politiska och administrativa gränser. En kommun eller ett land kan sällan enskilt lösa större miljöproblem. Allians för Sverige har flyttat fram positionerna inom miljöpolitiken, särskilt inom klimatpolitiken. Ambitionen är att Sverige ska vara ledande för hållbar utveckling när det gäller både vad vi gör här hemma och vad vi gör internationellt. Allians för Sveriges miljöpolitik grundar sig på internationellt samarbete och på att ta vara på de möjligheter som finns till miljöförbättring. I det här betänkandet finns ett antal motioner som handlar om miljömålen och dess funktion och fortsatta utveckling. Vi är alla överens om att miljömålssystemet är ett system som är bra att arbeta för, men vi ska också ha miljömål som ger möjlighet att samla alla som arbetar för miljön att ta sig an gränsöverskridande miljöutmaningar. Miljömålen anger riktningen så att Sverige fortsatt kan vara ledande i det internationella miljöarbetet. Det har i debatten här innan förts en diskussion om klimatfrågorna. Låt oss gå tillbaka några veckor i tiden och se vad som har hänt. På miljörådet för ungefär två veckor sedan var Sverige drivande i rollen som ordförande för EU för att få EU att ytterligare flytta fram positionerna och för att få EU att hamna i en situation där man kan sätta press på till exempel USA och Kina. Sverige var drivande såväl för att EU är ännu tydligare med att det är tvågradersmålet som gäller som för att vi behöver uppnå en överenskommelse i Köpenhamn som gör att vi klarar detta mål. Vi var drivande och såg till att EU nu har en målsättning kring hur mycket utsläppen av växthusgaser ska minska till 2050. Vi fick med oss EU:s medlemsstater på att peka ut att skatteväxling är ett bra redskap att använda i omställningen till en hållbar utveckling. Jag kan bara notera att Miljöpartiet har lämnat synen på skatteväxlingen i sina motioner. Men alliansregeringen levererar och ser till att EU:s medlemsstater står bakom denna princip. Det är skillnad mellan att prata och att leverera ren politik. Som sagts innan är miljömålen ett viktigt verktyg för svensk miljöpolitik. Det är en tydlig målstruktur som ger en effektiv styrning och utveckling av miljöpolitiken. Som framförts här innan är det övergripande målet att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Vi kan konstatera - om detta är jag och Tina Ehn överens - att det är en stor utmaning att nå de 16 miljökvalitetsmålen. Miljömålsrådets utvärdering har konstaterat att det är mycket svårt eller inte möjligt att nå 9 av de 16 miljökvalitetsmålen till 2020. Men vi får inte heller i den här situationen glömma bort att Miljömålsrådet också konstaterar att tillståndet i miljön utvecklas åt rätt håll. I miljöpolitiken fastnar vi ibland i de här röda, gröna och gula gubbarna och lägger kanske på oss ett större ok än vad som är nödvändigt. Vi ska se till att vi når miljömålen, men vi måste också kunna konstatera att utvecklingen går åt rätt håll. Systemet med miljömål har nu funnits i tio år. Under den tiden har det skett oerhört mycket på miljöpolitikens område. Vi kan konstatera att den internationella dimensionen har blivit allt viktigare. Utifrån det perspektivet tillsatte regeringen en utredare för att se över hur miljömålssystemet kan bli ännu bättre, hur det kan utvecklas och effektiviseras och få fler människor att känna en delaktighet. Den 30 september i år överlämnades utredningen till regeringen. I utredningen finns ett antal olika förslag. Den pekar bland annat ut att man behöver ett tydligare internationellt perspektiv. Utredningen preciserar rollen för regeringen, riksdagen och myndigheterna. Utredningen föreslår också en delvis förändrad bedömningsgrund för miljökvalitetsmålen och går tillbaka till det som var syftet med dessa mål från första början. Man formulerar om generationsmålet och lyfter in det tydligare i miljömålsstrukturen. Delmålen ersätts av etappmål. Utredningen föreslår även att en särskild beredning med företrädare för riksdagspartierna ska tillsättas. Utredningen remissbehandlas nu och kommer att beredas i Regeringskansliet. Tillsammans med Miljömålsrådets rapport kommer den att vara underlag för den miljömålsproposition som kommer att komma under våren. Jag tror att man ska vara ödmjuk inför att vi har ett miljömålssystem - givetvis. Men det är också så att system måste tillåtas att utvecklas. Vi måste ge tillåtelse att kunna stanna upp och se om det går i rätt riktning, om det leder till det vi vill med politiken. Det är det vi har gjort med den här utredningen: Vi vill se hur vi kan utveckla systemet ytterligare. Som jag har uppfattat det från utredningsarbetet finns det en bred acceptans i Miljösverige, i Kommunsverige och i näringslivet kring att de slutsatser som denna utredning har kommit fram till kan vara värdefulla att följa upp i en proposition. Fru talman! Jag tänkte bara kort beröra lite ytterligare vad som har sagts tidigare i debatten. Det blir ofta en diskussion om när propositioner kommer och inte kommer och vid vilken tidpunkt de ska komma. Jag kan konstatera, som sagts innan, att miljömålspropositionen kommer att komma under våren. Men i den debatten är det också lätt att glömma bort vad som har hänt tidigare under mandatperioden. För inte så länge sedan debatterade vi en klimat- och energipolitik i den här kammaren som innehöll ett klimatmål för 2020 och 2050. Det gav vi förtur före de andra 15 nationella miljökvalitetsmålen just för att klimatfrågan är så viktig. Det står i bjärt kontrast till vad som hände förra mandatperioden. Då tog man alla andra miljökvalitetsmål först och lade klimatmålet sist. Vi i Allians för Sverige prioriterar klimatet högt och väljer att ge det förtur. Vi har gjort det på havsmiljöområdet också. Man kan välja olika sätt att arbeta på. Vi levererar en miljöpolitik som leder till att Sverige i slutändan kan fortsätta att vara ledande på området hållbar utveckling. Vi kommer att vara ledande på den europeiska nivån. Och Sverige kommer att bidra till att vi förhoppningsvis når en klimatöverenskommelse i Köpenhamn i december. (Applåder)

Fru talman! Det låter väldigt bra när Claes Västerteg står i talarstolen och breder ut orden över hur alliansregeringen har flyttat fram positioner i klimatfrågan och i miljöfrågan. Dessutom sades det att alliansregeringen för Sveriges del har flyttat fram miljöpolitiken. Jag försöker verkligen tänka positivt och se positivt, men jag kommer ihåg att när den alliansledda regeringen tillträdde hade vi en statsminister som hade sagt att miljöfrågan inte var någon prioriterad fråga. Det har man ju fått äta upp väldigt många gånger. Det är väldigt tråkigt att höra, förstår jag. Nu har det ändå hänt rätt så mycket. Statsministern försöker ta ett stort ansvar, och vi ser att det är en stor börda att kunna leda Köpenhamnsmötet och alla de stora, globala frågorna. Jag tänkte ändå att jag skulle fråga Claes Västerteg om hur och i vilka detaljer det är som alliansregeringen har flyttat fram miljöpolitiken. Miljömålspropositionen har vi ju inte sett i alla fall.

Fru talman! Jag kan uppmana Tina Ehn att gå tillbaka och läsa regeringsförklaringen från 2006 som statsministern läste upp just i denna kammare. Det pekades tydligt ut att just miljöfrågorna var prioriterade i alliansregeringens arbete, särskilt pekades klimatområdet och havsmiljöområdet ut. Med det kan jag också svara på Tina Ehns fråga. Klimat- och energipolitiken, som vi har debatterat i den här kammaren och som vi fattade beslut om, innebär att Sverige är det land som har satt bland de tuffaste utsläppsmålen och de tuffaste målen för energipolitiken, som ska utvecklas framöver. Vi satte också upp ett energieffektiviseringsmål. Vi har levererat på havsmiljöområdet. Till skillnad från tidigare, socialdemokratiska regeringar som stöddes av Miljöpartiet har vi nu ett havsmiljöanslag och en havsmiljard som gör att det finns medel för att kunna komma till rätta med den utveckling som sker i havsmiljön i närheten, i synnerhet i Östersjön. Jag kan konstatera att klimatfrågorna och havsmiljön är två tydliga exempel på att det går att leverera på miljöområdet utan att låsa fast sig i miljömålsstrukturer.

Fru talman! Jag har inte läst regeringsförklaringen inför dagens sammanträde. Däremot har jag läst bitar om miljömålen och hur miljömålsarbetet har stannat av. Det tycker jag att det faktiskt är mer verkstad i. Det har pågått ett brett arbete med myndigheter som har jobbat väl förankrat och successivt drivit fram ett miljöarbete i Sverige. En regeringsförklaring är i och för sig intressant att läsa och lyssna på, men det här är ett arbete som har rullat på och som med regeringens goda vilja har stannat upp.

Fru talman! Om man går ut i Sverige och frågar om människor upplever att miljömålsarbetet har stannat av tror jag att man får veta att det inte stämmer. I kommuner och regioner och på länsstyrelser jobbar man ju på med miljömålsarbetet. Man gör det inom de statliga myndigheterna. I Allians för Sverige och i regeringen jobbar vi vidare med miljömålsarbetet. Ingenstans i det här betänkandet framgår det att miljömålsarbetet har stannat av. Däremot har vi sett till att göra en översyn av systemet för att kunna göra det än bättre, mer effektivt, så att det också kan vara ett bidrag för att nå de här miljökvalitetsmålen. Det är oerhört vitigt att vi når en sådan situation att vi kan lämna över ett samhälle till nästa generation som är hållbart och som man kan klara att utveckla även med en god miljö.

Fru talman! Vi behandlar i dag ett betänkande som tar upp mycket angelägna miljöfrågor, framför allt miljöpolitikens mål och genomförande samt statens ansvar, tillsyn och sanktioner. Det torde inte råda några delade meningar om det övergripande målet att till nästa generation lämna över ett samhälle där de övergripande miljöproblemen i Sverige är lösta. För ett par veckor sedan fick vi här i riksdagen ta del av den årliga Miljömålsrådsuppföljningen av de 16 miljökvalitetsmålen, precis det som har tagits upp av tidigare talare. Det har också nämnts att det visar sig att 9 av de 16 miljökvalitetsmålen blir svåra att uppnå. Det är klart att det är något som vi tar på yttersta allvar. I det arbete som sker framöver, utifrån den utredning som har gjorts, tittar man väldigt noga på det här. Vi vet också att flera av de här miljökvalitetsmålen har en direkt internationell påverkan. Därför är det viktigt att se vilka insatser vi kan göra nationellt och vilka insatser vi ska göra internationellt. Det finns alltså en utredning som kommer att lägga fram sitt betänkande, och det kommer sedan, precis som Claes Västerteg beskrev, att processas i vanlig ordning. Men det som är intressant och som vi har fått del av är att man till exempel kommer att lyfta fram näringslivets inverkan, påverkan, samverkan och medverkan i det här arbetet. Det är något som inte har tillvaratagits i lika stor utsträckning tidigare. Sedan kommer också miljömålspropositionen att läggas fram till våren. Vi känner förväntningarna från oppositionen, och jag utgår från att ni inte kommer att bli besvikna utan tvärtom mycket glatt överraskade. Jag tycker att vi under de här tre åren har kunnat visa att miljömålsarbetet, både miljö-, klimat- och energiarbetet, är ett högt prioriterat område. Fru talman! Nordiska rådets session hölls här i riksdagen under den gångna veckan, och jag vill som exempel nämna att kemikaliefrågan togs upp. Vi träffade Nordens miljöministrar tillsammans med Nordiska rådets miljö- och naturresursutskott. Då var det värdefullt att notera att Sveriges miljöminister Andreas Carlgren ställde sig i spetsen och hade en oerhört positiv inställning till en FN-ledd panel för att få fram och få ökad kunskap vad gäller kemikalier. Risken är att vi har slagit oss till ro här i Europa, inom EU. När Reach ligger på plats tror vi att frågorna är lösta. Det vet vi att de inte är. Här gäller det hela tiden att gå vidare. Det tycker jag att Sveriges miljöminister visade på ett mycket positivt sätt. Sverige och Norden har drivit de här frågorna inom EU oerhört framgångsrikt. Vi har varit de som har varit pådrivande, och nu är det viktigt att vi går vidare. Detta visar att ett av målen, miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, är en global fråga. Vi måste arbeta nationellt med den men också inom EU och globalt. Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden är en av våra allra viktigaste frågeställningar. Miljömålspropositionen kommer därför att vara ett otroligt viktigt verktyg. Där är det också värdefullt att kunna konstatera att miljöministerrådet hade den här frågan uppe och har den hela tiden uppe som en mycket viktig frågeställning, en av de prioriterade frågorna. Sambandet mellan biologisk mångfald och klimathotet blir allt tydligare. Jag kan som ett exempel peka på att världens skogar rymmer 70 procent av den biologiska mångfalden. Då är det självklart och givet att skogsfrågan måste komma högt upp på agendan när klimattoppmötet kommer att avhållas. De skogliga frågorna är viktiga, och den biologiska mångfalden ryms till största delen i skogen. Vårt åtagande att till 2010 ha uppfyllt FN-konventionen om att hejda förlusten av biologisk mångfald kommer vi globalt inte att uppfylla. Det är ett allvarligt hot, och det behöver fortsättningsvis därför vara en prioriterad fråga. Jag är tacksam för att Sverige hela tiden pushar på och driver frågan. För Folkpartiet liberalerna är biologisk mångfald av stor dignitet. Det har gällt alltsedan kampen för den vitryggiga hackspetten och skyddet av älvarna till skydd av skogar, mark och vatten både nationellt och internationellt. Oerhört många folkpartister har varit engagerade i dessa frågor. Ett seminarium som ska handla om biologisk mångfald och klimatutmaningen kommer dessutom att anordnas här. Jag inbjuder er: Varmt välkomna nästa vecka. Fru talman! I betänkandet tas frågan om biogas från lantbruket också upp. Det pågår många värdefulla och positiva satsningar för att tillvarata avfall, gödsel och andra restprodukter för att utvinna biogas. I klimat- och energipropositionen lyfts biogaspotentialen tydligt fram. Rejäla satsningar och stöd utgår. Anläggningar som rötar stallgödsel är viktiga att tillvarata. Jag vill ta upp ett exempel från mina hemtrakter, nämligen Brålanda i Dalsland. Det är ett utmärkt exempel. Där har man skapat ett clean fuel-koncept. Tanken är att man sammanlänkar gårdsbaserade biogasanläggningar med hjälp av ledningsnät för biogas. Här lyckas man få både ekonomi och ekologi att gå ihop. Fru talman! Miljö, energi och klimat hänger ihop. Därför är det så angeläget att vi tar ett samlat grepp. Regeringen visar nu att man gör enormt stora ansträngningar för att få ihop världens länder inför klimattoppmötet i Köpenhamn. Vi följer i tidningar och debatter resorna som våra företrädare, våra ministrar, företar sig för att hela tiden arbeta för att avtalet ska bli lyckosamt. Vi kan också läsa om ett antal personer som konsekvent blir handelsresande i pessimism och som hela tiden talar om vilket misslyckande det här kommer att bli. Låt oss i stället backa upp och uppmuntra alla de svenska ansträngningar som görs under vårt ordförandeskap och ge dem kraften, modet och orken att jobba vidare för ett lyckat klimatavtal i Köpenhamn. Fru talman! Jag är glad att Tina Ehn sade att hon och Miljöpartiet tar emot allt som är bra på ett positivt sätt. Låt oss göra det. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Det är ganska många år sedan jag stod i riksdagens talarstol senast. Då tillhörde jag oppositionen. Under min första mandatperiod i riksdagen representerade jag en minoritetsregering. Nu är jag med som tjänstgörande ersättare och företrädare för en riksdagsmajoritet. Det är skillnad i förutsättningar, och det återspeglas också i utskottets arbete. Att vara i majoritetsställning och veta att det man föreslår kommer att gå igenom eller tillhöra oppositionen och nästan lika säkert veta att det blir avslag, kanske med något enstaka undantag, visar på olika förutsättningar. Men ibland kan det också finnas skäl att försöka uppnå breda lösningar. Det kändes bra att det fanns en bred enighet bakom Fredrik Reinfeldt när han åkte i väg för att prata om frågorna. De övergripande miljöfrågor vi i dag debatterar berör ett brett spektrum av frågor. Det finns ett antal motioner som tar upp övergripande miljöfrågor på ett ibland, som jag kan tycka, intressant sätt. Vad säger då utskottsmajoriteten? Vi avstyrker samtliga motionsyrkanden, bland annat med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. När det pågår sådant arbete vet man att man inte får bifall till motioner som anknyter till det. Ibland är också skälen till avslag att det redan har fattats beslut sedan motionen väcktes. Fru talman! Det står i betänkandet bland annat så här: "Inledningsvis vill utskottet uppmärksamma att det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta." Utskottet påminner om att riksdagen våren 1999 beslutade om 15 miljökvalitetsmål. Det har några redan varit inne på. De målen anger vilket tillstånd som ska uppnås i ett generationsperspektiv. Sedan beslutades hösten 2005 om ytterligare ett miljökvalitetsmål. Som ett led i att uppnå dessa mål har riksdagen sedan beslutat om ett antal delmål. Det är bra att en utvärdering visar att tillståndet i miljön i huvudsak utvecklas åt rätt håll, men det gäller inte klimatmålet. Det är bekymmersamt att den utvärdering som rör det målet visar att det blir svårt, eller inte möjligt, att uppnå 9 av de 16 miljökvalitetsmålen till 2020. Regeringen tillkallade en särskild utredare som skulle utreda och föreslå förändringar i miljömålssystemets struktur och organisation. Den utredningen har nyligen lagts fram. Den miljömålsproposition som aviseras till våren 2010 finns det all anledning att se fram emot. Den är viktig. Det tycker alla vi som är här och jobbar med dessa frågor. Enligt uppgift kommer propositionen att innehålla underlag från dels Miljömålsrådet, dels den pågående Miljömålsutredningen - och säkert annat. Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder)