Ökad patientsäkerhet på läkemedelsområdet

Fru talman! Med den snabba utvecklingen av nya läkemedel krävs det, inte bara med tanke på äldre, multisjuka och kroniskt sjuka, en helhetsbild och en erfarenhet som kan vara till stöd och till hjälp såväl för forskningen som för den enskilda patienten. Också brist på läkemedelsrevisioner i särskilda boenden, utbildad personal och stor personalomsättning kan leda till att äldre äter för mycket läkemedel. Allt löser sig inte till det bästa bara genom att vi här i dag ska besluta om förteckningar och register. Det tror jag att vi alla är medvetna om. Elva läkemedel per dag - så mycket måste i genomsnitt en äldre i Jönköpings län äta, enligt en utredning i länet. Fyra av fem har psykofarmaka. Var femte har preparat som bör undvikas på grund av förvirring. I genomsnitt har man tre olika förskrivare. Socialstyrelsen skriver i sin utvärdering av äldres läkemedelsanvändning att det är risk för uppenbara kvalitetsbrister. En överläkare på ett sjukhus berättade för mig hur det går till när en äldre patient kommer in till akuten från ett särskilt boende. De kommer in, berättar han, och om de har tur finns det plats så att man kan ligga på observation över natten. Nästa dag får de åka tillbaka till det särskilda boendet, med en ny burk piller. Ändå omfattar beslutet som vi ska ta här i dag inte något om denna problematik. Det är i de särskilda boendena, med den stora okontrollerade och riskabla läkemedelsanvändningen, som problemen egentligen finns. Det var ju här man skulle ha börjat, med den svagaste och mest utsatta gruppen - inte att registrera oss här i kammaren eller andra som är hyfsat friska - när mer än 10 % av de lokala läkemedelskostnaderna hänförs till behandling i slutenvård, särskilt boende, eller via rekvisition i samband med polikliniska behandlingar. I detta sammanhang vill jag också påpeka Farmacevtförbundets synpunkter när det gäller att det är behoven som ska avgöra möjligheten till tillgång till läkemedelsförteckningen. Det är synpunkter som man framförde till oss i utskottet och som jag tycker att vi nogsamt bör följa. Dessutom tycker jag över huvud taget att den farmaceutiska kompetens som finns bättre ska tas till vara i detta arbete. Fru talman! Läkarförbundets syn på detta förslag är att det inte når tillräckligt långt. Det bör i stället införas en läkemedelsjournal, menar man, i stället för en läkemedelsförteckning, gärna en sammanhållen journal som inkluderar såväl den slutna som den öppna vården och är individbaserad. Det är viktigt, tycker vi, att det här arbetet påskyndas. Alla de miljarder kronor som har spenderats på ett otal digitala journalsystem, som oftast inte är kompatibla, är bara bortkastade miljarder. Moderaterna har redan tidigare visat och kommer ytterligare i vårt budgetalternativ att visa på det extra resurstillskott som vi kommer att tillföra för att just utveckla sådana här gemensamma, sammanhållande journalsystem. I den borgerliga reservationen 1 har vi, precis som i vår motion, uttryckt att vi är positiva till att införa en läkemedelsförteckning, där läkemedel till enskilda personer som hämtar ut sina läkemedel på apotek registreras, frivilligt. En bättre uppföljning av kontrollen av läkemedel är nödvändig, men vi tycker att det är olämpligt att det här ska ligga på Apoteket. Vi välkomnar införandet av en läkemedelsförteckning, inte minst för att säkerställa äldres och kroniskt sjukas vårdkvalitet. Fler argument talar emot regeringens förslag att placera en sådan läkemedelsförteckning på Apoteket. Det ter sig onödigt, menar vi moderater, att ha två huvudmän som registrerar i praktiken samma sak. Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen har i dag redan register med uppgifter som syftar till att underlätta för landstingen och andra vårdgivare, förutom den forskning och utveckling som pågår där. Vi anser det naturligt att det enhetliga journalsystemet i framtiden hanteras av Socialstyrelsen i samråd med vårdgivarna. Vi kan vidare konstatera att regeringen inte på något sätt har berört vad som kan komma att hända med en sådan förteckning eller register den dag det kommer ett domstolsutslag i EG-domstolen om att upphäva apoteksmonopolet. Vi tycker att det här bara är en temporär övergångslösning i väntan på att patientdatautredningen blir klar. Vi tycker att det är otillfredsställande. Fru talman! Gode män, förvaltare och anhöriga har i dag inte behörighet att i alla situationer föra en patients talan. I propositionen konstaterar regeringen att genomförandet av de lagförslag som en utredning nyligen har lagt fram om hur man ska handskas med ställföreträdare kommer att dröja. Eftersom man genom ett frivilligt samtycke ska acceptera en sådan här förteckning på apoteket måste man kunna lämna ett sådant samtycke. Det är inte alla patienter som kan göra det. De som inte är beslutskompetenta har ingen möjlighet att göra det. Gode män, förvaltare och anhöriga har alltså egentligen inte rätt att i deras ställe säga ja. En utredning har kommit fram till att det är otillfredsställande, och man har kommit med lagförslag om hur det här ska gå till. Men i propositionen står det att det kommer att dröja innan vi kan få behandla en sådan lag här i kammaren. Det beklagar vi väldigt. Vi anser alltså att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag som stöder de icke beslutskompetenta så att de också finns med i de här registren. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, den borgerliga alliansens reservation. För övrigt står jag naturligtvis också bakom de övriga moderata reservationerna.

Fru talman! En proposition om införande av en läkemedelsförteckning har vi från Folkpartiet efterlyst vid ett flertal tillfällen. Nu har den kommit, men tyvärr kan man nog betrakta förslaget som en övergångslösning, om man inte bifaller den samlade borgerliga reservationen nr 1, som jag yrkar bifall till. Vi vänder oss inte emot en läkemedelsförteckning, men vi anser att den ska skötas av landstingen. Från Folkpartiet anser vi att det i landstingen ska finnas ett separat datoriserat system för läkemedelsjournaler som är kopplat till patientjournalerna. Det är dessutom mycket viktigt att det införs ett utvecklat elektroniskt stöd till förskrivarna. Fru talman! Det finns flera goda skäl att avslå förslaget om att läkemedelsjournalerna ska skötas av Apoteket AB. För det första vill vi peka på det förestående beslutet i EG-domstolen samt att den gemensamma borgerliga uppfattningen är att apoteksmonopolet ska upphöra. För det andra anser vi att hanteringen av varje patients förskrivna läkemedel med regeringens förslag blir onödigt krångligt. Patienterna kan från apoteket begära ut sin information från registret, vilket i och för sig är lovvärt, men bäst vore det om ett nytt system omgående inriktas på att sjukvårdspersonalen själv kan hantera informationen genom ett system som administreras av sjukvårdshuvudmännen och där uppgifterna kan föras in i patientjournalen. Folkpartiet tycker att man ska slå samman dagens sjukvårdshuvudmän till sex till tio regioner som hanterar både sjukvård och sjukskrivningar. Det blir då naturligt att dessa regioner även får hantera läkemedelsjournalerna. Det finns också risk för att den nu föreslagna konstruktionen leder till att systemet inte blir utnyttjat till den grad som vore önskvärt för att förbättra patientsäkerheten. När patientens läkare inte smidigt kan se för vilka diagnoser olika förskrivningar har skett försvåras beslut om ändring av läkemedel. Detta är ett stort problem eftersom många av de sköraste patienterna behandlas vid flera olika enheter utan att någon har en överblick eller samordning av den sammanlagda ordinationen av olika läkemedel. Cristina Husmark Pehrsson beskrev ju i sitt anförande hur det här fungerar. Det gäller i allra högsta grad för våra äldre patienter. De äldre sköra patienterna litar ju på att den förskrivande läkaren har all information, trots att den föreslagna förteckningen inte innebär det. En obligatorisk diagnos kopplad till förskrivningen skulle underlätta att bedöma effekter och biverkningar. Men detta blir inte heller genomfört genom den här propositionen. I en gemensam läkemedelsjournal skulle också uppgifter om läkemedelsanvändning i sluten vård och i äldreboenden kunna föras in, i motsats till en förteckning hos Apoteket AB. Därigenom skulle den också kunna bli komplett. Fru talman! Sekretessfrågor vid utlämnande av uppgifterna skulle också gå att lösa smidigt med patientens samtycke i ett sådant system som vi föreslår. Vi är medvetna om att det i dagsläget saknas reella förutsättningar för att förskrivningsorsak ska kunna anges på receptet. Den utredning om ett system med koder som aviseras i propositionen bör tillsättas och arbeta mycket skyndsamt med den uttryckliga ambitionen att resultaten ska kunna genomföras snarast. Fru talman! Vi är medvetna om att vårt förslag att det är landstingen som ska sköta registreringen skulle kunna försena ett läkemedelsregister. Men vi anser att frågan är så angelägen att vi är beredda att skjuta på ikraftträdandet om vi får bifall till detta. Det handlar om patientsäkerhet i allra högsta grad. Man ser, inte minst på landets medicinkliniker, att väldigt många patienter vårdas på grund av biverkningar. De har ätit för mycket eller för lite läkemedel. För de äldre patienterna är det naturligtvis en stor nackdel, både att man inte använder läkemedel på rätt sätt och att man för en tid tvingas in på sjukhus. Det kan många gånger förvärra ett sjukdomstillstånd inte minst för dem som har problem med demens eller Alzheimer där omflyttningar är dåliga. Vi tycker alltså att en sådan här fråga borde hanteras seriöst. Hellre en försening för en hållbar reform än ett kortsiktigt beslut. Fru talman! Vi instämmer i regeringens bedömning att om en patient till exempel är medvetslös vid ankomst till sjukhus och inte kan lämna sitt samtycke till utlämnande av uppgifter om läkemedelsanvändning men det anses nödvändigt för att patienten ska kunna få den behandling som oundgängligen behövs ska uppgifterna kunna lämnas ut. För övrigt avvaktar vi frågan om ställföreträdarskap med mera till utredningen om förmyndare och ställföreträdare för vuxna som nyligen har publicerat sitt slutbetänkande. Fru talman! Regeringen föreslår också att det inrättas ett läkemedelsregister i form av ett hälsoregister hos Socialstyrelsen. Det ska ersätta den nuvarande hälso- och sjukvårdens läkemedelsregister. Folkpartiet anser att det är viktigt att relevant forskning kan bedrivas på hälso- och sjukvårdsområdet, forskning som kan vara till stor hjälp för patienterna. Men hänsyn måste också tas till den enskilde individens integritet. Om tilltron till vården minskar genom att människor betraktar registrering med misstänksamhet och är osäkra på nyttan med forskningsregister slår det även tillbaka på forskningen. Vi menar dock att information om nyttan för patienten av ett fungerande läkemedelsregister ingår som en naturlig del av en förtroendefull kommunikation mellan läkare och patient i samband med förskrivningen. Vi tillstyrker alltså inrättandet av ett nationellt hälsoregister. Uppgifterna ska dock hämtas från datoriserade system för läkemedelsjournaler hos förskrivarna, i konsekvens med vad jag tidigare sagt. En sådan ordning kan också minska allmänhetens oro och öka patienternas benägenhet att lämna samtycke till att personliga uppgifter om deras läkemedelsanvändning finns med i ett forskningsregister. Jag står bakom de övriga reservationer där Folkpartiet finns med, men yrkar bifall bara till reservation nr 1.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, den gemensamma borgerliga reservationen. Därefter hälsar jag med tillfredsställelse att statsrådet Ylva Johansson är i kammaren för att vara med i debatten om denna mycket angelägna fråga. Vi politiker i socialutskottet, i varje fall jag, har från många personer fått frågor om läkemedelsregistret och om det här verkligen är rätt väg att gå. Man är rädd för olika register, man uttrycker en skepsis, man är orolig för integriteten och det ena med det andra, och jag har stor förståelse för det. Men jag har, fru talman, inte haft svårt att argumentera. Eftersom situationen ser ut som den gör i landet i dag måste vi göra något. Trots att det många gånger har gjorts påpekanden från inte minst Socialstyrelsen när man har gjort sina årliga uppföljande studier inom äldrevården, finns det brister när det gäller läkemedel och den medicinska insatsen. Vi vet också, och det har mina kamrater i socialutskottet sagt, att det är många personer varje år som kommer in till sjukhus med intoxikation på grund av att de har fått läkemedel som inte stämmer överens med diagnosen eller fått för mycket läkemedel. Det finns också många patientgrupper som är extra känsliga. Några har nämnts. Därutöver kan jag nämna personer med Parkinsons sjukdom som är ytterligt känsliga för all form av läkemedel i felaktig dos eller i felaktiga kombinationer. Därför var jag glad när jag fick propositionen i min hand. Även om det inte inledningsvis är önskvärt att vi upprättar fler register, har vi kommit så långt både i utveckling och i erfarenhet att det krävs ett register. Det krävs omfattande kunskap och erfarenhet för att skriva ut läkemedel, inte minst till människor med olika mediciner. Det som jag i likhet med mina företrädare tycker är synd är att det inte omfattar människor i särskilda boenden där vi vet att problemet är stort. Jag tycker också att det är märkligt att den svenska sjukvården inte tar till vara farmaceuternas kompetens, och kanske det är särskilt angeläget nu när alltfler mediciner har kommit och med alltfler komplicerade situationer. För min del tycker jag att farmaceutens roll skulle vara självklar både inom äldrevården och inom den övriga sjukvården. Vår reservation nr 1 handlar om att vi tycker att det är olyckligt om man sätter apoteket som den som ska handha registret. Vi kristdemokrater anser alltså att landstingen behöver ges förutsättningar att utvärdera läkemedelsbehandling precis på samma grunder som övriga behandlingsalternativ. Genom att läkemedelsförteckningen hanteras av Apoteket AB får landstingen inte möjlighet att utvärdera förskrivningar, och det beklagar jag. Olika vårdenheter måste kunna följa upp sitt handlande och jämföra sig med rekommendationer, vårdprogram och konsensusdokument vad det gäller vetenskap och beprövad erfarenhet. Det skulle också få stor betydelse för möjligheten till en säkrare läkemedelshantering och medicinförbrukning, inte minst i äldrevården. Jag vill också nämna några ord om reservation 7, där vi vill ha ett övergripande system med journalföring som är knuten till patienten. Vi vill alltså se ett system med enhetliga patientjournaler som också inkluderar läkemedelsförskrivningen. Systemet bör bygga på elektronisk journalföring som är knuten till patienten och inte till den vårdenhet som patienten besöker. Ett sådant system skulle kunna innebära en möjlighet att samla all information om den enskilde på ett ställe. Genom patientens medgivande kan informationen komma förskrivare och farmaceuter till del. Framtagandet av den här lösningen tycker vi ska ingå i en strategi för att åstadkomma ett sammanhållet IT-system för hälso- och sjukvården i Sverige. Ett system för enhetliga patientjournaler kräver dock större lagändringar, vilket den så kallade Patientdatautredningen för närvarande utreder. Om jag har fått rätt information är det den 31 december 2005 som utredningen ska komma med sitt förslag, och det känns oerhört spännande. Så, fru talman, till frågan om ställföreträdarrollen. Jag undrar om vi av Ylva Johansson kan få veta varför förslaget kommer att dröja, för det känns inte som en ny fråga. När jag tillsammans med andra kolleger satt i den statliga utredningen Vård i livets slutskede var ställföreträdarfrågan en av de frågor som vi lyfte särskilt högt, och jag tror att det är tre år sedan vi lämnade slutbetänkandet. Ställföreträdarfrågan är så oerhört viktig inom hela sjukvården och också viktig för de icke beslutskompetenta personer som kommer till vården. Det känns för mig som att det är en nästan akut fråga att lösa den, för om man löser ställföreträdarfrågan blir också så många andra spörsmål lösta. Ju längre vi som patienter eller brukare får vara med och ha något att säga till om - vi har ju tagit många steg i den här kammaren i riktningen att patienten ska få vara med i besluten som fattas - desto viktigare känns det för mig att de som inte kan vara med i besluten har en ställföreträdare som får vara deras röst. Jag känner att denna fråga är akut, och det hade varit fantastiskt om den också hade varit löst när vi nu ska gå till beslut i kammaren. Men jag förstår att så snabbt kan det inte gå. Jag vill ändå fråga: Varför och hur länge dröjer det? Jag ställer naturligtvis upp på alla de reservationer där Kristdemokraterna finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1.

Fru talman! En förbättrad patientsäkerhet på läkemedelsområdet är angelägen, och det är välkommet att regeringen äntligen lägger fram förslag i syfte att förbättra den. Den snabba läkemedelsutvecklingen har sannolikt medfört att risken för felbehandling och oväntad interaktion mellan läkemedel ökat. Särskilt för personer med komplicerade och sammansatta sjukdomstillstånd bör ett register över patienternas läkemedelsanvändning bidra till bättre behandling och minskat lidande. Inte minst äldre har efterfrågat åtgärder utifrån svårigheter att vid läkarbesök redogöra för läkemedel som man använder eller har använt. Det aktuella förslaget kan, om det genomförs, bli ett provisorium i avvaktan på Patientdatautredningen och förslag om en samlad journalföring som kan inkludera all relevant information om den enskilda patienten. Läkemedelsregistret bör ses i perspektivet av en långsiktig förstärkning av informationshanteringen inom vård- och omsorgssektorn. Både lagstiftning och tekniska system bör utformas så att de kan fungera som en del i ett nationellt hälsonät kopplat till digitala journaler med mera. Här har jag och Centerpartiet fått en hygglig skrivning i betänkandet. I reservation nr 1 framför jag och Centerpartiet tillsammans med övriga allianspartier att vi ställer oss positiva till en läkemedelsförteckning där de läkemedel som enskilda patienter hämtar ut på apotek registreras. Däremot motsätter vi oss att Apoteket AB ska vara registerförare. Apoteksmonopolets framtid är i högsta grad ifrågasatt. Möjligheterna att knyta samman läkemedelsuppgifterna med övriga patientuppgifter är av betydelse för ett gott behandlingsresultat. Det talar, enligt min uppfattning, för att landstingen i egenskap av hälso- och sjukvårdshuvudmän är lämpligast som registerförare. Det skulle dock innebära en fördröjning av verkställigheten, det erkänns. Om vi inte får stöd för vår principiella uppfattning i reservation 1 markerar vi i reservation 2 att riksdagen då tills vidare bör anta förslaget till lag om läkemedelsförteckning och att regeringen snarast bör återkomma med förslag i enlighet med vad vi förespråkar. Integritetsfrågorna är viktiga när vi behandlar registerfrågor. Medicinsk information om individer kan vara åtråvärd för till exempel arbetsgivare och försäkringsbolag. I reservation nr 4 föreslår vi att regeringen ska återkomma med förslag på åtgärder för att förebygga att registeruppgifter används som "selekteringsverktyg". Sammanfattningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1 men står självfallet även bakom övriga reservationer där Centerpartiet förekommer.

Fru talman! Att använda ett eller flera läkemedel är för många en naturlig del av vardagen. Alltfler sjukdomar och symtom kan botas eller lindras med hjälp av olika läkemedel. Vi vet också att utvecklingen på hjälpmedelsområdet har varit betydande. Det har gjorts påtagliga framsteg, och en stor del av de behandlingsframgångar vi ser inom hälso- och sjukvården kan hänföras just till nya läkemedel. Alltfler läkemedel är mer potenta och kräver allt oftare en individuell bedömning av medicindosen. Det innebär så klart ökade krav på förskrivarens kunskap och behov av information om den enskilda patientens förhållanden när det gäller läkemedelssituationen. Fru talman! Regeringen föreslår därför förbättrat stöd till patienter, förskrivare och farmaceuter för att nå en ökad säkerhet för patienten på läkemedelsområdet. Det gör man mot bakgrund av att det i dag saknas samlad information om patientens läkemedelssituation. Tillgången till korrekt information om behandlingsalternativ och läkemedel är en viktig förutsättning för en god, säker och kostnadseffektiv vård. Av det skälet föreslår regeringen en ny lag om läkemedelsförteckning. Lagen innebär att ett nytt register inrättas med uppgifter om de förskrivna läkemedel som en viss patient hämtar ut på apotek. Som vi tidigare har hört ser socialutskottet mycket positivt på regeringens förslag. Vi menar att det är angeläget att vidta åtgärder för att öka tillgången till information för den enskilde patienten och förskrivaren, till exempel läkare och distriktssköterskor, om den samlade läkemedelssituationen för patienten. Utskottet anser det också angeläget att samla all information om patientens läkemedel oavsett vem som förskrivit läkemedlet och var det förskrivits. Det ska inte vara avgörande vid vilken vårdcentral eller vid vilket sjukhus som förskrivningen gjorts. Vi vet också att den största risken att förlora information finns vid byten till exempel mellan olika vårdgivare eller olika avdelningar. Det är ofta informationsbrist som orsakar tillbud eller direkta fel. Fru talman! Vi socialdemokrater som tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet utgör majoritet i utskottet anser, i likhet med regeringen, att det är naturligt att tilldela Apoteket AB rollen som registerförare. Redan i dag ansvarar Apoteket AB för uthämtade läkemedel med stöd av lagen om receptregister. Den lagen uppfyller dock inte de syften som vi här eftersträvar. Däremot gör detta att det finns en hög beredskap hos apoteket för att ta på sig uppgiften som registerförare. Det är också logiskt att Apoteket AB är registerförare då det är från apoteken som de flesta läkemedel lämnas ut. Det är också där farmaceuten, personalen på apoteket, kan göra den farmakologiska kontrollen, till exempel uppmärksamma om det finns risk för olämpliga kombinationer av förskrivna läkemedel till den enskilda patienten. Jag vill också säga att det är vår uppfattning att det inte finns skäl att avvakta Patientdatautredningens arbete eller behandlingen i EG-domstolen av detaljhandelsmonopolet, alltså Apotekets framtida förutsättningar. Här skiljer sig uppfattningarna åt delvis. Vår bedömning är att Apoteket har en viktig roll i framtiden. Vi avser att också ha kvar Apoteket som ett monopol. Naturligtvis finns det skäl att uppmärksamma eventuella konsekvenser av en dom i EG-domstolen, men den diskussionen får vi ta då. Däremot finns det möjlighet att fundera över alternativ under tiden. Det viktiga är dock inte att sitta och vänta på domar eller fundera över Apotekets framtid. Det viktiga är att se till att patienterna har en bra säkerhet i den tid vi befinner oss i nu. Vi ser att det är angeläget att öka patientsäkerheten när det gäller läkemedelsanvändning. Vi tycker inte att vi kan vänta med att värna patientsäkerheten i det här avseendet. Jag kan också konstatera att den borgerliga pakten i olika reservationer med olika skäl har yrkat avslag på att Apoteket ska vara registerförare. Det blir rätt intressant att höra huruvida de fyra borgerliga partierna skulle kunna vara ett alternativ och lägga fram en proposition. Man har helt olika uppfattningar om hur frågan ska hanteras, huruvida det ska vara landsting eller Socialstyrelsen som ska hantera det här. Det skulle nog ta ännu längre tid än om vi ska invänta till exempel en dom i EG-domstolen. Det finns ingen samlad åsikt från den borgerliga sidan. Trots det har man, förnuftigt nog, insett att man inte vill vänta. I avvaktan på annat är man med på tåget. Fru talman! För själva registreringen av uppgifterna i läkemedelsförteckningen krävs enligt förslaget inte den enskildes samtycke, som också tidigare har nämnts. Utskottet delar den uppfattningen. Det är av största vikt att man som förskrivare eller farmaceut kan lita på att samtliga uthämtade läkemedel finns registrerade. I annat fall uppstår en falsk trygghet, och man kanske tvingas göra bedömningar utifrån felaktigt underlag därför att man inte har allt underlag. Alla läkemedel kanske inte är registrerade. Icke desto mindre finns det betydande skäl att faktiskt beakta att det kan finnas en rädsla och en risk för att den personliga integriteten kan vara i fara. Patientens trygghet, att veta att bedömningen har gjorts på ett säkert underlag, väger över, och samtycket får komma i andra hand. Vi hörde tidigare att en del hade mött rädsla från olika personer i samband med att lagen kommer att träda i kraft. Jag har faktiskt upplevt precis det motsatta. Det är många som tror att Apoteket redan i dag har uppgifter om alla läkemedelsuttag som sker. Det är också många som har uttryckt att det är himla bra att det äntligen ska registreras, för man känner en osäkerhet om vilka läkemedel man använder. Just i detta avseende bedömer jag att det finns en rätt så stark tilltro hos befolkningen till att detta register kan hanteras på ett bra sätt. Apoteket är också en av de myndigheter som befolkningen har störst förtroende för, vilket gör att jag känner mig ännu mer trygg i denna fråga. Jag ska också säga att Apotekets personal, precis som personalen inom hälso- och sjukvården, enligt lag omfattas av tystnadsplikt. Som tidigare har nämnts i debatten, vilket också tas upp i en motion, är det en nackdel att läkemedelsförteckningen kommer att omfatta enbart de läkemedel som hämtas ut från apotek. Vi i utskottet instämmer i det som motionären skriver och även i det som regeringen skriver om att det vore bra om förteckningen även kunde innehålla uppgifter till exempel om de läkemedel som tillhandahålls inom den slutna vården och vid särskilda boenden men konstaterar att det för tillfället inte är möjligt. Detta är en uppgift som Patientdatautredningen har fått tilläggsdirektiv om, och det ska rapporteras senast den 31 december i år. Jag bedömer dock inte att vi ska avvakta utan anser att det finns skäl att arbeta med det som vi kan. Det finns inte skäl att utsätta fler människor än vi behöver för risker under tiden - tvärtom. Jag vill också lyfta fram den ändring i förslaget som utskottet föreslår. Regeringen uppmärksammade utskottet, efter överlämnandet av propositionen, på att läkemedel kan erhållas kostnadsfritt enligt ytterligare lagrum som inte har upptagits i propositionen initialt. Sammanfattningsvis tillstyrker således utskottet regeringens förslag till ny lag om läkemedelsförteckning men med den ändringen att den ska omfatta läkemedel som erhålls med fullständig kostnadsreducering med stöd av andra bestämmelser än läkemedelsförmånslagen. Det kan till exempel vara läkemedel som erhålls enligt smittskyddslagen. Det kan också vara fråga om kostnadsfritt insulin. Enskilda landsting kan också ha beslutat om till exempel kostnadsfria p-piller. Detta skulle också bli föremål för registrering, vilket är viktigt för den totala läkemedelsbedömningen. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om inrättande av ett läkemedelsregister i form av ett hälsodataregister hos Socialstyrelsen. Vi vet att om vi har en god forskning, om vi kan följa kvaliteten i hälso- och sjukvården, och om vi kan göra epidemiologiska studier är det uppgifter som kommer oss som patienter till del. Därför är det angeläget att vi får bra uppgifter på detta område. Som en följd av det tillstyrker utskottet också ändringarna i lagen om receptregister. Jag vill också kommentera frågan om journalföring knuten direkt till patienten. Jag tror att många som arbetar i vården skulle tycka att det vore en väldigt behaglig situation att arbeta under. Detta ser också Patientdatautredningen över. Men vi är inte där riktigt än. Beträffande de önskemål som lyfts fram om en bättre hantering av läkemedel för äldre i särskilda boendeformer finns det ett oerhört stort behov på detta område. Men jag kan också säga att det görs väldigt mycket mer i dag. Det är i dag ingenting som hindrar de enskilda huvudmännen från att upprätta till exempel läkemedelslistor. Och man har insett värdet av dem och gör det i ökad utsträckning. Kommuner och landsting arbetar tillsammans på ett helt annat sätt än förut. Det ansvariga statsrådet Ylva Johansson har faktiskt tagit initiativ till att samordna IT-systemen mellan kommunerna och landstingen, vilket de ansvariga huvudmännen inte själva har lyckats ta initiativ till tidigare. Och det har varit blandade majoriteter. Därför får vi tillsammans med våra partivänner lokalt ta på oss en del av ansvaret. Nåväl: Regeringen arbetar med frågan nu. Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i socialutskottets betänkande 13 och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Om man ska vara lite snäll och trevlig kan man kanske säga att vi egentligen är överens om hur vi vill ha det i framtiden när det gäller en bättre hantering av läkemedelsförskrivning, när det gäller att kunna se en diagnos och när det gäller att verkligen se till att patienterna får det bättre. Eller hur? Därför måste jag invända mot Catherine Perssons angrepp på alliansens förslag. Tittar man på reservationerna är vi i alliansen helt överens i de flesta delar. Det finns några som har reserverat sig i fråga om ställföreträdare, som jag tog upp. Jag tycker att vi väntar och hoppas att vi snart får ett förslag. Det är lite konstigt att man så att säga ska behöva dra till det på det viset. Jag tänkte upplysningsvis till Catherine Persson säga att vi i de fyra borgerliga partierna arbetar med en hel del olika arbetsgrupper för att inför valet ha ett program på många olika områden. Men vi är inte ett parti. Inte ens regeringen och dess stödpartier är ett parti. Såvitt jag vet motionerar både Vänsterpartiet och Miljöpartiet i olika frågor. Det gör vi också. Vi måste kunna framföra våra åsikter. Jag gjorde det i mitt anförande när det gäller hur vi tycker att sjukvården ska organiseras i framtiden i regioner. Sedan får vi diskutera oss samman precis som vi gör i alliansen. Jag tycker ändå att det är viktigt att vi har kommit en bit på väg när det gäller detta läkemedelsregister. Vi beklagar bara att vi inte kunde ta ett helhetsgrepp utan att vi nu får en övergångslösning. Sedan kommer det att lappas framöver tills vi har detta kompletta system. Det är beklagligt.

Fru talman! Jag är inte säker på att jag uppfattade någon fråga från Kerstin Heinemann. Det finns en väsentlig skillnad mellan oss, och det är att vi vill att Apoteket ska vara kvar. Vi ser att Apoteket har en viktig roll även i framtiden. Vad sedan Apoteket, beroende på vad Patientdatautredningen kommer fram till, har för möjligheter att komma till rätta med en del av de faktiskt ganska svåra utmaningar som finns att samla den totala kunskapen om patienten så att patientjournalen faktiskt följer patienten vet vi inte riktigt än i dag utan det får vi se när Patientdatautredningen lämnar sitt förslag. Men icke desto mindre är det så att det sätt som de olika borgerliga partierna har framfört en del av sina förslag på inte underlättar. De har förslag om att detta ska ligga på Socialstyrelsen. Det finns förslag om att det ska ligga på landstingen, samtidigt som de partier som för fram detta också vill avskaffa landstingen. Då finns naturligtvis inte den basen kvar plus att det finns en rad olika vårdgivare. Det är därför klart att jag kan säga att det finns organisatoriska problem utifrån de förslag som de olika partierna för fram i andra sammanhang och som inte bara berör ett läkemedelsregister. Men som det ser ut i dag har de borgerliga partierna, med tanke på de förslag som finns, sagt att det är okej under en övergångsperiod. Det är jag glad för. Det innebär att de borgerliga partierna har insett att vi inte kan äventyra patienternas säkerhet under den här tiden.

Fru talman! Det har vi från Folkpartiet insett under lång tid, och vi har haft detta med i motioner om ett läkemedelsregister. Så det är inte vi som på något vis har förhalat detta. När det gäller hur vi ska komma överens så har vi en ansvarskommitté som ser över hur sjukvården ska organiseras. Vi har fattat beslut i Folkpartiet om hur vi vill ha det. Det tycker jag är rimligt att man kan föra fram. Hur vi sedan löser det tillsammans, det blir vår huvudvärk i första hand och inte Socialdemokraternas. Det ska vi säkert klara av. Det som jag mera var ute efter var att testa Socialdemokraternas vilja att verkligen gå vidare så att vi får detta ordentliga system som säkrar patienternas situation både när det gäller läkemedel och annat så att vi kan få en trygg läkemedelshantering i Sverige. Vi är väldigt långt ifrån en trygg läkemedelshantering i Sverige i dag. När det gäller Apoteken anser vi att ett avskaffande av monopolet inte innebär att de som ska driva apoteksverksamhet i framtiden får husera precis hur de vill. De ska naturligtvis åläggas exakt samma uppgifter och skyldigheter som Apoteket AB har i dag. Det ska inte bli något slarv med läkemedel på den fronten.

Fru talman! Jag kan försäkra, Kerstin Heinemann, att Socialdemokraternas vilja att gå vidare på det här området är mycket stor. Det har väl också visat sig i att det finns en utredning som arbetar med frågan och, tycker jag, i att ansvarigt statsråd ganska omgående som nytillträdd bedömde att man från statens sida behöver gå in och markera. Eftersom huvudmännen inte har löst frågan om kompatibla datasystem bör man från statens sida gå in och hjälpa till och puffa på lite. Det visar väl också på en stark vilja. När det däremot gäller detta med att vi i dag, som Kerstin Heinemann säger, är långt ifrån en trygg läkemedelsförsörjning - dock ska vi inte här skrämma upp patienterna - vill jag påstå att Sverige tillhör de länder som har den bästa kontrollen av läkemedel, framför allt när det gäller distributionsledet, just på grund av att vi har apoteksmonopolet. Detta gäller också inom hälso- och sjukvården genom de olika rutiner och den lagstiftning som vi har. Vad som skulle oroa mig är en sämre kontroll om vi tappade apoteksmonopolet. Jag kan säga att vi varken ganska omgående eller på sikt skulle kunna ersätta en del av det genom andra system om vi inte väldigt kraftigt byggde in andra parametrar som fångade upp det som vi i dag har med hjälp av apoteksmonopolet. Där skiljer sig uppfattningarna i de olika partierna åt. Jag ser Apoteket som en oerhört stor tillgång för en säker läkemedelsanvändning. Jag är övertygad om att det kommer att vara så också i framtiden.

Fru talman! Vänsterpartiet står bakom den proposition som avhandlas i betänkandet. För oss har det varit angeläget att inrätta en landsomfattande läkemedelsförteckning. Frågan har diskuterats i många partier och i många forum under många år. Två frågor har då stått i fokus och återkommit i debatten. Dels har det handlat om vem som ska upprätta läkemedelsförteckningen, registret - Apoteket, landstinget eller någon annan, dels har det handlat om hur vi skyddar den personliga integriteten, det vill säga hur jag som patient ska kunna vara säker på att uppgifterna inte missbrukas. Hur ska jag som patient kunna förhindra att uppgifterna används utan mitt samtycke? Att vi nu slutligen i den här propositionen och i betänkandet har fastnat för Apoteket som ansvarig för läkemedelsförteckningen handlar givetvis om att det i dag är möjligt att upprätthålla ett landsomfattande register på Apoteket. Där finns kunskap och kunnig personal. Skulle man i dag fastna för en annan huvudman skulle det innebära att man, när jag hämtat ut medicin förskriven i Umeå, där jag ofta är, inte skulle veta om det när jag sedan kommer till Uppsala, där jag också ofta är. Här har vi alltså en lösning som tillgodoser krav som måste ställas när ett sådant här register upprättas. Vi är väl medvetna om att man i framtiden kan hitta andra lösningar som tillgodoser de krav som vi har på ett register, men vi är inte där ännu. Jag vill ändå kommentera vad jag hört tidigare i debatten. Alla säger att det är viktigt med patientsäkerheten. Det är vi totalt eniga om i socialutskottet. Men jag hör också några säga: Ja, det är viktigt. Men vi ska ändå inte genomföra det nu därför att vi inte tycker att det här är den optimala lösningen. Jag beklagar att man har den inställningen, för jag tror att det är viktigt att vi gör det här nu. Kan vi sedan hitta bättre, kompletterande, lösningar för framtiden, så gärna det så att säga. Lagförslaget innebär att alla som hämtar ut ett förskrivet läkemedel registreras i ett personregister. Själva registreringen sker utan mitt samtycke. Däremot är tillgången till uppgifterna beroende av patientens uttryckliga samtycke. Det är bra. Där har vi hittat en garant när det gäller integriteten. Uppgifterna ska kunna användas av patienter, förskrivare och farmaceuter på Apoteket. Det innebär att för att en läkare ska kunna få tillgång till registret krävs mitt aktiva samtycke. Det krävs också för att personalen ska ha tillgång till det. Detta är viktigt. Det kan ju finnas delar i mitt liv som jag inte vill ska tydliggöras. Kanske vill jag hålla dem för mig själv. Den rättigheten finns då. I betänkandet finns det en rad reservationer. Några handlar, som tidigare anförts här, om att Apoteket inte ska vara bärare av registret. Min fråga till reservanterna - en fråga som några redan har svarat på - blir därför vem som i så fall ska vara det och hur länge vi ska vänta på det här registret. Vi har hört olika förslag. Det gäller då landstingen och Socialstyrelsen. Men inget går att sjösätta just nu. En reservation som också lyfts fram handlar om ställföreträdare. Det är en reservation som Vänsterpartiet mycket väl hade kunnat ställa sig bakom om det inte var så att just en sådan utredning nu är ute på remiss. Det är faktiskt rimligt att låta remissinstanserna yttra sig över förslaget. Sedan gäller det att se till att det ganska snabbt kommer till riksdagen. Andemeningen i reservationen är alltså den rätta, men eftersom det hela redan är på gång verkar det rimligt att avstå från att reservera sig. Det är i alla fall Vänsterpartiets bedömning. Också frågan om Patientdatautredningen har lyfts fram. Det är en utredning som pågår. När den så småningom landar har vi nog en del att hämta också ur den. Men jag menar att det bör avvaktas med de reservationer som föreligger i den delen tills utredningen är klar. Fru talman! Liksom föregående talare yrkar också jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Läkemedelsförskrivningen och läkemedelskonsumtionen har ökat väldigt kraftigt under de senaste årtiondena. Många läkemedel gör självklart oerhört stor nytta. Men tyvärr är det också så att alltför många använder fler mediciner än de troligen borde göra. Den bild som vi ledamöter i utskottet har fått under arbetet med betänkandet är att det finns en ovilja att ta bort gamla förskrivningar när nya görs. Det innebär att många patienter i dag kan ha inte bara tio olika mediciner samtidigt utan kanske 20 eller ännu fler. Förslaget om en läkemedelsförteckning i form av ett register, som regeringen föreslår, kan bli ett verkningsfullt verktyg för de patienter som vill få en säkrare bedömning av hur den totala medicineringen kan påverka. Det är alltså ett stöd för patienten men också ett stöd för förskrivande läkare. Kunskapen om vad som sker när en patient tar väldigt många olika mediciner är rätt begränsad. Sannolikt är det inte särskilt lyckat med så stora mängder mediciner som ibland förekommer. Därför är det angeläget att det här sker så snabbt som möjligt. Det som några av talarna här har sagt, att man av olika skäl vill skjuta på detta framåt i tiden, tycker jag därför inte att vi har motiv för. Hur bra det sedan kommer att fungera är naturligtvis beroende av flera olika saker. Hur aktivt kommer man i praktiken till exempel från läkarnas sida att använda sig av den här möjligheten? Hur mycket kommer man att lägga ned på information till patienterna så att dessa förstår fördelarna med att man har tillgång till det här verktyget? Och hur överbryggar man den rädsla för registrering av olika slag som alltid finns? Också det har tagits upp. Självklart finns det alltid fallgropar och svårigheter. Men vi i Miljöpartiet tror att det finns förutsättningar för att det föreslagna registret kan bidra till att den totala läkemedelsanvändningen minskar utan att det behöver innebära välfärdsförluster för patienterna. Tvärtom kan kanske många biverkningar till och med minska om onödig medicinering kan undvikas. Man ska inte heller glömma de vinster som finns för miljön i det här sammanhanget. Stockholms läns landsting har tagit fram en intressant liten skrift där man viktar miljöpåverkan av olika läkemedel. Den tycker jag borde spridas mycket mer eftersom stora delar av de mediciner som vi stoppar i oss, kanske allihopa, så småningom hamnar i naturen. Vi spolar ut vår avföring genom reningsverk, som inte klarar av att bryta ned läkemedelsresterna. Det innebär att sjöar och vattendrag förorenas och att växter, insekter och djur därför ingår i nedbrytningskedjan för de flesta av våra läkemedel, och den processen kan vara långvarig, tiotals år. Vilka konsekvenser som det på sikt för med sig har vi antagligen mindre kunskap om än om de effekter som den soppan kan ha på oss själva. Av den anledningen tycker jag att alla reformer och alla nya typer av information som kan leda till en klokare läkemedelsförskrivning är väldigt välkomna. Sedan kan jag tycka, och det är rent personligt, att det vore bra om ett sådant här register kunde byggas ut med ytterligare information. Jag kan tänka mig att det finns patienter som skulle vilja, nu talar jag om frivillig basis och inte om en automatisk registrering, kunna tillföra i sådant register information om att man till exempel är vegetarian eller vegan, för det kan påverka hur man behandlas i vården. Det kan man vara intresserad av att påverka. Som jag förstått av debatten i dag finns det en möjlighet att det här kommer att förändras och utvecklas i framtiden, och då kanske en sådan frivillig komplettering i registret på något sätt skulle vara möjlig att lägga in. Det finns i motionerna några saker som jag själv skulle kunna överväga att ställa mig bakom och som jag tror att Miljöpartiet skulle kunna göra. Men precis som föregående talare sade är det frågor där man, vilket också står i betänkandet, inväntar utredningar. Jag tycker att man ska göra det innan man definitivt tar ställning. Med den korta motiveringen, fru talman, ställer jag mig bakom förslaget i betänkandet SoU13 och föreslår avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Många har vittnat från talarstolen om ökad användning av läkemedel. Det är naturligtvis så att läkemedlen inte bara blir fler utan framför allt blir viktigare och alltmer kraftfulla. Mycket av det som tidigare var sluten sjukvård och ibland krävde ganska komplicerade ingrepp i dag kan behandlas med läkemedel. Det är en fantastisk framgång. Samtidigt innebär det enligt min mening att vi också måste flytta över en del av den kontroll som finns inom sjukvården till att också omfatta läkemedlen. Jag tror att vi kommer att se att vi behöver ta ytterligare steg i den riktningen framöver. Det är min gissning att vi i Sverige som, tack vare vårt apoteksmonopol, har en ganska stor kontroll över våra läkemedel kommer att få se att många andra länder kanske inte funderar i samma banor som vi har gjort men kommer att ta steg mot en ökad kontroll och säkerhet på läkemedelsområdet. Jag tror att själva den medicinska utvecklingen går åt det hållet. Det förslag som vi nu debatterar om en läkemedelsförteckning är naturligtvis bara en liten pusselbit i ett sådant arbete. Men det är en viktig pusselbit. Flera har vittnat om hur viktigt detta är när man träffar sin läkare - eller inte träffar sin läkare, vilket är värre, utan en helt annan läkare än den man brukar träffa. Som det är i dag måste man själv komma ihåg vilka läkemedel man redan tar och komma ihåg vad de heter trots att de byter namn varje gång man hämtar ut dem på apoteket eftersom det kommer billigare läkemedel. Då är det ännu svårare att komma ihåg vilka läkemedel man har. Jag tror att de allra flesta människor tror att sjukvården redan i dag har möjlighet att se vilka läkemedel man tar. Man blir förvånad över att den möjligheten inte finns. Jag läste en tidningsuppgift nyligen att det gjorts en undersökning av Läkemedelsrådet i Skåne. Där hade man frågat patienter om detta. Man kom fram till att 73 % trodde att den här möjligheten redan fanns. Jag tror att det är ett viktigt steg som vi tar i dag. Det är inte en dag för tidigt, vill jag säga med anledning av att en del vill vänta ännu längre. Men jag tycker att det är väldigt bra att vi kan ta det här steget nu, och jag hoppas att riksdagen kommer att besluta så i dag så att vi kan ha den nya lagen på plats den 1 juli. Det finns många andra frågor som hänger ihop med detta, men det finns ingen anledning att vänta. Låt oss ta till exempel utredningen om förmyndare och ställföreträdare. Den är ute på remiss nu, som flera har sagt. Den ligger under Justitiedepartementet. Det är min kollega justitieministern som ansvarar för det. Den bedömning man gör i dag, trots att det är väldigt svårt att göra bedömningar innan remissbehandlingen är avslutad, är att man kan lägga fram förslag till Lagrådet tidigast nästa år. En ny lagstiftning skulle vara i gång tidigast den 1 juli 2007. Sedan blir det ofta förseningar i beredning. Jag tycker att det är lång tid att vänta på för att införa den här förteckningen när vi kan göra det nu. Jag hoppas att det också blir beslutet i dag. Det har diskuterats om det är lämpligt att låta apoteket sköta förteckningen. Några argument varför det är lämpligt har förts fram. Ett är att apoteket är rikstäckande. Det är inte landstingen, och de har inte samma system i dag. Det finns inte en aktör som kan agera för sjukvårdshuvudmännen i dag. Det kanske vi kommer att ha i framtiden, om vi kan driva på utvecklingen när det gäller hur vi använder informationstekniken, men i dag har vi inte det. Ett annat gott skäl till att använda apoteket är att vi vill registrera den medicin som man tar ut, inte bara den som förskrivs. Det är inte alls alla läkemedel som faktiskt hämtas ut. Att det någonstans ligger ett recept för läkemedel som man aldrig har hämtat ut har vi inte så mycket nytta av att veta. Det viktiga är de läkemedel som är uthämtade och som patienten förväntas ta. Det är bara apoteket som har den uppgiften. Ett tredje skäl är att apoteket redan i dag för register för att kontrollera högkostnadsskyddet för läkemedel. Det är ett register som på många sätt liknar det register som nu föreslås. Det sköter man mycket bra. Det finns all anledning att låta samma huvudman sköta också det här registret som har så många likheter med det registret. Skulle vi efter en dom i EG-domstolen, vilket jag betvivlar men om så skulle vara att vi får den att gå oss emot, är det självklart att vi kommer att följa EG-domstolen. Då kommer vi att behöva göra förändringar i hur vi för registret över läkemedelsförmånerna. Då är det naturligt att man i så fall, om det skulle vara nödvändigt, också gör förändringar i denna läkemedelsförteckning. Det ser jag inte som någon stor eller särskilt svår fråga, men jag tror inte heller att det kommer att behöva ske. Fru talman! Jag vågar säga att jag ser det förslag som vi nu debatterar som ett steg på vägen mot ökad och effektivare användning av IT inom vården. Vi har kommit långt i Sverige, men det går ändå förvånansvärt långsamt att få ut den fulla nyttan av den nya tekniken inom vården. Det finns uppgifter som säger att vårdpersonalen använder ungefär en tredjedel av sin arbetstid åt informationshantering. Bara det säger att det finns otroligt stora vinster att göra om vi kan effektivisera just informationshanteringen. Det andra är att det många gånger är brist på information, som gör att man måste ta beslut inom sjukvården på dåligt underlag och på dåliga grunder. Det är mycket allvarligt utifrån patientsäkerheten. Av de här två skälen finns det all anledning att göra stora ansträngningar för att se till att skynda på utvecklingen när det gäller användningen av IT inom sjukvården. Vi har tagit initiativ från regeringen, och nu gör vi allting för att få upp hastigheten i samordningen. Som jag ser det är det några viktiga delar som måste till. Vi måste ha elektroniska patientjournaler för samtliga patienter. Vi måste ha system för patientjournaler som är kompatibla och kan tala med varandra hos alla sjukvårdshuvudmän, både landsting och kommuner. Vi måste ha säkra kanaler för att överföra den här informationen via Sjunet till alla sjukvårdshuvudmän. Vi måste se till att vi får de juridiska möjligheterna att låta den gå vidare, antingen en enda patientjournal per patient eller alternativt möjligheter för olika sjukvårdshuvudmän att hämta information hos varandra om en patient. Det här är ett arbete som pågår. Patientdatautredningen är en viktig pusselbit i detta. Jag förutser att det beslut som tas i dag bara är ett steg på vägen mot en ökad effektivisering och ökar patientsäkerhet, bland annat med hjälp av IT. Det finns ingen anledning att tro att vi någonsin ska kunna fatta det optimala beslutet med alla förbättringar när det gäller informationshantering och patientsäkerhet på en enda gång. Vi kommer att få göra som den här kammaren alltid gör, ta steg för steg en liten bit i taget. Det här steget, som jag hoppas att vi tar i dag, är ett mycket viktigt steg som kommer att innebära stora förbättringar för patienternas säkerhet.